torsdag 2 juli 2015

Månadsbokslut juni 2015

Antal lästa böcker i juni 2015: 7

40. Señor Peregrino av Cecilia Samartin
41. Listan av Robert Kviby
42. Sandmannen av Lars Kepler
43. [buzz] av Anders de la Motte
44. Iliaden av Homeros
45. Rörgast av Johan Theorin
46. Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist

Antal lästa sidor: 2823
Genomsnitt/dag: 94
Genomsnitt/bok: 403

Snittbetyg: 3,6

Ingående i serie: 5
Påbörjade serier: 1
Avslutade serier (läst senast utgivna): 2

Biografi: 0
Drama: 2
Fantasy: 0
Kriminalroman: 3
Science fiction: 0
Skräck: 1
Thriller: 1

Boktolvan: 1
E-böcker: 1
Finish that series: 3
Hyllvärmare: 7

Kvinnor: 1
Män: 6
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 1

Antal nykomna böcker: 9
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Señor Peregrino av Cecilia Samartin
Månadens sämsta: Listan av Robert Kviby
Månadens överraskning: Señor Peregrino av Cecilia Samartin
Månadens besvikelse: Rörgast av Johan Theorin
Månadens otäckaste: Sandmannen av Lars Kepler

Kommentar:
Nästan en hel vecka gick bort vad gäller lästid så jag är väldigt glad att jag hann med allt jag tänkte. Speciellt glad är jag över att jag till slut kan pricka av Iliaden som läst. Den boken har stått här som ett dåligt samvete sedan 1996. Den här månaden blev också en del serier lästa, hela två är nu färdiglästa och bara en ny påbörjad. Det finns hopp.

En del nytt blev det också. Damn you pocketrea! Inga böcker bortskänkta dessvärre, men jag har en del på gång, de måste bara värka klart.

Om månadens bästa: Det var ganska jämt mellan flera, men denna berörde mig mest.
Om månadens sämsta: Jag klarar bara inte av tillkrånglade böcker där det behövs x antal sidor för att förklara vad, varför och hur.
Om månadens överraskning: Jag trodde nog att den skulle vara bra, men så bra hade jag inte förväntat mig.
Om månadens besvikelse: Nej, inte heller denna var spöklik och mystisk.
Om månadens otäckaste: Det var egentligen bara delen med Saga på säkerhetsavdelningen som var riktigt läskig, men den skrämde mig ordentligt.



Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September Oktober November December

onsdag 1 juli 2015

"[buzz]" av Anders de la Motte

Genre: Thriller
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: HP Pettersson 2
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2015






Första meningen: I två snabba språng var han över henne.

Baksidetext
[buzz] inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.

Min kommentar
Jag gillade verkligen [geim], den kändes fräsch och ny. Eftersom den också slutade med en cliffhanger så såg jag verkligen fram emot att läsa andra delen, [buzz].

Egentligen ska jag nog inte läsa sådana här böcker. Jag är nämligen paranoid redan innan och de här böckerna gör inte saken bättre. [buzz] spär på paranoian ordentligt. Här handlar det inte så mycket om Spelet, utan mer om konspirationsteorier om Internet. Det är sökresultat som manipuleras genom troll som bloggar, kommenterar och skapar trådar i olika forum. Det här är alltid intressant eftersom det är så lätt att uppnå och jag köper allt rakt av.

Det var ett drygt halvår sedan jag läste första delen och mitt minne är ganska selektivt, men vad som hänt sammanfattas på ett väldigt snyggt sätt och jag är snabbt mitt i det igen. Precis som i [geim] så sker berättandet växelvist av HP och Rebecca. Det är snabba byten och nästan alltid avslutas en tråd med en cliffhanger, vilket ju gör att man hela tiden måste läsa lite till.

Det är inte riktigt samma fart och fläkt i den här boken, men det både räcker och blir över. Språket känns lite nedtonat jämfört med [geim] och det är nog en fördel, men det är väldigt trovärdigt i just den yrkeskåren. Som jag ju själv tillhör. Mitt absoluta favorituttryck är Scarlet O'Harade, som HP gjorde med ett problem, och jag fnissade en del när jag läste det.

HP själv är en riktig antihjälte, han har nog inte ett rätt, men han har blivit en mer intressant karaktär eftersom han plötsligt visar mer än en sida av sig. Rebecca har också rest sig, hon var ju farligt nära att falla i offerfällan, men här tar hon tag i sina problem. Lite i alla fall.

Vad jag inte gillar är att viss information undanhålls mig, som till exempel vem det är som Rebecca har en affär med. Det är ju liksom inte som att hon inte vet det, men jag får inte veta förrän alldeles mot slutet.

Slutet ja... gissa om det är en cliffhanger. Det är ju tur att jag snart ska läsa den avslutande delen [bubble].

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 (beräknat på 260 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 790 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om [buzz]: Tankar från en samlares hjärna, Annika och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 30 juni 2015

Top Ten Tuesday: De tio bästa böckerna hittills i år


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I've Read So Far In 2015.

Äntligen en lätt! Skulle man kunna tro. Det är ju bara att kolla statistiken. Men det blir lite problem... jag har två fullpoängare och två som nästan nådde ända fram. Så långt allt väl. Sedan kommer det dessvärre inte mindre än 21 stycken som fått 4 i betyg... Nåja, det är väl bara att försöka plocka ut de sex bästa av dem. Det här är något så ovanligt som en lista i inbördes ordning.

1. Ensam på Mars av Andy Weir
2. Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson
3. Lewismannen av Peter May
4. Divergent av Veronica Roth
5. Lotus blues av Kristina Ohlsson
6. Flickoffret av James Oswald
7. De ensamma av Håkan Nesser
8. Väckelse av Stephen King
9. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
10. En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

måndag 29 juni 2015

Film: Nowhere boy

Titel: Nowhere boy
Originaltitel: Nowhere boy
Genre: Drama
Regissör: Sam Taylor-Johnson
Manus: Matt Greenhalgh
Skådespelare: Aaron Taylor-Johnson, Kristin Scott Thomas, Anne-Marie Duff, Thomas Brodie-Sangster, David Threlfall
Utgivningsår: 2009
Produktionsland: UK | Kanada
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på TiVo 26 maj 2015




Handling
Historien om John Lennon, innan han blev en Beatle. Om hans relation med mamman, som övergav honom, och om mostern, som tog hand om honom.

Min kommentar
Beatles har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, även om jag varit mer en Paul-fan än John-fan, och filmer om dem har alltid haft en speciell lockelse. När jag började titta på denna så trodde jag att det var den jag redan sett en gång, Backbeat, som handlar om när Beatles blir kända, men denna är om tiden innan berömmelsen. Den slutar där Backbeat börjar, kan man säga.

Den här filmen tog mig med storm, den berörde mig på så många plan. Nog för att jag redan visste en del om Johns uppväxt, som att hans mor övergav honom och att han växte upp hos sin moster, men när man ser det i en film så här så blir det annorlunda. Vad jag saknar är förklaringen, om det nu finns någon, till att Johns mamma, Julia, lät sin syster ta hand om honom. Det är möjligt att det antyds och att man ska dra egna slutsatser, men förutom att hon verkar otroligt omogen och som en berg-och-dalbana i humöret så är jag inte människa att förstå bakgrunden.

Johns moster, Mimi, är stenhård mot honom, men hon har verkligen ett hjärta av guld. Om det här hade varit i dag så skulle John med största säkerhet blivit diagnosticerad med en bokstavskombination. Han är otroligt provocerande och ibland rent elak. Det kan inte heller vara speciellt lätt att veta att inte ens mamma ville ha en.

John och Paul framställs som varandras motsatser och deras första möte verkar inte alls ha gått speciellt bra. Här finns både svartsjuka och rivalitet. Att de lyckades spela i samma band så länge är en fantastisk bedrift.

Castingen är fantastisk och jag tycker det är bra kemi mellan skådespelarna. Fokus ligger på relationerna mellan alla inblandade och utan större åthävor skildras alla komplicerade förhållanden. Något som Johns liv verkar ha varit fyllt av.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 665 betyg).
IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 26 910 betyg).
Jag ger den 5,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Allt om TV-serier 13: En som fått mig att gråta

Det finns nog egentligen många TV-serier som får mig att gråta en skvätt ibland, men det är en som lyckas väldigt ofta. Speciellt den senaste säsongen, den elfte i raden. Då grät jag nästan hela tiden, kändes det som. Vilken serie? Greys anatomy.

Favoritkaraktär: Alla, inklusive de som har passerat revy. I början var det George.
Mest lik: Ingen, men kanske lite åt Cristina-hållet.