onsdag 2 september 2015

"Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart

Genre: Drama
Antal sidor: 258
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: We were liars
Översättare: Carina Jansson
Serie: -
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 15 augusti 2015






Första meningen: Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.

Baksidetext
Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför Massachusetts kust. På den polerade ytan är de atletiska, långa och attraktiva och ingen är misslyckad.

Den femtonde sommaren händer något som förändrar allt. Något som Cadence förtränger minnet av, och ingen vill berätta sanningen för henne. Men vad var det egentligen som hände?

Min kommentar
Snart sagt alla har väl läst den här boken. Och inte bara läst utan även tokhyllat, tokälskat och nästan allt tok-positivt ord. När den kom som pocket kunde jag inte längre stå emot så nu återstår bara det svåra att skriva något om en bok som allt redan är sagt om.

Jag tror dessvärre att vi kommer lite på kant redan från början, boken och jag. Allt det här överdramatiska (Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. [...] Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ut ur bröstkorgen[...]) får mig nästan att gå i taket och jag blir så less på det. Visst, jag förstår vad hon vill ha sagt och visst, det blir effektfullt, men efter femtioelfte gången så rycker jag bara på axlarna. Förutom just den biten så gillar jag språket, det flyter på och sätter stämningen på ett väldigt bra sätt.

Vi får följa Cadence och hennes funderingar, allt berättas i en väldigt cynisk ton som tilltalar mig, hon vet att något är väldigt fel med hennes familj och det sätt de lever på, men hon kan inte göra något åt det. Jag är ju skeptiker av födseln så precis som Cadence anar jag att något inte står riktigt rätt till, men jag kan inte uppbåda tillräckligt med intresse för att bli nyfiken på vad det är som egentligen hänt. Kanske hänger det ihop med att jag i mitt stilla sinne avskyr dem allihop. Jag har svårt att relatera till nonchalanta, hagalna människor. Dessvärre är nog denna tragiska historia inte alls otänkbar i verkligheten.

Så hur var det med slutet då? Jag kan inte påstå att jag blev särskilt överraskad eller faktiskt ens tagen, även om det var en aning oväntat. Luttrad som jag är efter allt det överdramatiska. Trots allt så är inte temat nytt, jag kanske inte har läst någon bok, men väl sett filmer. Och precis som i en ganska välkänd film så kände jag ett nästan oemotståndligt sug att läsa igen bara för att kolla om det stämmer. Filmen har jag sett om många gånger, men boken orkar jag nog inte läsa igen. Trots att den är väldigt lättläst och inte tog många timmar att ta sig igenom. Egentligen har jag bara en fundering. [spoiler]Är det inte lite märkligt att mejlen inte studsar efter två år? Jag vet att min skulle göra det i alla fall.[/spoiler]

Något är det ändå som fångar in mig och förmodligen är det berättarsättet. Jag är väldigt svag för historier som berättas lite i taget. Kanske är det allt du behöver veta.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,67 (beräknat på 70 betyg).
Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 149 475 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kanske är det allt du behöver veta: Bokugglan, Lingonhjärta och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 1 september 2015

Top Ten Tuesday: Karaktärer jag helt enkelt inte klickade med


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Characters You Just Didn't Click With.

Det här blev ju lite konstigt... Den här listan gjorde jag egentligen redan i april. Så här kommer den igen :)

1. Cato Isaksen i Unni Lindells böcker stod jag ut med i början, men sedan dök karaktären i punkt 2 upp...
2. Marian Dahle, även hon i Unni Lindells böcker. När hon dök upp så blev allt på sandlådenivå.
3. Erica Falck i Camilla Läckbergs böcker är så nyfiken, snokande och rent allmänt olidlig.
4. Ann Lindell i Kjell Erikssons böcker är mest upptagen med att tycka synd om sig själv.
5. Lacey Flint i Sharon Boltons böcker ska vara närmare 30, tror jag, men hon beter sig som en kärlekskrank och förvirrad tonåring.
6. Maureen O'Donnell i Denise Minas böcker fattar konstiga beslut och reagerar fullständigt irrationellt.
7. Jonna Linna i Lars Keplers böcker vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Denna superhjältarnas superhjälte.
8. Roy Grace i Peter James böcker var det längesedan jag läste om nu, men jag tycker han är torr som fnöske, ingen humor alls.
9. Alan Banks i Peter Robinsons böcker är en gubbsjuk farbror som pimplar rödvin medan han funderar på kvinnor.
10. Johan Axberg i Jonas Moströms böcker är en riktig gnälleröv och ältar och gnäller hela tiden.

måndag 31 augusti 2015

TV-serie: Lie to me - Säsong 1

Titel: Lie to me - Säsong 1
Originaltitel: Lie to me
Genre: Crime
Skapad av: Samuel Baum
Skådespelare: Tim Roth, Kelli Williams, Brendan Hines, Monica Raymund, Mekhi Phifer
Premiär: 2009-01-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD juli-augusti 2015





Handling
Cal Lightmann och hans kollegor är mänskliga lögndetektorer. Genom att analysera ansiktsuttryck kan de se om någon ljuger och om tal och kroppsspråk stämmer överens. The Lightmann group blir ofta konsulterad när det gäller att snabbt få fram sanningen.

Min kommentar
Den här serien gick på TV för evigheter sedan och jag följde första säsongen slaviskt. Sedan försvann Lie to me på något underligt sätt ur tablån, kanske bytte den tid eller kanal, men borta var den. Jag har inte kunnat sluta tänka på den och jag blev så glad när jag hittade DVD-boxen.

Håll med om att mänskliga lögndetektorer låter intressant och det är det också. Ämnet är ju kolossalt fascinerande, även utan brottsfall att klara upp. Dessutom är det en del humor inblandat, vilket ju så klart gör allt ännu bättre. Det är väldigt bra kemi mellan karaktärerna och jag tycker alla gör ett riktigt bra jobb. Min favorit är, förutom den självklara Cal Lightmann, sanningssägaren Loker. Han har bestämt sig för att alltid säga sanningen och det framkallar en del pinsamma situationer.

Avsnitten är avslutade, men det finns en röd tråd och det är karaktärernas privatliv och inbördes relationer. Det privata får precis lagom utrymme, ganska lite alltså, bara lagom för att man ska förstå att det inte kan vara lätt att leva/jobba med människor som ser att man ljuger. Här gäller det verkligen att skilja på privatliv och jobb, annars blir det outhärdligt.

Lie to me är inte bara bra för att den är spännande och klurig, jag lär mig en massa om kroppsspråk också. Det är alltid bra att kunna tolka det, då vet man när något inte stämmer. Hjärnan uppfattar ju också de där små ryckningarna i ansiktet, men man kan inte alltid medvetet översätta det. Förmodligen är det här anledningen till att man inte klickar med vissa personer. Undermedvetet fattar man att något är galet.

Det verkar bara ha blivit tre säsonger av Lie to me och de följande två har jag redan, så det blir väl snart dags för dem också. Om inte annat så kan man titta på den här serien bara för Tim Roths underbara accent, jag skulle kunna lyssna på den hela dagarna.



TV-serier.nu hade säsongen 4,3 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 80 700 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: The Imitation Game

Titel: The imitation game
Originaltitel: The imitation game
Genre: Drama
Regissör: Morten Tyldum
Manus: Graham Moore, Andrew Hodges (bok)
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Keira Knightley, Matthew Goode, Charles Dance, Allen Leech
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: UK | USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på DVD 24 juli 2015




Handling
Detta är berättelsen om en fullständigt okänd krigshjälte, han räddade livet på tusentals människor. Något som världen varit i stort sett ovetande om. Alan Turing ledde nämligen ett MI6-team bestående av en brokig skara forskare, lingvister, schackexperter och underrättelsetjänstemän med uppgift att knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer under andra världskriget.

Min kommentar
Jag har alltid gillat chiffer, kodknäckare, udda personligheter och brittisk humor. Alla dessa delar får jag mitt lystmäte av i den här filmen.

Alan Turing har varit i stort sett okänd för de flesta i världen. Det första jag hörde om honom var för kanske femton år sedan, i samband med CAPTCHA som från början faktiskt kallades Turing-test. Under min skoltid fanns han inte med i några historieböcker, trots att han var i allra största grad inblandad i att kriget tog slut ett par år tidigare än det borde. Därmed vill jag också ha sagt att jag inte vet speciellt mycket om honom och att jag inte har någon uppfattning om filmen är sann på alla punkter.

Vi får ta del av Alan Turings liv i tre olika tidsåldrar; hans skoltid på 30-talet där han är ensam och mobbad, med bara en riktig vän, krigstiden under 40-talet där han är ensam och missförstådd och efterkrigstiden på 50-talet där han är ensam och blir illa behandlad på grund av sin homosexualitet (homosexualitet var förbjudet i Storbritannien). Ja, du märker det förstås, han var det typiska ensamma, missförstådda geniet. Benedict Cumberbatch gör en fantastisk rollprestation när han visualiserar denna okända, något nervöst lagda krigshjälte, som inte alltid har det så lätt med den sociala biten och kontakten med andra människor. Han påminner lite om Sheldon i Big Bang Theory.

Keira Knightley gör också en strålande prestation, i sin roll som Turings kvinnliga kompanjon, som tyvärr inte släpptes in i det "riktiga" arbetet med att knäcka Enigma. Bara på grund av sitt kön. Tydligen kunde kvinnor inte vare sig lösa korsord eller tänka själva i 40-talets Storbritannien. Något som Alan Turing inte alls brydde sig om. Han ville ha hjälp av de bästa, oavsett kön. Kemin mellan Cumberbatch och Knightley är riktigt bra. Det finns, tack och lov, ingen krystad kärleksglöd utan bara ett väldigt starkt kamratskap.

Berättandet är långsamt, men ändå ruggigt spännande och mitt i allt det mörka, sexistiska och homofobiska så finns det en hel del humor och värme. Personligen tycker jag att det är bra att Turings homosexualitet inte får större fokus, detta är inte en film vars syfte är att vara politiskt korrekt och han knäckte inte Enigma trots, på grund av eller tack vare sin sexuella läggning. Det var bara den han var.


Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 3 019 betyg).
IMDb hade den 8,1 i genomsnitt (beräknat på 315 439 betyg).
Jag ger den 4,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 30 augusti 2015

En smakebit på søndag: Sista riket

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag ska jag sitta några timmar på buss (liksom igår) och kommer nog inte att ha tillgång till nätet förrän, i bästa fall, någon gång ikväll. För att fördriva tiden, när jag inte tittar ut genom fönstret, så har jag tagit med mig en riktig tegelsten, Sista riket av Brandon Sanderson. Det ska tydligen vara första delen i Mistborn-serien.

Eftersom jag inte har den blekaste aning om hur långt jag har kommit i boken vid den här tiden så kommer smakebiten från början.
Aska föll från himlen.
      Lord Tresting rynkade pannan och kastade en blick mot den rödaktiga middagshimlen medan hans tjänare kilade fram och fällde upp ett parasoll över Tresting och hans förnäme gäst. Askregn var inget ovanligt i Sista riket, men Tresting hade hoppats slippa få sotfläckar på sin eleganta nya kavaj och röda väst, som precis hade kommit med kanalbåt från självaste Luthadel. Lyckligtvis var det inte blåsigt; parasollet skulle nog ge gott skydd.
     Den lilla terrassen där Tresting stod tillsammans med sin gäst låg på en kulle med utsikt över åkrarna. I den fallande askan arbetade hundratals människor i bruna särkar med att sköta om grödorna. Det gick rätt trögt för dem – men det var förstås sådana skaana var. Bönderna var slöa, ineffektiva typer. De klagade naturligtvis inte, de visste bättre än så. I stället arbetade de bara med böjda huvuden och skötte sysslorna med stillsamma, apatiska rörelser. När en uppsyningsmans piska snärtade till tvingades de röra sig målmedvetet en liten stund, men så snart uppsyningsmannen gått förbi återgick de till sin slöhet.
     Tresting vände sig till mannen som stod bredvid honom på kullen. "Man hade kunnat tro", noterade Tresting, "att tusen års arbete på fälten skulle ha lett till att de blev lite effektivare."