måndag 27 juni 2016

Film: From Paris with love

Titel: From Paris with love
Originaltitel: From Paris with love
Genre: Action
Regissör: Pierre Morel
Manus: Adi Hasak, Luc Besson
Skådespelare: Jonathan Rhys Meyers, John Travolta, Kasia Smutniak, Richard Durden, Eric Godon
Utgivningsår: 2010
Produktionsland: Frankrike
Längd: 92 min
Serie: -
Såg den på TiVo 11 juni 2016





Handling
På den amerikanska ambassaden i Paris drömmer James Reese om ett actionfyllt liv som CIA-agent. Men när drömmen går i uppfyllelse blir det med ett mardrömslikt bihang: Charlie Wax - partnern från helvetet! Wax skjuter först och frågar aldrig och när Paris blir målet för en stor terrorattack går Charlie Wax till motattack med avtryckarfingret på bazookan!

Min kommentar
När den här filmen gick på TV för ett tag sedan så började vi titta, men eftersom det var mitt i veckan, klockan var mycket och vi inte hade sett den tidigare så spelade vi in den för att se någon annan gång.

Genren är action/thriller, men runt tjugo minuter in i filmen så var jag tvungen att byta sätt att titta på den. Faktum är att det kan vara det som räddade alltihop för mig. Detta är nämligen mer en komedi än en thriller. Den driver friskt med amerikanska filmer och man skulle nästan kunna kalla den för parodi.

Det här är maxad underhållning (förutsatt att man tittar på "rätt" sätt), saker exploderar, det är massor av skottlossning, det är biljakter och det är slagsmål. Replikerna är kul, en del i alla fall, rent generellt så är humorn pricksäker. Till skillnad från bovarna med vapen. Det saknas inte referenser till andra filmer, bland annat Pulp fiction. Charlie Wax är en mördarmaskin, lite som Vincent Vega på anabola. Och hur konstigt det än låter så är John Travolta trovärdig i rollen.

Manus är inte speciellt bra, men jag har kul och som parodi funkar det. Filmen har inget budskap alls och är inte tankeväckande på något sätt. Bara ren underhållning.

Lite märkligt blev det när jag skulle sätta betyg på Filmtipset och upptäckte att det redan fanns ett satt. Tydligen har jag sett den här filmen tidigare (2011), men jag har inget som helst minne av det. Visst kan jag ibland glömma titlar, men det brukar räcka att jag ser några scener så kommer filmen tillbaka. Här fanns ingen igenkänning alls. Ändå hade jag satt en trea. Då också.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 2 251 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 97 080 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på discshop.

söndag 26 juni 2016

Läsplanering juli 2016

Juli kommer att betyda en del utflykter, vilket i sin tur kan betyda att det blir mindre läst. De här fem borde jag hinna med i alla fall och jag hoppas på fler.

Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman.
Blindbock av Arne Dahl. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
Brottsplats: Faithful place av Tana French. Hyllvärmare.
Sfinx av Christine Falkenland. Hyllvärmare. Boktolva.
Svart som synden av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.

lördag 25 juni 2016

"Stöld av babian" av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Stöld av babian
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 437
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Amanda Paller 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2016




Första meningen: FUCK, FUCK, FUCK!

Baksidetext
Adnan har just avtjänat ett straff för grovt narkotikabrott. Nu måste han skaffa stålar snabbt för att betala sina skulder. Magnus är kriminalkommissarie och balanserar på lagens gränser i sin jakt att sätta dit buset. Han är svag för kvinnor.

Amanda är nykläckt polis. Hon har valt yrket av ett väldigt personligt skäl: systerns självmord. Några är ansvariga. Och de ska få betala. Två män ligger överst på listan: en kriminell och en polis. Hon är beredd att offra allt.

Min kommentar
Den här boken fick jag med mig från bokmässan 2014. Jag hade hört talas om den innan, men tyckt att den nog inte alls var för mig. När sedan författaren själv satt inne på bokbloggarmingelt och signerade så bestämde jag mig till slut för att jag ju i alla fall kunde chansa. Många har lovorden varit. Ändå har den blivit stående oläst i nästan två år.

Jag börjar läsa den när jag väntar på bussen och om det hade varit andra människor där så är jag säker på att de hade tittat konstigt på mig. Jag kunde nämligen inte låta bli att skratta. Många gånger. Början är riktigt bra och jag är glad att jag har en halvtimmes bussresa framför mig.

Det första jag tänker är att det här är precis som Lapidus, men med väldigt mycket mer humor. Och då menar jag Lapidus vad gäller språket. Det är kort, kärnfullt och gödslat med ord som guzz, aina och bazza. Här finns mängder av träffande beskrivningar av många företeelser och jag ler igenkännande. Ofta. Det märks också att författaren är polis, det mesta känns trovärdigt, insiktsfullt och insatt. På både gott och ont. Frustrationen som poliser måste känna ibland lyser också igenom.

Kapitlen är korta och tempot högt. Även om det tappar lite i mittendelen. Men slutet. Slutet får mig att bli andfådd och de sista hundra sidorna eller så handlar det om sträckläsning. Det enda jag möjligtvis har att klaga på (förutom tempotappet i mitten) är att jag verkligen inte gillar när jag inte får veta samma saker samtidigt som de karaktärer jag följer. Just i det här fallet så förstår jag varför, men jag gillar det inte.

Vi får följa inte mindre än fyra personer; Amanda - polis, Adnan - kriminell, Magnus - polis och Pia - Magnus fru. Det är lätt att jag upplever en historia som spretig och rörig när det blir så många trådar och sidospår, men här tycker jag att det funkade. Den jag kommer närmast och faktiskt tycker bäst om är Adnan. Han är egentligen en bra kille, men som hamnat väldigt snett. Amanda vet jag inte riktigt vad jag tycker om, hon är tuff, kaxig och tar för sig (det gillar jag), men den där egenskapen hon har att kunna gå över lik för att få det hon vill ha ger jag inte mycket för. Det är inte alltid ändamålet helgar medlen. Magnus är en mansgris, ett svin, [spoiler]en hustrumisshandlare med typiska psykopatdrag. Han får massor av resultat, men med olagliga medel.[/spoiler] Och han är snäll mot sin mor. Pia är det bara sorgligt att läsa om.

Kommer jag att läsa nästa bok, Står dig ingen åter? Ja, definitivt. Det var väldigt nära att jag beställde den direkt när jag hade läst ut Stöld av babian. Jag bara måste få veta hur det ska gå för Amanda och Adnan. Och Magnus. Och kanske får man veta hur det går för Pia också. Det skulle jag vilja.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 51 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 45 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Stöld av babian: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 24 juni 2016

(Ytterligare) En efterlängtad bok

Jag har ju i flera veckor gnällt över att jag behöver något annat än mörk och dyster spänning, något som jag egentligen aldrig på allvar trodde kunde hända. Men mitt behov av ljust och glatt har stadigt ökat. Och äntligen är boken jag har väntat på här.
Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George kan vara precis vad doktorn ordinerar. Det har blivit väldigt mycket franskt den senaste tiden, eller i alla fall så har böckerna jag läst utspelat sig där. Förstår inte hur det har gått till, men det passar ju bra med tanke på var fotbolls-EM spelas. Så här står det i alla fall om boken hos Bazar:
En magisk roman för alla dem som tror att ordets kraft kan läka ett brustet hjärta!

Monsieur Perdu kan ordinera den perfekta boken för ett brustet hjärta. Men kan han kurera sitt eget?

Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande bokhandel belägen på en pråm på floden Seine ordinerar han romaner för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv; han lider fortfarande i kval efter att hans livs stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade.

Efter att Perdu slutligen förmått sig att läsa brevet lättar han ankar och ger sig av på en resa till södra Frankrike i hopp om att komma över sin förlust och få ett avslut på historien. Med sig har han en storsäljande författare med skrivkramp samt en (kärlekskrank italiensk kock, och längs Frankrikes floder reser Perdu, delar ut sin visdom och sina böcker, och visar hur den litterära världen kan ta den mänskliga själen på en resa för att hela sig själv.

Den lilla bokhandeln i Paris är en internationell bästsäljare, fylld med värme och äventyr, och tillägnad alla dem som tror att sagornas kraft kan förändra människors liv.
Det är fullt möjligt att jag redan har läst den eller åtminstone läser den just nu. Tack för boken!

Bokbloggsjerka 24 – 27 juni

Fredag igen och efter en extremt jobbig natt/morgon med inte mindre än tre olika åskväder så ska man väl i alla fall vara glad för att det inte är jobbedag. Det är ju midsommar! Som vanligt är det i alla fall dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans frågan: Vilken karaktär (bok/tv/film) identifierar du dig mest med (både positiva och negativa likheter/egenskaper är välkomna)?

Den jobbigaste typ av fråga jag vet? Ja, det är fullt möjligt. Jag tycker massor om de olika karaktärer som befolkar böcker och film. Medan jag läser/tittar. Sedan är de i stort sett alltid puts väck. Det är väldigt sällan som jag går och funderar över dem sedan.

Det finns ju förstås några som lever kvar, av olika anledningar. En av dem är Ove. Ja, allas vår Ove från Fredrik Backmans En man som heter Ove. Han är nog den karaktär som jag direkt har känt igen mig (och min far) i. Nu lever jag inte ut alla mina Ove-sidor så som han gör, här är det oftast sambon som får ta smällen när grannar och andra inte uppför sig som de ska. Man kan ju inte klaga på allt utan måste välja sina strider. Men Ove har faktiskt inspirerat mig att säga ifrån. Ibland. Speciellt till de tio-tal(?) (mestadels) studenter och annat löst folk som bor i ett kollektiv ovanför oss och som förmodligen aldrig någonsin har bott i ett flerfamiljshus tidigare.
Trevlig midsommar!