Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om starten på 2020, när det gäller böcker som dyker upp på hallmattan. Glad och tacksam är jag så klart, men om det fortsätter så här...
Ut ur skuggorna av G.R. Halliday är en debut och utspelar sig i Skottland, höglandet närmare bestämt. Bara det gör att jag blir sugen på att läsa. Första delen i en serie är det också. Tack till Modernista!
Dödens flod av Dervla McTiernan är även den en debut och första delen i en serie, men den utspelar sig på Irland. Galway, tror jag. Dit åker jag väldigt gärna igen. Om det så bara är i läsfåtöljen. Tack till Modernista!
Fågeltribunalen av Agnes Ravatn är norsk och norska spänningsromaner brukar passa mig väldigt bra. Psykologisk thriller kallas den. En favoritgenre. Tack till Modernista!
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
Sidor
▼
fredag 31 januari 2020
torsdag 30 januari 2020
Hett i hyllan #233
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en oläst från maj 2016.
Åsa Larsson är en av mina favoritförfattare så Nidstången blev inköpt bara tack vare det. Boken är skriven ihop med Ingela Korsell.
Jag brukar inte läsa barnböcker, men när en favoritförfattare är inblandad så kan det ändå bli så att jag vill läsa. Pax-serien verkar vara sådana där böcker som man kan läsa även som vuxen, men det är ju svårt att bedöma utan att ha läst. Jag borde nog ta tag i den här snart, då kan jag skicka den vidare. Innan syskonbarn i släkten blir för stora...
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Ännu en oläst från maj 2016.
Åsa Larsson är en av mina favoritförfattare så Nidstången blev inköpt bara tack vare det. Boken är skriven ihop med Ingela Korsell.
Jag brukar inte läsa barnböcker, men när en favoritförfattare är inblandad så kan det ändå bli så att jag vill läsa. Pax-serien verkar vara sådana där böcker som man kan läsa även som vuxen, men det är ju svårt att bedöma utan att ha läst. Jag borde nog ta tag i den här snart, då kan jag skicka den vidare. Innan syskonbarn i släkten blir för stora...
Så här står det på baksidan:
I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.
Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.
Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 29 januari 2020
"Pakt" av Anna Roos
Författare: Anna Roos
Titel: Pakt
Genre: Thriller
Antal sidor: 247
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 januari 2020
Första meningen: "Så allt är förberett inför mötet med banken på torsdag?"
Baksidetext
En kvalmig högsommardag ses Beatrice Solstjärna kliva ut genom slottsporten för sista gången. Efter sig lämnar hon en sörjande familj, bestörta vänner och ett vemodigt blogginlägg. I pressen omnämns den unga kvinnan som försvunnen, men polisen hittar inga spår. Tio år senare publicerar hon ett nytt inlägg på sin blogg.
Alexandra Jonsson har lämnat både landet och sitt förflutna bakom sig. Målmedvetet klättrar hon i karriären. Men när ett nytt inlägg en dag läggs upp på den blogg där hon var medskribent som ung, tvingas hon vrida tillbaka klockan - till en sommar då lögner blev till sanningar och sanningar till väl bevarade hemligheter.
På nätet kallade de sig för "stjärnorna på slottet", en handfull vänner som träffats om somrarna sedan de var barn. Solen strålade lika intensivt på livet som på deras brunbrända kroppar. Tills den dagen då ett av deras infall får oanade konsekvenser och allt ställs på sin spets.
En för alla och alla för en. Eller?
Min kommentar
Sommaren 2017 läste jag Anna Roos debut, Spel, som gav ler mersmak. När hennes andra bok, Pakt, dök upp som en överraskning förra våren så blev jag glad. Ändå så har den blivit stående i övergiven i hyllan, men nu var det äntligen dags att ta sig an den.
Än en gång befinner vi oss i de rikas miljö. Det passar inte mig alls. Jag kunde egentligen inte vara mindre intresserad av de rikas liv och deras, i litteraturen, ofta svinaktiga beteende. Eller vad de "sämre bemedlade" tar sig till för att platsa där och vad de kan tänka sig att göra för att klättra uppåt.
Precis som i Spel så är det inte speciellt många karaktärer, men ingen av dem är sympatisk. Alexandra, som man väl måste betrakta som huvudperson, är den typ av person som kan sälja sin själ för att komma dit hon vill. Inte en bra egenskap i min värld. Jag tycker inte jag kommer nära någon av dem. Kanske beror det på att jag helt enkelt inte vill lära känna dem. De intresserar mig inte och jag har väldigt svårt att känna någon empati.
I Pakt finns två trådar; en dåtid, för tio år sedan där det finns fem berättare, en nutid, där det bara är en berättare. Samma personer förekommer i båda trådarna. För mig blir det här rörigt, jag kan inte riktigt hålla isär vad som hände då och vad som händer nu. I mina ögon är deras beteende snarlikt i båda trådarna. Återigen så kan detta bero på mitt ointresse och att jag är ofokuserad när jag läser, men boken fångar mig helt enkelt aldrig.
Det är något med språket som gör det jobbigt för mig att läsa. Vad det är kan jag inte riktigt sätta fingret på. En sak slår mig dock och det är att personer ofta refereras till som "vän" och "barndomsvän". Gärna i samma situation där de har nämnts vid namn. Flera gånger gör det mig bara förvirrad över vem det är som menas, samma som namnet eller någon annan, okänd.
Pakt handlar om makt och maktmissbruk, oftast den som finns i relationer där förhållandena inte är riktigt jämställda. Det är onekligen ett intressant ämne och det är nog det som gör att jag ändå är lite nyfiken på hur det ska gå.
För mig blir Pakt som en tunnare version av Donna Tartts Den hemliga historien (som inte heller passade mig jättebra), bara väldigt mycket mer effektivt berättad.
I en tid där "alla" skriver oändliga serier så känns det uppfriskande med en fristående bok, Som dessutom är tunn. Jag är imponerad över hur mycket som faktiskt kan rymmas på runt 250 sidor.
På Goodreads hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
Jag ger den 3,0.
Andra som bloggat om Pakt: Lottens bokblogg, karin boktok och Bokkoll.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Pakt
Genre: Thriller
Antal sidor: 247
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 januari 2020
Första meningen: "Så allt är förberett inför mötet med banken på torsdag?"
Baksidetext
En kvalmig högsommardag ses Beatrice Solstjärna kliva ut genom slottsporten för sista gången. Efter sig lämnar hon en sörjande familj, bestörta vänner och ett vemodigt blogginlägg. I pressen omnämns den unga kvinnan som försvunnen, men polisen hittar inga spår. Tio år senare publicerar hon ett nytt inlägg på sin blogg.
Alexandra Jonsson har lämnat både landet och sitt förflutna bakom sig. Målmedvetet klättrar hon i karriären. Men när ett nytt inlägg en dag läggs upp på den blogg där hon var medskribent som ung, tvingas hon vrida tillbaka klockan - till en sommar då lögner blev till sanningar och sanningar till väl bevarade hemligheter.
På nätet kallade de sig för "stjärnorna på slottet", en handfull vänner som träffats om somrarna sedan de var barn. Solen strålade lika intensivt på livet som på deras brunbrända kroppar. Tills den dagen då ett av deras infall får oanade konsekvenser och allt ställs på sin spets.
En för alla och alla för en. Eller?
Min kommentar
Sommaren 2017 läste jag Anna Roos debut, Spel, som gav ler mersmak. När hennes andra bok, Pakt, dök upp som en överraskning förra våren så blev jag glad. Ändå så har den blivit stående i övergiven i hyllan, men nu var det äntligen dags att ta sig an den.
Än en gång befinner vi oss i de rikas miljö. Det passar inte mig alls. Jag kunde egentligen inte vara mindre intresserad av de rikas liv och deras, i litteraturen, ofta svinaktiga beteende. Eller vad de "sämre bemedlade" tar sig till för att platsa där och vad de kan tänka sig att göra för att klättra uppåt.
Precis som i Spel så är det inte speciellt många karaktärer, men ingen av dem är sympatisk. Alexandra, som man väl måste betrakta som huvudperson, är den typ av person som kan sälja sin själ för att komma dit hon vill. Inte en bra egenskap i min värld. Jag tycker inte jag kommer nära någon av dem. Kanske beror det på att jag helt enkelt inte vill lära känna dem. De intresserar mig inte och jag har väldigt svårt att känna någon empati.
I Pakt finns två trådar; en dåtid, för tio år sedan där det finns fem berättare, en nutid, där det bara är en berättare. Samma personer förekommer i båda trådarna. För mig blir det här rörigt, jag kan inte riktigt hålla isär vad som hände då och vad som händer nu. I mina ögon är deras beteende snarlikt i båda trådarna. Återigen så kan detta bero på mitt ointresse och att jag är ofokuserad när jag läser, men boken fångar mig helt enkelt aldrig.
Det är något med språket som gör det jobbigt för mig att läsa. Vad det är kan jag inte riktigt sätta fingret på. En sak slår mig dock och det är att personer ofta refereras till som "vän" och "barndomsvän". Gärna i samma situation där de har nämnts vid namn. Flera gånger gör det mig bara förvirrad över vem det är som menas, samma som namnet eller någon annan, okänd.
Pakt handlar om makt och maktmissbruk, oftast den som finns i relationer där förhållandena inte är riktigt jämställda. Det är onekligen ett intressant ämne och det är nog det som gör att jag ändå är lite nyfiken på hur det ska gå.
För mig blir Pakt som en tunnare version av Donna Tartts Den hemliga historien (som inte heller passade mig jättebra), bara väldigt mycket mer effektivt berättad.
I en tid där "alla" skriver oändliga serier så känns det uppfriskande med en fristående bok, Som dessutom är tunn. Jag är imponerad över hur mycket som faktiskt kan rymmas på runt 250 sidor.
På Goodreads hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Pakt: Lottens bokblogg, karin boktok och Bokkoll.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
tisdag 28 januari 2020
Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Bokomslag i min favoritfärg.
Lila får väl ses som min favoritfärg. Det är i alla fall den som jag oftast väljer. För en gångs skull så utgick jag, till att börja med, endast från omslaget. Då fick jag för många, så de här har allihop fått en fyra i betyg. Tre nyanser av lila alltså.
1. De utstötta av Elly Griffiths är sjätte delen i serien om arkeologen Ruth Galloway.
2. Och bergen svarade av Khaled Hosseini känns nästan som en novellsamling, men med gemensamt persongalleri.
3. Inferno av Dan Brown är som en actionfilm i bokform.
Veckans tema: Bokomslag i min favoritfärg.
Lila får väl ses som min favoritfärg. Det är i alla fall den som jag oftast väljer. För en gångs skull så utgick jag, till att börja med, endast från omslaget. Då fick jag för många, så de här har allihop fått en fyra i betyg. Tre nyanser av lila alltså.
1. De utstötta av Elly Griffiths är sjätte delen i serien om arkeologen Ruth Galloway.
2. Och bergen svarade av Khaled Hosseini känns nästan som en novellsamling, men med gemensamt persongalleri.
3. Inferno av Dan Brown är som en actionfilm i bokform.
måndag 27 januari 2020
Film: Aquaman (2018)
Titel: Aquaman
Originaltitel: Aquaman
Genre: Fantasy
Regissör: James Wan
Manus: Will Beall, David Leslie Johnson-McGoldrick
Skådespelare: Jason Momoa, Amber Heard, Patrick Wilson, Nicole Kidman, Dolph Lundgren
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 143 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 1 januari 2020
Handling
Halvmänniskan och halvatlanten Arthur Curry får veta att han är arvinge till undervattensriket Atlantis och måste träda fram för att leda sitt folk och bli en hjälte. Där börjar hans livs resa - en resa som inte bara tvingar honom att möta sitt sanna jag, utan också upptäcka om han är värdig det han föddes till att bli: en kung.
Min kommentar
Vi hade egentligen tänkt se en annan film, men så fick vi möjlighet att se Aquaman gratis på SF Anytime (nu i efterhand har jag sett att den faktiskt finns på Netflix också). Efter en snabb titt på IMDb så blev det den, där hade den nämligen ganska högt betyg. Vilket återigen bevisar att man inte kan lita på betygen där heller.
Det här är en riktig serietidningsfilm, otroligt snygga, fräcka bilder, usel dialog. Filmen går verkligen all-in, extra allt. När det gäller det visuella. Storyn däremot är tunn som papper. Inte det tjocka finpappret, utan tänk air mail-brevpapper. Om nu någon är gammal nog att komma ihåg det.
Här finns så många ologiska, ibland rent felaktiga saker att det är omöjligt att köpa dem allihop. Och då tänker jag inte på det faktum att filmen handlar om en halvatlant eller att den utspelar sig, mestadels, i städer under vattnet. Den kändes ändå ganska okej fram till striden mellan jättekrabbor och hajar, som var ett substitut för hästar. Konstigt nog, för det fanns ju även gigantiska sjöhästar för det ändamålet. Även en jättebläckfisk, som spelar trummor, dyker upp, den är kul. Däremot så var det lite underligt att dessa vattenvarelser behövde en gammal trött fiskebåt vid ett tillfälle. Och så kunde de tydligen flyga också. De behövde i alla fall ingen fallskärm när de hoppade ut från ett flygplan.
Aquaman är så väldigt mycket för lång, drygt två timmar. Till min stora sorg (dock inte förvåning) så avslutas med ett upplägg för en andra film. Den vill jag nog inte se. Själv var jag ganska ointresserad hela filmen, sambon somnade. Tyvärr är Aquaman inte tillräckligt kass för att få ett högre (kult)betyg. Men den fick mig att bli sugen på att åka till Sicilien.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 159 706 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 318 609 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Aquaman
Genre: Fantasy
Regissör: James Wan
Manus: Will Beall, David Leslie Johnson-McGoldrick
Skådespelare: Jason Momoa, Amber Heard, Patrick Wilson, Nicole Kidman, Dolph Lundgren
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 143 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 1 januari 2020
Handling
Halvmänniskan och halvatlanten Arthur Curry får veta att han är arvinge till undervattensriket Atlantis och måste träda fram för att leda sitt folk och bli en hjälte. Där börjar hans livs resa - en resa som inte bara tvingar honom att möta sitt sanna jag, utan också upptäcka om han är värdig det han föddes till att bli: en kung.
Min kommentar
Vi hade egentligen tänkt se en annan film, men så fick vi möjlighet att se Aquaman gratis på SF Anytime (nu i efterhand har jag sett att den faktiskt finns på Netflix också). Efter en snabb titt på IMDb så blev det den, där hade den nämligen ganska högt betyg. Vilket återigen bevisar att man inte kan lita på betygen där heller.
Det här är en riktig serietidningsfilm, otroligt snygga, fräcka bilder, usel dialog. Filmen går verkligen all-in, extra allt. När det gäller det visuella. Storyn däremot är tunn som papper. Inte det tjocka finpappret, utan tänk air mail-brevpapper. Om nu någon är gammal nog att komma ihåg det.
Här finns så många ologiska, ibland rent felaktiga saker att det är omöjligt att köpa dem allihop. Och då tänker jag inte på det faktum att filmen handlar om en halvatlant eller att den utspelar sig, mestadels, i städer under vattnet. Den kändes ändå ganska okej fram till striden mellan jättekrabbor och hajar, som var ett substitut för hästar. Konstigt nog, för det fanns ju även gigantiska sjöhästar för det ändamålet. Även en jättebläckfisk, som spelar trummor, dyker upp, den är kul. Däremot så var det lite underligt att dessa vattenvarelser behövde en gammal trött fiskebåt vid ett tillfälle. Och så kunde de tydligen flyga också. De behövde i alla fall ingen fallskärm när de hoppade ut från ett flygplan.
Aquaman är så väldigt mycket för lång, drygt två timmar. Till min stora sorg (dock inte förvåning) så avslutas med ett upplägg för en andra film. Den vill jag nog inte se. Själv var jag ganska ointresserad hela filmen, sambon somnade. Tyvärr är Aquaman inte tillräckligt kass för att få ett högre (kult)betyg. Men den fick mig att bli sugen på att åka till Sicilien.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 159 706 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 318 609 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
söndag 26 januari 2020
Smakebit på søndag: En framtida hemmafrus bekännelser
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Den här helgen är så gott som oplanerad, bara en del småsaker som ska fixas och vi ska inte åka någonstans. Skönt. Det börjar också dra ihop sig till läsretreaten nästa helg. Nu börjar jag få ångest över vilka böcker som ska få åka med. Läsplattan löser ju det mesta, förstås. Och alla böcker som faktiskt finns på hotellet.
Jag kände att jag behövde något upplyftande mellan alla mörka böcker (eller i alla fall en bok som inte innehåller mord och elände) så jag tänkte att det äntligen var dags att ta tag i en bok jag fick på bokmässan. 2016. Elin Eldestrand har skrivit en serie om Charlie, en ung kvinna på 60-talet. Första delen är En framtida hemmafrus bekännelser och det är den jag har börjat läsa nu.
Min smakebit är från sida 15:
Den här helgen är så gott som oplanerad, bara en del småsaker som ska fixas och vi ska inte åka någonstans. Skönt. Det börjar också dra ihop sig till läsretreaten nästa helg. Nu börjar jag få ångest över vilka böcker som ska få åka med. Läsplattan löser ju det mesta, förstås. Och alla böcker som faktiskt finns på hotellet.
Jag kände att jag behövde något upplyftande mellan alla mörka böcker (eller i alla fall en bok som inte innehåller mord och elände) så jag tänkte att det äntligen var dags att ta tag i en bok jag fick på bokmässan. 2016. Elin Eldestrand har skrivit en serie om Charlie, en ung kvinna på 60-talet. Första delen är En framtida hemmafrus bekännelser och det är den jag har börjat läsa nu.
Min smakebit är från sida 15:
En varm junidag år 1960 skyndar jag mellan borden på Karsks uteservering. Jag har precis vinkat av min boyfriend som tittat förbi på lunchrasten. Han heter Bosse Frank och det är hans pappa som äger och driver Franks charkuteri.
Egentligen drömmer jag om att gifta mig med Elvis Presley, men Bosse kan gott och väl duga. Han har utstående öron, tunna kycklingben och ett rart leende. Det viktigaste av allt är att han är trevlig och bryr sig inte om min plats på samhällsstegen trots att han befinner sig ett par snäpp ovanför mig.
lördag 25 januari 2020
"Björnstad" av Fredrik Backman
Författare: Fredrik Backman
Titel: Björnstad
Genre: Drama
Antal sidor: 469
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Björnstad 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 januari 2020
Första meningen: Sent en kväll i sluet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Baksidetext
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.
Min kommentar
Jag hade tänkt att Björnstad skulle få vänta tills det nya året hade börjat, men sedan kom jag på att det vore väl ändå passande att läsa den samtidigt som jag tittade på junior-VM i hockey. Årets höjdpunkt. Det kan också bli så att även boken är årets höjdpunkt och detta är en av de jobbigaste recensioner jag har skrivit. Allt är ju redan sagt.
Hockey har varit en stor del av mitt liv sedan jag var sju-åtta år gammal och det är min absoluta favoritsport. Pappa och jag satt alltid och tittade tillsammans när det var VM och andra stora evenemang. Han försökte alltid provocera mig, till exempel genom att säga att en utvisning var rätt eller fel beroende på vilket lag som råkade ut för den, eller att det var mål/inte var mål beroende på vilket lag som gjorde det. Det funkade aldrig. Redan som liten var mitt rättspatos för stort och jag hade ett ofelbart sätt att ta reda på vad som var rätt och fel: Om rollerna var ombytta, vad hade jag tyckt då? Eller, som i den här boken, om det var min dotter/son, hur hade jag reagerat då? Med det sagt så ska jag försöka få ner något vettigt här.
Starten känns lite för lång och repetitiv. Jag kan tycka att det är en viss överanvändning av "Backmantekniken" och lite för tydligt vad det är meningen att man ska känna. Ibland blir det för melodramatiskt. Jag blir aldrig överrumplad.
Karaktärerna är inte karaktärer, de är människor. De är tydliga, genuina och det är inga problem att hålla isär dem trots att de är ganska många. Jag har inga egentliga problem att förstå deras agerande, även om jag inte alltid håller med. En del vill jag slå på tills de förstår. En del vill jag bara hålla om. Det finns nog ingen annan än Fredrik Backman som kan få mig att känna nästan alla känslor som finns. Till och med lite humor finns mitt i all bedrövelse, men inte alls som i en "vanlig" bok av Backman. Den som gör djupast intryck på mig är Benji. Även Bobo berör mycket.
Backmans liknelser/bildspråk är nog det mest fantastiska jag har råkat på och jag bara älskar det. Eller vad sägs om Miras kollegas kommentar: Vad är det med män, har de annan densitet än kvinnor eller? Hur kan det komma sig att snoppar alltid flyter upp till toppen i varenda hierarki? (sid 244).
Hur mycket jag än gillar den här boken så saknas det allra, allra sista för det högsta betyget. Exakt vad det är vet jag inte, men Björnstad är ingen missa-hållplatsen-bok för mig och det kan bero på de saker jag har nämnt här ovanför.
Och nej, Björnstad handlar inte alls om hockey. Den är bara katalysatorn och det hade kunnat vara vad som helst som människor sluter ihop sig kring. En sak kan man vara säker på, det finns en historia bakom allt.
På Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 175 985 betyg).
Jag ger den 4,5.
Andra som bloggat om Björnstad: Lottens bokblogg, Bokhuset och Carolina läser.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Björnstad
Genre: Drama
Antal sidor: 469
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Björnstad 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 januari 2020
Första meningen: Sent en kväll i sluet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Baksidetext
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.
Min kommentar
Jag hade tänkt att Björnstad skulle få vänta tills det nya året hade börjat, men sedan kom jag på att det vore väl ändå passande att läsa den samtidigt som jag tittade på junior-VM i hockey. Årets höjdpunkt. Det kan också bli så att även boken är årets höjdpunkt och detta är en av de jobbigaste recensioner jag har skrivit. Allt är ju redan sagt.
Hockey har varit en stor del av mitt liv sedan jag var sju-åtta år gammal och det är min absoluta favoritsport. Pappa och jag satt alltid och tittade tillsammans när det var VM och andra stora evenemang. Han försökte alltid provocera mig, till exempel genom att säga att en utvisning var rätt eller fel beroende på vilket lag som råkade ut för den, eller att det var mål/inte var mål beroende på vilket lag som gjorde det. Det funkade aldrig. Redan som liten var mitt rättspatos för stort och jag hade ett ofelbart sätt att ta reda på vad som var rätt och fel: Om rollerna var ombytta, vad hade jag tyckt då? Eller, som i den här boken, om det var min dotter/son, hur hade jag reagerat då? Med det sagt så ska jag försöka få ner något vettigt här.
Starten känns lite för lång och repetitiv. Jag kan tycka att det är en viss överanvändning av "Backmantekniken" och lite för tydligt vad det är meningen att man ska känna. Ibland blir det för melodramatiskt. Jag blir aldrig överrumplad.
Karaktärerna är inte karaktärer, de är människor. De är tydliga, genuina och det är inga problem att hålla isär dem trots att de är ganska många. Jag har inga egentliga problem att förstå deras agerande, även om jag inte alltid håller med. En del vill jag slå på tills de förstår. En del vill jag bara hålla om. Det finns nog ingen annan än Fredrik Backman som kan få mig att känna nästan alla känslor som finns. Till och med lite humor finns mitt i all bedrövelse, men inte alls som i en "vanlig" bok av Backman. Den som gör djupast intryck på mig är Benji. Även Bobo berör mycket.
Backmans liknelser/bildspråk är nog det mest fantastiska jag har råkat på och jag bara älskar det. Eller vad sägs om Miras kollegas kommentar: Vad är det med män, har de annan densitet än kvinnor eller? Hur kan det komma sig att snoppar alltid flyter upp till toppen i varenda hierarki? (sid 244).
Hur mycket jag än gillar den här boken så saknas det allra, allra sista för det högsta betyget. Exakt vad det är vet jag inte, men Björnstad är ingen missa-hållplatsen-bok för mig och det kan bero på de saker jag har nämnt här ovanför.
Och nej, Björnstad handlar inte alls om hockey. Den är bara katalysatorn och det hade kunnat vara vad som helst som människor sluter ihop sig kring. En sak kan man vara säker på, det finns en historia bakom allt.
På Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 175 985 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Björnstad: Lottens bokblogg, Bokhuset och Carolina läser.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
fredag 24 januari 2020
Kommande böcker februari 2020
Först blev jag lite orolig. Bara tre intressanta boksläpp i februari. Sedan kollade jag hur det har varit tidigare år och februari ser ungefär likadan ut då. Kan det månne ha med bokrean att göra? Att nya böcker liksom försvinner bland allt det som reas ut? Nåväl, det gör väl inget. Jag har ju inte direkt någon brist på böcker att läsa...
Min fars hemlighet av Sara Blædel
Genre: Drama
Serie: Familjearvet (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-02-10
Förlag: Bokförlaget Polaris
Från Bokus
När Ilka Jensen får veta att hennes far har dött i USA och att hon är omnämnd i hans testamentet kommer nyheten som en chock. Den 40-åriga skolfotografen har nämligen inte hört av honom sedan han stack ifrån familjen när Ilka var sju år. Eftersom saknaden efter pappa har påverkat Ilka djupt beslutar hon sig för att resa till USA. Inte för att hon är intresserad av själva arvet, utan för att försöka få svar på sina frågor. Varför stack han bara och lät bli att höra av sig? Hur blev hans liv? Och vem var han egentligen?
Det blir dock mer komplicerat än Ilka förutsett. Hon möter pappans nya mycket skeptiska familj och det verkar som om hennes far haft en hel del att dölja. Ilka är dock inte den som låter sig avvisas, hon börjar gräva i pappans förflutna.
Jag har inte läst något av henne, men jag har hört mycket om hennes böcker.
Redemption point av Candice Fox
Genre: Kriminalroman
Serie: Crimson Lake (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-02-05
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Från Bokus
När den forne polisdetektiven Ted Conkaffey blir oskyldigt anklagad för att ha fört bort en tonårsflicka hoppas han att Crimson Lake, en stad tätt omslingrad av regnskogen i Queensland, är den perfekta platsen att försvinna till.
Men det visar sig snart att han inte är skyddad någonstans på jorden från flickans förkrossade far. Dale Bingley har en brutal och noga uträknad plan på hämnd, och om Ted inte hjälper till med sökandet efter den verkliga förövaren är det han som står först på tur.
Samtidigt, på det klibbiga, öltäckta golvet i ett skjul vid vägrenen, ligger två unga bartenders döda. Under mordutredningens utveckling kallas Ted och hans osannolika bundsförvant Amanda Pharrell in för att assistera.
Medan Ted kämpar för att rentvå sitt namn drar mordutredningen honom och Amanda allt längre in i ett ondsint spel, och strävan efter återupprättelse kan komma att kosta dem livet.
Hennes förra bok står oläst i hyllan, men den har stadigt klättrat uppåt i läskön.
Ljuskällan av Hanna Landahl
Genre: Drama
Serie: Staffan och Anna (2)
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2020-02-06
Förlag: Bokförlaget Polaris
Från Bokus
Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?
Jag har hört så väldigt mycket bra om hennes böcker så nu börjar det väl bli dags att läsa. Men då börjar jag nog i och för sig med den förra, så det blir i rätt ordning.
Min fars hemlighet av Sara Blædel
Genre: Drama
Serie: Familjearvet (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-02-10
Förlag: Bokförlaget Polaris
Från Bokus
När Ilka Jensen får veta att hennes far har dött i USA och att hon är omnämnd i hans testamentet kommer nyheten som en chock. Den 40-åriga skolfotografen har nämligen inte hört av honom sedan han stack ifrån familjen när Ilka var sju år. Eftersom saknaden efter pappa har påverkat Ilka djupt beslutar hon sig för att resa till USA. Inte för att hon är intresserad av själva arvet, utan för att försöka få svar på sina frågor. Varför stack han bara och lät bli att höra av sig? Hur blev hans liv? Och vem var han egentligen?
Det blir dock mer komplicerat än Ilka förutsett. Hon möter pappans nya mycket skeptiska familj och det verkar som om hennes far haft en hel del att dölja. Ilka är dock inte den som låter sig avvisas, hon börjar gräva i pappans förflutna.
Jag har inte läst något av henne, men jag har hört mycket om hennes böcker.
Redemption point av Candice Fox
Genre: Kriminalroman
Serie: Crimson Lake (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-02-05
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Från Bokus
När den forne polisdetektiven Ted Conkaffey blir oskyldigt anklagad för att ha fört bort en tonårsflicka hoppas han att Crimson Lake, en stad tätt omslingrad av regnskogen i Queensland, är den perfekta platsen att försvinna till.
Men det visar sig snart att han inte är skyddad någonstans på jorden från flickans förkrossade far. Dale Bingley har en brutal och noga uträknad plan på hämnd, och om Ted inte hjälper till med sökandet efter den verkliga förövaren är det han som står först på tur.
Samtidigt, på det klibbiga, öltäckta golvet i ett skjul vid vägrenen, ligger två unga bartenders döda. Under mordutredningens utveckling kallas Ted och hans osannolika bundsförvant Amanda Pharrell in för att assistera.
Medan Ted kämpar för att rentvå sitt namn drar mordutredningen honom och Amanda allt längre in i ett ondsint spel, och strävan efter återupprättelse kan komma att kosta dem livet.
Hennes förra bok står oläst i hyllan, men den har stadigt klättrat uppåt i läskön.
Ljuskällan av Hanna Landahl
Genre: Drama
Serie: Staffan och Anna (2)
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2020-02-06
Förlag: Bokförlaget Polaris
Från Bokus
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.
Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?
Jag har hört så väldigt mycket bra om hennes böcker så nu börjar det väl bli dags att läsa. Men då börjar jag nog i och för sig med den förra, så det blir i rätt ordning.
torsdag 23 januari 2020
Hett i hyllan #232
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Brukar det vara bokrea i maj? Här är nämligen ytterligare en från då, 2016.
Erin Kelly har jag inte läst något alls av, men Grenar av gift har jag hört en del bra om.
Det var väldigt nära att jag läste den här boken i en utmaning, förra året tror jag att det var. Det blev nu inte så utan det blev en annan som utspelar sig i universitetsmiljö (som var utmaningens punkt). Jag tror dock inte hela den här boken utspelar sig i den miljön, det låter i alla fall inte så på baksidetexten. Spännande låter den i alla fall.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Brukar det vara bokrea i maj? Här är nämligen ytterligare en från då, 2016.
Erin Kelly har jag inte läst något alls av, men Grenar av gift har jag hört en del bra om.
Det var väldigt nära att jag läste den här boken i en utmaning, förra året tror jag att det var. Det blev nu inte så utan det blev en annan som utspelar sig i universitetsmiljö (som var utmaningens punkt). Jag tror dock inte hela den här boken utspelar sig i den miljön, det låter i alla fall inte så på baksidetexten. Spännande låter den i alla fall.
Så här står det på baksidan:
London 1997. Toppstudenten Karen möter den bohemiska och glamourösa Biba och blir som förtrollad. Hon flyttar snart in i det förfallna huset som Biba och hennes bror Rex delar och sugs in i deras värld med vin, fester och brutna tabun. Det blir en underbar sommar. Men alla somrar har ett slut och i slutet av den här sommaren är två personer döda.
Tio år senare har Karens sommar hunnit ifatt henne. När hon och nioåriga dottern Alice hämtar Rex från fängelset där han tillbringat de tio senaste åren är hon beredd att göra vad som helst för att hålla ihop familjen.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 22 januari 2020
Läsplanering februari 2020
Dags att se över läsplaneringen för februari. Som i år är 29 dagar lång. Yay! I månadsskiftet januari/februari ska jag vara på läsretreat så jag har gott hopp om att hinna med fem böcker. I synnerhet som jag förmodligen kommer att påbörja Kings bok i januari.
• Outsidern av Stephen King. Hyllvärmare.
• Kött och ben och vatten av Luiza Sauma. Boktolva. Hyllvärmare.
• Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Begrav dina döda av Louise Penny. Hyllvärmare.
• Fjällgraven av Michael Hjort & Hans Rosenfeldt. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Outsidern av Stephen King. Hyllvärmare.
• Kött och ben och vatten av Luiza Sauma. Boktolva. Hyllvärmare.
• Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Begrav dina döda av Louise Penny. Hyllvärmare.
• Fjällgraven av Michael Hjort & Hans Rosenfeldt. Finish That Series. Hyllvärmare.
tisdag 21 januari 2020
Tisdagstrion: Öar
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Öar.
Knepigt tema. Det känns som att det blir mest anglosaxiska öar i min läsning och det speglas här. Kan man säga.
1. Svarthuset av Peter May är första delen i en trilogi, utspelar sig på Yttre Hebriderna och är helt magisk.
2. Svart som natten av Ann Cleeves är första delen i en serie som utspelar sig på Shetlandsöarna.
3. Kall, kall jord av Adrian McKinty är första delen i en serie som utspelar sig i Nordirland på 80-talet.
Veckans tema: Öar.
Knepigt tema. Det känns som att det blir mest anglosaxiska öar i min läsning och det speglas här. Kan man säga.
1. Svarthuset av Peter May är första delen i en trilogi, utspelar sig på Yttre Hebriderna och är helt magisk.
2. Svart som natten av Ann Cleeves är första delen i en serie som utspelar sig på Shetlandsöarna.
3. Kall, kall jord av Adrian McKinty är första delen i en serie som utspelar sig i Nordirland på 80-talet.
måndag 20 januari 2020
Film: En del av mitt hjärta (2019)
Titel: En del av mitt hjärta
Originaltitel: En del av mitt hjärta
Genre: Musikal
Regissör: Edward af Sillén
Manus: Vasa
Skådespelare: Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Christian Hillborg, Shima Niavarani, Johan Rheborg
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sverige
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Bio 27 december 2019
Handling
35-åriga Isabella är en driven affärskvinna inom Stockholms finansvärld. När hon åker hem till sin barndoms småstad för att fira sin pappas sextioårsdag känner hon sig som en vinnare, den enda av det gamla skolgänget som det gått riktigt bra för. Isabellas självförtroende kommer av sig när hon inser att Simon, hennes stora tonårsförälskelse, ska gifta sig med Isabellas barndomskompis Molly och att hon inte ens är bjuden på bröllopet. Isabella är van vid att få som hon vill och det stör henne att se Simon lycklig tillsammans med någon annan. En del av Isabellas hjärta kommer alltid att slå för Simon.
Min kommentar
Vi har länge tänkt gå på bio och använda det där presentkortet som vi fick julen 2017. Det som skulle gå ut nu i dagarna. Jag ville ju egentligen gå på en helt annan film (en som innehåller neonlysrör, som sambon brukar säga), men det var inte aktuellt. Som du kanske förstår av parentesen. Vi rådbråkade våra hjärnor, men inget passade. När vi sedan upptäckte att En del av mitt hjärta skulle ha premiär på juldagen så visste vi båda två att det var den vi skulle se. Jag vill säga direkt att jag inte är Tomas Ledins största fan. Min bästa kompis bara äääälskade honom på 70-talet, men jag tyckte han var ganska dålig. Det dröjde ända till 1990 innan jag fastnade för hans musik. Det var när han släppte albumet med låten som filmtiteln är hämtad från.
Det enda jag visste om filmen innan vi såg den var att Malin Åkerman och Jonas Karlsson skulle vara med. Och så Tomas Ledins musik, så klart. Därför blev jag överraskad av alla kända namn som dök upp; Per Andersson, Johan Rheborg, Marie Richardsson, Johan Ulvesson. Alla fyra hör till mina favoriter. Tomas Ledin själv dyker upp i ett kort ögonblick. Till min stora förvåning så kan alla sjunga, en del visserligen lite mindre bra, men ingen gör det dåligt. Dansen är det kanske lite mindre bra ställt med.
En del av mitt hjärta är egentligen mer en romantisk komedi med musikalinslag än en renodlad musikal. Det är inte musiken som bär historien framåt. Här finns faktiskt en handling och sång- och dansnumren kommer mycket mer naturligt här än, till exempel, i Mamma Mia. Det här är en rolig, charmig och berörande (det kan ha berott på vissa låtar som betyder mycket för mig) film, som är full av glädje och positiv energi. Den finstämda humorn hjälper också till. Ja, den är förutsägbar och här är fullt av klyschor, men mer på ett sätt som driver/leker med dem än försöker ta sig själv på allvar. Glimten i ögat finns här hela tiden. Filmen går verkligen all-in och det finns inget annat alternativ. Då hade den bara blivit pinsam. Som, till exempel, Edwins buktalardocka. Obetalbar!
Det enda jag egentligen kan klaga på är det helt sanslöst dåliga ljudet i biografen. Tänk vad bra det hade varit om man faktiskt hade hört vad de sjöng...
Jag lämnar biografen med en bra känsla, liksom glad i hela kroppen, och jag vet att den här filmen kommer jag att se igen. Med bra ljud.
På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: En del av mitt hjärta
Genre: Musikal
Regissör: Edward af Sillén
Manus: Vasa
Skådespelare: Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Christian Hillborg, Shima Niavarani, Johan Rheborg
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sverige
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Bio 27 december 2019
Handling
35-åriga Isabella är en driven affärskvinna inom Stockholms finansvärld. När hon åker hem till sin barndoms småstad för att fira sin pappas sextioårsdag känner hon sig som en vinnare, den enda av det gamla skolgänget som det gått riktigt bra för. Isabellas självförtroende kommer av sig när hon inser att Simon, hennes stora tonårsförälskelse, ska gifta sig med Isabellas barndomskompis Molly och att hon inte ens är bjuden på bröllopet. Isabella är van vid att få som hon vill och det stör henne att se Simon lycklig tillsammans med någon annan. En del av Isabellas hjärta kommer alltid att slå för Simon.
Min kommentar
Vi har länge tänkt gå på bio och använda det där presentkortet som vi fick julen 2017. Det som skulle gå ut nu i dagarna. Jag ville ju egentligen gå på en helt annan film (en som innehåller neonlysrör, som sambon brukar säga), men det var inte aktuellt. Som du kanske förstår av parentesen. Vi rådbråkade våra hjärnor, men inget passade. När vi sedan upptäckte att En del av mitt hjärta skulle ha premiär på juldagen så visste vi båda två att det var den vi skulle se. Jag vill säga direkt att jag inte är Tomas Ledins största fan. Min bästa kompis bara äääälskade honom på 70-talet, men jag tyckte han var ganska dålig. Det dröjde ända till 1990 innan jag fastnade för hans musik. Det var när han släppte albumet med låten som filmtiteln är hämtad från.
Det enda jag visste om filmen innan vi såg den var att Malin Åkerman och Jonas Karlsson skulle vara med. Och så Tomas Ledins musik, så klart. Därför blev jag överraskad av alla kända namn som dök upp; Per Andersson, Johan Rheborg, Marie Richardsson, Johan Ulvesson. Alla fyra hör till mina favoriter. Tomas Ledin själv dyker upp i ett kort ögonblick. Till min stora förvåning så kan alla sjunga, en del visserligen lite mindre bra, men ingen gör det dåligt. Dansen är det kanske lite mindre bra ställt med.
En del av mitt hjärta är egentligen mer en romantisk komedi med musikalinslag än en renodlad musikal. Det är inte musiken som bär historien framåt. Här finns faktiskt en handling och sång- och dansnumren kommer mycket mer naturligt här än, till exempel, i Mamma Mia. Det här är en rolig, charmig och berörande (det kan ha berott på vissa låtar som betyder mycket för mig) film, som är full av glädje och positiv energi. Den finstämda humorn hjälper också till. Ja, den är förutsägbar och här är fullt av klyschor, men mer på ett sätt som driver/leker med dem än försöker ta sig själv på allvar. Glimten i ögat finns här hela tiden. Filmen går verkligen all-in och det finns inget annat alternativ. Då hade den bara blivit pinsam. Som, till exempel, Edwins buktalardocka. Obetalbar!
Det enda jag egentligen kan klaga på är det helt sanslöst dåliga ljudet i biografen. Tänk vad bra det hade varit om man faktiskt hade hört vad de sjöng...
Jag lämnar biografen med en bra känsla, liksom glad i hela kroppen, och jag vet att den här filmen kommer jag att se igen. Med bra ljud.
På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
söndag 19 januari 2020
Smakebit på søndag: Bekännelsen
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
I fredags firade sambon och jag 23 år tillsammans. Det är inte klokt vad tiden går. Det föranledde i alla fall ett restaurangbesök och för första gången i mitt liv så provade jag oxkind. Det var precis så mört som alla matprogram har inbillat mig.
Just nu läser jag Bekännelsen av Jessie Burton. Hon som skrev Miniatyrmakaren, som jag varken läst eller sett. Jag vet egentligen inte vad detta är för typ av bok, men det är ju faktiskt inte speciellt viktigt. Jag började läsa den helt förutsättningslöst. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag tänker om den. Den är både lite tråkig och samtidigt väldigt intressant. Vi får se vad jag tycker när jag är klar.
Min smakebit är från sida 299:
I fredags firade sambon och jag 23 år tillsammans. Det är inte klokt vad tiden går. Det föranledde i alla fall ett restaurangbesök och för första gången i mitt liv så provade jag oxkind. Det var precis så mört som alla matprogram har inbillat mig.
Just nu läser jag Bekännelsen av Jessie Burton. Hon som skrev Miniatyrmakaren, som jag varken läst eller sett. Jag vet egentligen inte vad detta är för typ av bok, men det är ju faktiskt inte speciellt viktigt. Jag började läsa den helt förutsättningslöst. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag tänker om den. Den är både lite tråkig och samtidigt väldigt intressant. Vi får se vad jag tycker när jag är klar.
Min smakebit är från sida 299:
Det var inte förrän de kom till flygplatsen som Elise valde Mexiko City och Matt höll med: en kort flygresa till ett annat land. Det kändes bra att han sa ja till hennes idé; att vara den som bestämde saker och ting var fortfarande en ny upplevelse för henne. En gräns korsades, en förhöjd känsla av förflyttning infann sig - allt detta passade både till Elises sinnesstämning och känslan av att vara en fisk på land i sitt eget liv.
lördag 18 januari 2020
"Kadavernatten" av Lova Lovén
Författare: Lova Lovén
Titel: Kadavernatten
Genre: Skräck
Antal sidor: 25
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2019
Första meningen: "Vad är din "guilty pleasure"?"
Baksidetext
Några skulle kanske kalla Carolin vardagspsykopat, men själv skulle hon nog snarare använda orden "sadistisk voyeur". På jakt efter självutlämnande bloggar möter hon Lea, en trasig ung kvinna med ett unikt problem; hon ser döda djur röra på sig...
Min kommentar
Det blev bara en till novell i slutet av 2019 och jag tyckte det var en bra idé att fortsätta med skräcktemat. Jag har tidigare läst en annan bok av Lova Lovén, som gav mersmak, så det var dags att prova hennes novellskills.
Jag tycker den här novellen är bra berättad och det blir lite lagom rysligt. Jag känner att jag får veta tillräckligt om Lea, vad som driver henne och varför. Däremot har jag lite problem med Carolin. Jag förstår inte hennes agenda, men det hör ju lite till hennes... diagnos. Vad får hon egentligen ut av detta? Vad vill hon? Driva deprimerade människor till självmord? Det antyds lite i alla fall.
Det som är grejen här är inte zombiedjuren, som inte skrämmer mig ett dugg, utan det faktum att vi inte har en aning om vilka som läser det vi postar på sociala medier. Och vad de eventuellt vill göra med den informationen. Det gör mig mer rädd.
Slutet är öppet och jag gillar det, i alla fall de slutsatser jag drar av det. Kadavernatten skulle kunna bli en fantastisk kortfilm.
På Goodreads hade den 2,67 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Kadavernatten: Bokhyllan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Kadavernatten
Genre: Skräck
Antal sidor: 25
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2019
Första meningen: "Vad är din "guilty pleasure"?"
Baksidetext
Några skulle kanske kalla Carolin vardagspsykopat, men själv skulle hon nog snarare använda orden "sadistisk voyeur". På jakt efter självutlämnande bloggar möter hon Lea, en trasig ung kvinna med ett unikt problem; hon ser döda djur röra på sig...
Min kommentar
Det blev bara en till novell i slutet av 2019 och jag tyckte det var en bra idé att fortsätta med skräcktemat. Jag har tidigare läst en annan bok av Lova Lovén, som gav mersmak, så det var dags att prova hennes novellskills.
Jag tycker den här novellen är bra berättad och det blir lite lagom rysligt. Jag känner att jag får veta tillräckligt om Lea, vad som driver henne och varför. Däremot har jag lite problem med Carolin. Jag förstår inte hennes agenda, men det hör ju lite till hennes... diagnos. Vad får hon egentligen ut av detta? Vad vill hon? Driva deprimerade människor till självmord? Det antyds lite i alla fall.
Det som är grejen här är inte zombiedjuren, som inte skrämmer mig ett dugg, utan det faktum att vi inte har en aning om vilka som läser det vi postar på sociala medier. Och vad de eventuellt vill göra med den informationen. Det gör mig mer rädd.
Slutet är öppet och jag gillar det, i alla fall de slutsatser jag drar av det. Kadavernatten skulle kunna bli en fantastisk kortfilm.
På Goodreads hade den 2,67 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Kadavernatten: Bokhyllan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
fredag 17 januari 2020
Från A till Ö: Överskattad
Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.
Det finns nog en del sådana böcker, men den som direkt dyker upp är egentligen ganska självklar. Jag fattar absolut ingenting. Hur kan man skriva så mycket om noll och intet?
Bilden är länkad till mitt inlägg.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.
Det finns nog en del sådana böcker, men den som direkt dyker upp är egentligen ganska självklar. Jag fattar absolut ingenting. Hur kan man skriva så mycket om noll och intet?
Bilden är länkad till mitt inlägg.
Min kamp av Karl Ove Knaugård |
torsdag 16 januari 2020
Hett i hyllan #231
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en bok från maj 2016.
Svart gryning av Cilla och Rolf Börjlind är tredje delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton.
För två år sedan läste jag första delen, Springfloden, och den var väldigt bra (egentligen läste jag den främst för att kunna se TV-serien, men det har jag inte gjort än). Sedan har det inte blivit fler delar lästa. I år har jag tagit med hela serien i min Finish That Series-utmaning så nu ska jag äntligen ta tag i detta.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Ännu en bok från maj 2016.
Svart gryning av Cilla och Rolf Börjlind är tredje delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton.
För två år sedan läste jag första delen, Springfloden, och den var väldigt bra (egentligen läste jag den främst för att kunna se TV-serien, men det har jag inte gjort än). Sedan har det inte blivit fler delar lästa. I år har jag tagit med hela serien i min Finish That Series-utmaning så nu ska jag äntligen ta tag i detta.
Så här står det på baksidan:
Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.
Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.
Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.
När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 15 januari 2020
"Lite krasslig, bara" av Stephen King
Författare: Stephen King
Titel: Lite krasslig, bara
Genre: Skräck
Antal sidor: 34
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Under the weather
Översättare: Lena Jonsson
Serie: -
Förlag: Novellix
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2018
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 december 2019
Första meningen: Jag har haft samma otäcka dröm i en vecka nu, men det måste vara en sådan där klardröm, för jag lyckas alltid dra mig ur den innan den övergår till en mardröm.
Baksidetext
Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof? I den fenomenalt uppbyggda och ytterst obehagliga Lite krasslig, bara sugs vi in i Stephen Kings bisarra värld, där allt kan hända. Eller har det kanske redan hänt?
Min kommentar
När 2019 gick mot sitt slut så fick jag för mig att jag inte ville ha någon oavslutad bok över årsskiftet, alltså gick jag över till noveller. Jag hävdar bestämt att Stephen King är, förutom att vara skräckens mästare, novellernas mästare. Det korta formatet hindrar honom från att brodera ut historierna och bara essensen blir kvar. Av en händelse så hittade jag Lite krasslig, bara av honom oläst i hyllan.
Förmodligen förstår läsaren ganska tidigt exakt vad problemet är i den här lilla pärlan. Det gör nu ingenting för King är en fantastisk berättare och att följa huvudpersonen när han kommer till insikt är... nej, inte spännande... fängslande, är nog mer rätt ord. Det blir obehagligt, men inte på det läskiga viset. Här är det mer sorgligt än otäckt.
Stephen Kings styrka är ju att skapa levande karaktärer och han behöver inte många ord för att måla upp en glasklar bild. En kort och effektiv berättelse. Lite okingskt, skulle man kunna säga, men väldigt typiskt när det handlar om hans noveller.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 351 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Lite krasslig, bara: C.R.M. Nilsson, Boktanken och Bokhyllan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Lite krasslig, bara
Genre: Skräck
Antal sidor: 34
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Under the weather
Översättare: Lena Jonsson
Serie: -
Förlag: Novellix
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2018
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 december 2019
Första meningen: Jag har haft samma otäcka dröm i en vecka nu, men det måste vara en sådan där klardröm, för jag lyckas alltid dra mig ur den innan den övergår till en mardröm.
Baksidetext
Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof? I den fenomenalt uppbyggda och ytterst obehagliga Lite krasslig, bara sugs vi in i Stephen Kings bisarra värld, där allt kan hända. Eller har det kanske redan hänt?
Min kommentar
När 2019 gick mot sitt slut så fick jag för mig att jag inte ville ha någon oavslutad bok över årsskiftet, alltså gick jag över till noveller. Jag hävdar bestämt att Stephen King är, förutom att vara skräckens mästare, novellernas mästare. Det korta formatet hindrar honom från att brodera ut historierna och bara essensen blir kvar. Av en händelse så hittade jag Lite krasslig, bara av honom oläst i hyllan.
Förmodligen förstår läsaren ganska tidigt exakt vad problemet är i den här lilla pärlan. Det gör nu ingenting för King är en fantastisk berättare och att följa huvudpersonen när han kommer till insikt är... nej, inte spännande... fängslande, är nog mer rätt ord. Det blir obehagligt, men inte på det läskiga viset. Här är det mer sorgligt än otäckt.
Stephen Kings styrka är ju att skapa levande karaktärer och han behöver inte många ord för att måla upp en glasklar bild. En kort och effektiv berättelse. Lite okingskt, skulle man kunna säga, men väldigt typiskt när det handlar om hans noveller.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 351 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Lite krasslig, bara: C.R.M. Nilsson, Boktanken och Bokhyllan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.