torsdag 16 augusti 2018

Hett i hyllan #157

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi tar väl och fortsätter med bokrean 2015...
Jag gillar att läsa noveller när jag är mellan böcker, det blir liksom som en smakrensare. Eller vad man ska säga. Så när jag hittade novellsamlingen Nära hem av Alice Munro på bokrean så tvekade jag inte speciellt länge.

Mitt intresse för att läsa nobelpristagare har i stort sett minskat för varje år som gått. I samma takt som valen har blivit konstigare och konstigare. Ju färre som har läst författaren, desto bättre. Verkar det som. Men, ibland dyker det upp en som jag faktiskt vill läsa och Alice Munro är en av dem. Nu när jag tänker på det så har jag inte haft någon novellsamling bredvid sängen på väldigt länge. Kanske är det dags nu igen...

Så här står det på baksidan:
Alice Munros noveller kan sägas kretsa kring uppbrott och förändringar i till synes vardagliga kvinnors liv i hennes hemtrakter i den kanadensiska provinsen Ontario. Ofta handlar berättelsen om kärlek, men knappast en romantisk sådan, snarare är det en kärlek som man försöker få att fungera eller en kärlek som man återhämtar sig ifrån.

Nära hem består av ett urval av de starkaste novellerna från Alice Munros tidigare böcker Äpplen eller apelsiner, Kärlekens vägar och Jupiters månar.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 augusti 2018

Från A till Ö: Q - Quagga

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

Det här var en besvärlig bokstav. Jag har inte jättekoll på vad som är hajpat och inte. Detta är en bok jag vet att jag tyckte att alla läste ett kort tag i alla fall. Den släpptes 2013 och det var sagt att det skulle bli en serie. Eftersom det fortfarande inte har dykt upp något fortsättning så har väl alla, inklusive jag, glömt bort den. Nu när jag faktiskt letade så upptäckte jag att andra delen släpps på engelska under 2020. Det är ju George R.R. Martin-varning på det.

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

tisdag 14 augusti 2018

Veckans topplista: Böcker som var för långa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Böcker som var för långa.

Oj oj oj, det är många det... jag ska göra mitt bästa för att bara plocka ut fem. Jag har egentligen inget mer att säga om dem, förutom att de var på tok för långa.

1. Främlingen av Diana Gabaldon
2. Ögonblicket av Douglas Kennedy
3. Shantaram av Gregory David Roberts
4. Arvtagaren av Christopher Paolini (det här gäller alla fyra böckerna)
5. Bläckdöd av Cornelia Funke (det här gäller alla tre böckerna)

måndag 13 augusti 2018

Film: Kong: Skull Island (2017)

Titel: Kong: Skull Island
Originaltitel: Kong: Skull Island
Genre: Action
Regissör: Jordan Vogt-Roberts
Manus: Max Borenstein, Dan Gilroy, Derek Connolly
Skådespelare: Tom Hiddleston, Samuel L Jackson, Brie Larson, John C Reilly, John Goodman
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 juli 2018




Handling
En udda samling äventyrare och militärer skickas tillsammans till en outforskad ö i Stilla havet, lika vacker som förrädisk. Vad de inte inser är att de är på väg rakt mot den mytiske Kongs område.

Min kommentar
Jag tror att jag har sett alla King Kong-filmer som någonsin har gjorts och när jag var liten så älskade jag originalet. Fascinationen har minskat i takt med stigande ålder och den här nya hade jag egentligen inte tänkt se. Men så kom den där kvällen när det inte visades något kul alls på TV...

Så här med facit i hand så är jag väldigt glad att jag har sett den. Kong: Skull Island följer originalhistorien i det stora skeendet, i det lilla är filmen helt annorlunda. Det är obeskrivligt skönt att se en King Kong-film där de inte tar med honom till New York. Just den biten brukar vara det jag stör mig allra mest på. Det här känns fräscht och nytt, förvånande nog.

Effekterna är väldigt bra gjorda och jag får inte den där känslan av att det ser animerat ut. Inte ens monstren ser töntiga ut och Kong själv är jättefin. Filmen är förflyttad till 70-tal, vilket så klart betyder att även soundtracket är bra.

Här finns mängder av kända ansikten och som vanligt sitter jag och stör mig över att det är någon jag känner igen så väl, men inte kan placera. Den här gången är det Tom Hiddleston, som visade sig vara stjärnan i Night manager. Han är riktigt bra. Samuel L Jackson är trovärdig som stridspitt och jag avskyr hans karaktär, intensivt. Stjärnan i den här filmen blir dock John C Reilly, han gör sin roll fantastiskt bra och det är väl den som är lättast att tycka om.

Kong: Skull Island har en hel del kul scener/repliker, men tyvärr blir det aldrig riktigt spännande. Bra underhållning är det i alla fall i två timmar.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 1 203 betyg).
IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 210 886 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 12 augusti 2018

Smakebit på søndag: Museion

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Temperaturen är äntligen nere på smått fantastiska 20 grader, det är mulet och det blåser. Aldrig trodde jag att jag skulle längta så efter det vädret...

Igår morse började jag läsa en bok som släpps 27 augusti, Museion av Hans Olsson. Det var helt omöjligt för mig att motstå den, den handlar nämligen om personer som jobbar med samma som jag. Det här är vad jag pysslar med på dagarna. Kanske inte så spännande för gemene man, men det är det bästa jag vet.

Min smakebit är från sida 56.
    Och här var de nu, återigen försjunkna i varandras kod.
    John lutade sig framåt mot skärmen och följde med pekfingret den algoritm som Mikagi programmerat. Hon satt bredvid honom, med benen i kors och med händerna knäppta i knäet och väntade tålmodigt på att han skulle bi klar. Det var en fröjd, för hennes logik var för det mesta helt felfri. Det enda han hittade under sin kodgranskning var en variabel som för honom hade ett otydligt namn.
    "Du, jag byter namn på den här", sa han och pekade på skärmen.
    "Vilken då?"
    "Den här variabeln."
    "Jaså den. Ja gör det om du tycker det blir tydligare."
    "Mmm, så vet vi nästa gång vi kommer hit."