Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Monopol (Stockholmsadresser från spelplanen, hotell, fängelse, tärningar, spelpjäser som t ex strykjärn och sko, pengar osv.) (i handling, titel eller på omslag)
Jag har eventuellt en förmåga att göra det besvärligt för mig, men jag ville verkligen ha med adresserna i handlingen. Jag säger bara tack och lov för mitt bokprogram.
1. Askungar av Kristina Ohlsson var den enda som faktiskt ploppade upp i huvudet av sig självt. PÅ ett tåg som just rullar in på Stockholm C försvinner en liten flicka.
2. I Nattskärran av Kjell Eriksson börjar allt på Drottninggatan, när en taxichaufför upptäcker att vartenda skyltfönster är krossat.
3. Dödsmässa av Arne Dahl är egentligen ganska internationell, men ett gisslandrama på Karlavägen är i fokus.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
Sidor
▼
tisdag 31 oktober 2023
måndag 30 oktober 2023
Film: Meg 2: The trench (2023)
Titel: Meg 2: The trench
Originaltitel: Meg 2: The trench
Genre: Skräck
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Jon Hoeber, Erich Hoeber, Dean Georgaris, Steve Alten (bok)
Skådespelare: Jason Statham, Jing Wu, Shuya Sophia Cai, Skyler Samuels, Sergio Peris-Mencheta
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Kina
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på HBO 1 oktober 2023
Handling
Jonas Taylor leder ett forskarteam på ett utforskande dyk ner i havets djupaste djup. Deras resa går i kaos när en illvillig gruvdrift hotar deras uppdrag och tvingar dem in i en kamp för överlevnad med hög insats. Ställda mot kolossala, förhistoriska hajar och obevekliga miljöplundrare, måste de springa snabbare än, överlista och överträffa skoningslösa rovdjur.
Min kommentar
När vi en kväll på semestern kom hem tidigare på kvällen så tänkte vi att det kunde vara läge för en filmkväll. Jag har ju ett komplicerat förhållande till hajar och kan verkligen inte låta bli att se de filmer som släpps. Redan tidigare hade jag kollat upp att Meg 2: The trench gick att streama så det fick bli den.
Första filmen var jag väl en av få som verkligen gillade och trots att jag egentligen inte hade några som helst förväntningar (förutom att bli lite skrämd) på uppföljaren så blev jag besviken. Denna är inte alls lika bra och spännande och otäck som föregångaren. Och det är förvånansvärt lite hajar för att vara en hajfilm.
Min besvikelse beror nog mest på att jag upplever det som att glimten i ögat (nästan) är helt borta. Jo, det förekommer one-liners och jo, det är kul ibland, men inte så ofta, inte på rätt nivå och inte så roligt. Dessutom var det ju det där med att det är väldigt lite haj med. I stället dyker det upp en massa andra varelser och här blir det lite lätt fånigt.
Meying stal ju showen i förra filmen, men här blir jag nästan tokig på henne. Allt hon gör är att ställa till det för alla andra. Jason Statham, som jag aldrig varit speciellt förtjust i, går på tomgång och det gäller nog tyvärr alla andra också.
Här finns hål lika djupa och vida som det "trench" som filmen är döpt efter. En del saker är helt ologiska. Andra är rent felaktiga. Det ska man nu inte bry sig om när man tittar på en hajfilm. Det är sedan gammalt. Men just de där felaktigheterna förstör en del. Som det där med att klara fridykning på många tusen (minst 7 000) meters djup. Bara genom att att tömma bihålorna på luft ... Barn, prova inte detta hemma.
Meg 2: The trench lutar nästan över åt familjefilm, den är helt enkelt för snäll. Mycket fokus läggs på att försöka ha en (seriös) handling och tyvärr missar man ganska grovt.
På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 97 390 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 2,5.
Originaltitel: Meg 2: The trench
Genre: Skräck
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Jon Hoeber, Erich Hoeber, Dean Georgaris, Steve Alten (bok)
Skådespelare: Jason Statham, Jing Wu, Shuya Sophia Cai, Skyler Samuels, Sergio Peris-Mencheta
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Kina
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på HBO 1 oktober 2023
Handling
Jonas Taylor leder ett forskarteam på ett utforskande dyk ner i havets djupaste djup. Deras resa går i kaos när en illvillig gruvdrift hotar deras uppdrag och tvingar dem in i en kamp för överlevnad med hög insats. Ställda mot kolossala, förhistoriska hajar och obevekliga miljöplundrare, måste de springa snabbare än, överlista och överträffa skoningslösa rovdjur.
Min kommentar
När vi en kväll på semestern kom hem tidigare på kvällen så tänkte vi att det kunde vara läge för en filmkväll. Jag har ju ett komplicerat förhållande till hajar och kan verkligen inte låta bli att se de filmer som släpps. Redan tidigare hade jag kollat upp att Meg 2: The trench gick att streama så det fick bli den.
Första filmen var jag väl en av få som verkligen gillade och trots att jag egentligen inte hade några som helst förväntningar (förutom att bli lite skrämd) på uppföljaren så blev jag besviken. Denna är inte alls lika bra och spännande och otäck som föregångaren. Och det är förvånansvärt lite hajar för att vara en hajfilm.
Min besvikelse beror nog mest på att jag upplever det som att glimten i ögat (nästan) är helt borta. Jo, det förekommer one-liners och jo, det är kul ibland, men inte så ofta, inte på rätt nivå och inte så roligt. Dessutom var det ju det där med att det är väldigt lite haj med. I stället dyker det upp en massa andra varelser och här blir det lite lätt fånigt.
Meying stal ju showen i förra filmen, men här blir jag nästan tokig på henne. Allt hon gör är att ställa till det för alla andra. Jason Statham, som jag aldrig varit speciellt förtjust i, går på tomgång och det gäller nog tyvärr alla andra också.
Här finns hål lika djupa och vida som det "trench" som filmen är döpt efter. En del saker är helt ologiska. Andra är rent felaktiga. Det ska man nu inte bry sig om när man tittar på en hajfilm. Det är sedan gammalt. Men just de där felaktigheterna förstör en del. Som det där med att klara fridykning på många tusen (minst 7 000) meters djup. Bara genom att att tömma bihålorna på luft ... Barn, prova inte detta hemma.
Meg 2: The trench lutar nästan över åt familjefilm, den är helt enkelt för snäll. Mycket fokus läggs på att försöka ha en (seriös) handling och tyvärr missar man ganska grovt.
På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 97 390 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
söndag 29 oktober 2023
Smakebit på søndag: Tro mig när jag ljuger
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Den här helgen har vi oplanerad, förutom att sambon fick sin födelsedagsmiddag igår. Han ville gå och äta Skånes bästa hamburgare, så det gjorde vi. Nu har ju inte jag provat alla, men ja, det kan den nog vara. Faktiskt. Veckan som kommer har jag bara en fyradagarsvecka, tydligen har man ledigt dagen innan Allhelgonadagen på mitt nya jobb. Jag tackar och tar emot.
Egentligen så skulle väl smakebiten ha varit från Mats Strandbergs Konferensen, men den var så otroligt spännande att jag inte kunde sluta läsa. Så jag läste ut den igår morse 😬 Alltså bestämde jag mig för att tjuvstarta november och först i kön är Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen.
Min smakebit är från sida 26:
Den här helgen har vi oplanerad, förutom att sambon fick sin födelsedagsmiddag igår. Han ville gå och äta Skånes bästa hamburgare, så det gjorde vi. Nu har ju inte jag provat alla, men ja, det kan den nog vara. Faktiskt. Veckan som kommer har jag bara en fyradagarsvecka, tydligen har man ledigt dagen innan Allhelgonadagen på mitt nya jobb. Jag tackar och tar emot.
Egentligen så skulle väl smakebiten ha varit från Mats Strandbergs Konferensen, men den var så otroligt spännande att jag inte kunde sluta läsa. Så jag läste ut den igår morse 😬 Alltså bestämde jag mig för att tjuvstarta november och först i kön är Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen.
Min smakebit är från sida 26:
Han tittade i backspegeln. Snöflingorna föll allt tätare och landade tungt på Johanna och hunden. Varför stod hon bara där? Ytterligare några sekunder gick, och han funderade på om han skulle ropa något till henne, men så klappade hon handen mot låret och fick med sig hunden när hon gick mot stugan.
Han riktade blicken framåt igen - försökte att inte tänka för mycket på mannen som låg och väntade.
lördag 28 oktober 2023
Kommande böcker november 2023
Det kunde ha blivit ett par fler i den här listan. Av någon anledning så verkar en del böcker ha blivit försenade så de finns med i månadens utgivning, för andra gången alltså, och för att göra det enkelt för mig så är det så att har boken varit med i den här listan en gång, någon annan månad, så får den inte vara med mer.
Domarens lista av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Lacy Stoltz funderar över både sin karriär och sitt privatliv. Arbetet på myndigheten Florida Board on Judicial Conduct är byråkratiskt och sävligt, utan chans till karriärmöjligheter. Och hon och pojkvännen har hängt ihop i många år nu utan att våga beröra frågan om att satsa mer seriöst, kanske bilda familj. Då kontaktas Lacy av en kvinna som under tjugo års tid har kartlagt en man som hon är övertygad om har mördat hennes pappa. Ett mord ingen dömdes för. Lacy dras allt mer in i kvinnans hårresande berättelse. Kan det stämma? Den utpekade mannen är nämligen en domare som verkar leva ett klanderfritt liv.
Grisham är ett måste.
Ett delikat mörker av Christoffer Holst
Genre: Mysdeckare
Serie: Morden längs kartan (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Lovereads
Från Bokus
Det närmar sig jul i Tällberg och på det anrika hotellet Åkerblads är julbordsförberedelserna i full gång. Musikalartisten Jessie är anställd som sångerska och hon fattar snabbt tycke för den unga pianisten August. Samtidigt anländer Louise Collins till Åkerblads, för att planera familjeföretagets kommande hotellsatsning. Men inom kort hittas August död nere vid Siljans kant. I Stockholm blir Lina, som kämpar på med delikatessbutiken på Södermalm, indragen i sökandet efter en spårlöst försvunnen kvinna - som en gång i tiden varit inlagd på Långbro mentalsjukhus. Spåren leder till Tällberg, och Lina förstår att hon måste ta sig dit. Bara folkabussen Dolly vill starta ...
Även Christoffer Holst är ett måste.
Än klingar toner falska av Susanne Fellbrinh
Genre: Kriminalroman
Serie: Cilla Fallander (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-11-08
Förlag: Bokfabriken
Från Bokus
Cilla Fallander har gått igenom en tuff period och behöver något nytt att fokusera på, och anmäler sig till en workshop i körsång med den omtalade danska kören United Voices, på den gamla militärön Storholmen utanför Sundsvall. När en av Cillas kurskamrater försvinner spårlöst anar Cilla ett samband med två andra kvinnors tidigare försvinnanden.
Spåren leder Cilla hela vägen till den mytomspunna danska ön Anholt där körverksamheten har sitt säte. Hon märker snart att det är något märkligt som pågår kring kursgården, som omgärdas av öken. Det sägs att förr i tiden begravdes de skeppsbrutna där, både levande och döda.
Plötsligt är hon indragen i en härva där hon fruktar att både hennes eget och andras liv står på spel. Än klingar toner falska är den sjätte delen i serien om artisten Cilla Fallander.
Jag fick ju första delen i den här serien i början av året. Läst den har jag inte, men jag är ganska säker på att jag vill läsa dem allihop.
Arnes julhelvete av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Kriminalroman
Serie: Ester Karlsson med K (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-11-10
Förlag: Bokfabriken
Från Bokus
Julen närmar sig med stormsteg och hypokondrikern Arne fördriver i vanlig ordning förmiddagarna på Apoteket Svanen. Ett stenkast därifrån, i Lunds domkyrka, sjunger hustrun Barbro i den åtta damer starka seniorkören, Herrens Bönor. När en av körmedlemmarna påträffas död i kryptan med en kniv i ryggen, tar Ester, som avskyr att sjunga, genast hennes plats i kören för att kunna nysta i mordet.
Arnes lugna tillvaro avbryts abrupt då han motvilligt måste passa Esters kakätande kakadua, Roland, samtidigt som han ska hinna med alla läkarbesök han ständigt bokar in. Dessutom tvingas han ut i den hektiska julhandeln, och som om inte det vore nog övertalas han att övningsköra på stadens glashala kullerstensgator med ett av barnbarnen.
Och vem i helvete har haft ihjäl stadens jultomte?
Jag tycker faktiskt att det här låter kul.
Bortförda av E P Uggla
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 424
Utgivningsdatum: 2023-11-13
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
En het dag i juli ska Ida plocka upp sin systers barn på Björkens sommaröppna förskola, Niko ska hämta sin dotter, och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar vara som vanligt utom hettan. Men idag kommer varken de eller övriga anhöriga att hämta några barn. Småbarnsgruppen är spårlöst försvunnen och polisen står handfallen. De förtvivlade föräldrarna söker svar - hos varandra och sig själva. Har någon tagit barnen och i så fall varför? Det visar sig snart att flera av dem bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnande. Jakten på de bortförda barnen blir allt mer desperat - ska man hitta dem innan det är för sent?
Men åh, den här ser jag fram emot!
Reykjavík av Ragnar Jónasson & Katrín Jakobsdóttir
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 306
Utgivningsdatum: 2023-11-24
Förlag: Romanus & Selling
Från Bokus
Vad hände med Lára Marteinsdóttir? Island, 1956. Femtonåriga Lára sommarjobbar hos ett par på den lilla ön Videy, strax utanför Reykjavíks kust. I början av augusti försvinner hon spårlöst.
Mysteriet blir Islands största olösta fall. Vart tog den unga flickan vägen? Lever hon fortfarande? Har hon någonsin lämnat ön, eller vad hände?
Trettio år senare, i augusti 1986 firar Reykjavík sitt 200-årsjubileum. Samtidigt påbörjar journalisten Valur Róbertsson en egen utredning av Láras fall. När han tror sig närma sig svaret på gåtan visar det sig att mycket står på spel. Det finns starka krafter som är beredda att gå hur långt som helst för att bevara hemligheterna kring Láras försvinnande.
Island lockar nog alltid och jag har ju gillat det jag läst av Ragnar Jónasson.
Imitatören av Sam Holland
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Lind & Co
Från Bokus
En våg av brutala mord sveper över England. Tillvägagångssätten är helt olika, men det finns en gemensam nämnare - de utförs på de mest ohyggliga och bestialiska sätt man någonsin kan tänka sig. Jess Ambrose vaknar en natt i panik av att det brinner i hela huset. I sista sekund lyckas hon rädda sig själv och sin dotter, men hennes man dör i lågorna. Polisen meddelar att de hittat tecken på att maken varit inlåst och bunden, vilket gör att de misstänker att det är hon som ligger bakom branden. Den enda hon kan lita på nu är Nate Griffin, en polis som är ute i kylan inom kåren men som är seriemördaren på spåren. Han är den enda som tror henne när hon hävdar sin oskuld. Det dröjer inte länge förrän Jess och Griffin inser att mördaren, som fått öknamnet Imitatören, in i minsta detalj härmar världshistoriens mest ökända seriemördare och deras modus operandi. Vad de inte vet är att han nu gör sig redo för att överträffa dem alla ...
Denna höll på att inte komma med, men så kollade jag vad folk på Goodreads tyckte om den.
Domarens lista av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Lacy Stoltz funderar över både sin karriär och sitt privatliv. Arbetet på myndigheten Florida Board on Judicial Conduct är byråkratiskt och sävligt, utan chans till karriärmöjligheter. Och hon och pojkvännen har hängt ihop i många år nu utan att våga beröra frågan om att satsa mer seriöst, kanske bilda familj. Då kontaktas Lacy av en kvinna som under tjugo års tid har kartlagt en man som hon är övertygad om har mördat hennes pappa. Ett mord ingen dömdes för. Lacy dras allt mer in i kvinnans hårresande berättelse. Kan det stämma? Den utpekade mannen är nämligen en domare som verkar leva ett klanderfritt liv.
Grisham är ett måste.
Ett delikat mörker av Christoffer Holst
Genre: Mysdeckare
Serie: Morden längs kartan (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Lovereads
Från Bokus
Det närmar sig jul i Tällberg och på det anrika hotellet Åkerblads är julbordsförberedelserna i full gång. Musikalartisten Jessie är anställd som sångerska och hon fattar snabbt tycke för den unga pianisten August. Samtidigt anländer Louise Collins till Åkerblads, för att planera familjeföretagets kommande hotellsatsning. Men inom kort hittas August död nere vid Siljans kant. I Stockholm blir Lina, som kämpar på med delikatessbutiken på Södermalm, indragen i sökandet efter en spårlöst försvunnen kvinna - som en gång i tiden varit inlagd på Långbro mentalsjukhus. Spåren leder till Tällberg, och Lina förstår att hon måste ta sig dit. Bara folkabussen Dolly vill starta ...
Även Christoffer Holst är ett måste.
Än klingar toner falska av Susanne Fellbrinh
Genre: Kriminalroman
Serie: Cilla Fallander (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-11-08
Förlag: Bokfabriken
Från Bokus
Cilla Fallander har gått igenom en tuff period och behöver något nytt att fokusera på, och anmäler sig till en workshop i körsång med den omtalade danska kören United Voices, på den gamla militärön Storholmen utanför Sundsvall. När en av Cillas kurskamrater försvinner spårlöst anar Cilla ett samband med två andra kvinnors tidigare försvinnanden.
Spåren leder Cilla hela vägen till den mytomspunna danska ön Anholt där körverksamheten har sitt säte. Hon märker snart att det är något märkligt som pågår kring kursgården, som omgärdas av öken. Det sägs att förr i tiden begravdes de skeppsbrutna där, både levande och döda.
Plötsligt är hon indragen i en härva där hon fruktar att både hennes eget och andras liv står på spel. Än klingar toner falska är den sjätte delen i serien om artisten Cilla Fallander.
Jag fick ju första delen i den här serien i början av året. Läst den har jag inte, men jag är ganska säker på att jag vill läsa dem allihop.
Arnes julhelvete av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Kriminalroman
Serie: Ester Karlsson med K (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-11-10
Förlag: Bokfabriken
Från Bokus
Julen närmar sig med stormsteg och hypokondrikern Arne fördriver i vanlig ordning förmiddagarna på Apoteket Svanen. Ett stenkast därifrån, i Lunds domkyrka, sjunger hustrun Barbro i den åtta damer starka seniorkören, Herrens Bönor. När en av körmedlemmarna påträffas död i kryptan med en kniv i ryggen, tar Ester, som avskyr att sjunga, genast hennes plats i kören för att kunna nysta i mordet.
Arnes lugna tillvaro avbryts abrupt då han motvilligt måste passa Esters kakätande kakadua, Roland, samtidigt som han ska hinna med alla läkarbesök han ständigt bokar in. Dessutom tvingas han ut i den hektiska julhandeln, och som om inte det vore nog övertalas han att övningsköra på stadens glashala kullerstensgator med ett av barnbarnen.
Och vem i helvete har haft ihjäl stadens jultomte?
Jag tycker faktiskt att det här låter kul.
Bortförda av E P Uggla
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 424
Utgivningsdatum: 2023-11-13
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
En het dag i juli ska Ida plocka upp sin systers barn på Björkens sommaröppna förskola, Niko ska hämta sin dotter, och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar vara som vanligt utom hettan. Men idag kommer varken de eller övriga anhöriga att hämta några barn. Småbarnsgruppen är spårlöst försvunnen och polisen står handfallen. De förtvivlade föräldrarna söker svar - hos varandra och sig själva. Har någon tagit barnen och i så fall varför? Det visar sig snart att flera av dem bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnande. Jakten på de bortförda barnen blir allt mer desperat - ska man hitta dem innan det är för sent?
Men åh, den här ser jag fram emot!
Reykjavík av Ragnar Jónasson & Katrín Jakobsdóttir
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 306
Utgivningsdatum: 2023-11-24
Förlag: Romanus & Selling
Från Bokus
Vad hände med Lára Marteinsdóttir? Island, 1956. Femtonåriga Lára sommarjobbar hos ett par på den lilla ön Videy, strax utanför Reykjavíks kust. I början av augusti försvinner hon spårlöst.
Mysteriet blir Islands största olösta fall. Vart tog den unga flickan vägen? Lever hon fortfarande? Har hon någonsin lämnat ön, eller vad hände?
Trettio år senare, i augusti 1986 firar Reykjavík sitt 200-årsjubileum. Samtidigt påbörjar journalisten Valur Róbertsson en egen utredning av Láras fall. När han tror sig närma sig svaret på gåtan visar det sig att mycket står på spel. Det finns starka krafter som är beredda att gå hur långt som helst för att bevara hemligheterna kring Láras försvinnande.
Island lockar nog alltid och jag har ju gillat det jag läst av Ragnar Jónasson.
Imitatören av Sam Holland
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2023-11-02
Förlag: Lind & Co
Från Bokus
En våg av brutala mord sveper över England. Tillvägagångssätten är helt olika, men det finns en gemensam nämnare - de utförs på de mest ohyggliga och bestialiska sätt man någonsin kan tänka sig. Jess Ambrose vaknar en natt i panik av att det brinner i hela huset. I sista sekund lyckas hon rädda sig själv och sin dotter, men hennes man dör i lågorna. Polisen meddelar att de hittat tecken på att maken varit inlåst och bunden, vilket gör att de misstänker att det är hon som ligger bakom branden. Den enda hon kan lita på nu är Nate Griffin, en polis som är ute i kylan inom kåren men som är seriemördaren på spåren. Han är den enda som tror henne när hon hävdar sin oskuld. Det dröjer inte länge förrän Jess och Griffin inser att mördaren, som fått öknamnet Imitatören, in i minsta detalj härmar världshistoriens mest ökända seriemördare och deras modus operandi. Vad de inte vet är att han nu gör sig redo för att överträffa dem alla ...
Denna höll på att inte komma med, men så kollade jag vad folk på Goodreads tyckte om den.
fredag 27 oktober 2023
Läsplanering november 2023
Årets värsta månad, november, är snart här och det blir bara fyra böcker inplanerade. Ganska tunna böcker också, men det får vara så för jag vill inte bli stressad. För ovanlighetens skull så är två av böckerna ganska nysläppta.
• Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen. Boktolva. Hyllvärmare.
• Vedergällning av Sebastian Avindell.
• Gökungen av Camilla Läckberg. Finish That Series.
• Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson.
• Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen. Boktolva. Hyllvärmare.
• Vedergällning av Sebastian Avindell.
• Gökungen av Camilla Läckberg. Finish That Series.
• Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson.
torsdag 26 oktober 2023
Hett i hyllan #428
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Tro det eller ej, men nu är det dags för den sista från bokrean 2020.
En förrädare i familjen av Nicholas Searle blev jag jätteglad när jag hittade.
När jag läste min första (och hittills enda, faktiskt) bok av den här författaren så blev jag helt såld. Den gode lögnaren var fantastiskt bra. Sedan gick det ju som det brukar gå; jag köper på mig fler böcker, men läser inte. Detta är bok nummer två som jag har köpt utan att läsa. Med tanke på att det närmar sig fem år sedan jag läste något av honom så kan det kanske vara dags för ett gästspel i Vi möts igen-utmaningen.
Så här står det på baksidan:
Tro det eller ej, men nu är det dags för den sista från bokrean 2020.
En förrädare i familjen av Nicholas Searle blev jag jätteglad när jag hittade.
När jag läste min första (och hittills enda, faktiskt) bok av den här författaren så blev jag helt såld. Den gode lögnaren var fantastiskt bra. Sedan gick det ju som det brukar gå; jag köper på mig fler böcker, men läser inte. Detta är bok nummer två som jag har köpt utan att läsa. Med tanke på att det närmar sig fem år sedan jag läste något av honom så kan det kanske vara dags för ett gästspel i Vi möts igen-utmaningen.
Så här står det på baksidan:
IRA-mannen Francis O'Neill är tränad i att döda för ett högre syfte. Bridget är hans lojala fru som förväntas stå vid hans sida. Och hon har lärt sig att inte önska för mycket. Men en dag ser Bridget en möjlighet att skapa sig ett nytt liv. Ett liv utan våld, utan hemligheter och utan nattliga påringningar från främmande personer. Ett liv utan sin man. Men hon kommer att inse att friheten har ett högt pris.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 25 oktober 2023
Bok: Skärseld av Tina Frennstedt
Författare: Tina Frennstedt
Titel: Skärseld
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 370
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 3
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2023
Första meningen: Det sticker till i näsan och kittlar i halsen.
Baksidetext
En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista.
Min kommentar
Eftersom jag fick fjärde delen i serien för ett tag sedan så ville jag ju läsa ikapp innan jag gav mig på den och Skärseld är tredje boken. Vilket gör att jag faktiskt är i fas redan. Lyckligtvis så är ju detta böcker som det inte tar emot det minsta att läsa. Hennes sätt att närma sig/tänka på anhöriga är fantastiskt.
Detta är väldigt annorlunda böcker, om man jämför med en "vanlig" deckare. Här läggs mycket fokus på offer och anhöriga i stället för på förövaren. Jag gillar det. Och det lyser igenom i allt huvudpersonen Tess motiv till varför hon sysslar med det hon sysslar med. Hennes sätt att närma sig/tänka på anhöriga är fantastiskt. Hon är en mycket sympatisk huvudkaraktär.
Jag älskar verkligen miljöerna i de här böckerna. Beskrivningarna är på helt perfekt nivå, men det kan ju bero på att jag har varit på många av platserna och känner igen mig. Kanske ger det inte så mycket om man inte har varit där, men det förhöjer verkligen min läsning när jag får en tydlig bild i huvudet.
Ett år, ungefär, har gått sedan förra boken så det har hänt en del i livet. Eftersom vi nu befinner oss i oktober 2020 så är det dags för Covid även i den här historien. Pandemin får bara figurera i bakgrunden och jag tycker det är bra gjort.
Tess har jag ju redan nämnt och att jag gillar henne. Marie, hennes kollega, är hennes motsats, i mångt och mycket. Det är helt omöjligt att inte tycka om en sådan ... frimodig ... karaktär. Med två så olika personligheter blir det härligt dynamiskt. Ett ständigt givande och tagande. Helt klart är det för lite Carsten i denna, en mycket udda karaktär som jag uppskattar. Tyvärr tycker jag nog att det blir för mycket fokus på privatliv här, alla personliga problem stjäl uppmärksamhet från utredningen. Som det inte blir speciellt mycket av.
För första gången i den här serien, tror jag, så är det dags för den personliga inblandningen. Något jag inte alls är så förtjust i, men det må vara hänt en gång. Dessutom känns den här inblandningen hyfsat naturlig. Det är även första gången som jag direkt har kunnat peka ut förövaren. Motiv och liknande var dock höljt i dunkel. Men det var det nog för samtliga, utom just för förövaren. Jag har ju lite dåligt minne när det gäller detaljer, men visst har det varit så i samtliga tre böcker att ett nytt fall har hängt ihop med det gamla? Att det liksom är det nya som fått det gamla att ta fart? I så fall är det märkligt.
Skärseld är kanske inte renodlad nagelbitande spänning, men det är ett ständigt driv framåt och det är ett nöje att läsa. Även den här historien bygger på ett verkligt, ouppklarat fall, men jag lyckas inte hitta vilket. Bränder är i alla fall något som skrämmer mig, mycket. Det ger så klart en extra nerv. Starten på boken är fruktansvärd i det avseendet.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 457 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Skärseld: Nilmas bokhylla, Kapprakt och Tofflan
Titel: Skärseld
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 370
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 3
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2023
Första meningen: Det sticker till i näsan och kittlar i halsen.
Baksidetext
En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista.
Min kommentar
Eftersom jag fick fjärde delen i serien för ett tag sedan så ville jag ju läsa ikapp innan jag gav mig på den och Skärseld är tredje boken. Vilket gör att jag faktiskt är i fas redan. Lyckligtvis så är ju detta böcker som det inte tar emot det minsta att läsa. Hennes sätt att närma sig/tänka på anhöriga är fantastiskt.
Detta är väldigt annorlunda böcker, om man jämför med en "vanlig" deckare. Här läggs mycket fokus på offer och anhöriga i stället för på förövaren. Jag gillar det. Och det lyser igenom i allt huvudpersonen Tess motiv till varför hon sysslar med det hon sysslar med. Hennes sätt att närma sig/tänka på anhöriga är fantastiskt. Hon är en mycket sympatisk huvudkaraktär.
Jag älskar verkligen miljöerna i de här böckerna. Beskrivningarna är på helt perfekt nivå, men det kan ju bero på att jag har varit på många av platserna och känner igen mig. Kanske ger det inte så mycket om man inte har varit där, men det förhöjer verkligen min läsning när jag får en tydlig bild i huvudet.
Ett år, ungefär, har gått sedan förra boken så det har hänt en del i livet. Eftersom vi nu befinner oss i oktober 2020 så är det dags för Covid även i den här historien. Pandemin får bara figurera i bakgrunden och jag tycker det är bra gjort.
Tess har jag ju redan nämnt och att jag gillar henne. Marie, hennes kollega, är hennes motsats, i mångt och mycket. Det är helt omöjligt att inte tycka om en sådan ... frimodig ... karaktär. Med två så olika personligheter blir det härligt dynamiskt. Ett ständigt givande och tagande. Helt klart är det för lite Carsten i denna, en mycket udda karaktär som jag uppskattar. Tyvärr tycker jag nog att det blir för mycket fokus på privatliv här, alla personliga problem stjäl uppmärksamhet från utredningen. Som det inte blir speciellt mycket av.
För första gången i den här serien, tror jag, så är det dags för den personliga inblandningen. Något jag inte alls är så förtjust i, men det må vara hänt en gång. Dessutom känns den här inblandningen hyfsat naturlig. Det är även första gången som jag direkt har kunnat peka ut förövaren. Motiv och liknande var dock höljt i dunkel. Men det var det nog för samtliga, utom just för förövaren. Jag har ju lite dåligt minne när det gäller detaljer, men visst har det varit så i samtliga tre böcker att ett nytt fall har hängt ihop med det gamla? Att det liksom är det nya som fått det gamla att ta fart? I så fall är det märkligt.
Skärseld är kanske inte renodlad nagelbitande spänning, men det är ett ständigt driv framåt och det är ett nöje att läsa. Även den här historien bygger på ett verkligt, ouppklarat fall, men jag lyckas inte hitta vilket. Bränder är i alla fall något som skrämmer mig, mycket. Det ger så klart en extra nerv. Starten på boken är fruktansvärd i det avseendet.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 457 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Skärseld: Nilmas bokhylla, Kapprakt och Tofflan
tisdag 24 oktober 2023
Tisdagstrion: Franska favoriter
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Franska favoriter
För mig är det här temat lite av en paradox; fransk och favorit uppträder mycket sällan samtidigt. Men jag hittade i alla fall tre som skulle kunna passa in.
1. Räddningens öar (eller Papillon, som den heter nu) av Henri Charrière var det ju ett bra tag sedan jag läste (och såg), men jag minns den som helt fantastisk.
2. En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé var det inte fullt lika längesedan jag läste, men bra var den. En pensionerad polis och en som kanske borde vara det försöker lösa mysteriet med en kör, som först får sin körledare mördad. Sedan försvinner det barn ur kören.
3. Jules Verne var ju fransk och han var faktiskt en mycket stor favorit under min uppväxt. Till jordens medelpunkt är den enda jag har i min hylla så det får bli den som representerar honom.
Veckans tema: Franska favoriter
För mig är det här temat lite av en paradox; fransk och favorit uppträder mycket sällan samtidigt. Men jag hittade i alla fall tre som skulle kunna passa in.
1. Räddningens öar (eller Papillon, som den heter nu) av Henri Charrière var det ju ett bra tag sedan jag läste (och såg), men jag minns den som helt fantastisk.
2. En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé var det inte fullt lika längesedan jag läste, men bra var den. En pensionerad polis och en som kanske borde vara det försöker lösa mysteriet med en kör, som först får sin körledare mördad. Sedan försvinner det barn ur kören.
3. Jules Verne var ju fransk och han var faktiskt en mycket stor favorit under min uppväxt. Till jordens medelpunkt är den enda jag har i min hylla så det får bli den som representerar honom.
måndag 23 oktober 2023
TV-serie: Hijack (2023)
Titel: Hijack
Originaltitel: Hijack
Genre: Thriller
Skapad av: Jim Field Smith, George Kay
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Idris Elba, Harry Michell, Kaisa Hammarlund, Jeremy Ang Jones, Eva Myles
Premiär: 2023-06-28
Produktionsland: Storbritannien, USA
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Apple TV+ oktober 2023
Handling
När flight KA29 kapas under sin sju timmar långa resa från Dubai till London försöker Sam Nelson – en skicklig företagsförhandlare – använda sina professionella färdigheter för att rädda alla ombord. Kommer denna riskfyllda strategi att bli hans, och de andra passagerarnas, undergång?
Min kommentar
Hijack är en serie som jag direkt blev nyfiken på när den började streama. Vis av tidigare misstag så tänkte jag att vi minsann skulle vänta med att se den, eftersom jag ju visste att vi skulle ut och flyga. Nu i efterhand så kan jag säga att det var helt rätt beslut.
Serien utspelar sig (nästan) i realtid. Flygningen mellan Dubai och London tar sju timmar och de sju avsnitten är totalt 5,5 timmar. Det gör det hela lite speciellt och det finns inte direkt någon dödtid. Den mycket korta versionen av det här inlägget är att serien är löjligt spännande. Om det inte hade varit dags att gå och lägga sig så skulle vi nästan säkert ha sett samtliga avsnitt i följd. Nu hann vi bara med fyra, den första kvällen. Resterande tre klämde vi direkt dagen efter.
Från början är allt väldigt mystiskt, man förstår inte hur allt hänger ihop. Inga varför förklaras heller. Man får bara några pusselbitar i taget och ovissheten gör det extra spännande. Trovärdigheten är högre än den rent generellt brukar vara i den här typen av film, men så klart finns det en del saker som känns lite märkliga. Som hur det var möjligt för bovarna att styra och ställa i Dubai, det var lite oklart. I det stora hela köper jag allt. Jag är inte så kinkig när det handlar om en av mina stora fasor.
Innan den här serien så har jag inte haft någon egentlig åsikt om Idris Elba, men han var grymt bra här. Vilket gäller samtliga skådespelare. Jag inbillar mig att det ställs högre krav när miljön är så begränsad. Vissa scener är visserligen på marken, men för det mesta så befinner vi oss uppe i luften. Mycket klaustrofobiskt.
Jag vet att många flygbolag har en policy för relationer mellan besättningsmedlemmar. Om man inte förstår varför så ska man helt klart se Hijack. Det ska man för övrigt göra oavsett. Detta är inte någon sedvanliga actionfilm, som det tenderar att bli i ett flygplan. Den faller inte i samma enkla fällor som andra flygplansfilmer. Här är det mer analyserande och strategiskt tänkande. Ett riktigt pussel. Det passar mig väldigt bra.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1 900 betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 55k betyg).
Jag ger den 4,5.
Originaltitel: Hijack
Genre: Thriller
Skapad av: Jim Field Smith, George Kay
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Idris Elba, Harry Michell, Kaisa Hammarlund, Jeremy Ang Jones, Eva Myles
Premiär: 2023-06-28
Produktionsland: Storbritannien, USA
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Apple TV+ oktober 2023
Handling
När flight KA29 kapas under sin sju timmar långa resa från Dubai till London försöker Sam Nelson – en skicklig företagsförhandlare – använda sina professionella färdigheter för att rädda alla ombord. Kommer denna riskfyllda strategi att bli hans, och de andra passagerarnas, undergång?
Min kommentar
Hijack är en serie som jag direkt blev nyfiken på när den började streama. Vis av tidigare misstag så tänkte jag att vi minsann skulle vänta med att se den, eftersom jag ju visste att vi skulle ut och flyga. Nu i efterhand så kan jag säga att det var helt rätt beslut.
Serien utspelar sig (nästan) i realtid. Flygningen mellan Dubai och London tar sju timmar och de sju avsnitten är totalt 5,5 timmar. Det gör det hela lite speciellt och det finns inte direkt någon dödtid. Den mycket korta versionen av det här inlägget är att serien är löjligt spännande. Om det inte hade varit dags att gå och lägga sig så skulle vi nästan säkert ha sett samtliga avsnitt i följd. Nu hann vi bara med fyra, den första kvällen. Resterande tre klämde vi direkt dagen efter.
Från början är allt väldigt mystiskt, man förstår inte hur allt hänger ihop. Inga varför förklaras heller. Man får bara några pusselbitar i taget och ovissheten gör det extra spännande. Trovärdigheten är högre än den rent generellt brukar vara i den här typen av film, men så klart finns det en del saker som känns lite märkliga. Som hur det var möjligt för bovarna att styra och ställa i Dubai, det var lite oklart. I det stora hela köper jag allt. Jag är inte så kinkig när det handlar om en av mina stora fasor.
Innan den här serien så har jag inte haft någon egentlig åsikt om Idris Elba, men han var grymt bra här. Vilket gäller samtliga skådespelare. Jag inbillar mig att det ställs högre krav när miljön är så begränsad. Vissa scener är visserligen på marken, men för det mesta så befinner vi oss uppe i luften. Mycket klaustrofobiskt.
Jag vet att många flygbolag har en policy för relationer mellan besättningsmedlemmar. Om man inte förstår varför så ska man helt klart se Hijack. Det ska man för övrigt göra oavsett. Detta är inte någon sedvanliga actionfilm, som det tenderar att bli i ett flygplan. Den faller inte i samma enkla fällor som andra flygplansfilmer. Här är det mer analyserande och strategiskt tänkande. Ett riktigt pussel. Det passar mig väldigt bra.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1 900 betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 55k betyg).
Jag ger den 4,5.
Serien är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Film: No one will save you (2023)
Titel: No one will save you
Originaltitel: No one will save you
Genre: Science fiction
Regissör: Brian Duffield
Manus: Brian Duffield
Skådespelare: Kaitlyn Dever, Elizabeth Kaluev, Zack Duhame, Geraldine Singer, Dane Rhodes
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 22 september 2023
Handling
Brynn Adams är en kreativ och talangfull ung kvinna som har blivit utstött från samhället. Ensam men hoppfull finner hon tröst i det hem där hon växte upp, tills hon en natt vaknar av underliga ljud från utomjordiska inkräktare. En actionfylld kamp mellan Brynn och utomjordiska varelser bryter ut och hotar hennes framtid. Samtidigt tvingar de henne att ta itu med sitt förflutna.
Min kommentar
Dagen innan vi skulle ge oss i väg på vår semester så var min tanke att vi skulle se någon rolig film. Bara för att bli på rätt humör. Så blev det dock inte. Givetvis dök det upp en film, bara så där, som jag kände att vi helt enkelt måste se. Även om det var en science fiction/skräck. Så det fick faktiskt bli No one will save you.
Brynn är den där motvilliga hjälten, som jag är så svag för. Även om jag inte alls förstår mig på henne eller hennes val så gillar jag henne. Man skulle kunna säga att hon gör det bästa av situationen. Från start är det oklart varför byborna verkar avsky henne, men lite i taget får vi veta vad som ligger bakom.
Filmen är i stort sett helt utan dialog, det är kanske en handfull repliker totalt. Det märker man knappt av, vilket torde bevisa att prat är överflödigt. Jag tycker det är ett bra beslut att inte visa utomjordingarna i sin helhet, i detalj. Det brukar bara bli töntigt när man försöker göra dem läskiga. De svischar visserligen förbi ibland, men det är bra gjort.
Särskilt otäck är den egentligen inte, utan mer mystisk och oviss. Vilket i och för sig är läskigt, men på ett helt annat sätt. Några tråkiga stunder skulle jag inte säga att den innehåller. Mitt intresse (eller kanske mest nyfikenhet) hålls uppe hela tiden. Hur ska det gå? Vad beror allt på? Varför kom utomjordingarna hit? Slutet get eventuellt svar på några av mina frågor, men där kokar allt ner till en helt annan fråga. Som då inte får något svar överhuvudtaget.
No one will save you kan nog, utom tävlan, få epitetet årets mest svårbedömda film. Den är så väldigt annorlunda mot alla andra science fiction/skräck som jag har sett och jag har svårt att veta vad jag egentligen tycker. Filmen är, noga räknat, helt öppen för egen tolkning. Jag har min alldeles egna. Om man är hågad så kan man nog lägga några timmar på att analysera.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 91 179 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: No one will save you
Genre: Science fiction
Regissör: Brian Duffield
Manus: Brian Duffield
Skådespelare: Kaitlyn Dever, Elizabeth Kaluev, Zack Duhame, Geraldine Singer, Dane Rhodes
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 22 september 2023
Handling
Brynn Adams är en kreativ och talangfull ung kvinna som har blivit utstött från samhället. Ensam men hoppfull finner hon tröst i det hem där hon växte upp, tills hon en natt vaknar av underliga ljud från utomjordiska inkräktare. En actionfylld kamp mellan Brynn och utomjordiska varelser bryter ut och hotar hennes framtid. Samtidigt tvingar de henne att ta itu med sitt förflutna.
Min kommentar
Dagen innan vi skulle ge oss i väg på vår semester så var min tanke att vi skulle se någon rolig film. Bara för att bli på rätt humör. Så blev det dock inte. Givetvis dök det upp en film, bara så där, som jag kände att vi helt enkelt måste se. Även om det var en science fiction/skräck. Så det fick faktiskt bli No one will save you.
Brynn är den där motvilliga hjälten, som jag är så svag för. Även om jag inte alls förstår mig på henne eller hennes val så gillar jag henne. Man skulle kunna säga att hon gör det bästa av situationen. Från start är det oklart varför byborna verkar avsky henne, men lite i taget får vi veta vad som ligger bakom.
Filmen är i stort sett helt utan dialog, det är kanske en handfull repliker totalt. Det märker man knappt av, vilket torde bevisa att prat är överflödigt. Jag tycker det är ett bra beslut att inte visa utomjordingarna i sin helhet, i detalj. Det brukar bara bli töntigt när man försöker göra dem läskiga. De svischar visserligen förbi ibland, men det är bra gjort.
Särskilt otäck är den egentligen inte, utan mer mystisk och oviss. Vilket i och för sig är läskigt, men på ett helt annat sätt. Några tråkiga stunder skulle jag inte säga att den innehåller. Mitt intresse (eller kanske mest nyfikenhet) hålls uppe hela tiden. Hur ska det gå? Vad beror allt på? Varför kom utomjordingarna hit? Slutet get eventuellt svar på några av mina frågor, men där kokar allt ner till en helt annan fråga. Som då inte får något svar överhuvudtaget.
No one will save you kan nog, utom tävlan, få epitetet årets mest svårbedömda film. Den är så väldigt annorlunda mot alla andra science fiction/skräck som jag har sett och jag har svårt att veta vad jag egentligen tycker. Filmen är, noga räknat, helt öppen för egen tolkning. Jag har min alldeles egna. Om man är hågad så kan man nog lägga några timmar på att analysera.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 91 179 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
söndag 22 oktober 2023
Smakebit på søndag: Sista bilden
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Igår var det kalas här och det var verkligen fullt hus. Det är kul att så många vill komma och hälsa på oss, även om det nu krävs ett kalas för att det ska bli av. Lite oroliga var vi förstås över det där ovädret som bestämde sig för att dra in över Skåne natten innan, men både vägar och ström klarade sig.
Läsningen har i stort sett legat nere nu under några dagar, men jag hoppas komma igång snart igen. Jag har i alla fall börjat på den fjärde och senaste delen i Tina Frennstedts Cold Case-serie, Sista bilden. En riktigt bra serie så här långt. Och så utspelar den ju sig på Österlen.
Min smakebit är från sida 159:
Igår var det kalas här och det var verkligen fullt hus. Det är kul att så många vill komma och hälsa på oss, även om det nu krävs ett kalas för att det ska bli av. Lite oroliga var vi förstås över det där ovädret som bestämde sig för att dra in över Skåne natten innan, men både vägar och ström klarade sig.
Läsningen har i stort sett legat nere nu under några dagar, men jag hoppas komma igång snart igen. Jag har i alla fall börjat på den fjärde och senaste delen i Tina Frennstedts Cold Case-serie, Sista bilden. En riktigt bra serie så här långt. Och så utspelar den ju sig på Österlen.
Min smakebit är från sida 159:
Efter tjugo minuter körde de in i Sjöbo som bestod av två torg, en gågata och Oran, som måste vara Sveriges planaste skidbacke med lift.
Sjöbos Europizza låg centralt i en gul tegelbyggnad.
Tess gick in på deras Facebooksida där flera bilder på Snälle-Sven och pizzorna visades upp. Bland kommentarerna hade krogen fått en del kritik för sina pizzor.
- De verkar ha hög svansföring. Så här svarar de på kritiken. "Vi har de bästa pizzorna i Sverige, om du inte gillar dem kan du dra åt helvete."
- Udda affärsmodell, sa Jul och klev ur bilen.
lördag 21 oktober 2023
Bok: Benvittring av Johan Theorin
Författare: Johan Theorin
Titel: Benvittring
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ölandskvartetten 5
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2023
Första meningen: Gerlof Davidsson tog en lång paus innan han gick in i rummet.
Baksidetext
En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor. När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof. Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början.
Min kommentar
Den här serien skulle bara bestå av fyra böcker, var det sagt (därav Ölandskvartetten). Döm om min förvåning när det då plötsligt annonserades en femte del, åtta år efter den förra. Jag är inte den som är den så jag skaffade Benvittring när den kom, så klart. I år kände jag att det kunde vara dags att läsa den och tog med den i min Finish That Series-utmaning.
Nattfåk var den första jag läste, trots att den är andra delen, och ingen av de jag har läst efter den har klarat jämförelsen på något bra sätt. Det gäller även denna, även om den är bättre än förra boken, Rörgast, men den har mycket långt kvar till Nattfåk. Jag saknar nog allt som gjorde Nattfåk så bra och som Theorin gör så bra. I den hade han en förmåga att få in folktro och sägner så att det blir alldeles särskilt spännande. Även om jag nu, mer eller mindre, har slutat förvänta mig övernaturligt/folktro så finns det inte ett spår av det här. Tyvärr.
Drömmen hade ju varit att läsa denna på Öland, men dit bar inte vägarna i år. Faktum är att det för min del hade kunnat vara mycket mer Öland, både av miljö och den där speciella mystiken. Nu blir det bara en ordinär deckare. Inklusive en huvudkaraktär som hamnar i livsfara och motiv som kan härledas femtio år tillbaka i tiden.
Gerlof är ett mycket trevligt återseende, jag tycker så mycket om denna knarriga gamla man. Han är en speciell karaktär, som genuint bryr sig om sina medmänniskor. Han är nästan den enda som känns mänsklig. Rent generellt så gillar jag inte privatpersoner som lägger sig i polisens arbete. Speciellt inte om den enda anledningen till att de får information är att de är släkt med polisen. Som i det här fallet. Det Tilda gör gillar jag inte alls. Det är så många fel, på så många sätt.
Här har polisen mer än ett fall att jobba med samtidigt och det känns ju trovärdigt. Även om det blir lite spretigt. Fantasilöst nog så hör fallen ihop. I alla fall på sätt och vis. Det känns både långsökt och konstruerat. Jag har så svårt att tro att så många skulle kunna vara tysta så länge.
Benvittring lunkar på, lugnt och stillsamt. Det är inte blodigt och actionfyllt utan egentligen ganska trivsamt. Den tar aldrig tag i mig på riktigt, men jag tapper heller aldrig intresset. Det är ändå härligt med en 80+ i en huvudroll, som visar att bara för att kroppen är trött så behöver inte huvudet vara det. Och tro det eller ej, men nu har det faktiskt kommit ytterligare en del, den sjätte i kvartetten alltså. Om jag ska läsa den? Så klart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 701 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Benvittring: malins bokblogg, hyllan och deckarlogg.
Titel: Benvittring
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ölandskvartetten 5
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2023
Första meningen: Gerlof Davidsson tog en lång paus innan han gick in i rummet.
Baksidetext
En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor. När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof. Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början.
Min kommentar
Den här serien skulle bara bestå av fyra böcker, var det sagt (därav Ölandskvartetten). Döm om min förvåning när det då plötsligt annonserades en femte del, åtta år efter den förra. Jag är inte den som är den så jag skaffade Benvittring när den kom, så klart. I år kände jag att det kunde vara dags att läsa den och tog med den i min Finish That Series-utmaning.
Nattfåk var den första jag läste, trots att den är andra delen, och ingen av de jag har läst efter den har klarat jämförelsen på något bra sätt. Det gäller även denna, även om den är bättre än förra boken, Rörgast, men den har mycket långt kvar till Nattfåk. Jag saknar nog allt som gjorde Nattfåk så bra och som Theorin gör så bra. I den hade han en förmåga att få in folktro och sägner så att det blir alldeles särskilt spännande. Även om jag nu, mer eller mindre, har slutat förvänta mig övernaturligt/folktro så finns det inte ett spår av det här. Tyvärr.
Drömmen hade ju varit att läsa denna på Öland, men dit bar inte vägarna i år. Faktum är att det för min del hade kunnat vara mycket mer Öland, både av miljö och den där speciella mystiken. Nu blir det bara en ordinär deckare. Inklusive en huvudkaraktär som hamnar i livsfara och motiv som kan härledas femtio år tillbaka i tiden.
Gerlof är ett mycket trevligt återseende, jag tycker så mycket om denna knarriga gamla man. Han är en speciell karaktär, som genuint bryr sig om sina medmänniskor. Han är nästan den enda som känns mänsklig. Rent generellt så gillar jag inte privatpersoner som lägger sig i polisens arbete. Speciellt inte om den enda anledningen till att de får information är att de är släkt med polisen. Som i det här fallet. Det Tilda gör gillar jag inte alls. Det är så många fel, på så många sätt.
Här har polisen mer än ett fall att jobba med samtidigt och det känns ju trovärdigt. Även om det blir lite spretigt. Fantasilöst nog så hör fallen ihop. I alla fall på sätt och vis. Det känns både långsökt och konstruerat. Jag har så svårt att tro att så många skulle kunna vara tysta så länge.
Benvittring lunkar på, lugnt och stillsamt. Det är inte blodigt och actionfyllt utan egentligen ganska trivsamt. Den tar aldrig tag i mig på riktigt, men jag tapper heller aldrig intresset. Det är ändå härligt med en 80+ i en huvudroll, som visar att bara för att kroppen är trött så behöver inte huvudet vara det. Och tro det eller ej, men nu har det faktiskt kommit ytterligare en del, den sjätte i kvartetten alltså. Om jag ska läsa den? Så klart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 701 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Benvittring: malins bokblogg, hyllan och deckarlogg.
fredag 20 oktober 2023
Nytt i hyllan
Jag var lite orolig för att det skulle komma bokpaket när vi var borta på semester. Numer får vi inte posten i dörrens brevinkast, utan i en brevlåda i trapphuset. Och den blir ju full. När vi kom hem igen så blev jag både glad och lite ledsen, för där fanns inte en enda bok. Det dröjde ända till tisdagen efter innan det kom något. Vilket ju egentligen var tur.
Den som fruktar snön av H.S. Palladino måste jag ha missat bland boksläppen, jag kände inte ens igen den. En psykologisk spänningsroman kallas den i alla fall och det är ju en favorit. Den har faktiskt också ganska bra betyg på Goodreads, så det ska bli spännande att läsa den. Tack till Modernista!
Den som fruktar snön av H.S. Palladino måste jag ha missat bland boksläppen, jag kände inte ens igen den. En psykologisk spänningsroman kallas den i alla fall och det är ju en favorit. Den har faktiskt också ganska bra betyg på Goodreads, så det ska bli spännande att läsa den. Tack till Modernista!
torsdag 19 oktober 2023
Hett i hyllan #427
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Då är det dags för den nästsista olästa från bokrean 2020.
Ninni Schulman gillar jag så Bara du var ett självklart köp.
Jag har läst hela Hagfors-serien, som är på sju böcker. De har varit riktigt bra, allihop. Den här boken hör alltså inte till den serien, utan sägs vara en thriller. Inte ens en deckare alltså. Jag är ganska övertygad att hon klarar även det och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Ändå har den då stått där i hyllan i drygt tre år. Men jag var ju upptagen med att läsa serien ... Om jag väntar några år så kan hon nog väntas dyka upp i min Vi möts igen-utmaning.
Så här står det på baksidan:
Då är det dags för den nästsista olästa från bokrean 2020.
Ninni Schulman gillar jag så Bara du var ett självklart köp.
Jag har läst hela Hagfors-serien, som är på sju böcker. De har varit riktigt bra, allihop. Den här boken hör alltså inte till den serien, utan sägs vara en thriller. Inte ens en deckare alltså. Jag är ganska övertygad att hon klarar även det och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Ändå har den då stått där i hyllan i drygt tre år. Men jag var ju upptagen med att läsa serien ... Om jag väntar några år så kan hon nog väntas dyka upp i min Vi möts igen-utmaning.
Så här står det på baksidan:
Pål arbetar som spärrvakt i Stockholms tunnelbana. Efter några tunga år är han redo att möta kärleken igen.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Iris är frilansande formgivare och lever singelliv med alla dejtingappar ett klick bort. Men hon är trött på ensamheten och har länge letat efter den perfekte mannen, han som älskar henne på riktigt och inte lämnar henne hur besvärlig hon än är.
Till slut hittar de varandra.
Pål är alldeles underbar och ibland får Iris nästan för sig att han känner henne bättre än hon själv gör. Han verkar alltid veta precis vad hon behöver. De tillbringar alltmer tid tillsammans och försakar allt annat. Till slut börjar vännerna undra om allt verkligen är som det ska. Det är det inte. I själva verket är de på väg mot en katastrof.
onsdag 18 oktober 2023
Bok: Snöbarnet av Eowyn Ivey
Författare: Eowyn Ivey
Titel: Snöbarnet
Genre: Drama
Antal sidor: 379
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The snowchild
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 september 2023
Första meningen: Mabel hade varit beredd på tystnaden.
Baksidetext
Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par, har slagit sig ned i Alaska. Där tänker de börja ett nytt och annorlunda liv. Men livet i ödemarken är hårt, och samtidigt tyngs de av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta... men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina. Hon lyckas oförklarligt överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta, sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter. I tysthet föreställer sig Mabel att Faina fötts ur snö och is och kommit till dem som svar på deras önskan och längtan. Inte ens när hon tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan hon släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Men ingenting är riktigt vad det verkar vara. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid ...
Min kommentar
Jag minns inte längre vem eller vilka det var som lockade mig att bli sugen på att läsa Snöbarnet, men det var en eller flera bokbloggare. Och det var längesedan. Vintern 2015 köpte jag den i alla fall och sedan har den stått där, lite övergiven, för hur det nu än var så glömde jag ju bort vad det var som lät så bra med den. I år tog jag med den i min Boktolva och nu, nästan åtta år senare, så är den äntligen läst.
När resultatet av läsningen av en gammal bok blir som här så undrar jag alltid hur många små guldklimpar jag har stående i hyllorna egentligen. För det här är så bra. Som en saga, men för vuxna. Detta är, obegripligt nog, författarens debutbok och den måste ha varit svår att översätta. Översättaren Klara Lindell har gjort det otroligt bra.
Tonen genom hela boken är magisk och det är nog den som gör att jag redan från start blir fast. De fantastiska miljöskildringarna gör naturligtvis sitt till också. Alaska har lockat mig ända sedan jag var liten och den lockelsen blir helt klart inte mindre av den här boken. Det händer egentligen ingenting, samtidigt som det händer massor. Från början så handlar det enbart om överlevnad, men när överlevnad inte är nog så börjar man leva också.
Karaktärerna är inte många och de är väldigt olika varandra. De är mycket välskrivna och jag gillar dem allihop. Jag tycker om att följa Mabel och Jack, från total isolering och depression, till ett mer utåtriktat och socialt liv. Favoriten är Esther, så klart. Hon är så mycket badass som en kvinna kunde vara på 1920-talet.
Dialogen var skriven annorlunda när Faina var med, då saknades citationstecken, och det fick mig att börja fundera på om det verkligen var på riktigt. Ett annorlunda och effektivt grepp, tycker jag. Åtminstone två tredjedelar in så är historien förtrollande, sedan tycker jag att det mest blir mycket upprepningar. Om jag ska vara ärlig så är det nog faktiskt när romantiken gör entré som boken tappar mig lite. Jag hade utan tvekan föredragit ett helt annat upplägg. Jag skulle mer ha uppskattat om det mystiska hade fått leva kvar.
Trollbunden. Det är ett bra och beskrivande ord för känslan jag hade när jag läste Snöbarnet. Det är långsamt, lågmält, vemodigt och mycket sagolikt. Man skulle nästan kunna kalla den för mysig. Om det inte hade varit för att levnadsvillkoren var så tuffa. Men allt annat är mysigt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 142 100 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Snöbarnet: C.R.M. Nilsson, Bokfrossa och Bokparet.
Titel: Snöbarnet
Genre: Drama
Antal sidor: 379
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The snowchild
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 september 2023
Första meningen: Mabel hade varit beredd på tystnaden.
Baksidetext
Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par, har slagit sig ned i Alaska. Där tänker de börja ett nytt och annorlunda liv. Men livet i ödemarken är hårt, och samtidigt tyngs de av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta... men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina. Hon lyckas oförklarligt överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta, sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter. I tysthet föreställer sig Mabel att Faina fötts ur snö och is och kommit till dem som svar på deras önskan och längtan. Inte ens när hon tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan hon släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Men ingenting är riktigt vad det verkar vara. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid ...
Min kommentar
Jag minns inte längre vem eller vilka det var som lockade mig att bli sugen på att läsa Snöbarnet, men det var en eller flera bokbloggare. Och det var längesedan. Vintern 2015 köpte jag den i alla fall och sedan har den stått där, lite övergiven, för hur det nu än var så glömde jag ju bort vad det var som lät så bra med den. I år tog jag med den i min Boktolva och nu, nästan åtta år senare, så är den äntligen läst.
När resultatet av läsningen av en gammal bok blir som här så undrar jag alltid hur många små guldklimpar jag har stående i hyllorna egentligen. För det här är så bra. Som en saga, men för vuxna. Detta är, obegripligt nog, författarens debutbok och den måste ha varit svår att översätta. Översättaren Klara Lindell har gjort det otroligt bra.
Tonen genom hela boken är magisk och det är nog den som gör att jag redan från start blir fast. De fantastiska miljöskildringarna gör naturligtvis sitt till också. Alaska har lockat mig ända sedan jag var liten och den lockelsen blir helt klart inte mindre av den här boken. Det händer egentligen ingenting, samtidigt som det händer massor. Från början så handlar det enbart om överlevnad, men när överlevnad inte är nog så börjar man leva också.
Karaktärerna är inte många och de är väldigt olika varandra. De är mycket välskrivna och jag gillar dem allihop. Jag tycker om att följa Mabel och Jack, från total isolering och depression, till ett mer utåtriktat och socialt liv. Favoriten är Esther, så klart. Hon är så mycket badass som en kvinna kunde vara på 1920-talet.
Dialogen var skriven annorlunda när Faina var med, då saknades citationstecken, och det fick mig att börja fundera på om det verkligen var på riktigt. Ett annorlunda och effektivt grepp, tycker jag. Åtminstone två tredjedelar in så är historien förtrollande, sedan tycker jag att det mest blir mycket upprepningar. Om jag ska vara ärlig så är det nog faktiskt när romantiken gör entré som boken tappar mig lite. Jag hade utan tvekan föredragit ett helt annat upplägg. Jag skulle mer ha uppskattat om det mystiska hade fått leva kvar.
Trollbunden. Det är ett bra och beskrivande ord för känslan jag hade när jag läste Snöbarnet. Det är långsamt, lågmält, vemodigt och mycket sagolikt. Man skulle nästan kunna kalla den för mysig. Om det inte hade varit för att levnadsvillkoren var så tuffa. Men allt annat är mysigt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 142 100 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Snöbarnet: C.R.M. Nilsson, Bokfrossa och Bokparet.
tisdag 17 oktober 2023
Tisdagstrion: Berg & dal i boktitel eller författarnamn
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Berg & dal i boktitel eller författarnamn
Även den här veckan var min tanke att nej, det har jag nog inga titlar med. Till min väldigt stora förvåning så hittade jag flera guldkorn, två berg och en dal.
1. Upp till toppen av berget av Arne Dahl, som är den tredje delen i den fantastiska serien om A-gruppen.
2. Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en fantastisk historia. Bara det att jag gillar den trots att den inte är berättad i kronologisk ordning säger mycket.
3. Gurun i Pomonadalen av Mikael Bergstrand är tredje delen i serien om svenske Göran Borg, som hittar, typ, hem i Indien. Makalöst roliga böcker.
Veckans tema: Berg & dal i boktitel eller författarnamn
Även den här veckan var min tanke att nej, det har jag nog inga titlar med. Till min väldigt stora förvåning så hittade jag flera guldkorn, två berg och en dal.
1. Upp till toppen av berget av Arne Dahl, som är den tredje delen i den fantastiska serien om A-gruppen.
2. Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en fantastisk historia. Bara det att jag gillar den trots att den inte är berättad i kronologisk ordning säger mycket.
3. Gurun i Pomonadalen av Mikael Bergstrand är tredje delen i serien om svenske Göran Borg, som hittar, typ, hem i Indien. Makalöst roliga böcker.
måndag 16 oktober 2023
Film: Spider-Man: No way home (2021)
Titel: Spider-man: No way home
Originaltitel: Spider-man: No way home
Genre: Äventyr
Regissör: Jon Watts
Manus: Chris McKenna, Erik Sommers, Stan Lee
Skådespelare: Tom Holland, Zendaya, Jacob Batalon, Benedict Cumberbatch, Marisa Tomei
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 148 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 september 2023
Handling
Peter Parkers hemliga identitet är avslöjad. För hela världen. Desperat efter hjälp vänder sig Peter till Doctor Strange för att få världen att glömma att han är Spider-Man. Besvärjelsen går fruktansvärt fel, krossar multiversumet och släpper in monstruösa skurkar som kan förstöra världen.
Min kommentar
Jag var ju sugen på att se nästa Spider-Man-film ganska snart efter förra helgen och det blev faktiskt så också. Nu blev det inte fredagsfilm utan söndagsfilm, men det går ju också bra. I alla fall så var vi båda sugna på Spider-Man: No way home efter cliffhangern i förra filmen.
Kort sagt så kan jag nog säga att detta är bland det bästa som superhjältegenren kan erbjuda. En superhjältefilm med djup och mening. Det händer inte varje dag. Och då har jag nog egentligen aldrig varit riktigt förtjust i Spiderman.
Precis som vanligt så blir jag lite yr i huvudet av det flerdimensionella. För mig känns det alltid som att det är något som inte går ihop. Till skillnad från de flesta andra filmer så är det inget jag kan sätta fingret på här. Jag tycker det är snyggt och bra gjort. Och roligt. Framför allt roligt.
Tom Holland är en riktigt bra Spiderman. Han gör det så bra och jag får fortfarande känslan av normalt. För det är det enda Peter Parker vill ha. Normalt. Alla ungdomens problem och dilemman. Fast i kubik. Det känns väldigt äkta. Benedict Cumberbatch är fenomenal i den här filmen. Jag tror aldrig jag har sett Doktor Strange så bra.
Hur bra jag än tycker att Tom Holland är så skrek jag till av glädje (jag väckte till och med sambon som sov) när Tobey Maguire dök upp. Plötsligt förstod jag varför den här nya versionen av Spider-Man alltid landade i samma position. Något som stört mig en del i de här två filmerna. Men så meta det blev!
Spider-Man: No way home får ett så fantastiskt resultat, mycket tack vare att samtliga spelar på topp. Helheten blir många gånger större än delarna. Och nu undrar jag ju lite försiktigt om det blir fler filmer.
På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 553 818 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 832k betyg).
Jag ger den 4,0.
Originaltitel: Spider-man: No way home
Genre: Äventyr
Regissör: Jon Watts
Manus: Chris McKenna, Erik Sommers, Stan Lee
Skådespelare: Tom Holland, Zendaya, Jacob Batalon, Benedict Cumberbatch, Marisa Tomei
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 148 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 september 2023
Handling
Peter Parkers hemliga identitet är avslöjad. För hela världen. Desperat efter hjälp vänder sig Peter till Doctor Strange för att få världen att glömma att han är Spider-Man. Besvärjelsen går fruktansvärt fel, krossar multiversumet och släpper in monstruösa skurkar som kan förstöra världen.
Min kommentar
Jag var ju sugen på att se nästa Spider-Man-film ganska snart efter förra helgen och det blev faktiskt så också. Nu blev det inte fredagsfilm utan söndagsfilm, men det går ju också bra. I alla fall så var vi båda sugna på Spider-Man: No way home efter cliffhangern i förra filmen.
Kort sagt så kan jag nog säga att detta är bland det bästa som superhjältegenren kan erbjuda. En superhjältefilm med djup och mening. Det händer inte varje dag. Och då har jag nog egentligen aldrig varit riktigt förtjust i Spiderman.
Precis som vanligt så blir jag lite yr i huvudet av det flerdimensionella. För mig känns det alltid som att det är något som inte går ihop. Till skillnad från de flesta andra filmer så är det inget jag kan sätta fingret på här. Jag tycker det är snyggt och bra gjort. Och roligt. Framför allt roligt.
Tom Holland är en riktigt bra Spiderman. Han gör det så bra och jag får fortfarande känslan av normalt. För det är det enda Peter Parker vill ha. Normalt. Alla ungdomens problem och dilemman. Fast i kubik. Det känns väldigt äkta. Benedict Cumberbatch är fenomenal i den här filmen. Jag tror aldrig jag har sett Doktor Strange så bra.
Hur bra jag än tycker att Tom Holland är så skrek jag till av glädje (jag väckte till och med sambon som sov) när Tobey Maguire dök upp. Plötsligt förstod jag varför den här nya versionen av Spider-Man alltid landade i samma position. Något som stört mig en del i de här två filmerna. Men så meta det blev!
Spider-Man: No way home får ett så fantastiskt resultat, mycket tack vare att samtliga spelar på topp. Helheten blir många gånger större än delarna. Och nu undrar jag ju lite försiktigt om det blir fler filmer.
På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 553 818 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 832k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
söndag 15 oktober 2023
Smakebit på søndag: Kastanjemannen
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Första jobbveckan efter semestern är avklarad och allt gick bra. Jag kom till och med ihåg mitt lösenord. Men jag har i stort sett redan glömt att jag haft semester. Det är helt obegripligt att vi kom hem för bara drygt en vecka sedan. Veckan som kommer börjar förberedelserna för sambons kalas nästa helg. Det är första kalaset i den nya lägenheten och det blir fullt hus. Nästan alla kommer. Jag gissar att de är nyfikna på det nya stället.
Nu var det ju ett par år sedan som Kastanjemannen, skriven av Søren Sveistrup, kom som TV-serie. Det var då jag plockade fram boken till prioriterade hyllan, jag ville ju läsa den först. Det prioriterade funkar sådär, med tanke på att det har tagit ett tag innan den kom överst i kön. Nu har det i alla fall hänt.
Min smakebit är från sida 218:
Första jobbveckan efter semestern är avklarad och allt gick bra. Jag kom till och med ihåg mitt lösenord. Men jag har i stort sett redan glömt att jag haft semester. Det är helt obegripligt att vi kom hem för bara drygt en vecka sedan. Veckan som kommer börjar förberedelserna för sambons kalas nästa helg. Det är första kalaset i den nya lägenheten och det blir fullt hus. Nästan alla kommer. Jag gissar att de är nyfikna på det nya stället.
Nu var det ju ett par år sedan som Kastanjemannen, skriven av Søren Sveistrup, kom som TV-serie. Det var då jag plockade fram boken till prioriterade hyllan, jag ville ju läsa den först. Det prioriterade funkar sådär, med tanke på att det har tagit ett tag innan den kom överst i kön. Nu har det i alla fall hänt.
Min smakebit är från sida 218:
Hess känner illamåendet komma och vill ställa sig upp. Han vill upp ur hålet, ut i regnet. Men hans blick blir hängande. Plötsligt har den nämligen registrerat svaga spår av vatten på linoleumgolvet på andra sidan soffbordet. Det skulle kunna vara han själv som har gjort de våta avtrycken, men det är det inte, för innan han hinner tänka klart tanken far nämligen något ut ur klädskåpet bakom honom. Ett slag träffar honom i bakhuvudet och slagen blir fler. Ficklampan faller ur hans hand och han ser ljusstrimmor rusa över taket i kalejdoskopiska strimmor samtidigt som slagen hamrar över hans ansikte och fyller hans mun med blod
lördag 14 oktober 2023
Bok: Schack under vulkanen av Håkan Nesser
Författare: Håkan Nesser
Titel: Schack under vulkanen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 7
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 september 2023
Första meningen: Klockan kvart över tio en kväll sent i oktober ligger den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde utsträckt på rygg med kläderna på i en hotellsäng i en mellansvensk stad.
Baksidetext
"En skriftställares sista dagar och död" är titeln på en icke avslutad kortroman av den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde. Texten framstår som en oroväckande skildring av Lundes egna upplevelser under hösten 2019, och så småningom hamnar manuset i händerna på kommissarie Gunnar Barbarotti.
Märkliga saker tycks tilldra sig i författarvärlden. Motvilligt dras Barbarotti in i skeendet, men borde han inte ägna sin tid åt viktigare saker? Under 2020 kommer också covid-19 in i bilden, och inte förrän på självaste nationaldagen har det förbryllande fallet fått sin mörka förklaring.
Min kommentar
Eftersom serien om Gunnar Barbarotti är med i min Finish That Series-utmaning i år så tog jag, med risk för att överdosera Nesser, tag i nästa del Schack under vulkanen, bara en månad efter att jag läst den förra. Tills för bara några månader sedan så var detta den sjunde, och senaste delen, i serien som bara skulle bestå av fem böcker.
Trots att både luguber (två gånger, faktiskt) och påvert, som jag saknat ett tag, förekommer så känns denna inte som samma höga klass som vanligt. Även Boorkmans punkt nämns och det gör även en Paul (inte Paula) Polanski. Det räcker inte riktigt när hela den underbara interaktionen mellan Barbarotti och Backman är borta. Den återkommer visserligen lite i slutet, men det är alldeles för lite och alldeles för sent.
De filosofiska funderingarna är också färre, så även samtalen med Gud. Däremot så är språket, precis som vanligt, på topp och en njutning att läsa. Om jag skrev böcker så hade jag velat skriva precis så här. Det som felar, för mig, är att jag inte blir lika intresserad och engagerad som jag brukar. Kanske beror det på den ganska sega och långsamma starten eller så beror det på att storyn känns mer än lovligt tunn och lite krystad.
Pandemin får också vara med på ett hörn och jag tycker det sköts på ett bra sätt. Den förekommer lagom mycket och bara i bakgrunden. Det blir lite meta när vi ger oss in i bok- och förlagsbranschen. Om man känner till den hittar man alldeles säkert massor av blinkningar. Eftersom det är en Nesser så handlar det mer om tankearbete än våld och action, det händer egentligen inte så mycket. Här är det till och med lite långsammare än vad det brukar.
För ovanlighetens skull, vad jag kan minnas, så har Nesser tagit med en hel del samhällskommentarer. Inga närmare betraktelser, bara kommentarer som tydligt visar att Barbarotti tycker "rätt". Förutom när det gäller den unga, svarta, snygga, smarta kvinnliga kriminalpolisen. Hon får alltid dessa fyra epitet.
Den något underliga och mystiska titeln Schack under vulkanen får sin förklaring, så klart. Det är ju ändå Nesser, det är både underfundigt och klurigt. Och jag vet nu att även en Nesser på lite lägre nivå är en fantastisk läsupplevelse. Nästa del är redan inköpt och väntar i hyllan.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 554 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Schack under vulkanen: och dagarna går, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen.
Titel: Schack under vulkanen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 7
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 september 2023
Första meningen: Klockan kvart över tio en kväll sent i oktober ligger den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde utsträckt på rygg med kläderna på i en hotellsäng i en mellansvensk stad.
Baksidetext
"En skriftställares sista dagar och död" är titeln på en icke avslutad kortroman av den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde. Texten framstår som en oroväckande skildring av Lundes egna upplevelser under hösten 2019, och så småningom hamnar manuset i händerna på kommissarie Gunnar Barbarotti.
Märkliga saker tycks tilldra sig i författarvärlden. Motvilligt dras Barbarotti in i skeendet, men borde han inte ägna sin tid åt viktigare saker? Under 2020 kommer också covid-19 in i bilden, och inte förrän på självaste nationaldagen har det förbryllande fallet fått sin mörka förklaring.
Min kommentar
Eftersom serien om Gunnar Barbarotti är med i min Finish That Series-utmaning i år så tog jag, med risk för att överdosera Nesser, tag i nästa del Schack under vulkanen, bara en månad efter att jag läst den förra. Tills för bara några månader sedan så var detta den sjunde, och senaste delen, i serien som bara skulle bestå av fem böcker.
Trots att både luguber (två gånger, faktiskt) och påvert, som jag saknat ett tag, förekommer så känns denna inte som samma höga klass som vanligt. Även Boorkmans punkt nämns och det gör även en Paul (inte Paula) Polanski. Det räcker inte riktigt när hela den underbara interaktionen mellan Barbarotti och Backman är borta. Den återkommer visserligen lite i slutet, men det är alldeles för lite och alldeles för sent.
De filosofiska funderingarna är också färre, så även samtalen med Gud. Däremot så är språket, precis som vanligt, på topp och en njutning att läsa. Om jag skrev böcker så hade jag velat skriva precis så här. Det som felar, för mig, är att jag inte blir lika intresserad och engagerad som jag brukar. Kanske beror det på den ganska sega och långsamma starten eller så beror det på att storyn känns mer än lovligt tunn och lite krystad.
Pandemin får också vara med på ett hörn och jag tycker det sköts på ett bra sätt. Den förekommer lagom mycket och bara i bakgrunden. Det blir lite meta när vi ger oss in i bok- och förlagsbranschen. Om man känner till den hittar man alldeles säkert massor av blinkningar. Eftersom det är en Nesser så handlar det mer om tankearbete än våld och action, det händer egentligen inte så mycket. Här är det till och med lite långsammare än vad det brukar.
För ovanlighetens skull, vad jag kan minnas, så har Nesser tagit med en hel del samhällskommentarer. Inga närmare betraktelser, bara kommentarer som tydligt visar att Barbarotti tycker "rätt". Förutom när det gäller den unga, svarta, snygga, smarta kvinnliga kriminalpolisen. Hon får alltid dessa fyra epitet.
Den något underliga och mystiska titeln Schack under vulkanen får sin förklaring, så klart. Det är ju ändå Nesser, det är både underfundigt och klurigt. Och jag vet nu att även en Nesser på lite lägre nivå är en fantastisk läsupplevelse. Nästa del är redan inköpt och väntar i hyllan.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 554 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Schack under vulkanen: och dagarna går, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen.
fredag 13 oktober 2023
Fullbordad utmaning 2023:1
Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.
Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är sjätte året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.
2023 blev det följande författare:
Karin Alfredsson (Skrik tyst så inte grannarna hör)
Karin Alvtegen (Fjärilseffekten)
Carina Bergfeldt (Fotografiet)
Kristin Hannah (Himmel över Alaska)
Cara Hunter (I mörkret)
Clare Mackintosh (Jag ser dig)
I denna sjätte upplaga blev det författare som inte har speciellt mycket gemensamt. Här finns allt från författare som jag har bara har läst en enda bok av till sådana som jag har läst många av. De flesta av dem har jag verkligen gillat, men för en så tog det emot ganska rejält.
Kristin Hannah var den författare som fick en andra chans och hon förvaltade den på ett mycket bra sätt. Det är fullt möjligt att jag kommer att läsa något mer av henne, men det är inget som är prioriterat. Hon finns i alla fall på min radar.
För Carina Bergfeldt handlade det inte om en andra chans, eftersom jag tyckte mycket om den enda jag bok jag hade läst av henne. Här blev det nästan ett motsatt resultat, för denna andra var inte jättebra. Jag kan ändå tänka mig att läsa mer.
Även när det gäller Cara Hunter så var det andra boken jag läste och den första tyckte jag om, väldigt mycket. Det gjorde jag även om denna. Vilket är tur, för jag har (nästan) resten av serien i hyllan redan.
Karin Alfredsson, Karin Alvtegen och Clare Mackintosh var jag ganska säker på att jag skulle fortsätta gilla och jag hade rätt. Detta är författare som är självklara att läsa mer av.
Slutresultaten är att jag inte kan plocka bort någon författare ur min vill-läsa-mer-av-lista. Fyra av författarna är jag säker på att jag kommer att läsa fler böcker av. De andra två kommer jag kanske inte att prioritera, men om de släpper något som låter intressant så kommer det inte att ta emot att läsa.
Betygssnittet för 2023 blev 3,75, vilket är bättre än 2022 då det blev 3,5.
Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är sjätte året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.
2023 blev det följande författare:
Karin Alfredsson (Skrik tyst så inte grannarna hör)
Karin Alvtegen (Fjärilseffekten)
Carina Bergfeldt (Fotografiet)
Kristin Hannah (Himmel över Alaska)
Cara Hunter (I mörkret)
Clare Mackintosh (Jag ser dig)
I denna sjätte upplaga blev det författare som inte har speciellt mycket gemensamt. Här finns allt från författare som jag har bara har läst en enda bok av till sådana som jag har läst många av. De flesta av dem har jag verkligen gillat, men för en så tog det emot ganska rejält.
Kristin Hannah var den författare som fick en andra chans och hon förvaltade den på ett mycket bra sätt. Det är fullt möjligt att jag kommer att läsa något mer av henne, men det är inget som är prioriterat. Hon finns i alla fall på min radar.
För Carina Bergfeldt handlade det inte om en andra chans, eftersom jag tyckte mycket om den enda jag bok jag hade läst av henne. Här blev det nästan ett motsatt resultat, för denna andra var inte jättebra. Jag kan ändå tänka mig att läsa mer.
Även när det gäller Cara Hunter så var det andra boken jag läste och den första tyckte jag om, väldigt mycket. Det gjorde jag även om denna. Vilket är tur, för jag har (nästan) resten av serien i hyllan redan.
Karin Alfredsson, Karin Alvtegen och Clare Mackintosh var jag ganska säker på att jag skulle fortsätta gilla och jag hade rätt. Detta är författare som är självklara att läsa mer av.
Slutresultaten är att jag inte kan plocka bort någon författare ur min vill-läsa-mer-av-lista. Fyra av författarna är jag säker på att jag kommer att läsa fler böcker av. De andra två kommer jag kanske inte att prioritera, men om de släpper något som låter intressant så kommer det inte att ta emot att läsa.
Betygssnittet för 2023 blev 3,75, vilket är bättre än 2022 då det blev 3,5.
torsdag 12 oktober 2023
Hett i hyllan #426
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
De är inte riktigt slut än, de olästa från bokrean 2020.
Michael Robotham har jag varit nyfiken på ett bra tag och när jag hittade Liv eller död på bokrean så var den ett självklart köp.
Bokdamen har läst många böcker av den här författaren och för varje gång hon skrev om dem så blev jag mer och mer nyfiken. Det verkar dock inte ha hjälpt ett dugg för boken är ju fortfarande oläst. Detta verkar vara en fristående bok (vilken tur!), men om jag gillar så har han skrivit åtminstone två serier. Om det inte hade varit så att Boktolvan för 2024 är fulltecknad så skulle han nog ha haft en chans att hamna där.
Så här står det på baksidan:
De är inte riktigt slut än, de olästa från bokrean 2020.
Michael Robotham har jag varit nyfiken på ett bra tag och när jag hittade Liv eller död på bokrean så var den ett självklart köp.
Bokdamen har läst många böcker av den här författaren och för varje gång hon skrev om dem så blev jag mer och mer nyfiken. Det verkar dock inte ha hjälpt ett dugg för boken är ju fortfarande oläst. Detta verkar vara en fristående bok (vilken tur!), men om jag gillar så har han skrivit åtminstone två serier. Om det inte hade varit så att Boktolvan för 2024 är fulltecknad så skulle han nog ha haft en chans att hamna där.
Så här står det på baksidan:
Audie Palmer är dömd för väpnat rån, ett rån där fyra människor fick sätta livet till. Efter det har han avtjänat tio år i fängelse i Texas. Rånbytet lär ha blivit sju miljoner dollar och alla är övertygade om att Audie vet var pengarna finns. Därför har han under de senaste tio åren gång på gång misshandlats och hotats av både interner och vakter.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Nu har Audie avtjänat sitt straff. Men på morgonen samma dag som han ska friges är han försvunnen. Audie Palmer har rymt dagen före sin frigivning! Klappjakten är snart ett faktum, för så snart rymningen uppdagas vill alla ha tag i Audie. Precis som under de senaste tio åren i fängelset är han ett villebråd och nu jagas han av allt från poliser till "vänner" från fängelsetiden. Jägarna verkar dock ha missbedömt rymlingen, för Audie är inte på väg mot pengarna.
onsdag 11 oktober 2023
Fall Time, Cozy Time Book Tag
En rolig tag för hösten, som jag hittade hos C.R.M. Nilsson.
(som i sin tur har hittat den där manbrukar hitta roliga taggar, hos Vargnatts bokhylla).
Crunching leaves: choose a book that has red/orange/yellow on the cover
Jo, det har jag ganska många så det var lite svårt att välja. Ända tills jag kom till Ensam på Mars av Andy Weir. En fullpoängare!
Cozy sweater: what book gives you the warm fuzzies?
Jag har nog ingen specifik bok, eftersom jag ju inte läser om böcker. Däremot så är Louise Penny en författare som alltid lyckas få mig att känna mig trygg.
Fall storm: choose your favorite book or genre that you like to read on a rainy day
En regnig dag alltså ... ja, det skulle vara en riktigt bra skräckbok.
Cool crisp air: what’s the coolest character you’d want to trade places with?
Nu är det ju så att jag oftast läser hemska historier, med mord och annat elände. Så nej, jag vill inte byta med någon.
Hot apple cider: what under hyped book do you want to see become the next biggest, hottest thing?
Jag vet inte om den här boken är underskattad, men det är på tok för få som läser Större än störst av Andreas Roman.
Pumpkin spice: what’s your favorite fall time comfort foods?
Jag är nog egentligen inte medveten om att jag har någon comfort food.
(som i sin tur har hittat den där manbrukar hitta roliga taggar, hos Vargnatts bokhylla).
Crunching leaves: choose a book that has red/orange/yellow on the cover
Jo, det har jag ganska många så det var lite svårt att välja. Ända tills jag kom till Ensam på Mars av Andy Weir. En fullpoängare!
Cozy sweater: what book gives you the warm fuzzies?
Jag har nog ingen specifik bok, eftersom jag ju inte läser om böcker. Däremot så är Louise Penny en författare som alltid lyckas få mig att känna mig trygg.
Fall storm: choose your favorite book or genre that you like to read on a rainy day
En regnig dag alltså ... ja, det skulle vara en riktigt bra skräckbok.
Cool crisp air: what’s the coolest character you’d want to trade places with?
Nu är det ju så att jag oftast läser hemska historier, med mord och annat elände. Så nej, jag vill inte byta med någon.
Hot apple cider: what under hyped book do you want to see become the next biggest, hottest thing?
Jag vet inte om den här boken är underskattad, men det är på tok för få som läser Större än störst av Andreas Roman.
Pumpkin spice: what’s your favorite fall time comfort foods?
Jag är nog egentligen inte medveten om att jag har någon comfort food.