onsdag 12 december 2018

Fullbordad utmaning 2018:2

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är åttonde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

I år försökte jag blanda genrer lite mer än vad jag brukar, tror jag. En del av dem är helt klart utanför min bekvämlighetszon (om jag nu har en sådan) medan andra nog är lite mer på gränsen och någon är spot on. En bra blandning helt enkelt.

Det blev en del nya favoriter, så klart, och jag kommer att läsa mer av Ransom Riggs, Mhairi McFarlane, Lars Wilderäng, James Dashner och Gabrielle Zevin. De fick alla fyra i betyg av mig. Det fick även Orson Scott Cards bok, men jag är tveksam till om jag vill fortsätta läsa den serien. Kanske. Fem av tolv är kanske inget bra resultat, men i mina ögon är det faktiskt en bra sak att kunna plocka bort författare från vill-läsa listan. Också.

Jag vill inte gå så långt som att säga att det blev några bottennapp i år, men jag kommer med största säkerhet inte att läsa mer av Will Schwalbe, Jason Mott eller Mariette Glodeck. Dessa fick en trea i betyg och i vissa fall kanske till och med det är för snällt, men ibland så är det bättre att fria än att fälla. Vissa ljuspunkter fanns det ju, trots allt.

I mellanskiktet finns Andrew Davidson, Jean-Michel Guenassia och Henry James, som alla fick 3,5 i betyg. Förmodligen kommer jag inte att läsa något mer av Andrew Davidson (han verkar å andra sidan inte ha skrivit något mer, än). De andra två är jag lite mer tveksam till. Jean-Michel Guenassia är jag nog faktiskt lite nyfiken på och kanske dyker han upp i en annan utmaning så småningom. Henry James... ja, jag vet inte. Just den här boken passade inte mig så bra, men den började helt fantastiskt så kanske blir det mer av honom också.

Resultatet blev alltså sex fyror, tre 3,5 och tre treor, vilket gör genomsnittet 3,62. Det är exakt samma som förra året och helt okej.




tisdag 11 december 2018

Veckans topplista: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av.

Det här temat får mig att fundera på om jag kanske inte borde lägga in denna variabel i mitt bokprogram... Google fick hjälpa mig i stället. De här fem debuterna gav helt klart mersmak.

1. Flynn Berry (Sargad), även denna en av de bästa i år, en psykologisk thriller som lever upp till namnet.
2. Ruth Hogan (Räddaren av förlorade ting), en måbra-bok av rang.
3. Cara Hunter (Hemmets trygga vrå), en av de bästa i år och glädjande nog första delen i en serie.
4. Ransom Riggs (Miss Peregrines hem för besynnerliga barn), boken har några år på nacken, men jag läste den i år. En magisk bok.
5. Fiona Cummins (Skallra), hade jag en del invändningar mot, men en lovande debut.

måndag 10 december 2018

Film: Baywatch (2017)

Titel: Baywatch
Originaltitel: Baywatch
Genre: Komedi
Regissör: Seth Gordon
Manus: Damian Shannon, Mark Swift
Skådespelare: Dwayne Johnson, Zac Efron, Kelly Rohrbach, Ilfenesh Hadera, Jon Bass
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 november 2018





Handling
Mitch Buchannon och hans nyanställde, yngre kollega, den kaxige Matt Brody försöker tillsammans sätta dit ett kriminellt gäng som slagit klorna i kuststaden där de båda arbetar som livräddare på stranden.

Min kommentar
Egentligen så var det meningen att jag inte skulle se denna. Jag var ärligt talat inte speciellt sugen på två timmars springande i slowmotion. Sedan var det en annan bokbloggare (kommer inte ihåg vem) som hade sett och gillat. Filmen Baywatch skulle tydligen vara en parodi på TV-serien. När den plötsligt en söndag dök upp på Netflix så...

Den här filmen driver hejdlöst med sig själv, det finns inget seriöst i närheten av den. Faktum är att det ibland nästan blir för mycket. Många skratt blev det i alla fall och det var precis vad jag behövde. En liten brasklapp bara: Om man inte ser den för vad den är, en parodi, så är den förmodligen usel.

Stjärnan i Baywatch måste vara Dwayne Johnson, även kallad The Rock. Han är klockren. Både David Hasselhoff och Pamela Anderson gör små cameos (eller vad man ska kalla det), vilket blir lite förvirrande eftersom de är sina karaktärer, som ju någon annan är i filmen.

För att en parodi ska vara riktigt bra så får den inte vara elak, inte vara rolig på någon annans bekostnad. Baywatch är en av de bra, det finns både kärlek och värme här.

När TV-serien dök upp på kabel-TV i Sverige så såg jag en del avsnitt. Den var ett hyggligt middagssällskap. Detta är bättre.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 471 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 121 168 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 9 december 2018

Smakebit på søndag: Vaxade juveler och brända hjärtan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen fyller min syster 60 år så det har varit många timmar i bilen och kalas. Det är alltid roligt att träffa den lilla familj jag har. Ingen läsning alls alltså. Kanske hinner jag i dag, när vi har kommit hem, men jag är tveksam. Det brukar vara en del att göra i övrigt också. Lyckligtvis har jag börjat lära mig nu vad jag behöver efter en sådan här helg och det är en dag ledigt, vilket jag är i morgon. Det ska bli skönt.

I dag kommer jag troligtvis att läsa ut boken jag håller på med just nu, Nådastöt av Louise Penny, andra delen i serien om Armand Gamache. Den utspelar sig i jultid och det gör även boken jag ska börja på härnäst; Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg. Jag har tyckt riktigt bra om hennes två tidigare böcker så jag har gott hopp om denna.

Min smakebit är från sida 14.
Lukten av brända pepparkakor dröjde sig kvar ända till morgonen därpå. Marika slog upp ytterdörren och katten tassade ut. Hon behövde inte undra om den tänkte komma tillbaka, för innan hon ens hunnit ladda kaffebryggaren ville den in igen. Tonfisken var slut, men hon hade ett paket nymald nötfärs som hon prövande ställde fram. Ett och ett halvt hekto senare var katten nöjd och rullade ihop sig på soffan igen. Marika gned sig i ögonen, men den förväntade svedan uteblev.
    "Har du flyttat in?" undrade hon och tittade på den lurviga högen som mest liknade en pälsmössa.

lördag 8 december 2018

"Det som göms i snö" av Carin Gerhardsen

Författare: Carin Gerhardsen
Titel: Det som göms i snö
Genre: Thriller
Antal sidor: 366
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 november 2018




Första meningen: Det var först när de lämnade de mer trafikerade delarna kring Visby och kom ut på landet som hon kunde slappna av.

Baksidetext
Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Min kommentar
Jag har väntat så länge på något nytt från Carin Gerhardsen. När jag såg att Det som göms i snö var på väg så blev jag eld och lågor. Äntligen! Och en thriller skulle det vara, dessutom en psykologisk. En av mina favoritgenrer av en av mina favoritförfattare. Hur skulle det gå? Den korta versionen är att det gick bra, den längre kommer här.

Att miljön är Gotland gör mig först lite förvånad, men jag älskar Gotland och har inga problem att se allting framför mig. Även om alla orter, förutom Visby, verkar vara påhittade. Det kanske förresten är lika bra.

Det är ganska så osannolika skeenden och sammanträffanden i den här historien, men det händer ju osannolika saker mest hela tiden så det är egentligen inget problem. Själva grundförutsättningen till allt som händer känner jag mig dock lite tveksam till. Finns det verkligen folk som skulle göra så? Men visst, köper man bara det så funkar allt. Det blir lite fjärilseffekt över det hela och det gillar jag.

Kapitlen är korta och det talar för ett högt tempo. Konstigt nog så blir de längre mot slutet. Det brukar ju vara tvärtom. Här finns ingen action att tala om, utan det är i sanning en psykologisk thriller.

Första halvan av boken är den jag gillar mest, här sker själva uppbyggnaden och det är den som är det intressanta. Jag förstår ju att en del pusselbitar är menade att vara överraskningar, men jag blev egentligen bara förvånad (och drog efter andan) en gång. När den "bomben" hade släppts så tappade boken tempo och jag lite av intresset. Eftersom jag var säker på att jag klurat ut allt det andra så blev andra hälften för utdragen i sina försök att plantera ledtrådar. Det blir helt enkelt för övertydligt.

Karaktärerna är inte många, bara en handfull, vilket jag tycker är bra. De är ganska tydliga, i alla fall när det gäller drivkrafter. Annars är de hyfsat komplexa, ingen är bara ond eller god. Mest gillar jag hur a-lagarna på torget framställs. Jag kan känna igen det från min ungdom när det alltid fanns någon på spårvagnshållplatsen som ville prata en stund medan man väntade.

Det som göms i snö är en komplex historia och jag tycker att den sätter fingret på det där viktiga att man aldrig ska dra några förhastade slutsatser. Det är väldigt sällan så som man tror, man måste ha alla pusselbitar för att få en komplett bild. Här finns inga lösa trådar på slutet och allt är väldigt snyggt ihopsnickrat. Måtte Carin Gerhardsen redan skriva på något nytt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 34 betyg).
Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 103 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Det som göms i snö: Lottens bokblogg, Romeo and Juliet och och dagarna går.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.