Veckans tema: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart
Jaha, det här temat kunde ha ställt till det för jag läser ut de böcker jag börjar på. Men så är det ju formuleringen inte velat läsa klart, som jag väljer att tolka som att jag egentligen inte ville läsa ut boken, men gjorde det ändå.
1. Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård är så pretentiös och språket är så svulstigt att jag fick kramp. Knausgård verkar vara så full av sig själv att det inte får plats något annat överhuvudtaget. Den här boken tog faktiskt nästan död på min läslust.
2. Karthago av Joyce Carol Oates är nog nästan i samma härad som Knausgårds. Jag tyckte det var en bra idé att läsa den under en flytt, så att den skulle räcka länge. Det gjorde den. Men av helt fel skäl.
3. Robin Williams: När skratten har tystnat av Emily Herbert såg jag så mycket fram emot att läsa. Robin Williams är/var en av mina favoritskådisar, ända sedan 1980. Boken innehåller i stort sett bara mängder av citat från olika tidnings- och TV-intervjuer. En hel del rykten och antaganden finns också med. Tillsammans med massor av generaliseringar, upprepningar och lite amatörpsykologi. Den är osammanhängande och dåligt skriven, ett hafsverk helt enkelt.
gillar Knausgård, han skriver vackert, Kamp-böckerna väntat i bokhyllan.
SvaraRaderaTycker inte det fanns något vackert alls i den här Knausgård.
RaderaKnausgård och jag kommer inte överens. Däremot brukar jag gilla JCO men just titeln du nämner har jag inte försökt mig på.
SvaraRaderaJag kommer förmodligen att ge Oates en chans till, någon gång.
RaderaDet är just det med läslusten... Tvingar jag mig igenom något jag tycker är riktigt dåligt eller tråkigt är det så svårt att få tillbaka läslusten efter det. Så jag försöker hela tiden tänka på om boken är värd det. Ibland är det värt att tvinga sig igenom. Oftast inte.
SvaraRaderaMin läslust kommer tillbaka direkt när jag är klar med den tråkiga så det är inget större problem. Däremot brukar det ta emot något alldeles oerhört med den tråkiga boken.
RaderaSå olika det är. Knausgårds bok och Karthago är bland de bättre böckerna jag läst.
SvaraRaderaJag gillar inte ordrika människor i verkligheten heller så de två böckerna funkade inte alls för mig.
RaderaKnausgård gillar jag rakt av. Oates gillar jag för det mesta men inte alltid. Karthago har jag inte läst
SvaraRaderaKnausgårds bok var en så hemsk upplevelse så han får nog inte en chans till, men det kan Oates få. Kanske.
RaderaKnausgård är nog inget för mig hellerr
SvaraRaderaSå kan det ju vara.
RaderaHar med Knausgård i min trio med. Håller med dig om Robin Williams biografin som jag bara lästr ut för att det var ett rec.ex. Den fick inte bra betyg.
SvaraRaderaJag tror inte att jag någonsin har blivit så besviken på en bok som jag blev på den om Robin Williams.
RaderaOj, jag som har tänkt att jag ska ta mig i kragen och läsa Knausgård. Har inte läst mycket Oates, men tillräckligt för att konstatera att hon är ojämn. Robin Williamsboken lät inte som någon hit, nej.
SvaraRaderaKnausgård är alldeles säkert jättebra, om man gillar massor av ord om egentligen ingenting.
RaderaLätt för mig då att välja bort dessa tre! Jag slutar läsa ibland men inte ofta
SvaraRaderaJag gillade dem i alla fall inte, men när det gäller Oates och Knausgård så är det ju många som tycker det är det bästa som finns.
RaderaJag gillar Min kamp1 - tror jag skulle gilla Oates efter din beskrivning. Tyckte om Robin Williams - synd att det inte var välskrivet Maria bokologen
SvaraRaderaDet är så kul att det kan vara så olika.
RaderaJag är mycket förtjust i Knausgårds Min kamp-serie, men nåt annat har jag inte läst av honom. Kanske blev jag... "mätt".
SvaraRaderaJoyce Carol Oates är lite speciell. Vissa av hennes böcker älskar jag, andra... näää...
Jag vill gärna att böcker ska ha riktning, mening och mål. Det tycker jag saknades i både Knausgårds och Oates böcker 🙂
Radera