måndag 16 juli 2018

TV-serie: Suits - Säsong 2

Titel: Suits
Originaltitel: Suits
Genre: Drama
Skapad av: Aaron Korsh
TV-bolag: USA Network
Skådespelare: Gabriel Macht, Patrick J. Adams, Sarah Rafferty, Meghan Markle, Gina Torres
Premiär: 2012-06-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 16
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD juni-juli 2018





Handling
Harvey och Mike gör sitt bästa för att bevara sin hemlighet, men samtidigt måste de hantera dramatiska, privata händelser, krävande fall och de problem som uppstår i och med att firmans grundare Daniel Hardman är tillbaka.

Min kommentar
I vintras såg vi ju äntligen den första säsongen av den här serien och då var jag helt säker på att det inte skulle dröja så länge innan det blev dags för andra säsongen. Med tanke på hur länge "snart" kan vara för mig så är fyra månader rekordsnabbt.

Tyvärr så tycker jag inte att den här andra säsongen är lika bra som den första. Jag tyckte ju att en av de bra sakerna var att det hela tiden var avslutade fall, men här blir det alldeles för mycket och utdraget om den där Hardman. Han är som en bumerang som hela tiden vänder tillbaka och jag är så less på det till slut. Det blir för mycket av samma sak och tjusningen med det omväxlande är helt borta. Nu hoppas jag verkligen att det är ett avslutat kapitel.

Harvey börjar bete sig som om han har storhetsvansinne. Mike också, fast i lite mindre skala. Jag ver lite orolig att favoriten Donna skulle försvinna för gott, men hon kom tack och lov tillbaka (hon är fortfarande min favorit). Louis Litt är så otroligt lätt att avsky och jag måste säga att han är en riktigt bra skådis som får mig att känna så där. Han har dessutom utseendet emot sig (i alla fall i den här serien) med det där råttliknande ansiktet. Trots att jag avskyr honom så kan jag känna med honom. Det är inte svårt att förstå vad det är som driver honom.

Det bästa med den här serien, i första säsongen, var kemin mellan Harvey/Mike och Harvey/Donna. I andra säsongen så är de tyvärr inte tillsammans lika mycket, men ibland glimrar det till och då kommer jag ihåg vad det är jag gillar med den här serien. Jag känner mig kanske inte lika taggad på att se tredje säsongen, men det kommer säkert inte att dröja så länge.



TV-serier.nu hade säsongen 4,2 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,6 i genomsnitt (beräknat på 303 899 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Three billboards outside Ebbing, Missouri (2017)

Titel: Three billboards outside Ebbing, Missouri
Originaltitel: Three billboards outside Ebbing, Missouri
Genre: Drama
Regissör: Martin McDonagh
Manus: Martin McDonagh
Skådespelare: Frances McDormand, Woody Harrelson, Sam Rockwell, Caleb Landry Jones, Peter Dinklage
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 29 juni 2018



Handling
Den förtvivlade mamman Mildred Hayes är frustrerad över den lokala polisens brist på framgång att hitta hennes dotters mördare. Hon tar därför saken i egna händer för att hitta de ansvariga som utfört det brutala mordet några månader tidigare. Genom att sätta upp stora reklamskyltar med ett viktigt budskap, ställer hon stadens högt aktade polischef mot väggen på ett väldigt kontroversiellt sätt. Situationen förvärras ännu mer när andreofficer Dixon blir involverad i utredningen och det blir en kamp mellan Mildred och den lokala polisen i Ebbing.

Min kommentar
Den som följer min blogg kan inte ha undgått att se våndorna som uppstår inför filmvalen varje vecka. Det känns som att det var evigheter sedan jag såg en riktigt bra film. För några veckor sedan så var jag så less på det att jag helt enkelt förbokade fyra filmer på cdon. Jag har inget minne av hur urvalet gick till, men med den här filmen så hoppas jag att filmförbannelsen har vänt.

Som vanligt så hade jag ingen koll på vad filmen handlade om, jag visste bara de stora dragen. Därför kom det som en liten överraskning att den också var rolig. Det här är humor som verkligen passar mig. Ironi och sarkasm går alltid hem. Här finns historiens mest korkade polis och jag vet egentligen inte om jag ska skratta eller gråta åt honom. Hans omvändelse går lite väl snabbt och enkelt, men det stör inte alltför mycket.

Det bästa med den här filmen är att jag överhuvudtaget inte kan gissa hur det ska gå. Jag får göra om mina gissningar hela tiden. Det är en av de många bra sakerna. Jag vet inte hur det fungerar i USA, men alla böcker och filmer verkar peka åt att det viktigaste av allt är att någon straffas för ett brott. Det spelar ingen som helst roll om det är rätt person. Så är det även här. Tycker jag. I mina ögon är det bara förfärligt.

Skådespelarna är helt suveräna och det är inte alls förvånande att Frances McDormand fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och Sam Rockwell en för bästa manliga biroll. Det kunde med lätthet ha delats ut än fler Oscars.

Three billboards outside Ebbing, Missouri är bra. Riktigt bra. Fram till en specifik händelse så höll jag benhårt på Mildred och funderade på ett ännu högre betyg. Efter den händelsen gick filmen åt helt fel håll, tycker jag, och slutet känner jag mig ganska kluven till. I vanliga fall så gillar jag verkligen öppna slut, men detta gör mig bara upprörd. Antydningen där om vad de funderar på att göra är så horribel och så fel att jag inte ens vill tänka på det. Det känns ändå som att de är på väg att fatta rätt beslut, men det får man inte veta.

Här är det humor, svärta och rent obehag i perfekt symbios och det är engagerande på riktigt. Se den!



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 166 betyg).
IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 250 878 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 15 juli 2018

Smakebit på søndag: 5:e Moseboken

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen var det dags för det årliga Göteborgsbesöket. Dagarna har varit fyllda av sol, promenader, spårvagnar, skärgård och god mat. Läsning har det inte blivit så mycket av, det är mest tågresan som går till det. I dag hoppas jag alltså få läst en del på hemvägen.

Boken jag läser just nu är en rejäl hyllvärmare, om man kan säga så, 5:e Moseboken av Christina Larsson. En av de äldsta jag har, inköpt på bokrean 2013. Den utspelar sig i Göteborg och är första delen i serien om kriminalkommissarie Ingrid Bergman.

Min smakebit kommer från sida 80.
Ingrid drog bort avspärrningstejpen från Lars-Ove Karlssons ytterdörr och tog fram nycklarna hon fått av Viking och låste upp de två låsen. Det fanns inget tittöga i dörren. Konstigt tyckte Ingrid. Han verkade ju annars vara en så försiktig man. Men detta var kanske en av alla de motsägelsefulla företeelser som nästan hade blivit ett signum för Lars-Ove Karlsson. Ingrid förstod vad Viking menat när hon kom in i vardagsrummet. Det gav en steril kall känsla.

lördag 14 juli 2018

"Hud" av Mo Hayder

Författare: Mo Hayder
Titel: Hud
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Skin
Översättare: Anders Bellis
Serie: Jack Caffery 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2018




Första meningen: Mänsklig hud är ett organ.

Baksidetext
När en ung kvinnas ruttnande kropp återfinns nära ett järnvägsspår utanför Bristol antyder såren på hennes handleder självmord. Det är också just så polisen vill ha det: snyggt och prydligt och enkelt att lägga till handlingarna. Men kriminalkommissarie Jack Caffery tvivlar. Fler synbara självmord dyker upp, alla med kopplingar till Älvgrottorna, ett nästan bottenlöst system av översvämmade gruvor. Caffery börjar ana en skugglik, mystisk varelse, någon som håller sig gömd i mörkret och osedd kan ta sig in i folks hus.

Vid sidan av Caffery arbetar polisdykaren Flea Marley. Med sitt förflutnas trauman bakom sig har hon börjat undra om deras förhållande inte skulle kunna bli någonting mer än det yrkesmässiga. Men så upptäcker hon något som inte bara kommer henne obehagligt nära, det är så skrämmande att hennes liv aldrig kommer att bli detsamma.

Och den här gången kan ingen - inte ens Jack - hjälpa henne.

Min kommentar
Den första boken jag läste av Mo Hayder (Fågelmannen) var en riktigt bra och grotesk historia. De här tre senaste, som jag har läst, har inte klarat att leva upp till den nivån. Jag vet inte vad det beror på, men en anledning kan vara att åtminstone de två som ingår i serien The walking man egentligen inte har något fokus alls på att lösa brott. De handlar om allt annat än det.

Hud tar sin början bara ungefär en vecka efter där Ritual slutade, så det fallet nämns väldigt många gånger genom boken. Även om i stort sett ingen bryr sig om det, det är ju löst. Nästan. Jag, som känner mig väldigt illa berörd av poliser med dålig moral, mår dåligt hela tiden. I stället för att lösa brott så handlar det här om att dölja brott. Och komma undan med det. Nej. Det gillar jag inte alls. Myglande poliser är definitivt ingen favorit.

Jag gillar egentligen vare sig Flea eller Caffery. Eller sanningen är nog mer att jag inte är intresserad nog för att gilla dem. De är mer eller mindre ointressanta. Och väldigt, väldigt irriterande. I Ritual så störde jag mig väldigt mycket på tråden med den mystiska vandrande mannen. Han finns fortfarande med här, men det är inte alls lika mycket flum med honom. Tack och lov. Det är inte heller så många groteska detaljer i den här boken, eller så börjar jag bara bli van. Det kan vara vilket som.

Karaktärerna i övrig är ganska intetsägande, man får inte veta speciellt mycket om någon. Men Fleas bror och hans flickvän Mandy, alltså... jag blir så arg så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Och Flea agerar bara korkat i det sammanhanget.

Två, i mina ögon, gigantiska logiska fel förtar helt spänningen i slutet. I stället blir jag bara extremt irriterad. Upplösningen får liksom inte falla på så tydliga tankefel. Jag känner mig väldigt kluven till de här böckerna, men jag kommer alldeles säkert att fortsätta läsa. Jag har i alla fall en bok kvar i serien, som redan står i hyllan.

Avdelningen för olika funderingar:
De där två logiska felen? Jo, de kommer här, men eftersom de är att betrakta som spoilers så är de dolda.

[spoiler]1. I slutet av Hud så löser krockkudden i Fleas bil ut när hon kör på ett träd. Det är samma bil som Thom körde när han dödade Misty. Krockkudden borde ha löst ut även där och det hade varit svårt att dölja för polisen som följde efter honom.
2. När Caffery blir inlåst i avloppstrumman så nämns att låsanordningen sitter på utsidan, vilket ju är logiskt annars hade han ju bara kunnat öppna. När Caffery sedan stänger in sig själv i samma avloppstrumma så borde ju låset fortfarande sitta på utsidan. Vilket följaktligen gör det omöjligt för Caffery att ha stängt in sig där i väntan på räddning.
[/spoiler]

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 24 betyg).
Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 5 194 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Hud: Läsa & Lyssna, hyllan och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 13 juli 2018

Nu var det ett tag sedan

Bokfloden som ett tag översvämmade mitt hallgolv har sinat betänkligt, men nu har det ramlat in en.

Tsarens dotter av Gill Paul hade jag inte ens hört talas om när jag packade upp det lilla paketet. Titeln låter intressant och likaså handlingen. Det som avskräcker mig är en liten, liten mening på produktbladet som kom med: Ett måste för alla som älskar Kate Morton! Ja, jag kan ju inte sälla mig till den skaran, helt klart, men sådana där jämförelser haltar ju nästan alltid. Tack till Louise Bäckelin Förlag!