måndag 22 september 2014

Dag 20: Bästa romantiska boken

Jag har inte läst många romantiska böcker de senaste 20 åren eller så, på något sätt fick jag nog av dem på 90-talet. En av de böcker som stått längst i min hylla och som jag älskade, först som TV-serie och sedan som bok, är Törnfåglarna av Colleen McCullough. Den gjorde ett oförglömligt intryck på mig.
Törnfåglarna av Colleen McCullough

söndag 21 september 2014

En smakebit på søndag: Den hand som skälver

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser nu är Den hand som skälver av Kjell Eriksson, åttonde delen i serien om Uppsala-poliserna med Ann Lindell i täten. Om man gillar deckare med fokus på brottet så är detta ingen bra läsning. Om man däremot gillar politik och eldiga brandtal då är detta måste-läsning.

Jag visste inte alls vad jag skulle välja för smakebit i dag, där jag läser just nu avslöjas liksom allt och det är ju ingen bra idé att berätta det. Man så läste jag ett litet stycke nu på morgonen som fick mig att tänka på bokbloggsjerkan i fredags och vad Ms Bokbloggsjerka själv hajade till av när hon läser, nämligen hemorten Arjeplog. Så här är den, även om det bara är till namnet, från sida 230.
Efter samtalet blev Lindell sittande. Hon studerade kråkfötterna i anteckningsblocket och tänkte på fiskekonsulentens ord. Hon försökte föreställa sig honom, en telefonröst, en främmande människa i samma land, talande samma språk, om än med en annan dialekt, men ändå kändes Sorsele så fjärran. Hon provade ordet "harr" i sin mun och log för sig själv. Det främmande ordet ekade i hennes rum. Hon upprepade det ännu en gång, nu betydligt högre. Harr lät som ett löfte.
     Fiskekonsulenten hade berättat om sin kommun, där polisen hade sju mil till närmaste kollega - var det Arjeplog? - och tjugosex mil till en insatsstyrka, den dag en sådan behövdes. Jag ska aldrig mer klaga på avstånd, tänkte hon, Östhammar och Bultudden ligger ju nästgårds!

lördag 20 september 2014

"Fel grav och andra berättelser" av Kelly Link

Genre: Skräck
Antal sidor: 221
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Pretty monsters
Översättare: Ia Lind
Serie: -
Förlag: X Publishing
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2012
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 september 2014






Baksidetext
I Fel grav - och andra berättelser, möter vi bland annat en poesiskrivande yngling som gräver upp sin hastigt avlidna och nyligen begravda flickvän; en föräldralös, tankeläsande ung man som säljs av sin moster och skickas iväg för att passa upp på de mytomspunna Trollkarlarna i Perfil; en handväska som kan öppnas på två sätt - åt ena hållet är den som vilken handväska som helst men öppnar man den åt andra hållet rymmer den en hel by som tvingades ta sin tillflykt dit, en gång för länge sedan.

Min kommentar
Noveller är något jag gillar att ta till när jag läst ut en bok tidigt på dagen så att jag har något att läsa innan jag ska sova. Jag vill ju inte gärna påbörja en ny roman vid sängdags och då passar en kort novell perfekt. Den här novellsamling är tydligen första delen av Kelly Links novellsamling Pretty monsters, som på engelska gavs ut som en bok. Det verkar lite onödigt att ge ut den som två på svenska, det är ganska tunna böcker, men nu är det så i alla fall.

Jag har stora problem med att komma fram till vad jag egentligen tycker om de här novellerna, ibland skrattar jag högt, ibland älskar jag formuleringarna och ganska ofta tycker jag att det är ett kvalificerat ordbajseri. Vad målet och meningen är har jag ingen som helst aning om, men det känns inte som att det är att berätta en historia i alla fall. Det känns mest som ord staplade på varandra och massor av absurditeter. Visserligen berättade med stor humor, men ibland hjälper inte ens det.

Språket är av och till otroligt barnsligt och simpelt för att i nästa stund vara underfundigt med roliga vändningar. Emellanåt tycker jag att det här måste vara noveller som vänder sig till barn, inte unga vuxna och i nästa sekund kan jag tycka att detta måste man ju vara vuxen för att uppskatta.

För att nämna novellerna så tyckte jag nog mest om Trollkarlarna i Perfil, speciellt slutet som i och för sig inte var särskilt oväntat. Det var en väldigt skruvad berättelse om hur lätt det är att få folk att tro på något.

Novellerna Fel grav och Trolleri för nybörjare tyckte jag också ganska mycket om, båda genomsyras av torr humor och ironi. Även om jag faktiskt inte riktigt hänger med på vad den senare egentligen handlar om. Den verkar handla om en TV-serie, Biblioteket, som är väldigt populär bland ungdomar (och vuxna), men ingen vet vem som spelar rollerna och ingen vet när nästa avsnitt kommer. Berättarrösten är ett okänt "jag". Fel grav handlar om en kille som råkar gräva upp, just det, fel grav i sin jakt på de dikter han lagt ner i sin flickväns kista.

Sagohandväskan och Specialistens hatt gillade jag inte alls. Faktum är att jag tio dagar efter jag läst den inte ens kommer ihåg vad Specialistens hatt handlar om, inte ens när jag bläddrar och skummar lite. Sagohandväskan handlar om en magisk väska som, beroende på hur man öppnar den, innehåller olika saker. Allt från vardagliga saker som man har i sin handväska till en värld där det finns ett monster som äter upp en.

Inga noveller har något begripligt slut och alla är fullständigt absurda. Det här kommer nog att förbli det enda jag läst av Kelly Link.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 30 betyg).
Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 64 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Fel grav: Carolina läser, C.R.M. Nilsson och Poplitt.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

fredag 19 september 2014

Bokbloggsjerka 19 – 22 september

Äntligen fredag! Bara en jobbedag mellan mig och helgen. Men lite har helgen redan börjat för det är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?

Först visste jag inte alls vad jag skulle svara på detta, men sedan läste jag vad Annika skrivit... En gång har jag hajat till på riktigt.

Jag är uppvuxen i en liten, liten, liten by som på min tid kanske hade 500 invånare, knappt. Den lilla, lilla, lilla byn nämndes vid namn, Hällingsjö, i en bok av Peter Gissy, Blå åtrå. Det var en helt otrolig känsla.

Negativa saker som får mig att haja till är särskrivningar, så det händer ganska ofta, och rena faktafel, men jag vill egentligen hålla mig positiv i dag :)

torsdag 18 september 2014

Dag 19: Favoritbok som blev film

Det här är ju svårt, många av mina favoritböcker har blivit filmade. Kanske inte så konstigt om man betänker att Stephen King är min favoritförfattare, nästan allt han skriver filmas ju. Favoriten, om man räknar ihop både bok och film, får nog ändå bli Jurtjyrkogården av ovan nämnda författare. Den skrämde mig på riktigt, i båda versionerna. Speciellt som vi faktiskt hade en liten kyrkogård på tomten för våra gamla katter.
Jurtjyrkogården av Stephen King