Kommande böcker november 2025

I november kommer det inte jättemånga böcker som jag är sugen på. Men jag saknar julböckerna. Var är de? Har de redan kommit? Var jag inte på humör då?

Nattjägaren av Anders de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Asker (4)
Antal sidor: 507
Utgivningsdatum: 2025-11-05
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död.

I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.

Kort därpå får Leo Asker veta att en antik järnmask, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet, oväntat har hittats i ett dödsbo. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Och kan Avdelningen för förlorade själar ta reda på hur allt hänger samman, trots att inget på plan minus ett är som det brukar?

Samtidigt kämpar Martin Hill för att ta sig ur Prepper-Pers grepp och på samma gång ta reda på hans hämndplaner. Vad väntar honom själv - och Leo?.

Jo, jag vet att jag inte har börjat läsa den här serien än, men Anders de la Motte är ett säkert kort.

---

Angelz av Mons Kallentoft
Genre: Kriminalroman
Serie: Herkules (10)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-11-19
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Två gängtoppar fritas i en spektakulär aktion med hjälp av militära drönare. Kort därefter drabbas en åklagare och en minister av koordinerade sprängattentat mitt i Stockholm. Har gängen bokstavligt talat förklarat krig mot samhället?

Zack och hans team får uppgiften att leda en omfattande utredning som skakar samhället i sina grundvalar. Landet går samtidigt mot ett riksdagsval där opinionen svänger fram och tillbaka i takt med att utredningen byter spår. Är det verkligen gängen som tappat alla spärrar, eller ligger andra motiv bakom händelserna? Då Zack kommer allt närmare lösningen blir också han själv och hans familj en måltavla. Vilket pris ska han behöva betala för att kunna ta det här i mål?

De senaste böckerna har väl inte varit jättebra, men jag har så svårt att avsluta en serie i förtid.

---

Kidnappningen av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 344
Utgivningsdatum: 2025-11-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Advokat Mitch McDeere har undkommit döden, flera gånger. För femton år sedan lurade han maffian. Nu, med sina fiender bakom galler eller döda, har han kämpat sig upp till toppen på en av världens största advokatfirmor. När ett nytt uppdrag tar Mitch till Libyen väntar faran: han dras in i det största gisslandramat i modern tid, med terrorister som redan har mördat och som kommer att mörda igen. Deras krav är ofattbara: en lösensumma på 100 miljoner dollar måste betalas inom tio dagar. Men det är inte en slumpmässig kidnappning - det är personligt. Och ingen, inte ens Mitchs hustru i New York, går säker. Klockan tickar, kan Mitch hinna före sina fiender? Den här gången finns det ingenstans att gömma sig ...

John Grisham har funnits på min autobuy-lista i evigheter. Egentligen borde han kanske inte vara där längre, för jag verkar inte läsa böckerna jag köper.

---

Dödens stenar av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Shetlandskvartetten (9)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-11-07
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Några dagar innan jul drar en kraftig storm in över Orkneyöarna. När vinden avtar upptäcks en död man nära en arkeologisk utgrävning på ön Westray. En bit ifrån kroppen ligger mordvapnet - en sten med flera tusen år gamla inristningar, stulen från öns museum. Mannen visar sig vara Archie Stout, en omtyckt och tongivande öbo, vars död lämnar det lilla samhället i chock.

Kriminalkommissarie Jimmy Perez, som bor på Orkney tillsammans med sin partner Willow och deras son, är snabbt på plats på Westray. Archie och Perez var barndomsvänner och fallet berör honom djupt. Snart dras Perez in i öbornas liv och upptäcker att många av dem bär på mörka hemligheter. På en plats vars historia är oskiljbar från dess mytologi måste Perez hålla huvudet kallt i sin jakt på sanningen. Samtidigt blir mördaren alltmer desperat - och gör sig redo att slå till igen.

Nää, nu får det väl ändå räcka? Det som skulle vara fyra böcker har nu blivit nio. Kommer jag att läsa den? Alldeles säkert. Och ja, jag envisas med att kalla serien Shetlandskvartetten.

---

Hulda av Ragnar Jónasson
Genre: Kriminalroman
Serie: Hulda Hermannsdóttir (4)
Antal sidor: 232
Utgivningsdatum: 2025-11-12
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
En baby försvinner på självaste julafton 1960 och återfinns aldrig. Tjugo år senare dyker nya spår upp: en nallebjörn som tillhörde det försvunna barnet har hittats i en fiskestuga långt norrut. Kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir tar sig an utredningen och beger sig till en isolerad dal där de misstänkta skickligt döljer sina hemligheter. När en storm slår till och el och telefonförbindelser bryts inser Hulda att sanningen är farligare än hon trott. Vad hände egentligen den där natten 1960?

Den här var ju oväntad!

---

Den mörka skogen av Cíxīn Liú
Genre: Science fiction
Serie: Remembrance of Earth's past (2)
Antal sidor: 626
Utgivningsdatum: 2025-11-19
Förlag: Gondol

Från Bokus
Universum är en mörk skog där varje civilisation jagar i tystnad - och den som avslöjar sin plats riskerar utplåning. Jorden har gjort just det. Nu är något på väg.

Jag var ju inte så förtjust i första delen, men det kan ha berott på att jag var sjuk medan jag läste. Jag har nog inte bestämt än hur jag ska göra med denna.

---

Skriket av Jørn Lier Horst & Jan-Erik Fjell
Genre: Kriminalroman
Serie: Markus Heger (1)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2025-11-18
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
VMarkus Heger klarade varken av tiden inom det militära eller studierna till polis men nu spelar han istället in en mycket populär podcast om verkliga brott från sin husbil. "Skriket ingen hörde" var tänkt att bli en serie om sjuåriga Leah Forsberg, som försvann från Fagernes för 15 år sedan, men det blev bara ett avsnitt. Trots att Leahs kropp aldrig hittades dömdes hennes pappa för mordet på henne.

När ytterligare en flicka försvinner dras Markus tillbaka in i fallet, och information från en pålitlig källa får honom att ifrågasätta om rätt man verkligen sitter bakom lås och bom.

Samtidigt fortsätter saker från hans förflutna, som han desperat försökt tränga undan, att göra sig påminda. Hans frånvarande far skriver till honom från fängelset och ber om ett möte. Kanske kan han hjälpa Markus att lösa fallet - och kanske kan de också laga den trasiga relationen mellan dem.

Jag är nog ändå lite nyfiken på denna.

Nyss - Nu - Nästa #44

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Krypskytten av M W Craven. Sjunde delen i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. Den är lika bra som de tidigare böckerna.

Nu: Isgudarna av Mons Kallentoft, som är den femtonde delen om den alkoholiserade polisen Malin Fors. Om jag hade haft lättare att göra slut med en serie så hade denna nog faktiskt kunnat vara en av de jag hade släppt.

Nästa: Hjärtlinjer av Brit Bennett, en bok som jag fick i pocketbytet på läsretreatet 2022. Tanken var att jag skulle läsa den när vi gjorde den sedan länge planerade USA-resan, men nu vet jag inte när jag kommer dit så det är väl lika bra att bara läsa den.

Bok: Viva España av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Viva España
Genre: Feelgood
Antal sidor: 257
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Spanska hjärtan 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 27 september 2025




Första meningen: Mia stortjöt.

Baksidetext
Äntligen befinner sig de tre väninnorna från Fjällfors på varmare breddgrader! Varje dag tackar Noora Gud, änglarna och sina vänner för att flytten till Torrevieja blev av. I butiken har hon både seanser och magiska stenar, allt känns toppen.

Lotta upptäcker däremot att jobbet som begravningskonsult har sina problem. Åldringarna verkar inte ett dugg intresserade av att planera för livet efter detta, tvärtom verkar de tro att de ska leva för evigt.

När Mias arbetsgivare dör verkar äventyret i Spanien vara över. Lika över som relationen till Pedro, som har gått vidare där hemma i Norrland. Mia ärver det stora spanska huset men livet känns ändå tomt och ensamt. Ända tills Dolores anländer. Och krukan med askan som ska stå på altanen.

Min kommentar
Redan förra året, när jag läste första delen i den här serien, så visste jag att det skulle komma åtminstone ytterligare en del. Den tänkte jag spara till semesterresan i år, som tyvärr inte gick till Spanien, men väl till grannlandet Portugal. Den var tänkt som första bok i oktober, men läsningen gick undan så jag både påbörjade och avslutade Viva España redan i september.

Det blir ett kärt återseende med de tre vännerna och det är både roligt och givande att hänga med dem. Det är inte alltför vanligt med kvinnlig vänskap i litteraturen. Tycker jag. Än mer ovanligt är böcker som handlar om kvinnor som är 60+. I Åsa Hellbergs böcker får man både och.

Fina människor och fina relationer, del med lite gnissel. Så klart. Det hör ju till. Kärleksdramat är jag, som vanligt, inte så förtjust i, men det här ju till det också. Och det kunde ha varit mycket, mycket värre. Nu blir det mest en extra krydda. En som jag kanske inte tycker så mycket om för sig själv, men ihop med det andra så funkar det trots allt.

De tre kvinnorna är så olika och jag gillar verkligen att de låter varandra vara det. Jag blir så hoppfull när det stormar in sådana här karaktärer, som visar att det är möjligt att följa sin dröm. Trots att man är "gammal". Något som inträffar betydligt senare än vad många verkar tro. De är så otroligt modiga. Det underlättar ju så klart att de har stöd av varandra och det gör mig glad. Jag tror inte att min dröm inbegriper att flytta till Spanien, men långsemester varje vinter är inte otänkbart.

Baksidetexten på Viva España avslöjar lite väl mycket kan jag tycka och jag är glad att jag faktiskt inte läste den innan jag läste boken. Det hade förtagit en del, tror jag. Nu undrar jag ju så klart om det kommer fler böcker. Eller är det slut nu? Boken känns ganska avslutande, men det hade helt klart varit kul att göra ett nedslag hos dem om några år.

På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Viva España: malins bokblogg, bokbesatt och Boktokig

Tisdagstrion: Norge

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Norge - norska författare eller Norge i handlingen

Det finns en hel del norskt i mina hyllor och det gör det nästan omöjligt att välja. Så jag väljer böcker som jag ännu inte har läst.

1. Blodsband av Jo Nesbø är andra delen i serien om bröderna Carl och Roy. Den första har jag läst och den var riktigt bra. Det finns ingen anledning att tro något annat om denna.

2. Maestro av Geir Tangen verkar vara första delen i en serie, om journalisten Gudmundsson och polisen Skeisvoll. Det är lite av en skam att jag fortfarande inte har läst denna.

3. Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk är också lite av en skamfläck. Den har stått i hyllan i över tio år nu. Även denna är första delen i en serie, om poliserna Krüger och Munch.

TV-serie: Countdown #1 (2025)

Titel: Countdown
Originaltitel: Countdown
Genre: Thriller
Skapad av: Derek Haas
TV-bolag: Amazon
Skådespelare: Jensen Ackles, Jessica Camacho, Violett Beane, Eric Dane, Uli Latukefu
Premiär: 2025-06-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Prime Video 15 september - 20 september 2025




Handling
När en tjänsteman vid Inrikessäkerhetsdepartementet mördas mitt på ljusa dagen rekryteras LAPD-kriminalaren Mark Meachum till en hemlig insatsstyrka, tillsammans med agenter under täckmantel från rättsväsendet, för att leda utredningen. Jakten på mördaren blottlägger snart en ondskefull konspiration och sätter igång en kapplöpning mot klockan för att rädda en stad med miljoner invånare.

Min kommentar
Efter en vecka utan att streama en enda TV-serie så tröttnade vi på det och jag fick ge mig ut på jakt. En serie som jag la till på vår lista i somras var Countdown och jag tyckte att tiden nu var mogen för en thriller eller action eller vad det nu kunde vara. Premissen lät bra i alla fall.

Serien har ett väldigt märkligt upplägg. I avsnitt 10 kan man säga att fallet man har följt från start avslutas, men av okänd anledning så avslutas inte säsongen. I stället startar ett helt annat fall upp. Som ju givetvis inte hinner slutföras. Gjorde de så för att, typ, tvinga fram en andra säsong?

Från start så får man inte veta speciellt mycket om de här människorna och vissa kan det eventuellt vara svårt att uppskatta så där direkt. Sedan får man mer och mer bakgrundsinformation, lite i taget, och plötsligt så är de oemotståndliga allihop. De liksom växer på en.

Det finns så mycket med den här serien som jag uppskattar. Bland annat att belarusierna inte pratar engelska med en dålig brytning, som ska föreställa rysk. Nu låter det kanske inte helt autentiskt när alla pratar, det är något med melodin, men det är bra så. Ganska tidigt så tar man också död på en av teammedlemmarna, vilket visserligen gjorde mig upprörd, men sedan dessutom hela tiden orolig för att det skulle hända igen. Det är smart att göra så, att man liksom inte är säker på vad som kan hända. Och soundtracket, jag som inte ens brukar höra det, jag bara älskar det.

I två avsnitt satt jag och funderade på varför chefen Nathan Blythe var så bekant. När jag såg hans namn, Eric Dane, så kände jag igen även det, men kunde inte komma på varifrån. Jag säger bara Grey's anatomy. Och så kan jag säga Mark Sloan. Jag hade aldrig kommit på det utan att kolla upp honom.

Kort sagt så älskar jag den här elitstyrkan, eller vad man ska kalla dem. Vilka personligheter de är och de kompletterar varandra perfekt. De är så otroligt fokuserade och duktiga på det de gör. Kemin och tonen mellan dem är fantastisk. Ibland tycker jag dock att de inte riktigt förstår vad de själva säger. Något de har påpekat kan en stund senare tas som oklart. Ibland gör de saker som kanske känns lite naiva och godtrogna, men vem gör inte det. Nu har jag inte det jobb som de har, men ändå.

Countdown är precis som jag vill ha mina thrillers. Det är mycket humor och mycket som händer. Så otroligt spännande är det att det är omöjligt att sluta titta, vilket gjorde att det blev ett par (för) sena kvällar. Jag ursäktar alla fel och brister serien må ha. Nu önskar jag bara att de direkt börjar filma andra säsongen för man lämnas med en helt sanslös cliffhanger.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag måste bara ta upp elefanten i rummet. [spoiler]Jag kan inte för mitt liv förstå hur ingen ifrågasatte den där åklagare Valwells beteende. Ingen normal åklagare skulle vara så på som han. I synnerhet inte efter alla skarpa tillsägelser han får, från alla möjliga håll. Men ingen undrar. Det här sa jag redan första gången han dök upp och ville vara med.[/spoiler]


På Trakt.tv har serien 3,45 i genomsnitt (beräknat på 623 betyg).
På IMDb har serien 6,9 i genomsnitt (beräknat på 13k betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Kvinnan i hytt 10 (2025)

Titel: Kvinnan i hytt 10
Originaltitel: The woman in cabin 10
Genre: Thriller
Regissör: Simon Stone
Manus: Joe Shrapnel, Anna Waterhouse, Simon Stone, Ruth Ware (bok)
Skådespelare: Keira Knightley, Guy Pearce, David Ajala, Gitte Witt, Hannah Waddingham
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Netflix 10 oktober 2025




Handling
Under en lyxkryssning bevittnar en journalist en passagerare som kastas överbord sent en natt, bara för att få veta att hon måste ha drömt det. Dagen efter är alla passagerare redovisade och på plats. Trots att ingen ombord tror henne fortsätter hon att leta efter svar och sätter sitt eget liv i fara.

Min kommentar
Den här fredagen var det ovanligt lätt att välja film. Kvinnan i hytt 10 började streama den här dagen och jag har varit sugen på den ända sedan jag såg att den var på gång. Och nej, jag har inte läst boken. Ibland är det nog det bra alternativet.

Här kan vi snacka gaslighting på hög nivå, men samtidigt så har vi ju den numera så vanliga opålitliga berättaren. Det finns en hel hög med människor som beter sig väldigt märkligt. Om det beror på att de är rika (och fulla alternativt höga) är omöjligt att avgöra. Vilket väl är en bra grej, i det stora hela. Så upplägget är det inget fel på.

Journalisten Lo fattar de mest korkade beslut, utan någon som helst tanke på eventuella konsekvenser. Det är ju bra för filmens skull, men jag har nog svårt att se någon göra likadant i verkligheten.

Skådespelarna gör sitt jobb allihop. Inga stordåd, men godkänt. Ljussättningen var inget annat än katastrofal. Det var så mörkt att jag en liten stund undrade om det blivit något fel på TV:n. Lite som att de inte hade råd med lampor som lyste upp scenen. Snygg miljö dock. Då menar jag både yachten och naturen utanför.

Något som jag har märkt i otaliga Netflix-produktioner är att de gärna dumförklarar tittaren lite. Åtminstone den tittare som faktiskt tittar på filmen och inte samtidigt håller på med sin mobil. Ibland förklaras självklara saker. Det stör mig ganska mycket och jag kan ju inte låta bli att undra vem de egentligen gör film för. Mobilfipplaren eller filmtittaren? Ingen gillar i alla fall att bli behandlad som en idiot.

Kvinnan i hytt 10 är faktiskt ganska spännande, men det är lite för tydligt vad som pågår. Eller egentligen så får man den viktiga ledtråden hyfsat tidigt. Jag gissar att boken inte alls är lika övertydlig, men nu är det ju lite för sent att läsa den.


På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 16 122 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 8,2k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Krypskytten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här veckan jobbade jag alla dagar. Heltid. Man kan säga att det nog inte riktigt var dags än, men det gick. Tack och lov att jag har ett yrke och en arbetsgivare som tillåter mig att jobba hemifrån. Det har (väldigt) sakta blivit bättre och nu kan jag dricka kaffe igen. Det har jag saknat de här veckorna. Nästa vecka har vi kortvecka på jobbet, vi är lediga på allhelgonaafton. Och faktiskt ska vi iväg på en liten miniweekend.

M W Cravens serie om Washington Poe och Tilly Bradshaw är en av mina favoriter och lyckliga jag lyckades få den senaste, Krypskytten. Det är sjunde delen och så här långt är den minst lika bra som de andra. Jag ville ge ett smakprov på Tilly som ger en liten aning om hur speciell och filterlös hon är, så jag fick bläddra bakåt lite, men det är det värt 🙂 Här sitter alltså Tilly och Poe och pratar om den tredje vid bordet, en nästan okänd (och lite misstänkt) man vid namn Towler.

Min smakebit är från sida 148:

    Bradshaw rynkade pannan. "Det här är konstigt", sa hon. "Han började arbeta för mr Arreghini för tjugotvå månader sedan."
    "Varför tycker du det är konstigt, Tilly? Det är vad Archie sa till mig."
    "Nej, det är vad han gjorde innan dess som är konstigt, Poe."
    Poe sneglade på Towler. Ett småleende drog över mannens läppar. Som om han var medveten om något lustigt som Poe inte visste något om.
    "Och vad gjorde han innan, Tilly?"
    "Det är just det. Jag vet inte. Antingen gick han under jorden på något sätt och hade ingen anställning över huvud taget, eller..." Hon bet sig i läppen, såg på Towler och rynkade pannan. Så stängde hon laptoppen.
    "Eller vad då, Tilly?"
    "Vill du ha en bit mango, Poe?" Bradshaw sköt till honom sin fruktskål. "Den är färsk och rik på fibrer. Det underlättar när du bajsar."

Bok: Vit kung av Juan Gómez-Jurado

Författare: Juan Gómez-Jurado
Titel: Vit kung
Genre: Thriller
Antal sidor: 484
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Rey blanco
Översättare: Hanna Axén, Johanna Svartström
Serie: Antonia Scott 3
Förlag: Bokförlaget NoNa
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 september 2025




Första meningen: Antonia Scott har inte ens tre minuter på sig.

Baksidetext
Jon Guiterrez har blivit kidnappad och Antonia Scott är fast besluten att rädda sin följeslagare. Men hon behöver inte söka länge innan hon blir kontaktad av kidnapparen, Señor White en mördare som manipulerar andra människors sinnen för att begå brott. Han är även ansvarig för att Antonias man, Marcos, ligger i koma och Antonia har jagat honom länge. Nu vill han träffa henne.

Señor White vill att de ska spela ett spel som går ut på att Antonia och Jon ska lösa tre brott på bara några timmar. Om de vinner lovar han att lämna tillbaka Jon med endast några skråmor. Om inte ...

Min kommentar
Ibland så har man turen att hitta de där böckerna. Att jag hittade serien om Antonia Scott berodde bara på att jag råkade höra ett boktips på Go'kväll, om en spansk bok. Eftersom vi skulle åka till Spanien och jag väldigt gärna vill läsa något som utspelar sig där jag är så fastnade det tipset. Nu var det dags att plocka fram den tredje, och sista, delen, Vit kung.

I den här serien ingår, tydligen, två andra böcker och en novell, som alla utspelar sig innan böckerna om Antonia Scott. Det är oerhört trist att de böckerna inte har översatts, tycker jag. Det känns som att de skulle kunna förklara en del och kasta lite ljus över Antonia och alla som omger henne. I vilket fall, den här serien förtjänar många, många läsare.

Det som gör hela den här serien så fantastiskt bra är den dynamiska duon, Jon Guiterrez och Antonia Scott. De är så olika på väldigt många sätt, men de viktiga värderingarna har de gemensamt. Jag bara älskar relationen (nej, inte ett dugg romantisk) som sakta har växt fram, till en vänskap som klarar allt. De kompletterar varandra på ett perfekt sätt, men framför allt så lär de av varandra. Vilket göra båda två till bättre människor.

Man får veta lite mer om bakgrunden till allt, både Antonia och Röd drottning-projektet, men det saknas lite pusselbitar, kan jag tycka. Denna tredje del är minst lika rå och brutal som de två tidigare delarna. Kanske är det lite mer utstuderat här.

Lösa ändar knyts ihop och frågor får svar, men helt ärligt så förstod jag nog inte allt i upplösningen. Det kan ha berott på en restrött hjärna, men det är förmodligen inte hela sanningen. Det kändes väldigt komplicerat.

Vit kung har ett intensivt driv framåt och är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Det är bara att ta en heldag för läsning. Den är smart och rolig, med fantastiska karaktärer. En kombination som är omöjlig att motstå. Ibland tänker jag att det hade varit kul om Jon och Antonia fanns och var mina vänner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 30 704 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vit kung: Jag kunde inte hitta någon.

Läsplanering november 2025

Årets värsta månad är snart här 😲 Egentligen så borde man kanske läsa lite ljusare böcker då, men det är som det är. Eftersom alla böcker finns på Storytel så ställer inte en enda av böckerna till det i pendlingen så jag drämmer till med fem stycken. Jag hoppas ändå att jag kanske kan klämma in något som gör mig glad också.

• Isgudarna av Mons Kallentoft. Finish That Series.
• Hjärtlinjer av Brit Bennett. Boktolva. Hyllvärmare.
• Andnöd av Amy McCulloch. Hyllvärmare.
• Dödens hemligheter av Stephen Booth. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Den som fruktar snön av H S Palladino. Hyllvärmare

Fullbordad utmaning 2025:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2025 blev det följande författare:
Eva Dolan (Till det bittra slutet)
John Irving (I en människa)
Dean Koontz (Tystnaden)
Dennis Lehane (En äkta man)
Adrian McKinty (Kedjan)
Katarina Wennstam (Svikaren)

Årets tema är favoritförfattare (vilket i det här fallet betyder att jag har läst minst två böcker, som jag verkligen har tyckt om) som jag inte har läst på väldigt många år. Den författare som har väntat längst har väntat sedan 2001 och den som har väntat kortast tid har bara fått ge sig till tåls sedan 2018. De allra flesta förvaltade återseendet på ett bra sätt.

Eva Dolans serie om Zigic och Ferreira var otroligt bra, men boken jag läste nu i år hör inte till den serien. Den var inte heller lika bra. I början undrade jag om det verkligen var samma författare, men historien tog sig på slutet. Tyvärr verkar det vara så att hennes böcker inte längre översätts. Trist, tycker jag.

John Irving var en megastor favorit när jag var yngre. Därför blev den här boken platt fall. För det mesta är det förvillande likt en gubbsjuk mans fantasier. Kanske kommer jag att våga mig på något mer av honom igen.

Dean Koontz var ett tag nästan lika stor favorit som Stephen King (betoning på nästan), men betydligt mer ojämn. Denna var inte en av hans bättre, men det kommer ändå att bli fler. Denna är ju ändå första boken i en serie.

Dennis Lehane är ett säkert kort och det är en sanning som fortfarande gäller. En riktigt bra bok.

Adrian McKintys serie om polisen Sean Duffy i Nordirland på 80-talet var en riktig hit, men av någon anledning så verkar de ha slutat översätta även de böckerna. Däremot så har jag hittat ett par fristående och denna är en av dem. En bra bok även detta.

Katarina Wennstam har jag läst en del böcker av tidigare och verkligen gillat. Även hon har förvaltat återseendet på ett exemplariskt sätt. Den här boken var väldigt bra och jag ser fram emot att läsa vidare i serien.

Slutresultatet är lite förvirrat och egentligen är det väl bara John Irving som blev en rejäl besvikelse. De andra kommer att behålla epitetet favorit och när det gäller Dean Koontz, Dennis Lehane, Adrian McKinty och Katarina Wennstam så har jag redan fler böcker av dem väntandes i hyllan. Eva Dolan vill jag hemskt gärna läsa mer av, men eftersom hennes böcker inte översätts så blir det förmodligen inte så. Detsamma verkar gälla Adrian McKinty, när jag väl har läst den jag har kvar i hyllan.

Betygssnittet för 2025 blev 3,5, vilket är samma som för 2024.

Bok: Luften är fri av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Luften är fri
Genre: Drama
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 september 2025




Första meningen: Ulrika minns tvivlet, timmarna innan hon gick vid Håkans sida mot altaret.

Baksidetext
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre.

Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag första delen i den här serien och trots att jag verkligen tyckte om den så dröjde det fyra år innan jag läste den andra. Då var jag fast besluten att inte låta det gå så lång tid innan jag läste den tredje, Luften är fri. Om man är väldigt snäll så kan man säga att jag lyckades med det, för det dröjde bara tre år. Nu är den i alla fall läst.

I mitt tycke så är inte denna på riktigt samma nivå som de två första. Alla ingredienser finns där, men det är inte samma balans. Här blir det lite mer klassisk deckare av det hela än vad det har varit i de övriga. Därmed inte sagt att den är dålig på något sätt. Väldigt långt därifrån, men den ger mig inte samma känsla. Nåväl, till slut, att kalla dessa böcker för fristående är inte bara felaktigt, utan mer ett tjänstefel.

Man får veta betydligt mer om Kouplans bakgrund här och den är intressant. Och tragisk. Men det går att berätta en tragisk historia med humor. Inte ha ha-rolig utan med en mer lågmäld och finurlig humor. Min sort, helt enkelt. Kouplan får i alla fall ett, vad jag hoppas, ovanligt och delikat problem. Det är inte speciellt svårt att föreställa sig myndigheternas huvudbry. De är ju inte direkt kända för att vara flexibla. Men det är nog ett svårt problem att lösa och det finns nog ingen lätt, och säker, lösning. Själva "gåtan", fallet som Kouplan jobbar med, känns (för en van deckarläsare) lite i tunnaste laget.

Alla Sara Lövestams böcker har nog hittills varit väldigt samhällskritiska, men helt utan pekpinnar. Just i den här boken tycker jag dock att det blir mycket mer tydligt. Det gör inte så mycket, men jag är inte glad i när det trycks på så här tydliga knappar. En av dessa detaljer som jag reagerade på var när en karaktär vid ett tillfälle tyckte att hans fru inte shoppade så mycket. Hon köpte bara fem - max tio - par skor om året. Är det normalt?! Så många olika skor behöver väl ingen.

Slutet känns lite abrupt och jag fick, helt ärligt, ta mig en ordentlig funderare på hur den egentligen slutade. Då hade det bara gått någon timme sedan jag läste ut den. Men sista meningen ger mig hopp om Kouplans framtid.

Luften är fri ger mig lite känslan att det skulle ha varit sista boken. Allt knöts ihop, på ett väldigt övertydligt sätt. Det är inget som jag minns i de tidigare delarna, men nu finns det ju en fjärde del och jag hoppas väl att detta bara var en tillfällig svacka.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 270 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Luften är fri: Feministbiblioteket, Den läsande kaninen och DAST Magazine

Tisdagstrion: Blått omslag

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Blått omslag

Blå omslag är ju en förhållandevis lätt uppgift. Det finns i alla fall många att välja mellan.

1. X sätt att dö av Stefan Ahnhem är femte delen om Fabian Risk. Det här är väldigt brutala böcker, men om man inte har ont av det så är de mycket bra.

2. Dimma över Darjeeling av Mikael Bergstrand är andra delen om Göran Borg, som råkar hamn i Indien. Härliga böcker om kulturkrockar, på ett fantastiskt underhållande sätt.

3. Himlakroppar av Eleanor Catton är en nätt liten bok på drygt 1100 sidor. Den handlar om, bland annat, att gräva guld i Nya Zeeland på 1860-talet. Helt otippat en bok som jag verkligen gillade.

TV-serie: It's always sunny in Philadelphia #1 (2005)

Titel: It's always sunny in Philadelphia
Originaltitel: It's always sunny in Philadelphia
Genre: Komedi
Skapad av: Glenn Howerton, Rob McElhenny
TV-bolag: FX
Skådespelare: Charlie Day, Glenn Howerton, Rob McElhenny, Kaitlin Olson, Mary Elizabeth Ellis
Premiär: 2005-08-04
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 22 min
Såg den på Disney+ 5 september - 7 september 2025





Handling
Fyra egocentriska vänner driver en irländsk pub i Philadelphia och försöker hitta sin väg i vuxenvärlden av arbete och relationer. Tyvärr leder deras förvrängda åsikter och osäkra bedömningar dem ofta till problem, vilket skapar en myriad av obekväma situationer som vanligtvis bara blir värre innan de blir bättre.

Min kommentar
En serie som jag vet finns, men som jag av oklar anledning aldrig känt mig sugen på att se, är It's always sunny in Philadelphia. Men så började vi titta på dokumentären Welcome to Wrexham, där Rob McElhenny (en av skaparna till It's always sunny) är med och det gjorde oss nyfikna på annat med/av honom. När vi då kände att nu behöver vi något roligt, så tyckte jag att det kunde vara dags.

Nu vet inte jag hur resten av säsongerna är (det finns just nu sjutton totalt, men fler är på gång), men denna första är så osannolikt politiskt inkorrekt att till och med jag blir lite chockad och vrider på mig en aning i soffan. Vi var rörande överens om att det här aldrig hade kunnat slå nu, tjugo år senare.

Det här gänget på fyra gör precis vad som helst om det kan ge dem en fördel. Alldeles oavsett om det blir en nackdel för någon av de andra tre. Faktum är att de nog tycker att det blir ännu bättre om något blir sämre för de andra. Med sådana vänner behöver man faktiskt inga fiender. De är egentligen ganska hemska människor allihop. Intressant nog så spelar Rob McElhenny, en av skaparna alltså, det största äcklet i serien. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Han verkar ju helt normal i Welcome to Wrexham. Men där är han å andra sidan sig själv.

Tydligen så är karaktärernas ålder närmare 30 (tror att en av dem sa att han var 28 och de andra ä i samma ålder), vilket är oerhört svårt att tro för mig. Å andra sidan så hade vi i flera år en granne som var i den åldern och han betedde sig nog ungefär så här. Det mest positiva man kan säga om gemenskapen är att de åtminstone har en härlig kemi. Allt känns väldigt äkta. Hur otroligt och hemskt det än låter.

Min känsla är att manusförfattarna har valt ut de mest känsliga och stötande ämnena som de kan komma på och så har de gjort ett totalt opassande manus om det. Vilket faktiskt blir ganska kul. Jag kommer förmodligen alltid att tycka att inget ämne är för allvarligt för att skämta om (vissa kan vara för tidiga). Livet blir så otroligt tufft, tråkigt och tillknäppt om man inte vågar skratta åt eländet. Och det det är ju ändå genom humorn som man kan få fram den bästa samhällskritiken. Tycker jag.

Hela första säsongen av It's always sunny in Philadelphia består av bara sju avsnitt, på vardera lite drygt tjugo minuter. Så det går undan att se den, även om man (jag) inte orkar se alltför många avsnitt i följd. Det kan faktiskt bli för mycket. På dessa sju avsnitt kommer det upp många ämnen som är mer eller mindre olämpliga. I alla fall 2025. Det ska bli väldigt intressant att se om det fortsätter så här eller om tonen blir lite mildare. Jag har i alla fall hört att första säsongen är en av de sämre.


På Trakt.tv har serien 4,3 i genomsnitt (beräknat på 12,1k betyg).
På IMDb har serien 8,8 i genomsnitt (beräknat på 272k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Torsdagsmordklubben (2025)

Titel: Torsdagsmordklubben
Originaltitel: The Thursday murder club
Genre: Crime
Regissör: Chris Columbus
Manus: Katy Brand, Suzanne Heathcote, Richard Osman (bok)
Skådespelare: Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley, Celia Imrie, Naomi Ackie
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 120 min
Serie: -
Såg den på Netflix 5 oktober 2025




Handling
Fyra okuvliga pensionärer – Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce – ägnar all sin tid åt att lösa ouppklarade mordfall för skojs skull. När ett oförklarligt dödsfall inträffar precis utanför deras egen tröskel tar deras avslappnade detektivarbete en spännande vändning.

Min kommentar
Filmtittandet gick ju lite i stå på grund av semester, men nu är det dags att börja igen. En film som jag har varit sugen på att se sedan den kom är Torsdagsmordklubben, men så var jag ju tvungen att läsa boken först. Sedan ville jag att det skulle gå åtminstone lite tid emellan. Men nu kunde jag faktiskt inte vänta längre.

Visst är det så att man får ändra saker i en filmatisering, men jag tycker nog att grundidé och grundpersonligheterna måste vara desamma. Det måste finnas gränser. Här har man helt sonika plockat bort en hel tråd, en gärningsman är ändrad, en som blivit trevlig på äldre dagar i boken har förblivit ett kräk i filmen, en annan som var genomsnäll i boken visade sig plötsligt vare en mördare i filmen. Nej. Jag är inte jätteglad i ändringarna som har gjorts.

Vilka stjärnor som är med! Så bra de är! Det är så otroligt kul att se dem i riktiga roller, inte bara som utfyllnad som någons gamla ... (infoga valfri släkting). De har en härlig kemi och ett fantastisk samspel. Jag tycker man kommer dem nära, med ganska små medel. Eller så är det för att jag har läst boken. De bär hela filmen.

Tempot är långsamt och det gillar jag mycket. Det känns befriande med något som låter varje bildruta vila (framför allt höra ihop med både den föregående och den efterföljande), i stället för att klippa ihop dem så man inte ser vad som händer. Kanske måste man vara äldre för att uppskatta, eller åtminstone av den lite lugnare typen.

Torsdagsmordklubben är trivsam, mysig och lite rolig är den allt också. Filmen är ungefär lika bra som boken, men av olika anledningar. Jag kan utan problem se mig ha det precis så där när jag är 70+. Löser kalla fall (eller nya, för all del) med mina vänner, medan vi dricker drinkar och äter kakor. Nu vet jag vad jag sparar till.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 191 192 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 59k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Låt mig vara

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Jag hade fel förra helgen, jag var inte alls på bättringsvägen. På måndagen blev det besök på vårdcentralen och sjukskrivning hela veckan. Jag har aldrig blivit sjukskriven förut 😲 För att göra allt ännu värre så bar sambon hem en förkylningsbacill som jag så klart inte kunde stå emot, men det var faktiskt den märkligaste förkylning jag någonsin har haft. Ont i halsen i två dagar, pyttelite snuva (knappt ens värt namnet) och sedan puts väck. Jag är tacksam för det och nu verkar resten av mig också repa sig.

Man skulle kunna tro att det har blivit mycket läsning under veckan som gått, men jag har inte riktigt orkat med det. Det har funkat betydligt bättre med TV-serier, men lite lästid har det ändå blivit. Alla planerade böcker i oktober är utlästa och då botaniserar jag lite hej vilt. Jag hittade en bok av Clare Mackintosh som har några år på nacken, Låt mig vara, som jag tyckte att det kunde vara dags för.

Min smakebit är från sida 147:

"Jag förmodar att maken inte tror på spöken", sa Sarah. De satt i en svart skinnsoffa i besöksrummet på Highfield. Murray hade tagit rast och passade på att hälsa på Sarah de fyrtiofem minuterna som var avsedda för middag.
    "Sambon". Nej, han säger att det är sorghallucinationer."
    "Spöket Casper kommer att bli helt förkrossad."
    Dörren öppnades och en ung flicka kom in. Hon var så smal att huvudet verkade oproportionerligt stort, och ett sicksack-mönster av tunna ärr täckte hennes armar från handleden till axeln. Hon låtsades inte om Murray eller Sarah utan tog bara en tidning från soffbordet och gick ut igen.
    "Enligt Mark Hemmings påstår upp till sextio procent av alla sörjande att de har sett eller hört sina nära och kära efter att de har gått bort, eller känner deras närvaro på något annat sätt."

Bok: Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Villa Havsbris
Genre: Feelgood
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 september 2025




Första meningen: Sophie kan inte höra vad mannen framför henne säger, hon ser bara hans läppar bilda ord under den välansade mustaschen.

Baksidetext
Sophie återvänder motvilligt till sitt barndomshem, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som hon fått ärva efter moderns död. Hon vill inte vara här längre än nödvändigt och planen är att återvända till karriären och livet i Berlin så fort hon bara kan.

Att sälja ett nedgånget kurhotell är inte det lättaste, och hon får rådet att renovera det. Hon sätter in en annons om arbetskraft och inom kort flyttar tre väldigt olika men arbetsvilliga personer in, alla i behov av en paus i tillvaron. Efter ett tag visar det sig att deras bagage inte är så lätt som de påstått, men i takt med att huset förändras, så förändras också människorna i det.

I grannhuset bor Ella. En gammal dam som i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Ella är döv, vilket tillät Sophies mor Mona att lätta sitt hjärta i hennes sällskap. Men Ella kan läsa på läppar, och utan att Mona förstått det, avslöjade hon den hemlighet som skulle ha följt henne i graven. Nu står Ella inför ett dilemma. Ska hon berätta vad hon vet för Sophie?

Min kommentar
Det visade sig att jag behövde trolla fram ännu en oplanerad bok och då tyckte jag att jag nog behövde något som inte var mörkt och dystert. Något som fick mig att må bra. Då kom jag att tänka på Villa Havsbris, den första bok av Caroline Säfstrand som jag köpte och av olika anledningar har blivit liggande oläst. Trots att jag under tiden har läst fyra av hennes andra böcker.

Detta är en fin historia om att våga bryta destruktiva mönster. Att våga drömma. Och att våga förverkliga drömmen. Alltihop får mig att börja fundera på vad jag själv kan ha ogjort, men jag tror faktiskt inte jag har något.

Sophies önskan var ju att få tag i personer som inte har något bagage, som hon kunde låta bli att bry sig om. Det vet vi ju alla att sådana människor inte existerar. Dessutom så är det omöjligt att leva så tätt på varandra så länge utan att få en relation. På både gott och ont. Så här blir det renovering av både hus och människor.

Någon av karaktärerna kan ha varit lite svårare att tycka om i början, men ju mer jag lär känna dem desto mer gillar jag dem. Jag är dock lite osäker på vad jag hade tyckt om en granne som Ella. Hon la sig i otroligt mycket och på ett sätt som fick livsomvälvande konsekvenser. I andras liv. Allihop har sin egen tragiska historia, men ingen blir väl förvånad om jag säger att det ordnar sig. Kanske inte alltid på det sätt man tror, men det blir bra.

Caroline Säfstrands böcker är speciella och jag gillar verkligen att hennes böcker inte är så där fluffigt rosa romantisk "feelgood". Kärlek har överhuvudtaget inte speciellt stort fokus. Däremot så har relationer det. Det finns ju relationer som inte är kärlek. Tack och lov, för det är så jag vill ha mina böcker.

Villa Havsbris är feelgood i dess riktiga (enligt mig) betydelse. Inte romantik, utan må bra. Det är faktiskt inte samma sak. Här finns mycket svärta, men också mycket ljus. Jag hade helt klart behövt en vecka eller två i Villa Havsbris. Huset som läker trasiga själar. Skepparkroken är nu uppsatt på listan över platser som jag vill besöka.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 764 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Villa Havsbris: enligt O, malins bokblogg och Nilmas bokhylla

Som jag har längtat

Det finns böcker som man längtar intensivt efter och då är ju glädjen stor när den plötsligt dimper ner i brevlådan.

Nu är det ett par år sedan jag läste Anna Kurus förra bok och ända sedan dess så har jag väntat på nästa. För någon månad sedan såg jag att den skulle släppas i september och jag hoppades så att den skulle komma till mig självmant 🙂 En dag så låg det ett bokpaket i facket och jag önskade frenetiskt att det skulle vara Hungermyren som låg i där. Det var det. Den är redan läst. Tack till Modernista!

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Hungermyren av Anna Kuru, som var precis allt jag förväntar mig av en bok av Anna Kuru. Alla de som använder en massa onödiga ord när de skriver borde gå i skola hos henne.

Nu: Flickan med gåvorna av M R Carey är en bok som har stått i hyllan sedan sommaren 2017. Det kan ha varit temat som gjort att det har dröjt, men så här långt så är den fantastiskt bra.

Nästa: Låt mig vara av Clare Mackintosh blir den tredje boken jag läser av henne och jag hoppas att denna är lika bra.

Bok: Vägen in av Peter Lindmark & Anders Nilsson

Författare: Peter Lindmark & Anders Nilsson
Titel: Vägen in
Genre: Thriller
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Frank Wagner
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 14 september 2025




Första meningen: En skepnad glider sakta fram ur mörkret men syns knappt då han medvetet håller sig från gatlampornas ljus.

Baksidetext
Barägaren Frank Wagner hamnar i hetluften när han försvarar en av sina kvinnliga anställda mot en brutal MC-gängmedlem. Snart inser han att den enda räddningen från att han själv eller hans närstående ska drabbas, är att sälja sin själ till djävulen och börja samarbeta med en av Göteborgs mest ökända gangsters. Seth Rydell.

Men Frank döljer en farlig hemlighet. På anmodan av Göteborgspolisens specialenhet, GSI, går han med i Rydells gäng. Men inte som en av dem, utan som infiltratör.

Min kommentar
Eftersom jag låg ganska långt före i min läsning när färden bar norrut mot Göteborg så passade jag på att läsa en bok som jag la till på min lista för ett bra tag sedan. Vägen in är första delen i serien om Frank Wagner. Hela bakgrunden till hur han hamnade i klorna på Seth Rydell och GSI. För mig är den ju fullständigt oemotståndlig.

Om jag skulle ha något som jag kallar för ett guilty pleasure så är det Johan Falk-universumet. Där fastnade jag redan när jag såg första filmen och om det inte är 25 år sedan så närmar det sig det. Eftersom jag har sett alla filmerna (två gånger) så känns det det mesta bekant och medan jag läser så ser jag alla filmkaraktärerna framför mig. Det är speciellt. Lite som att ha en film i huvudet.

Många gamla bekanta dyker upp och det är speciellt trevligt att träffa på Patrik Agrell igen. Det är intressant och spännande att få historien lite ur Seths gängs synvinkel, och Franks så klart. Många händelser har det berättats om i filmerna, men nu får man bakgrunden. Seth har ännu inte blivit den mer mänskliga person som han blir i de senare filmerna, men man anar embryot. Frank känns inte riktigt som jag minns honom. Jag upplever honom som hårdare här, mer känslolös. Så uppfattade jag inte honom i filmerna.

Frank fattar så många felaktiga beslut och när han väl har börjat göra det så måste han fortsätta. När han försöker klara sig ur en knipa så blir det hela tiden bara värre och värre eftersom han måste trassla in sig mer och mer. Då pratar jag om både Seths gäng och GSI.

För mig blir det en aning konstigt när det tjatas om vilket rättspatos Frank har. Jag tycker inte att man kan ha det när man tar lagen i egna händer och springer runt och misshandlar folk. Det blir ju lite galet. Jag förfäras över hur polisen behandlar sina infiltratörer, men det kan ju bero på att jag vet vad som väntar.

Ibland känns det hela mer som ett filmmanus än som en bok, vilket inte alls behöver vara negativt, men ofta kommer saker som känns som scenanvisningar. Tillsammans med många upprepningar så blir det emellanåt en aning tjatigt.

Vägen in är action i bokform och underhållning i dess renaste form. Den är skriven på samma sätt som filmerna är gjorda; kortfattat och snabbt tempo, ibland till och med lite forcerat. Den går supersnabbt att läsa, eftersom den är nästan omöjlig att sluta läsa. Dock tycker jag att den är lite för simpelt skriven och på grund av det når den inte upp till en fyra. Nu väntar jag otåligt på andra delen, när den nu kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 163 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vägen in: DAST Magazine

Tisdagstrion: Bröder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Bröder

Bröder kan man ju tolka på mer än ett sätt. Min blir den som betyder syskon. En bok var självklar, de andra fick jag leta efter en liten stund.

1. Kungariket av Jo Nesbø handlar om bröderna Roy och Carl. Roy är alltid beredd att skydda sin lillebror Carl. Förutom den gången när de var yngre, den gången då det verkligen behövdes. Nej, det här är ingen deckare.

2. Den förskräckliga apan av Stephen King är en novell ur novellsamlingen Den förskräckliga apan och andra berättelser. Två bröder hittar en mekanisk apa. När man skruvar upp den och den slår ihop sina cymbaler händer det saker. Den här novellen har precis blivit film, The Monkey, och då är den en skräckkomedi.

3. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en bok som faktiskt golvade mig. Den handlar om Isak, hans stora kärlek Ester och hans lillebror Anton. En berättelse om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.