"Mord i Skärhamn" av Ramona Fransson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 268
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Greger Thulin 3
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2009
Media: Pocket
Förlag: anomaR





Första meningen: Han stod i hallen med telefonluren i handen och rektorns röst ekade i örat.
Sista meningen: Det ska bli gott med mat, tänkte han.

Baksidetext
I Skärhamn på Tjörn på västkusten tror spaningschef Greger Thulin att han bor i en idyll. Men även den vackraste av tavlor kan ha ett felaktigt penseldrag.

Bakom väggarna i Bleketskolan döljer sig fysisk och psykisk mobbing och droger. På Rönnvägen bor Jonas Blomgren, klassföreståndare på Bleketskolan. I hans klass finns eleverna Amanda Durén och Belinda Wallin. Amanda har exklusiva märkeskläder, strör pengar omkring sig och bor i en herrgård medan Belindas familj är tacksamma om det finns pengar till att betala de nödvändiga utgifterna. Belindas mamma, Margit Wallin har en olustig känsla när det gäller dotterns klassföreståndare.

Kan det vara så att han bevakar Belinda och i så fall varför? När det första mordoffret dyker upp på Lyckebacken i Skärhamn är Greger Thulin först övertygad om att de inom en snar framtid kommer att få fast mördaren men missmodet kryper närmare allt eftersom tiden går. Kriminalare Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman skickas till platsen och försöker lägga pussel med ledtrådar de lyckats skrapa ihop. Det visar sig att offret hade en lägenhet på Eklandagatan i Göteborg. Vad sysslade han med i lägenheten? Snart börjar Katarina misstänka att bakom offrets familjefasad döljer sig inte enbart en hustrumisshandlare.

Greger Thulin tvingas snart att ställa den oundvikliga frågan; Har idyllen i Skärhamn packats ner i en kappsäck, kastats ombord på en båt och seglat ut ur hamnen?

Min kommentar
Karaktärerna i de här böckerna (denna, Dyrbar kärlek och Iskall hämnd) ger mig nästan gråa hår. Jag har aldrig träffat på människor, varken i litteraturen, filmen eller verkligheten, med så katastrofalt dålig impulskontroll. Det känns lite som att alla hela tiden slänger sig om halsen på alla. Det skriks och det pussas på och puttas på och sparkas på. Oavbrutet. Det må väl vara hänt om barn och ungdomar pysslar med sådant, men vuxna, och inte vilka vuxna som helst, utan poliser som man kanske helst vill se som seriösa och någorlunda kontrollerade människor. Det blir bara för mycket.

Kärlek på jobbet och kärlek i deckare är väl också OK, men om jag vill ha böcker där romanserna går i första hand så väljer jag annat än deckare. Här finns alltså tre par inom samma utredningsgrupp och ja, ni kan ju tänka er själva. Det blir bara för mycket.

Dialogerna är så krystade att jag blir generad. Liknelserna är intressanta, men de säger mig ingenting: "Journalisterna sitter som hökar på en telefontråd." "[...] hennes olivfärgade hy hade antagit färgen av blöt sallad." "[...] blicken gled över dem som en wakeboard." Grejen med liknelser är ju att de ska vara "vedertagna", alla ska liksom få en bild i huvudet. Men hur ser egentligen blöt sallad ut? Är inte den fortfarande grön? Nå, ni förstår väl? Det blir bara för mycket.

Fortfarande beskrivs allt i detalj, gärna hur man dricker juice direkt från paketet och liknande. Människors egenskaper och känslor beskrivs likaså. Inget får jag upptäcka själv. Det är inte lika illa i den här boken som i de två tidigare, men det är illa nog. Antalet inblandade personer är också på tok för högt. Massor av ovidkommande människor, som bara dyker upp för att vi ska ta del av illa dold samhällskritik. Det är helt OK att vara kritisk till företeelser vi alla vet finns, men när den ena efter den andra krystas fram och kommer i form av en pekpinne, då ryser jag. Och det är inte av välbehag. Det blir bara för mycket.

Det kanske låter som att jag avskyr det Ramona Fransson skriver, riktigt så är det inte, men kanske borde hon skriva något annat än deckare. Alla böckerna jag har läst av henne har genomsyrats av omtanke om den lilla och utsatta människan och på något sätt känns det som att det är det hon vill skriva om. Egentligen. För själva deckarhistorien är mer som utfyllnad och tar allt mindre och mindre plats och samhällskritiken allt större. Och den biten gör hon bra. Men det hör inte hemma i en kriminalroman och definitivt inte alla problem på en gång och absolut inte som pekpinnar.

Det här var den sista boken i Pocketlovers Tre på tre-utmaning. Dock har jag den fjärde delen om Greger Thulin kvar oläst. Jag får se när jag orkar ge mig på den.

Boktipset estimerade betyg var 1.9, jag ger den 2.0.

Andra som bloggat om Mord i Skärhamn: Annikas litteratur- och kulturblogg, Pocketblogg och Boksnoken.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mord i Skärhamn av Ramona Fransson.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.