lördag 3 december 2016

"Jag vet var du bor" av Claire Kendal

Författare: Claire Kendal
Titel: Jag vet var du bor
Genre: Thriller
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The book of you
Översättare: Johanna Svartström
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 november 2016




Första meningen: Det är du.

Baksidetext
Clarissa blir mer och mer rädd för sin kollega, Rafe. Han låter henne inte vara i fred, och han vägrar ta ett nej. Han är alltid där hon är. När hon blir utvald för juryarbete kan hon äntligen slappna av. Rätten är en fristad, där kan Rafe inte komma åt henne. Men i rätten uppdagas en våldsam historia om kidnappning och övergrepp, och Clarissa börjar se paralleller mellan sin egen situation och kvinnan i vittnesbåset. När hon inser att hon bär bevisbördan själv börjar Clarissa nysta upp den skruvade och makabra saga Rafe har spunnit kring dem - och upptäcker att det lyckliga slut han föreställt sig är mer fasansfullt än hon någonsin kunnat ana.

Min kommentar
Jag är ju otroligt svag för böcker som beskrivs som psykologiska thrillers. När det dessutom är en debut så blir jag väldigt nyfiken och det här temat alltså... en stalker, gör att jag bara måste läsa. Jag blev inte besviken den här gången.

Äntligen en bok som motsvarar genren! Det här är så obehagligt att jag faktiskt blir rädd. Jag kan nog inte helt och hållet föreställa mig hur det är att vara utsatt för detta, men jag tycker att Claire Kendal gör ett bra jobb med att beskriva det för mig. Skräcken, frustrationen, hjälplösheten, klaustrofobin. Usch!

Precis som Clarissa blir jag misstänksam och misstror allt och alla. Är till exempel Robert den han utger sig för att vara? Är han på något sätt planterad i juryn för att komma åt Clarissa? Jag blir helt paranoid. Den här gräsliga historien kryper under skinnet på mig. Speciellt dagboksanteckningarna är väldigt otäcka. Rättegångstråden är jag inte lika glad i, jag förstår varför den är där, men för mig sänker den både tempo och rysningsfaktor.

I alla liknande böcker som jag har läst så är den utsatta kvinnans stora problem att hon har uppfostrats att vara artig, förlåtande och följsam. Så även i denna. Jag har inte alls svårt att tro på det, men i så fall är ju detta något som inte längre kommer att vara något problem om en eller ett par decennier.

Det går väldigt snabbt att läsa, kanske främst för att det är olidligt spännande, men de korta kapitlen/styckena gör sitt till också. Jag bävar för upplösningen. Samtidigt som jag inte är helt säker på att jag vill fortsätta läsa och få veta hur det slutar så kan jag inte lägga ifrån mig boken.

I en sådan här historia är ju slutet något som kan antingen sänka eller höja boken, det påverkar helhetsintrycket väldigt mycket. Jag är både nöjd och lite besviken, det finns nämligen två aspekter här. Själva upplösningen är jag en aning missnöjd med, men jag tycker väldigt mycket om slutet. Det är inte tillrättalagt, i alla fall inte så det lämnar en fadd eftersmak.

Det är en smula för utdraget och då tänker jag speciellt på rättegångstråden. Det blev inte tråkigt, men inte alls lika intressant. Som vanligt finns det en del som jag inte förstår, bland annat varför [spoiler]Robert bröt sig in hos Clarissa. Hon bodde ju på andra våningen och man kunde inte komma in genom ytterdörren utan att ha nyckel. Han kunde omöjligt ha sett eller hört något utifrån.[/spoiler]

Jag önskar så att den här boken blir film. En bra film. Den vill jag se.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,0 (beräknat på 1 betyg).
Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat på 8 141 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Jag vet var du bor: Bloggbohemen, Boklysten och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 2 december 2016

Jag har faktiskt inte köpt några böcker

I alla fall inte tekniskt sett. Good enough for me...

E-böcker gör sig ju inte så där jättebra på bild, men de vill ju ändå vara med. Andra delen i Brandon Sandersons serie Mistborn, Uppstigningens brunn, dök upp i min inbox. Av någon anledning är andra delen uppdelad i två delar. Sammanlagt runt 900 sidor. Mums. Så här står det om boken hos Modernista:
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin – tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde – och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.

De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med.

Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...

Under över alla under, men det damp ner ett paket i brevlådan också. Jag kan inte låta bli att undra om det var posten som la det där eller någon granne. Huvudsaken är dock att Kall, kall jord av Adrian McKinty kom hem till mig. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Sean Duffy som utspelar sig i Nordirland. Så här står det om boken hos Modernista:
Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.

På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.

Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...

Det ska bli väldigt spännande att sätta tänderna i dessa. Tack för böckerna!

torsdag 1 december 2016

Månadsbokslut november 2016

Antal lästa böcker i november 2016: 9

77. Färjan av Mats Strandberg
78. Den man älskar av Mari Jungstedt
79. Djävulsklippan av Stephen Booth
80. Daisy i kedjor av Sharon Bolton
81. Tony och Susan av Austin Wright
82. Jag vet var du bor av Claire Kendal
83. En väktares bekännelser av Elin Säfström
84. Död och begraven av Stephen Booth
85. Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist

Antal lästa sidor: 3164
Genomsnitt/dag: 105
Genomsnitt/bok: 351

Snittbetyg: 3,72

Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 1
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: 0
Chick-lit: 0
Drama: 1
Fantasy: 1
Gubb-lit: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 3
Science fiction: 0
Skräck: 1
Thriller: 3

Boktolvan: 1
E-böcker: 0
Finish that series: 3
Hyllvärmare: 5

Kvinnor: 5
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 4
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 6
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Färjan av Mats Strandberg
Månadens sämsta: Tony och Susan av Austin Wright
Månadens överraskning: Färjan av Mats Strandberg
Månadens besvikelse: Tony och Susan av Austin Wright
Månadens otäckaste: Jag vet var du bor av Claire Kendal

Kommentar:
Jag vet helt ärligt inte vad som hände i november. Böcker slukades på löpande band. Jag börjar misstänka att slukandet står i proportion till hur bra böcker jag läser. Genomsnittsbetyget är det högsta på väldigt länge.

Eftersom läsningen gick som på räls (om det är en adekvat liknelse nu för tiden) så hann jag med förvånande fem böcker som ingår i serier. En påbörjad serie, hoppas jag, och det är också den som är avslutad.

Tre recensionsexemplar hann jag med och överraskande nog också fem hyllvärmare.

Sex böcker, recensionsexemplar allihop, flyttade hem till mig i november. Inga flyttade ut.

Om månadens bästa: Jag blev nog helt knockad av Färjan.
Om månadens sämsta: Åh, så tråkig halva Tony och Susan var.
Om månadens överraskning: Nu får jag snart sluta säga att jag inte gillar vampyrer, Färjan överraskade mig på många sätt.
Om månadens besvikelse: Tony och Susan lät ju så bra.
Om månadens otäckaste: Jag fick riktiga rysningar av Jag vet var du bor.



Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September Oktober November December

Hett i hyllan #68

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss fortfarande i sommaren 2013. Det kan nog bli lite tjatigt detta.
Franska böcker brukar inte tilltala mig. Hävdar jag. Ändå har jag läst väldigt många bra sådana vid det här laget. Fred Vargas har jag dock inte läst något alls av. Dessvärre är Budbäraren tredje delen i serien om kommissarie Adamsberg. Till min stora glädje (tror jag) har jag sett att Sekwa har gett ut de två första delarna igen. Så nu har jag ju egentligen inget att skylla på.

Så här står det på baksidan:
En kryptisk och underhållande deckare i samma anda som Rosens namn fast med moderna människor och modern dialog. Någon hotar Paris med en ny pestepidemi, någon som märker dörrar med medeltida symboler och som inte verkar sky några medel. Stadens befolkning är skräckslagen och snart hittas det första offret...
I samma anda som Rosens namn? Den gillade jag ju.

Faktum är att jag, preliminärt, har satt upp just Budbäraren på min boktolva för nästa år så jag gissar att jag har tänkt göra avkall på det där med att läsa serier i ordning. Nu när jag tänker närmare på saken så känner jag att jag inte alls vill det. Egentligen. Hur ska jag nu lösa detta?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 30 november 2016

"Tony och Susan" av Austin Wright

Författare: Austin Wright
Titel: Tony och Susan
Genre: Thriller
Antal sidor: 383
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tony & Susan
Översättare: Thomas Andersson
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 1993 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 november 2016




Första meningen: Detta för oss tillbaka till brevet som Susan Morrows förste make Edward skickade till henne i september i fjol.

Baksidetext
Allt tar sin början när Susan Morrow, en uttråkad medelklasshustru, får ett bokmanus skickat till sig. Det är hennes exman, Edward, som vill att hon ska läsa det. Susan tycker att det hela känns olustigt, särskilt som en av anledningarna till att hon lämnade Edward tjugo år tidigare var att hon aldrig riktigt trodde på hans författartalang.

Motvilligt börjar Susan läsa. Och samtidigt får också vi läsa Edwards gastkramande historia om matematikprofessorn Tony Hastings, som på en bilresa med sin fru och dotter hetsas till en olycka. När han stannar vid vägrenen visar det sig att männen i den andra bilen vill ha helt andra saker än Tonys försäkringspapper. Tonys agerande när han plötsligt konfronteras med ren och skär ondska är upptakten till en mardrömshistoria inte bara om feghet utan också om upprättelse och hämnd.

Susan sugs helt in i berättelsen om Tony, men kan inte sluta tänka på varför Edward vill att just hon ska läsa historien. Finns det ett dolt budskap? Tänkte Edward på henne när han skrev? Och vad var det egentligen som gick fel mellan dem för alla de där åren sedan?

Min kommentar
Den här boken har stått i hyllan i flera år. Jag kommer inte alls ihåg var jag såg den först, men det jag minns är att de som läste den tyckte väldigt olika saker om den. Det gjorde mig nyfiken, men på samma gång inte speciellt sugen på att läsa den. Det väldigt underliga är att nu när jag letar efter recensioner att länka till så hittade jag i stort sett bara positiva. Var blev de dåliga av?

Det här handlar alltså om en kvinna som läser en bok, eller egentligen ett manuskript. När hon läser så gör vi det också. När hon slutar läsa så får vi ta del av hennes funderingar kring boken. Så långt är väl allt helt OK. Dessvärre får vi också ta del av Susans funderingar kring livet i stort. De här delarna är så tråkiga att klockorna stannar. Susan och hennes bittra, självömkande tankar tråkar ut mig. Trots att vi får göra henne sällskap där i huvudet så får vi inte veta ett endaste dugg om henne. Det antyds dock en hel del som vi aldrig får veta säkert. Inget sägs rakt ut. Här kan vi verkligen tala om att gå som katten kring het gröt. Jag avskyr det. Jag förstår inte heller hur Susan kan komma till slutsatsen att boken är ett hot riktat mot henne med Edward som avsändare. Antingen så gör författaren ett dåligt jobb eller så är Susan inte riktigt frisk. Jag lutar mer åt det senare alternativet.

Boken, eller snarare boken i boken, börjar väldigt lovande. Den där bilresan får det att vibrera av olustkänslor och jag hoppas att jag aldrig någonsin får reda på hur vare sig jag eller någon närstående skulle agera i den situationen. Efter den händelsen går det tyvärr bara utför. Slutet blir ett stort "jaha" och om man slår upp ordet antiklimax i ett lexikon så borde det vara en bild på den här boken där.

Inget som händer senare är trovärdigt och ja, jag vet att detta inte är den typen av bok, men polisen måste vara det mest klantiga och osannolika jag någonsin har läst om. Det hjälper inte ett dugg att jag tycker att jag förstår vad boken i boken egentligen handlar om. Tony och Susan är nämligen exakt likadana, deras röster är identiska.

Detta är ingen thriller, det är inte ett dugg spännande (förutom där i början då). Det är bara navelskåderi och fullständigt poänglöst. Tack vare den lovande början så får den ett högre betyg än den kanske egentligen är värd.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 2,96 (beräknat på 87 betyg).
Goodreads hade den 3,19 i genomsnitt (beräknat på 1 660 betyg).
Jag ger den 2,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Tony och Susan: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokblomma och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.