En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Den här veckan blev kort för mig, jag var ju sjuk och började inte jobba förrän i torsdags. Hemifrån, tack och lov, annars hade det nog dröjt ytterligare ett tag innan jag hade orkat. Den här helgen tar vi det bara lugnt, men en utflykt till Malmö mäktade vi med igår. Vi har en del favoritställen där som vi väldigt gärna vill hinna äta på. Åtminstone en gång varje sommar.
Nu är det slut med feelgoodläsningen och igår tjuvstartade jag augustis läsning. Först ut är fjärde och sista delen i den svenska fantasyserien Berättelsen om Blodet, Frostskymning, av Anders Björkelid. Jag blev ju lite besviken på förra delen så det tar emot att börja läsa denna. Speciellt som den är rejält tjock.
Min smakebit är från sida 81:
- Straffa oss? sa Sunia. Skall du straffa oss? Hur hade du tänkt göra det? Hon höjde svärdet och pekade rakt mot mannen med det. Jag vet inte vad det är för lag du talar om och jag struntar i det! Låt oss gå vidare, eller försök hindra oss, men straffa oss kommer du aldrig att kunna göra.
Främlingen satt kvar där han satt. Han såg lugnt på Sunias svärd och han log fortfarande.
- Vi har inte presenterat oss, sa han. Weirthan heter jag. Det är jag som bestämmer här, och ni måste nog komma med mig, är jag rädd. Det finns inget ni kan göra åt det.
Han lade händerna på knäna och rätade på ryggen, men reste fortfarande inte på sig. Så slöt han långsamt ögonen, bara för en kort stund. Och först när han öppnade dem igen insåg jag. Han var av Blodet.
Oj, så många nya intressanta böcker det kommer i augusti. Överraskande nog. Många feelgood blir det, men det kan man väl behöva.
Kallmyren av Liza Marklund
Genre: Thriller
Serie: Stenträsktrilogin (2)
Antal sidor: 369
Utgivningsdatum: 2022-08-15
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus Stenträsk, 1990.
Lappen på köksbordet.
Älskade, jag plockar lite hjortron. Måste ut ur lägenheten. Markus är hos Karin.
Och så stjärnan nere i högra hörnet, den som såg ut som ärret efter kejsarsnittet. Helenas bomärke. Mörkret föll, men Helena och babyn kom inte hem.
Det var ljudet av insekterna som vägledde räddningsteamet, det dova suset av tusentals blodsugande flygfän. Flickan hade för länge sedan slutat skrika. Myror kröp in och ut ur hennes mun. Man tog henne för död, allt annat verkade orimligt, men när hundförare Petterson lyfte upp henne gav hon ifrån sig ett kvidande läte. Barnet överlevde, men inte Helena. Hon var och förblev försvunnen. Hennes kropp återfanns aldrig. Hon hördes aldrig mera av. Kallmyren blev hennes grav.
Wiking Stormberg kom aldrig över förlusten av sin fru. Han levde för sina barn och sitt jobb på polisen i Stenträsk, och han blev besatt av myrar. Åren gick, decennierna. Ett halvt liv.
Men så en fredagseftermiddag, i augusti 2020, landade ett brev i brevlådan hos Markus, Wikings och Helenas son. Ett hot, eller kanske en varning, skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes signatur: stjärnan.
Wiking måste ställa sig frågan om han börjar bli galen, om han ser spöken, eller om någon utomstående kraft hotar honom och hans familj och i så fall vem eller vilken.
Jag har inte läst den förra boken än, men den ligger faktiskt redan här.
Bokfestivalen i Djupa skogen av Sofie Axelzon
Genre: Feelgood
Serie: Sidhäll (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-08-01
Förlag: Lind & Co
Från Bokus Den lilla biblioteksfilialen i Sidhäll har till bybornas stora glädje öppnats igen och det mesta har återgått till det normala. Bibliotekets dag står för dörren och just i år vill man passa på att fira lite extra genom att bjuda in tre författare, en trollkarl och en trubadur. Kommunen har gått in med extra pengar och allt ser ut att bli ett trevligt och lagom hanterbart arrangemang för bibliotekarierna Eva och Lisa, vars brinnande, kreativa engagemang gjort att Sidhäll utsetts till "Årets kulturkommun" i Sverige.
På kommunhuset har dock kulturnämndens ordförande helt andra planer. I hemlighet planerar han att göra om filialens lilla evenemang till en gigantisk bokfestival. Den extra uppmärksamhet som bygden fått genom media ska utnyttjas till max - och det finns inga gränser för vilka stjärnförfattare han bokar in och hur storslaget allt ska bli! Därefter anser han sig inte behöva ta mer ansvar, och som en överraskande present lämnar han åt bibliotekarierna i Sidhäll att "ta hand om det praktiska".
Snart får Lisa, Eva, nyanställda Saga, pensionerade Kåge och stödtruppen i Bibliotekets vänner ännu en kalldusch. Men med hjälp av generösa bybor, de lokala raggarna, en bokälskande bonde, en korsordskonstruktör och en rejäl dos koka-soppa-på-en-spik ska de se till att genomföra den där förbenade bokfestivalen trots att inget talar för att det ens är möjligt!
Jag måste ha missat första delen, men nu är jag nyfiken på de här böckerna.
Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert
Genre: Feelgood
Serie: Katthotellet (2)
Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2022-08-03
Förlag: Printz Publishing
Från Bokus För ett år sedan flyttade Jonna till Bohuslän med en dröm: att starta katthotell. Nu närmar sig andra sommaren på Räkholmen och drömmen håller på att bli verklighet. Tillsammans med Esmin har hon byggt och fixat hela våren och nu står hotellet öppet för gäster. Men affärerna går trögt och när en djuraktivist på Räkholmen vill stänga ner katthotellet, då undrar Jonna om hon har begått ett stort misstag.
Som stöd har hon som tur är Anita, den sjuttioåriga kvinnan som gjorde entré i hennes liv samtidigt som hennes farfar försvann. Och det visar sig att Anita bär på en livshistoria som tar med henne och Jonna på en resa både bakåt i tiden - och framåt.
Samtidigt som Jonnas 30-årsdag närmar sig måste hon också kämpa med sitt förflutna. Rättsprocessen mot exet Victor som sol-och-vårade henne året innan river upp många sår. Och hur säker kan hon vara på kärleken till Esmin, när charmige Anders också lurar runt hörnet?
Det är nog inget annat att göra än att läsa även den här serien. Den skulle faktiskt passa bra under ett besök i Bohuslän. Det kanske kan bli av någon gång.
Livets lyckliga omvägar av Charlotte Butterfield
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 328
Utgivningsdatum: 2022-08-05
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus Vad skulle du förändra i ditt liv?
Jessica Bay har allt och det är alldeles för mycket. Griniga tonåringar, ett hektiskt läkarjobb och en man som minns att det är 632 dagar sedan de låg med varandra, men däremot inte kommer ihåg att ta ut soporna Jess är nära den berömda väggen.
När chansen att byta liv dyker upp, tar hon den direkt. Jobbet som husläkare på en pytteliten ö i engelska kanalen kan vara familjens möjlighet att hitta tillbaka till varandra. Isle of Forth visar sig vara en vacker, charmig och välkomnande ö, trots att öborna har koll på varje steg man tar, och att allt avhandlas på den lokala puben.
Men ön har en hemlighet: om du sitter på en speciell bänk på klipporna i solnedgången kan du färdas tillbaka i tiden och återuppleva vilken dag du vill i ditt förflutna. Du får en chans att göra om och göra rätt.
När Jess av en händelse upptäcker det, blir hon yr av alla möjligheter men glömmer att fundera över om det är så klokt. För om du förändrar ett enda ögonblick i dåtiden kan hela din framtid se helt annorlunda ut. Hur mycket är Jess beredd att riskera för att ställa saker till rätta? Och kommer hon att inse riskerna innan hon förlorar allt?
En helt okänd författare för mig, men hennes böcker har löjligt höga betyg på Goodreads.
Pendlarsällskapet av Clare Pooley
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 332
Utgivningsdatum: 2022-08-10
Förlag: Printz Publishing
Från Bokus I kollektivtrafiken pratar man inte med varandra. Det är nästintill en regel. Men vad händer när ett gäng främlingar bestämmer sig för att bryta mot den?
Varje morgon åker den excentriska tidningskrönikören Iona Grey tunnelbanan tio stationer, från Hampton Court till Waterloo Station. I hemlighet betraktar hon alla de karaktärer som reser samma rutt: Den söta bokmalen. Den ensamma tonåringen. Sjuksköterskan. Den till synes framgångsrika mansgrisen som alltid sitter för brett isär med benen.
Men en morgon sätter en av resenärerna en vindruva i halsen. Detta skapar en kedjereaktion som gör att de annars så tysta resenärerna måste börja prata med varandra. Och plötsligt börjar vänskaper att blomma...
Den här låter ju högintressant! Pendling är jag väldigt bekant med.
Galen i dig av Mhairi McFarlane
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 377
Utgivningsdatum: 2022-08-12
Förlag: HarperCollins Nordic
Från Bokus Harriet Hatley är bröllopsfotograf, men själv tror hon inte på romantik längre. Hon ryggar inför tanken på äktenskap och avskyr chokladfontäner mer än allt annat. Så när hennes pojkvän friar gör hon det enda rätta - gör slut och flyttar ut.
Istället hyr hon in sig hos Cal Clarke, som själv har upplevt en riktig bröllopskatastrof. Men med ett ex som vägrar släppa taget och ett annat som beslutat sig för att hämnas upptäcker Harriet snart hur snabbt tillvaron kan rasa samman.
Medan hon kämpar för att rädda sin karriär och sitt rykte går Harriet och Cal från rumskompisar till vänner, och det visar sig snart att båda två har hemligheter och erfarenheter som de måste ta itu med.
Jag borde verkligen, verkligen läsa något mer av Mhairi McFarlane.
Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir
Genre: Kriminalroman
Serie: Áróra-serien (1)
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2022-08-26
Förlag: Modernista
Från Bokus De isländska systrarna Áróra och Ísafold bor i olika länder och pratar inte med varandra. Men när deras mamma tappar kontakten med Ísafold återvänder Áróra motvilligt till Island för att leta upp systern. Hon upptäcker snart att Ísafold inte håller sig undan familjen... Hon har försvunnit, spårlöst.
När Áróra konfronterar Ísafolds våldsamma, droghandlande pojkvän Björn och börjar ställa frågor till grannarna - som har egna skäl att hålla sig undan - leds Áróra in i en mörk väv av intriger och manipulation.
Förbryllad över de motstridiga detaljerna kring systerns liv och bländad av den isländska sommarens midnattssol, tar Áróra hjälp av polisen Daniel för att spåra hur Ísafold har rört sig - och hon börjar följa efter Björn. Men det visar sig att Áróra inte är den enda som betraktar...
Ännu en isländsk författare alltså.
Offervilja av Ewa Klingberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Värnamord (3)
Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2022-08-15
Förlag: Historiska Media
Från Bokus Journalisten Niklas får allt fler frilansjobb från lokaltidningen i Värnamo, vissa mer spännande än andra. Motvilligt bevakar han ett trädgårdsfynd i form av en nedgrävd pistol. Men när vapnet tycks höra ihop med det sista kalla fall som hans pappa lämnade efter sig blir han nyfiken.
Niklas börjar nysta i fallet. År 1967 skedde ett våldsamt rån i stadens största bank och en kund blev skjuten till döds. Än idag vet ingen vem som avlossade det dödande skottet. I sina efterforskningar stöter Niklas på stadens livliga frikyrkoliv och han börjar misstänka att det innanför kyrkans väggar döljer sig en och annan hemlighet. Vem var den karismatiske pastorn som hade rykte om sig att charma stadens kvinnor? Och vad hade bankdirektörens hustru med pastorn att göra?
Men varför har jag inte börjat på den här serien än?!
Svartfågel av Frida Skybäck
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Storm (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-08-24
Förlag: Bokförlaget Polaris
Från Bokus En kall vintermorgon jagas en ung kvinna ut på isen på Vombsjön där hon går igenom och drunknar. Hon är nyinflyttad i skånska Harlösa och ingen verkar veta vem hon är eller varför hon kommit dit. Polisutredaren Fredrika Storm, som är uppvuxen i den lilla byn, tar sig an fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment. Men utredningen blir komplicerad när det visar sig att flera av spåren leder till mörka hemligheter i Fredrikas egen familjehistoria. Vad har den drunknade kvinnan för koppling till Tobias Falk som lämnade byn tjugo år tidigare, och hur hänger fallet samman med Fredrikas mamma som försvann spårlöst samma sommar?
Den här är ju ett måste.
Skred av Sara Strömberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Bergström (2)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2022-08-25
Förlag: Modernista
Från Bokus Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter.
Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokal redaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?
Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.
Det är dags att titta på läsplaneringen för augusti och man kan tycka att det döljer sig en katt bland hermelinerna här, men det är faktiskt så att just den boken utspelar sig där jag (eventuellt, man vet ju aldrig nu för tiden) kommer att landa och befinna mig under en helg.
• Frostskymning av Anders Björkelid. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Tomma luften av Ann Cleeves. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Stormflod av Alistair MacLean. Hyllvärmare.
• Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström. Boktolva. Hyllvärmare.
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Då tar vi ett litet kliv till mitten av juli 2018.
Dennis Lehane har jag på min autobuy-lista så En äkta man var ett självklart köp när det gjordes ett besök på Adlibris Marknad under ett Göteborgsbesök.
Jag har läst det mesta av Dennis Lehane, men inte just denna då. Serien om duon Kenzie-Gennaro är helt fantastiskt bra och efter vad jag har hört så är den här minst lika bra. Den här dock inte till den serien och inte heller hör den till hans andra serie, den om Joe Coughlin. Efter vad jag har förstått så är detta en fristående bok. Underlig nog så verkar han inte ha skrivit något alls efter denna och den kom 2017. Vad gör karl'n? Har han dragit sig tillbaka? Det vore ju förfärligt synd. Nu har jag i alla fall lagt till honom på långa-listan för tänkbara författare till min Vi möts igen-utmaning. Insåg nu att det är fem år sedan jag läste något av honom senast.
Så här står det på baksidan:
Efter att ha fått ett sammanbrott i direktsändning har tevejournalisten Rachel Childs stängt in sig i sin lägenhet. Hon är fången bakom sina egna psykologiska och sociala spärrar och hon plågas av händelser i sitt förflutna. När Rachel av en slump träffar Brian och blir hals över huvud förälskad verkar det först som att han ska lyckas dra henne ut ur hennes skal. Men efter deras bröllop börjar Brian bete sig allt mer underligt. Ett slumpartat möte en regnig eftermiddag får Rachels världsbild att rasa samman. Är Rachel bara paranoid, kanske på gränsen till galenskap, eller är allt hon trodde var sant en lögn?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: Anders Björkelid Titel: Förbundsbryterskan Genre: Fantasy Antal sidor: 477 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Berättelsen om Blodet 3 Förlag: Natur & Kultur Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2014 Format: Pocket Källa: Bokhyllan Utläst: 6 juli 2022
Första meningen: Plopp!
Baksidetext
Tvillingarna Sunia och Wulf får i uppdrag att bryta det uråldriga förbundet mellan sitt eget folk och de underjordiska. Kanske kan de på så sätt få mäktiga bundsförvanter i kampen mot den hotande Kylan. Men det är en märklig och gastkramande resa de måste göra. Drömmar, minnen och verklighet flyter ihop och det är lätt att gå vilse i en främmande värld där inget riktigt är som de är vana vid. Dessutom ruvar de underjordiska på hämnd för gamla oförrätter och tvillingarna måste kämpa med en växande frustration över att ha fastnat i ett händelseförlopp som de inte förstår och inte tycks kunna styra.
Min kommentar
Det var ju bara runt en månad sedan jag läste förra delen i den här serien och den gillade jag så jag såg verkligen fram emot att läsa Förbundsbryterskan. Fantasy är ju inte en självklar genre för mig så det kändes lite ovant att känna sig taggad inför läsningen av en sådan bok.
Boken börjar så bra. Första delen tycker jag om, mycket. Här är det Wulf, mestadels, som är berättare. Här kändes det som att ja, det här kommer att gå bra. Sedan är det bara Sunia (nästan, åtminstone ingen Wulf) och jag har haft svårt för hennes perspektiv genom hela boken. Bara det är en ganska tuff uppförsbacke för boken, men när perspektivet byts till Sunia så går det bara utför. Både bokstavligt och bildligt. Och alltså, allt det här vandrandet. Jag blir så trött. Måste man vandra i en fantasy?
Här beger man sig nämligen ner i underjorden och helt kort så kan man nog säga att hela den biten är mer än vad jag klarar av. Det blir på tok för konstigt, flummigt, abstrakt och drömskt. Inget händer. Egentligen. När boken slutar är vi, typ, på samma ställe som när den började. Jag får lite samma känsla som när man tittat på Dallas i två år (eller vad det var) och får veta att nej, Bobby är inte alls död. Det är Pamela som har drömt alltihop. Det blir liksom bortkastad tid.
För den som går igång på ett vackert/poetiskt språk så är den här boken en guldgruva. Det är oerhört vackert. Tyvärr så är det inte vackert jag söker när jag läser en bok och det här blir för, ja, dekorerat. Nästan lite krystat. Jag måste ha mer innehåll = substans. Det räcker inte med yta och vackert uppmålade bilder. Jag tycker det känns som utfyllnad och faktiskt ordbajseri.
Förmodligen så är allt glasklart i författarens huvud, hur allt hänger ihop och, framför allt, hänger ihop. Jag vill inte påstå att det är författarens fel att det inte riktigt går hem hos mig. Han gör verkligen sitt bästa. Mot slutet blir det bara för mycket. Av allt.
Förbundsbryterskan verkar vara en riktig vattendelare. Antingen älskar man den eller så känner man som jag. Efter att ha läst den så känns det i alla fall inte så lockande att läsa sista delen. Som dessutom är rejält tjock. För mig är detta ett praktexempel på fantasy som inte funkar för mig. Jag behöver åtminstone ett uns av verklighetsanknytning.
Den här tagen hittade jag faktiskt hos Lotten och den är så ovanlig så jag tänkte att den nog borde vara kul att göra. Det var den.
1. A popular book everyone loves that you have no interest in reading
Oj, den här är svår. Finns det överhuvudtaget en bok som alla älskar? Det finns faktiskt en hel serie som verkar vara älskad av många, men som inte alls lockar mig och det är böckerna om De sju systrarna av Lucinda Riley.
2. A classic book (or author) you don’t have an interest in reading
Med risk för att bli lynchad... Jane Austen har jag inget intresse alls av att läsa. Den här brittiska romantiska genren har jag otroligt svårt för.
3. An author whose books you have no interest in reading
Det finns nog många, men E L James böcker kommer jag nog aldrig att läsa.
4. A problematic author whose books you have no interest in reading
Det kan jag nog säga direkt att det inte finns någon sådan. Jag tycker inte att man ska blanda ihop person och verk, även om jag kanske inte direkt blir lockad av vissa åsikter. Dessutom blir ju mitt liv väldigt inskränkt om jag bara lyssnar till de som tycker likadant som jag.
5. An author you have read a couple of books from and have decided their books are not for you
Ett par böcker alltså? Hade det varit en bok så skulle jag ha svarat Diana Gabaldon, men det får väl bli Anna Jansson i stället då.
6. A genre you have no interest in or a genre you tried to get into but couldn’t
Det här med självhjälpsböcker alltså... nej, jag tror inte på dem och ja, jag har provat. Jag blev mest bara arg på alla helt osannolikt generella påståenden.
7. A book you have bought but will never read (this can be a book you have unhauled/returned to the library unread)
Jag har ingen sådan som jag har köpt själv, men däremot fick jag Agneta Sjödins Drömdagboken skickad till mig som en överraskning. Den lockar inte ett dugg.
8. A series you have no interest in reading or a series you started and have dnf’d
Jo, men här finns det flera alternativ och jag har ju egentligen redan nämnt tre stycken (fråga 1 och 5). Räcker inte det? Jag tar en fjärde då... Peter James serie om Roy Grace där jag har läst de tre första delarna, men nu blir det inga fler.
9. A new release you have no interest in reading
Jag har egentligen ingen koll alls på nysläppta böcker jag inte vill läsa så jag gick helt enkelt in på en bokhandels webbsida och tryckte på Nyheter. Och se där, redan första boken som dök upp är ett bra exempel på en bok jag aldrig kommer att läsa: Jakten på miljonerna av @miljonersmannen.
Titel: Dag för dag Originaltitel: Dag för dag Genre: Drama Regissör: Felix Herngren Manus: Felix Herngren, Erik Hultkvist, Tapio Leopold Skådespelare: Sven Wollter, Marianne Mörck, Tomas von Brömssen, Wiliam Spetz, Martina Haag Utgivningsår: 2022 Produktionsland: Sverige Längd: 110 min Serie: - Såg den på C More 24 juni 2022
Handling
På ett äldreboende bor Tage, Malte, Rut, vårdaren Katrin och städaren Simon. Tillsammans beger sig de fem personerna ut på en husbilsresa genom Europa för att uppfylla en äldre mans sista önskan.
Min kommentar
Jag vet inte om det är tradition att se en svensk film på midsommarafton, men om det inte är det så vill jag att det ska vara det. Alltså letade jag efter en sådan och ramlade strax över listan på C More. Där fanns Dag för dag. Med tanke på vad den handlar om så kanske det inte omedelbart känns rätt på en midsommarafton, men det blev ganska bra ändå.
Jag blir väldigt berörd av den här filmen. Att det mestadels beror på Sven Wollter är solklart, men om det beror på att detta är den sista film han gjorde eller på att han är helt fantastisk i sin roll som Malte låter jag vara osagt. Jag gissar att det är en kombination av båda.
Skådespelarensemblen här är magisk. Egentligen är det det enda man behöver säga. Det är en fröjd att se samspelet mellan Sven Wollter, Marianne Mörck och Tomas vom Brömssen. Det är stjärnstatus på dem alla tre. Marianne Mörck är som vanligt fantastisk, men hennes karaktär Rut är så otroligt störig. Jag sitter och blir ganska irriterad på att hon enhälligt bestämmer att alla andras uppfattning om guldkant på tillvaron är samma som hennes. Det här blir ju hennes bucketlist-resa. Inte Maltes. Även William Spetz är riktigt bra, men det känns som att hans karaktär hade mer att säga.
Filmen är inte lika tramsig som svensk film tenderar att vara, här är det mer allvar. Det finns visserligen en del (nästan) pinsamma scener, men de är menade att vara så. Hoppas och tror jag. Men det här med otrohet alltså... det verkar vara stört omöjligt att undvika i en svensk film. Det måste väl ändå finnas andra alternativ.
Ämnet här är ju oerhört känsligt, men jag tycker att man har lyckats behandla det både varsamt och respektfullt. Här finns inga pekpinnar och inga floskler. Jag anar att den får de flesta(?) att tänka till lite och börja fundera. Det som kunde ha blivit outhärdligt sorgligt och sentimentalt motverkas av Ruts högljuddhet. Det är både bra och dåligt, men hon stör mig så otroligt mycket i början. Det kanske jag har nämnt tidigare.
Dag för dag är en rolig, sorglig, varm och innerlig film som blir en väldigt fin historia med en perfekt mix av karaktärer, som alla är olika och med sin egen historia. Jag blir både ledsen och glad av den.
På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 181 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 537 betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Andra (och faktiskt sista) semesterveckan blev inte alls som vi hade tänkt oss. Vi fick med oss lite extra bagage från bussresan än vad vi hade önskat. Ett litet virus. Man kunde ju ha önskat att arrangören hade haft något slags policy om/när någon i bussen blev sjuk under färd. Hostandet, nysandet och snörvlandet ökade för varje dag och under hela hemresan satt det en och hostade lungorna ur sig. Det är inte så kul att sitta fast i en buss under de omständigheterna och det kan väl ändå inte vara meningen att de som är friska ska hoppa av resan... Nåväl, i stället för dagsutflykter runtom i Skåne så blev det 40 graders feber. Och i morgon hade det varit dags att jobba igen. Om jag hade varit frisk. Inte så mycket återhämtning och vila alltså.
Jag behövde något upplyftande att läsa så jag plockade fram Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan. En bokhandel i en skåpbil och Skottland. Det borde knappt kunna bli bättre än så.
Min smakebit är från sida 199:
De närmade sig högsommar. Man behövde fortfarande ha jacka på sig när solen gick ner men fälten lyste av prakt: vilda blommor, mognande skördar, vajande långt gräs som stått i vätan hela vintern och nu frodades ymnigt i alla häckar och längs alla remsor det kunde hitta; ett överdåd av blommor och växtlighet, hela landskapet flödade över.
Det var så Nina själv kände sig också: som om hon efter en lång, lång vinter var redo att träda fram, att stolt kasta av sig sina gamla kläder, sitt skyddande pansar av böcker och tajts och sitt sänkta huvud. Hon var som förryckt av nervositet, hon kunde inte rå för det. Och hon var arg på Surinder också, för var det inte hon som alltid brukade säga åt henne att börja leva? Att sluta gräva ner sig? Här var hon nu. På väg ut. Ut i livet. Och ett stort liv också, inte bara hämtmat och teve. Inte bara lyssna på någon som klagade över bristen på möjligheter för poeter i Birmingham och över hur missförstådda de var. Det här var stora lass av blommor, poesi, riktig poesi, och det hon verkligen trodde var innerliga känslor. Hon skulle möta nattåget
Författare: Douglas Coupland Titel: Generation X Genre: Drama Antal sidor: 172 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Generation X Översättare: Johan Frick Serie: - Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2017 Format: Danskt band Källa: Bokhyllan Utläst: 29 juni 2022
Första meningen: I sluet av sjuttiotalet, när jag var femton år, tog jag ut alla pengar jag hade på banken och flög med en 747:a tvärs över kontinenten till Brandon i Manitoba, långt ute på den kanadensiska prärien, för att bevittna en solförmörkelse.
Baksidetext
Andy, Dag och Claire har inte tillräckliga resurser för kostnaderna i det samhälle de fötts i. De är i tjugoårsåldern, uppvuxna med skilsmässa, Watergate och kärnkraftsolyckan på Three Mile Island. Präglade av åttiotalsfenomen - yuppies, lågkonjunktur, crack och Ronald Reagan - representerar de den nya generationen: Generation X.
Men de vägrar ställa upp som målgrupp för smarta marknadsförare, har sagt upp sig från sina meningslösa och otacksamma jobb och dragit i väg till Kaliforniens öken. Där dricker de, försörjer sig på ströjobb, och berättar humoristiska och oroande sagor för varandra om en värld av popkultur, gamla TV-serier och svensk slit-och-släng-design.
Fram växer lysande porträtt av fanatiskt oberoende individer, patologiskt ambivalenta inför framtiden och fulla av otillfredsställd längtan efter någonting bestående.
Min kommentar
Generation X. Hur mycket har jag hört talas om den här boken? Det är omöjligt att svara på, men det är mycket och jag har alltid varit lockad av att läsa den. När den kom ut i nyutgåva för några år sedan så var det nära att det blev av, men det dröjde ända till förra årets bokrea innan jag köpte den. Och nu är den då äntligen läst.
Som medlem i den ironiska generationen, som jag föredrar att kalla den, så hade jag förväntat mig hög igenkänning och, framför allt, ironi. Det blev inget av det. Det som var roligt var egentligen de där fotnotsaktiga rutorna där det sattes namn på en hel del bekanta företeelser. Kände igen mig gjorde jag överhuvudtaget inte. De känns inte alls som de jag växte upp med och jag kan inte känna igen dem som vuxna heller.
Den här boken skrevs redan 1991, men när jag läser så känner jag nog att den lika gärna hade kunnat vara skriven i dag. Förhållandet mellan den "nya" och den "gamla" generationen verkar vara precis detsamma. Huvudkaraktärerna här är födda samma år som jag, efter vad jag kan sluta mig till, men de är i stort sett raka motsatsen till mitt tjugo-någonting jag. Nog för att jag är inåtvänd och funderar mycket, men det de sysslar med liknar mest flum. Förmodligen är jag för pragmatisk för det här filosofiska navelskåderiet. Jag minns så klart både den här slacker-typen och yuppiesarna, men jag tillhörde inte någon av dem. Precis som vanligt så är det bara ytterligheterna som får böcker skrivna om sig.
Någon egentligen handling finns det inte. Allt är ett sammelsurium av osammanhängande berättelser och sagor. Jag får inget flow när jag läser. Allt blir rumphugget och sönderhackat av eviga tillbakablickar och historieberättande. Jag bryr mig inte om de här personerna och de bryr sig heller inte om något. Man skulle kunna likna det här vid Friends, med den skillnaden att de i Friends faktiskt är roliga. Och intressanta.
Kanske hade jag uppskattat Generation X mer om jag hade läst den i början av 90-talet, men jag är nog lite tveksam till det. Kanske är det så att just den här versionen av generation X är ett amerikanskt fenomen. Det är i alla fall inget jag identifierar mig med och inte heller låter definiera mig. Det är nog tur att jag inte visste om den här boken när jag var yngre. Den hade bara gjort mig förvirrad. Men jag är glad att jag äntligen har läst den.
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 27 677 betyg).
Jag ger den 3,0.
Det här är ju en passande tag nu, det är ju sommar och denna hittade jag hos Vargnatts bokhylla.
1. Start by recommending a book from the country you're in now - as close as you can find to the place you are.
Jag befinner mig hemma, i Lund, så valet är lätt... En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson utspelar sig bara någon kilometer från där jag bor.
2. Recommend a book from a different county or area of the country.
I år blev det äntligen av att besöka de lite nordligare delarna av Sverige. Dock inte riktigt så högt upp som där Solstorm av Åsa Larsson utspelar sig. Den håller mestadels till i Kiruna-trakten.
3. Recommend a book that reminds you of summers when you were young. Radhusdisco av Morgan Larsson är så nära min egen uppväxt som man kan komma, tror jag, med bra familjeförhållanden, ordinär skolgång och vanliga kompisar. Speglar uppväxten under 70- och 80-talet på ett lysande sätt.
4. Recommend a book from a country you've visited before.
Irland är ett trevligt land som jag väldigt gärna besöker igen så jag väljer Irland. Jag tror att den första bok jag läste av Marian Keyes var Vattenmelonen. En helt fantastiskt rolig bok, tyckte jag då, för 20 år sedan.
5. Recommend a book from a country you'd like to visit next.
Våren 2020, när allt brakade samman, var det egentligen tänkt att vi skulle ha åkt till Italien. Jag har visserligen varit där flera gånger redan, men det finns ju så mycket att se där. För att inte tala om äta och dricka. Stål av Silvia Avallone utspelar sig där och jag hoppas att det kan bli Italien nästa år.
6. Recommend a book from the furthest away place you can find.
Eftersom Nya Zeeland är Sveriges antipod så får det bli Benfolket av Keri Hulme. Den hade jag med mig på resan dit, men den fick aldrig följa med hem igen utan den lämnades på ett vandrarhem. Undrar var den är nu...
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
En till från juni 2018.
I fel sällskap av Viveca Sten dök oväntat upp som en överraskning.
Det här är då nionde delen i Sandhamnsserien om Nora Linde. Jag har inte varit så jättesugen på att läsa de här böckerna, eftersom jag har sett (försökt se) några avsnitt på TV och jag kan inte påstå att jag har gillat det jag har sett. Trots det så köpte jag på mig de första sex delarna, sommaren 2014. När den här boken kom så hade jag läst exakt noll (0) delar i serien. Nu har det förbättrats lite, med betoning på lite, och jag har läst den första delen. Dessvärre så besannades väl mina farhågor för jag var väl inte helt övertygad, men eftersom alla förtjänar en andra chans så har jag tänkt läsa vidare. När det blir är oklart och det är ännu mer oklart när jag lyckas ta mig till den här nionde delen.
Så här står det på baksidan:
Nora Linde står inför sitt mest komplicerade fall. Ledaren för en av Stockholms största narkotikaligor anklagas för ekobrott eftersom det inte går att fälla honom för droghandel. Situationen blir snart hotfull.
Den unga kvinnan Mina är på desperat flykt undan sin man sedan han nästan har slagit ihjäl henne. Allt hon vill göra är att skydda sin son, men hon är en nyckelperson i den kommande rättegången – om Nora kan förmå henne att vittna.
Andreis Kovac bär på mörka minnen från krigets Bosnien som han lämnade som barn. Han är beredd att göra allt för att krossa sina fiender och få tillbaka sin hustru, Mina, och skyr inga medel för att få sin vilja igenom.
Människor i Minas närhet offras i Andreis krig och Thomas Andreasson dras in i fallet. Samtidigt som han kämpar med sitt sönderfallande äktenskap måste han se på när Nora tar allt större risker för att rädda Mina från undergång.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: Håkan Mattsson Titel: Döden för oss samman Genre: Thriller Antal sidor: 316 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Livet och döden 1 Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 26 juni 2022
Första meningen: "Det här kommer att gå bra."
Baksidetext
Sommaren 2008 försvinner fyraåriga Linnea spårlöst i ett tryggt villaområde. Polisen, grannarna och familjen söker efter henne, men förgäves. Linneas mamma, pappa och storasyster tvingas hantera försvinnandet på sina olika sätt, och familjen slungas in i en destruktiv spiral.
Tolv år senare rymmer storasystern Hannah hemifrån utan förvarning och pappa Mathias dras in i en desperat jakt efter sin enda kvarvarande dotter. Under sökandet efter Hannah upptäcker han ledtrådar till vad som hände Linnea för tolv år sedan. Han hamnar på platser och möter människor som utmanar hela hans världsuppfattning.
Men Mathias är fast besluten att hitta Hannah, vad som än krävs. Han tänker inte förlora ännu en dotter.
Min kommentar
Jag minns inte om jag hade lagt märke till Döden för oss samman när jag gick igenom intressanta boksläpp för maj. Den ramlade i alla fall in här en dag, helt överraskande. För ett tag sedan började jag se väldigt positiva recensioner på Instagram så när jag hade läst klart alla böcker jag planerat i juni, och lite till, så tyckte jag att det kanske var dags att plocka fram den och ge den en chans.
Kanske är jag inte lika lyrisk som de andra, vars recensioner jag läste, men det beror nog mer på temat (i kombination med mig då) än på boken i sig. Detta är nämligen en riktigt bra och dessutom originell historia. Mig veterligen så har jag aldrig läst något liknande. Det är ett bra betyg. Jag passar på att här varna för spoilers. Fortsätt läs på egen risk.
I början blir jag lite fundersam för det verkar inte alls handla om det som står på baksidan. Först runt en tredjedel in så kommer vi till den handlingen. Det är väl också ungefär här som jag känner att allt tar ett spår som jag inte är så glad i. Eller, alltså själva spåret går bra, men jag gillar verkligen inte att man förhärligar döden. Om det vore så fantastiskt på andra sidan så borde ju ingen vilja vara kvar här. Ända fram tills man får vara med där, på andra sidan, så är jag överförtjust. Hela den där gemensamma upplevelsen... nej, det blir för mycket. För min del så hade det varit mycket bättre om det inte hade varit med. I alla fall inte så i detalj. Den stora ljuspunkten är ändå att ingen religion blir inblandad. Överhuvudtaget.
Språket är för det mesta rakt på och det passar mig väldigt bra. Det finns inga onödiga detaljer, som hur man knyter skorna, kokar kaffe eller liknande vardagliga saker och det är mycket uppskattat av mig. Ungdomarna från förorten (jo, det finns ett par sådana) pratar sitt eget språk. Huruvida de gör det eller ej kan jag inte uttala mig om, men det är i alla fall trovärdigt att de äldre/från landet inte riktigt förstår allt. Några gånger upprepas en del saker, med samma ord till och med, vilket stör mig lite, men det hände inte så ofta. Bara tillräckligt för att jag skulle notera det.
Pandemin får också vara med på ett hörn, i själva upptakten, och bara i bakgrunden. Det är så intressant att läsa hur det det var, för så här var det ju. Så väldigt många trodde att allt skulle återgå till det normala på några veckor. Det refereras till en Raymond Moody i boken och han är en verklig person och även hans så kallade forskning. Jag säger så kallade för jag tror att vi nog är många som inte skulle kalla det för det.
Döden för oss samman sägs vara första delen i en trilogi. Vad de andra två ska handla om vet jag inte, men jag har svårt att se en fortsättning på just den här historien. Oavsett så vill jag hemskt gärna läsa nästa bok också.
Recently Watched: The book you most recently read
Det torde vara Fruset guld av paret Börjlind.
Top Picks: A book recommended to you based on another book you’ve read
Åh, det vet jag inte om jag kan komma på någon. Jag tycker det där brukar stämma så illa så jag bryr mig sällan om rekommendationer av typen "om du gillade denna så gillar du nog den här också".
Recently Added: The book you most recently bought
Hittills i år har jag varit extremt duktig med att inte köpa böcker. Den senast köpta är i alla fall Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson.
Popular on Netflix: One book that you have and one book that you haven’t read that everyone has been talking about
En som väldigt många har pratat om och som jag, till slut, har läst får bli Folk med ångest av Fredrik Backman. Den andra sorten finns det nog betydligt fler av och det är svårt att välja, men det blir Felsteg av Maria Adolfsson. Och det gäller hela serien Doggerland.
Comedies: A funny book
Det finns ganska många böcker som är roliga, också, men väldigt sällan bara roliga så jag blir lite förvirrad här. Jag väljer Projekt Rosie av Graeme Simsion.
Dramas: A character that is a total drama king or queen
Jo, det vet jag att det finns några stycken. Problemet är att komma ihåg dem när de behövs. Det får, kanske oväntat, bli en man... Huckle i Jenny Colgans Det lilla bageriet på strandpromenaden.
Watch again: a book or series you want to read again
Jag har inte läst om en bok sedan början av tonåren eller något åt det hållet. Jag har inga planer på att börja nu.
Documentaries: a non-fiction book that you would recommend to everyone
Vad ska man egentligen räkna in här? Är en biografi fakta? I så fall får det blir Zlatans bok.
Action & Adventure: an action packed book Jag är Pilgrimen av Terry Hayes är en rejäl tegelsten, men den är så actionspäckad att sidorna bara flyger fram.
New releases: A new release or soon-to-be-released book that you’re excited about
Jag var så väldigt förtjust i Stuart Turtons förra bok och nu i juli släpptes nästa, Djävulen och det mörka tornet. Den måste jag bara läsa.
Titel: Stranger things Originaltitel: Stranger things Genre: Skräck Skapad av: Matt Duffer, Ross Duffer TV-bolag: Netflix Skådespelare: Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Joe Keery, Maya Hawke, Natalia Dyer Premiär: 2022-05-27 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 9 Avsnittslängd: 64 - 139 min Såg den på HBO juni-juli 2022
Handling
Ett halvår efter den så kallade Battle of Starcourt Mall, med andra ord slutet av den tredje säsongen, är våra hjältar helt åtskilda. Familjen Byers – som nu inkluderar Eleven – har flyttat till Kalifornien, medan resten av Hawkins-gänget fortfarande bor i Indiana, där de yngsta medlemmarna i truppen har börjat på Hawkins High School. Sheriffen Jim Hopper, som tros ha dött efter händelserna i den hemliga basen i den senaste säsongen, sitter nu fängslad på Kamchatkahalvön i Ryssland.
Det är tusentals mil mellan dem och alla försöker bearbeta den traumatiska konfrontationen med The Mind Flayer. Det blir inte bättre av att försöka passa in i gymnasiet, uthärda kölden i östra Sibirien och bearbeta dödsfall i den närmaste kretsen.
Inte överraskande måste våra hjältar ta itu med ett nytt övernaturligt hot från The Upside Down, som gör ett fjärde försök att ta över världen. Offentliga myndigheter har förstås ingen chans stå emot hoten, så Eleven och gänget blir än en gång tvungna att kliva in och lösa årets mysterium - denna gång kopplat till det ökända Creel House - i ett försök att förstöra The Upside Down, en gång för alla.
Min kommentar
Väntan har ju varit lång, men till slut kom då fjärde säsongen av Stranger things. Dock inte alla på en gång, utan först sju stycken och sedan två till. Av den anledningen så väntade vi lite innan vi började titta för vi vill inte gärna göra ett uppehåll mitt i en säsong. Det räcker liksom med en cliffhanger. För det gissade vi ju att det skulle finnas både i sjunde och nionde avsnittet.
Man skulle kunna säga att cliffhangers stod som spön i backen och det gjorde ju att vi gärna ville riva av avsnitten så fort som möjligt. Något som kom lite som en överraskning är att de två sista avsnitten, 8 och 9 alltså, inte direkt har avsnittslängd. Inte ett enda avsnitt är under en timme, oftast bara strax efter. Men. När man kommer till sjunde avsnittet så är det drygt 1,5 timme. Likaså det åttonde. Vilket gjorde att vi började lite tidigare på kvällen för det nionde och sista, men det var nästan 2,5 timme långt. Inte direkt något man klämmer så där när man bara vill ha ett avsnitt av en serie. Dessutom så är det så mörka scener, väldigt ofta, att det är omöjligt att titta på när det är ljust ute.
Den här säsongen utspelar sig 1986, om jag tolkade allt rätt. Det borde ha betytt ett bra soundtrack. Eller ett soundtrack överhuvudtaget. Jag minns i stort sett ingen musik alls. En bra låt hörde jag. Det är lite synd, tycker jag. Jo, det var ju den där Kate Bush-låten då, men den gillar jag inte och gillade den inte på 80-talet heller.
I början tyckte jag att det var lite rörigt, ganska mycket faktiskt. Det hoppade rätt rejält mellan olika trådar, fem stycken om jag inte räknat fel. Till slut får jag i alla fall rätt på vilka som befinner sig var. Mycket av det som händer är ju konstigt, men å andra sidan så heter ju faktiskt serien det. På något sätt så tycker jag ändå att det mesta går ihop. Kanske inte i trovärdighetsfaktor, men i logik.
Sjunde avsnittet, som ju var det första sista, förklarar en hel del. Dock blir det mycket, mycket övertydligt där vad gäller det som hände på massakern på labbet (du som vet, vet). Det var lite som att de var rädda att man missade/inte förstod så det visades på minst tre olika sätt. Det kändes verkligen som att bli skriven på näsan.
Karaktärerna är de gamla vanliga och några till. Mitt dåliga minne gör ju att jag ibland har svårt att komma ihåg vilka alla är, men det mesta ger sig. Eleven... ja, hon är ju inte så kul utan krafter. Robin är en ny favorit, hon är rolig och skärpt. Steve har blivit riktigt sympatisk och det är ju lite av en överraskning. Tror jag. Och Dustin, alltså hans humor är exakt som min.
Det tog oss bara lite drygt en vecka att se hela säsongen av Stranger things och det är ju både bra och dåligt. En av de negativa sakerna är att nu får man väl vänta i två år på den femte säsongen. Minst. Hur säsongen slutade? Jag orkar inte ens försöka börja att sammanfatta det. När femte kommer så får jag helt enkelt hitta en re-cap på nätet.
På TV Time har serien 9,66 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 1 075 699 betyg).
Jag ger den 4,5.
Titel: Döden på Nilen Originaltitel: Death on the Nile Genre: Crime Regissör: Kenneth Branagh Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok) Skådespelare: Kenneth Branagh, Tom Bateman, Annette Bening, Gal Gadot, Emma Mackey Utgivningsår: 2022 Produktionsland: USA | Storbritannien Längd: 127 min Serie: - Såg den på Disney+ 23 juni 2022
Handling
Hercule Poirots egyptiska äventyr ombord på en glamorös flodbåt förvandlas till en skrämmande jakt på en mördare när en idyllisk smekmånad blir krossad av ond bråd död. Flera offer. Flera misstänkta. Vem gjorde det, och vem står näst på tur?
Min kommentar
När jag letade efter film att se blev jag nästan lite brydd. Jag tyckte att vi hade så många filmer på alla listor, men plötsligt fanns det inget som lockade. Tills jag kom till Disney+ och såg att Döden på Nilen låg på vår lista där. Den fick det så klart bli.
Ensemblen i den förra filmen, Mordet på Orientexpressen, var ju något i hästväg. Riktigt detsamma är det inte här, även om det finns en del kändisar. Yngre kändisar, framför allt. Jag vill inte säga att jag var besviken på Orientexpressen, men jag var inte heller speciellt imponerad. Man skulle nog kunna påstå att den känslan har förstärkts efter den här nya filmen. Boken, som filmen bygger på, läste jag någon gång på 80-talet och jag minns ingenting av den. Ändå kunde jag direkt peka ut både förövare och motiv.
Som vanligt, när det handlar om Agatha Christie i allmänhet och Poirot i synnerhet så är detta en pusseldeckare. Åtminstone så till vida att det är ett begränsat område och ett begränsat antal misstänkta. Men så mycket pusslande är det inte. Utanpåverket känns mycket viktigare än själva handlingen och allt blir lite som ett kostymdrama. Dock är det väldigt snyggt filmat.
Startsträckan här är mycket (onödigt) lång, ändå känns inte filmen (för) lång. Hela förhistorien känns obefogad. Den tillför egentligen ingenting. Eller så är det bara jag som inte är ett dugg intresserad av Poirots bakgrund. Poirot är i alla fall betydligt mer sympatisk i filmversion än vad jag kan påminna mig att han är i böckerna. Tyvärr så hjälper inte det. Rent generellt så tycker jag att det är mycket överspel, men jag misstänker att det eventuellt kan hänga ihop med att den utspelar sig 1937. Då agerade/pratade överklassen precis så här. Det är i alla fall vad vi alla verkar tro.
Det påstås att det har ändrats en hel del från boken, bland annat så sägs vissa karaktärer ha ändrats, slagits ihop/tagits bort. Det är inget jag kommer ihåg och jag har inte heller några synpunkter på det.
Döden på Nilen är inte speciellt spännande, det hela lunkar på i en långsam och behaglig takt. Hela filmen blir lite av en axelryckning och inget jag kommer att minnas om några dagar.
På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 166 889 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 119 661 betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
I dag är sista dagen på bussresan så nu går färden från Stockholm till Malmö och jag tror att vi beräknas vara framme vid åtta ikväll. Då ska vi ha gjort runt 360 mil genom Sverige. Det har varit en hel del upplevelser och nu ska det bli skönt med en veckas semester. Utan bussåkning.
Tidigare i veckan började jag läsa Fruset guld av Cilla och Rolf Börjlind. Den handlar om ett mord i Arjeplog, som ligger knappa nio mil från Arvidsjaur där jag befann mig när jag började läsa den.
Min smakebit är från sida 644 i e-boken:
Den isande stormen kom norrifrån och dundrade ner längs fjällmassiven, svepte över dalgångarna och piskade sönder ögonen på männen som försökte ta sig fram i mörkret och motvinden. De hade just trängt igenom den skyddande björkskogen, nu måste de ut på öppet kalfjäll. De var på väg att passera gränsen till Sverige och hade en bra bit kvar. Fyra av dem bar tunga ryggsäckar och sjönk ner på sina skidor i snön, mannen längst fram var Juhan Ruong.
En same hemmahörande i Luokta-Mávas sameby i Sverige.
Det var han som skulle leda männen till gömstället.
Författare: Christine Mangan Titel: I Tanger Genre: Thriller Antal sidor: 271 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Tangerine Översättare: Rose-Marie Nielsen Serie: - Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 22 juni 2022
Första meningen: Det krävs tre män för att dra upp kroppen ur vattnet.
Baksidetext
Året är 1956. Den sista person Alice Shipley förväntar sig att möta när hon anländer till Tanger är Lucy Mason. Efter olyckan har de inte pratat med varandra. Ändå står Lucy där, i ett försök att ställa saker och ting till rätta. Det borde göra Alice glad hon har ännu inte anpassat sig till livet i den marockanska staden och är rädd för att ge sig ut i den fruktansvärda hettan. Lucy alltid självständig, alltid orädd hjälper henne att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Och plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. Alice börjar ifrågasätta allt omkring sig: relationen med sin påträngande vän, beslutet att alls flytta till Marocko och hela sin egen verklighetsuppfattning. Det vilar en ondska över Tanger.
Min kommentar I Tanger dök upp som en överraskning för ett bra tag sedan och jag tror inte att jag hade hört något alls om boken innan. Jag minns att blurben fick mig att bli lite skeptisk, speciellt Donna Tartt-delen. Resten av den lät ju extremt lovande, nästan för bra för att vara sann. I år tröttnade jag på att ha den oläst och tog med den i min Boktolva.
När jag letade efter andra bloggar som hade recenserat boken, speciellt någon som tyckte ungefär som jag, så fick jag lite problem. Många var de bloggar som skrivit att de hade fått den eller läste den, men inte så många har recenserat den. Och det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon mindre positiv recension. Någon negativ gick överhuvudtaget inte att hitta. Ändå har boken ett ganska lågt genomsnitt på Goodreads, vilket får mig att dra slutsatsen att om man inte gillade den här boken så skrev man inget om den. Det stör mig oerhört mycket, så här är undantaget.
Direkt när jag börjar läsa så får jag problem. Det är något med språket som gör att jag inte kan ta in det jag läser. Förmodligen är detta vad andra skulle kalla poetiskt språk. Själv kallar jag det bara tillkrånglat. För mig känns det som att författaren eventuellt har för många universitetspoäng i skrivande. I teorin. Det märks så tydligt att hon, nästan desperat, försöker få till en vibrerande stämning. Här tycker jag att det bara blir konstruerat och krystat, utan känsla, bara en massa ord. För en massa ord är det. Allt beskrivs för mig. Precis allt.
I evighetslånga tillbakablickar får vi veta vad som hände tidigare. Det är ibland svårt att veta var de börjar och var de slutar. Hela berättelsen hade helt klart kunnat disponeras på ett bättre sätt. Jag har också lite problem att hålla isär Alice och Lucy. De låter ungefär likadant.
Kanske är jag den enda som funderar över hur allt hänger ihop när jag läser den här typen av bok. Om jag hittar avvikelser eller saker som inte går ihop så kan det förstöra den bästa historia. I den här boken finns det en hel del löjliga, onödiga och högst irriterande luckor. Det gör mig bara arg.
Det stora problemet, enligt mig, är dock det här med den så kallade opålitliga berättaren. För att lyckas skriva en historia med en opålitlig berättare så måste den faktiskt vara just det. Opålitlig alltså. Nu var allt solklart från start. Visst, karaktärernas berättelser stämmer inte överens, det framgår ganska tidigt. Däremot så är det övertydligt vems historia som är sanningen. Jag blir aldrig vare sig engagerad, intresserad eller nyfiken. Bara trött. Jag bryr mig helt enkelt inte.
Det finns så många intressanta saker man hade kunnat göra med I Tanger och den har verkligen potential. Själv blir jag nog mest bara ledsen över att man jämför detta med Hitchcock. Han hade definitivt haft en tvist på slutet. Framför allt så hade han inte haft några logiska luckor. Tydligen ska det här bli en film och jag tror faktiskt att det kan fungera bättre så.
Avdelningen för olika funderingar:
Ett urval av logiska luckor: [spoiler]När mixtrade egentligen Lucy med bromsarna? Tom lämnade ju inte bilen den kvällen. Vem var egentligen mannen med ärret som knackade på hos Alice? Det kan ju inte ha varit Youssef, honom hade ju Alice känt igen. Hela den här grejen med att Lucy påstod sig vara Alice... så enkelt att kontrollera. Det hade ju bara varit att visa Youssef foton på båda och fråga vem det var han hade träffat.[/spoiler].
På Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 28 340 betyg).
Jag ger den 2,5.
Det blir många tags nu... Den här hittade jag hos Lotten.
1. Name one of your favorite books that features a protagonist who is thirty years old or older.
Nu är ju Ove betydligt äldre än 30, men det får ändå bli En man som heter Ove av Fredrik Backman.
2. Name a book that represents who you were when you were younger.
Jag är inte helt säker på att jag faktiskt har läst den boken... men vet du, jag väljer Pippi Långstrump. Inte för att hennes uppväxtförhållanden påminner om mina utan för att hon alltid visste vad hon ville och inte brydde sig ett dugg om vad andra kunde tycka.
3. Name a book that represents where you are in your life now.
Det är ju inte så många böcker som skrivs om kvinnor 50+, men Jessika Devert har gjort det. Jag väljer den andra i Dagboksserien, Dagboken jag faktiskt skrev, eftersom den nog är mer där jag är nu. I alla fall litegrann.
4. Name a book that represents something that has never changed about you.
Jag vet inte riktigt vad det skulle kunna vara och om det finns en bok, men det får bli Projekt Rosie av Graeme Simsion. Jag har alltid varit lite av en Don Tillman.
5. Name one of your favorite classics.
Jag slukade Krig och fred av Lev Tolstoj när jag gick i gymnasiet. Det var en fantastisk upplevelse och jag tänker ofta på den.
6. Name a book you like or would like to read that was published in the year you were born.
När jag letade efter en bok som representerade mig när jag var yngre så hittade jag Den vita stenen av Gunnel Linde, som råkar vara utgiven samma år som jag föddes. Den blev ju självklar här, jag älskade både boken och serien.
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Början av juni 2018 har vi förflyttat oss till nu.
Förr var jag ofta med i bokutlottningar och det hände att jag vann. Så var det med Patrioterna av Pascal Engman.
Den här boken syntes ju precis överallt när den kom och jag blev nästan löjligt nyfiken. När jag hittade en utlottning av den hos @johannasdeckarhorna så var jag självklart med. Och jag vann. Nu har den stått här och värmt hyllan i fyra år. Det riktigt dumma är ju att jag faktiskt tror att den här boken är bra på riktigt. Kanske är det dags att sätta upp Pascal Engman på listan över tänkbara författare till nästa års Boktolva? Ja. Jo, det gör jag.
Så här står det på baksidan:
Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv. Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.
Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.
I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen.
Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
- Straffa oss? sa Sunia. Skall du straffa oss? Hur hade du tänkt göra det? Hon höjde svärdet och pekade rakt mot mannen med det. Jag vet inte vad det är för lag du talar om och jag struntar i det! Låt oss gå vidare, eller försök hindra oss, men straffa oss kommer du aldrig att kunna göra.
