onsdag 22 oktober 2014

"Svarta vatten" av Attica Locke

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 367
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Black water rising
Översättare: Ia Lind
Serie: -
Förlag: Leopard Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2014
Format: Storpocket
Källa: Rec ex
Utläst: 2 oktober 2014





Första meningen: Båten är mindre än han tänkt sig.

Baksidetext
Houston 1981. Framtiden ser äntligen ljusare ut för Jay Porter som i åratal kämpat för att få sin lilla oansenliga advokatbyrå att gå ihop. Han överraskar sin gravida fru Bernie med en romantisk kvällstur längs med floden. Men kvällen tar en oväntad vändning när de passerar Houstons ruffigare kvarter och plötsligt hör en kvinnas skrik på hjälp, sedan pistolskott och ljudet av en kropp som faller i floden. Jay inser att han måste rädda kvinnan från att drunkna och dyker ner i det dunkla, svarta vattnet. Kvinnan är chockad men inte skadad, och uppenbarligen rädd. Hon vägrar att berätta något om vad som hänt.

Jays räddningsinsats visar sig få oanade konsekvenser och han hamnar mitt i en mordutredning med minst sagt oklar utgång. Mot sin vilja dras han allt djupare in i ett mysterium vars förvecklingar leder ända till Houstons absoluta maktelit. Jay ställs inför svåra val och tvingas att konfrontera spöken ur sitt eget förflutna.

Min kommentar
På utgåvan som jag har så finns det en blurb av Dennis Lehane och någon har beskrivit boken som en blandning av The Wire och Dallas. Det ena ser jag som positivt och det andra som negativt. Detta är ett förhandsexemplar som jag fått från förlaget och det betyder att här finns en hel del stavfel och annat konstigt. Med det sagt så kan jag bara hoppas att boken som släpps ska vara rättad.

Att Dennis Lehane gillar denna förstår nästan på en gång, den är verkligen skriven i hans anda. Det är mörkt och skitigt och man riktigt känner desperationen växa fram. Miljöbeskrivningarna är väldigt detaljerade och är det något jag brukar ha svårt för så är det just detta. Men här funkar det, faktiskt. Det får mig att fundera på om det kanske inte är detaljrikedomen, längden eller mängden det kommer an på, utan helt enkelt hur det görs. Här kan jag fysiskt känna värmen och hur svetten rinner. Och lukterna. Trots ljuset och värmen så är det mesta mörkt och dystert, ett motsatsförhållande som gör allt knivskarpt.

Det är ett väldigt långsamt tempo genom hela boken och en ansenlig mängd karaktärer. Det finns nämligen två uppsättningar, en då (60-/70-talet?) och en nu (1981). En del finns i båda och några bara i den ena. Karaktärerna presenteras med många och långa, långa tillbakablickar. Till slut vet jag inte riktigt när jag befinner mig och vilket som hände när. Ofta är saker och ting väldigt noga beskrivet och tillbakablickarna känner jag oftast som lite krystade. Dessutom berättas det i presens, något som jag tycker passar med ett högt tempo, så här blir det något slags krock för mig. Det här långsamma tempot hade passat mycket bättre i imperfekt.

En del som känns ouppklarat finns det också. Med jämna mellanrum kommer det en del insinuationer om Jays familj, något traumatiskt och stort som hänt, men det förklaras aldrig närmare. Det tycker jag är lite synd. En annan sak som stör mig är alla förkortningar, jag har generellt väldigt svårt för det, speciellt när man förutsätter att alla vad vad de betyder. Här förklaras de inte förrän drygt halvvägs in i boken.

Att boken utspelar sig på 80-talet kan jag inte riktigt känna, förutom hårspray och stort hår så skulle det kunna vara när som helst. Det enda som skulle kunna skvallra om att det är en annan tid är de svartas kamp och medborgarrättsrörelsen. Men den är å andra sidan fortfarande aktuell. Och jämförelsen med Dallas? Var kom den ifrån? Oljan?

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,0 (beräknat på 4 betyg).
Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 1865 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Svarta vatten: Annika, med näsan i en bok och Lotten.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

tisdag 21 oktober 2014

Topp Tio nya serier jag vill börja läsa


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top New Series I Want To Start (New..let's say within the last year or two).

Det finns mängder av serier som jag redan läser och som jag vill börja läsa. Jag hittade ett 30-tal. Och det är bara bland serier där jag redan har första boken. Om de är nya eller ej vet jag inte, men här är några i alla fall.

1. Månkrönikan av Marissa Meyer (första boken är Cinder)
2. Armand Gamache av Louise Penny (första boken är Mörkt motiv)
3. Miss Peregrine av Ransom Riggs (första boken är Miss Peregrines hem för besynnerliga barn)
4. Outlander av Diana Gabaldon (första boken är Främlingen)
5. Silo av Hugh Howey (första boken är Ull)
6. De bortglömda böckernas gravkammare av Carlos Ruiz Zafón (första boken är Vindens skugga)
7. Divergent av Veronica Roth (första boken är Divergent)
8. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell (första boken är Kärleken)
9. Fredrik Broman av Håkan Östlundh (första boken är Släke)
10. Jack Caffery av Mo Hayder (första boken är Fågelmannen)

måndag 20 oktober 2014

Dag 25: En karaktär som jag kan relatera mig själv till

Jag är inte helt säker på att jag förstår riktigt vad "relatera mig själv till" egentligen betyder, men jag väljer att tolka det som en karaktär som jag kände igen mig i. Och då blir det, för tredje gången i den här utmaningen, dags för Ove. Jag kände igen mig så mycket i honom att jag faktiskt nästan blev rädd. Tyvärr är jag inte riktigt lika modig, men jag jobbar på det.
En man som heter Ove av Fredrik Backman

söndag 19 oktober 2014

En smakebit på søndag: Gideons ring

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här söndagen har vi en vikarie igen, Astrid Terese på bloggen Betraktninger sköter det med den äran.

I helgen har det inte blivit/blir det inte speciellt mycket läst, sambon fyllde år igår och här var kalas. Två nattgäster (min mamma och syster) och två på hotellet här i närheten (svärmor och hennes sambo) får vi umgås med en extra dag. Till kvällen kanske jag kan få krypa upp i soffan med min bok.

I fredags började jag på femte delen i Hammarbyserien, Gideons ring av Carin Gerhardsen och det är därifrån veckans smakebit kommer. Det här lilla stycket kommer från sida 102-103.
Hamad gillade inte Petras attityd i de här frågorna. Hon tenderade att bli onyanserad och klumpig, vilket gjorde att hon förlorade i trovärdighet. Och han ville inte att hon skulle framstå som en ilsken katta som urskillningslöst misstänkte varje man för att hysa en potentiell sexbrottsling inom sig. På tv hade han sett en intervju med en dansk författarinna som hävdade att alla män tänker på sex hela tiden. Att allt som sker i en mans hjärna kretsar kring detta. Ett häpnadsväckande och skrämmande uttalande som fått så oemotsagt, trots att programledaren blev svart i synen och - på ett sätt som skulle föreställa vara halvt skämtsamt, men som den uppmärksamme kunde notera var på största allvar - förklarade att denna schablonbild av världens manliga befolkning åtminstone inte omfattade honom.

lördag 18 oktober 2014

"Plommonträdet" av Ellen Marie Wiseman

Genre: Drama
Antal sidor: 457
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The plum tree
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: -
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 27 september 2014






Första meningen: För sjuttonåriga Christine Bölz började kriget med en överraskande inbjudan till Bauermans höstfest.

Baksidetext
”Blomma där du är planterad”, är det råd sjuttonåriga Christine Bölz får från sin älskade mormor. Men Christine vet att det finns en hel värld som väntar på henne utanför den tyska småstad där hon växer upp – en värld hon börjat skymta genom musik, böcker, och genom Isaac Bauerman, sonen i den rika judiska familj där hon arbetar.

Snart ska det emellertid visa sig att det finns betydligt större hinder för deras kärlek än skillnaden i samhällsställning. Hösten 1938 genomgår Tyskland omfattande förändringar under Hitlers regim: affärernas skyltfönster fylls av anti-judisk propaganda, de som vågar yppa en avvikande åsikt tystas ner och en ny lag förbjuder Christine från att återvända till sitt jobb – och från att ha någon kontakt med Isaac. Under de månader och år som följer får Christine uppleva det nazistiska förtrycket i dess fulla vidd; hon ställs ansikte mot ansikte med SS-männens brutalitet och Dachaus fasor, och hennes liv formas med tiden till en alltmer desperat kamp – för att överleva och för att få vara med den hon älskar.

Min kommentar
Som jag sett fram emot att läsa den här boken. Den är något så ovanligt som en bok om de vanliga tyskarnas liv under andra världskriget. Det kan jag ju lätt säga att jag aldrig läst tidigare.

När jag börjar läsa fångas jag direkt av hur "normal" den där byn är och alla människor i den. Det är långa och detaljerade beskrivningar av miljön, så man riktigt känner att det här skulle kunna vara var och vilka som helst.

Sedan, när kriget börjar, blir det något helt annat. Både för karaktärerna i boken och för mig. Varje enskild händelse är verkligt bra beskriven och gripande. Mitt problem är att det helt enkelt blev för mycket. Allt känns som en uppräkning av vedermödor och händelser staplas på varandra, lite som att författaren försökt få med allt hon överhuvudtaget hört om kriget. Jag är helt säker på att Wiseman gjort seriös research, men faktiskt så behöver man inte ta med allt man läst.

Boken är lite simpelt och barnsligt skriven och ganska för mycket tårdrypande. Möjligtvis är jag lite underlig, men sentimentalitet får mig nästan att må illa. Romansen mellan Christine och Isaac har jag väldigt svårt för att se som trovärdig. Och framför allt, hur uppstod den? Det kan väl ändå inte vara så att de håller handen och pussas ett par gånger sedan är de beredda att dö för varandra? I sex år? Jag saknar en början där, tror jag. Genom hela boken ältas det sedan hur mycket de älskar varandra, saknar varandra och bara tänker på varandra (eller egentligen mest Christine som älskar, saknar och tänker på Isaac). Hela tiden. Det är då det börjar bli trist.

När jag väl kommer till slutet så blir jag nästan arg. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda.

Det jag gillar med boken är att den, trots allt, när det handlar om själva kriget och vad som hände då, är nyanserad. För den vanlige tysken var båda sidor precis lika farliga. Det spelade ingen större roll om det var tyskar, amerikaner eller ryssar, de var lika dödliga.

Att jag inte blev så imponerad av den här boken kan bero på att kriget är ganska verkligt för mig. Inte för att jag själv upplevt det, men med en mor som föddes i Österrike 1938 och en far som var krigsfånge i Tyskland och kom till Sverige med de vita bussarna så har det varit ganska konkret i hela mitt liv. Och mycket kan man säga om det, men speciellt romantiskt var det inte. Det var liksom där det brast med den här boken. Den började så bra, som en 4,5, sedan störtdök den till 3,5 och slutet drog av en halv till.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 4 betyg).
Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 2876 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Plommonträdet: Endast e-böcker, Mina boktips och Carolina läser.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.