Jag har, helt ärligt, inte köpt en enda bok i år. Än. Trots det så kommer det nya vänner som gärna vill flytta in i den redan överfulla bokhyllan. Snart får jag ta till vaselin och skohorn :)
Men, vem klagar? Inte jag. Jag älskar böcker!
Kära sambon har börjat bära hem böcker på löpande band. Den här gången kom han med Sinon av Dan T. Sehlberg, som tydligen är andra delen i en serie (måste få tag i första) och Himlen är alltid högre av Jonas Moström. Ja, jag vet att jag sagt att jag inte ska läsa fler böcker av honom, men det har inte funkat så bra, dessutom är ju detta en ny serie...
Ännu mer noveller! Den här samlingen, Munins skärvor av Oskar Källner, ser jag verkligen fram emot att läsa. Tack för boken Oskar!
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
Sidor
▼
lördag 31 januari 2015
fredag 30 januari 2015
Bokbloggsjerka 30 januari – 2 februari
Fredag och då är det naturligtvis Annikas bokbloggsjerka som gäller.
Veckan uppgift är: Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?
Lite lustigt är det. Just nu läser jag faktiskt en bok där det mesta ältas om och om igen. Just nu är jag sjukt less på hur mycket det regnar, hur annorlunda Kristoffer är jämfört med Hugo (trots att han faktiskt verkar vara samma typ), hur jobbigt det var att börja springa och så vidare. Boken är Sofie Sarenbrants Andra andningen och verkar så här långt vara ett fantastiskt exempel på motsatsen till "show, don't tell". Berätta gärna samma sak flera gånger också...
Som du kanske förstått så är jag generellt sett allergisk mot upprepningar, jag förstår första gången så det finns ingen som helst anledning att berätta en gång till. Keplers böcker är helt fantastiska på detta. Där tycker jag det mesta upprepas flera gånger och det är nog mest det som fått mig att inte vilja läsa fler av dem (har fortfarande Sandmannen oläst, men drar lite på det).
Tänk vad tunna böcker skulle kunna vara om alla upprepningar togs bort. Och tänk vad många fler böcker man hade hunnit läsa då...
Veckan uppgift är: Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?
Lite lustigt är det. Just nu läser jag faktiskt en bok där det mesta ältas om och om igen. Just nu är jag sjukt less på hur mycket det regnar, hur annorlunda Kristoffer är jämfört med Hugo (trots att han faktiskt verkar vara samma typ), hur jobbigt det var att börja springa och så vidare. Boken är Sofie Sarenbrants Andra andningen och verkar så här långt vara ett fantastiskt exempel på motsatsen till "show, don't tell". Berätta gärna samma sak flera gånger också...
Som du kanske förstått så är jag generellt sett allergisk mot upprepningar, jag förstår första gången så det finns ingen som helst anledning att berätta en gång till. Keplers böcker är helt fantastiska på detta. Där tycker jag det mesta upprepas flera gånger och det är nog mest det som fått mig att inte vilja läsa fler av dem (har fortfarande Sandmannen oläst, men drar lite på det).
Tänk vad tunna böcker skulle kunna vara om alla upprepningar togs bort. Och tänk vad många fler böcker man hade hunnit läsa då...
torsdag 29 januari 2015
Litto 2014
Tydligen ska det röstas fram en Litto-lista varje år, vilket jag upptäckte hos Books ABC. Det är tänkt som ett alternativ till Melodifestivalen och fungerar på ungefär på samma sätt, med deltävlingar och andra chansen. Det är LitteraturMagazinet som hittat på den här roliga grejen och detta är den framröstade listan för 2014. Den röstades visserligen fram för nästan ett år sedan, men 2014 är ju bara precis slut...
De i fetstil har jag läst och de (eller snarare den) kursiva står i hyllan och väntar på att bli läst(a).
De i fetstil har jag läst och de (eller snarare den) kursiva står i hyllan och väntar på att bli läst(a).
- Utvandrarna av Vilhelm Moberg
- Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
- Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
- Stolthet och fördom av Jane Austen
- Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
- Flyga drake av Khaled Hosseini
- Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
- Härskarringen av J.R.R. Tolkien
- Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
- 1984 av George Orwell
- Anne Franks dagbok av Anne Frank
- Jane Eyre av Charlotte Brontë
- Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez
- Boktjuven av Markus Zusak
- Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
- Processen av Franz Kafka
- Möss och människor av John Steinbeck
- Häxan och lejonet av C.S. Lewis
- Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
- Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
- Utrensning av Sofi Oksanen
- Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling
- Flugornas herre av William Golding
- Torka aldrig tårar utan handskar. 1, Kärleken av Jonas Gardell
- Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
- Aprilhäxan av Majgull Axelsson
- Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
- Vredens druvor av John Steinbeck
- Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe
- Mig äger ingen av Åsa Linderborg
onsdag 28 januari 2015
"Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson
Genre: Thriller
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Svenska mord 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 14 januari 2015
Första meningen: Natten är grym och ödslig.
Baksidetext
Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.
Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.
Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.
En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Min kommentar
Jag blev väldigt nyfiken på den här boken efter att Johannas deckarhörna skrev om den förra året. Dessutom handlar den ju om Yngsjömordet och som inflyttad skåning blir man ju lite intresserad av vad som hänt i (nästan) de trakter där man bor. Det här är berättelsen om en dominant mor och en svag son, en ödesdiger kombination.
En aning skeptisk var jag när jag började läsa, jag brukar inte gilla böcker som bygger på sanning. Antingen ska de vara påhittade eller sanna, inget mellanting. Det dröjer dock inte speciellt länge innan jag är helt fast. Historien berättas i två parallella trådar; en med allt som ledde fram till mordet och en med rättegången. Grundberättelsen skildras ur Pers och Hannas perspektiv.
Tempot är ganska långsamt, men läsningen är otroligt ångestfylld. Det är mycket mer psykologiskt än action och det viktiga här är tankar och känslor. Hela boken andas domedagsstämning. När Hanna väl kommer in i bilden så blir jag bara arg och ledsen, i stort sett känner jag nog allt som Hanna kände. Överhuvudtaget kan jag inte förstå hur det kunde gå så illa. En stor bov i dramat är nog i alla fall kyrkans skuldbeläggande och den tidens sexualmoral. Och svenskens motvilja mot att lägga sig i. Alla visste, men ingen gjorde något. Mot slutet höjs tempot lite och trots att jag vet hur allt slutar så är det riktigt spännande.
Caroline Eriksson måste ha gjort en riktigt grundlig research, tidskänslan upplever jag som autentisk och jag tycker hon har åstadkommit en fantastisk tolkning av vad som kan ha hänt. Jag är inte speciellt påläst när det gäller Yngsjömordet och allt eftersom jag läser så känner jag att jag verkligen skulle vilja veta vad som är fakta och vad som är fiktion. Att det förekom incest verkar vara klarlagt, men var också mor Anna, förutom ett monster, också ett offer? Det vet jag inte, men eftersom jag inte tror på arvssynd så spelar det egentligen mindre roll. Kanske är det dock en förklaring, men i så fall alldeles för enkel. Jag önskar att det fanns ett sätt att få reda på vad som egentligen hände.
Detta kommer inte att bli den sista bok jag läser av Caroline Eriksson, nästa del i serien Svenska mord har redan kommit ut så det dröjer nog inte speciellt länge innan jag lägger vantarna på Inga gudar jämte mig.
Boktipsets estimerade betyg var 3,9 (beräknat på 55 betyg).
På Goodreads hade den 3,12 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 5,0.
Andra som bloggat om Djävulen hjälpte mig: Johannas deckarhörna, Eli läser och skriver och Bokdetektiven.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Svenska mord 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 14 januari 2015
Första meningen: Natten är grym och ödslig.
Baksidetext
Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.
Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.
Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.
En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Min kommentar
Jag blev väldigt nyfiken på den här boken efter att Johannas deckarhörna skrev om den förra året. Dessutom handlar den ju om Yngsjömordet och som inflyttad skåning blir man ju lite intresserad av vad som hänt i (nästan) de trakter där man bor. Det här är berättelsen om en dominant mor och en svag son, en ödesdiger kombination.
En aning skeptisk var jag när jag började läsa, jag brukar inte gilla böcker som bygger på sanning. Antingen ska de vara påhittade eller sanna, inget mellanting. Det dröjer dock inte speciellt länge innan jag är helt fast. Historien berättas i två parallella trådar; en med allt som ledde fram till mordet och en med rättegången. Grundberättelsen skildras ur Pers och Hannas perspektiv.
Tempot är ganska långsamt, men läsningen är otroligt ångestfylld. Det är mycket mer psykologiskt än action och det viktiga här är tankar och känslor. Hela boken andas domedagsstämning. När Hanna väl kommer in i bilden så blir jag bara arg och ledsen, i stort sett känner jag nog allt som Hanna kände. Överhuvudtaget kan jag inte förstå hur det kunde gå så illa. En stor bov i dramat är nog i alla fall kyrkans skuldbeläggande och den tidens sexualmoral. Och svenskens motvilja mot att lägga sig i. Alla visste, men ingen gjorde något. Mot slutet höjs tempot lite och trots att jag vet hur allt slutar så är det riktigt spännande.
Caroline Eriksson måste ha gjort en riktigt grundlig research, tidskänslan upplever jag som autentisk och jag tycker hon har åstadkommit en fantastisk tolkning av vad som kan ha hänt. Jag är inte speciellt påläst när det gäller Yngsjömordet och allt eftersom jag läser så känner jag att jag verkligen skulle vilja veta vad som är fakta och vad som är fiktion. Att det förekom incest verkar vara klarlagt, men var också mor Anna, förutom ett monster, också ett offer? Det vet jag inte, men eftersom jag inte tror på arvssynd så spelar det egentligen mindre roll. Kanske är det dock en förklaring, men i så fall alldeles för enkel. Jag önskar att det fanns ett sätt att få reda på vad som egentligen hände.
Detta kommer inte att bli den sista bok jag läser av Caroline Eriksson, nästa del i serien Svenska mord har redan kommit ut så det dröjer nog inte speciellt länge innan jag lägger vantarna på Inga gudar jämte mig.
Boktipsets estimerade betyg var 3,9 (beräknat på 55 betyg).
På Goodreads hade den 3,12 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 5,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Djävulen hjälpte mig: Johannas deckarhörna, Eli läser och skriver och Bokdetektiven.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
tisdag 27 januari 2015
Topp Tio böcker jag skulle vilja läsa med min bokklubb
Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Books I'd Love to Read With My Book Club/If I Had A Book Club.
På sätt och vis har jag ju en bokklubb nu mer, Boktokarna på Goodreads. Jag har dessvärre svårt att fundera ut vilken typ av bok jag skulle vilja läsa med en bokklubb, eftersom jag aldrig tidigare varit med i en och det är ju lite svårt att veta om en bok lämpar sig innan man har läst den. Men dessa kanske kunde vara något?
1. Stål av Silvia Avallone
2. Gargoylen av Andrew Davidson
3. Förr eller senare exploderar jag av John Green
4. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia
5. Mississippi av Hillary Jordan
6. Harold Frys och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce
7. Nattens cirkus av Erin Morgenstern
8. Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
9. Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
10. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
måndag 26 januari 2015
Kommande böcker februari 2015
Ett överkomligt antal intressanta boksläpp i februari.
Odinsbarn av Siri Pettersen
Genre: Fantasy
Serie: Korpringarna (1)
Antal sidor: 672
Utgivningsdatum: 2015-02-02
Förlag: B Wahlströms
Från Bokus
Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.
Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som spri- der röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns vär- re saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna...
Äntligen! Har läst så mycket om denna på norska bokbloggar och nu kommer den äntligen på svenska.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Skugga av svek II av Diana Gabaldon
Genre: Fantasy
Serie: Outlander (9)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2015-02-10
Förlag: Bookmark
Från Bokus
Jamie lämnar armén och beger sig tillsammans med Claire till Philadelphia, där de flyttar in hos Fergus och Marsali i ett tryckeri. De vill inget hellre än att återvända hem till Fraser's Ridge. En eldsvåda med tragisk utgång får dem att sätta planerna i verket, trots att vintern närmar sig.
I Skottland har Brianna fattat beslutet att hon och barnen måste bort därifrån för att komma undan den grupp människor som är ute efter henne. När hon får ett oväntat meddelande från maken Roger är det dags för en ny resa genom tid och rum...
Jag har egentligen inte bestämt mig för om jag ska fortsätta läsa den här serien eller ej...
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Dött vatten av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Jimmy Perez (1)
Antal sidor: 395
Utgivningsdatum: 2015-02-24
Förlag: Albert Bonniers
Från Bokus
En journalist hittas död i en båt i marinan nedanför åklagarens hus på den största av Shetlandsöarna. Det blir den unga Willow Reeves från en ö i Yttre Hebriderna som får hand om fallet, eftersom kriminalaren Jimmy Perez är halvt sjukskriven efter sin fästmös död. Men Jimmy Perez kan förstås inte låta bli att engagera sig i fallet och hjälpa sin kollega.
Markham, den döde journalisten, kom ursprungligen från Shetlandsöarna, men hade lämnat dem för många år sedan och gjort sig ett namn i London. Varför hade han nu återvänt?
Willow Reeves och Jimmy Perez kommer i sitt sökande till Sullum Voe, centrum för Shetlands olje- och gasindustri i Nordsjön. Snart visar det sig att Markham under sina sista dagar arbetade med ett stort reportage, uppenbarligen ett som var tillräckligt avslöjande för att motivera hans död...
Jaha, det är klart man kan starta en ny serie när man döpt den förra till kvartett och man vill fortsätta skriva efter fyra böcker.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Robin Williams : När skratten har tystnat av Emily Herbert
Genre: Biografi
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2015-02-02
Förlag: Bookmark
Från Bokus
Robin Williams var komikern som fick en hel generation att skratta. På samma sätt är det hans oförglömliga rolltolkningar som gjort filmer som exempelvis Good Morning Vietnam, Döda Poeters sällskap, Mrs Doubtfire och Hook till tidlösa klassiker.
Hans smittsamma entusiasm är känd för att gå rakt genom rutan och utanför scen var han berömd för sina osjälviska generositet. Till skillnad från de flesta andra Hollywoodstjärnor ställde han inga krav på produktionsbolagen för egen del istället insisterade han på att de skulle anställa hemlösa.
Men bakom skrattet gömde sig en djupt orolig människa och den 11 augusti 2014 kom den tragiska nyheten om hans självmord. Mannen som spridit så mycket glädje över hela världen hade i många år kämpat mot depression och missbruk.
Jag brukar inte läsa biografier, men detta är en jag absolut kan tänka mig att läsa.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Odinsbarn av Siri Pettersen
Genre: Fantasy
Serie: Korpringarna (1)
Antal sidor: 672
Utgivningsdatum: 2015-02-02
Förlag: B Wahlströms
Från Bokus
Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.
Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som spri- der röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns vär- re saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna...
Äntligen! Har läst så mycket om denna på norska bokbloggar och nu kommer den äntligen på svenska.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Skugga av svek II av Diana Gabaldon
Genre: Fantasy
Serie: Outlander (9)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2015-02-10
Förlag: Bookmark
Från Bokus
Jamie lämnar armén och beger sig tillsammans med Claire till Philadelphia, där de flyttar in hos Fergus och Marsali i ett tryckeri. De vill inget hellre än att återvända hem till Fraser's Ridge. En eldsvåda med tragisk utgång får dem att sätta planerna i verket, trots att vintern närmar sig.
I Skottland har Brianna fattat beslutet att hon och barnen måste bort därifrån för att komma undan den grupp människor som är ute efter henne. När hon får ett oväntat meddelande från maken Roger är det dags för en ny resa genom tid och rum...
Jag har egentligen inte bestämt mig för om jag ska fortsätta läsa den här serien eller ej...
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Dött vatten av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Jimmy Perez (1)
Antal sidor: 395
Utgivningsdatum: 2015-02-24
Förlag: Albert Bonniers
Från Bokus
En journalist hittas död i en båt i marinan nedanför åklagarens hus på den största av Shetlandsöarna. Det blir den unga Willow Reeves från en ö i Yttre Hebriderna som får hand om fallet, eftersom kriminalaren Jimmy Perez är halvt sjukskriven efter sin fästmös död. Men Jimmy Perez kan förstås inte låta bli att engagera sig i fallet och hjälpa sin kollega.
Markham, den döde journalisten, kom ursprungligen från Shetlandsöarna, men hade lämnat dem för många år sedan och gjort sig ett namn i London. Varför hade han nu återvänt?
Willow Reeves och Jimmy Perez kommer i sitt sökande till Sullum Voe, centrum för Shetlands olje- och gasindustri i Nordsjön. Snart visar det sig att Markham under sina sista dagar arbetade med ett stort reportage, uppenbarligen ett som var tillräckligt avslöjande för att motivera hans död...
Jaha, det är klart man kan starta en ny serie när man döpt den förra till kvartett och man vill fortsätta skriva efter fyra böcker.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Robin Williams : När skratten har tystnat av Emily Herbert
Genre: Biografi
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2015-02-02
Förlag: Bookmark
Från Bokus
Robin Williams var komikern som fick en hel generation att skratta. På samma sätt är det hans oförglömliga rolltolkningar som gjort filmer som exempelvis Good Morning Vietnam, Döda Poeters sällskap, Mrs Doubtfire och Hook till tidlösa klassiker.
Hans smittsamma entusiasm är känd för att gå rakt genom rutan och utanför scen var han berömd för sina osjälviska generositet. Till skillnad från de flesta andra Hollywoodstjärnor ställde han inga krav på produktionsbolagen för egen del istället insisterade han på att de skulle anställa hemlösa.
Men bakom skrattet gömde sig en djupt orolig människa och den 11 augusti 2014 kom den tragiska nyheten om hans självmord. Mannen som spridit så mycket glädje över hela världen hade i många år kämpat mot depression och missbruk.
Jag brukar inte läsa biografier, men detta är en jag absolut kan tänka mig att läsa.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
söndag 25 januari 2015
En smakebit på søndag: Vassa föremål
En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Läsningen går väldigt bra just nu och jag fullkomligt slukar den ena boken efter den andra. Hoppas det håller i sig...
I dag ska jag börja läsa Vassa föremål av Gillian Flynn. Jag har, tror jag, gjort ett bra jobb med att undvika att läsa vad den handlar om och vad andra tycker, så jag ser verkligen fram emot den. Jag gillade ju Mörka platser.
Min smakebit kommer från början av boken.
Läsningen går väldigt bra just nu och jag fullkomligt slukar den ena boken efter den andra. Hoppas det håller i sig...
I dag ska jag börja läsa Vassa föremål av Gillian Flynn. Jag har, tror jag, gjort ett bra jobb med att undvika att läsa vad den handlar om och vad andra tycker, så jag ser verkligen fram emot den. Jag gillade ju Mörka platser.
Min smakebit kommer från början av boken.
lördag 24 januari 2015
"Väckelse" av Stephen King
Genre: Skräck
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Revival
Översättare: Boo Cassel
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2015
Första meningen: Livet är åtminstone på ett sätt verkligen som en film.
Baksidetext
New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs - ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.
Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.
Min kommentar
Stephen King har ju varit min favoritförfattare i över 30 år nu och det är väldigt sällan som han gör mig besviken. Jag hoppas verkligen att han fortsätter att ge ut minst en ny bok varje år. En King om året är väl inte för mycket begärt? Till min stora glädje upptäckte jag att nästa, Mr Mercedes, planeras att släppas på svenska bara några dagar innan jag fyller år. Undrar vem som kommer att ha den överst på sin önskelista...
Det första jag reagerar på när jag börjar läsa har egentligen inte med boken att göra, utan mer en underlig slump(?). Förra boken jag läste var Främlingen av Diana Gabaldon och där heter ju huvudpersonerna Jamie och Claire. Vilka namn är de första jag stöter på i Väckelse? Jo, Jamie och Claire. Den här historien handlar dock inte så mycket om Claire, det är Jamie vi får följa från att han är sex år tills han är en vuxen man på drygt 50.
Egentligen händer det inte speciellt mycket förrän man kommer till slutet, men på något sätt är det ändå spännande. Jag vet inte hur karl'n gör det, men han lyckas hålla mig i ett säkert grepp hela vägen. Det finns ingen som kan beskriva den amerikanska landsbygden som King. Vardagen lunkar hela tiden på, medan det vilar en underton av fara och undergång över alltihop. Det känns hela tiden som att "nu, nu händer det".
Boken svämmar nästan över av referenser till musik, böcker och film, men till skillnad från i många andra böcker så förstår jag dem den här gången. King och jag verkar uppskatta samma saker. Även om jag i princip inte gillar när huvudpersonen alltid relaterar allt till musik så funkar det onekligen mycket bättre när man vet vad som åsyftas.
Återigen tar King något vardagligt, som elektricitet, och gör det livsfarligt. På ett helt annat sätt än att man kan dö av en stöt. Jag trodde att jag direkt förstod varthän det barkade, men jag hade allt lite fel. Det blev inte riktigt som jag trodde, bara nästan. Och, som vanligt skulle jag nästan vilja påstå, så vrider King till det en aning för mycket i slutet, men samtidigt är det väl litegrann det som är hans kännetecken. I alla fall så är det helt OK och, för mig, lite överraskande.
Det här är ingen typisk skräckbok, men det är ändå en ganska typisk King. Och jag gillar det.
Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 17 betyg).
På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 20 598 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Väckelse: Johannas deckarhörna, Hellre barfota än boklös och Booksessed.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Revival
Översättare: Boo Cassel
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2015
Första meningen: Livet är åtminstone på ett sätt verkligen som en film.
Baksidetext
New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs - ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.
Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.
Min kommentar
Stephen King har ju varit min favoritförfattare i över 30 år nu och det är väldigt sällan som han gör mig besviken. Jag hoppas verkligen att han fortsätter att ge ut minst en ny bok varje år. En King om året är väl inte för mycket begärt? Till min stora glädje upptäckte jag att nästa, Mr Mercedes, planeras att släppas på svenska bara några dagar innan jag fyller år. Undrar vem som kommer att ha den överst på sin önskelista...
Det första jag reagerar på när jag börjar läsa har egentligen inte med boken att göra, utan mer en underlig slump(?). Förra boken jag läste var Främlingen av Diana Gabaldon och där heter ju huvudpersonerna Jamie och Claire. Vilka namn är de första jag stöter på i Väckelse? Jo, Jamie och Claire. Den här historien handlar dock inte så mycket om Claire, det är Jamie vi får följa från att han är sex år tills han är en vuxen man på drygt 50.
Egentligen händer det inte speciellt mycket förrän man kommer till slutet, men på något sätt är det ändå spännande. Jag vet inte hur karl'n gör det, men han lyckas hålla mig i ett säkert grepp hela vägen. Det finns ingen som kan beskriva den amerikanska landsbygden som King. Vardagen lunkar hela tiden på, medan det vilar en underton av fara och undergång över alltihop. Det känns hela tiden som att "nu, nu händer det".
Boken svämmar nästan över av referenser till musik, böcker och film, men till skillnad från i många andra böcker så förstår jag dem den här gången. King och jag verkar uppskatta samma saker. Även om jag i princip inte gillar när huvudpersonen alltid relaterar allt till musik så funkar det onekligen mycket bättre när man vet vad som åsyftas.
Återigen tar King något vardagligt, som elektricitet, och gör det livsfarligt. På ett helt annat sätt än att man kan dö av en stöt. Jag trodde att jag direkt förstod varthän det barkade, men jag hade allt lite fel. Det blev inte riktigt som jag trodde, bara nästan. Och, som vanligt skulle jag nästan vilja påstå, så vrider King till det en aning för mycket i slutet, men samtidigt är det väl litegrann det som är hans kännetecken. I alla fall så är det helt OK och, för mig, lite överraskande.
Det här är ingen typisk skräckbok, men det är ändå en ganska typisk King. Och jag gillar det.
Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 17 betyg).
På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 20 598 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Väckelse: Johannas deckarhörna, Hellre barfota än boklös och Booksessed.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
fredag 23 januari 2015
Bokbloggsjerka 23 – 26 januari
Fredag och då är det naturligtvis Annikas bokbloggsjerka som gäller.
Veckan uppgift är: Hur är en bra baksidetext?
Jag läser alltid baksidetexten. Nä rman står där i bokhandeln med en okänd bok så är ju den det enda som kan berätta lite för mig om vad det är för typ av bok.
En bra baksidetext berättar precis så mycket så att jag får grepp om vilken genre det är. Är det vampyrer? Zombies? Mord? Romantik? Fantasy? Science fiction? Skräck? Sedan ska den ju helst också innehålla något som lockar mig. Det finns ju vissa trigger-ord (liksom det finns icke-trigger-ord). Det får gärna också framgå var boken utspelar sig, det tycker jag är väldigt intressant eftersom jag ibland letar efter något från ett specifikt ställe. Om det hela sedan avslutas med en cliffhanger eller två så gör det absolut ingenting. Vad baksidetexten däremot inte får göra är att avslöja något viktigt.
Jag har inga exempel på bra baksidetexter, däremot en dålig, som nästan fick mig att inte alls läsa boken. Det gjorde jag ändå och det är jag så glad för. Vilken bok? Boktjuven. Så här står det på baksidan:
Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna.
Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.
Jag vet inte hur den borde ha skrivits, men den här texten fick mig att fundera över hur bra en bok om en bokstjälande flicka i Nazityskland skulle kunna vara. Men den var ju så mycket mer än så.
Veckan uppgift är: Hur är en bra baksidetext?
Jag läser alltid baksidetexten. Nä rman står där i bokhandeln med en okänd bok så är ju den det enda som kan berätta lite för mig om vad det är för typ av bok.
En bra baksidetext berättar precis så mycket så att jag får grepp om vilken genre det är. Är det vampyrer? Zombies? Mord? Romantik? Fantasy? Science fiction? Skräck? Sedan ska den ju helst också innehålla något som lockar mig. Det finns ju vissa trigger-ord (liksom det finns icke-trigger-ord). Det får gärna också framgå var boken utspelar sig, det tycker jag är väldigt intressant eftersom jag ibland letar efter något från ett specifikt ställe. Om det hela sedan avslutas med en cliffhanger eller två så gör det absolut ingenting. Vad baksidetexten däremot inte får göra är att avslöja något viktigt.
Jag har inga exempel på bra baksidetexter, däremot en dålig, som nästan fick mig att inte alls läsa boken. Det gjorde jag ändå och det är jag så glad för. Vilken bok? Boktjuven. Så här står det på baksidan:
Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna.
Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.
Jag vet inte hur den borde ha skrivits, men den här texten fick mig att fundera över hur bra en bok om en bokstjälande flicka i Nazityskland skulle kunna vara. Men den var ju så mycket mer än så.
torsdag 22 januari 2015
Läsplanering februari 2015
Då är snart den näst värsta månaden på året här. Tack och lov så är den kort. Dessa fem böcker står på tur.
• Andra andningen av Sofie Sarenbrant. Hyllvärmare. FTSC.
• En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton.
• Virus av Paul McEuen. Hyllvärmare. Boktolva.
• Divergent av Veronica Roth. Hyllvärmare. E-bok.
• Pythians anvisningar av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist. Hyllvärmare. FTSC.
• Andra andningen av Sofie Sarenbrant. Hyllvärmare. FTSC.
• En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton.
• Virus av Paul McEuen. Hyllvärmare. Boktolva.
• Divergent av Veronica Roth. Hyllvärmare. E-bok.
• Pythians anvisningar av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist. Hyllvärmare. FTSC.
onsdag 21 januari 2015
"Främlingen" av Diana Gabaldon
Genre: Fantasy
Antal sidor: 735
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Outlander
Översättare: Sven Christer Swahn
Serie: Outlander 1
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 januari 2015
Första meningen: Vid första anblicken var det ingen trolig plats för försvinnanden.
Baksidetext
Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter - som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid...
Min kommentar
På bokrean 2012 valde jag böcker efter tjocklek och kom hem med Som ett eko av Diana Gabaldon. Senare upptäckte jag att den är sjunde delen i en serie. Eftersom jag är nästan sjuklig med att läsa serier i ordning så var jag ju tvungen att köpa första delen, Främlingen. Tyvärr hann jag inte läsa den och det senaste året har de här böckerna i stort sett hyllats sönder bland bokbloggarna. Då ville jag ju inte läsa den bara för det. Nu har jag till slut gett upp och tagit mig igenom den här tegelstenen.
Tagit mig igenom är verkligen rätt ordval i det här fallet. Det tog mig inte mindre än elva (11!) dagar att läsa ut den. Så lång tid har jag inte ägnat åt en bok på väldigt länge. Jag kan inte påstå att jag längtade efter att fortsätta läsningen, snarare tvärtom. Det tog emot varenda gång jag satte mig med den. Varför vet jag inte, men jag tror att det är en kombination av många saker. Först och främst så är det otroligt långsamt, nästan segt, förmodligen på grund av att allt är så osannolikt detaljerat beskrivet. För det mesta känner jag det som att allt står och stampar på samma plats. Förutom när det väl händer något. Då händer massor.
Vad jag önskar är att någon hade berättat för mig att detta är vad vi på 80-talet kallade tantsnusk. Då hade den typen av romaner en verklig storhetstid och jag läste mängder. Nu är jag bara less på det. Ett tag är det i stort sett en sexscen på varannan sida, fullständigt opåkallat. För att göra det än värre så beskrivs veritabla våldtäkter. Som, hör och häpna, Claire efter en stund njuter av. Och Claire våldtas/utsätts för våldtäktsförsök nästan ett löjligt antal gånger. Det får mig att fundera lite på vad Gabaldon egentligen har för fantasier. Tack och lov så är det riktiga tantsnusket bara tillfälligt och sedan blir det en mera normal nivå. Mot slutet kommer det dock ännu en scen som får mig att nästan gå i taket, det som händer i klostret blir bara fjantigt och oförståeligt.
Claire har ändå en hel del skinn på näsan och hennes anpassningsförmåga är formidabel. Tänk själv, här kastas hon tillbaka 200 år och acklimatiserar sig utan problem. Utan att en enda gång fråga sig själv vad hennes närvaro där eventuellt kan ställa till med i den tid hon kommer från. Jag hade varit väldigt orolig att jag skulle ställa till med något. I övrigt tycker jag boken helt och hållet följer mallen den stackars hjälplösa och lite korkade kvinnan blir räddad av den stora starka men ömsinta mannen.
En del saker kan jag inte låta bli att hänga upp mig på. Till slut förstår jag släktskapet mellan Jamie och MacKenzie-klanen, men ett tag var jag väldigt förvirrad. Jamie kallas både brorson och systerson och bröderna Dougal och Colum kallas både farbröder och morbröder. På engelska heter ju detta samma, men eftersom bara ett är rätt på svenska så bör man kanske hålla fast vid det. Jag funderar också lite över Claires fråga varför de tar sjövägen till Frankrike. Vilken väg hon menar att de skulle ha tagit övergår mitt förstånd. Inte satt väl de brittiska öarna och Europa ihop på 1700-talet? Eller menar hon flyg eller tunnel?
Boken är på tok för lång, ett par hundra sidor hade lätt kunnat ha tagits bort och jag kan inte för mitt liv begripa vad de andra sju (eller blir det åtta?) lika tjocka böckerna ska handla om. Än mindre om jag verkligen orkar läsa dem. Kanske borde jag helt enkelt se TV-serien. I stället.
Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,2 (beräknat på 507 betyg).
På Goodreads hade den 4,15 i genomsnitt (beräknat på 333 135 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Främlingen: C.R.M. Nilsson, Bokbrus och Romeo and Juliet.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Antal sidor: 735
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Outlander
Översättare: Sven Christer Swahn
Serie: Outlander 1
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 januari 2015
Första meningen: Vid första anblicken var det ingen trolig plats för försvinnanden.
Baksidetext
Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter - som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid...
Min kommentar
På bokrean 2012 valde jag böcker efter tjocklek och kom hem med Som ett eko av Diana Gabaldon. Senare upptäckte jag att den är sjunde delen i en serie. Eftersom jag är nästan sjuklig med att läsa serier i ordning så var jag ju tvungen att köpa första delen, Främlingen. Tyvärr hann jag inte läsa den och det senaste året har de här böckerna i stort sett hyllats sönder bland bokbloggarna. Då ville jag ju inte läsa den bara för det. Nu har jag till slut gett upp och tagit mig igenom den här tegelstenen.
Tagit mig igenom är verkligen rätt ordval i det här fallet. Det tog mig inte mindre än elva (11!) dagar att läsa ut den. Så lång tid har jag inte ägnat åt en bok på väldigt länge. Jag kan inte påstå att jag längtade efter att fortsätta läsningen, snarare tvärtom. Det tog emot varenda gång jag satte mig med den. Varför vet jag inte, men jag tror att det är en kombination av många saker. Först och främst så är det otroligt långsamt, nästan segt, förmodligen på grund av att allt är så osannolikt detaljerat beskrivet. För det mesta känner jag det som att allt står och stampar på samma plats. Förutom när det väl händer något. Då händer massor.
Vad jag önskar är att någon hade berättat för mig att detta är vad vi på 80-talet kallade tantsnusk. Då hade den typen av romaner en verklig storhetstid och jag läste mängder. Nu är jag bara less på det. Ett tag är det i stort sett en sexscen på varannan sida, fullständigt opåkallat. För att göra det än värre så beskrivs veritabla våldtäkter. Som, hör och häpna, Claire efter en stund njuter av. Och Claire våldtas/utsätts för våldtäktsförsök nästan ett löjligt antal gånger. Det får mig att fundera lite på vad Gabaldon egentligen har för fantasier. Tack och lov så är det riktiga tantsnusket bara tillfälligt och sedan blir det en mera normal nivå. Mot slutet kommer det dock ännu en scen som får mig att nästan gå i taket, det som händer i klostret blir bara fjantigt och oförståeligt.
Claire har ändå en hel del skinn på näsan och hennes anpassningsförmåga är formidabel. Tänk själv, här kastas hon tillbaka 200 år och acklimatiserar sig utan problem. Utan att en enda gång fråga sig själv vad hennes närvaro där eventuellt kan ställa till med i den tid hon kommer från. Jag hade varit väldigt orolig att jag skulle ställa till med något. I övrigt tycker jag boken helt och hållet följer mallen den stackars hjälplösa och lite korkade kvinnan blir räddad av den stora starka men ömsinta mannen.
En del saker kan jag inte låta bli att hänga upp mig på. Till slut förstår jag släktskapet mellan Jamie och MacKenzie-klanen, men ett tag var jag väldigt förvirrad. Jamie kallas både brorson och systerson och bröderna Dougal och Colum kallas både farbröder och morbröder. På engelska heter ju detta samma, men eftersom bara ett är rätt på svenska så bör man kanske hålla fast vid det. Jag funderar också lite över Claires fråga varför de tar sjövägen till Frankrike. Vilken väg hon menar att de skulle ha tagit övergår mitt förstånd. Inte satt väl de brittiska öarna och Europa ihop på 1700-talet? Eller menar hon flyg eller tunnel?
Boken är på tok för lång, ett par hundra sidor hade lätt kunnat ha tagits bort och jag kan inte för mitt liv begripa vad de andra sju (eller blir det åtta?) lika tjocka böckerna ska handla om. Än mindre om jag verkligen orkar läsa dem. Kanske borde jag helt enkelt se TV-serien. I stället.
Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,2 (beräknat på 507 betyg).
På Goodreads hade den 4,15 i genomsnitt (beräknat på 333 135 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Främlingen: C.R.M. Nilsson, Bokbrus och Romeo and Juliet.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
tisdag 20 januari 2015
Topp Tio nästa bok i serien
Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är FREEBIE.
Jaha ja, vad-man-vill... Eftersom jag är (försöker vara) fokuserad på serier i år så tänkte jag mig att lista de böcker som står på tur i tio olika serier. Detta är då tio serier förutom de som redan finns med i min Finish that series challenge.
1. Iskallt spår av Stephen Booth (Ben Cooper & Diane Fry #3)
2. Brottsplats: Faithful Place av Tana French (Dublin Murder Squad #3)
3. Det oändliga havet av Rick Yancey (Den femte vågen #2)
4. Lewismannen av Peter May (Isle of Lewis #2)
5. Carmen och döden av Karin Fossum (Konrad Sejer #11)
6. En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton (Lacey Flint #4)
7. Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith (Leo Demidov #2)
8. Snögloben av Amanda Hellberg (Maja Grå #4)
9. Hela havet stormar av Arne Dahl (Opcop #2)
10. De utstötta av Elly Griffiths (Ruth Galloway #6)
Jag önskar verkligen att detta vore alla serier, men låt oss säga att den här freebien kan jag göra i några veckor till. Utan att upprepa mig.
måndag 19 januari 2015
Dag 30: Favoritbok - alltid
söndag 18 januari 2015
En smakebit på søndag: Saeculum
En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Igår började jag läsa Saeculum av Ursula Poznanski, en bok som tydligen ska handla om lajvare. Jag vet ännu inte riktigt vad jag ska tycka, har inte kommit speciellt långt än. Det blev inte så mycket läst igår, för sambon och jag firade årsdag och då går vi alltid ut och äter. En bra tradition tycker jag.
Min smakebit kommer nästan från början av boken, sida 27.
Igår började jag läsa Saeculum av Ursula Poznanski, en bok som tydligen ska handla om lajvare. Jag vet ännu inte riktigt vad jag ska tycka, har inte kommit speciellt långt än. Det blev inte så mycket läst igår, för sambon och jag firade årsdag och då går vi alltid ut och äter. En bra tradition tycker jag.
Min smakebit kommer nästan från början av boken, sida 27.
Iris räknade mynten i sin väska. Tjugotre euro och lite småkrafs för bakgrundsplinkandet hos Doro, en timmes amulettförsäljning i Almas bod plus barnpassningen vid halmbalsborgen. Hon drog in mer pengar vilken sketen regndag som helst, var som helst. Struntsamma. Det skulle räcka. Pengarna som behövdes till lajvkonventet om fyra veckor hade hon för länge sedan fått ihop och efter det skulle hon ha tillräckligt mycket över för att hålla sig flytande i ytterligare tio dagar. Med andra ord var det bara av ren vänlighet som hon hjälpte till vid klädboden, så att Nadja kunde mumsa i sig sina revbensspjäll vid lägerelden. Hon hade lika gärna kunnat bomma igen butiken för dagen, så här dags kom det ändå ingen som ville köpa något.
lördag 17 januari 2015
Årets första nya
Det kanske inte märks så mycket på bloggen, men science fiction är en av mina absoluta favoritgenrer. Problemet är bara att hitta bra sådan. När jag fick ett mejl från Affront där jag fick frågan om jag var intresserad av novellsamlingen Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson så tvekade jag inte speciellt länge.
Novellsamlingen innehåller åtta noveller och alla har en kvinna eller flicka i huvudrollen. De ska bli spännande att läsa.
Novellsamlingen innehåller åtta noveller och alla har en kvinna eller flicka i huvudrollen. De ska bli spännande att läsa.
fredag 16 januari 2015
Bokbloggsjerka 16 – 19 januari
Fredag och då är det naturligtvis Annikas bokbloggsjerka som gäller.
Veckan uppgift är: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
På sätt och vis påminner min uppväxt om Annikas (den lilla, lilla byn). Däremot kommer jag inte ihåg att mina äldre syskon satt och läste och att jag också ville. Men det var faktiskt min fantastiska storasyster (6 år äldre) som lärde mig läsa och då var jag runt 4-5 år. När jag började skolan så läste jag obehindrat och jag kommer faktiskt ihåg kärleken till bokstäver och text. Det bästa jag visste var att sitta och ljuda och gissa hur ett ord stavades. Min första lärare (fröken, som det kallades då) måste också ha gillat läsning och hon lockade oss genom att läsa högt för oss varje morgon.
Min fröken var också (skol)bibliotekarie i det lilla, lilla bibliotek som fanns i skolan, som också tjänstgjorde som "riktigt" bibliotek ett par timmar en kväll i veckan. Eftersom hon var(it) min fröken (och också ganska nära granne och mamma till en klasskompis, hennes man var dessutom min lärare i femman och sexan) så kände hon mig rätt bra och kunde rekommendera böcker som hon trodde jag skulle gilla. De där besöken i biblioteket varje torsdag (är ganska säker på att det var torsdagar) minns jag som det bästa på hela veckan. När jag var så där 11-12 så hade jag läst ut alla barn- och ungdomsböcker som fanns i det lilla, lilla biblioteket och fick ge mig på vuxenhyllorna. Förmodligen var det min före detta fröken (som fortfarande var bibliotekarie) som hjälpte mig vidare, det skiftet hade ju kunnat bli väldigt jobbigt, men två av de första vuxenböckerna jag läste (Månstenen av Wilkie Collins och På stranden av Nevil Shute) gjorde att det gick helt smärtfritt.
När jag började i sjuan så fick jag byta skola till en i den stora, stora byn och där fanns det ett jättestort bibliotek (som jag senare faktiskt jobbade på ett tag). Resten är historia, kan man väl säga.
Så, varför jag fortsatt läsa har jag kanske inte svarat på och jag har nog inte svaret på den frågan. Jag har alltid läst och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.
Veckan uppgift är: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
På sätt och vis påminner min uppväxt om Annikas (den lilla, lilla byn). Däremot kommer jag inte ihåg att mina äldre syskon satt och läste och att jag också ville. Men det var faktiskt min fantastiska storasyster (6 år äldre) som lärde mig läsa och då var jag runt 4-5 år. När jag började skolan så läste jag obehindrat och jag kommer faktiskt ihåg kärleken till bokstäver och text. Det bästa jag visste var att sitta och ljuda och gissa hur ett ord stavades. Min första lärare (fröken, som det kallades då) måste också ha gillat läsning och hon lockade oss genom att läsa högt för oss varje morgon.
Min fröken var också (skol)bibliotekarie i det lilla, lilla bibliotek som fanns i skolan, som också tjänstgjorde som "riktigt" bibliotek ett par timmar en kväll i veckan. Eftersom hon var(it) min fröken (och också ganska nära granne och mamma till en klasskompis, hennes man var dessutom min lärare i femman och sexan) så kände hon mig rätt bra och kunde rekommendera böcker som hon trodde jag skulle gilla. De där besöken i biblioteket varje torsdag (är ganska säker på att det var torsdagar) minns jag som det bästa på hela veckan. När jag var så där 11-12 så hade jag läst ut alla barn- och ungdomsböcker som fanns i det lilla, lilla biblioteket och fick ge mig på vuxenhyllorna. Förmodligen var det min före detta fröken (som fortfarande var bibliotekarie) som hjälpte mig vidare, det skiftet hade ju kunnat bli väldigt jobbigt, men två av de första vuxenböckerna jag läste (Månstenen av Wilkie Collins och På stranden av Nevil Shute) gjorde att det gick helt smärtfritt.
När jag började i sjuan så fick jag byta skola till en i den stora, stora byn och där fanns det ett jättestort bibliotek (som jag senare faktiskt jobbade på ett tag). Resten är historia, kan man väl säga.
Så, varför jag fortsatt läsa har jag kanske inte svarat på och jag har nog inte svaret på den frågan. Jag har alltid läst och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.
torsdag 15 januari 2015
Dag 29: En bok som alla hatade men jag älskade
onsdag 14 januari 2015
"Crimebook" av Rasmus Finnhult
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Förlaget Orda
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 27 december 2014
Första meningen: Han hade läget under kontroll.
Baksidetext
En åldring med invandrarbakgrund hittas död på en bilfirma, hängande i en kätting. Han har blivit torterad på ett synnerligen bestialiskt sätt. Några dagar senare hittas en välbärgad porrfilmsdistributör i en rullstol framför Lunds domkyrka, även han bragd om livet på ett sällsynt plågsamt sätt.
Lunds nyinrättade och högteknologiska kriminalavdelning, med kriminalkommisarie John Hulth i spetsen, sätts på svåra prov då fler människor sannolikt kommer att mista livet om gruppen inte anstränger sig till sitt absolut yttersta.
Mördaren verkar hämta inspiration från Crimebook, en snabbt växande sajt där hat är drivkraften, från vilken han plockar människor som han använder som pjäser i sitt morbida spel. Utredningen försvåras ytterligare när Hulth upptäcker att en av hans egna teammedlemmar deltar i spelet.
Min kommentar
Jag har alltid varit svag för böcker som utspelar sig där jag bor/har bott, vilka var mycket lättare att hitta när jag bodde i Göteborg. Sedan jag flyttade söderut så har det visat sig vara svårt att hitta sådana. När jag då hittade en bok som utspelade sig i Lund och dessutom påstods handla om en högteknologisk kriminalavdelning så blev jag eld och lågor och var bara tvungen att skaffa mig den.
Det första jag reagerar på, negativt, är den så kallade högteknologiska biten. De har datorer. Jag väntade i hela boken på att det skulle bli högteknologiskt, men väntan var förgäves. Det enda som triggar mitt tekniska nörderi är idén med en crimebook och jag har inte alls svårt att köpa att det skulle kunna finnas. Och så gillar jag Ibrahims efternamn, Agil, vilket torde vara lite programmerarhumor. Av den bästa sorten.
Den här boken innehåller dessvärre mycket av sådant som jag har svårt för. Det mesta förklaras väldigt detaljerat och många saker helt i onödan, som att app är en förkortning av applikation. Om man inte skulle veta det så är det ingen kunskap som behövs. Något som nästan är ännu värre är när jag hela tiden känner att jag blir pådyvlad massor av åsikter, jag vill bara ha en beskrivning av läget för att dra mina egna slutsatser, men här blir jag skriven på näsan vad jag ska tycka. Författaren har också använt sig av metoden att kursivera ord som han vill betona, vilket jag bara upplever som störande.
Jag får ingen direkt känsla för någon av poliserna, men den som känns mest äkta är nog Ibrahim (han med det kul namnet). Samspelet mellan poliserna känns inte helt äkta, jag får känslan av att författaren försökt få till en humoristisk dialog, men i stället blir det bara krystat och konstigt. Och den där musikgenen som många litterära kriminalare har, är den inte lite förlegad? Förutom musikreferenserna så vimlar det också av filmcitat. De flesta av båda sorter går mig spårlöst förbi.
Mot slutet blir det en faslig massa tillbakablickar, som på något sätt ska förklara alltihop(?). Förmodligen var jag inte riktigt skärpt när jag läste för jag blev bara förvirrad. Själva upplösningen är, för mig, väldigt oväntad. Jag såg inte alls det komma. Det sägs att det är en uppföljare på väg, förmodligen vill jag läsa den bara för att få bekräftat att Crimebook var en typisk debut och alla barnsjukdomar bara tillfälliga.
Boktipset hade inget estimerat betyg och bara ett enda betyg var satt. Det var en etta.
På Goodreads hade ingen betygsatt den.
Jag ger den 3,0.
Andra som bloggat om Crimebook: Annika och Läsa & Lyssna.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Förlaget Orda
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 27 december 2014
Första meningen: Han hade läget under kontroll.
Baksidetext
En åldring med invandrarbakgrund hittas död på en bilfirma, hängande i en kätting. Han har blivit torterad på ett synnerligen bestialiskt sätt. Några dagar senare hittas en välbärgad porrfilmsdistributör i en rullstol framför Lunds domkyrka, även han bragd om livet på ett sällsynt plågsamt sätt.
Lunds nyinrättade och högteknologiska kriminalavdelning, med kriminalkommisarie John Hulth i spetsen, sätts på svåra prov då fler människor sannolikt kommer att mista livet om gruppen inte anstränger sig till sitt absolut yttersta.
Mördaren verkar hämta inspiration från Crimebook, en snabbt växande sajt där hat är drivkraften, från vilken han plockar människor som han använder som pjäser i sitt morbida spel. Utredningen försvåras ytterligare när Hulth upptäcker att en av hans egna teammedlemmar deltar i spelet.
Min kommentar
Jag har alltid varit svag för böcker som utspelar sig där jag bor/har bott, vilka var mycket lättare att hitta när jag bodde i Göteborg. Sedan jag flyttade söderut så har det visat sig vara svårt att hitta sådana. När jag då hittade en bok som utspelade sig i Lund och dessutom påstods handla om en högteknologisk kriminalavdelning så blev jag eld och lågor och var bara tvungen att skaffa mig den.
Det första jag reagerar på, negativt, är den så kallade högteknologiska biten. De har datorer. Jag väntade i hela boken på att det skulle bli högteknologiskt, men väntan var förgäves. Det enda som triggar mitt tekniska nörderi är idén med en crimebook och jag har inte alls svårt att köpa att det skulle kunna finnas. Och så gillar jag Ibrahims efternamn, Agil, vilket torde vara lite programmerarhumor. Av den bästa sorten.
Den här boken innehåller dessvärre mycket av sådant som jag har svårt för. Det mesta förklaras väldigt detaljerat och många saker helt i onödan, som att app är en förkortning av applikation. Om man inte skulle veta det så är det ingen kunskap som behövs. Något som nästan är ännu värre är när jag hela tiden känner att jag blir pådyvlad massor av åsikter, jag vill bara ha en beskrivning av läget för att dra mina egna slutsatser, men här blir jag skriven på näsan vad jag ska tycka. Författaren har också använt sig av metoden att kursivera ord som han vill betona, vilket jag bara upplever som störande.
Jag får ingen direkt känsla för någon av poliserna, men den som känns mest äkta är nog Ibrahim (han med det kul namnet). Samspelet mellan poliserna känns inte helt äkta, jag får känslan av att författaren försökt få till en humoristisk dialog, men i stället blir det bara krystat och konstigt. Och den där musikgenen som många litterära kriminalare har, är den inte lite förlegad? Förutom musikreferenserna så vimlar det också av filmcitat. De flesta av båda sorter går mig spårlöst förbi.
Mot slutet blir det en faslig massa tillbakablickar, som på något sätt ska förklara alltihop(?). Förmodligen var jag inte riktigt skärpt när jag läste för jag blev bara förvirrad. Själva upplösningen är, för mig, väldigt oväntad. Jag såg inte alls det komma. Det sägs att det är en uppföljare på väg, förmodligen vill jag läsa den bara för att få bekräftat att Crimebook var en typisk debut och alla barnsjukdomar bara tillfälliga.
Boktipset hade inget estimerat betyg och bara ett enda betyg var satt. Det var en etta.
På Goodreads hade ingen betygsatt den.
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Crimebook: Annika och Läsa & Lyssna.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
tisdag 13 januari 2015
Topp Tio 2014 releases jag tänkte läsa men inte hann
Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten 2014 Releases I Meant To Read But Didn't Get To.
Jag har tydligen 26 böcker med utgivningsår 2014 olästa. Detta är då tio av dem...
1. Britt-Marie var här av Fredrik Backman
2. Väckelse av Stephen King
3. En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton
4. De utstötta av Elly Griffiths
5. Demonologi för nybörjare av Caroline L. Jensen
6. Det oändliga havet av Rick Yancey
7. Att dö väl av Eva Holmquist & Oskar Källner
8. Tills tiden skiljer oss åt av Oskar Källner
9. Fågelmannen av Mo Hayder
10. Carmen och döden av Karin Fossum
måndag 12 januari 2015
Dag 28: Favorittitel
Då får jag väl erkänna att även titlar brukar gå mig förbi, eller visst lägger jag märke till dem, de brukar bara inte göra något bestående intryck. Men det finns en som jag sett många gånger på andra bokbloggar. Jag har själv inte läst den, men titeln får mig alltid att haja till.
Varför vara lycklig när du kan vara normal? |
söndag 11 januari 2015
En smakebit på søndag: Väckelse
En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
I dag har vi en vikarie för Mari är upptagen och smakebitarna finns i stället hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.
Boken jag läser just nu är Stephen Kings Väckelse och jag tror att jag kanske kommer att läsa ut den i dag. Den är bra...
Det är svårt att välja ut en vettig smakebit, men jag gör ett försök och den kommer från sida 243.
I dag har vi en vikarie för Mari är upptagen och smakebitarna finns i stället hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.
Boken jag läser just nu är Stephen Kings Väckelse och jag tror att jag kanske kommer att läsa ut den i dag. Den är bra...
Det är svårt att välja ut en vettig smakebit, men jag gör ett försök och den kommer från sida 243.
"Det var ett regnbågsskimmer. Det första på väldigt, väldigt länge. Jag kände att det var på väg när han helade den sista - han som sa att han var förlamad från midjan och neråt efter en bilolycka. När han reste sig ur stolen blev allting skarpt. Allting blev tydligt. Du fattar?"
Det gjorde jag inte men nickade som om jag gjorde det. Bakom oss klappade församlingen glatt händerna och sjöng "How I Love My Jesus" för full hals.
"Sen... när pastorn förrättade bön... färgerna." Han såg på mig, munnen darrade. Han såg tjugo år äldre ut. "De var så enormt mycket skarpare. De sprängde sönder allting."
Han grep tag i min skjorta, så hårt att ett par knappar nästan slets av. Det var en drunknandes grepp. Hans ögon var uppspärrade och skräckslagna.
"Sen... sen gled alla fragment ihop igen men färgerna försvann inte. De dansade och vred sig som norrsken en vinternatt. Och människorna... var inte människor längre."
"Vad var de, Hugh?".
lördag 10 januari 2015
"God jul" av Jonas Karlsson
Genre: Drama
Antal sidor: 166
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2014
Första meningen: Som Frida minns det var det Brors förslag med adventsljusstakarna.
Baksidetext
Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget.
Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring.
Min kommentar
Jonas Karlsson tillhör mina favoritskådisar och när jag upptäckte att han dessutom är författare så var ju inte tvekan stor. Jag har tidigare läst noveller av honom, men detta är hans romandebut och den passar ju väldigt bra som julläsning.
God jul är precis lika underfundig som jag förväntade mig, det verkar vara Jonas Karlssons varumärke. Det här är en berättelse som skulle ha kunnat utspela sig på vilken myndighet som helst i Sverige. Huruvida den passar in på andra länder kan jag inte uttala mig om. En kort tid i mitt liv jobbade jag som kommunalanställd (dock inte på kommunhuset) och detta skulle kunna varit taget direkt ur verkligheten. Faktiskt skulle det kunna handla om Sverige i stort, med alla myndighetspersoner i spetsen.
Det är en träffsäker tragikomisk berättelse om vad som kan hända när det kommer direktiv uppifrån utan närmare förklaringar om vad man vill uppnå. Information om vem som ska ha ljusstake skickas ut enligt need-to-know basis och naturligtvis blir det fel. Det komiska blir sedan när allt ska redas ut. Och naturligtvis blir det ännu mer fel. Faktiskt påminner alltihop lite om ett avsnitt av Starke man. Slutklämmen är brutal och välförtjänt.
Här härskar Jantelagen i all sin prakt, ingen är förmer och ingen får sticka ut. Allt berättas dessutom helt humorlöst, vilket gör det sanslöst roligt.
Boktipsets estimerade betyg var 3,1 (beräknat på 101 betyg).
På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 62 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om God jul: Endast Eböcker, Bokslukarna och Fru E:s böcker.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Antal sidor: 166
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2014
Första meningen: Som Frida minns det var det Brors förslag med adventsljusstakarna.
Baksidetext
Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget.
Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring.
Min kommentar
Jonas Karlsson tillhör mina favoritskådisar och när jag upptäckte att han dessutom är författare så var ju inte tvekan stor. Jag har tidigare läst noveller av honom, men detta är hans romandebut och den passar ju väldigt bra som julläsning.
God jul är precis lika underfundig som jag förväntade mig, det verkar vara Jonas Karlssons varumärke. Det här är en berättelse som skulle ha kunnat utspela sig på vilken myndighet som helst i Sverige. Huruvida den passar in på andra länder kan jag inte uttala mig om. En kort tid i mitt liv jobbade jag som kommunalanställd (dock inte på kommunhuset) och detta skulle kunna varit taget direkt ur verkligheten. Faktiskt skulle det kunna handla om Sverige i stort, med alla myndighetspersoner i spetsen.
Det är en träffsäker tragikomisk berättelse om vad som kan hända när det kommer direktiv uppifrån utan närmare förklaringar om vad man vill uppnå. Information om vem som ska ha ljusstake skickas ut enligt need-to-know basis och naturligtvis blir det fel. Det komiska blir sedan när allt ska redas ut. Och naturligtvis blir det ännu mer fel. Faktiskt påminner alltihop lite om ett avsnitt av Starke man. Slutklämmen är brutal och välförtjänt.
Här härskar Jantelagen i all sin prakt, ingen är förmer och ingen får sticka ut. Allt berättas dessutom helt humorlöst, vilket gör det sanslöst roligt.
Boktipsets estimerade betyg var 3,1 (beräknat på 101 betyg).
På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 62 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om God jul: Endast Eböcker, Bokslukarna och Fru E:s böcker.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
fredag 9 januari 2015
Bokbloggsjerka 9-12 januari 2015
Årets första jerka och äntligen kan man kanske få ording på veckodagarna igen, för är det fredag så är det Annikas bokbloggsjerka.
Veckan uppgift är: Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?
Jag älskar ju TV-serier och följer en faslig massa sådana, men det finns nog inte speciellt många som jag började se på förra året. En vet jag i alla fall och det är Homeland. Vi har nu plöjt de tre första säsongerna på DVD (faktiskt såg vi klart tredje igår) och den fjärde säsongen har jag spelat in. Även om serien har haft en del dippar så är den helt fantastiskt spännande.
Efter att ha läst Annikas inlägg så inser jag att även Orange is the new black påbörjades förra året, men den har jag bara sett första säsongen av. Det är möjligt att det inte blir fler. På TV har jag sett Crisis och Resurrection, två väldigt bra serier.
Inköpta, ej sedda (detta påminner mig om något...) serier är däremot fler. Där finns Criminal minds (säsong 1-3), American Horror Story (säsong 1), Supernatural (säsong 1), Castle (säsong 1), Person of interest (säsong 1) och The Big Bang Theory (säsong 1-6). Jag har också en serie inspelad, som jag inte börjat titta på än, How to get away with murder.
Jag tror samma gäller för TV-serier som för bokserier...
Veckan uppgift är: Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?
Jag älskar ju TV-serier och följer en faslig massa sådana, men det finns nog inte speciellt många som jag började se på förra året. En vet jag i alla fall och det är Homeland. Vi har nu plöjt de tre första säsongerna på DVD (faktiskt såg vi klart tredje igår) och den fjärde säsongen har jag spelat in. Även om serien har haft en del dippar så är den helt fantastiskt spännande.
Efter att ha läst Annikas inlägg så inser jag att även Orange is the new black påbörjades förra året, men den har jag bara sett första säsongen av. Det är möjligt att det inte blir fler. På TV har jag sett Crisis och Resurrection, två väldigt bra serier.
Inköpta, ej sedda (detta påminner mig om något...) serier är däremot fler. Där finns Criminal minds (säsong 1-3), American Horror Story (säsong 1), Supernatural (säsong 1), Castle (säsong 1), Person of interest (säsong 1) och The Big Bang Theory (säsong 1-6). Jag har också en serie inspelad, som jag inte börjat titta på än, How to get away with murder.
Jag tror samma gäller för TV-serier som för bokserier...
torsdag 8 januari 2015
Bokåret 2014 i enkätform
Jaja, jag gillar statistik och alla olika typer av enkäter, men jag lovar, detta är det sista om 2014.
Hur många böcker läste du?
84
Och hur många sidor blev det totalt?
31122
Vilken var den bästa boken du läste?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Ghostman av Roger Hobbs
Mest överraskande på ett positivt sätt?
Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij
Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård
Bästa bokserien du upptäckte?
Det här var ju riktigt svårt, jag upptäckte mer än en lovande serie, men vilken som är favorit vet jag inte än, jag har ju bara läst en enda bok i vardera. Jag tror jag väljer Isle of Lewis av Peter May.
Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Det får nog bli Alex Marwood det, läste två av hennes böcker och älskade båda.
Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Tyvärr blev det inte speciellt många böcker som utmanade mina gränser, men jag tror Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij måste ligga utanför min comfort zone.
Mest spännande bladvändare?
Polis av Jo Nesbø
Bästa skräckisen?
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård, det är i särklass det äckligaste jag läst på mycket, mycket länge.
Den sorgligaste boken?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Den roligaste boken?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Den mest hypade boken?
Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins
Bästa ungdomsbok?
Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins
En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Polis av Jo Nesbø
Mest minnesvärda karaktär?
Elsa
Vackrast skrivna boken som du läst?
Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson
En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Svarthuset av Peter May
En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Kortaste boken du läst?
E-novellen Mannerskiölds herrgård av Oskar Källner (34 sidor)
Längsta boken du läst?
Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (813 sidor)
Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2014?
Kvinnan i rummet (Jussi Adler-Olsen), Hungerspelen och Fatta eld (Suzanne Collins) samt Labyrinten (Kate Mosse)
Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Svarthuset av Peter May
Favoritrecension du skrev?
Granne med döden av Alex Marwood
Mest populära inlägget på din blogg?
1900-talets mest betydelsefulla svenska böcker
En bok du inte läste 2014 som du kommer prioritera 2015?
Britt-Marie var här av Fredrik Backman
En bok du ser fram emot?
Väckelse av Stephen King
Hur många böcker läste du?
84
Och hur många sidor blev det totalt?
31122
Vilken var den bästa boken du läste?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Ghostman av Roger Hobbs
Mest överraskande på ett positivt sätt?
Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij
Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård
Bästa bokserien du upptäckte?
Det här var ju riktigt svårt, jag upptäckte mer än en lovande serie, men vilken som är favorit vet jag inte än, jag har ju bara läst en enda bok i vardera. Jag tror jag väljer Isle of Lewis av Peter May.
Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Det får nog bli Alex Marwood det, läste två av hennes böcker och älskade båda.
Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Tyvärr blev det inte speciellt många böcker som utmanade mina gränser, men jag tror Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij måste ligga utanför min comfort zone.
Mest spännande bladvändare?
Polis av Jo Nesbø
Bästa skräckisen?
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård, det är i särklass det äckligaste jag läst på mycket, mycket länge.
Den sorgligaste boken?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Den roligaste boken?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Den mest hypade boken?
Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins
Bästa ungdomsbok?
Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins
En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Polis av Jo Nesbø
Mest minnesvärda karaktär?
Elsa
Vackrast skrivna boken som du läst?
Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson
En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Svarthuset av Peter May
En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Kortaste boken du läst?
E-novellen Mannerskiölds herrgård av Oskar Källner (34 sidor)
Längsta boken du läst?
Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (813 sidor)
Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2014?
Kvinnan i rummet (Jussi Adler-Olsen), Hungerspelen och Fatta eld (Suzanne Collins) samt Labyrinten (Kate Mosse)
Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Svarthuset av Peter May
Favoritrecension du skrev?
Granne med döden av Alex Marwood
Mest populära inlägget på din blogg?
1900-talets mest betydelsefulla svenska böcker
En bok du inte läste 2014 som du kommer prioritera 2015?
Britt-Marie var här av Fredrik Backman
En bok du ser fram emot?
Väckelse av Stephen King