Så vansinnigt många nya, spännande böcker det kommer i oktober. Så här många har det inte varit sedan september förra året och det tangerar rekordet, kan man säga. Hur ska jag hinna?
En sista ton av Randi Fuglehaug
Genre: Kriminalroman
Serie: Vestlandsserien (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-10-03
Förlag: Bazar Förlag
Från Bokus
Den världsberömda saxofonisten Marta Tverberg faller död ner på scenen under jazzfestivalen i Voss. Sexhundra åskådare blir vittne till dramat - bland dem flera som har hemligheter som den omdiskuterade divan inte längre kan avslöja. Är det någon av dem som är mördaren?
Den egensinniga journalisten Agnes Tveit har sagt upp sig från lokaltidningen och är mitt uppe i arbetet med en biografi om Tverberg. Under researchen får hon nys om flera av stjärnans hemligheter. Hon startar en egen utredning, men ju närmare hon kommer gåtans lösning, desto farligare blir det också för henne.
En norsk deckarserie som jag inte känner till? Vad är detta?
Rakbladstårar av S A Cosby
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2022-10-03
Förlag: Modernista
Från Bokus
Ike Randolph har varit ute ur fängelset i femton år, med inte så mycket som en parkeringsbot på sitt samvete. Men som svart man vet han att det finns anledning till oro när poliser dyker upp utanför ens dörr.
Det sista han förväntar sig att höra är att hans son Isiah - tillsammans med sin vita make, Derek - har blivit mördad. Ike har aldrig fullt ut accepterat sin sons sexuella läggning, men blir förkrossad av Isiahs död. Dereks far, Buddy Lee, har skämts nästan lika mycket över sonens homosexualitet som Derek skämdes över sin pappas kriminella förflutna.
Ike och Buddy Lee, två ex-fångar som inte har mycket gemensamt utöver sitt kriminella förflutna och kärleken till sina söner, förenas nu i ett intensivt hämndbegär. Och tvingas samtidigt konfrontera sina egna fördomar, både om sina söner och varandra.
Jaha, oj. Jag har inte läst den förra än. De här böckerna har nästan löjligt höga betyg på Goodreads ...
Botgöraren av Viveca Sten
Genre: Kriminalroman
Serie: Åremorden (3)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2022-10-04
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Strax före påsk hittas affärskvinnan Charlotte Wretlind brutalt mördad i sin svit på Copperhill Mountain Lodge i Åre. Paniken sprider sig i trakten och Daniel Lindskog och hans kollega Hanna Ahlander tar sig omedelbart an fallet. Det visar sig att offret har kopplingar till Storliens berömda högfjällshotell, en anrik men nergången skidanläggning som sedan många år förlorat sin forna glans.
Daniel har börjat gå i terapi för att hantera ilskan som ställer till det i hans relationer, Hanna försöker förgäves hålla reda på sitt känsloliv. Tillsammans leds de in i en vindlande utredning kantad av trasiga relationer, svåra konflikter och plågsamma barndomsminnen.
Jo, den här får vara med. Trots att jag inte har läst de första två delarna.
Tyst savann av Sigbjørn Mostue
Genre: Thriller
Serie: Even Stubberud (2)
Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2022-10-04
Förlag: Modernista
Från Bokus
Efter att ha pensionerat sig från yrket som specialsoldat i en antiterrorism-enhet söker Even Stubberud nu ett nytt liv i Kenya. Han har en önskan om att göra bot för den brutalitet han utövat under sin tidigare karriär genom att utbilda viltvårdare på savannen och därmed bidra till att förhindra den skoningslösa slakten av elefanter och annat djurliv.
Det ska dock visa sig att det är starka krafter som ligger bakom tjuvjakten - med förgreningar till en av världens mäktigaste nationer. Samtidigt kontaktas Stubbberud av sin tidigare chef - Elna Husøy, som leder Försvarets underrättelsetjänst - om en allvarlig situation i Norge. Stubberuds liv blir inte enklare när han startar en personlig vendetta i Nairobi, som hotar att kasta in Norge i en diplomatisk mardröm. Det tycks bara finnas en utväg: Even Stubberud måste dö.
Åh, det här hade jag missat! En efterlängtad bok minsann.
Midnattslöftet av Lucy Diamond
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 390
Utgivningsdatum: 2022-10-05
Förlag: Printz Publishing
Från Bokus
Gemma och Spencer är det mest harmoniska och lyckliga paret i vänskapskretsen. Tillsammans klarar de av att hålla kärleken vid liv år efter år – men finns det saker som de inte berättar för varandra?
Caitlin har precis flyttat tillbaka till sin gamla hemstad för att rensa ur barndomshemmet efter mammans död. Dessutom måste hon komma på vad hon ska göra med sitt liv.
Saffron är en hårdnackad PR-kvinna, men plötsligt befinner hon sig i en situation som är omöjlig att försköna. Och just därför har hon flytt London för landets lugn.
De tre kvinnorna träffas på en storslagen nyårsfest hos Gemma, där champagnen flödar och stämningen är hög. När fyrverkerierna exploderar över himlen gör de tillsammans upp nyårslöften för det kommande året. Men vågar de göra verklighet av drömmarna?
Än så länge har jag inte läst en enda bok av Lucy Diamond, men det är något jag gärna vill göra.
Lyckans hus av Jessie Burton
Genre: Drama
Serie: Miniatyrmakaren (2)
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2022-10-05
Förlag: Modernista
Från Bokus
Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig - hennes pappa Otto och faster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag - samma dag som hennes mamma dog - börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.
Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust - kanske kan deras lycka nu äntligen vända.
Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.
Något slags uppföljare till Miniatyrmakaren. En bok jag inte har läst, men som funnits på min vill-läsa-lista mycket länge.
Nattrov av Jeanette Bergenstav
Genre: Kriminalroman
Serie: Jennifer Sundin (2)
Antal sidor: 508
Utgivningsdatum: 2022-10-06
Förlag: Norstedts
Från Bokus
En ung man hittas naken mitt på vägen i vinternatten. Han är död.
Chocken i den lugna Göteborgsförorten är stor och journalisten Jennifer Sundin får i uppgift att rapportera. Hon gräver i den dödes förflutna och skräms av det meningslösa våld som breder ut sig bland unga.
När en kvinna försvinner efter en utekväll dras Jennifer in i fallet och hamnar oväntat i dramats absoluta mitt. Samarbetet med polisen blir komplicerat och spåren leder i flera riktningar. Någon ljuger, men vem?
Samtidigt försöker Jennifer få ihop sitt nya varannan vecka-liv och hantera den oro som sakta växer. Det blir svårare än någonsin när fallen hon skriver om tränger sig hela vägen in i hennes hem. Klockan tickar och insatsen är hög - liv eller död.
Denna får faktiskt vara med bara för att den utspelar sig i Göteborg.
Det glömda barnet av Donna Leon
Genre: Kriminalroman
Serie: Kommissarie Brunetti (22)
Antal sidor: 272
Utgivningsdatum: 2022-10-10
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Kommissarie Brunetti är mitt uppe i ett känsligt ärende när han får ett upprört samtal från sin fru Paola. En dövstum man som har hjälpt till på kemtvätten har hittats död. Men när Paola får höra att han skulle ha överdoserat sömnmedel kan hon inte smälta förklaringen. När Brunetti undersöker saken förvånas han över hur lite man vet om den döde. Ingen känner till hans namn, han finns inte i några register, det är som om han aldrig existerat. Vid samtal med mamman får han dessutom en känsla av att hon döljer något. Brunetti inser att han måste gå vidare med fallet och en obehaglig historia börjar snart rullas upp.
Jodå. Del 22. Jag har än så länge bara läst den första ...
Kristallklara nätter i juletid av Sarah Morgan
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-10-10
Förlag: HarperCollins Nordic
Från Bokus
Christy har planerat det ultimata julfirandet: en skön vecka i norra Sverige tillsammans med sin familj och bästa vännen Alix. Men en kris precis före jul ställer allt på ända och nu behöver hon vara ensam med sin man för att de tillsammans ska reda ut den. Alix kan väl åka före, och ta Christys dotter med sig? Alix ställer självklart upp, men känner en viss oro för sin vän som inte verkar säga hela sanningen om de ändrade planerna. Och är hon verkligen rätt person att ta hand om en fyraåring med spring i benen?
Då dyker plötsligt oväntad hjälp upp - ett spöke från förr som hon lovat sig själv att aldrig ha något att göra med igen. I det glittrande vinterlandskapet bubblar undangömda känslor upp till ytan och tvingar dem att en gång för alla ta itu med det förflutna. Både hemligheter och drömmar avslöjas, och oväntad kärlek väcks till liv.
Julböckerna börjar alltså dyka upp nu ...
Änglarummet av Ewa Klingberg
Genre: Feelgood
Serie: Evigheten AB (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-10-10
Förlag: Historiska Media
Från Bokus
Angelika, tidigare receptionist på begravningsbyrån Tranan, har startat eget. Som dödsdoula vill hon hjälpa människor i livets slutskede och har öppnat kundmottagning på badhotellet i Tranås.
Men hotellets övriga gäster är inte förtjusta. Inte heller hotelldirektören som inser att hans rykte står på spel. Angelika blir utslängd och tvingas tänka om. Evigheten AB är hittills långt ifrån lönsamt, så när Sebastian söker upp Angelika å sin gammelfasters vägnar har hon inte råd att tacka nej trots att damen i fråga tycks vara kärnfrisk och snarare vill att Angelika ska agera privatdetektiv. Hon är stenrik och vill veta om Sebastian förtjänar att ärva förmögenheten. Uppdraget leder Angelika in i en värld av överklass och snobberi där hennes lösnaglar och svepande ögonfransar inte riktigt passar in.
Spinoff på Begravningsbyrån Tranan. Som jag så klart inte har läst.
Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 309
Utgivningsdatum: 2022-10-13
Förlag: Norstedts
Från Bokus
Mitt i en snöstorm anländer Petra och hennes elvaåriga systerdotter till Nyponvikens handelsträdgård. En plats de aldrig besökt men som Petras syster berättade om innan hon dog och som hon bad Petra åka till om hon någonsin fick bekymmer.
Viveca som äger handelsträdgården tar emot dem med öppna armar och erbjuder Petra anställning. Sakta börjar Petra och Charlie vänja sig vid sin nya tillvaro och lär känna resten av byborna, men deras ankomst rör upp blandade känslor.
En morgon ligger en adventskalender utanför dörren. Den visar sig innehålla en berättelse om byns konstnär Lilly där varje lucka avslöjar en ny detalj om Lilly. Snart inser Petra att invånarna i byn döljer något och att adventskalendern är nyckeln till svaret.
Jag är mycket nyfiken på hennes böcker.
Dödlig fara av Arttu Tuominen
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-10-13
Förlag: Lind & Co
Från Bokus
Ett bombdåd mot en nattklubb får diskussionstrådarna på nätet att gå heta. Före dådet har nämligen gärningsmannen, som kallar sig för Ambassadören, laddat upp en hatisk uppviglingsvideo. Dådet på nattklubben orsakar att flera personer dör. Ansvaret för förundersökningen faller på två Björneborgspoliser, överkonstaplarna Jari Paloviita och Henrik Oxen Oksman, och turbulensen mellan dem äventyrar hela utredningen. Dessutom hotar dådet att avslöja kommissarie Henrik Oksmans privata livslögn.
Jag tänker ju att jag vill läsa finska deckare.
Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-10-18
Förlag: Bazar Förlag
Från Bokus
Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?
Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.
En författare vars förra bok syntes precis överallt. Och ja, jag blir nyfiken.
Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist
Genre: Thriller
Serie: Blodstormen (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-10-19
Förlag: Ordfront Förlag
Från Bokus
Det är midsommarafton och bordet på bryggan är dukat med finporslinet. Affärsmannen Olof Helanders gäster från Kina och Frankrike är på plats. Nu ska här festas på svenskast möjliga vis. Då glider en öppen båt in mot bryggan. Två maskerade män reser sig. En halv minut senare är midsommaridyllen förbytt mot ett blodbad.
Självklar i min hylla.
Bortglömd flicka av Karin Slaughter
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-10-20
Förlag: HarperCollins Nordic
Från Bokus
Longbill Beach, 1982. Emily Vaughn gör sig redo för avslutningsbalen som borde vara skolårets höjdpunkt. Men hon bär på en hemlighet. Och i slutet av kvällen dör den tillsammans med henne.
Fyrtio år senare förblir mordet på Emily ett mysterium. Hennes sammansvetsade kompisgäng höll ihop och höll tyst, hennes respekterade och förmögna familj höll sig undan och livet i den lilla staden lunkade vidare. Men allt är på väg att förändras.
Kriminalkommissarien Andrea Oliver anländer till Longbill Beach på sitt första uppdrag: att skydda en domare som utsatts för dödshot. Men i hemlighet är Andrea där för att skapa rättvisa åt Emily. Mördaren finns fortfarande där ute - och Andrea måste finna sanningen innan hon själv blir tystad.
Jag har en hel hög olästa böcker av henne, men det kan man faktiskt inte få för många av.
Jul i rampljus av Amanda Hellberg
Genre: Romance
Serie: Ulltunasviten (3)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-10-24
Förlag: Lovereads
Från Bokus
Vintern 1902: Harriet Hjort är en begåvad ung sångerska som uppträder i folkliga ölhallar tillsammans med pianisten Isak. Ingen av dem vågar erkänna att deras vänskap övergått i kärlek. Isak är blind och delvis beroende av Harriet, och hon sjunger aldrig lika bra med någon annan. När den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen som Snöprinsessan på hans stora scen i Göteborg trotsar Harriet sin tilltagande rampfeber och deltar. Både pengar och framtid står på spel. Men medan julsnön faller över den glittrande staden inser Harriet att hon slungats in i en teatervärld fylld av hårda krav, oönskad uppvaktning och farliga lockelser.
Någon gång ska jag nog läsa åtminstone första boken i den här serien.
Kulan som inte träffade av Richard Osman
Genre: Kriminalroman
Serie: Torsdagsmordklubben (3)
Antal sidor: 398
Utgivningsdatum: 2022-10-26
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Det är en vanlig torsdag, om det nu finns vanliga dagar för gänget i Torsdagsmordklubben, när de blir indragna i förvecklingarna kring två mord som skett med tio års mellanrum. Elizabeth har dessutom ett besök som tvingar henne att välja mellan att döda eller bli dödad.
Medan pensionärerna i Torsdagsmordklubben finner nya vänner i en tv-stjärna, skumma pengatvättare och en före detta KGB-agent kämpar de för att hindra mördaren från att slå till igen...
Är han inte väldigt produktiv? Jag har inte hunnit läsa första boken än.
Den sista pusselbiten av Claire Alexander
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 381
Utgivningsdatum: 2022-10-31
Förlag: Printz Publishing
Från Bokus
Meredith Maggs är en självständig kvinna som bor i Glasgow, den enda hon behöver bry sig om är hennes katt. Hon har ett framgångsrikt jobb, gillar att laga mat, lägger många pussel och får regelbundet besök av sin bästa vän Sadie och Sadies barn. Men Meredith är inte som de flesta andra 35-åringar. En traumatisk händelse och en splittring i familjen har gjort att hon inte lämnat hemmet på över tre år.
Meredith trivs med sin tillvaro, hon är frilansskribent och får många uppdrag, har en vardagsrutin som gör att hon får all motion hon behöver, och Sadies besök brukar alltid liva upp, även om det också är skönt när hon och barnen gått och lugnet sänker sig igen. Det är egentligen inget som fattas henne. Men när två nya människor kommer in i hennes liv och börjar ställa frågor om hennes förflutna, tvingas motvilligt Meredith att konfrontera den dåtid hon gjort sitt bästa för att förtränga. Och långsamt inser hon att hennes resa mot lycka och självacceptans innebär mycket mer än att gå ut genom ytterdörren.
Den här lockar!
100 procent av Anders Roslund
Genre: Kriminalroman
Serie: Grens (12) Hoffman (7)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-10-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
”Vad du påstår är alltså att vi plötsligt befinner oss i något slags ... ja, kriminalroman om seriemördare? Du vet att jag inte håller på med sådant, aldrig har gjort – av den enkla anledningen att det inte finns några svenska seriemördare, aldrig har funnits.”
Men – om de nu inte finns:
Varför töms en kropp på blod?
Varför krossas en annan kropp ben för ben och varför bränns en tredje sönder med olika vätskor?
Hur säkert är egentligen ett säkert DNA-spår?
Och – vad hände egentligen med kriminalkommissarie Ewert Grens, han som sköt sig själv för att avsluta allt?
Jag ligger väldigt långt efter i läsningen av den här serien ...
Kärlekens algoritm av Mons Kallentoft
Genre: Thriller
Serie: Underdogs (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-10-11
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Stockholm 2023. Efter pandemin. I köket på Brasserie Astoria slavar Elle Videman i diskrummet för sin överlevnad. I en cell på Österåkers säkerhetsavdelning sitter hennes pappa på livstid, för ett mord han inte begått. Eller? I jakten på sanningen möter Elle kriminalpolisen Leo Madvig som utredde fallet, den gränslösa men dödligt lojala transpersonen Lulu och det muskelsjuka datageniet Vic. I ett nutida Stockholm, med dess guldkantade övergödda fasad där dekadensen frodas, finns en mörk och trasig baksida. Här möts några av de som befinner sig i samhällets utkant.
Jo, men ... nyfiken blir jag ju alltså..
Mr Ett av Jens Lapidus
Genre: Kriminalroman
Serie: Teddy & Emelie (4)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2022-10-27
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Gangsterbossen Isak är trött på att vara Mr Ett. Nu ska han sälja sina tillgångar och bli vit. I kulisserna väntar en ny kung - Kerim - på att ta över. Men när Isaks son försvinner under oklara omständigheter brinner dealen inne, och Isak måste tillbaka till gatan.
Teddy och Emelie är också trötta, men på varandra. Han blir aldrig en svenne, och hon vill inte att deras son ska växa upp med en far som inte kan hålla sig på rätt sida om lagen. Gradvis dras de in i maktkampen som uppstår efter Isaks abdikation.
Vem kommer att bli Mr Ett? Och vem hjälper honom, vem stoppar honom?
Första delen i den här serien har jag läst. Nu kommer den fjärde.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
Sidor
▼
fredag 30 september 2022
torsdag 29 september 2022
Hett i hyllan #372
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Vi befinner oss under den sista skälvande veckan 2018, alltså julklappsböckerna, som fortfarande är olästa.
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser var en självklar post på min önskelista.
Håkan Nesser har jag på min autobuy-lista och det börjar märkas att han är väldigt produktiv. De olästa har samlats på hög och det börjar nästan kännas som att det behövs ett Håkan Nesser-tema eller liknande. I den här boken möts Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Bara det gör den ju läsvärd. Frågan är då om jag eventuellt skulle läsa de Van Veeteren som jag ännu inte har läst. Vilket skulle bli ett projekt i sig, så jag tror faktiskt inte det. De om Gunnar Barbarotti har jag i alla fall läst alla som släppts innan den här kom.
Så här står det på baksidan:
Vi befinner oss under den sista skälvande veckan 2018, alltså julklappsböckerna, som fortfarande är olästa.
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser var en självklar post på min önskelista.
Håkan Nesser har jag på min autobuy-lista och det börjar märkas att han är väldigt produktiv. De olästa har samlats på hög och det börjar nästan kännas som att det behövs ett Håkan Nesser-tema eller liknande. I den här boken möts Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Bara det gör den ju läsvärd. Frågan är då om jag eventuellt skulle läsa de Van Veeteren som jag ännu inte har läst. Vilket skulle bli ett projekt i sig, så jag tror faktiskt inte det. De om Gunnar Barbarotti har jag i alla fall läst alla som släppts innan den här kom.
Så här står det på baksidan:
Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 28 september 2022
Bok: Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst
Författare: Christoffer Holst
Titel: Blå, blå höstvågor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2022
Första meningen: Kungsgatan lyser i rött och grönt.
Baksidetext
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?
På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.
Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.
På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.
Min kommentar
Jag hade ju en idé om att läsa serien om Cilla Storm i realtid, åtminstone rätt årstid. Blå, blå höstvågor är andra delen och när det blev september tyckte jag att det var höst och plockade fram den. Det visar sig att boken utspelar sig en bit längre in på hösten, mestadels oktober. Men det gick bra ändå.
Som vanligt tycker jag att det är skönt att läsa om kvinnlig vänskap, där personerna är jämställda och ingen är elak mot någon annan. Just den här vänskapen är speciell i det att den går över generationsklyftorna. För det är ju faktiskt så att när man väl är vuxen så spelar inte ålder någon som helst roll. Det är en härlig "udda" vänskap. Lite läskigt är det dock att den är med "svärmor".
Karaktärerna är inte många och faktum är att de inte är jättelätta att tycka om. Samtliga har några mindre sympatiska egenheter och det är också det som gör att jag tycker om dem. Ändå. Relationerna mellan dem är alltid engagerande. Christoffer Holst är en fena på att få till bra karaktärer. Drivet framåt finns där hela tiden och mitt intresse hålls hela tiden vid liv. Jag tappar aldrig fokus. Inte ens Cillas och Adams oförmåga att komma till skott får mig att ledsna. Det känns så äkta. Jag blir aldrig matad med hur jag ska tänka eller känna utan det tillåts jag göra helt själv. Det känns bra när författaren litar på sin läsare.
I Christoffer Holsts böcker får man alltid massor av kulinariska upplevelser på köpet. Jag kan dock tycka att det är för lite mat, men i gengäld är det massor av vin. Man får många genrer på en gång i den här serien, verkar det. Som deckare är den väl inte något speciellt. Det blir ju ganska uppenbart hur det hänger ihop när man får en extra karaktär att följa så där. Lite ologiskt agerande blir det också. Som varför de helt enkelt inte bara gick tillbaka och läste Madeleines akt också. Datorn fanns ju kvar. Nu är det ju kanske inte för deckargåtan som gör boken läsvärd så det gör inget.
Speciellt spännande och ovisst blir det egentligen inte, i det stora hela. Men jag blev faktiskt lite överraskad av både motiv och förövare vad gäller det nutida mordet. Jag verkar drabbas av samma sak som när jag läser Elly Griffiths och Louise Penny. Jag glömmer helt enkelt att jag har ett mord att lösa.
Jag är ju inget fan av romantik, men i den här formen funkar det. Främst kanske för att det aldrig blir så där sötsliskigt att det knastrar i tänderna. Det är inte sliskigt på något sätt faktiskt.
Efter att ha läst Blå, blå höstvågor kan jag bara konstatera att den lite underliga genren mysdeckare funkar, i alla fall i händerna på Christoffer Holst. Jag har redan kollat upp att nästa bok utspelar sig i juletider. Så i år blir det en julbok. Om man kan kalla den för det.
Avdelningen för olika funderingar:
Det dyker faktiskt upp ett namnbyte här och det gör mig lite besviken. Personporträttet Cilla håller på med när boken börjar handlar om Elizabeth Short. En bit in heter hon plötsligt Elizabeth Smart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Blå, blå höstvågor: Lottens bokblogg, Bokmalen.nu och Nilmas bokhylla.
Titel: Blå, blå höstvågor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2022
Första meningen: Kungsgatan lyser i rött och grönt.
Baksidetext
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?
På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.
Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.
På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.
Min kommentar
Jag hade ju en idé om att läsa serien om Cilla Storm i realtid, åtminstone rätt årstid. Blå, blå höstvågor är andra delen och när det blev september tyckte jag att det var höst och plockade fram den. Det visar sig att boken utspelar sig en bit längre in på hösten, mestadels oktober. Men det gick bra ändå.
Som vanligt tycker jag att det är skönt att läsa om kvinnlig vänskap, där personerna är jämställda och ingen är elak mot någon annan. Just den här vänskapen är speciell i det att den går över generationsklyftorna. För det är ju faktiskt så att när man väl är vuxen så spelar inte ålder någon som helst roll. Det är en härlig "udda" vänskap. Lite läskigt är det dock att den är med "svärmor".
Karaktärerna är inte många och faktum är att de inte är jättelätta att tycka om. Samtliga har några mindre sympatiska egenheter och det är också det som gör att jag tycker om dem. Ändå. Relationerna mellan dem är alltid engagerande. Christoffer Holst är en fena på att få till bra karaktärer. Drivet framåt finns där hela tiden och mitt intresse hålls hela tiden vid liv. Jag tappar aldrig fokus. Inte ens Cillas och Adams oförmåga att komma till skott får mig att ledsna. Det känns så äkta. Jag blir aldrig matad med hur jag ska tänka eller känna utan det tillåts jag göra helt själv. Det känns bra när författaren litar på sin läsare.
I Christoffer Holsts böcker får man alltid massor av kulinariska upplevelser på köpet. Jag kan dock tycka att det är för lite mat, men i gengäld är det massor av vin. Man får många genrer på en gång i den här serien, verkar det. Som deckare är den väl inte något speciellt. Det blir ju ganska uppenbart hur det hänger ihop när man får en extra karaktär att följa så där. Lite ologiskt agerande blir det också. Som varför de helt enkelt inte bara gick tillbaka och läste Madeleines akt också. Datorn fanns ju kvar. Nu är det ju kanske inte för deckargåtan som gör boken läsvärd så det gör inget.
Speciellt spännande och ovisst blir det egentligen inte, i det stora hela. Men jag blev faktiskt lite överraskad av både motiv och förövare vad gäller det nutida mordet. Jag verkar drabbas av samma sak som när jag läser Elly Griffiths och Louise Penny. Jag glömmer helt enkelt att jag har ett mord att lösa.
Jag är ju inget fan av romantik, men i den här formen funkar det. Främst kanske för att det aldrig blir så där sötsliskigt att det knastrar i tänderna. Det är inte sliskigt på något sätt faktiskt.
Efter att ha läst Blå, blå höstvågor kan jag bara konstatera att den lite underliga genren mysdeckare funkar, i alla fall i händerna på Christoffer Holst. Jag har redan kollat upp att nästa bok utspelar sig i juletider. Så i år blir det en julbok. Om man kan kalla den för det.
Avdelningen för olika funderingar:
Det dyker faktiskt upp ett namnbyte här och det gör mig lite besviken. Personporträttet Cilla håller på med när boken börjar handlar om Elizabeth Short. En bit in heter hon plötsligt Elizabeth Smart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Blå, blå höstvågor: Lottens bokblogg, Bokmalen.nu och Nilmas bokhylla.
tisdag 27 september 2022
Tisdagstrion: Skor & kläder
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling)
Jag upptäckte att jag kunde ha valt att ta tre böcker av samma författare, i samma serie, men det hade ju varit tråkigt. Men det blir i alla fall bara skor.
1. Syndafloder av Kristina Ohlsson är den sjätte och sista delen om Fredrika Bergman. En otroligt snygg ihopknytning.
2. Cinder av Marissa Meyer är första delen i Månkrönikan och den har skor både på omslag och i handling. Skulle man ju kunna säga.
3. I fyra par skor av Detta Prada handlar, bildligt, om att faktiskt gå i någon annans skor och komma riktigt nära.
Veckans tema: Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling)
Jag upptäckte att jag kunde ha valt att ta tre böcker av samma författare, i samma serie, men det hade ju varit tråkigt. Men det blir i alla fall bara skor.
1. Syndafloder av Kristina Ohlsson är den sjätte och sista delen om Fredrika Bergman. En otroligt snygg ihopknytning.
2. Cinder av Marissa Meyer är första delen i Månkrönikan och den har skor både på omslag och i handling. Skulle man ju kunna säga.
3. I fyra par skor av Detta Prada handlar, bildligt, om att faktiskt gå i någon annans skor och komma riktigt nära.
måndag 26 september 2022
TV:serie: Servant #1 (2019)
Titel: Servant
Originaltitel: Servant
Genre: Skräck
Skapad av: Tony Basgallop
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lauren Ambrose, Toby Kebbell, Nell Tiger Free, Rupert Grint, Tony Revolori
Premiär: 2019-11-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Ett par i Philadelphia är i sorg efter en otänkbar tragedi som skapar en klyfta i deras äktenskap och öppnar dörren för en mystisk kraft att komma in i deras hem.
Min kommentar
En av de serier som har legat på vill-se-listan längst på Apple TV+ är Servant. Om jag inte minns fel så la jag till den precis efter att vi hade sagt upp abonnemanget förra gången. Den enda anledningen var att jag såg M Night Shyamalans namn på den. Det här är ju en serie som jag räknade med att se på egen hand. Sambon är inte alls glad i den här typen av historia. Det är en av sakerna som skiljer oss åt.
Jag har sett en del som M Night Shyamalan har varit inblandad i och gemensamt för allt är att man kan förvänta sig konstigt, udda och annorlunda. Det gäller att man har på sig sina Shyamalan-glasögon när man tittar (jodå, han kräver ett alldeles eget par). Nu i efterhand så visar det sig att han faktiskt bara har regisserat två avsnitt i första säsongen och han har inte skrivit en rad. Lite falsk marknadsföring där kanske? Nu spelar det ingen roll, för man kan nog säga att den här serien är i hans anda.
Redan efter första avsnittet så sitter jag förbluffad och undrar vad i hela friden det är som händer (det visar sig vara den stora frågan i varje avsnitt). Två rejäla twister bara i första avsnittet! Ibland så får jag känslan att man hittar på saker längs vägen, att vissa vändningar inte vara planerade från början. Så oväntade är de.
Miljön är i stort sett bara inne i huset där de bor och det är inte speciell många karaktärer. Däremot så är det svårt att avgöra vem som är konstigast/läskigast. Det är typ dött lopp. Dorothys bror Julian ligger i alla fall bra till för att vinna priset för seriens slempropp. Han är en riktigt vidrig liten människa. Jag undrar lite hur han blev sådan.
Här finns inget våld, inget blod, inga billiga (och irriterande) jump-scares. Det enda som finns är ett ständigt krypande obehag. Man har liksom ingen aning. Det händer ofta att jag tror mig förstå, men sedan händer något som helt förändrar allt jag trodde mig veta.
Det finns redan tre säsonger av Servant, vilket jag inte visste när jag började titta. Jag kan inte låta bli att undra vad nästa två säsonger ska handla om. Samma människor? Vad mer kan hända? Är kanske inte rätt fråga att ställa. Här verkar vad som helst kunna hända.
På TV Time har serien 9,5 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 34 425 betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: Servant
Genre: Skräck
Skapad av: Tony Basgallop
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lauren Ambrose, Toby Kebbell, Nell Tiger Free, Rupert Grint, Tony Revolori
Premiär: 2019-11-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Ett par i Philadelphia är i sorg efter en otänkbar tragedi som skapar en klyfta i deras äktenskap och öppnar dörren för en mystisk kraft att komma in i deras hem.
Min kommentar
En av de serier som har legat på vill-se-listan längst på Apple TV+ är Servant. Om jag inte minns fel så la jag till den precis efter att vi hade sagt upp abonnemanget förra gången. Den enda anledningen var att jag såg M Night Shyamalans namn på den. Det här är ju en serie som jag räknade med att se på egen hand. Sambon är inte alls glad i den här typen av historia. Det är en av sakerna som skiljer oss åt.
Jag har sett en del som M Night Shyamalan har varit inblandad i och gemensamt för allt är att man kan förvänta sig konstigt, udda och annorlunda. Det gäller att man har på sig sina Shyamalan-glasögon när man tittar (jodå, han kräver ett alldeles eget par). Nu i efterhand så visar det sig att han faktiskt bara har regisserat två avsnitt i första säsongen och han har inte skrivit en rad. Lite falsk marknadsföring där kanske? Nu spelar det ingen roll, för man kan nog säga att den här serien är i hans anda.
Redan efter första avsnittet så sitter jag förbluffad och undrar vad i hela friden det är som händer (det visar sig vara den stora frågan i varje avsnitt). Två rejäla twister bara i första avsnittet! Ibland så får jag känslan att man hittar på saker längs vägen, att vissa vändningar inte vara planerade från början. Så oväntade är de.
Miljön är i stort sett bara inne i huset där de bor och det är inte speciell många karaktärer. Däremot så är det svårt att avgöra vem som är konstigast/läskigast. Det är typ dött lopp. Dorothys bror Julian ligger i alla fall bra till för att vinna priset för seriens slempropp. Han är en riktigt vidrig liten människa. Jag undrar lite hur han blev sådan.
Här finns inget våld, inget blod, inga billiga (och irriterande) jump-scares. Det enda som finns är ett ständigt krypande obehag. Man har liksom ingen aning. Det händer ofta att jag tror mig förstå, men sedan händer något som helt förändrar allt jag trodde mig veta.
Det finns redan tre säsonger av Servant, vilket jag inte visste när jag började titta. Jag kan inte låta bli att undra vad nästa två säsonger ska handla om. Samma människor? Vad mer kan hända? Är kanske inte rätt fråga att ställa. Här verkar vad som helst kunna hända.
På TV Time har serien 9,5 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 34 425 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Film: Look both ways (2022)
Titel: Look both ways
Originaltitel: Look both ways
Genre: Komedi
Regissör: Wanuri Kahiu
Manus: April Prosser
Skådespelare: Lili Reinhart, Danny Ramirez, Aisha Dee, David Corenswet, Luke Wilson
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 augusti 2022
Handling
Berättar Nathalies historia, vars liv, på kvällen på hennes examensdag, kan ta två olika vägar. I en blir hon gravid och får flytta hem till sina föräldrar, i den andra flyttar hon till Los Angeles med sin bästa vän för att göra karriär.
Min kommentar
Jag har ju upptäckt att det nästan är bortkastat att titta på thriller- och skräckfilmer under sommaren, när det är ljust. Då ser vi nästan ingenting när de envisas att filma i mörka miljöer. Alltså fick jag ju försöka hitta en komedi. Look both ways har ett ganska högt betyg på IMDb, i alla fall för att vara en komedi så den fick det bli.
Det här med två parallella historier baserat på vad man gör/vad som händer har ju faktiskt gjorts tidigare, men mycket, mycket bättre, i Sliding doors. Personligen så tycker jag att allt hade varit mer givande (för att inte tala om mer trovärdigt) om en av vägarna hade varit mörk och dyster, men jag förstår ju samtidigt att det kanske inte hade varit så passande för det här temat. Och det finns ju faktiskt ytterligare alternativa vägar att gå, men en av dem får man kanske inte ta upp i en modern amerikansk film.
Ibland var det svårt att veta i vilken verklighet man befann sig. Oftast fungerade bytena ganska bra, men i slutet byttes det så ofta att jag blev både förvirrad och yr. Där tappade jag nog bort mig ett tag. Jag skulle nog egentligen inte vilja kalla detta för en romcom. Faktum är att det är väldigt lite av både och, jag minns inte om jag skrattade någon gång. Samtidigt så är jag tacksam för att inte allt fokus var på att hitta en man. Utan att hitta sig själv.
Skådespelarna har jag nog inget att säga om, tror jag. Förutom att de inte var trovärdiga som collegestudenter. De är på tok för gamla för det. Nu var det bara en liten del av filmen, men ändå. Lite pinsamt och obekvämt händer det också att det blir, men det är inget som stör jättemycket.
Tänk om det ändå vore så här, att allt blir bra i slutändan. Oavsett vilka val man gör. Kanske är det inte så konstigt att en hel generation mår dåligt, om de får intrycket att det är så här livet fungerar. Att inget blir dåligt, att det inte finns några "fel" beslut.
Look both ways är lagom underhållande, varken politisk eller moraliserande. Här finns absolut ingenting att uppröras över och dessvärre heller inte riktigt något att beröras av.
På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 26 851 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 8 635 betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: Look both ways
Genre: Komedi
Regissör: Wanuri Kahiu
Manus: April Prosser
Skådespelare: Lili Reinhart, Danny Ramirez, Aisha Dee, David Corenswet, Luke Wilson
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 augusti 2022
Handling
Berättar Nathalies historia, vars liv, på kvällen på hennes examensdag, kan ta två olika vägar. I en blir hon gravid och får flytta hem till sina föräldrar, i den andra flyttar hon till Los Angeles med sin bästa vän för att göra karriär.
Min kommentar
Jag har ju upptäckt att det nästan är bortkastat att titta på thriller- och skräckfilmer under sommaren, när det är ljust. Då ser vi nästan ingenting när de envisas att filma i mörka miljöer. Alltså fick jag ju försöka hitta en komedi. Look both ways har ett ganska högt betyg på IMDb, i alla fall för att vara en komedi så den fick det bli.
Det här med två parallella historier baserat på vad man gör/vad som händer har ju faktiskt gjorts tidigare, men mycket, mycket bättre, i Sliding doors. Personligen så tycker jag att allt hade varit mer givande (för att inte tala om mer trovärdigt) om en av vägarna hade varit mörk och dyster, men jag förstår ju samtidigt att det kanske inte hade varit så passande för det här temat. Och det finns ju faktiskt ytterligare alternativa vägar att gå, men en av dem får man kanske inte ta upp i en modern amerikansk film.
Ibland var det svårt att veta i vilken verklighet man befann sig. Oftast fungerade bytena ganska bra, men i slutet byttes det så ofta att jag blev både förvirrad och yr. Där tappade jag nog bort mig ett tag. Jag skulle nog egentligen inte vilja kalla detta för en romcom. Faktum är att det är väldigt lite av både och, jag minns inte om jag skrattade någon gång. Samtidigt så är jag tacksam för att inte allt fokus var på att hitta en man. Utan att hitta sig själv.
Skådespelarna har jag nog inget att säga om, tror jag. Förutom att de inte var trovärdiga som collegestudenter. De är på tok för gamla för det. Nu var det bara en liten del av filmen, men ändå. Lite pinsamt och obekvämt händer det också att det blir, men det är inget som stör jättemycket.
Tänk om det ändå vore så här, att allt blir bra i slutändan. Oavsett vilka val man gör. Kanske är det inte så konstigt att en hel generation mår dåligt, om de får intrycket att det är så här livet fungerar. Att inget blir dåligt, att det inte finns några "fel" beslut.
Look both ways är lagom underhållande, varken politisk eller moraliserande. Här finns absolut ingenting att uppröras över och dessvärre heller inte riktigt något att beröras av.
På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 26 851 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 8 635 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
söndag 25 september 2022
Smakebit på søndag: Den spanska körsbärsträdgården
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Jag är i Spanien! Äntligen kunde det bli av och det ska bli så skönt att ha lite riktig semester. Bara vara. Inga måsten.
Passande nog så läser jag Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas, även om den inte utspelar sig exakt där jag är utan i Malaga. Tror jag i alla fall. Jag har inte kommit så långt än. Faktum är att jag bara hade tid att läsa prologen igår.
Min smakebit är från början av kapitel 1:
Jag är i Spanien! Äntligen kunde det bli av och det ska bli så skönt att ha lite riktig semester. Bara vara. Inga måsten.
Passande nog så läser jag Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas, även om den inte utspelar sig exakt där jag är utan i Malaga. Tror jag i alla fall. Jag har inte kommit så långt än. Faktum är att jag bara hade tid att läsa prologen igår.
Min smakebit är från början av kapitel 1:
"Så, en Busters bautaburgare utan lök och gurka och med extra ost, stämmer det?"
"Och en Cola light. Jag häller min Bacardi i den, eller vad det här spanska blasket nu heter", säger mannen framför disken och håller upp en flaska genomskinlig sprit. Han är i tjugoårsåldern och har på sig stråhatt och blommönstrade shorts, och hans solbrända näsa har samma färg som en kokad hummer.
"Okej. Varsågod. Hoppas det smakar. Adiós!" Jag räcker honom papperspåsen, som redan har flottfläckar som sprider sig på utsidan.
"Eh?" Han ser frågande på mig.
"Det betyder hej då ... på spanska.
"Aha, tjena!" När han vänder sig om har han redan satt tänderna i sin burgare.
lördag 24 september 2022
Bok: Mörk jord av Ann Cleeves
Författare: Ann Cleeves
Titel: Mörk jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold earth
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: Shetlandskvartetten 7
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2022
Första meningen: Marken gled medan Jimmy Perez stod bredvid graven.
Baksidetext
Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling sprider sig över vägen från Lerwick till Sumburgh och ut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket att den döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.
Min kommentar
Den här serien, som från början kallades Shetlandskvartetten (vilket jag envisas med att fortsätta göra), har väl alltid varit något av en favorit för mig. I alla fall innan jag läste den fjärde (och det som då skulle bli den sista) delen. Sällan har ett slut överraskat mig (och gjort mig riktigt upprörd) så och det kändes ändå bra att Ann Cleeves bestämde sig för att fortsätta serien. Även om det verkar ha tagit ända till nu, med Mörk jord, innan jag känner att jag är hemma igen.
Till min stora glädje så gillar jag denna mer än förra boken (nej, den var inte dålig, men inte heller jättebra). Jag vet egentligen inte varför, vad som är skillnaden, men jag upplever det som att det är bättre flyt här. Trots det långsökta motivet. Jag kan inte låta bli att fundera över varför man i den svenska översättningen bestämt sig för att jorden är mörk, i stället för kall som den ju heter i original. Kall hade, i mitt tycke, varit bättre.
I stort sett är det bara Jimmy Perez och Sandy Wilson som kan räknas som riktigt återkommande karaktärer (jo, jag vet att Willow Reeves dyker upp hela tiden, men hon känns ändå bara som en sidokaraktär). Det är i alla fall bara dem som man får lära känna närmre. Både Perez och Sandy känns som gamla bekanta och jag hade nog hellre hängt med Sandy än med Perez. Vilket faktiskt överraskar mig lite, med tanke på hur mycket jag gillade Perez i de första fyra böckerna. Sandy vinner verkligen i längden och jag gillar honom mer och mer. Medan Perez har blivit klyschan "den tysta, starka mannen".
Några dagar efter att jag har läst ut den så har jag inget som helst minne av motivet och det kan hända att det säger en del om upplösningen. Jag var faktiskt tvungen att bläddra lite i boken för att kolla upp motivet och jo, det var rejält långsökt och lite krystat. Det kan låta märkligt, när det kommer från en deckarläsare, men det känns som en mindre viktig sak. Det är ändå inte mysteriet som är det viktiga i de här böckerna, utan det är relationerna. Och miljön. Om man gillar kartor, som jag, så finns det faktiskt en booktrail upplagd, inte bara för den här boken, utan för hela serien. Jag blev barnsligt förtjust i det.
Det där embryot till romans som har börjat spira är jag inte jätteglad i. Jag unnar verkligen Perez all lycka i världen, men jag vill inte gärna läsa om det. Bara det inte tar över helt så ska det nog gå bra. Hoppas jag. Det är ju trots allt bara en bok kvar i serien. Eventuellt. Cassie gör mig mest förvirrad. Hur gammal är hon egentligen? Jag tycker det är som att hon har stannat i ålder, hon blir inte äldre. Nu har det väl i och för sig inte gått så lång tid i böckernas värld, men hur gammal var hon när hon dök upp första gången?
Tempot i Mörk jord är otroligt långsamt, nästan eftertänksamt, och det kan faktiskt inte vara på något annat sätt. Det här är en motvikt till alla blodiga och actionspäckade deckare.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,14 i genomsnitt (beräknat på 12 955 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Mörk jord: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Seniorvinklat och DAST Magazine.
Titel: Mörk jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold earth
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: Shetlandskvartetten 7
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2022
Första meningen: Marken gled medan Jimmy Perez stod bredvid graven.
Baksidetext
Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling sprider sig över vägen från Lerwick till Sumburgh och ut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket att den döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.
Min kommentar
Den här serien, som från början kallades Shetlandskvartetten (vilket jag envisas med att fortsätta göra), har väl alltid varit något av en favorit för mig. I alla fall innan jag läste den fjärde (och det som då skulle bli den sista) delen. Sällan har ett slut överraskat mig (och gjort mig riktigt upprörd) så och det kändes ändå bra att Ann Cleeves bestämde sig för att fortsätta serien. Även om det verkar ha tagit ända till nu, med Mörk jord, innan jag känner att jag är hemma igen.
Till min stora glädje så gillar jag denna mer än förra boken (nej, den var inte dålig, men inte heller jättebra). Jag vet egentligen inte varför, vad som är skillnaden, men jag upplever det som att det är bättre flyt här. Trots det långsökta motivet. Jag kan inte låta bli att fundera över varför man i den svenska översättningen bestämt sig för att jorden är mörk, i stället för kall som den ju heter i original. Kall hade, i mitt tycke, varit bättre.
I stort sett är det bara Jimmy Perez och Sandy Wilson som kan räknas som riktigt återkommande karaktärer (jo, jag vet att Willow Reeves dyker upp hela tiden, men hon känns ändå bara som en sidokaraktär). Det är i alla fall bara dem som man får lära känna närmre. Både Perez och Sandy känns som gamla bekanta och jag hade nog hellre hängt med Sandy än med Perez. Vilket faktiskt överraskar mig lite, med tanke på hur mycket jag gillade Perez i de första fyra böckerna. Sandy vinner verkligen i längden och jag gillar honom mer och mer. Medan Perez har blivit klyschan "den tysta, starka mannen".
Några dagar efter att jag har läst ut den så har jag inget som helst minne av motivet och det kan hända att det säger en del om upplösningen. Jag var faktiskt tvungen att bläddra lite i boken för att kolla upp motivet och jo, det var rejält långsökt och lite krystat. Det kan låta märkligt, när det kommer från en deckarläsare, men det känns som en mindre viktig sak. Det är ändå inte mysteriet som är det viktiga i de här böckerna, utan det är relationerna. Och miljön. Om man gillar kartor, som jag, så finns det faktiskt en booktrail upplagd, inte bara för den här boken, utan för hela serien. Jag blev barnsligt förtjust i det.
Det där embryot till romans som har börjat spira är jag inte jätteglad i. Jag unnar verkligen Perez all lycka i världen, men jag vill inte gärna läsa om det. Bara det inte tar över helt så ska det nog gå bra. Hoppas jag. Det är ju trots allt bara en bok kvar i serien. Eventuellt. Cassie gör mig mest förvirrad. Hur gammal är hon egentligen? Jag tycker det är som att hon har stannat i ålder, hon blir inte äldre. Nu har det väl i och för sig inte gått så lång tid i böckernas värld, men hur gammal var hon när hon dök upp första gången?
Tempot i Mörk jord är otroligt långsamt, nästan eftertänksamt, och det kan faktiskt inte vara på något annat sätt. Det här är en motvikt till alla blodiga och actionspäckade deckare.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,14 i genomsnitt (beräknat på 12 955 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Mörk jord: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Seniorvinklat och DAST Magazine.
fredag 23 september 2022
Läsplanering oktober 2022
Snart är oktober här och då blir det höst på riktigt, men min sommar fortsätter lite till. I Spanien. Jag fegar lite och planerar bara in fyra böcker trots semester, så får vi se hur det blir.
• Mormor på rymmen av Kaj Branzell.
• Fyrmästaren av Anna Ihrén. Boktolva. Hyllvärmare.
• Vild eld av Ann Cleeves. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Bilder av henne av Karin Slaughter. Hyllvärmare.
• Mormor på rymmen av Kaj Branzell.
• Fyrmästaren av Anna Ihrén. Boktolva. Hyllvärmare.
• Vild eld av Ann Cleeves. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Bilder av henne av Karin Slaughter. Hyllvärmare.
torsdag 22 september 2022
Hett i hyllan #371
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Då har vi faktiskt kommit till julklappsböckerna 2018.
Himmelskriket av Mons Kallentoft är den tolfte delen om Malin Fors.
Den här serien är jag nog lite kluven till, men jag har läst alla delar fram till denna. Eller kluven är nog inte rätt ord, det är mer att jag tycker så ofantligt synd om Malin. Att hon liksom aldrig kommer till ro, får det bra. De senare böckerna har blivit bättre, dessutom, för där har de där otroligt irriterande anderösterna tystnat. Och faktiskt så har även Malins inre röster sänkt volymen. Förra delen var väldigt bra, nu när jag tänker efter. Det har kommit ytterligare två delar efter denna så kanske är det ett fall för Finish That Series.
Så här står det på baksidan:
Då har vi faktiskt kommit till julklappsböckerna 2018.
Himmelskriket av Mons Kallentoft är den tolfte delen om Malin Fors.
Den här serien är jag nog lite kluven till, men jag har läst alla delar fram till denna. Eller kluven är nog inte rätt ord, det är mer att jag tycker så ofantligt synd om Malin. Att hon liksom aldrig kommer till ro, får det bra. De senare böckerna har blivit bättre, dessutom, för där har de där otroligt irriterande anderösterna tystnat. Och faktiskt så har även Malins inre röster sänkt volymen. Förra delen var väldigt bra, nu när jag tänker efter. Det har kommit ytterligare två delar efter denna så kanske är det ett fall för Finish That Series.
Så här står det på baksidan:
En dallrande het augustidag hittas en liten pojke död i en bil. När Malin Fors kommer till platsen sitter hans mamma i skuggan under ett träd med sonen tätt intill sig i famnen. Hennes förtvivlade skrik har övergått i ett klagande läte.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Polisutredningen avslutas snabbt. Av allt att döma har mamman glömt den sovande pojken i bilen. Hon har nyligen varit utbränd och kan varken lita på sina sinnen eller minnen.
Veckorna som följer utsätts hon för hat och hot på nätet och av Linköpings invånare. Ska man kunna orsaka ett barns död utan att straffas för det? Malin vet att det inte finns några enkla svar, att gränsen mellan rätt och fel kan vara hårfin. Och hur ska man döma den som redan fått värsta tänkbara straff? Så sker ett mord som tvingar henne och hennes kolleger att återvända till fallet.
onsdag 21 september 2022
Get To Know Ya Tag
Den här lilla tagen hittade jag hos Lottens bokblogg. Jag tror inte svaren på de här frågorna gör att man får lära känna mig, men det är faktiskt frågorna det är fel på 😁
Favorite Book of All Time?
Egentligen går det inte att svara på den här frågan, men jag drämmer till med den jag alltid svarar - Pestens tid av Stephen King.
Favorite Book Five Years Ago?
Nu förstår jag nog inte frågan, men för fem år sedan var det också Pestens tid som var min favorit. Jag läste ju den i slutet av 80-talet ...
Favorite Duology/Triology/Series?
Ojdå. Jag läser ju massor av serier... En som jag alltid hävdar är en av de bästa jag har läst är Louise Pennys serie om Armand Gamache. Otroligt hög nivå. Fortfarande, efter elva böcker.
Last book You Read?
En svårare fråga än vad man kan förledas tro ... Den senaste bok jag läste var egentligen ett manus och finns ju egentligen inte som bok. Än. Och förmodligen blir den inte exakt likadan som manuset. Alltså får den senaste boken jag läste bli Önska kostar ingenting av Sara Lövestam.
Last Book of Poetry You’ve Read?
Det har ännu inte hänt.
What Book most influenced your life?
Kanske läser jag fel sorts böcker, men jag kan faktiskt inte komma på någon.
Book That Made You Ugly Cry?
Den som sitter starkast i minnet är Den långa flykten av Richard Adams, trots att det var över 30 år sedan. Jag kunde inte läsa sista sidan utan att ta en paus.
Book That Made You Laugh?
Men oj, det är faktiskt ganska många. Jag verkar dock ha en besynnerlig form av humor och jag skrattar nog åt lite andra saker än "normala" människor. På tal om människor... Människorna av Matt Haig har en humor som passar mig och jag skrattade även ute bland folk.
Character You’d Like to Be For A Day?
Jag trivs nog ganska bra med att vara mig själv.
Book So Good You Dreamt About It?
Jag tror faktiskt inte att jag har drömt om någon bok. Faktum är att jag väldigt sällan minns vad jag har drömt.
Book You DNFed?
Jag är ju konstig på mer än ett sätt och en av mina konstigheter är att jag läser ut alla böcker jag påbörjar. Oavsett hur dålig och tråkig jag tycker att den är. I alla fall hittills.
What Book are You Excited to Read?
Svår och lite konstig fråga... Då får det bli ett konstigt svar. Jag har hört att Mattias Edvardsson är (nästan) i slutskedet av sin nya bok. Den ser jag fram emot att läsa.
Favorite Book of All Time?
Egentligen går det inte att svara på den här frågan, men jag drämmer till med den jag alltid svarar - Pestens tid av Stephen King.
Favorite Book Five Years Ago?
Nu förstår jag nog inte frågan, men för fem år sedan var det också Pestens tid som var min favorit. Jag läste ju den i slutet av 80-talet ...
Favorite Duology/Triology/Series?
Ojdå. Jag läser ju massor av serier... En som jag alltid hävdar är en av de bästa jag har läst är Louise Pennys serie om Armand Gamache. Otroligt hög nivå. Fortfarande, efter elva böcker.
Last book You Read?
En svårare fråga än vad man kan förledas tro ... Den senaste bok jag läste var egentligen ett manus och finns ju egentligen inte som bok. Än. Och förmodligen blir den inte exakt likadan som manuset. Alltså får den senaste boken jag läste bli Önska kostar ingenting av Sara Lövestam.
Last Book of Poetry You’ve Read?
Det har ännu inte hänt.
What Book most influenced your life?
Kanske läser jag fel sorts böcker, men jag kan faktiskt inte komma på någon.
Book That Made You Ugly Cry?
Den som sitter starkast i minnet är Den långa flykten av Richard Adams, trots att det var över 30 år sedan. Jag kunde inte läsa sista sidan utan att ta en paus.
Book That Made You Laugh?
Men oj, det är faktiskt ganska många. Jag verkar dock ha en besynnerlig form av humor och jag skrattar nog åt lite andra saker än "normala" människor. På tal om människor... Människorna av Matt Haig har en humor som passar mig och jag skrattade även ute bland folk.
Character You’d Like to Be For A Day?
Jag trivs nog ganska bra med att vara mig själv.
Book So Good You Dreamt About It?
Jag tror faktiskt inte att jag har drömt om någon bok. Faktum är att jag väldigt sällan minns vad jag har drömt.
Book You DNFed?
Jag är ju konstig på mer än ett sätt och en av mina konstigheter är att jag läser ut alla böcker jag påbörjar. Oavsett hur dålig och tråkig jag tycker att den är. I alla fall hittills.
What Book are You Excited to Read?
Svår och lite konstig fråga... Då får det bli ett konstigt svar. Jag har hört att Mattias Edvardsson är (nästan) i slutskedet av sin nya bok. Den ser jag fram emot att läsa.
tisdag 20 september 2022
Tisdagstrion: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Det här kunde bli svårt, tänkte jag. Det finns ju ganska många olika bokstäver. Men så bestämde jag mig för bokstaven Ö, bara för att den är lite speciell. Då blev det så här konstigt.
1. Överlevarna av Jane Harper läste jag bara för några veckor sedan. En riktigt bra bok, som dessutom är översatt av favoritförfattare Mattias Edvardsson.
2. Överlevaren av Bethany Clift kan nog vara den bästa dystopi jag har läst. Och jag har läst några.
3. Överlevare av Dean Koontz var det väldigt längesedan jag läste, över 20 år, men ja, den handlar om en flygkrasch så den har fått ett högt betyg av mig.
Veckans tema: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Det här kunde bli svårt, tänkte jag. Det finns ju ganska många olika bokstäver. Men så bestämde jag mig för bokstaven Ö, bara för att den är lite speciell. Då blev det så här konstigt.
1. Överlevarna av Jane Harper läste jag bara för några veckor sedan. En riktigt bra bok, som dessutom är översatt av favoritförfattare Mattias Edvardsson.
2. Överlevaren av Bethany Clift kan nog vara den bästa dystopi jag har läst. Och jag har läst några.
3. Överlevare av Dean Koontz var det väldigt längesedan jag läste, över 20 år, men ja, den handlar om en flygkrasch så den har fått ett högt betyg av mig.
måndag 19 september 2022
TV-serie: Slow horses #1 (2022)
Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Christopher Chung
Premiär: 2022-04-01
Produktionsland: Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 41-53 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.
Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från "Tjänsten" än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...
Min kommentar
Apple TV+ är en streamingtjänst vi inte har hela tiden, utan bara när vi har samlat på oss ett gäng filmer och serier som vi kan titta på under några månader. Slow horses var en av dessa serier som hamnade på listan.
Boken Slöa hästar läste jag för inte speciellt längesedan och som vanligt så har jag inget minne för detaljer, men det känns som att en del är annorlunda. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att läsa boken först. För egen del så tycker jag att serien inte riktigt lyckas förmedla tydliga karaktärer och då har jag, som sagt, med mig mycket info från boken.
Förmodligen så hade serien funkat bättre om vi sett avsnitten i snabb följd. Nu blev det så olyckligt att det kunde dröja ett bra tag mellan dem. I alla fall de första tre. Det kan vara därför som jag upplevde det lite som att de gick på tomgång. Eller så var det tvärtom, att de gick på tomgång för att det gick för lång tid emellan. De tre sista avsnitten klämde vi dock i rad, samma eftermiddag. Då gick det plötsligt inte att sluta titta.
Miljön är mörk och sunkig. Så skitig att det nästan blir obrittiskt. Det är riktigt snyggt gjort. Även karaktärerna är åt det sunkiga hållet. Ändå tycker jag inte att man lyckas förmedla exakt hur långt ner i hierarkin de är. Inte heller tycker jag att man förstår varför de befinner sig i Slough House. Det saknas en del bakgrund. När man väl börjar lära känna de här misslyckade agenterna så smälter i alla fall hjärtat. Jag är ju oerhört svag för udda karaktärer. Inte konstiga, utan udda.
Gary Oldman som Jackson Lamb förtjänar ett eget stycke. Han är inget annat än fenomenal. Jag kan egentligen inte se någon annan göra den rollen. Han ensam gör serien värd att se. Han är vidrig, äcklig, motbjudande men alldeles, alldeles underbar.
Humorn, i form av ironi och sarkasm, var mycket mer framträdande i boken. Där var liksom hela tonen ironisk. Det blev dock en del skratt även framför TV:n. Oftast tack vare/på grund av Jackson Lamb.
Tydligen är det redan bestämt att det ska bli åtminstone fyra säsonger av Slow horses. Det ser jag fram emot och det blir ju till att skaffa Apple TV+ igen då. Betyget 3,5 är lite i underkant, men 4 hade varit i överkant.
På TV Time har serien 9,6 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 21 274 betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Christopher Chung
Premiär: 2022-04-01
Produktionsland: Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 41-53 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.
Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från "Tjänsten" än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...
Min kommentar
Apple TV+ är en streamingtjänst vi inte har hela tiden, utan bara när vi har samlat på oss ett gäng filmer och serier som vi kan titta på under några månader. Slow horses var en av dessa serier som hamnade på listan.
Boken Slöa hästar läste jag för inte speciellt längesedan och som vanligt så har jag inget minne för detaljer, men det känns som att en del är annorlunda. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att läsa boken först. För egen del så tycker jag att serien inte riktigt lyckas förmedla tydliga karaktärer och då har jag, som sagt, med mig mycket info från boken.
Förmodligen så hade serien funkat bättre om vi sett avsnitten i snabb följd. Nu blev det så olyckligt att det kunde dröja ett bra tag mellan dem. I alla fall de första tre. Det kan vara därför som jag upplevde det lite som att de gick på tomgång. Eller så var det tvärtom, att de gick på tomgång för att det gick för lång tid emellan. De tre sista avsnitten klämde vi dock i rad, samma eftermiddag. Då gick det plötsligt inte att sluta titta.
Miljön är mörk och sunkig. Så skitig att det nästan blir obrittiskt. Det är riktigt snyggt gjort. Även karaktärerna är åt det sunkiga hållet. Ändå tycker jag inte att man lyckas förmedla exakt hur långt ner i hierarkin de är. Inte heller tycker jag att man förstår varför de befinner sig i Slough House. Det saknas en del bakgrund. När man väl börjar lära känna de här misslyckade agenterna så smälter i alla fall hjärtat. Jag är ju oerhört svag för udda karaktärer. Inte konstiga, utan udda.
Gary Oldman som Jackson Lamb förtjänar ett eget stycke. Han är inget annat än fenomenal. Jag kan egentligen inte se någon annan göra den rollen. Han ensam gör serien värd att se. Han är vidrig, äcklig, motbjudande men alldeles, alldeles underbar.
Humorn, i form av ironi och sarkasm, var mycket mer framträdande i boken. Där var liksom hela tonen ironisk. Det blev dock en del skratt även framför TV:n. Oftast tack vare/på grund av Jackson Lamb.
Tydligen är det redan bestämt att det ska bli åtminstone fyra säsonger av Slow horses. Det ser jag fram emot och det blir ju till att skaffa Apple TV+ igen då. Betyget 3,5 är lite i underkant, men 4 hade varit i överkant.
På TV Time har serien 9,6 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 21 274 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Film: Jag är Zlatan (2021)
Titel: Jag är Zlatan
Originaltitel: Jag är Zlatan
Genre: Biografi
Regissör: Jens Sjögren
Manus: Jakob Beckman, Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz (bok)
Skådespelare: Dominic Bajraktati Andersson, Granit Rushiti, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Selma Mesanovic
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Sverige | Danmark | Nederländerna
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 12 augusti 2022
Handling
En sann underdogberättelse om killen från Rosengård som inte hade något men som fick allt. Med talang, med hårt arbete och trots motgångar vågade han tro på sig själv och sin livsdröm.
Min kommentar
När jag denna fredagen sa till sambon att jag inte visste vad vi skulle titta på så sa han Zlatan. Han hade en kod för att hyra en film på SF Anytime och ja, även om jag inte är Zlatans allra största fan så tycker jag att han har gjort en fantastisk resa. Och jag gillade verkligen boken som den här filmen påstås bygga på. Alltså fick det bli Jag är Zlatan.
Det går inte att undvika att jämföra bok och film och det blir dessvärre inte i filmens favör. Där boken fick mig att känna sympati och förståelse får filmen mig bara att bli irriterad på honom. Jo, jag blev irriterad även när jag läste boken, men jag kunde samtidigt förstå varför Zlatan agerade som han gjorde.
Jag blev förvånad över att större delen av filmen fokuserade på den minsta Zlatan (här kallad mini-Zlatan). Eller i alla fall hur han framställdes där. Tyvärr var den delen även den tråkigaste. Det känns som att filmen, väldigt övertydligt, vill visa att Zlatan har något slags diagnos och att hans beteende är ursäktat då. I boken var känslan mer att han lämnades vind för våg, att han helt enkelt oftast fick klara sig själv, att ingen tog hand om honom. Då tvingas man ju bli hårdhudad. Den äldre Zlatan är den som jag gillar mest och även den som känns mest lik.
Eftersom så mycket tid ägnas åt mini-Zlatan så är det massor som hoppas över. Jag skulle nog påstå att filmen blir helt obegriplig om man inte är Zlatanist eller har läst boken. Karaktären Zlatan blir väldigt grund och vad man än kan säga om honom så inte är det att han är grund. Det allra mest kantiga och mörka har polerats bort. Det hastas förbi i ren feelgood-anda. Det som ändå stör mig mest är att han framställs som en slarver/latmask. Hans kämpande och hårda jobb för att komma dit där han är missas helt. Som att han fick allt gratis, tack vare sin oerhörda talang.
Min upplevelse av Jag är Zlatan är att den har tagit den säkra vägen och blivit familjeanpassad och mer feelgood än tuff uppväxt. Trots sin hyfsat modesta speltid så känns filmen evighetslång och ja, jag blir uttråkad ibland. Sambon, som väl skulle kunna kallas Zlatanist, tyckte ännu mindre om filmen.
På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 1 044 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 1 519 betyg).
Jag ger den 2,5.
Originaltitel: Jag är Zlatan
Genre: Biografi
Regissör: Jens Sjögren
Manus: Jakob Beckman, Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz (bok)
Skådespelare: Dominic Bajraktati Andersson, Granit Rushiti, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Selma Mesanovic
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Sverige | Danmark | Nederländerna
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 12 augusti 2022
Handling
En sann underdogberättelse om killen från Rosengård som inte hade något men som fick allt. Med talang, med hårt arbete och trots motgångar vågade han tro på sig själv och sin livsdröm.
Min kommentar
När jag denna fredagen sa till sambon att jag inte visste vad vi skulle titta på så sa han Zlatan. Han hade en kod för att hyra en film på SF Anytime och ja, även om jag inte är Zlatans allra största fan så tycker jag att han har gjort en fantastisk resa. Och jag gillade verkligen boken som den här filmen påstås bygga på. Alltså fick det bli Jag är Zlatan.
Det går inte att undvika att jämföra bok och film och det blir dessvärre inte i filmens favör. Där boken fick mig att känna sympati och förståelse får filmen mig bara att bli irriterad på honom. Jo, jag blev irriterad även när jag läste boken, men jag kunde samtidigt förstå varför Zlatan agerade som han gjorde.
Jag blev förvånad över att större delen av filmen fokuserade på den minsta Zlatan (här kallad mini-Zlatan). Eller i alla fall hur han framställdes där. Tyvärr var den delen även den tråkigaste. Det känns som att filmen, väldigt övertydligt, vill visa att Zlatan har något slags diagnos och att hans beteende är ursäktat då. I boken var känslan mer att han lämnades vind för våg, att han helt enkelt oftast fick klara sig själv, att ingen tog hand om honom. Då tvingas man ju bli hårdhudad. Den äldre Zlatan är den som jag gillar mest och även den som känns mest lik.
Eftersom så mycket tid ägnas åt mini-Zlatan så är det massor som hoppas över. Jag skulle nog påstå att filmen blir helt obegriplig om man inte är Zlatanist eller har läst boken. Karaktären Zlatan blir väldigt grund och vad man än kan säga om honom så inte är det att han är grund. Det allra mest kantiga och mörka har polerats bort. Det hastas förbi i ren feelgood-anda. Det som ändå stör mig mest är att han framställs som en slarver/latmask. Hans kämpande och hårda jobb för att komma dit där han är missas helt. Som att han fick allt gratis, tack vare sin oerhörda talang.
Min upplevelse av Jag är Zlatan är att den har tagit den säkra vägen och blivit familjeanpassad och mer feelgood än tuff uppväxt. Trots sin hyfsat modesta speltid så känns filmen evighetslång och ja, jag blir uttråkad ibland. Sambon, som väl skulle kunna kallas Zlatanist, tyckte ännu mindre om filmen.
På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 1 044 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 1 519 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
söndag 18 september 2022
Smakebit på søndag: Det trettonde fallet
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
I helgen har vi inte haft något planerat, inga sociala åtaganden överhuvudtaget. Det känns ... befriande. Och välbehövligt efter en ganska tung vecka. Nu är det bara fyra jobbdagar kvar, sedan är det dags för två veckors semester och en Spanien-resa. Jag har fortfarande den där känslan att jag inte kommer att tro på det förrän jag står där.
Boken som smakebiten kommer ur har jag inte börjat läsa än, eftersom jag är upptagen med att testläsa ett efterlängtat manus, men jag hoppas börja på Det trettonde fallet av Åke Edwardson i morgon eller så. Detta är trettonde delen i serien som skulle vara tio delar. Den här räknar jag som lite uppladdning inför Spanien 🙂 Jag hoppas att det är det i alla fall, åtminstone så är Erik Winter på väg hem från Marbella. Det är ju alltid något, tänker jag.
Min smakebit är från början av boken:
I helgen har vi inte haft något planerat, inga sociala åtaganden överhuvudtaget. Det känns ... befriande. Och välbehövligt efter en ganska tung vecka. Nu är det bara fyra jobbdagar kvar, sedan är det dags för två veckors semester och en Spanien-resa. Jag har fortfarande den där känslan att jag inte kommer att tro på det förrän jag står där.
Boken som smakebiten kommer ur har jag inte börjat läsa än, eftersom jag är upptagen med att testläsa ett efterlängtat manus, men jag hoppas börja på Det trettonde fallet av Åke Edwardson i morgon eller så. Detta är trettonde delen i serien som skulle vara tio delar. Den här räknar jag som lite uppladdning inför Spanien 🙂 Jag hoppas att det är det i alla fall, åtminstone så är Erik Winter på väg hem från Marbella. Det är ju alltid något, tänker jag.
Min smakebit är från början av boken:
Winter hade druckit en snabb kopp kaffe på Málagas flygplats som vuxit sig stor under de tjugofem år han lyft och landat. Då hade den varit en barack med fastkedjade bagagevagnar som enbart svalde pesetasmynt, vilket få ankommande bar med sig. Nu var byggnaderna som en egen stad, ett modernt helvete.
Angela hade kört därifrån medan han vinkat till Elsa och Lilly som vinkat och vinkat tillbaka ända tills deras små händer och ansikten försvunnit i soldiset. De ville inte att han skulle åka igen. Det var omöjligt att förklara för barn: mamma bor i Spanien och pappa bor i Göteborg. Efter två år med hela familjen i samma hus i Marbella flyttade pappa tillbaka för att han ville fortsätta jaga mördare när han trott att han jagat färdigt. Hur förklara sådant?