"Utrensning" av Sofi Oksanen

Genre: Drama
Antal sidor: 357
Originaltitel: Puhdistus
Översättare: Janina Orlov
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Media: Pocket
Förlag: Bonnier Pocket





Första meningen: Måste försöka skriva några ord för att hålla humöret uppe och inte förlora förståndet.
Sista meningen: Snart är vi tre tillsammans.

Baksidetext
Aliide är en ung kvinna när hennes hemland Estland ockuperas av Sovjetunionen under andra världskriget. Hon är förälskad i sin egen svåger, som är motståndsman, och den kärleken får henne att begå ett förräderi som förföljer henne resten av livet. Historien gör henne till förövare, men hon är lika mycket dess offer.

En dag i början av nittiotalet hinner den ikapp henne. Aliide hittar en avsvimmad ung kvinna i sin egen trädgård. Kvinnan heter Zara, hon har fastnat i ett traffickingnät och är på flykt undan sin hallick. Aliide tar in henne i sitt hem, tar hand om henne och gradvis går det upp för henne att Zara inte är någon främling. Långt därifrån.

Min kommentar
Ja, det här var en gräslig historia, skriven på ett väldigt "lätt" och snabbt språk. Jag vet inte om det egentligen är en fördel att den är skriven på det här sättet, det blev lite "thriller-aktigt" av ett (egentligen många) allvarligt ämne. Den fick mig ändå att förskräckas (kan inte komma på något annat ord) över tillståndet i ett grannland för bara tjugo år sedan. Hur är det möjligt? Och hur kan jag inte ha vetat detta tidigare? Jag kan nästan inget om Estlands historia och jag kände mig tvungen att googla lite medan jag läste och jag gillar böcker som får mig att fundera och leta information. Förutom att läsa in mig på Estlands historia så kände jag mig tvungen att kolla upp både mjölksvamp och tesvamp, för det hade jag aldrig hört talas om tidigare.

För min del tror jag den hade vunnit på att hoppa mindre mellan åren. Det hade varit helt OK om det hade varit tre olika trådar, som gick i ordning, men här hoppas lite för friskt fram och tillbaka. Enda syftet verkar vara att kollra bort läsaren och göra det besvärligt, det är inget som tilltalar mig. Hoppandet gjorde det ändå inte för jobbigt, det gick bra att följa med ändå, men jag gillar inte sättet.

Aliide verkar vid första anblicken vara en otroligt osympatisk och oempatisk person (med en helt osannolik fobi för flugor, varför förstår man bara om man läser översättningarna i slutet av boken), men efter hand så inser jag att skenet bedrar. Däremot visar Aliide hur man kan bli om man tvingas fatta omöjliga och absurda beslut för att därefter leva med konsekvenserna. Det visar också vad människor kan göra och stå ut med för att överleva och priset för det. Ibland hisnade jag riktigt när saker och ting drogs fram i ljuset.

Ibland var detaljrikedomen stor och ibland fick man gissa och dra egna slutsatser. För min del räckte detaljerna i Zaras liv för att kunna gissa vad som egentligen hände Aliide, Ingel och Linda i den där källaren i kommunalhuset. Det här med att tvinga läsaren att gissa tror jag egentligen är ett vinnande koncept, för det är nästan alltid otäckare att inte veta säkert, än att få allt beskrivet för sig.

Lite svårt hade jag också för hur kvinnor och män framställdes, generellt. Kvinnorna var starka, utsatta och tvingades göra vad som helst för att överleva, männen var grymma och korkade. Nu när jag tänker efter så var kvinnorna dynamiskt porträtterade, medan männen var extremt platta och endimensionella.

Det är riktigt svårt att sätta betyg på den här boken, jag ville verkligen gilla den mer än jag gjorde. Trots att den avhandlar många, många viktiga ämnen och man får sig en hel del intressant historia till livs, så sätter den inga djupare spår hos mig. Visst har den fått mig att fundera, men jag har sett och läst det förut.

Boktipset estimerade betyg var 4.7, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Utrensning: Böcker emellan, Bokbrus och Bokfrossa.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Utrensning av Sofi Oksanen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp tio på min vill-läsa lista i vinter

Dags igen för Topp Tio Tisdag eller som det heter i original, Top Ten Tuesday. Den här veckan handlar det om vilka tio böcker som står högst på vinterns (december till februari) vill-läsa lista.

Den här var inte så lätt, det är ju så otroligt många böcker jag vill läsa, betydligt fler än tio. Dessa är de jag kom fram till efter mycket funderande och massor av magkänsla och självklart står de utan inbördes ordning.

1. Fria män av Halldór Laxness. Ingår i den Nordiska läsutmaningen. Blev jättesugen på den här när jag var på Island i somras. Vår guide berättade om den, läste lite ur den och jag blev såld. Tänkte läsa den här som e-bok. Faktiskt.

2. Under kupolen av Stephen King. Som jag har väntat. Pestens tid möter Flugornas herre står det på baksidan. Vad mer kan man önska? Får försöka hinna med den här över jul- och nyårshelgerna då jag är ledig. Den är lite för tjock och tung för att släpa med på tåget.

3. Livets sommar av Oddvør Johansen. Ingår också i den Nordiska läsutmaningen. Kan bli svår att få tag på, får se om de kan skaka fram den på biblioteket.

4. Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist. Ja, jag vet, jag har inte läst den än och jag skäms lite. Men vampyrer är ju inte min grej, fortsätter jag att hävda med en dåres envishet. Nu ska den läsas i alla fall. Ingår in min Boktolva för 2012.

5. Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson. Har läst den första i serien om Ellen Elg och gillade den väldigt mycket. Det här är den andra delen och jag hoppas den är lika bra.

6. Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Den tredje boken som ingår i den Nordiska läsutmaningen. Den låter riktigt intressant. Jag har den inte ännu, men förmodligen kommer jag att köpa den i pocket.

7. Döden skall du tåla av Karin Fossum. Tionde delen om Konrad Sejer. Jag har läst alla de andra nio och Fossum tillhör en av mina favoriter. Boken har stått övergiven i bokhyllan så länge att den nästan dammat igen.

8. Hypnotisören av Lars Kepler. Ännu en bok som det känns som att jag är sist med att läsa. Hoppas den är lika bra som (nästan) alla sagt. Ingår i min Boktolva för 2012.

9. Alltför nära av Linwood Barclay. Läste Utan ett ord förra året och gillade den så mycket att jag var tvungen att köpa den här också. Får se om den är så bra att även nästa inhandlas.

10. Blodläge av Johan Theorin. De tidigare två i Ölandskvartetten har jag läst, med lite blandat resultat. Nattfåk tyckte jag var riktigt bra och otäck. Skumtimmen passade mig inte alls lika bra. Får se vad jag tycker om den tredje.

Fullbordad utmaning #1

Pocketlovers utmaning Tre på Tre är härmed slutförd.

Utmaningen antogs i augusti och gick ut på att läsa tre böcker på samma "tema" - en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav. Vad som helst egentligen, bara det var tre. Detta skulle utföras från 1 september till 30 november.

Av en händelse hade jag tre olästa (fyra faktiskt, men nu skulle vi bara läsa tre) böcker av Ramona Fransson om polisen Greger Thulin. Jag valde att läsa de tre första i den serien. Och nog blev det en utmaning alltid.

Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig i Göteborgstrakten, eftersom jag är en Göteborgare i förskingringen och även om jag inte är kvar där rent kroppsligen, så bor mitt hjärta kvar. Det är förmodligen det som gör att jag, utan att ha läst en enda bok av Ramona Fransson, köper fyra stycken direkt. De måste ju vara bra, de handlar ju om Göteborg. Eller hur?

Så här med facit i hand så kan jag säga att om jag inte hade köpt alla på en gång så skulle jag, efter att ha läst den första, inte ha skaffat någon mer. De passade mig inte alls och det gjorde mig riktigt ledsen, speciellt som jag faktiskt har en kvar, oläst.

Jag tänker inte skriva här igen vad jag tyckte om böckerna, utan det kan man läsa på respektive inlägg som man kommer till om man klickar på bilderna här nedanför.

Själva utmaningen i sig, att läsa tre böcker som på något sätt hör ihop, gillade jag skarpt och gör gärna om igen. Jag har massor av olästa böcker som kan paras ihop tre och tre.

Till den hemliga bokvännen

Böckerna och jag
När jag tittar runt i bokhyllan så ser jag mest deckare, thrillers och skräck. Men jag minns en tid när jag läste även annat och då var det historiska romaner, typ Howard Fast, James Michener, John Jakes och Brian Garfield. Den tiden saknar jag litegrann och försöker styra över åt det hållet, men deckare är nog favoriten.

Mina favoritförfattare är Stephen King och Dean Koontz, av dem har jag i stort sett allt. Trodde jag i alla fall. Jag upptäckte till min stora fasa att en bok av Koontz, som jag faktiskt trodde att jag hade, inte alls står i min bokhylla. Den saknade boken är Hjärtats mörka flod.

Andra favoriter är Åsa Larsson, Karin Fossum, Jo Nesbø och Dennis Lehane.

Jag är fullkomligt besatt av bra deckarserier och måste läsa dem i ordning. Av någon okänd anledning råkade jag köpa del 10 i serien om Maria Wern av Anna Jansson och försöker nu läsa fram till den. Det går sådär, har inte lyckats få tag på fjärde boken, Silverkronan. Den är alltid slut när jag ska till att beställa.

Med stor förvåning upptäckte jag att jag inte har en enda Terry Pratchett i min bokhylla, inte heller har jag läst något av honom. Och han har faktiskt hela fem böcker på BBC:s Big Read lista. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij är jag också rejält nyfiken på. En annan bok som lockar mig är Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde.

Än så länge läser jag bara på svenska och bara pappersböcker, men allteftersom e-böckerna gör sitt intåg i mitt liv så kanske det ändras det också.

Jag gillar böcker som berör mig på något sätt, glädje, sorg, ilska, skräck... ja, bara jag känner något. Det är också en fördel om de får mig att fundera och kanske börja läsa in mig på något ämne.

Rent generellt kan jag nog säga att jag inte undviker vare sig genre eller författare. Även om jag med en dåres envishet fortsätter att hävda att vampyrer inte är min grej, trots att jag egentligen blivit överbevisad eftersom Salem's Lot av Stephen King handlar om vampyrer och den älskade jag. Biografier har jag också fått för mig att jag inte gillar, har dock skaffat mig Patrik Sjöbergs bok, men inte läst den än. Dikter kan man säga går bort, det klarar jag inte alls att läsa. Kort sagt kan man nog säga att jag är nyfiken på det mesta och jag förkastar ingen genre eller författare. I alla fall inte oläst.

På http://www.skrymslet.se/books/bokhyllan.html har jag en lista över alla böcker som just nu är i min ägo.

TV, film, mat och övrig kuriosa
Jag är inte bara boknörd, utan även datornörd och TV-/filmnörd. Jag spelar bland annat managerspel online, ishockey är det som gäller då, och lite datorspel blir det ibland också och då är det strategispel. TV och film blir det också ganska mycket. Speciellt serier på TV och då är det kriminalserier, som CSI, The Mentalist och Navy CIS, men även sjukhusserier som Cityakuten och Greys anatomy uppskattas. Gilmore girls och Vänner var också höjdare när det begav sig. När det gäller filmer så har jag upptäckt att jag blivit mer kräsen genom åren och förutom ren underhållning, som action med massor av effekter (tänk Mission impossible) så gillar jag också klurigare filmer, som Inception och Memento.

Förutom böcker, DVD och CD så samlar jag egentligen inte på någonting. Men det finns ju saker och ting som jag är barnsligt förtjust i, som snögubbar. Och jag är rent livsfarlig att släppa in i en bokhandel, där kan jag vandra omkring och pilla på anteckningsböcker, pennor och annat smått och gott i evighet.

Jag vet inte riktigt vad jag har för favoritfärg, men det känns som att jag är inne i en lila och grön period. Rött är också snyggt.

Jag dricker både kaffe och te och jag brukar säga att jag är så trist att jag gillar när saker smakar det de är, men det är inte riktigt sant. Även här gäller att inget ratas innan det provats. Favoritsmaker i största allmänhet är vanilj, kanel och citron.

Jag är ostbågoman och i övrigt gillar jag mest salt godis, sött är inte lika populärt. Förutom choklad då och ljus sådan. Det händer att jag köper smågodis ibland och då är favoriterna, förutom salt lakrits, geléhallon, zoo och fruxo.

Jag är född i den underbara månaden maj och är alltså Tvilling.

Prydnadssaker, som inte har med jul att göra, går bort i mitt hem. Mina bokhyllor är till för böcker. Inget annat.

Jag älskar att få paket och egentligen är det inte innehållet som är det viktigaste. Bara det att någon tagit sig tid att fundera ut något till mig, gör mig jätteglad.

Bokpaket

Nu har jag äntligen fått lov att köpa en bok, trots köpstoppet. Bokcirkelböcker är ju undantagna, tack och lov, och nu har vi bestämt att vi ska ta oss an John Grishams Bekännelsen. Jag var ju inte speciellt nödbedd och, för att använda Bokbabbels eminenta lista, klickade snabbt hem den. Den har funnits på min önskelista ett tag och så fick jag ju till slut en anledning att köpa den.

Till min stora fasa så var omslaget tilltufsat och lite halvtrasigt när jag packade upp boken. Det gör mig ledsen ända in i själen... Det värsta kan jag nog i alla fall fixa till genom att lägga det i press.

Jag har redan börjat läsa i den och kommit en tredjedel eller så. Det här verkar utveckla sig till en riktigt otäck historia och en rejäl blodtryckshöjare. Jag blir så vansinnigt upprörd över trångsynta och, faktiskt, rent korkade människor. Det här handlar om dubbelmoralens mästare, i landet där dödsstraff är OK, men abort är mord. Återkommer med mina tankar och funderingar när jag läst ut den.

Bokrelaterade julklappar

Veckorna bara rusar fram nu och ett tecken på att det är helg är Annikas bokbloggsjerka. Den här gången handlar det om ett väldigt aktuellt ämne vid den här årstiden...


Vilka bokrelaterade julklappar vill du helst se under granen i år?


Jag önskar mig alltid massor av böcker i present, både till jul och födelsedag. Det spelar ingen roll att jag har över 100 olästa böcker i hyllan. Man kan aldrig få för många böcker att läsa. Och har man köpstopp själv så är detta ett av de sätt man har att fylla på i hyllorna.

Detta är ju så klart inte hela mina önskelista, den är inte riktigt klar utan behöver bearbetas och kommer i ett annat inlägg om ett tag.

Så mycket kan jag säga i alla fall att Flickan från ingenstans av Justin Cronin ligger allra högst på listan. Den har jag sneglat på riktigt länge, jag älskar ju tegelstenar. På en lika säker andraplats ligger Dewey Decimal av Nathan Larson. Bara namnet gör ju att jag som boknörd blir sugen på den.

"Och en grej till..." av Eoin Colfer

Genre: Fantasy
Antal sidor: 279
Originaltitel: And Another Thing...
Översättare: Lisbet Holst
Serie: Liftarens guide till galaxen 6
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Förlag: B Wahlströms





Första meningen: Såvitt vi vet... beslöt det kejserliga galaktiska rådet en dag över en hink juvelbesatta krabbor att det behövdes en intergalaktisk motorväg i den gudsförgätna änden av Galaxens västra spiralarm.
Sista meningen: Slutet på en av mittnarna.

Baksidetext
Få bokserier har roat så många läsare världen över och under så lång tid som Douglas Adams Liftarens guide till galaxen.

För att fira att det är 30 år sedan den första boken i serien publicerades och för att introducera en ny generation läsare för några av de roligaste böcker som någonsin skrivits, kommer nu Och en grej till där vi får följa den olycklige jordbon Arthur Dents fortsatta äventyr i galaxen.

Douglas Adams hade alltid för avsikt att skriva en sjätte del av Liftarens guide, men hans förtidiga död 2001 innebar att han aldrig fick chansen. Istället har den erkänt humoristiske och kritikerrosade författaren Eoin Colfer, skaparen av den populäre (och missförstådde) anti-hjälten Artemis Fowl, ombetts att åter släppa Arthur Dent och Ford Perfect lösa i tid och rum.

Universum är stort och nästan allt kan, och vanligtvis kommer att, hända den som inte ser upp. Så packa din handduk och njut av färden!

Min kommentar
Först vill jag bara nämna att det var ungefär femton år sedan jag läste de fem första delarna i Liftarens guide till galaxen och jag fullkomligt älskade den första och sedan minskade graden av kärlek för varje del jag läste.

Om jag hade vetat då, när jag bestämde mig för att köpa den här boken, vad jag vet nu, så skulle jag nog ha låtit den här serien avslutas med I stort sett menlös. Visst är den rolig, cynisk och allt det där som jag gillade med första delen, men det tråkiga är att ett skämt är kul första gången och möjligtvis andra. När man hör det tredje, fjärde, femte (ja, ni förstår kanske) gången, så blir det bara trist och uttjatat. Visst hände det att jag smålog och fnissade lite, men jag saknade gapskratten.

Boken är dessutom fullkomligt nerlusad med referenser till de andra delarna och kursiverade stycken med vad som kallas Faktainformation. I början är de också ganska småkul, men de drar ner tempot betydligt så mot slutet blir de bara irriterande. Jag hade gärna velat ha med ett exempel på det roliga, men det hade blivit så lång text för det tog oftast väldigt lång tid innan poängen kom. Allt hörde också ihop på något sätt så det var omöjligt för mig att plocka ut en liten del.

På något sätt känns det som att den här boken är ett slags sammanfattning av Liftarens guide till galaxen, med bara lite nya grejer. Men även de nya grejerna har vi varit med om förr. På sätt och vis. Slutsatsen, för mig, blir att Och en grej till... inte tillför något alls egentligen. Det är väldigt svårt att sätta betyg också, den var ju faktiskt lite rolig, men jag har ju hört det förut. Dessvärre får den hålla till godo med ett simpelt Godkänd.

Boktipset estimerade betyg var 2.7, jag ger den 2.5.

Andra som bloggat om Och en grej till...: Du är vad du läser, Dagens bok och Hundöra.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Och en grej till... av Eoin Colfer.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Vampyrer (och annan skräck)

Veckans Tematrio från Lyran verkade vid första anblicken inte vara riktigt min grej: Vampyrer. Jag gillar ju inte alls vampyrer, varken att läsa om eller titta på. Tillägget "eller andra övernaturliga varelser" gjorde att jag bestämde mig för att vara med ändå. Övernaturligt är min grej! Det här skulle lätt kunna bli en lista över älskade böcker av Stephen King, men jag ansträngde mig för att inte ta med mer än en.

1. Salem's Lot eller Staden som försvann av Stephen King - Ja, vad ska jag säga. Det här är ju faktiskt en vampyrbok och ja, jag erkänner: Jag älskade den och den skrämde skiten ur mig. Författaren Ben Mears återvänder till sin barndomsstad och för att skriva en roman och för att bli av med alla sina demoner från barndomen. Men vad är det egentligen som pågår i den idylliska småstaden? Gåtfulla dödsfall har inträffat, människor försvinner spårlöst...

2. Mörkrädd av Andreas Roman - Med väldigt enkla medel så var den här boken riktigt otäck. Den handlar om David som är mörkrädd. Sjukligt mörkrädd. För att bli av med rädslan går han i terapi och sista steget är att han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Om det är övernaturliga varelser eller ej får jag nog återkomma om. Jag har ryktesvägen hört att mer förklaras i Någon i din säng, som jag inte läst än.

3. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist - Den främsta svenska vampyrboken? Ja, jag vet inte. Jag har inte läst den än. För vampyrer är ju inte min grej. Men den ska läsas nästa år. Handlar om 12-årige Oscar som plågas av sina skolkamrater och allt han vill är att hämnas. Då träffar han flickan som blir hans första kärlek, Eli. Men vem är hon egentligen?

Mitt första hemliga bokbyte

En bok om dagen... har tydligen för vana att anordna bokbyten. I höstas fixade hon en som jag då inte kunde vara med på. Men nu, nu ordnar hon ett julklappsbyte som jag inte vill missa.

Det ska bli otroligt kul att få plocka ihop ett paket till någon utifrån vad man kan hitta på dennes blogg. Spännande och inspirerande! Och så ska man ju få ett paket själv också.

För att vara med ska du ha en aktiv blogg och postadress i Sverige. I postens gröna förfrankerade påse, storlek L, ska det plockas ner två pocketböcker, något som  hör ihop med vintertid och jul, ett brev och annat smått och gott som krävs för att fylla kuvertet.

Läs mer om reglerna och anmäl dig du med, senast 25 november!

Tio författare på middag

Vilka tio författare skulle jag vilja bjuda hem på middag? En fråga jag hittade på The Broke and the Bookish.

Det här var verkligen svårt, den första frågan jag måste ta ställning till är ju vilken typ av konversation jag vill ha runt bordet. Vill jag ha en underhållande dialog eller en mer djuplodande diskussion? Både och vore ju det ideala, men om jag måste välja så tar jag underhållande, vilken dag som helst.

Jag tar ingen som helst hänsyn till vilket språk de pratar, om de lever eller är döda och inte heller om de passar ihop. Den här middagen är för mig och om inte annat så kan jag prata med dem en i taget.

Eftersom det blir en väldans massa deckarförfattare så får vi nog ordna något slags deckargåta, med mördad, mördare och vittnen.

Agatha Christie: Mitt första egentliga möte med deckargenren och vilket möte det var. Jag gick nästan alltid bet på att lista ut vem mördaren var. Hon har haft ett intressant liv som jag gärna skulle vilja veta mer om.

Jo Nesbø: Min favoritnorrman. Han är otroligt skicklig på att kollra bort mig och på att knyta ihop säcken. Verkar ha mycket att berätta, då han rest en hel del.

Åsa Larsson: Får mig alltid att längta till Norrland och jag hör gärna mer om detta fantastiska område.

Arnaldur Indriðason: Får berätta hur mycket han vill om Island och de gamla berättelserna. Vilket jag förutsätter att alla islänningar kan.

Stephen King: Min absoluta favoritförfattare. Självklart måste han vara med på middagen. Dessutom skulle jag gärna vilja veta hur man är funtad när man skriver så otäcka historier som han gör.

Jules Verne: Min favoritförfattare när jag var yngre. Vilka historier och vilken fantasi!

Karin Alfredsson: Jag har visserligen bara läst en bok av henne, men det känns som att hon har en hel del att berätta.

James Michener: Jag älskar hans historiska verk och jag vill höra mer.

Vilhelm Moberg: Han, James, Karin och jag kan sitta och diskutera de djupare frågorna och jag tror faktiskt att de tre skulle ha en del att prata om sinsemellan.

Patrik Sjöberg: Det är möjligt att han inte räknas till författarnas skara, men tydligen ska man räknas dit om man fått två böcker publicerade och det har han. I alla fall får han vara med för att ha till hands när jag tröttnat på alla diskussioner om det perfekta mordet, kvinnans roll i samhället förr och nu och resor runt jorden och till dess medelpunkt. Då vill jag bara vara ironisk och och berätta dåliga historier.

Vilka författare skulle du bjuda på middag?

Nämn en bok som...

. . . fick dig att skratta
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Solklart.

. . . fick dig att gråta
Den långa flykten av Richard Adams. De sista sidorna kunde jag knappt se genom tårarna.

. . . gjorde dig riktigt arg
En nästan vanlig man av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Vilket äckel han var, Christopher Silfverbielke...

. . . fick dig att vilja besöka platsen där den utspelade sig
Törnfåglarna av Colleen McCullough. Ända sedan dess har jag velat åka till Australien, speciellt Matlock Island.

. . . fick dig att vilja besöka en historisk tid som du tycker om
Kent-sagan av John Jakes. Det hade varit intressant att uppleva en nations födelse.

. . . du ångrar att du läste ut
Jag ångrar nog faktiskt inte en enda bok som jag har läst. Av dåliga erfarenheter blir man förhoppningsvis klok.

. . . finns i dina tankar trots att det var längesedan du läste ut den
Jag tänker ofta på Pestens tid av Stephen King och det var nog 30 år sedan jag läste den.

. . . har väntat i bokhyllan riktigt länge
Odysséen av Homeros. Tänkte spara den till någon Greklandsresa.

. . . du inte förstår att så många tycker om
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Nog för att jag fnittrade till ibland och den var påhittigt skriven, men nej, jag var inte överförtjust.

. . . du tycker att alla ska läsa
Det finns så otroligt många böcker som är så bra att alla borde läsa dem, men varför inte ta någon av alla dem jag har valt att ta med här.

Den här roliga lilla enkäten hittade jag hos sida efter sida.

Favoritbok på annat språk än svenska

Nu är det redan söndag och jag har inte alls hunnit med Annikas bokbloggsjerka. Eller egentligen är sanningen att jag inte kom på vad jag skulle svara, förrän nu på morgonen...

Vilken är din absoluta favoritbok av de som du har läst på ett annat språk än svenska?

Det här tog mycket kraft att fundera ut, jag läser nästan aldrig skönlitteratur på något annat språk än svenska. Att läsa på engelska är för mig så starkt förknippat med plugg/jobb att jag helst inte vill pyssla med det på min fritid. Jag kunde ju i och för sig skrivit om den bästa facklitteratur jag läst på engelska, men det kändes inte riktigt relevant.

Visst har det slunkit med någon engelsk skönlitteratur då och då, men egentligen inget som jag tyckt varit riktigt bra (med undantag för Roddy Doyle då kanske, men det var ju noveller). Men... nu när jag satt här på morgonen och tänkte på ingenting alls, så slog det mig. När en kompis och jag tog båten till England en gång för runt 20 år sedan så läste jag ju snabbt ut boken jag hade med mig. Bara resan dit tog 24 timmar och det fanns just ingenting att göra där. Jag fick vackert se mig om efter en ny bok och det är ju egentligen vid sådana här tillfällen som man upptäcker att det är fantastiskt att ha engelskan som andraspråk, för engelska böcker finns ju överallt.

Vid den här tiden läste jag mycket Stephen King och Dean Koontz så typ av bok var ju lätt och till slut föll valet på James Herberts Haunted. Det var det första jag läste av honom, en riktig sträckläsningsbok och den lästes ut innan jag ens var hemma igen. Jag gillade det så mycket att jag var tvungen att köpa en bok till när jag kom hem, på svenska. Sedan har han dessvärre varit glömd. Tills nu. Får nog faktiskt ta och leta upp något för att se om jag fortfarande gillar det.

"Änglamakerskan" av Camilla Läckberg

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien 8
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Förlag: FORUM





Första meningen: De hade tänkt renovera sig ur sorgen.
Sista meningen: Det var det enda som betydde något.

Baksidetext
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen utan att hitta någon förklaring. Nu söker hon upp Ebba för att höra vad hon vet. Dessutom har hon själv en del att berätta om kvinnorna i Ebbas släkt - en historia fylld av tragiska öden och hemligheter.

Ebba och Mårten inleder sitt renoveringsarbete, men knappt har de börjat förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och då de några dagar senare bryter upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i det förflutna har hunnit ifatt dem. Under utredningen av branden börjar Patrik Hedström och hans kolleger gräva i det gamla fallet igen. Vad var det egentligen som hände Ebbas familj?

Min kommentar
Åttonde delen i Fjällbackaserien var ungefär likadant upplagd som de andra sju. Två parallella historier, en dåtid och en nutid, där dåtiden förklarar nutiden. Jag tycker Läckberg gör det här jättebra, framförallt så går historierna i kronologisk ordning, var för sig alltså, och man behöver inte hoppa fram och tillbaka i respektive tid. Om jag ska vara helt ärlig så var faktiskt dåtidshistorien den mest spännande och den som hela tiden gjorde att jag ville fortsätta läsa.

Nutidshistorien var som den brukar, man retar sig otroligt mycket på den nyfikna Erica och på hennes mjäkige man Patrik, som låter sin fru följa med på brottsplatser och förhör. Jag tycker ändå inte att Erica är speciellt osannolik, jag vet med all säkerhet att nyfikna människor som hon faktiskt existerar. Den besserwisseraktiga svärmorn och den hjälplösa lillasystern är också här och förbättrar historien. Jag förstår ju att det kan vara svårt för Patrik att säga ifrån till sin mor, men jösses, han är ju faktiskt en vuxen karl med egen familj. Och det är hos den familjen hans största lojalitet borde vara.

Vad som störde mig ordentligt var inget av ovanstående och inte heller de endimensionella personerna eller språket. Det som gjorde mig riktigt irriterad var att Läckberg, den här gången, inte spelade rent. I deckargenren finns det något som heter fair play och det betyder att läsaren vet lika mycket som den/de som utreder brottet, för att man helt enkelt ska ha samma chans att komma på vem brottslingen är. Här hände det vid ett flertal tillfällen att vittnen och andra förhörda berättar något, som man som läsare inte får veta. Det höll på att göra mig tokig. Den avgörande faktorn fick man inte heller veta förrän alldeles mot slutet, fast både polis och Erica läst förhörsprotokollen. Det gjorde kanske inte så mycket i det stora hela, för det var ganska enkelt att räkna ut vem och varför. Fast lite fel blev det ändå...

Kontentan av det hela är att boken ger några timmars underhållning, men deckarhistorien har man nästan glömt så fort man slår ihop boken. Det som lämnar ett bestående avtryck och som jag förmodligen kommer att försöka hitta mer att läsa om är dåtidshistorien. Den gjorde mig mycket nyfiken på Görings liv och leverne. Jag hade ingen som helst aning om att han höll till mycket i Sverige efter första världskriget och att han till och med hade en svensk fru. Det måste ha missats på historielektionerna i skolan.

Boktipset estimerade betyg var 3.9, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Må döden sova: Bokbrus, Sladdertackan och och dagarna går....

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Änglamakerskan av Camilla Läckberg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tjugo inte så snabba

Hittade den här enkäten hos Bokmalen, som i sin tur hittat den hos Helen's Book Blog. eftersom jag är sjukligt beroende av enkäter, så... here goes...

1. Vilken bok har stått längst i din bokhylla?
Jag har faktiskt inte en aning, men jag vet att jag fick Dennis Wheatleys En dotter åt djävulen av min gudmor (jag vet inte om hon hade någon dold mening, men det skulle inte förvåna mig) när jag fyllde år, det var i tonåren någongång, så det är möjligt att det är den som är den äldsta av de som står fysiskt i min bokhylla.

2. Vad läser du just nu, vad läste du senast och vad kommer att vara din nästa bok?
Jag har nästan läst ut Änglamakerskan av Camilla Läckberg, del åtta i Fjällbackaserien. Boken innan den var Må döden sova av Anna Jansson och nästa bok blir förmodligen Och en grej till... av Eoin Colfer, sjätte delen av tre i Liftarens guide till galaxen.

3. Vilken bok avskydde du som alla andra älskade?
Det är en svår fråga, jag har nog inte läst någon bok som jag faktiskt avskytt. Men en bok som alla andra verkar älska och jag är mer ljum inför är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag är ledsen, men jag tycker inte det är speciellt roligt när en egocentrisk gubbe far fram över jorden som en ångvält och tar livet av folk på löpande band. Däremot så gillade jag verkligen språket i boken och det hände att jag log lite ibland.

4. Vilken bok fortsätter du att intala dig själv att du ska läsa, trots att du antagligen aldrig kommer att göra det?
Här måste jag nog svara Bibeln. Jag har börjat ett otal gånger, men aldrig lyckats. Den verkar helt enkelt inte vara ämnad för att läsa pärm till pärm. Däremot har jag läst en hel del i den, på olika ställen.

5. Vilken bok sparar du "till pensionen"?
Det verkar dumt att spara något tills dess. Dels för att man ju faktiskt inte vet om man får uppleva den och dels för att det hela tiden kommer nya böcker. Jag tror inte att jag någonsin kommer att lida brist på något att läsa.

6. Läser du slutet först eller kan du låta bli?
Aldrig att jag skulle läsa slutet först, det är helt enkelt inte tillåtet i min värld.

7. Författarens tack, slöseri med sidor eller intressant läsning?
Jag läser det alltid, men egentligen vet jag inte varför. Det har nog aldrig hänt att jag hittat något där som överraskat mig eller som jag känt var nödvändigt att läsa.

8. Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Det här är ju riktigt svårt, jag läser mest deckare och det vimlar inte direkt av personer som man vill byta plats med i dem. Men jag hade nog gärna spenderat en dag i Rolands värld i Stephen Kings fantastiska saga om Det mörka tornet.

9. Har du någon bok som påminner dig om något särskilt i ditt liv (en plats, en person, en händelse)?
Det är nog dessvärre så att nära nog hälften av mina böcker påminner mig om något, men jag får nog svara Fanny, av Erica Jong. Då tänker jag alltid på min fantastiska svensklärare på gymnasiet, den bästa lärare jag någonsin haft. Jag tror i och för sig att hon rekommenderade boken som ett dåligt exempel, men jag skrattade så jag grät när jag läste den.

10. Nämn en bok som du fick tag på på något särskilt sätt.
I slutet av 70-talet gick det en serie på TV som hette Oäktingen (jag verkar vara den enda i hela världen som kommer ihåg den) som byggde på Kent-sagan av John Jakes. Jag lyckades få tag på sexton av de sjutton delarna, alla utan den första. För nästan exakt ett år sedan hittade jag del ett på Tradera och lyckades ropa hem den. Det var en glädjens dag.

11. Har du gett bort en speciell bok till en speciell person?
Jag har gett bort massor av böcker, men kan inte komma på något som skulle varit mer speciellt än något annat.

12. Vilken bok har följt med dig på flest olika ställen?
Definitivt Benfolket av Keri Hulme. Den hade jag med mig på en resa som gick via Hawaii och Fiji, vidare till Nya Zealand. Den fick aldrig följa med hem igen, utan byttes bort mot S/Y Glädjen av Inger Alfvén på något vandrarhem.

13. Någon av skolans "måste läsningar" som visade sig inte vara så tokig tio år senare?
Definitivt Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Den var en pina att läsa i gymnasiet.

14. Vad är det konstigaste du har funnit i en bok?
De senaste 25 åren eller så har jag köpt alla böcker jag vill ha och det är väldigt sällan man hittar saker i nya böcker. Jag kommer inte heller ihåg att jag hittade något i låneböckerna förr.

15. Begagnat eller nyinköpt?
Nytt, absolut, om det inte är en speciell bok som i svar 10.

16. Stephen King: Litterärt geni eller opium för folket?
Förstår inte frågan. Stephen King är min favoritförfattare...

17. Har du någonsin sett en film som varit bättre än boken?
Jag tror faktiskt inte det, kommer i alla fall inte på någon. Eller vänta, det skulle ju kunna vara någon i serien om Maria Wern av Anna Jansson. Har visserligen varken sett/eller läst alla, men de två första jag läste var ganska så dåliga. Och filmerna är så långt ifrån böckerna att jag faktiskt blev förvirrad och undrade om det var samma.

18. Vilken bok skulle däremot aldrig ha filmats?
Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams gamla paradnummer. Fattar än i dag inte varför de försökte filma den.

19. Har du någonsin läst en bok som gjort dig hungrig, kokböcker räknas inte?
Bastarden från Istanbul, jag blev verkligen sugen på turkisk mat och jag önskade att det var en doftbok.

20. Har du någon person vars boktips du alltid kan lita på?
Ingen person i min "riktiga" värld och jag har inte hållt på med det här med bokblogg så länge att jag vet helt säkert, men boktok73 och Annika verkar ha smak som påminner om min.

Tematrio - Fars Dag

Lyrans noblesser har alltid intressanta uppdrag, mer eller mindre svåra är de också. Veckans hör till de allra svåraste, böcker om pappor. Jag får erkänna att jag fick leta både högt och lågt för att överhuvudtaget hitta tre stycken. Det verkar inte finnas så mycket litteratur om pappor, i alla fall har inte jag läst dem. De här är de enda tre jag kan komma på att jag någonsin har läst, pappor verkar vara en diskriminerad art i litteraturen.

1. Pappaliv av Bill Cosby är jättejättegammal och var ganska omtalad i slutet av 80-talet. För mig som är uppväxt med Familjen Huxtable på TV var detta ett självklart tillskott till min bokhylla. Den är lite småmysig, men har inte satt några djupare spår.

2. Mannen och pojken av Tony Parsons handlar om Harry Silver, mannen som har allt, men kastar bort allt för ett enda misstag. Han blir lämnad ensam med sin lille son och upptäcker att det inte är så lätt att vara en bra pappa. Också en lite småmysig bok.

3. I Odjuret av Anders Roslund och Börge Hellström får vi lära känna pappan som tar lagen i egna händer när hans dötter blir mördad. Många intressanta frågeställningar får man ta del av i den här boken. Inte ett dugg mysig, utan mest bara otäck.

Topp 10 olästa böcker i hyllan

Det stora problemet för alla oss boknördar verkar ju vara att det finns alltför många böcker att läsa på alltför kort tid. En del böcker skuffas oavbrutet undan i kö-listan och verkar aldrig bli lästa. Det finns ju alltid något nyare, bättre, snyggare... och så vidare, att läsa.

Den här lilla uppgiften hittade jag på The Broke and the Bookish och det var verkligen ingen lätt sak att ta ut bara tio olästa böcker ur hyllan. Ett tag funderade jag på att ta med bubblare, men det känns lite som en "fegis-variant". Ska det vara tio så ska det vara tio. Efter mycket funderande, här är mina topp tio olästa, utan inbördes ordning.

Illiaden av Homeros - Den här boken har bott i min bokhylla sedan 1996 och den är fortfarande oläst. Nu har jag bestämt att den kommer att åka med på nästa semester till Grekland. När det blir vet jag dock inte...

Hypnotisören av Lars Kepler - Sedan förra sommaren har denna stått och blängt ilsket och oläst på mig. Nu har dessutom både del två och tre kommit också och jag som fortfarande inte läst del ett. Kommer att hittas på min Boktolva för 2012.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist - Det är inte många genrer som jag inte gillar när det gäller både böcker och film, men vampyrer är en av dem. Men visst måste man väl läsa denna? Kommer att hittas på min Boktolva för 2012.

Dödssynden av Harper Lee - Gammal bok, men tyvärr fortfarande lika aktuellt ämne. Den har inte stått och värmt hyllan så länge, så den får nog dessvärre vänta ett tag till.

De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg - Jag har läst en hel del böcker om andra världskriget och det är något som alltid fängslat och skrämt mig. Den här har jag läst massor av bra om, men den får nog tyvärr stå oläst ett tag till.

Blodets meridian av Cormac McCarthy - Förr läste jag massor av böcker om Vilda Västern, men efter att jag halkade ner i deckarträsket så kom jag ifrån det. Med den här boken hoppas jag ta mig tillbaka lite.

Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall - Ja, vad ska jag säga? Mordet på Olof Palme måste väl gå till historien som världens sämsta mordutredning. Vad hände egentligen? Så många frågor och så få svar.

Häxringarna av Kerstin Ekman - Nu får jag skämmas lite, men jag har aldrig läst något av Kerstin Ekman. Den här serien, Kvinnorna och staden, verkar ha allt som jag vill ha i en bok.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami - Den här boken verkar ju vara något i hästväg och jag vill så gärna läsa den, men efter allt jag har hört så undrar jag när jag någonsin ska ha orken att ta mig an den.

Niceville av Kathryn Stockett - OK, jag erkänner. Jag har inte läst Niceville än. Förlåt.

"Må döden sova" av Anna Jansson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 274
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maria Wern 3
Utgivningsår: (första) 2002 (min) 2011
Media: Pocket
Förlag: Norstedts





Första meningen: Kanske var det tårarna som skymde blicken eller den blödande solnedgången, filtrerad genom dimman, som bländat hennes syn.
Sista meningen: Och hon visste att det var över för den här gången.

Baksidetext
En mystisk bilolycka som kanske inte är någon olycka, kvinnor som får hallucinationer och sår som inte vill läka...

Anna Janssons nya deckare är en lika tankeväckande som spännande historia om barnlöshet, konstgjord befruktning, läkaretik och kloning. Kunskapen är en hora. Ibland tjänar hon det goda, ibland det onda. Inte sällan kan hon köpas för pengar...

Ett självmord och ett mord utlöser ett intensivt polispådrag och kriminalkommissarie Maria Wern pressas hårt av sin chef under den märkliga utredningen. I centrum för händelserna står Cheironkliniken, en välrenommerad institution som hjälper barnlösa par med provrörsbefruktning.

Kliniken ägs och leds av Per Göthe, en man med fläckfritt förflutet och internationell ryktbarhet. Vad kan han ha med dessa mystiska sjukdomsfall och ruskiga mord att göra? Eller är det så att läkemedelsföretaget OKTA kanske har ett finger med i spelet? Att skaffa bevis för att någon olaglig verksamhet försiggår på kliniken kan komma att kosta Marias vän sjuksköterskan Karin och hennes foster livet.

I en gastkramande upplösning avslöjas hur girighet och avund orsakar katastrofer när människor leker med andras liv och slår mynt av andras olycka.

Min kommentar
Den här boken gillade jag. Till skillnad från Alla de stillsamma döda och Stum sitter guden så kändes det som att allt bara flöt på och av det språk som jag retade mig på i de två förra böckerna fanns inte ett spår. I stället hittade jag formuleringar som gjorde mig riktigt glad. "Ljum svepte sommarvinden över parkeringen. Sakta sjönk solen ner bakom Kronberget och skuggorna blev längre och mörkare." Det finns säkert något jättetjusigt ord för detta skrivsätt, men det kan jag inte. I alla fall funkar det på mig, precis som allitteration. Nu känns det inspirerande att fortsätta läsa om Maria Wern.

Även om vem, varför och hur var så gott som solklart redan från första början så blev inte historien mindre spännande. Här avhandlas en hel del viktiga ämnen. Jag vet inte om jag plötsligt börjat läsa deckare på ett annat sätt eller om de helt enkelt förändrats, men nu tycker jag att brottet ofta har sitt ursprung i något som är fel och sjukt i samhället. Så upplevde jag det aldrig förr. I Må döden sova avhandlas barnlöshet och vad samvetslösa människor kan tänkas göra för att tjäna pengar på andras olycka. En annan fråga som egentligen inte togs upp på allvar, utan bara hastades förbi, är om barn är en rättighet eller inte. Det var lite synd att just den frågeställningen slarvades bort litegrann. I alla fall så tycker jag om att Anna Jansson bara höll sig till ett ämne och inte attackerade åt alla håll, samtidigt. Det gör på något sätt att krutet tar ordentligt och jag orkar bry mig.

Jag tycker uppriktigt synd om Maria Wern som förutom att ha en rent usel och fördomsfull chef och en besserwisser-svärmor även har en besvärlig man som faktiskt också verkar ha en något taskig kvinnosyn. Enligt mig så är Maria Wern på tok för snäll och medgörlig, om min man kommit hemsläpande på en gigantisk hund som hans nästan-älskarinna(?) ägde, så skulle antingen han eller hunden åkt ut. Och hans underliga resonemang i slutet var bara mer än jag förmådde ta till mig.

Även om man kanske kan tycka att det är mycket om vardagsliv och om alla dess problem som dyker upp, så är det ju faktiskt så, som jag tror att de flesta kvinnor håller med om, att det är ett ständigt pågående krig mellan arbetsliv och privatliv. Där arbetslivet tyvärr oftast tar mest plats och har förtur. Och det ständigt dåliga samvetet för försummade familjemedlemmar och hushållsgöromål gör inte livet lättare. Det ska bli intressant att följa Maria Wern vidare och Silverkronan ska inhandlas så fort den kommer in i lager igen.

Boktipset estimerade betyg var 3.8, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Må döden sova: Du är vad du läser och Annikas litteratur- och kulturblogg.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Må döden sova av Anna Jansson.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

BBC:s Big Read-lista

Med anledning av den här listan (där det för övrigt faktiskt bara är 99 böcker, nummer 26 saknas), så vill jag också ge mig på den lista jag faktiskt hittade originalet till. BBC:s The Big Read, de 100 mest populära böckerna, framröstade av folket.

40 kom jag upp i på denna.

1. The Lord of the Rings, JRR Tolkien
2. Pride and Prejudice, Jane Austen
3. His Dark Materials, Philip Pullman
4. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, Douglas Adams
5. Harry Potter and the Goblet of Fire, JK Rowling
6. To Kill a Mockingbird, Harper Lee
7. Winnie the Pooh, AA Milne
8. Nineteen Eighty-Four, George Orwell
9. The Lion, the Witch and the Wardrobe, CS Lewis
10. Jane Eyre, Charlotte Brontë
11. Catch-22, Joseph Heller
12. Wuthering Heights, Emily Brontë
13. Birdsong, Sebastian Faulks
14. Rebecca, Daphne du Maurier
15. The Catcher in the Rye, JD Salinger
16. The Wind in the Willows, Kenneth Grahame
17. Great Expectations, Charles Dickens
18. Little Women, Louisa May Alcott
19. Captain Corelli's Mandolin, Louis de Bernieres
20. War and Peace, Leo Tolstoy
21. Gone with the Wind, Margaret Mitchell
22. Harry Potter And The Philosopher's Stone, JK Rowling
23. Harry Potter And The Chamber Of Secrets, JK Rowling
24. Harry Potter And The Prisoner Of Azkaban, JK Rowling
25. The Hobbit, JRR Tolkien
26. Tess Of The D'Urbervilles, Thomas Hardy
27. Middlemarch, George Eliot
28. A Prayer For Owen Meany, John Irving
29. The Grapes Of Wrath, John Steinbeck
30. Alice's Adventures In Wonderland, Lewis Carroll
31. The Story Of Tracy Beaker, Jacqueline Wilson
32. One Hundred Years Of Solitude, Gabriel García Márquez
33. The Pillars Of The Earth, Ken Follett
34. David Copperfield, Charles Dickens
35. Charlie And The Chocolate Factory, Roald Dahl
36. Treasure Island, Robert Louis Stevenson
37. A Town Like Alice, Nevil Shute
38. Persuasion, Jane Austen
39. Dune, Frank Herbert
40. Emma, Jane Austen
41. Anne Of Green Gables, LM Montgomery
42. Watership Down, Richard Adams
43. The Great Gatsby, F Scott Fitzgerald
44. The Count Of Monte Cristo, Alexandre Dumas
45. Brideshead Revisited, Evelyn Waugh
46. Animal Farm, George Orwell
47. A Christmas Carol, Charles Dickens
48. Far From The Madding Crowd, Thomas Hardy
49. Goodnight Mister Tom, Michelle Magorian
50. The Shell Seekers, Rosamunde Pilcher
51. The Secret Garden, Frances Hodgson Burnett
52. Of Mice And Men, John Steinbeck
53. The Stand, Stephen King
54. Anna Karenina, Leo Tolstoy
55. A Suitable Boy, Vikram Seth
56. The BFG, Roald Dahl
57. Swallows And Amazons, Arthur Ransome
58. Black Beauty, Anna Sewell
59. Artemis Fowl, Eoin Colfer
60. Crime And Punishment, Fyodor Dostoyevsky
61. Noughts And Crosses, Malorie Blackman
62. Memoirs Of A Geisha, Arthur Golden
63. A Tale Of Two Cities, Charles Dickens
64. The Thorn Birds, Colleen McCollough
65. Mort, Terry Pratchett
66. The Magic Faraway Tree, Enid Blyton
67. The Magus, John Fowles
68. Good Omens, Terry Pratchett and Neil Gaiman
69. Guards! Guards!, Terry Pratchett
70. Lord Of The Flies, William Golding
71. Perfume, Patrick Süskind
72. The Ragged Trousered Philanthropists, Robert Tressell
73. Night Watch, Terry Pratchett
74. Matilda, Roald Dahl
75. Bridget Jones's Diary, Helen Fielding
76. The Secret History, Donna Tartt
77. The Woman In White, Wilkie Collins
78. Ulysses, James Joyce
79. Bleak House, Charles Dickens
80. Double Act, Jacqueline Wilson
81. The Twits, Roald Dahl
82. I Capture The Castle, Dodie Smith
83. Holes, Louis Sachar
84. Gormenghast, Mervyn Peake
85. The God Of Small Things, Arundhati Roy
86. Vicky Angel, Jacqueline Wilson
87. Brave New World, Aldous Huxley
88. Cold Comfort Farm, Stella Gibbons
89. Magician, Raymond E Feist
90. On The Road, Jack Kerouac
91. The Godfather, Mario Puzo
92. The Clan Of The Cave Bear, Jean M Auel
93. The Colour Of Magic, Terry Pratchett
94. The Alchemist, Paulo Coelho
95. Katherine, Anya Seton
96. Kane And Abel, Jeffrey Archer
97. Love In The Time Of Cholera, Gabriel García Márquez
98. Girls In Love, Jacqueline Wilson
99. The Princess Diaries, Meg Cabot
100. Midnight's Children, Salman Rushdie

Du och ditt bloggande

Eftersom jag är smått (haha) enkätberoende så måste jag ju ge mig på den senaste jag hittat. Jag hittade den hos Annika, som i sin tur hittade den hos Bokugglan, som hittade den hos Lisa Bjärbo (en fantastiskt kul blogg som jag aldrig varit på förut), som tydligen fått den från Alexandra, som hittade den hos Katta Kvack, som hittade den hos annahita, som hittade den hos emelie. Jag tyckte det var riktigt kul att man kunde spåra den så långt tillbaka som oktober 2010 (jag fattar inte hur jag roade mig innan Internet kom).

I alla fall, här är den.

Hur länge har du bloggat?
Jag är en "slowstarter" och började faktiskt inte förrän i år, i juni.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag trodde nog egentligen ingenting, om något så var jag nog rädd för att det skulle vara en klubb för inbördes beundran. Oj, vad fel jag hade!

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Johan Lindbäcks blogg var en av de första jag stötte på och hans tankeväckande och kluriga inlägg är något jag ser fram emot varenda dag.

Hur känner du inför dina allra första blogginlägg?
Det var ju inte så längesedan jag gjorde mina första inlägg, så det känns inte något speciellt. Kanske var de något korta :)

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Kanske 20-25 stycken.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
Noll och intet.

Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig vars blogg du tycker om.
Jag läser ju egentligen bara bokbloggar och vi är inte så jätteolika.

Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
boktok73 och jag verkar ha nästan identisk boksmak.

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag vet inte om de egentligen vet om det, men de som vet har egentligen inget att säga om det. Tror jag.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag tror ingen jag känner läser min blogg. Faktiskt. Men om de gjorde så tror jag de skulle tycka att jag är precis lika gnällig och bitchig som i verkligheten.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Hur privat kan man egentligen vara i en bokblogg? Men, jo, det tycker jag att jag har.

Nämn några saker du aldrig bloggar om?
Jag bloggar bara om böcker och det som hör till det och själva bloggandet.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hans/hennes blogg?
Nja, det finns så många dimensioner i en människa, så nej, inte på riktigt.

Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, inte än, men jag funderar på den här träffen.

Kan det vara skadligt att blogga?
Man ska ju vara medveten om att det man skriver läses av andra och att man inte kanske ska utlämna sig själv för mycket. Själva bloggandet tror jag inte är farligt ändå.

Bloggar du om två år? I så fall: Är ditt bloggande annorlunda då?
Så roligt som det här är så tror jag det och jag tror att det fortfarande kommer att handla om böcker.

Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, det tror jag. Och hoppas.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Jag trodde att jag var nästan ensam om mitt bokberoende, men nu har jag upptäckt att vi är otroligt många som har samma härliga passion. Det var enormt befriande att inse det. Genom att läsa andra bokbloggar får jag också en massa tips på böcker som jag kanske inte ens hade övervägt att läsa förut.

Hur fel/rätt kan det bli?

Då är det helg igen och med helgen kommer också Annikas bokbloggsjerka Så här frågar Annika denna vecka:

Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna?

Besvärlig fråga, men när jag gick igenom böckerna i hyllan så hittade jag de självklara svaren. Jag har en manlig och en kvinnlig i båda kategorierna.

Jag börjar med de som minst motsvarat bilden i mitt huvud och faktum är att jag nog aldrig någonsin har sett eller kommer att se någon av dessa i mitt huvud för någon roll: Helena Bergström som Annika Bengtzon i Sprängaren och Leonardo DiCaprio som Teddy Daniels i Shutter Island. Sanningen är att jag inte gillar någon av dem som skådespelare, för mig är de helt enkelt inte trovärdiga i någon roll i någon film jag sett.

De som bäst stämt med mina bilder i huvudet är... taaadaaa: Noomi Rapace som Lisbeth Salander och Daniel Radcliffe som Harry Potter. Nuff said.

Färdigläst och ny bok...

Jag har ju antagit den nordiska läsutmaningen som Therese på Dantes bibliotek ordnat och nu har jag läst ut den första boken. I november ska vi läsa en finsk författare och då valde jag Sofi Oksanen och Utrensning.

Det är den första bok jag läst av Oksanen, men mina tankar och funderingar om den får ni vänta på tills 30 november, det publiceringsdatum vi bestämt för att göra det enkelt och smidigt. Det kommer dessutom att ta ett tag innan jag fått ordning på vad jag egentligen tyckte om boken.



Den bok jag läser nu är Må döden sova av Anna Jansson. Det är den tredje i serien om Maria Wern och jag har inte varit speciellt imponerad av de två tidigare, Stum sitter guden och Alla de stillsamma döda. I den här tredje, som hittills verkar riktigt bra (60 sidor in) så verkar det som att Anna Jansson kanske äntligen hittat sin egen röst. Det känns riktigt bra och då har det ändå inte skett något mord ännu.

Finns den perfekta läsplatsen?

Hittade en liten enkät hos Massor av ord om hur den perfekt läsplatsen ser ut och den är i sin tur inspirerad av en förstudie hos Fabulerat. Så här försöker jag beskriva min favoritplats för läsning:

Knäpptyst		Fylld med bakgrundsljud
Det beror ju på vad bakgrundsljudet är, vågors brus eller vindens sus går bra. Inget prat.
Bland folk		I ensamhet
Om folket är tyst så funkar det också.
Bekväm		Asketisk
Jag ska ju sitta/ligga där länge.
Sittande		Liggande
Det är jobbigt att sitta länge. Halvliggande är det optimala.
Ger mig möjlighet att sitta länge		Kan läsa de fem minuterna jag har över
Ju längre desto bättre.
Plats där jag kan äta eller dricka något		En plats där förtäring inte är nödvändig
Man blir ju hungrig och törstig efter några timmar.
Ett stammishak		Gärna en ny plats
Ett stammishak där man får ligga länge hade varit trevligt, men det går bra med en ny plats också.
Ett ställe med vacker utsikt		Kan ha ögonen i min bok till 100%
Gärna vacker utsikt, så jag ser något tilltalande när jag tittar upp och funderar över det jag läser.
Varm och ombonad		Behagligt sval
Den här är lite lurig, men nej, varmt låter jobbigt.
En plats där jag har myskläder		En plats där jag kan ha på mig något fint
Jag ska ju bara läsa, då behöver jag väl inte klä mig snyggt? Hellre bekvämt.
Bland främlingar		Bland vänner
Främlingar pratar sällan med en när man läser.
Ute		Inne
Förutsatt att det inte är för kallt då.
Hemma		Borta
Så slipper jag bli störd av tankar på disk, tvätt, matlaging och what not.

Tematrio - Serier och/eller grafiska noveller

Veckans uppdrag i Lyrans Tematrio är att berätta om tre serier/grafiska noveller som man gillar. Det är faktiskt inte helt lätt, jag har inte läst serier sedan... ja, jag vet inte när. Men favoriter kan man ju ha ändå, så här är mina:

1. Modesty Blaise av Peter O'Donnell. På den tiden jag läste Modesty Blaise så fanns den i tidningen Agent X9, som kom ut en gång i månaden. Åh, vad jag längtade. Jag vet egentligen inte varför jag tyckte så mycket om just den serien. Mest var det nog för att den var så snyggt tecknad. Nu har jag till min stora förvåning upptäckt att Peter O'Donnell även skrev böcker under pseudonymen Madeleine Brent, som jag faktiskt redan hade två böcker av.

2. Tintin av Hergé (Georges Prosper Remi). Tintin var min stora favorit när jag var ung. Han var så otroligt modig och så hade han ju Kapten Haddock och professor Kalkyl som sällskap. Jag menar, what's not to like? Det kan ha varit Tintin som gjorde att mitt drömyrke som liten var journalist.

3. Lucky Luke av Morris (Maurice De Bevere) och René Goscinny. Hur kul var inte Lucky Luke? Och hans häst Jolly Jumper? Jag hade inte dessa serieböcker själv, men kompisen hade och vi satt ofta uppkrupna i varsitt hörn och läste om mannen som drog snabbare än sin egen skugga och de korkade bröderna Dalton.

Här sitter jag och blir nostalgisk nu...

Min e-boksläsare har kommit!

Woohoo! Efter att ha dreglat och suktat efter den här fina e-boksläsaren så kom jag äntligen till skott i fredags och beställde den. I går kom den och den är så fin, så fin och jag är så lycklig över ännu en teknisk pryl.

Jag är lite orolig att jag inte ska tycka om den, har inte provat riktigt än. Batteri ska ju laddas och inställningar göras och så vill jag ju faktiskt bara läsa en bok i taget. Mest orolig är jag för att jag har svårt att tänka mig ett liv utan pappersböcker, men samtidigt vore det ju underbart om man gillade e-böcker. Så många böcker på så liten yta... Fast så länge e-böckerna kostar nästan lika mycket som pappersböckerna lär jag inte bli någon storkonsument. För de pengarna vill jag allt få något som jag kan ta på.

Av en händelse så hade jag redan en e-bok hemma, Bengångarna av Johan Theorin, en kort liten novell som jag fört över till läsplattan. Jag får se när jag kan läsa den, för jag vågar inte ta med plattan i ryggsäcken, jag har inte fått fodralet än. Det fanns tyvärr inte i lager och det lär dröja minst några dagar till innan jag får det.

Till helgen lär det inte heller finnas tid, det är ju Fars Dag och sambon har två som vi ska åka och fira, en på lördag och en på söndag. Min stackars pappa får vara utan, det får bli en annan helg. Det är ju en bit att åka så vi brukar stanna över när vi hälsar på.

Men hur ska jag nu göra med mitt köpstopp...?

I alla fall, jag återkommer när jag bekantat mig mer med min nya lilla kompis.

Tack igen!

Jag har fått The Liebster Blog Award inte bara av en, utan tre fina läsare. Theresans,  Lottens Bokblogg och Sara Pepparkaka. Tack så jättemycket alla tre!

Självklart är jag tacksam och hedrad för detta. Det finns ju en uppsjö av bokbloggar och jag är ganska ny på detta, så det är kul att veta att någon läser det man skriver. Något som i alla fall jag inte ens vågade hoppas på när jag började med detta.

Jag kommer inte att dela ut den till femton bloggar, eftersom jag nästan precis har gjort just det och då alla av mina favoritbloggar redan fått den ett flertal gånger. Därför ger jag den till alla, ingen nämnd, ingen glömd. Men om du inte redan fått Liebster Blog Award så sug åt dig lite extra - den här är till dig!

Vill du ha tips på bra bloggar, ta en titt här eller längs vänstersidan under Favoritbloggar.

"Rött stoft" av Ann Cleeves

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 377
Originaltitel: Red bones
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: Shetlandskvartetten 3
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Media: Pocket
Förlag: Bonnier Pocket





Första meningen: Anna slog upp ögonen och såg ett par händer som var strimmiga och glänste av blod.
Sista meningen: "Jag tänkte", sa hon, "att vi skulle kunna be dem komma på bröllopet."

Baksidetext
När en ung arkeolog vid utgrävningar på Whalsey, en av de mindre Shetlandsöarna, hittar kvarlevor av en människa, blir öborna förbryllade. Är skallen ett fornfynd eller något av senare datum? Kort därefter skjuts en äldre kvinna till döds i en mystisk olycka. Polisen Jimmy Perez kallas till platsen av kvinnans sonson, Sandy Wilson, som också är kollega till Perez.

Det ödsliga landskapet och det vidsträckta havet har frambringat ett obändigt och hemlighetsfullt folk. Mima Wilson hade varit en enstöring, hon hade sin mark, sin stolthet och sin familj. Men varför reagerade hon så märkligt på det arkeologiska fyndet? När Perez inleder sin undersökning bland lokalbefolkningen finner han två släkter som sedan generationer legat i fejd med varandra och vars avund, snikenhet och förbittring delat samhället i två läger. Han känner sig ensam och osäker, omgiven av främmande människor, långt hemifrån. När den tidiga våren sveper in ön i en klaustrofobisk dimma inträffar ytterligare ett dödsfall. Jimmy Perez inser att gamla hemligheter måste fram i ljuset om en mördare ska kunna hindras att slå till igen.

Min kommentar
Precis som i Vita nätter har korrekturläsaren missat mängder av stavfel och ordfel. Eftersom det stör min läsrytm när det plötsligt dyker upp ett "en" i stället för ett "ett" och liknande saker, och för att sådana fel faktiskt är så lätta att hitta, så gör det mig lite upprörd. Det tar alltid ner min uppfattning om en bok, då jag inte kan ta den på riktigt allvar eftersom förlaget uppenbarligen inte gör det. Vad mer som störde mig var att det plötsligt kunde dyka upp meningar som på inget sätt hörde samman vare sig med meningen före eller efter. Det kanske var enda sättet att låta oss få veta vissa saker, men det fick mig också att stanna upp och distraherade mig.

Början av boken var en rejäl pina för mig, jag avskyr krångliga släktförhållanden och har svårt att hålla ordning på vad alla de där orden innebär. Här vimlar det av sysslingar och bryllingar och alla verkar vara mer eller mindre släkt med alla. När sönerna dessutom heter samma som sina fäder så blir det bara för jobbigt. Det redde ut sig till slut, tack och lov, men jag fick faktiskt ta fram papper och penna. Första halvan upplevde jag också som ganska seg, det var bara en massa namn som spottades ut och historien stod mest och stampade. Andra halvan tog det mer fart och då var det plötsligt svårt att lägga ifrån sig boken. Men för mig är detta den svagaste boken i Shetlandskvartetten, hittills.

Det var riktigt kul att följa Sandy lite mer och se honom utvecklas till något mer än en osäker slarver. Här finns nog potential. Det var också ganska skönt att Fran var bortrest i stort sett i hela boken, så slapp man lägga fokus på förhållandet mellan henne och Perez. I stället fick man följa Perez tankar om det hela. Jag tror att jag skulle ha tyckt om Jimmy Perez om jag träffade honom, han verkar vara en sympatisk man, även om hans sävliga sätt hade retat vansinne på mig. Men jag tror det är en bra egenskap för en polis på Shetlandsöarna.

Tempot är lika långsamt som i de föregående två böckerna och något annat skulle nog faktiskt inte passa. Man får verkligen tid att tänka och känna efter. Ibland är det som att man vore där, i dimman och fukten, och vandrade runt alldeles ensam i ödsligheten. Jag gillar Ann Cleeves sätt att skriva, hur hon lägger upp hela berättandet och håller kvar mig i mörker och ovisshet. Jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om vem som gjorde det, även om jag hade en ganska bra uppfattning om varför. Det låter kanske konstigt att man kan veta varför, men inte vem, men det var ju det där med de krångliga släktförhållandena.

I alla fall jag blir väldigt nyfiken på shetlänningar och är inte helt säker på att beskrivningen av dem är odelat positiv. De verkar vara ett hemlighetsfullt, mystiskt, driftigt och gästfritt folk, samtidigt som de beskrivs som lite ignoranta människor med taskig kvinnosyn. I varje bok påpekas det också att det inte går att hålla något hemligt på Shetlandsöarna, men i varje bok visar det sig till sist att morden har att göra med en väldigt gammal och väl bevarad hemlighet. Är det bara jag som tycker det är en paradox?

Och jag upprepar min fråga, den jag ställde när jag läst ut förra boken: Hur tar man sig till Shetlandsöarna och hur mycket kostar det?

Boktipset estimerade betyg var 3.6, jag ger den 3.0.

Andra som bloggat om Rött stoft: Paulas Bokblog, Snowflakes in rain och Ett hem utan böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Två flugor i en smäll!

Ord och inga visor frågade häromdagen om vi hade några favoritförfattare som vi tjatade hål i huvudet på andra om och Boktokig undrade hur vi tänkte om våra favoritförfattare.

De här frågorna hör ju ihop, eller hur? Alltså svarar jag på båda samtidigt.

Visst har jag favoritförfattare, men de får icke gå före i kön. I alla fall oftast inte. Däremot inköps allt de har skrivit och ställs i bokhyllan. Naturligtvis händer det att någon nyinköpt bok smyger sig före i kön, men då får det vara något väldigt speciellt. Som Stephen Kings nya Under kupolen som släpps om någon vecka. Den har jag redan bestämt får gå före ALLT. Som jag har väntat...

Dean Koontz är en annan gammal favorit i skräckgenren, även om jag tycker han har tappat de senaste åren så köps allt nytt in fortfarande. Ja, jag vet, jag är lojal. Det brukar ta många år och många (sämre) böcker av en favorit för att jag ska släppa honom/henne.

I deckargenren vimlar det av favoriter, som Jo Nesbø, hans böcker om Harry Hole är bland det bästa jag läst. Karin Fossum är en annan norsk författare jag gillar, alla böcker om Konrad Sejer har jag samlat på mig. Böcker av Dennis Lehane har också en benägenhet att dyka upp i min bokhylla. Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson hör också till mina självklara favoriter, jag får en helt absurd längtan till Norrland när jag läser dem.

En alldeles ny bekantskap seglade in på favoritlistan för ett tag sedan, efter jag läst Askungar. Vi får se om Kristina Ohlsson ligger kvar där efter jag läst de andra två.

Det är väl de jag anser vara mina största favoriter och det är också dessa författare jag inte kan sluta tjata om:

Stephen King
Dean Koontz
Jo Nesbø
Karin Fossum
Åsa Larsson
Dennis Lehane
Kristina Ohlsson

Självklart finns det både fler favoriter och sådana jag tjatar sönder, kanske blir det också fler nu när jag ska ge mig på den nordiska utmaningen.

Skämmes! Eller inte...

Äntligen helg och då är det dags för bokbloggsjerka Så här frågar Annika denna vecka:

För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Det är ett ganska enkelt svar på den här frågan: Nej! Jag har aldrig skämts för en enda bok jag läst, köpt eller äger. Varför skulle jag? Antagligen är jag för dum för att förstå varför jag skulle skämmas för andras värderingar. Det är ju egentligen först när jag går emot mina egna värderingar som jag skulle behöva skämmas. I min värld är inte VAD man läser lika viktigt som ATT man läser.

Det står massor av böcker i mina hyllor som jag har förstått att man kanske borde skämmas över, till exempel ett 15-tal av Virginia Andrews, men jag älskade verkligen de böckerna när jag läste dem. Vilket visserligen var väldigt längesedan, 80-90-talet, och jag har ganska svårt att tro att jag skulle gilla dem om jag läste dem nu, men därifrån till att skämmas? Nej, de har också bidragit till min "läsutbildning" och jag vägrar att idiotförklara alla de miljoner människor som läser de här böckerna. Låt folk läsa vad de vill, bara de läser!

Första gången, en andra gång

Det finns ju vissa böcker som etsar sig fast i huvudet och som man önskar att man kunde läsa igen, för första gången. Nu går ju inte det, men man kan ju önska. Önskat är precis vad enligt O gjort, där hittade jag frågan, som tydligen kommit från Anita först. Där ingick denna i en Top Ten Tuesday, fel veckodag och faktiskt även fel vecka, men vad gör väl det, jag får väl hänga på bättre nästa gång. Här är mina tio som jag skulle vilja läsa för första gången igen, utan inbördes ordning så klart:

1. Rötter av Alex Haley. Jag tror egentligen inte att någon förklaring behövs.

2. Stekta gröna tomater av Fannie Flagg. Den här fick mig att må så otroligt bra och medan jag läste den kändes det som att jag kunde och vågade allt. Vågar man sätta den känslan på spel och läsa boken igen?

3. Röde Orm av Frans G Bengtsson. Oj, vad jag skrattade när jag läste denna. Det skulle nog funka att läsa om den, men själva överraskningsmomenten (överrumplings-?) är ju borta.

4. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Se svar på 3.

5. Pestens tid av Stephen King. Den bästa bok jag läst tror jag, men det var längesedan och det vet man ju vad tiden gör med minnet...

6. Det mörka tornet av Stephen King. Hela serien då. Över 3500 sidor... tror inte jag orkar en gång till. Och faktiskt tror jag inte att jag klarar att skiljas från Roland en gång till.

7. På stranden av Nevil Shute. Första dystopin jag läste (slutet av 70-talet) och den satte djupa spår. Jag har egentligen svårt att tro att boken är lika bra nu, över 30 år senare, men den får vara med här ändå.

8. Patient 67 av Dennis Lehane. Ja, ni som har läst den förstår varför.

9. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Mitt första riktiga möte med science-fiction, det kan man aldrig uppleva igen.

10. Den långa flykten av Richard Adams. Den här tog styggt på mig och det var knappt jag klarade att läsa ut den genom tårarna.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att läsa om någon av dessa, mest egentligen för att jag tycker att jag inte har tid när det finns så mycket jag inte läst. Men det får väl kanske bli till den omtalade pensionen. Om jag har tid då.

Vilka böcker önskar du att du inte redan läst, så att du fått uppleva dem igen?