lördag 13 februari 2016

"Carmen och döden" av Karin Fossum

Författare: Karin Fossum
Titel: Carmen och döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 204
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Carmen Zita og döden
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Konrad Sejer 11
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 februari 2016




Första meningen: Yrseln kom i våldsamma kast, och trots att han kämpade emot tappade han balansen.

Baksidetext
I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett litet barn har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men under förundersökningen uppvisar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga personlighetsdrag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.

Min kommentar
Karin Fossums böcker om Konrad Sejer brukar vara riktigt bra och inte den vanliga deckaren. Hon brukar mer gå in i psykologin runt både gärningsman och polis, det är det som gör hennes böcker speciella. Att man kommer nära och karaktärerna blir nästan som av kött och blod.

Därför blir jag väldigt besviken på den här boken, den känns inte alls som en bok av Fossum utan varken genomarbetad eller genomtänkt. Det är egentligen en väldigt sorglig historia, men den berör mig knappt, kanske mest beroende på karaktärerna. Jag tycker inte jag kommer nära någon av dem, de känns nästan som streckgubbar, och hela historien är berättad på ett nästan disträ sätt. Carmen är, för mig, sinnebilden av hur det är att växa upp just nu, även om hon är vriden ganska många extra varv. Hon och Nicolai befinner sig i varsin ände på skalan och jag kan överhuvudtaget inte förstå vad de gör tillsammans. Jag gillar inte någon av dem.

Förra boken, Döden skall du tåla, slutade med en rejäl cliffhanger gällande Konrad Sejer själv. Den delen av historien känns inte heller riktigt genomtänkt i den här boken. Jag förstår överhuvudtaget inte meningen med det mellanspelet och jag får känslan av att något annat var meningen. Slutet känns lite enkelt och krystat, nästan som att författaren kände sig tvungen att ordna upp allt, rent polisiärt. Läsaren visste ju redan och ibland räcker det.

Det här är ju ett lite jobbigt tema och jag kan förstå varför Karin Fossum kände sig tvungen att skriva den. Det kan inte vara lätt att vara polis och ha ett sådant här fall. Om föräldrarna är oskyldiga så vore det ju hemskt att plåga dem, men om de är skyldiga så måste de ju pressas. Inte en avundsvärd situation direkt.

Tempot är långsamt och eftertänksamt, precis som det brukar i de här böckerna, men ändå känns det som att berättandet är väldigt snabbt, nästan som ett hafsverk. Jag tycker den här är klart sämst i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 91 betyg).
Goodreads hade den 3,50 i genomsnitt (beräknat på 821 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Carmen och döden: Läsa & Lyssna, Bokbabbel och Dark Places.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 12 februari 2016

Nu har de börjat trilla in

Böckerna alltså. Och då har jag ändå inte börjat köpa några.

En bok som jag blev alldeles överlycklig när jag såg den första gången är Bortom portalen, en antologi späckad med favoriter. Eller vad sägs om, till exempel, KG Johansson, Boel Bermann, Lupina Ojala och Oskar Källner? Så här står det om boken på Fafner förlag:
Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.
Det här kan ju bli hur bra som helst! Tack för boken!

En annan bok som nästan ropade på mig är Middagsmörker av Charlotte Cederlund. Så här står det om boken på Opal förlag:
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv.

Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.
Samisk mytologi och fantasy. Hur bra låter inte det. Tack för boken!

Jag lät dig gå av Clare Macintosh var jag bara tvungen att ha efter att flera av de bokbloggar som jag betraktar som pålitliga nästan tokhyllat den. Så här står det om boken på Lind & Co:
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick. Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.

För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet. Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat? Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.
Den kommer definitivt att få tränga sig före i läskön. Tack för boken!

Och så årets mest efterlängtade film. The Martian. Jag tror det räcker så.

Bokbloggsjerka 12 – 15 februari

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Först funderade jag faktiskt på att hoppa över veckans jerka, frågeställningen är verkligen inte mitt område. Sedan kom jag fram till att jag aldrig hoppat över jerkan. Någonsin. Så jag kommer med ett icke-svar.

Jag har faktiskt ingen aning. Inte ens när jag försöker komma ihåg vad mina föräldrar gjorde, för jag älskar ju böcker, men förmodligen är det något som ligger i generna. De gjorde egentligen inget speciellt, det enda var att de läste för mig när jag var liten och när jag började läsa själv så skjutsade mamma mig till biblioteket. Och så hade jag ju den där fantastiska fröken i första och andra klass, hon som också var skolbibliotekarie och verkligen gick in för det här med böcker.

Det enda jag kan komma på är att försöka hitta de viktiga första böckerna, de som gör att man fattar att det döljer sig otaliga världar där inne mellan pärmarna. Liksom försöka "lura" dem att läsa. Och förresten, tvång funkar väldigt sällan.

torsdag 11 februari 2016

Kvinnoalfabetet bokstaven T

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

Jag trodde T skulle vara en enkel bokstav, men det visade sig att jag hade fel.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på T.
Jag har nog egentligen ingen favorit på T, men Tana French har jag läst två böcker av och i alla fall gillat den ena.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på T vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Alice Teodorescu, som skriver ledare och krönikor på GP, har många kloka åsikter och de framförs alltid på ett lugnt och inbjudande sätt. Inga hårda ord, name-calling eller stora utbrott. Fler sådana behövs.

3. Vilken kulturell kvinna på T har följt dig länge?
Ett dubbel-T får det bli här. Tina Turner har nog följt mig i större delen av mitt liv. En helt fantastisk kvinna.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på T har du ännu inte utforskat?
Jag har visserligen läst en bok av Therése Söderlind, men det känns inte riktigt som att jag har utforskat henne.

Hett i hyllan #26

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

För en väldig massa år sedan (2007) läste jag Andrew Taylors Roth-trilogi Rekviem för en ängel. Jag kan inte påstå att jag gillade den...
Några år senare, efter att jag börjat bokblogga, så hände det som börjar bli en vanlig företeelse nu: Någon tokhyllar Andrew Taylor och jag känner att jag kanske hade fel... Så när jag på bokrean 2012 hittar hans Nattvandraren kan jag inte stå emot.

Jag har ju uppenbarligen inte varit så sugen på att läsa den, trots att den faktiskt låter intressant, men någon gång så.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.