Mars är snart här och även om det inte har varit någon vinter här så skulle det vara skönt med vår. Jag planerar in lite färre böcker den här gången så att det borde bli gott om tid.
• Blackmoore av Julianne Donaldson. Boktolva. Hyllvärmare.
• Den stumma flickan av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Ut ur skuggorna av G R Halliday.
• Sonjas andra chans av Åsa Hellberg. Finish That Series. Hyllvärmare.
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Och så har vi ännu en från min födelsedag 2016.
Det andra ansiktet av Mari Jungstedt är trettonde delen om kommissarie Anders Knutas på Gotland.
Jodå, jag har läst de första tolv så det är inte det som gör att denna fortfarande är oläst. Vad det beror på har jag ingen aning om. Förutom det där vanliga då. Så mycket böcker, så lite tid. Det optimala vore ju så klart att läsa den på Gotland, men dit kommer jag tyvärr alltför sällan. Det har dessutom kommit ytterligare en del i serien, men den äger jag faktiskt inte.
Så här står det på baksidan:
Den idylliska kustorten Ljugarn håller på att vakna till liv inför turistsäsongen. Då hittas den välkände konstnären och småbarnspappan Henrik Dahlman mördad i sitt sommarhus, fastkedjad i sängen med handbojor.
När ett liknande mord begås på fastlandet dras kommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson in i en intensiv mördarjakt, samtidigt som deras kärleksförhållande prövas på allvar. Reportern Johan Berg är tillbaka på Gotland och bedriver egen spaning vilket försätter honom i livsfara.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: Luiza Sauma Titel: Kött och ben och vatten Genre: Drama Antal sidor: 232 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Flesh and bone and water Översättare: Erik MacQueen Serie: - Förlag: Modernista Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 7 februari 2020
Första meningen: André, för några veckor sedan letade jag upp dig på nätet för första gången.
Baksidetext
André Cabral, läkare bosatt i London, har inte varit i hemlandet Brasilien på trettio år. Minnena från uppväxten i Brasilien kunde lika gärna varit någon annans tills det där brevet kom, som han burit med sig i veckor utan att berätta om det för någon. Den loja pendlingen mellan Ipanema och familjens lyxvåning, alla ansvarslösa fester i Rio, extrajobbet på hans pappas plastikkirurgimottagning och så hans hemliga förhållande med Luana, dotter till familjens hemhjälp. Oförmögen att stå emot brevets dragningskraft är André på väg hem, för att få fatt i sitt eget förflutna.
Min kommentar Kött och ben och vatten är en bok som jag förmodligen inte hade plockat upp på eget initiativ. Författare från Brasilien läser i alla fall jag för sällan. Faktum är att jag tror att det aldrig har hänt tidigare. Därför blir jag glad när överraskningsböcker gör att jag tvingas ut från min bekväma bubbla för att läsa sådant som jag annars hade missat.
För det mesta befinner vi oss i Rio de Janeiro och det är nog egentligen miljön som gör den här boken intressant. Allt blir väldigt levande. Jag kan se färgerna, känna hettan och fukten. Mängder av spännande mat nämns och hade jag vetat vad alla rätterna var för något så skulle jag alldeles säkert ha känt dofterna av dem också.
Boken börjar lite rörigt, det hoppas vilt fram och tillbaka i tiden, mellan nutid och tillbakablickar. Antingen så går det över eller så vänjer jag mig för det är inget problem en bit in. Det här är en historia som man har läst hur många gånger som helst. Kärlek över klassgränserna är ju vanligt förekommande i litteraturen. Det gör det hela väldigt förutsägbart och sanningen är nog uppenbar för alla. Utom för André och han lillebror Thiago. De är naiva och lever i en helt skyddad miljö. Ändå kan jag inte låta bli att dras in i historien och trots att jag är ganska klar över många saker så är det ändå spännande.
Karaktärerna är inte många. André är den som berättar och han är ingen trevlig person. Jag tycker ändå inte illa om honom för han är inte en mansgris genom egen förskyllan. Detta är det enda han känner till och så han är uppfostrad (av hushållerskan, så klart). André och vännerna glassar på stranden, utan (riktiga) bekymmer och de tror sig veta allt, medan den inneboende hemhjälpen servar. Oavbrutet. Verkligheten och livet har dock en förmåga att komma som en överraskning för den som lever i en skyddad verkstad.
Detta är en väldigt långsam historia, nästan suggestiv. Språket är målande och jag fastnar speciellt vid liknelsen om ögon som limekött. Även om jag har svårt att föreställa mig ögon med den färgen.
Kött och ben och vatten är lite som en såpa, men utan att gå till överdrift åt något håll. Den innehåller allt.
På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 545 betyg).
Jag ger den 3,5.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken.
Här fanns det en del att välja bland... Till slut valde jag böcker som jag ännu inte har läst, men som står i hyllan.
1. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck - om Charlotte som ärver ett hus. Där det också finns en bokhandel.
2. Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan - om Nina som startar en bokhandel på hjul. I Skottland.
3. Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon - om Anna som får ta över en liten övergiven bokhandel.
Titel: Once upon a time... in Hollywood Originaltitel: Once upon a time... in Hollywood Genre: Drama Regissör: Quentin Tarantino Manus: Quentin Tarantino Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Dakota Fanning, Margaret Qualley Utgivningsår: 2019 Produktionsland: USA Längd: 161 min Serie: - Såg den på blu-ray 24 januari 2020
Handling
Året är 1969 och den framgångsrike skådespelaren Rick Daltons karriär är på väg utför. Han har tidigare varit berömd då han spelat i en västernserie på 50-talet och någon som jämnt följt i hans fotspår är hans stuntman Cliff Booth. En roll som mer och mer gått över till att vara Daltons allt-i-allo, eftersom Cliff har svårt att få jobb då han tidigare varit misstänkt för att ha mördat sin fru.
Min kommentar
Den här filmen kände jag mig ytterst skeptisk till. Jag älskar Tarantinos filmer, men jag har så otroligt svårt för DiCaprio. Han kan förstöra vilken film som helst för mig. Länge tvekade jag, men till slut vann Tarantino. Det är jag väldigt glad för.
Jag har sett de flesta av Tarantinos filmer och något de alla har gemensamt är att de är extremt blodiga. [spoiler]I varenda scen satt jag alltså och väntade på blodbad och massaker. Det kom inte förrän mot slutet, men det att jag förväntade mig dem gjorde att jag satt på helspänn hela tiden.[/spoiler]
Once upon a time... in Hollywood är en riktig nostalgitripp. Förmodligen än mer om man känner till 50- och 60-talen. Speciellt västerngenren och sedermera spaghettivästern. Det här är inget mindre än en hyllning till filmkonsten och det gamla Hollywood.
Skådespelarna är fantastiska. Till och med DiCaprio är riktigt bra och jag klassar detta som hans bästa prestation någonsin. Brad Pitt är helt suverän och detta måste vara hans bästa roll sedan Se7en. Ett nytt stjärnskott, i form av Julia Butters, blir vi också presenterade för. Hennes scen med DiCaprio utanför saloonen är obetalbar och en av de bästa i hela filmen. Det finns också en hel hög med kända skådisar i små skitroller, men var blev Tim Roth av? Upptäckte hans namn när eftertexterna rullade, men jag såg honom aldrig.
Jag sitter som klistrad med totalt fokus så gott som hela filmen, drygt 2,5 timmar alltså. Det dröjer ända till 120:e minuten innan sambon plockar fram sin mobil. Ja, där ungefär var det en liten svacka, men den är högst marginell.
Once upon a time... in Hollywood är rolig, konstig, oviss och så otroligt snygg. Precis som en Tarantino ska vara. Den når inte riktigt ända upp till Pulp fiction, men nästan.
På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 293 458 betyg).
På IMDb hade den 7,8 i genomsnitt (beräknat på 353 519 betyg).
Jag ger den 4,5.
