TV-serie: The Rain - Säsong 1

Titel: The Rain
Originaltitel: The Rain
Genre: Science fiction
Skapad av: Jannik Tai Mosholt, Christian Potalivo, Esben Toft Jacobsen
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alba August, Lucas Lynggaard Tønnesen, Mikkel Boe Følsgaard, Jessica Dinnage, Lukas Løkken
Premiär: 2018-05-04
Produktionsland: Danmark
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix juni 2018



Handling
Världen har gått under. Sex år efter att en brutal virusattack dödat nästan alla i Skandinavien kliver två danska syskon ut ur sin bunker, för att upptäcka att civilisationen är borta. De ansluter sig till en grupp överlevare och ger sig ut på en farlig vandring genom ett öde Skandinavien, på jakt efter livstecken.

Min kommentar
När jag först hörde talas om The Rain så visste jag att jag bara måste se den. En dansk dystopi. Det är ju inte alltför vanligt.

Det har inte gått många minuter av första avsnittet innan jag börjar fundera på att ge upp den. De två syskonen som är huvudpersoner, Simone och Rasmus, är de mest korkade ungar som någonsin har förekommit i filmvärlden. Först orsakar de en rejäl bilolycka där mängder av människor dör. Sedan tar de död på sin mor. Efter allt detta så bestämmer de sig plötsligt för att vara lydiga och stannar inlåsta i en bunker i sex år. Hur alla som inte haft tillgång till en bunker klarat sig i sex år i en värld där allt vatten är smittat får vi inte veta.

Jag blir helt vansinnig i stort sett av varje avsnitt, allt ologiskt och konstigt som händer gör att min vanligaste kommentar (upprepad in absurdum) är "men...". En handling som kräver att karaktärer gör saker som ingen normal människa skulle göra, alternativt logiska hål för att komma framåt är inte bra. Luckorna här är lika vanliga som i en adventskalender.

Nu låter det så klart som att det här är totalt värdelöst, men mellan alla logiska hål och korkat agerande så är det bra. Skådespelarna är generellt bra, vissa bättre än andra. Miljön funkar perfekt för en dystopi. Historien har potentialen att bli riktigt bra, men manusförfattarna slarvar bort det. Om man glömmer att ta på sig sin kritiska glasögon så kan man kanske till och med gilla den.

En andra säsong sägs vara på gång. Om den kommer så är jag osäker på om jag vill se den.



På TV-serier.nu hade säsongen 3,4 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 6,2 i genomsnitt (beräknat på 10 610 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Film: The kissing booth (2018)

Titel: The kissing booth
Originaltitel: The kissing booth
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Vince Marcello
Manus: Vince Marcello, Beth Reekles (bok)
Skådespelare: Joey King, Joel Courtney, Jacob Elordi, Trent Rowe, Meganne Young
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på Netflix 8 juni 2018





Handling
Tonåriga Elles första kyss leder till en förbjuden romans med skolans hetaste kille, vilket sätter relationen till hennes bästa vän på prov.

Min kommentar
Den här filmen var det en kollega som rekommenderade. Jag vet inte om jag ska betrakta henne som pålitlig filmtipsare efter den här. Men hon är mycket yngre än vad jag är och då kanske filmen är bättre.

The kissing booth är full av klichéer, vilket inte alltid betyder att filmen är mindre bra, men här görs det ganska dåligt. Dialogerna känns krystade och skådespeleriet är ganska mediokert. Det känns helt enkelt inte speciellt trovärdigt och det blir en aning för puttenuttigt för mig. Filmen är dessutom befolkad av endast vackra människor. Och smala.

Elles och Lees vänskap är av den ovanliga sorten och den är väldigt bra skildrad. Noahs agerande är mer läskigt än gulligt. OMG-tjejerna var klart roligast. Eller egentligen det faktum att de inte kallades så för att de sa OMG. Vilket de ju så klart gjorde. Också. Molly Ringwald är det riktigt kul att se som vuxen i den typ av film som hon ofta gjorde som ung.

Slutet kände jag var lite oväntat och inte alls det jag hade gissat. I alla andra avseenden är den otroligt förutsägbar.

The kissing booth är inte något som jag egentligen skulle rekommendera. Annat än som underhållning en regnig söndagseftermiddag.



Filmtipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var satta.
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 14 101 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan inte köpas. Än.

Smakebit på søndag: Lånat silver och krossat glas

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har tagit mig igenom den supersega boken från smakebiten förra veckan och börjat på en betydligt trevligare; Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg. Det är bra att det finns botemedel mot tråkiga böcker, det räckte med bara några sidor i denna så steg humöret.

Min smakebit är från sida 134 och handlar om Mathilda som rymt hemifrån för att slippa gifta sig med en gammal gubbe och flyttat in hos en kvinna som har en fotoateljé. Den här tråden i boken utspelar sig 1875.

Klockan var långt över midnatt. I skenet från den susande fotogenlampan hängde Mathilda över Bertas bok. Varje kväll efter det att Berta börjat snarka på övervåningen slog Mathilda upp boken och läste. Hon hade redan tagit sig igenom den två gånger och var nu inne på tredje. Somligt kunde hon utantill vid det här laget medan annat var helt obegripligt. Helst ville hon tassa ut i ateljén och prova de olika bländarna, och hon skulle vilja ställa frågor till Berta. Många fler än de hon hittills vågat sig på. Hon var långt ifrån säker på vad Berta skulle tycka om att Mathilda läste boken i smyg. Det hade varit mycket enklare om hon frågat om lov från början. Lågan fladdrade till och slocknade. Hon slog ihop boken. Fotogenen var slut och hon var för trött för att vänta på att lampan skulle svalna så pass mycket att hon kunde fylla på ny. Än hade Berta inte sagt något om kannan som ständigt måste tas med till handlaren.

"Den namnlösa staden" av H.P. Lovecraft

Författare: H.P. Lovecraft
Titel: Den namnlösa staden
Genre: Skräck
Antal sidor: 16
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The nameless city
Översättare: Oskar Källner
Serie: -
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 1921 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2018




Första meningen: När jag närmade mig den namnlösa staden så visste jag att den var förbannad.

Baksidetext
Fjärran i de arabiska öknarna ligger den namnlösa staden, sönderfallande och stum, dess låga murar nästan gömda av oräkneliga tidsåldrars sand. Jag borde ha vetat att araberna hade goda skäl till att undvika den. Ändå trotsade jag dem och vandrade ut i den obeträdda ödemarken med min kamel. Jag ensam har sett staden, och det är varför inget annat ansikte har så förfärliga fåror av skräck som mitt; varför ingen annan människa darrar så fruktansvärt när nattvinden skakar fönstren.

Min kommentar
Av någon anledning så har jag nästan helt glömt bort novellerna av H.P. Lovecraft som jag fick för ett bra tag sedan. Förmodligen beror det på att de ligger på läsplattan. De syns liksom inte. Det är synd, för de är läsvärda.

Det är intressant att läsa det som skrämde folk för hundra år sedan. Jag kan förstå att det gjorde det, men speciellt skrämmande är det inte 2018.

Som vanligt, vågar jag nästan påstå, får vi en berättelse genom en namnlös huvudperson. Egentligen är det fånigt att kalla honom huvudperson, han är nämligen helt ensam. Förutom en del varelser då, som jag aldrig får riktigt klart för mig hur de ser ut.

Jag lyssnade först på den här novellen, på väg hem från jobbet eftersom jag läst ut medhavd bok på lunchen, och det var nog ett misstag. Kanske är jag lite överkänslig, men uppläsaren verkade försöka göra det hela dramatiskt och det funkade inte alls för mig. Han kunde tyvärr inte göra det poetiska språket rättvisa. Något jag märkte när jag sedan läste själv.

Den här novellen ska tydligen vara början på Cthulhu-världen, hela den där mytologin som Lovecraft är känd för, och gavs ut 1921. Nu har jag tre noveller kvar att läsa, om de hör till Cthulhu eller ej har jag ingen aning om, men jag måste se till att läsa dem snart.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 1 betyg).
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 1 597 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den namnlösa staden: Endast eböcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Böcker, böcker, böcker

Jag är faktiskt helt oskyldig till dessa, förutom kanske den som jag vann då...

Först kom det en liten överraskning, Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan spanade jag in när jag gick igenom boksläppen i juni. Den låter feelgoodig och intressant. Tack till Lind & Co!

Sedan kom den där boken som jag vann i en utlottning hos Johannas deckarhörna. Patrioterna av Pascal Engman har jag hört så väldigt mycket bra om, den blev ett måste och om jag inte hade vunnit den så hade jag skaffat den på något annat sätt. Tror jag.

Ytterligare en överraskning dök upp i form av Viveca Stens I fel sällskap. Som är nionde delen i en serie som jag inte ens har börjat läsa. De sex första delarna finns på läsplattan och detta var väl en rejäl signal om att jag borde läsa dem. Tack till Forum!