måndag 2 maj 2016

Film: The Butler

Titel: The Butler
Originaltitel: The Butler
Genre: Drama
Regissör: Lee Daniels
Manus: Danny Strong
Skådespelare: Forest Whitaker, Oprah Winfrey, Cuba Gooding Jr, Pernell Walker, David Oyelowo
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på TiVo 29 april 2016





Handling
Du ser ingenting, du hör ingenting - du ska bara tjäna. Med de ledorden började Cecil Gaines sin långa trogna bana i Vita Huset. Mellan åren 1952-1986 arbetade han som butler för inte mindre än sju presidenter. Från maktens innersta rum bevittnade han många av de stora och dramatiska historiska händelserna i världs- och segregationspolitiken. Han blev vittne till både goda och onda gärningar, men förblev lojal mot Vita Husets presidenter ända fram till sin pension. För många inom politiken var han inte "bara" en butler, utan en sann vän och förtrogen.

Filmen är baserad på en artikel publicerad i Washington Post av journalisten Wil Haygood den 7 november 2008 om Eugene Allen, en av Vita Husets mest lojala medarbetare någonsin.

Min kommentar
The Butler är en film som jag har varit nära att köpa många gånger, men jag kom aldrig till skott. När den gick på TV för ett bra tag sedan spelade jag in den och passade på att titta en kväll när sambon jobbade över. Så att jag kunde få titta ifred utan störande moment ;)

Filmen börjar med ett citat: "Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that." Han var smart han, Martin Luther King Jr. Det där liknar väldigt mycket mitt favorittalesätt (de senaste månaderna har jag nog sagt det minst några gånger varje vecka); två fel gör inte ett rätt. Och jag vidhåller detta.

Det är helt otroligt att det som händer i början av filmen bara var några decennier sedan. Jag vet inte vad jag ska känna när en vit man alltid kunde komma undan om han dödade en svart. Hur ska man ens kunna föreställa sig något sådant? Jag blir upprörd när jag tänker att någon är snäll mot sina svarta "anställda" bara för att hon inte slår dem. Det kan väl ändå inte vara ett kriterium för en snäll arbetsgivare? Men på 60-talet var det så.

Vad filmen vill förmedla vet jag ju inte, egentligen, men det känns som att den får fram det den vill. Min tolkning blir att det finns inte bara ett sätt att förändra värdegrunder, man kan göra det långsamt från insidan eller våldsamt från utsidan. Och alla sätt som ligger däremellan. Vad som stör mig är att medan flera av de olika presidenterna står upp för de svartas rätt så lever orättvisorna kvar i själva Vita huset. Skrämmande.

Detta är en av de mest stjärnspäckade filmer jag har sett, tyvärr missade jag minst hälften av stjärnorna (upptäckte jag när jag tittade på IMDb) bara för att jag inte kände igen dem. Forest Whitaker, som jag alltid varit svag för, gör en fantastisk rollprestation och jag kan nästan känna hans förvirring och frustration, bara genom hans minspel och kroppsspråk. Han är rent ut sagt stoisk. Första presidenten som dyker upp spelas av Robin Williams och jag blir både ledsen och glad. När sedan Alan Rickman dyker upp som en annan president så rinner det nästan över.

Jag är glad att jag har sett den här filmen, men jag är lite ledsen för att jag inte har köpt den. Det misstaget går i och för sig att åtgärda.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 2 042 betyg).
IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 85 661 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 1 maj 2016

En smakebit på søndag: Dödens plats

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Livet har nu återgått till det normala, mer eller mindre, men det känns ändå inte som att jag läser speciellt mycket. Jag har nu kommit fram till att det är den känslan som infinner sig när jag läser böcker som inte riktigt griper tag i mig och har alltså inte alls med mängden läsning att göra. En riktigt bra bok är vad jag behöver.

Boken jag läser nu är Dödens plats (The dead place) av Stephen Booth, som är sjätte delen i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry i Peak District, Derbyshire. De här böckerna är generellt sett väldigt bra, om inte annat så är miljön fantastisk, men just nu har jag lite svårt att komma in i den. Mest kanske beroende på alltför korta lässtunder.

Min smakebit kommer från sida 46-47 och är en utskrift av ett samtal till polisen.
Och ni kan se slutet själva. Ni behöver bara hitta fram till dödens plats. Här står jag mitt på den - en milsvid begravningsplats. Se, där är de sörjande i sina svarta kostymer. De svärmar som myror kring ett ruttnande lik.
     Vi fyller våra döda med gift, pumpar in syra i deras ådror. Vi förorenar luften med röken från deras kött. Vi låter dem ruttna under jord, i kistor sprickfärdiga av gaser eller genomdränkta av vatten som minestronesoppa. Men döden kan vara ren och fullkomlig. Lägg ut dem i solen, häng deras benrangel i en galge. Låt dem ruttna där asätarna samlas. De borde få ligga i det fria tills allt kött är borta och benen torra som fnöske. Eller i en sarkofag. Rent och fullkomligt och slutgiltigt.
     Ja, ni kan se det själva. Ni kan bevittna de sista ögonblicken. Följ tecknen vid galgen och stenen, så får ni möta mina köttätare.
     Det är ingen konst. Bara att hitta fram till dödens plats.

lördag 30 april 2016

"Ett andra liv" av S.J. Watson

Författare: S.J. Watson
Titel: Ett andra liv
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Second life
Översättare: Mia Ruthman
Serie: -
Förlag: Bazar
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2016




Första meningen: Jag går uppför trappan, men dörren är stängd.

Baksidetext
Hur väl kan du egentligen någonsin lära känna en annan människa? Och hur långt skulle du gå för att få reda på sanningen om någon du älskar?

När Julias syster blir brutalt mördad blir hon fast besluten att ta reda på varför. Men hennes sökande utvecklas snabbt till en upptäcktsresa genom sina mörkaste inre lustar. När hon blir involverad i en relation på nätet med en farlig främling tappar hon bort sig själv… förlorar kontrollen… kanske kommer hon förlora allt. Hennes sökande efter svar kommer att äventyra hennes äktenskap, hennes familj… och hennes eget liv.

Min kommentar
För lite drygt två år sedan läste jag Watsons debutroman, Innan jag somnar, som för mig var en typisk kryper-under-skinnet-bok. Ända sedan dess jag har längtat så efter den här boken. Tyvärr så blir jag en aning besviken. Jag får inte alls samma olustkänsla, vilket kan bero på att jag blir mer arg än rädd.

Jag har allvarliga trovärdighetsproblem redan från början och då speciellt när det gäller huvudpersonen Julia. Hon är mer än lovligt korkad och på något sätt känns hon lite som en mans fantasi om en drömkvinna; naiv, lättlurad, godtrogen och beredd att göra vad som helst för mannens skull. Är det verkligen möjligt att någon, år 2015 (då boken skrevs) kan vara så oförsiktig och aningslös på nätet?

Efter drygt 150 sidor är det mest spännande som hänt det som jag ger prov på i smakebiten (se länk nedan). I stort sett händer absolut ingenting, vi kommer inte framåt överhuvudtaget utan allt bara ältas och ältas. Allt upprepas i det oändliga och detaljnivån är smått irriterande. Allt eftersom boken fortsätter blir allt bara mer och mer fantastiskt, i betydelsen otroligt. Det hjälper inte alls att jag inte gillar en enda av karaktärerna. De är faktiskt ungefär lika korkade allihop.

Det tar sig lite i andra halvan, spänningsmässigt, tyvärr inte alls när det gäller trovärdigheten. Dessvärre är det lite för sent och jag är egentligen inte alls nyfiken på hur det ska gå. Större delen av boken väntade jag bara på att få veta om jag hade rätt. I stort sett var det som jag trodde, men jag förstod bara inte anledningen. Motivet är för övrigt ganska långsökt. Men OK, det finns galningar. Jag läser om dem i tidningen varje dag.

Slutet överraskar mig, men inte på ett positivt sätt. Det är fullständigt intetsägande, nästan som om författaren helt enkelt inte orkade med sin berättelse längre. Det kan också bero på att jag faktiskt inte bryr mig ett dugg om Julias öde.

Detta är alltså ännu en historia om en hjälplös och förvirrad kvinna, på ett sätt kan jag tycka att hon får vad hon förtjänar och faktiskt vill ha. Hon får inte alls ett andra liv, som titeln antyder, utan hon bara går från det ena beroendet till det andra och, helt ärligt, jag kan varken tycka om eller tycka synd om henne.

Det är lite svårt att sätta betyg på boken, en av anledningarna är att jag helt verkar ha missat att detta är något som man skulle kunna kalla en erotisk thriller. En genre jag inte gillar alls. Jag kan bara inte ge den en fyra, men den är ändå läsvärd till slut. Speciellt om man kanske gillar genren mer än vad jag gör.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,66 (beräknat på 6 betyg).
Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 7 575 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ett andra liv: Boklysten, Midnatts ord och Litteraturkvalster.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 29 april 2016

Åh så efterlängtad!

Jag kanske inte alls har nämnt detta, men jag älskar Star Wars. Detta har jag gjort ända sedan jag såg den allra första filmen (del IV, konstigt nog) när den kom till Sverige i slutet av 70-talet. Jag minns fortfarande hur det kändes efter jag hade sett den och gick ut från biografen. Det var som att vara hög på livet (samma känsla som jag fick när jag första gången åkte Balder på Liseberg).
Tyvärr delar inte sambon min kärlek till den här filmserien (han kallar ljussablarna för lysrör, hädare!), men ofta får han genomlida någon av filmerna (han sover ändå). Speciellt när det kommer en ny. Som nu. The Force Awakens finns nu i mitt hem.

Helst skulle jag vilja se den i kväll, vilket nog i och för sig sambon skulle gilla. Han ska nämligen jobba över. Men jag tror inte att jag hinner se färdigt den innan han kommer (jag vill ju inte titta på den när det är ljust ute och alla ljusreflexer stör bilden) och att bli störd mitt i är inte heller något bra. Hur göra?

Bokbloggsjerka 29 april – 2 maj

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Jaaaa... det beror ju lite på vad jag räknar som mina hemtrakter. Är det där jag kommer ifrån eller där jag bor? En knepig fråga.

Personligen räknar jag alltid Göteborg med omnejd som mina hemtrakter, även om jag flyttade därifrån för snart tjugo år sedan. Man kan ta flickan ur Göteborg, men aldrig Göteborg ur flickan... eller hur var det?

I Göteborgstrakten utspelar sig massor av böcker och om jag hittar en så köper jag den. Tyvärr är de väldigt sällan bra. En serie jag läst med behållning är Åke Edwardsons om Erik Winter. Från början var det tänkt att den skulle vara tio delar, men plötsligt dök det upp ytterligare två. De har jag inte läst, men de första tio är bra.

En annan bok som utspelar sig i Göteborg är Löftet av Tinka Ullbro, den handlar om Paola som jobbar som barnpsykolog och hon arbetar mest med traumatiserade barn, barn som blivit utsatta för brott. Detta är egentligen också en serie, men jag har bara läst den här första delen.

Egentligen vill jag tipsa om Ann Rosmans böcker också, de utspelar sig (mest) i Marstrand, men ibland är de i Göteborg också. De här böckerna är bara helt fantastiska och de har allihop någon historisk del, till exempel Metta Fock Ridderbielke som lär ha varit den enda kvinna som suttit fängslad på Karlstens fästning. De här historiska bitarna är de som tar mest plats och de som är mest intressanta.

Om man ska kalla Lund för mina hemtrakter så har jag egentligen inte speciellt mycket att komma med. Jag har läst några, men de har inte heller varit något att tipsa om. Så jag förflyttar mig snabbt till Malmö. Mattias Edvardssons bok Där framtidens fötter vandrar är en riktig odyssé i Malmö. Den handlar om Charlie, som reflekterar över sin barndom på åttiotalet samtidigt som vi följer honom i nutid. När jag läste boken (som för övrigt är bra också) blev jag väldigt sugen på att följa Charlies irrfärder.

En annan bok som också utspelar sig i Malmö, men bara på sjuttiotalet är Torbjörn Flygts Underdog. Också en riktigt bra bok, där fortsättningen (som jag inte läst), Outsider, utspelar sig i Lund (tror jag).