söndag 19 maj 2019

Smakebit på søndag: Dödsdömd

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har det inte blivit mycket läst och det beror på tre olika saker. Först och främst en bok som nästan tog kål på min lust att läsa, sedan har det ju varit semifinaler i ESC och sena matcher i hockey-VM. Igår kulminerade det ju med final i ESC och hockeymatch. Samtidigt. Gissa vad jag tittade på.

I fredagskväll gjorde jag i alla fall en rejäl ansträngning och läste ut boken från förra veckan och igår morse började jag äntligen på en ny. Dödsdömd av Sharon Bolton. Den har alla förutsättningar att vara mycket bättre. Åtminstone så har den börjat väldigt bra.

Min smakebit är från sida 13:
    Andra i korgen hade tappat intresset för fiskgjusen och fler huvuden vändes åt deras håll. Flickan på marken tittade upp, såg ballongen och började skrika. Mannen som inte hade sett eller hört dem än, höjde stenen. Det såg ut som att flickan försökte pressa sig ner i marken. Mannen sänkte stenen.
    Flickan skrek inte igen. Det kvävda skriket som hördes perfekt i gryningsluften, kom från någon i ballongen. Det var det enda ljud de undslapp sig. Chocken höll dem i ett järngrepp. Mannen på marken hade vänt sig om och tittade upp. Det gjorde också hans hund. Passagerarna i ballongen såg hur mannen släppte stenen och lyfte handen mot huvudet för att hålla hatten på plats medan han sträckte på halsen och stirrade uppåt.

lördag 18 maj 2019

"Störst av allt" av Malin Persson Giolito

Författare: Malin Persson Giolito
Titel: Störst av allt
Genre: Thriller
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 april 2019




Första meningen: Vid den vänstra bänkraden ligger Dennis, som vanligt iklädd reklam-T-shirt, stormarknadsjeans och oknutna gymnastikskor.

Baksidetext
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.

"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."

Min kommentar
Störst av allt var ju den stora snackisen när den kom, för snart tre år sedan. Jag läste den inte då, men köpte den gjorde jag. På bokmässan samma år. Det är alltid lite jobbigt att läsa en bok som är så tokhyllad som denna är. Nu när den började gå som TV-serie på Netflix kände jag att jag var redo. Förväntningarna var inte längre skyhöga utan mer lagom och så vill jag ju gärna se TV-serien också (som jag för övrigt redan har sett, det inlägget kommer på måndag).

Varken miljö eller karaktärstyper är något jag känner mig hemma i/med, men det känns trovärdigt alltihop. Jag har inga som helst problem med att föreställa mig något av det. Inte ens häktet. För mig är det precis perfekt nivå på detaljerna och min egen fantasi får jobba lite.

Karaktärerna är inte många i Störst av allt och många av dem är dessutom döda. I nu-tråden då. Vi får dock träffa dem i tillbakablickarna. Jag gillar det här sättet att berätta en historia, det är väldigt effektfullt när allt liksom smyger sig på en och till slut sitter man där med hela "sanningen" i knät. Maja är ju den som är i fokus och jag gillar henne. Hon känns mogen och ärlig, men framför allt så lindar hon inte in obehagliga sanningar i något rosa fluff.

Det finns ohyggligt mycket att uppröras över i den här boken. Jag blir rent ut sagt förbannad på den typiska nutidsmänniskan, som vet precis hur man egentligen borde ha gjort. När allt är över. Man undrar lite var de var innan allt hände, medan det gick att stoppa. Alla var så oroliga, men ingen brydde sig tillräckligt för att ta över utan de lät Maja ta hela ansvaret för något som en 18-åring inte borde behöva ta ansvar för. Skenheliga människor!

Många tuffa ämnen behandlas och det görs helt utan pekpinnar. En stor del har att göra med förutfattade meningar. Vare sig det gäller rik, vit flicka eller fattig, svart pojke. Båda är precis lika fel. Känslan här är lite att man på något sätt är mindre ursäktad om man är rik. Ska man tycka mindre synd om Maja för att hon är privilegierad?

Vad som egentligen har hänt är inte speciellt svårt att gissa och jag tvekar aldrig om hur "sanningen" ser ut, men vägen till slutet är oerhört fängslande och engagerande. Ett intressant tema i svensk miljö. Även om nu miljön är obekanta Djursholm.

Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 6 439 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Störst av allt: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 17 maj 2019

The Jumbo Genre Recomendation Tag

Camilla på bloggen Mitt bokintresse taggade mig att göra den här trevliga tagen. Det här är ju ett ganska svårt ämne, genrebestämning, men jag gör ett försök.

Science fiction
Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov, den är gammal och jag vet inte om den har åldrats väl, men jösses vad bra den var på 80-talet.

Fantasy
Kanske är inte Stephen King den man först tänker på när det handlar om fantasy, men hans Det mörka tornet-serie är det bästa jag har läst i genren.

Mystery
Här finns ju en uppsjö att välja bland, men en som jag har kommit att uppskatta den senaste tiden är Louise Pennys serie om Armand Gamache.

YA - unga vuxna
YA känns inte som en genre, det är lite som att kalla skönlitteratur genre, i vilket fall så är den ju stor och blandad. Jag har skrivit ett topp tio-inlägg om bra böcker för unga vuxna så i stället för att skriva det igen så kommer en länk. Återanvändning är ju modernt.

Horror - skräck
Här får det ju bli skräckens mästare, Stephen King, men jag vill nämna hans svenska motsvarighet också, John Ajvide Lindqvist.

Literaly fiction - (relations-, samtida-)romaner
Den här är tuff, men när jag kollar på Goodreads lista över genren så hittar jag Fredrik Backmans En man som heter Ove. Då slutar jag att leta.

Travel - om du gillar att resa
Nästan alla böcker passar väl om man gillar att resa, men när jag läste Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce så blev jag verkligen sugen på att göra den resan. Inte till fots dock.

Humor
Även detta är en svår genre, men Graeme Simsions Projekt Rosie skrattade jag mycket åt. Det finns (snart) ytterligare två böcker om det här projektet.

History- Historiska romaner
Förr läste jag många historiska romaner, men nu har det inte blivit så många. En av de senare jag har läst är En officer och spion av Robert Harris som är en riktigt bra bok.

Science/natur - Vetenskap/natur
Jag vet inte om Ensam på Mars av Andy Weir egentligen platsar här, allt kanske inte funkar, men här finns massor av vetenskap.

Craft - en bok som utvecklar din läsning/författande
Den här får jag passa på.

En bok som inte passar in på någon annan genre
Jag tycker ofta att böcker inte passar in i någon genre. Makten av Naomi Alderman är ett bra exempel på en bok som i alla fall passar in på så många olika genrer att den är svår att placera.

Jag bryr mig inte om att tagga någon, utan tycker som vanligt att alla som har lust kan göra den.

torsdag 16 maj 2019

Hett i hyllan #196

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då är det dags för 2016 års synder.
Vi får ta ett jättekliv här, ända till bokrean 2016. Då, av någon anledning, tyckte jag att det var lämpligt att köpa New York-trilogin av Paul Auster.

Jag har läst en bok av honom tidigare, en jag inte alls gillade. Därför blev jag nog lite förvånad över att den här boken envist klamrade sig fast i korgen. Samtidigt tycker jag väl egentligen att alla förtjänar åtminstone två chanser. Så nu står den där. Och blänger lite sårat på mig.

När den kommer att bli läst har jag faktiskt ingen aning om. Kanske skulle den platsa i min Vi möts igen-utmaning. Vi får se om den dyker upp där nästa år...

Så här står det på baksidan:
I första delen, Stad av glas, blir deckarförfattaren Quinn uppringd av någon som söker detektiven Paul Auster. Plötsligt finner han sig indragen i ett mysterium mer intrikat än något han själv kunnat tänka ut. I den efterföljande Vålnader vill White att Blue ska skugga Black och hålla honom under uppsikt så länge det blir nödvändigt. Från en lägenhet på andra sidan gatan kan Blue se hur Black sitter och skriver. Trilogin avslutas med Det låsta rummet. Fanshawe var berättarens vän under skoltiden men sedan förlorade de kontakten. Så kommer oväntat ett brev från Fanshawes hustru, som skriver att hennes man är försvunnen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 maj 2019

"Den gode lögnaren" av Nicholas Searle

Författare: Nicholas Searle
Titel: Den gode lögnaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The good liar
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 april 2019




Första meningen: Perfekt, tänker Roy.

Baksidetext
Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.

Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?

Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.

Min kommentar
Den här boken blev jag väldigt nyfiken på när den släpptes och en vacker dag så dök den upp som en överraskning. Av någon anledning som jag inte alls förstår så har den blivit stående utan åtgärd, så att säga. Jag tror att jag läste några inte så positiva recensioner och då hjälpte det inte att Den gode lögnaren blev nominerad till bästa översatta deckare 2016, av Svenska Deckarakademin. Återigen sitter jag där med en utläst hyllvärmare och undrar varför jag har låtit den stå så länge.

Början av boken skulle kunna vara förvirrande, det blir väldigt många frågor. Vad handlar det om? Vad går det ut på? Svaren kommer inte direkt, men i stället för att bli förvirrad så blir jag vansinnigt nyfiken. Att den ena karaktären vill ge igen för gammal ost tycker jag är uppenbart, men den stora frågan är liksom varför. Ungefär tre fjärdedelar in i boken så drar jag efter andan och säger upphetsat till sambon: Här tror jag minsann att det hände något, att allt fick sin förklaring. För mig kom det helt oväntat (och så sjukt snyggt), men sedan var det inte så svårt att klura ut resten. Framför allt varför.

Berättelsen består av två trådar, naturligtvis. En nutid och en dåtid, som går baklänges. Underligt nog så fungerar det utomordentligt bra och det var också det enda sättet att göra det på. Karaktärerna är kanske inte de mest sympatiska, men de har också vuxit upp under väldigt speciella omständigheter så kanske skulle det kunna fungera så. Jag kan inte påstå att de engagerar mig, men historien gör det.

Jag hade nog ingen aning om vad detta egentligen var för typ av historia och jag hade inga förväntningar alls, men Den gode lögnaren överraskar mig. Det är bra och spännande, rent av smart och jag kan knappt sluta läsa. Nu vill jag läsa mer av honom.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 2 440 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Den gode lögnaren: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Endast eböcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.