TV-serie: Archive 81 #1 (2022)

Titel: Archive 81
Originaltitel: Archive 81
Genre: Thriller
Skapad av: Rebecca Sonnenshine
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Mamoudou Athie, Dina Shihabi, Evan Jonigkeit, Julia Chan, Matt McGorry
Premiär: 2022-01-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix februari 2022





Handling
Dan Turner (Mamoudou Athie) är en arkivarie och museiintendent som har ett enda intresse i livet, VHS-band. Han spenderar varje vaken minut åt att leta upp gammalt filmmaterial från marknader och auktioner för att sedan stänga in sig och försöka få ordning på de skamfilade dyrgriparna.

Dan blir kontaktad av en multimiljonär som vill ha hjälp med att restaurera gamla videoband som har blivit förstörda i en brand. Uppdraget innebär att sitta i ett hus, helt isolerad mitt ute i ingenstans. Dan accepterar självklart uppdraget.

På de videoband Dan ska gå igenom är det samma filmare, Melody, och hon är ute på ett eget uppdrag i huset som brann 1994. Det hon filmar blir bara mer och mer mystiskt och dessutom verkar det vara kopplat till Dans egen bakgrund.

Min kommentar
Jag är nog alltid på jakt efter nya läskiga TV-serier. Skräck ligger ju mig varmt om hjärtat. Liksom övernaturligt och mystiskt. Archive 81 lät precis som en sådan serie där allt detta ingår. Vintermånaderna passar ju extra bra till skräck så det var bäst att passa på innan februari tog slut.

Starten är mycket lovande. De där gamla svartvita läskiga små filmerna är helt underbara. Det är mystiskt och man får inga förklaringar. Dessvärre så blir det inte mycket mer än så, det händer liksom inget. Allt står mer eller mindre och stampar. Idén är riktigt intressant och det borde verkligen ha gått att göra detta både spännande och intressant.

Förutsättningarna för allt är lite knepiga, varför de gör det de gör. Dock ger det sig något avsnitt in. Dessvärre så känns det som att det är massor som inte går ihop. Ett flertal gånger så hittas saker bara tack vare att någon karaktär gör något som man normalt inte gör. Hela framåtdrivet vilar på den grunden och jag avskyr verkligen den sortens "enkla" lösningar.

För mig så blir det här alldeles för utdraget och det spretar lite för mycket. Jag försöker verkligen, men jag tappar ideligen fokus. Bland annat så ägnas ett helt avsnitt åt en tillbakablick till hur det hela började. Sedan får vi se samma historia två gånger till. Av andra årgångar, men ändå samma. Kanske hade detta passat bättre som en mini-serie, eller i alla fall en mycket kortare version. Utan möjlighet att sticka iväg åt alla håll och kanter.

Skådespeleriet är inte lysande, men inte heller uselt. Mamoudou Athie verkar i alla fall bara ha ett enda ansiktsuttryck i sin repertoar, ett helt tomt. Jag tror inte att det ändras någon gång. Det finns egentligen bara två viktiga karaktärer här, men trots det så ägnar man ingen tid alls åt att bygga upp dem. Som det är nu så bryr jag mig inte ett dugg om dem. Jag hade önskat dem lite mer kött på benen.

Jag kan köpa ganska stora logiska luckor, men då måste det vara rejält spännande. Något som Archive 81 misslyckas med. Det är mer konstigt än spännande. Kommer jag att se en eventuell andra säsong? Jag vet faktiskt inte. Och då slutar ändå sista avsnittet med en enorm cliffhanger.



På TV Time har serien 9,66 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 35 150 betyg).
Jag ger den 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The Matrix resurrections (2021)

Titel: The Matrix resurrections
Originaltitel: The Matrix resurrections
Genre: Science fiction
Regissör: Lana Wachowski
Manus: Lana Wachowski, David Mitchell, Aleksandar Hemon
Skådespelare: Keanu Reeves, Carrie-Anne Moss, Yahya Abdul-Mateen II, Jessica Henwick, Neil Patrick Harris
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 148 min
Serie: -
Såg den på HBO 11 februari 2022



Handling
Även i filmens värld har 20 år gått sedan händelserna i de föregående filmerna, och Thomas Anderson lever sitt liv som framgångsrik spelutvecklare, helt ovetandes om vad som sker i världen utanför Matrix-bubblan. Han känner dock att någonting inte är riktigt som det borde, och ganska snart stöter han på personer som vill ta honom ur den konstgjorda världen tillbaka till den verkliga.

Min kommentar
Det finns filmer som jag bara måste se, alldeles oavsett vad andra kan tänkas tycka om den. The Matrix resurrections är en sådan film. Jag tror inte ens att jag kollade vare sig recensioner eller betyg på olika filmsajter innan jag beställde den som blu-ray. När jag såg att den streamades på HBO så struntade jag i att jag hade beställt den (jag måste ju ändå ha den) och bestämde att det fick bli veckans fredagsfilm.

Filmens start är väldigt, väldigt meta och till skillnad från många andra så uppskattar jag det. Man måste vara alert och ha fokus, inte slappna av för en sekund. Då tappar man tråden. Det här är en så vansinnigt snygg film att jag nästan känner ett lyckorus.

Första halvan av filmen är fantastisk. Det är inte så mycket action utan allt händer i huvudet och det är massor att fundera på. Andra halvan blir det åka av och då tycker jag att filmen tappar lite. Humorn är av min typ, alltså inte den gapiga övertydliga sorten. Här får man tänka lite själv.

Keanu Reeves har väl aldrig varit en bra skådis och det är han fortfarande inte. Något har han i alla fall, kanske är det närvaron som gör honom speciell. Skådespeleriet är generellt bra, men jag har oerhört svårt att ta The Analyst på allvar när jag upptäcker att det ju är han, den där Barney-personen, från How I met your mother.

Detta är en modern Matrix, med äldre huvudpersoner. Nostalgifaktorn är hög och så är även självdistansen. Det gillar jag. Tyvärr är filmen väldigt mycket för lång för sitt eget bästa, men tråkig blir den aldrig.

Jag är av den alldeles bestämda åsikten att man aldrig någonsin kan återskapa den första filmen, som var magisk och ny. Glädjande nog så är det inte det man har försökt göra med The Matrix resurrections. Man gör något helt annat. Om den tillför något? Kanske inte. Men den är underhållande. Och vansinnigt snygg. Sa jag det? När jag får min blu-ray så ska jag se alla fyra. I snabb följd.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 218 141 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 191 280 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Kryptan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en omvälvande vecka med oroväckande nyheter både privat och för världen i stort. Man kan bara hoppas att allt blir bra. Själv skulle jag behöva ett par månaders semester. Det är nog vad som krävs för att riktigt vila ut, men det kommer ju inte att hända.

Bara för att göra allt ännu tyngre så har jag tagit mig an en bok som har stått i hyllan i tio år; Kryptan av Kate Mosse. Den har inte lockat ett dugg och definitivt inte efter att jag läste första delen i den här Languedoc-serien, Labyrinten (det var åtta år sedan det...). Jag vet att jag är underlig, men jag kan inte ge bort böcker som jag inte har läst för tänk om den är bra... 😲 I år tog jag med den här boken i min Vi möts igen-utmaning och egentligen är den med i mars-planeringen, men jag tänker att jag börjar lite tidigare. Så har jag gott om tid på mig.

Min smakebit är från sida 55:

Anatole lämnade den sovande kvinnan och smög ut från det torftiga hyresrummet. För att inte störa pensionatets andra hyresgäster gick han försiktigt i strumplästen långsamt ner för den smala och dammiga trätrappan. Han såg en gaslampa brinna på varje trappavsats när han gick ner för den ena trappan efter den andra, tills han kom ner till korridoren som ledde ut mot gatan.
    Det var ännu inte riktigt gryning, ändå höll Paris på att vakna. På avstånd kunde Anatole höra ljudet av matkärrorna. Tvåhjuliga kärror av trä som drogs över kullerstenarna med mjölk och nybakat bröd till kaféerna och barerna i Faubourg Montmartre.

Kommande böcker mars 2022

Det kommer en del spännande i mars, bland annat en väldigt efterlängtad del i en serie (japp, jag pratar om Avdelning Q). Och så kommer det några som jag inte alls kände till sedan innan. Ordningen är återställd alltså.

Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen
Genre: Kriminalroman
Serie: Avdelning Q (9)
Antal sidor: 500
Utgivningsdatum: 2022-03-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
När en kvinna begår självmord på sin 60-årsdag kommer ett olöst fall från 1988 upp i ljuset. Under tre årtionden har en lång rad människor fallit offer för en våldsam mördare med en sällsynt förmåga att dölja sina brott. Carl, Rose, Assad och Gordon på Avdelning Q - som redan är pressade på grund av coronapandemin - står inför ett av sina mest komplexa och svårlösta fall någonsin.

Oerhört efterlängtad är den.

---

10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld av Elif Shafak
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 388
Utgivningsdatum: 2022-03-01
Förlag: Bokförlaget Tranan

Från Bokus
Leilas hjärta har stannat, men hennes medvetande lever vidare i 10 minuter och 38 sekunder. I detta limbo mellan liv och död flimrar minnesbilder från hennes liv förbi, ett efter ett. Samtidigt måste hennes vänner ta till drastiska åtgärder för att hon inte ska sluta sina dagar i en omärkt grav på De bortglömdas begravningsplats.

Jag har väntat på att något mer av henne ska översättas.

---

Sarahs lag av Marie H Lundh
Genre: Drama
Serie: Nordmyr (1)
Antal sidor: 324
Utgivningsdatum: 2022-03-03
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Sarah går domarutbildningen i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Tror hon i alla fall, tills det visar sig att högsta chefen har lånat ut henne. De kommande åren ska inte alls tillbringas i Stockholm som planerat, utan i Norrland på en tingsrätt i en stad Sarah aldrig har hört talas om. Några veckor senare kliver hon av propellerplanet. I två år ska hon vara domare vid tingsrätten i fjällkommunen Nordmyr men inte bara det, hon ska även bo och leva här, vilket är en helt annan sak. Samtidigt är hon glad att slippa vistas i samma stad som mannen som påminner henne om varför hon vill arbeta i domstolsvärlden.

Det första året i Nordmyr är omtumlande. Vem är den hotfulle killen i cargobyxor som dyker upp på hennes första rättegång? Hur kommer det sig att bästa väninnan Laura är avståndstagande? Och varför måste mormor (av alla människor) vara en mästare på längdskidor?

Kan det vara miljön som lockar här?

---

När vardagen knackar på av Anna Alemo
Genre: Drama
Frida och Mårten (2)
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2022-03-07
Förlag: Historiska Media

Från Bokus
Frida lämnas ensam att hantera sluskiga hantverkare, Pokémon-jagande föräldrar och en otrevlig professor, samtidigt som hon försöker vara ett stöd för sin väninna och sin syster, båda med kärleksbekymmer. Allt medan Mårten umgås alldeles för mycket med en kvinna med så långa ben att hälften hade varit nog. Frida kämpar för att tackla problemen men misstänksamheten mot Mårten gör det svårt. Kan hon lita på honom? Ska hon än en gång bli sviken i kärlek?

Jag blev nyfiken på hennes böcker när jag var på en bokträff i höstas.

---

Det lilla kaféet i Köpenhamn av Julie Caplin
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2022-03-09
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
Välkommen till det lilla kaféet i Köpenhamn där kaneldoften sprider hemtrevnad, den varma chokladen är len som siden och romantiken väntar runt hörnet...

Kate Sinclairs liv i London är precis allt hon drömt om: ett glamoröst jobb på bästa PR-byrån, det gör bra och hon har en fantastisk pojkvän. Ända tills pojkvännen går bakom ryggen på henne och kniper chefsjobbet hon trodde hon hade som i en liten ask rakt framför näsan på henne. Med krossat hjärta och självförtroende behöver Kate komma bort för att landa.

Hon hoppar på ett uppdrag som tar henne till Köpenhamn. Goda middagar, kvällspromenader på kullerstenar och atmosfären på. Kafe Värme ger henne smak för det danska livet.

Kan dansk hygge och världens lyckligaste folk få henne på fötter igen?

Bara titeln gör mig nyfiken på denna, jag gillar verkligen Köpenhamn. Tydligen tycker andra att detta är romance, men jag kan nog tänka mig att läsa den ändå.

---

Mannen på gatan av Trevor Wood
Genre: Thriller
Serie: Jimmy Mullen (1)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2022-03-10
Förlag: Modernista

Från Bokus
När den hemlöse veteranen Jimmy tror sig bevittna ett mord i Newcastle vägrar polisen tro honom. Han är inte heller själv helt säker på vad han upplevde. Men så ser han affischer om en saknad person som perfekt matchar den man han såg bli mördad, och han inser att han inte misstagit sig. Men hur sätter man dit en mördare när ingen tror att ett mord har begåtts?

Jimmy får kontakt med den mördade mannens dotter och de bestämmer sig för att ta saken i egna händer och ger sig ut på jakt efter mördaren. Snart inser de att det är en långt farligare uppgift än de kunnat föreställa sig.

Men Jimmy har en stor fördel på sin sida: När man inte har något, så har man inte heller något att förlora...

Det här låter ju spännande.

---

Tvingad till tystnad av Linda Castillo
Genre: Kriminalroman
Serie: Kate Burkholder (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-03-11
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Painter's Creek i Ohio, må vara en sömnig liten småstad där både amishfolk och vanliga amerikaner bor, men det är också staden där en serie av mord krossade ett helt samhälle för tio år sen. Det sista mordet lämnade människorna med en känsla av livets skörhet och för den unga amishflickan Kate Burkholder blev det en bekräftelse på att det var en värld där hon inte hörde hemma. Nu, femton år senare, med två döda föräldrar och mycket kompetens i bagaget har Katie blivit ombedd att komma tillbaka som polischef. Hennes amishbakgrund kombinerad med hennes erfarenhet av polisarbete i storstaden gör henne till den perfekta kandidaten. Katie är säker på att hon har kunna lämna det som hände för länge sedan bakom sig, tills den första döda kroppen av en ung kvinna hittas på ett snötäckt fält.

Tydligen är detta en välkänd och väldigt populär författare i USA. Som jag aldrig har hört talas om. Låter spännande!

---

Vårt liv är inte vårt av Orest Lastow
Genre: Science fiction
Serie: PetaHertz-trilogin (1)
Antal sidor: 447
Utgivningsdatum: 2022-03-21
Förlag: Hoi Förlag

Från Bokus
När Lundastudenten Ulla rensar efter sin morfar, som hittats mördad i sin lägenhet, finner hon kvarlämnade anteckningar som totalt förändrar bilden av honom. Den till synes anonyme taxiföraren från Iran visar sig överraskande nog ha bedrivit avancerad forskning tidigare i livet. Ulla, som själv inlett sin bana inom fysiken, får ta del av hans teknik som med rätt handlag kan manipulera både tid och rum.

Samtidigt hittar tre äventyrare på Antarktis en gigantisk svävande digital klocka omgiven av ett ogenomträngligt kraftfält. Och en annan forskare, Angus, upptäcker på sitt håll ett fenomen kring en signal med frekvensen 1.0 PetaHertz, som kan penetrera all materia.

Ulla och Angus inser att de tillsammans måste förstå hur allting hänger ihop. Men det är bråttom. Under tiden som de söker svaren på sina gåtor pågår ett stort fysikaliskt experiment som kan orsaka en global katastrof - om ingen stoppar det.

Av väldigt många skäl så låter det här mycket spännande.

---

Tystat vittne av Susie Steiner
Genre: Kriminalroman
Serie: Manon Bradshaw (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-03-24
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Kommissarie Manon Bradshaw är långt ifrån på topp. Allt i hennes liv andas tristess. Hemma går hon och maken varandra på nerverna och allt handlar om att hålla näsan ovanför ytan i småbarnsföräldraträsket.

En tidig morgon när Bradshaw är ute i en park gör hon en makaber upptäckt: en man som hänger i en snara från ett träd. Mannen visar sig vara litauisk gästarbetare och när Manon och hennes kolleger börjar utreda dödsfallet dyker det tidigt upp tecken på att det kan röra sig om mord och inte självmord.

När poliserna börjar prata med de litauiska gästarbetarna i området visar det sig att de lever under miserabla förhållanden och ständiga hot. Ironiskt nog skulle de ge vad som helst för att få leva det tråkiga liv som kommissarie Bradshaw har svårt att finna någon glädje i eller ens acceptera, och ju närmare polisen kommer sanningen om den döde mannen, desto tystare blir alla som haft kontakt med honom. Ingen vill riskera att bli nästa person som hittas hängande från ett träd...

Första delen i den här serien blev ju lite av en snackis. Nu är detta redan tredje delen och jag har fortfarande inte ens läst den första.

---

Kates besynnerliga pysselbutik av Ali McNamara
Genre: Feelgood
Serie: St Felix (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-03-30
Förlag: Lavender Lit

Från Bokus
När Kate öppnar sin lilla pysselbutik i den idylliska kuststaden St Felix känns det som att hennes största dröm äntligen går i uppfyllelse. Men det dröjer inte länge förrän hon råkar snubbla över ett mysterium i sin nya butik: ett mysterium som sträcker sig över sextio år tillbaka i tiden.

Jack, som driver en annan nyöppnad butik i stan, erbjuder sig att hjälpa Kate lösa mysteriet, men de upptäcker snart att historien som rullas upp framför dem bär kusliga likheter med deras egna liv. Gamla oförrätter kommer upp i dagen och frågan är om Kate och Jack kan lyckas ställa allt till rätta igen? Och kan de också själva få sitt lyckliga slut?

Jag tror att jag snart måste prova på någon av hennes böcker.

---

En vänskap av Silvia Avallone
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-03-18
Förlag: Natur & Kultur

Från Bokus
Om någon hade bett Elisa tala om exakt när hennes och Beas vänskap började skulle hon inte ha kunnat svara. Var det den där kvällen när Beatrice dök upp på stranden - plötsligt, som en stjärna som föll ner från himlen? Eller var det senare, när de stal ett par jeans i en exklusiv butik och flydde på sina moppar? Slutet är hon däremot säker på, trots att det har gått tretton år gör det fortfarande ont.

Numera tror alla att de känner hennes bästa vän, Beatrice, som har följare över hela världen. De vet vad hon har på sig, vad hon äter och vart hon åker på semester. De beundrar henne, avundas henne, hatar henne, dyrkar henne. Men ingen anar den hemlighet som döljer sig bakom leendet som alltid är exakt likadant, ingen kan föreställa sig hur det var när "la Rossetti" bara var Bea.

Elisa är en skygg kvinna, fortfarande bara drygt trettio men kanske lite gammaldags. Hon tycker varken om att visa upp sitt liv eller sociala medier. Men nu vill hon berätta historien om deras vänskap.

Jag har läst två böcker av henne, en som jag verkligen gillade och en som jag inte var så glad i. Kanske borde jag försöka igen.

---

Pitbull av Anne Mette Hancock
Genre: Kriminalroman
Serie: Kaldan och Schäfer (3)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-03-23
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
Journalisten Heloise Kaldan skriver en artikel om Röda Korsets vaktjänst, ett system där volontärer ger en hjälpande hand till människor som ligger på sin dödsbädd. Under researcharbetet möter hon Jan Fischof, en cancersjuk äldre man från Södra Jylland. Han berättar för Heloise att han i sin ungdom var inblandad i ett mord, som han nu fruktar att Gud kommer straffa honom för.

Heloise vägrar tro att Jan är en kallblodig mördare och börjar gräva i vad som hände offret, en man som kallades för Pitbull. Hon upptäcker att händelsen har en koppling till ett fall från slutet på 90-talet, då flera unga kvinnor försvann spårlöst. I jakten på sanningen tar hon återigen hjälp av sin gamle vän, mordutredaren Erik Schäfer.

I en kamp mot klockan måste Heloise ta reda på vad som verkligen hände innan Jan tar sitt sista andetag. Vem var Pitbull? Hade Jan något med hans död att göra? Och vem kan Heloise lita på när både de anhöriga och polisen ljuger?

Det här är en serie som jag är mycket nyfiken på.

Läsplanering mars 2022

Den första vårmånaden (mars, alltså) närmar sig och det är dags att se över planeringen. Jag går ut tufft, med en riktigt gammal surdeg (och tegelsten) som jag egentligen inte alls är speciellt sugen på. Därför finns det också en del mer upplyftande läsning (hoppas jag) med den här gången.

• Kryptan av Kate Mosse. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Benny älskar baklava av Mikael Jisander. Boktolva.
• Bara människa av Sylvain Neuvel. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Folk med ångest av Fredrik Backman. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #341

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ytterligare en från bokrean 2018.

Ett vakande öga av Fredrik T Olsson är andra delen i en serie som är högintressant.

När första delen, Slutet på kedjan, kom så blev jag genast intresserad. Huvudpersonen är kryptolog och hur spännande är inte det. Trots detta så är inte ens första boken läst (gjorde ett framträdande i Hett i hyllan så tidigt som för tre år sedan) och följaktligen inte heller den andra. Det verkar inte ha kommit fler delar i alla fall. Till min stora förvåning så har inte någon av böckerna speciellt högt betyg på Goodreads. Det gör mig nästan ännu mer nyfiken. Jag måste försöka komma ihåg den här serien när jag gör min Sist på serien igen. När det nu blir. Eventuellt Boktolvan. Eller kanske när jag fyller på min prioriterade hylla.

Så här står det på baksidan:

Strömmen slås ut i stora delar av Sverige. Över hela världen utsätts viktiga mål för elektroniska attacker. Och den nyligen avskedade kryptologen William Sandberg grips av sina egna forna kolleger, misstänkt för att ligga bakom dåden.

I Ett vakande öga möter vi William och Christina Sandberg tre år före händelserna i Slutet på kedjan. Deras tjugoåriga dotter Sara är spårlöst försvunnen, William är nedbruten, härjad och avstängd från sitt jobb på försvarshögkvarteret, och Christina har för sista gången släppt sina nycklar genom brevlådan och flyttat ut.

När så det svenska strömavbrottet visar sig vara ett i en lång rad liknande attacker världen över, blir Williams enda sätt att rentvå sig att själv försöka hitta vem eller vilka som ligger bakom.

Men vem är det som följer honom för varje steg han tar? Vad vet försvaret som de inte berättar? Och varför verkar Sara ha med händelserna att göra?

Med privatlivet i upplösning och anklagad för terrorbrott han inte begått, måste William hitta den verkliga källan till attackerna innan samhället slås i spillror. På var sitt håll inleder han och Christina en desperat jakt på sanningen – en jakt som tvingar dem båda att möta sina egna mörkaste minnen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson

Författare: Christoffer Carlsson
Titel: Den fallande detektiven
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 420
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Leo Junker 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 februari 2022




Första meningen: Det var den vintern då stormen rasade.

Baksidetext
Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger sociologen Thomas Markus Heber död. Leo Junker är tillbaka på våldsroteln och utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck.

I Hebers forskningsanteckningar finns tecken som tyder på ett kommande politiskt attentat, men vem är det som ska utsättas? Och vem är den skyldige? När det otänkbara inträffar rasar ett kraftigt snöoväder, och mitt i stormen befinner sig Gabriel och Leo, som inte inser att de rör sig rakt mot gärningsmannen.

Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.

Min kommentar
För 3,5 år sedan läste jag första delen i den här serien och jag vill inte säga att jag blev besviken, men den levde inte alls upp till mina förväntningar. Alltså har det inte lockat jättemycket att läsa vidare. Böcker som redan står här i hyllan. Då finns det ju bara en sak att göra och det är att ta med den i min Finish That Series-utmaning. När jag i början av februari skulle till Varberg på läsretreat så tyckte jag att Den fallande detektiven kunde passa. Författaren är ju i alla fall (nästan) från trakten.

När jag började läsa så insåg jag att jag inte minns något alls från första boken. Absolut ingenting. Tyvärr verkar det som att man förutsätts ha händelserna där i färskt minne för det dyker upp en hel del referenser. Utan förklaring. Tror jag i alla fall. Eftersom jag inte minns så vet jag ju inte. Det är ingen bra start för en bok.

En annan sak som inte heller är en positiv sak är att det dyker upp en hel drös med människor. Jag får inte veta vilka de är eller varför de är med, ingen som helst presentation. Inte heller någon markering för de kapitel där POV byts. Det gör att jag upplever det hela som rörigt. Det mesta ger sig dock, efter ett tag. Däremot så kommer det massor av tillbakablickar och för att göra det än värre så är det tillbakablickar i tillbakablickarna. Suck.

Karaktärerna är inga enkla, som i okomplicerade, personer. De känns nyanserade, med både bra och dåliga sidor. Som vanligt folk oftast är. Däremot så känner jag mig ganska less på poliser med drog- och/eller relationsproblem. Nu är ju detta en bok som har några år på nacken och kanske var jag inte så less på detta när boken var ny. Inte heller verkligheten förenklas, den är precis lika komplicerad som den faktiskt är. Inte svart eller vitt, utan mer grått.

Politik i böcker är inte någon favorit för mig och det blir lite för mycket av den varan, men det är ju kanske svårt att undvika i den här historien. Anledningen till att jag inte är så förtjust i det är att jag tycker att man ofta blir skriven på näsan vad man ska tycka och tänka. Så är det inte här, inte överhuvudtaget. Båda sidor framställs på ett inte alltför smickrande sätt. Ingen har mer rätt än någon annan.

Jag blir egentligen aldrig riktigt intresserad eller nyfiken på vare sig karaktärer eller händelser. Miljöbeskrivningarna gör ingenting för mig, jag känner inte alls till Stockholm. Stämningen, Christoffer Carlssons paradnummer, sätts dock på ett väldigt effektivt sätt.

Tempot är oerhört långsamt och det förväntar jag mig nog i en bok av Christoffer Carlsson. Detta är ju ändå den tredje boken av honom som jag läser och jag utgår nu ifrån att han skriver mer dallrande spänning än nagelbitande. Dock kan det gå lite väl långa perioder utan att det händer något alls, där det bara pratas. Och tänks. Jag ska inte kalla detta för förutsägbart, men det är inte heller särskilt ovisst.

I Den fallande detektiven är det mer fokus på bakgrund (och då speciellt höger- och vänsterextremisternas) än på själva brottet. Det är en mycket trovärdig berättelse om hur lätt det är att halka in på fel spår och hur snabbt det eskalerar.

På Goodreads hade den 3,27 i genomsnitt (beräknat på 359 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den fallande detektiven: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Fru E:s böcker

Tisdagstrion: Skuggor & speglingar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Skuggor & speglingar.

Det är mycket möjligt att det här temat är det mest mystiska/krångliga någonsin. Jag har ingen aning om hur det här ska tolkas. Så jag går på titel.

1. Trick med speglar av Agatha Christie och man kan helt klart kalla det här en spegling.

2. Sol och skugga av Åke Edwardson är tredje delen om Erik Winter och ja, det handlar om kontrasterna. Skulle man väl kunna säga..

3. Skugga av Karin Alvtegen handlar om att leva i skuggan av någon annan, till exempel en framgångsrik far.

TV-serie: Locke & Key #2 (2021)

Titel: Locke & Key
Originaltitel: Locke & Key
Genre: Fantasy
Skapad av: Meredith Averill, Aron Eli Coleite, Carlton Cuse, Joe Hill (grafisk roman)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Connor Jessup, Emilia Jones, Jackson Robert Scott, Darby Stanchfield, Petrice Jones
Premiär: 2021-10-22
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix december 2021-februari 2022



Handling
Syskonen Locke upptäcker att de måste ha skickat fel person in i portalen. De upptäcker också att det går att göra nya, egna nycklar, men det gör även någon annan.

En ny lärare, Josh, börjar på skolan, han försöker ta reda på mer om sin släkt som verkar ha bott i trakten under inbördeskriget.

Min kommentar
Jag såg verkligen fram emot andra säsongen av Locke & Key och jag blev glad när jag såg att den hade kommit. Ändå tog det ett bra tag innan jag började titta och det tog mig väldigt lång tid att se de förhållandevis få avsnitten. Det betyder inte att detta var dåligt. Det enda det betyder är att sambon ockuperar TV:n och det här är en serie jag får se på egen hand. När jag skulle skriva ihop det här upptäckte jag, till min stora förvåning, att första säsongen av Locke & Key bara fick 3,5 i betyg. Det är inte alls så jag minns det.

För mig blev det här mycket bättre än första säsongen. Kanske beror det på att jag mer visste vad jag skulle förvänta mig. Eller så beror det på att det inte finns några bortkastade avsnitt där allehanda saker ska förklaras. Här känns det som att allt är genomtänkt. Inget är där utan anledning. Som vanligt blir det lite rörigt i mitt huvud när jag ska försöka komma ihåg saker. Det stora, grunden, minns jag ju, men det är det där med detaljer. Jag får många "ja, just det"-upplevelser.

Det här är en serie som inte är helt förutsägbar. En del karaktärer, som man förväntar sig ska överleva, dör. Tråkigt, men bra. Jag uppskattar verkligen när man vågar ta död på oväntade karaktärer. Jag funderade ganska mycket på meningen med den nya karaktären Josh, vad han eventuellt skulle tillföra. Det ger sig. Kemin mellan syskonen är fortsatt fantastisk och nu ingår även mamma och farbror där. Skådespeleriet känns mycket bättre den här säsongen, mer naturligt.

I stort så är detta en ganska "snäll" serie, dock inte helt utan läskigheter. Mycket magi blir det ju för det handlar ju lite om att magi hör till barndomen, att man som vuxen inte längre minns den. Om man inte har en speciell nyckel då. Jag tycker det är en fin tanke. Det magiska blandas väldigt bra med den mer normala vardagen och det blir en mix mellan att vara en alldeles vanlig tonåring och att slåss mot demoner. En väldigt bra blandning, visar det sig.

Locke & Key är både spännande och underhållande. Trots de långa uppehållen mellan nästan varje avsnitt så var den här säsongen mycket nära ett högre betyg än vad den slutligen fick. Jag kan inte påstå att jag blev förvånad när det hela avslutas med ett tydligt upplägg för en tredje säsong. Den ser jag väldigt mycket fram emot.



På TV Time har serien 9,72 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 71 747 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Cruella (2021)

Titel: Cruella
Originaltitel: Cruella
Genre: Drama
Regissör: Craig Gillespie
Manus: Dana Fox, Tony McNamara, Alina Brosh McKenna, Kelly Marcel, Steve Zissis, Dodie Smith (bok)
Skådespelare: Emma Stone, Emma Thompson, John McCrea, Joel Fry, Paul Walter Hauser
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 28 januari 2022



Handling
Möt Cruella de Vil som du aldrig sett henne förut. Här kommer hela historien om hur hon blev den rebelliska, eleganta och hämndlystna Cruella. Följ med till 1970-talets London, fyllt med punkrock, normbrytande attityd och ikoniskt mode.

Min kommentar
Jag har egentligen aldrig haft en tanke på att se Cruella, men så var det något program på TV där det sas något om att det skulle vara en av de bästa/mest populära Disney-filmerna. Så den här fredagen blev den en uppladdning inför EM-semifinalen i handboll.

Detta ska alltså vara berättelsen om hur Cruella blev Cruella, en prequel till Pongo, om man så vill. När jag var liten så var sagan om Pongo och de 101 dalmatinerna en av mina stora favoriter. Jag måste ha läst den... hur många gånger vet jag inte, men det är många. För mig blir det extremt underligt när Cruella plötsligt blir någon sorts hjälte och jag ska sympatisera med henne. En karaktär som i hela mitt liv har velat döda dalmatiner.

I mångt och mycket är detta en perfekt film, i alla fall vad gäller ytan. Kläder, make-up, soundtrack (vissa låtar får mig att hoppa av glädje i soffan) är fulländade. För att inte tala om skådespeleriet, det är överlag väldigt bra. Jag tror inte att jag någonsin har sett Emma Thompson spela en elak karaktär, men även det gör hon med bravur. Hon är helt enkelt perfekt. Min favorit blir dock Artie, som tyvärr inte är med så mycket, men han är bara underbar.

Det mesta av historien och bakgrunden hade jag förvisso klurat ut, men det blev en härlig och oväntad tvist mot slutet. Tyvärr så är historien alldeles för utdragen och handlingen räcker inte till för drygt två timmar. Jag tappar faktiskt fokus ibland.

Så till mitt problem med filmen Cruella... Om man inte hade greppat det innan så talar bonusscenen i eftertexterna tydligt om att allt detta har hänt före sagan om Pongo. I den sagan vill alltså Cruella göra kappor av dalmatiner. Har de gjort en tankevurpa på Disney? Eller har de fått hjärnsmälta? Eller låtsas de helt enkelt inte om det som händer i Pongo? Om man inte har en relation till Pongo så blir kanske filmen bättre, men det här blir ju helt galet.



På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 344 668 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 207 841 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Carpe fucking diem

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har vi varit i Växjö, på en liten mini-semester. Det är aldrig fel att komma hemifrån lite och njuta av hotellfrukost. När sambon är med så blir det tyvärr inte så mycket lästid (och så har det ju varit en del på OS också). Det är ju på tåget då, som det blir tillfälle att läsa och där sitter jag ju ett par timmar i dag.

Boken jag läser nu är månadens bok i Feelgood-Kollektivet, Carpe fucking diem av Sofie Weidemann. Den har sannerligen inte levt upp till något som kan kallas feelgood så här långt, men den är bra.

Min smakebit är från sida 128 i e-boken:

Det ligger femton stenar i en hög på piedestalen bredvid porten till trädgården, en för varje dag. Hanna ska just lägga dit en till när hon får syn på den. Alldeles stilla ligger den under en av rosenbuskarna. Tassarna uppdragna under kroppen, som om den dog mitt i ett språng. Dog mitt i livet.
     Hon lyfter försiktigt upp den och håller den i sina grova trädgårdshandskar. Det ser obekvämt ut mot den mjuka pälsen så hon tar av sig handskarna, en i taget.
    Ekorren är kall, och pälsen är oändligt mjuk. Kroppen på väg att stelna, men lederna fortfarande lite böjbara. Den ligger fridfullt i hennes händer. Svansen som är lika stor som resten av ekorren hänger slappt åt ena hållet.

Bok: Brandbomb av Pål Eggert

Författare: Pål Eggert
Titel: Brandbomb
Genre: Skräck
Antal sidor: 19
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2022




Första meningen: I vanliga fall brukade Jibril åka in till centrum och träffa sitt gäng för att slåss, men när hon förstod hur hon skulle locka våldet till sina egna kvarter stannade hon där.

Baksidetext
Jibril undrade hur länge skuggorna funnits i ögonvrån. Inte förrän en av dem tände eld på trasan som var nerstoppad i den halvfulla flaskan såg hon dem. De gled tyst fram över marken, klädda i ogenomträngligt svart. Det var något annorlunda med dem, som om de inte var riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar vilka ringlade sig ormlikt nerför ryggarna.

Min kommentar
Jag har en del e-noveller liggande och när jag behövde något kort och snabbt att läsa innan det var dags att släcka sänglampan som kom jag att tänka på Brandbomb. Den har funnits på min läsplatta i nästan fem år så det var ju dags. Och nej, det är inte alls konstigt att läsa något som klassas som skräck innan man ska sova.

Det börjar ganska lovande, som en aktuell spegling av det samhälle vi har i dag, med bland annat stenkastning mot blåljuspersonal. Sedan vet jag inte vad som händer, det blir rörigt och osammanhängande.

Jag får lite känslan av att styckena har hamnat på fel ställe, det skulle i alla fall kunna förklara den ganska märkliga tidslinjen. Jibril är ute och eldar, kommer hem, lägger sig i sitt sovrum. Sedan kommer det något som liknar en intervju, helt från ingenstans. Var och vem framgår inte. Då börjar hon se sin egen skugga, och jag är fortfarande kvar i sovrummet med en handduk över ansiktet, men Jibril är tydligen i vardagsrummet. Och det är dessutom, helt plötsligt, nästa dag. Då går hon i alla fall ut och blir attackerad av... vad det nu är. Det får henne att springa hem, men då är lägenheten plötsligt tom. Eller nja, den är full av gigantiska kackerlackor. Då springer hon ut igen. Fullständigt obegripligt.

Vilka är de där skuggorna egentligen? Jag fattar inte om de ska vara "goda" (nej, det kan de väl ändå inte vara) eller snäppet "ondare" än Jibril. Ska de föreställa samhället, djävulen eller något däremellan?

Min utgångspunkt, när jag läser en berättelse, är att författaren har en historia att berätta, att h*n vill säga något. Jag har ingen aning om vad meningen är med Brandbomb. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Jag förstår inte.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Brandbomb: C.R.M. Nilsson.

Den årliga bokrea-statistiken

Det ser ut som att det är dags för något som blivit en tradition inför bokrean. Det är dags att gå igenom hur många av de där bokrea-böckerna som faktiskt är lästa. I dag verkar vara en perfekt dag för det, med en knapp vecka kvar till årets bokfest.

Den här lilla sammanställningen är nog faktiskt ganska nyttig. Det skadar aldrig att se de här lite sorgliga siffrorna.

Så här har inköpen sett ut sedan 2010.

Jag var på väg att minska inköpen där, 2015, men sedan stack det iväg igen för att därefter återigen minska. Hur många det blir i år? Som det ser ut just nu så vet jag faktiskt inte om det blir någon alls. Jag har hittat en(!) bok som jag vill läsa, men måste jag äga den? Kanske, men det är bara en enda. Vi får helt enkelt vänta och se vad slutresultatet blir.

År	Köpta	Lästa	Olästa
2010	14	13 (13)	1
2011	18	16 (16)	2
2012	28	21 (20)	7
2013	40	32 (31)	8
2014	32	9 (9)	23
2015	19	12 (12)	7
2016	32	13 (12)	19
2017	23	8 (6)	15
2018	17	3 (2)	14
2019	21	4 (3)	17
2020	13	2 (0)	11
2021	15	0 (N/A)	15
Summa	272	133 (125)	139 (132)

Hur många som är lästa (förra årets siffror i parentes) är inte någon munter läsning... Faktum är ändå att hur länge det än dröjer innan jag läser dem, så gör jag det. Så småningom.

Hett i hyllan #340

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Mer från bokrean 2018.

Jens Lapidus är alltid intressant så Top dogg köpte jag naturligtvis.

Det här är då tredje delen i serien om Teddy och Emelie. När andra delen dök upp i Hett i hyllan i september 2019 så var min förhoppning att serien skulle vara läst innan det var dags för den här tredje delen att dyka upp också. Så blev det alltså inte. Dock har jag åtminstone läst den första delen, VIP-rummet, nu. Jag tyckte väl inte att den var Lapidus bästa, men den hade många intressanta element. Kanske borde även den här serien dyka upp i Finish That Series-utmaningen.

Så här står det på baksidan:

Ett hemligt nätverk i Stockholm har i decennier utnyttjat unga flickor, var och en som kommer det på spåren gör det med fara för livet.

I den tredje boken om det omaka paret Teddy och Emelie, kåkfararen och advokaten, börjar snaran dras åt. Polisen har tillsatt en specialgrupp för att ta reda på vilka som ingår i sammanslutningen men ändå kommer de inte åt våldet. Och vem är det som med alla medel försöker tysta Teddy och Emelie?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Felet med Eden av E P Uggla

Författare: E P Uggla
Titel: Felet med Eden
Genre: Science fiction
Antal sidor: 315
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Eden 1
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2022




Första meningen: Ava slår upp ögonen.

Baksidetext
När sjuttonåriga Ava vaknar tillhör hon de äldsta i världen. En ny influensa har dödat nästan alla utom de riktigt unga. Hon har hamnat i Eden, det paradis som en klick av de äldre överlevarna har byggt. En rättvis, meritokratisk värld där bara prestation belönas. Ava placeras i Edens högsta kast, Lustgården, tillsammans med Edens elit. Men snart rämnar den paradisiska bilden. För Lustgården är en oförsonlig plats där empati är ett skällsord, och du ständigt måste tävla för att behålla din plats. Frågorna gnager i Ava. Vad hände egentligen under pandemin, när hon sov i en av Sveriges fem ecmo-maskiner? Och varför har hon, begåvad men sällan bäst, placerats med eliten? Vad är egentligen felet med Eden?

Min kommentar
Jag blev glatt överraskad när författaren till Felet med Eden hörde av sig i början av december. Trots att jag inte gett hennes två tidigare böcker något jättehögt betyg så vågade hon sig på att ge det en chans till. Denna skulle dessutom inte innehålla några monster alls, det som vi väl båda trodde hade varit i vägen för högre betyg. Och nog blev detta tredje gången gillt.

Den här historien har en del gemensamma punkter med både Hungerspelen och Divergent. Åtminstone i det att det finns olika grupper med olika förutsättningar och att man måste tävla/göra sig förtjänt av sin överlevnad. Det är egentligen det enda för sedan viker Felet med Eden av och blir helt sin egen. En mer modern version.

Världsbygget är fantastiskt och även om jag kanske inte kan se riktigt allt framför mig så fungerar det mesta. Spännande, intressant och innovativt, tycker jag. Och aktuellt. Eden är nämligen en förfärlig plats, som tyvärr inte är så långt ifrån vår verklighet. Där ju empati och solidaritet numer är en bristvara. Men i Eden är empati förbjuden. Precis som kärlek. Trots det så finns det ett stråk (förbjuden) romantik, men på en precis lagom nivå. I alla fall inte för mycket. Några andra regler verkar inte finnas. Mycket är snett på det här stället.

Läsningen blir lite som att lägga ett pussel (också något positivt). Tyvärr så blev inte pusslet klart, detta är ju trots allt första delen i en serie (jag vet inte hur många delar det ska bli). Jag funderade på om det möjligen kunde vara så som det visade sig vara, men det var bara ett av mina två alternativ. Det är så spännande, så hemskt och jag har så många frågor.

För mig är det tydligt att det är en ungdomsbok, vilket i mitt fall bara är positivt. Det betyder att tempot är högt, man ägnar sig inte navelskåderi och inte heller åt djupa filosofiska funderingar. De kan man ägna sig åt på egen hand. Om man vill. Inga oviktiga saker avhandlas, helt enkelt. Det mesta bara är.

Om jag hade haft möjlighet så skulle jag ha slukat Felet med Eden på en dag, för den var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag visste väl att vi skulle vara kompatibla utan monstren. Och jo, jag vill ha nästa bok. Nu!

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Felet med Eden: I bokhyllan och Marias bokhylla.

Tisdagstrion: Framtidsskildringar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Framtidsskildringar.

Det här kunde ha blivit en omöjlig uppgift, men jag gjorde det enkelt för mig. Tre böcker där det uttryckligen är framtid.

1. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund är första delen i Systemet-trilogin och är nog den bästa svenska dystopi jag har läst. Framtid är det, Öresundsbron är bara ruiner, men jag vet inte vilket år det är.

2. Tidigt 2100-tal är det i Nomadplaneten av Emanuel Blume. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

3. I Överlevaren av Bethany Clift är det december 2023 och det är ju faktiskt framtid det också. Det här är nog den mest trovärdiga undergångsberättelse jag någonsin har läst och dessutom är huvudpersonen rolig.

TV-serie: Only murders in the building #1 (2021)

Titel: Only murders in the building
Originaltitel: Only murders in the building
Genre: Crime
Skapad av: John Hoffman, Steve Martin
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Steve Martin, Martin Short, Selena Gomez, Amy Ryan, Aaron Dominguez
Premiär: 2021-08-31
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Disney+ januari-februari 2022





Handling
Vi får följa tre personer i New York som inte känner varandra sedan tidigare, men alla är fascinerade av true crime. Plötsligt finner de sig mitt i händelsernas centrum efter att ett grymt dödsfall inträffat i deras egen exklusiva fastighet. Trion misstänker mord och bestämmer sig för att använda sina true crime-kunskaper för att ta reda på sanningen.

Min kommentar
Det måste ha varit någon gång i höstas som jag först fick ögonen på Only murders in the building, men då hade inte alla avsnitt släppts så den fick vänta. Exakt vad som lockade minns jag inte, men det hade säkert med de inblandade att göra. Och naturligtvis handlingen. Den fick vänta ända till nu, men då såg vi den i gengäld i en rasande takt.

Miljön i serien får mig att tappa hakan. Den här byggnaden mitt i New York, finns den? Nej, inte under namnet Arconia i alla fall, men byggnaden som använts för exteriören finns faktiskt. Och den har (väldigt dyra) lägenheter. Om jag någon gång kommer till New York så vill jag dit och titta. Det har jag redan bestämt.

Mest av allt så är det fantastiskt kul att se både Steve Martin och Martin Short i något igen. De kan fortfarande. Det är min slutsats. De tre huvudpersonerna är så otroligt olika och det är en rent fantastisk kemi och dynamik mellan dem. Karaktärsbygget är riktigt bra. Alla får ta plats och ingen är speciellt enkel. Snarare tvärtom. Oliver är egentligen en avskyvärd karaktär, motsatsen till diskret, men det är omöjligt att inte gilla honom. Samtidigt som man stör sig vansinnigt mycket.

Serien gör lite parodi på true crime-genren och poddar. Särskilt kombinationen av de två. Man gör det med så stor värme och kärlek och det är nog det som gör detta så bra. Dialogen är bra. Samspelet är bra. Upplägget är både intelligent och bra. Stickspåren är många och pusselbitarna pytsas ut i lagom takt.

Only murders in the building är rolig, charmig, spännande och känns ny. Jag längtar redan efter andra säsongen. För en sådan måste det väl ändå bli med tanke på slutet.



På TV Time har serien 9,8 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 58 558 betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Don't breathe (2016)

Titel: Don't breathe
Originaltitel: Don't breathe
Genre: Thriller
Regissör: Fede Alvarez
Manus: Fede Alvarez, Rodo Sayagues
Skådespelare: Stephen Lang, Jane Levy, Dylan Minnette, Daniel Zovatto, Emma Bercovici
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 88 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 januari 2022





Handling
För att slippa tristessen, och kanske en dag kunna komma bort från sin hemstad, har de tre vännerna Rocky, Alex och Money begått en rad välplanerade inbrott. När de hör talas om att en blind man bor ensam i ett ödsligt bostadsområde och har en förmögenhet undangömd i sitt hem, bestämmer de sig för att genomföra sin största och sista kupp.

Min kommentar
När det är dags att välja fredagsfilm så brukar jag försöka att hålla mig till filmer av nyare modell. Don't breathe kom redan 2016 så den klarar inte det kravet, men jag blev så nyfiken på den när jag upptäckte att det kom en tvåa. Och betyget på filmsajterna övertygade mig.

Jag är tacksam för att jag inte kollade upp närmare vad filmen handlade om och att jag inte såg att somliga kategoriserat den som skräck. Nej, det är ingen skräck. Om jag hade haft de förväntningarna så skulle jag ha blivit besviken. Därmed inte sagt att filmen inte är läskig. För det är den. Sjukt obehaglig.

En del av otäckheten, för mig, består i att jag blir lite förvirrad över vem jag ska heja på. Den/de jag kände sympati för när filmen startade hade blivit utbytt(a) en bit in. För att, ytterligare en stund senare, försvinna helt. Det är lite som om det är en tävling i mest osympatiska karaktär. Samtliga gjorde sig förtjänta av något slags straff. Kanske stod inte alltid straffet i proportion till brottet, men ändå.

Det här med att jag inte visste vem jag skulle räkna som "god" gjorde att jag aldrig kunde slappna av, vilket i sin tur gjorde allt väldigt spännande. Och ovisst. Det är en tajt film, nästan utan dialog. Det är också väldigt modigt att våga ha tystnad i stället för påtvingad "läskig" musik. Så effektfullt. Då behöver man inga billiga jump-scares. Det blir otäckt och skrämmande ändå.

Glädjande nog så finns det överraskande få hur-tänkte-de-här-ögonblick. Vid de flesta tillfällen fanns det inget annat val. Mot slutet blev det nästan lite för mycket äckel, men jag tycker inte att det gick över gränsen.

Don't breathe är ett välkommet bevis på att det går att göra riktigt bra film under 90 minuter. En passande titel är det också, minsann. Vid ett flertal tillfällen tror jag att jag faktiskt höll andan. Det får nog betraktas som en bedrift, med tanke på att inte finns en enda sympatisk karaktär att hålla på.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 295 286 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 259 452 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Croissants till frukost

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det var dags för lite feelgood, eller vad man ska kalla det. Inga mord, än så länge i alla fall, i Croissants till frukost av Annika Estassy. Däremot känner jag nog att jag lätt hade kunnat skada en av karaktärerna här. Eventuellt båda. Inte så mycket feelgood så här långt alltså. Jag har kommit ganska mycket längre än där jag har hämtat smakebiten (kanske läser jag till och med ut den i dag), men detta är själva... starthändelsen, kan man säga. Det är Cecilias födelsedag och hon packar upp presenterna hon fått från sin sambo.

Min smakebit är från sida 25-26:

    Efter att ha sträckt sig efter sina glasögon och läst igenom sidorna, blev hon alltmer torr i munnen. Hur hon än bläddrade bland papperna, gick det inte att missförstå betydelsen av contrat d'achat.
    Gabriel kom tillbaka. Hon tittade upp på honom och viftade med dokumenten.
    "Och vad ska detta föreställa?" frågade hon. Hon sparkade av sig täcket och klev upp, tog på sig morgonrocken och drog åt skärpet så häftigt att hon tappade andan.
    "Du skulle ju vänta på mig..." sa Gabriel och gnuggade sig i pannan. "Men... det är det som är presenten."
    "Ett hus?" Du har alltså inte hyrt, utan köpt ett hus?" Cecilia gick ut till vardagsrummet, slet av sig glasögonen och vände sig mot Gabriel som stod med hängande armar, en karikatyr av någon som sålt smöret och tappat pengarna. "För trehundrafemtiotusen euro?" skrek hon och höll sig om huvudet. "Hur i helvete tänkte du, Gabriel? Och framför allt - hur hade du råd?"