tisdag 24 oktober 2017

Veckans topplista: Ovanliga platser

Tisdag igen. Veckans värsta dag, men något som gör den lite roligare är Veckans topplista som Johannas deckarhörna startat upp.

Veckans tema: Ovanliga platser – de där böckerna som utspelar sig någonstans som vi inte läser om så ofta.

Ja, det här är ju också lite knepigt. Det finns ju mängder av platser som jag inte läser om så ofta och det är väl det jag måste utgå från då. Självklart är ju Sverige, England (och ja, jag menar verkligen det landområde som kallas England) och USA är diskvalificerade. Liksom Norge och Danmark. Sedan borde det ju vara fritt fram. Jag har i alla fall utgått ifrån Genrer och länder-listan här till höger :)

1. Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro (Argentina)
2. Stål av Silvia Avallone (Italien)
3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (Japan)
4. Den osynlige väktaren av Dolores Redondo (Spanien/Baskien)
5. Bastarden från Istanbul av Elif Shafak (Turkiet)

måndag 23 oktober 2017

TV-serie: The Fall - Säsong 1

Titel: The Fall
Originaltitel: The Fall
Genre: Crime
Skapad av: Allan Cubitt
TV-bolag: RTÉ One
Skådespelare: Gillian Anderson, Jamie Dornan, Bronagh Waugh, John Lynch, Niamh McGrady
Premiär: 2013-05-13
Produktionsland: UK
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på DVD oktober 2017





Handling
Belfast skakas av en rad brutala mord och Metropolitanpolisen skickar över kommissarie Stella Gibson för att driva utredningen. Under hennes befäl börjar den lokala polisen vända på varje sten för att stoppa den seriemördare som håller staden i ett skräckvälde.

Min kommentar
Den här boxen fick jag för drygt två år sedan, jag tror att det var någon som rekommenderade den, men jag kan inte alls komma ihåg vem i så fall. Av någon anledning så hade jag i alla fall fått för mig att det skulle vara något övernaturligt, men det var det inte.

Efter första avsnittet var jag nästan redo att ge upp (nej, vem försöker jag lura, så gör inte jag), jag tyckte inte om den alls. Främst beroende på att det var extremt hoppigt med vad som verkade vara mängder av olika trådar utan att ge någon som helst förklaring till vilka alla dessa människor var och på vilket sätt de var relaterade. Det blev i alla fall oerhört rörigt alltihop.

Till slut lyckades serien övertyga mig ändå. Jag vet inte riktigt när eller varför det vände, men detta är bra. Speciellt så gillar jag huvudpersonen Stella Gibson. Hon bryr sig inte i en sekund om vad andra tycker och hon är alltid effektiv och kylig. Bäst av allt, hon är allt detta utan att vara otrevlig. Gillian Anderson, som spelar Stella, gör en väldigt bra brittisk accent. I mina öron. Så bra att jag faktiskt var tvungen att kolla upp om hon eventuellt är brittisk. Det är hon inte.

Gärningsmannen, som inte är okänd för tittaren, är en rejält osympatisk person med klara psykotiska drag. Det som gör honom extra otäck är hans yrke, men vilket det är får du inte veta av mig. Jamie Dornan som spelar Paul Spector gör det väldigt övertygande, jag blir nästan lite rädd för honom.

Serien utspelar sig i Belfast och det får väl betraktas som en lite udda miljö. Jag har i alla fall inte sett speciellt mycket därifrån. Man får egentligen inte se särskilt mycket från utomhusmiljön, så i stort sett hade den kunnat utspela sig var som helst.

Det händer en del ologiska saker och jag vet att jag reagerar ordentligt ett par gånger. Tyvärr skrev jag inte upp vad som gjorde det och nu minns jag inte. Det som stör mig mest är i alla fall att det verkar som att det ska finnas en tråd här som ska löpa parallellt genom flera (alla?) säsonger. Måste verkligen alla serier ha det nu? Jag tycker det är riktigt tråkigt.

För mig kom det lite som en överraskning att det faktiskt är fler säsonger, men det är en bra grej. Britter kan det här med TV-serier.

Säsongsavslutning: [spoiler]Polisen är mördaren på spåren, han ringer Gibson och försöker skrämma henne. I stället är det han som blir skärrad. Han flyr med familjen, som han har ljugit för. Det är ju marginellt bättre att vara otrogen än att vara en märdare.[/spoiler]



TV-serier.nu hade säsongen 4,5 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 51 622 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Alien: Covenant

Titel: Alien: Covenant
Originaltitel: Alien: Covenant
Genre: Science fiction
Regissör: Ridley Scott
Manus: John Logan, Dante Harper
Skådespelare: Michael Fassbender, Katherine Waterston, Billy Crudup, Danny McBride, Carmen Ejogo
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 122 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 6 oktober 2017




Handling
När besättningen på rymdskeppet Covenant är på väg till en avlägsen planet i den bortre delen av galaxen, upptäcker de att vad de tidigare trott varit ett outforskat paradis i själva verket är en mörk och farlig värld. De tvingas fly från ett hot mer skrämmande än de någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
Jag minns ju med fasa både första och andra Alien-filmerna, dessa klassiker inom sci-fi/skräck och jag har envist tittat vidare på varenda film som kommer. Trots att jag inte alltid har gillat och trots att detta universum har blivit mer och mer förstört. Den här Alien-filmen är egentligen en fortsättning på Prometheus, men av någon anledning så heter den inte Prometheus 2, utan här har man valt att knyta an till Alien-filmerna i stället.

Tydligen är jag inte tillräckligt stort Alien-fan för att ha alla de här olika filmerna klart för mig, som i vilken ordning de egentligen kommer, men det är ganska tydligt att denna ligger före första Alien-filmen tidsmässigt. Här får man nämligen alla förklaringar, närmast idiotförklarande sådana, till allt. Som i alla fall inte jag vill ha. Nu finns inte längre någon som helst mystik kvar, vilket förstör alla de andra filmerna. Man behöver faktiskt inte få allt förklarat för sig, en del vill man kanske gå och grunna på.

En av de stora frågorna som jag har kvar efter att jag har sett klart är vad den här filmen egentligen vill vara. Filosofisk och djup? Science fiction? Skräck? Den misslyckas egentligen med allihop, men den är ändå hyfsat underhållande och tillräckligt bra för att de två timmarna ska gå ganska snabbt. Jag tycker att filmen, som en Alien-film, är lite menlös. Kanske mest i betydelsen att jag tycker att den känns onödig.

Som vanligt så vimlar det av korkade karaktärer och jag blir lite deprimerad över att det tydligen aldrig kommer att förändras. Eller är det kanske bara korkade människor som ger sig ut på koloniseringsuppdrag år 2104? Eller finns det kanske bara korkade människor i framtiden? Dessutom är filmen sjukt förutsägbar, jag kan inte för mitt liv gissa om det är meningen eller ej.

Jag tycker ändå att Alien: Covenant är sevärd. Om man nu som jag är ett tillräckligt stort Alien-fan. Annars kan man nog hellre låta bli den.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 979 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 159 491 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 22 oktober 2017

Smakebit på søndag: Jag hör sirenerna på gatan

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I stort sett inte ett enda ord har blivit läst hittills under helgen. Här har var det kalas igår och min mamma och syster kom redan i fredags så det har mest varit socialt umgänge. Det är minsann trevligt det också. I dag hoppas jag få läst lite, men det finns ju en del annat att göra.

Boken jag läser nu är andra delen i serien om Sean Duffy av Adrian McKinty, Jag hör sirenerna på gatan. Det är 1982 och vi befinner oss i Belfast. Mitt bland bomber och skjutglada grupperingar. Det är fullt av referenser till musik, TV-serier, händelser och jag gillar så mycket.

Min smakebit är från sida 113-114, ett stycke som på ett väldigt bra sätt beskriver stämningen.
Medan vi kör genom de sjudande bostadsområdena hälsar befolkningen där oss välkomna genom att kasta mjölkflaskor fyllda med urin från höghuskvarter och platta hustak. Om det hade varit natt eller om det rått spänning i området av någon anledning, skulle förstås brinnande vodkaflaskor fyllda med bensin ha kommit flygande åt vårt håll.

lördag 21 oktober 2017

"En hemlig plats" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: En hemlig plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 568
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret place
Översättare: Klara Lindell
Serie: Dublin Murder Squad 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2017




Första meningen: Det är en låt som går på radio hela tiden, men Holly lyckas aldrig uppfatta mer än brottstycken av den.

Baksidetext
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Min kommentar
Det är lite lustigt med Tana French. Jag var beredd att ge upp henne efter att jag hade läst den första delen i den här serien. Andra bokbloggare övertygade mig om att ge henne en andra chans. Efter att nu ha läst ut femte delen så är jag väldigt glad för att jag lät mig påverkas.

I nästan hela boken befinner vi oss på en internatskola, vilket jag har förstått är en riktigt populär miljö för somliga. Jag har inga egentliga preferenser i det här fallet. Trots sina nästan 600 sidor så utspelar sig allt på en enda dag. Eller nja, halva boken handlar om "då", allt som ledde fram till mordet, som utreds i den andra halvan.

En av eleverna på internatskolan har vi träffat på i en tidigare bok, det är ingen mindre än Frank Mackeys dotter Holly. Hon och hennes tre rumskamrater och ytterligare fyra tjejer är huvudpersoner. De är runt 16 år allihop och deras röster är väldigt annorlunda. Det är mycket "OMG" och liknande, vilket i mina öron gör dem väldigt trovärdiga. Jag kan riktigt höra dem inuti i mitt huvud.

Den ena av de utredande poliserna, Stephen Moran, är jag helt säker på att jag har träffat tidigare, den andra Antoinette Conway är helt ny. Conway är helt klart en ny favorit. Hon är bufflig, skarp och gör som hon själv vill. Förmodligen skulle hon allvarligt skada den som kallar henne för Antoinette. Henne vill jag läsa mer om.

Detta är en väldigt tragisk berättelse om vänskap, om att höra till och vad man kan vara beredd att göra för att vara en del av något. Tempot är långsamt och det är ingen actionspänning alls. Däremot är det en hel del psykologisk spänning. Texten fullkomligt vibrerar. Jag är helt trollbunden. Ända tills det plötsligt dyker upp något som ju måste vara magi. Vad hände där, liksom? Det blev bara fjantgt alltihop. Tack och lov så är det bara korta stycken, men jag tappade lite intresset där. Tyvärr så är boken på tok för lång. Efter runt 400 sidor blir jag lite less och uttråkad och vill komma vidare, men det stampas lite på samma fläck efter det.

Läsningen hjälps inte av att kapitlen är evighetslånga och i stort sett helt utan lämpliga ställen att pausa på. Det gör att jag många gånger måste sluta läsa innan jag egentligen vill. Att sluta mitt i texten är inte ett alternativ. Vägen till upplösningen är klurig, eller det är i alla fall många villospår och det gäller att inte tappa fokus. Lite irritationsmoment finns ju, naturligtvis. Frank Mackey, som dyker upp, gör mig nästan vansinnig när han kallar sin 16-åriga dotter för stumpan och talgoxen. Dessutom blir det väldigt mycket "jag sa", "hon sa" och så vidare. Det blev så mycket att jag faktiskt störde mig på det.

För övrigt så håller jag inte alls med Sunday Times blurb om att detta ska vara minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien. En hemlig plats är väldigt mycket bättre. Den bästa av French, i mitt tycke.

Detta var den sista boken i den här serien som jag hade stående hemma och, vad det verkar, den sista som har släppts på svenska. Jag hoppas verkligen att nästa del, The Trespasser, översätts också. Den handlar nämligen om min nya favorit, Antoinette Conway.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 56 betyg).
Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 5 007 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En hemlig plats: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Lion's Library.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.