Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.
Veckans tema: Bokomslag: vita.
Det borde vara enkelt, eller hur? Vitt är ju liksom vitt... men, hur mycket vitt? Får det gå i grått? Med tanke på att det är en topplista, ska omslaget vara snyggt eller boken bra? Jag förstår ju att jag förmodligen gör detta mer krångligt än det borde vara och jag insåg snabbt att jag inte kunde vara kräsen. I alla fall inte om omslaget skulle vara mest vitt.
Titel: Bodyguard Originaltitel: Bodyguard Genre: Thriller Skapad av: Jed Marcurio TV-bolag: BBC One Skådespelare: Richard Madden, Gina McKee, Keeley Hawes, Ash Tandon, Anji Mohindra Premiär: 2018-08-26 Produktionsland: Storbritannien Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 55 min Såg den på Netflix januari 2019
Handling
Brittisk serie som utspelar sig i maktens korridorer och berättar historien om David Budd, en hjältemodig men labil krigsveteran som nu jobbar för Londonpolisen som livvakt. När han får i uppdrag att skydda inrikesministern Julia Montague slits Budd mellan plikten och sina egna övertygelser. Är mannen som ansvarar för inrikesministerns säkerhet i själva verket hennes största hot?
Min kommentar
Det är inte alls svårt att hitta TV-serier att titta på. Det svåra är att hitta de bra, guldkornen, i allt brus. Jag minns inte riktigt hur jag fick ögonen på Bodyguard, men den är definitivt ett guldkorn.
Jag hade nog förväntat mig en sådan där ordinär livvaktsserie, en där den som blir vaktad är i livsfara och där den som blir vaktad och den som vaktar blir kära. Mycket av det stämmer även in på Bodyguard, men den blev snabbt en helt annan serie än den jag förväntade mig. Det kan bero på att den är brittisk. De kan det här med thrillers och det är alltid lättare att relatera till karaktärerna än vad det brukar vara i amerikanska filmer/serier där allt är mycket mer glamoröst. Här är det skitigt och nära.
Avsnitten är förhållandevis långa och något av de i mitten är lite sega och småtråkiga (det kan också ha berott på att jag var sanslöst trött). Det gäller att vara på tårna, annars missar man något. De sista avsnitten bingewatchar vi, de är otroligt spännande.
Det händer inte speciellt ofta att jag gissar fel på goda och onda, men i den här serien gör jag det. Vissa karaktärer är jag aldrig riktigt säker på, andra är jag bombsäker på (pun intended). Jag får två rejäla överraskningar. Det gillar jag.
Richard Madden fick Golden Globe-priset best performance by an actor in a television series - drama för sin rolltolkning. Jag förstår det. David Budd är en ytterst berörande karaktär. Och komplex.
Bodyguard var lite som att lägga ett pussel där ett par viktiga bitar saknas. Plötsligt hittar man dem. Då ser man vad allt föreställer.
På TV Time har serien 9,58 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 47 067 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Titel: Bird box Originaltitel: Bird box Genre: Skräck Regissör: Susanne Bier Manus: Eric Heisserer, Josh Malerman (bok) Skådespelare: Sandra Bullock, Trevante Rhodes, John Malkovich, Sarah Paulson, Jacki Weaver Utgivningsår: 2018 Produktionsland: USA Längd: 124 min Serie: - Såg den på Netflix 21 december 2018
Handling
När en mystisk kraft börjar utrota världens befolkning är det bara en sak som är säker: du dör om du får syn på den. När Malorie ställs inför det okända hittar hon kärlek, hopp och en ny början – men snart faller allt isär. Hon tvingas fly med sina två barn nerför en förrädisk flod som leder till den enda plats där trygghet finns. Men för att överleva måste de ge sig ut på den farliga tvådagarsresan med ögonbindel.
Min kommentar
Sandra Bullock har länge varit en av mina favoritskådespelare (förmodligen ända sedan Speed, kanske tidigare) och när jag såg att hon hade huvudrollen i Netflix nyaste egenproduktion så var det ett givet val för fredagsfilmen. Samma dag den släpptes. Trots mina invändningar mot nästan allt Netflix har producerat.
Jag har insett att jag nog är lite kräsen när det kommer till skräck och det som skrämmer andra påverkar ofta inte mig alls. Det här var dock otroligt läskigt att föreställa sig. Ett av människans viktigaste sinnen oanvändbart. Just synen är nog det som jag är mest rädd för att förlora. Då kan man ju liksom inte se sin fiende. I den här filmen är det dessutom förenat med livsfara att se fienden. Tack och lov så slipper tittaren se vad det nu är för något. Det brukar vara ett av mina största problem med skräckfilmer, att filmmakarna tror att det blir läskigare om man får se. Så är det inte för mig. Att se "monstret" brukar bara betyda att allt blir fjantigt.
Filmen påminner en aning om A quiet place (som jag skrivit om här), men där var det ju hörseln som var det viktiga. Inte heller i Bird box får man någon egentlig bakgrund till vad som händer, utan man kastas rätt in i eländet. Jag har nu upptäckt att jag inte behöver någon bakgrund om allt hänger ihop. Det fungerar i alla fall i den här filmen.
Sandra Bullock är precis lika bra som hon brukar vara, om inte bättre. Jag kan känna precis det hon känner bara genom att titta på henne. John Malkovich känns som att han spelar sig själv, åtminstone är hans karaktär ungefär likadan som de han brukar spela. De andra skådespelarna känns mer som utfyllnad, men alla är bra.
Jag har egentligen inget alls att klaga på, men kanske var de lite för länge i det där huset. Slutet var väl det bästa tänkbara. Det var definitivt inte för lite. Kanske en aning för mycket, men i så fall bara marginellt. Det var spännande mest hela tiden och ibland var det andlöst spännande. Nu känner jag mig väldigt nyfiken på boken som filmen är baserad på.
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 0 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 32 877 betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Igår var vi ute och åt, vi hade en årsdag i torsdags (22 år sedan vi träffades 😮), på en österrikisk restaurang här i Lund. Första gången vi var där, efter ett tips i en bok (Vit krypta av Mariette Lindstein), så blev vi alldeles överväldigade av maten. Och det var lika bra den här gången också. Ett bevis, om något, på att man faktiskt lär sig saker när man läser. Vi hade aldrig hittat den restaurangen annars.
Boken jag läser nu, Minnets slutna rum av Jan Bertoft och Håkan Tängnander, beskrevs så lockande att jag helt enkelt inte kunde stå emot. Den skulle innehålla ett spektakulärt mord. Nu är det inte egentligen själva mordet som är spektakulärt (lite missvisande ordval, tycker jag), i stället visar det sig att detta är det klassiska mysteriet. Inte mig emot. Jag har kommit ganska mycket längre än där jag väljer att ge smakprovet, men det är för att du helt enkelt ska få veta i vad det spektakulära ligger.
Min smakebit är från sida 15.
- Vänta nu, sa Vanja långsamt och tittade på de två. Säger ni alltså att det bara finns ett sätt att ta sig in och ut. Där.
De såg nästan skärrade ut medan de nickande bekräftade att Vanja pekade rätt.
- Och den var låst när städerskan kom och när ni kom. Och nyckeln satt alltså i från insidan.
- Ja.
- Och mördaren ligger alltså inte och trycker nånstans?
Ivriga nickningar.
- Då har vi ju ett slutet rum.
Författare: Gillian Flynn Titel: En sån som du Genre: Skräck Antal sidor: 62 Originalspråk: Engelska Originaltitel: The grownup Översättare: Molle Kanmert Sjölander Serie: - Förlag: Albert Bonniers Förlag Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015 Format: Danskt band Källa: Bokhyllan Utläst: 29 december 2018
Första meningen: Jag slutade inte runka för att jag inte var bra på det.
Baksidetext
En regnig aprilmorgon kliver Susan Burke in på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. Spådamen som läser av Susans aura råkar vara en ung boknörd med en fallenhet för bedrägeri och en förkärlek för skräckromaner. Hon identifierar genast den olyckliga förortsfrun Susan som ett lätt byte. Men när hon kort därefter besöker den dystra viktorianska villa som tycks vara källan till Susans oro inser hon att hon inte längre behöver låtsas. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckroman.
Min kommentar
Gillian Flynn finns på min autobuy-lista. Ändå hade jag faktiskt inte tänkt köpa den här långnovellen. Sedan hittade jag den extra billigt och vem är då jag att stå emot en favoritförfattare? När hon dessutom skriver i en genre som sägs vara skräck. En favorit även det.
Jag kan väl säga att jag vaknar till direkt av första meningen. Det var totalt oväntat. Berättaren, som vi inte får veta vad hon heter, fortsätter på samma råa sätt. Till min stora förvåning så funkar det här, i en novell. I en hel roman hade jag nog ledsnat.
Inledningen, där berättaren etableras, är något för lång i min smak. Det tog inte speciellt lång tid innan jag greppade hennes personlighet och vad som driver henne. Detta är, som vanligt när det handlar om Gillian Flynn, en berättelse om white trash, men här finns även överklass.
Det är smått imponerande att man kan få in så mycket i en historia på färre än 60 sidor. Här finns en obehaglig stämning, intressanta och opålitliga karaktärer och till och med en twist. Jag kan nog inte kalla detta för tvättäkta skräck, men det som är läskigt är det som händer i huvudet, i det dolda, det ovissa. Man kan liksom aldrig vara riktigt säker. Jag vet fortfarande inte vem jag ska lita på. Det är läskigt.
Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,4 (beräknat på 113 betyg).
På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 73 112 betyg).
Jag ger den 4,0.
