onsdag 26 november 2014

"Horn" av Joe Hill

Genre: Skräck
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Horns
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2014






Första meningen: På kvällen söp Ignatius Martin Perrish och gjorde hemska saker.

Baksidetext
Ignatius "Ig" Perrish vaknar upp en morgon med en fruktansvärd baksmälla. Vad han gjort kvällen innan minns han inte riktigt. Vill han heller inte minnas. Det senaste året har han levt i en skärseld av saknad och sorg efter att hans älskade Merrin hittats våldtagen och mördad. Ig är den som figurerat som huvudmisstänkt i mordutredningen, men har släppts i brist på bevis.

Omgivningen i det lilla samhället Gideon i New Hampshire har emellertid redan dömt honom. När han ser sig själv i spegeln den där morgonen dagen efter tror han att hans omtöcknade sinne spelar honom ett spratt, att han ser i syne: i pannan har två horn börjat växa fram. Förskräckt tar han sig ut i vardagsrummet där han möter sin flickvän. Hon tar ingen notis om hornen, men börjar uppföra sig underligt, säga saker hon normalt inte gör - alldeles för uppriktigt. Och på samma sätt uppträder nu alla som Ig "stöter på" med sina horn. De säger sitt hjärtas mening - och den avslöjar ofta de mest överraskande fula och smärtsamma saker. Denna djävulska gåva att få folk att förvandlas till sanningssägare matchar hornen, kan man säga. Man förstår snart vartåt berättelsen leder - mot den slutliga uppgörelsen mellan Ig och det monster som är flickvännens mördare. En kamp där utgången är mycket oviss.

Min kommentar
Utan minsta tvekan var jag säker på att det här var en skräckbok. Hur skulle det kunna vara något annat? Trodde jag.

Jag har ingen aning om hur jag egentligen borde kategorisera denna, men skräck är det inte. Trots djävulslik demon. Och det vansinnigt läskiga omslaget. Kanske en thriller med övernaturligt inslag? Men är det då inte, per definition, skräck? Jaja, petitesser. Det här är bra, alldeles oavsett vad det är. Men vänta dig ingen renodlad skräck.

Vi höll på att bli ovänner bara en bit in i boken, när det plötsligt, mitt i ett kapitel utan minsta förvarning, hoppades tillbaka i tiden. Jag hade ingen aning om vad det var som hände där, men plötsligt var jag i en annan tid. Möjligtvis störde jag mig på det andra gången det hände också, men sedan märkte jag det inte ens. Förmodligen vande jag mig.

Igs underliga förmåga, att få folk att säga vad de egentligen tänker, måste vara en av de mest otäcka superkrafter jag läst om. Den skulle jag verkligen inte vilja ha. Speciellt inte om jag var så illa omtyckt som Ig är, men det vet man ju inte... Det blir i alla fall ganska lustigt, på ett sorgligt sätt, när alla plötsligt börjar säga vad de tänker.

Boven, som jag naturligtvis inte vill avslöja, är en riktigt otäck typ. Att h*n kunnat dölja vem h*n är i så många år är väl något man förknippar med psykopater. Det är väl därför alla säger om grannen att "h*n var ju så snäll och trevlig" när det uppdagas att den är en mördare eller har haft sin dotter och barn/barnbarn instängda i källaren i flera år. Efter att ha läst den här boken så inser jag att det är väldigt viktigt att vara extremt tydlig när man har med psykopater att göra, det får inte finnas minsta tvivel om vad man menar. Men jag är osäker på om ens det hjälper...

När jag började läsa tyckte jag att det kändes lite jobbigt, det var liten stil och det var väldigt tätskrivet, men här kan man verkligen tala om att sidorna bara flög förbi. Det var väldigt spännande och det var svårt att lägga ifrån sig boken. Jag ville ju veta vad som hänt. Vilket jag listade ut ganska snart, eftersom jag tyckte att någon uppförde sig lite väl underligt. Men man kan ju inte vara helt säker och vad som egentligen hände visste jag ju inte heller. Vissa scener är väldigt visuella och riktigt äckliga, en del bilder är svåra att bli av med. En del saker kanske känns lite för mycket och eventuellt lite smålöjligt, men på något sätt så tror jag att det är meningen. Det här är ett gediget arbete och hela historien knyts ihop på ett väldigt bra sätt. Förutom två saker. [spoiler]Om inte Lee räddade Ig i vattnet, varför var Lee då genomblöt? Vart hade egentligen ormarna tagit vägen när Lee hittade Ig i gjuteriet?[/spoiler] Dessutom var det ett ganska oväntat slut på det hela.

Joe Hill är precis som sin far en fena på att beskriva och berätta om det svåra och spännande med att växa upp. Och att ta helt vardagliga saker och göra dem otäcka. Nu ska jag bara lura sambon att se filmen också.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 89 betyg).
Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 40092 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Horn: PocketBlogg, Vår bokvärld och Bokblomma.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

tisdag 25 november 2014

Topp Tio böcker på min läslista i vinter


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books On My Winter TBR.

Till skillnad från vintern i USA, som verkar börja i januari, så börjar faktiskt min i december så det här temat passar som handen i handsken. Detta är de böcker jag tänkte läsa under december-februari.

1. Väckelse av Stephen King
2. Virus av Paul McEuen
3. Främlingen av Diana Gabaldon
4. En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton
5. Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson
6. Saeculum av Ursula Poznanski
7. En god man av Ulf Lindström
8. Nattvandraren av Andrew Taylor
9. Möt mig i Estepona av Åke Edwardson
10. Radhusdisco av Morgan Larsson

måndag 24 november 2014

Kommande böcker december 2014

Bara ett enda intressant boksläpp i december. Yay!

Skugga av svek I av Diana Gabaldon
Genre: Fantasy
Serie: Outlander (8)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2014-12-02
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän Lord John Grey. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när Lord Johns son förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.
Claire och Jamie känner sig lugnade av att deras dotter Brianna befinner sig i trygghet på 1900-talet men i själva verket är det än mer dramatiskt i Briannas värld. Hennes son har blivit kidnappad av en man som är fast beslutad att få veta sanningen bakom familjen Randalls stora hemlighet.


Nu har jag ju ännu inte påbörjat den här serien, men första delen står och stampar ihärdigt i hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

söndag 23 november 2014

En smakebit på søndag: Lång väg hem

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag tänker jag börja läsa Lång väg hem av Eva Dolan. Jag känner egentligen inte till något alls om boken så det ska bli väldigt spännande. Det enda jag vet, som jag såg nu när jag plockade fram den, är att den är blurbad av Denise Mina. Vilket ju gör mig lite skeptisk. Nåväl, den kanske är bra ändå. I alla fall så börjar den så här.
Det sista han kom ihåg var mönstret på heltäckningsmattan - taggiga ränder i mörkblått och ljuslila, som blåmärken efter föremål från en främmande värld - och en stålförstärkt tåhätta som kom emot ansiktet. Nu hade han blod i munnen, det sipprade men rann inte och när han kände efter med tungspetsen hittade han ett skarpkantat landskap av sönderslagna kindtänder.

lördag 22 november 2014

"Stockholms undergång" av skrivarkollektivet Fruktan

Genre: Skräck
Antal sidor: 252
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Undrentide
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Flexpärm
Källa: Rec ex
Utläst: 29 oktober 2014






Baksidetext
Slutet är här. Gör dig redo.

Sömngångare demolerar Stockholm. Pesten bryter ut, monster samlar lik och skadedjur utrotas. Ett väderfenomen drabbar staden, demoner kommer till Kungens Kurva och en komet närmar sig Sergels Torg. Människor förfryser inifrån och Hötorgsskraporna faller som dominobrickor.

"Stockholms Undergång" är en samling skräcknoveller om hur staden möter sitt slut i nutid, dåtid och framtid. De tolv fristående berättelserna tar plats i ett Stockholm som är obehagligt välbekant. I ett Stockholm där vardagen raseras. I ett Stockholm där vad som helst kan hända.

Min kommentar
I juli damp det ner ett väldigt spännande mejl, som uppmanade mig att samla ihop olika förnödenheter inför den väntande undergången. Och ett ex av antologin Stockholms undergång vore det bra om man tog med sig också. Detta måste nog vara det bästa PR-mejl jag fått och naturligtvis föll jag som en fura. Speciellt när jag såg att Boel Bermann stod för två av novellerna.

Novellen Lönelördag (Erik Odeldahl) är en av de som inte riktigt passade mig. Den var otäck och skrämmande, men zombies... nej, jag tycker inte de är så läskiga. Öde land (Christian Enberg) och Stockholmsmodellen (Patrick Ogenstad) är ytterligare två som inte skrämde mig speciellt mycket, de handlade om zombies respektive vampyrer. Jag är övertygad om att om man gillar de här varelserna så gillar man även novellerna.

Min absoluta favorit är De vita (Boel Bermann), den var inte skräck om man med det menar läskigheter i form av blod som skvätter, monster eller andra vedertagna skrämselfaktorer. Den var otäck på ett mycket värre och närmre sätt. Sorglig, hopplös och ryslig. Den gick rätt in under huden. Även hennes andra novell, Råttorna, var en solklar favorit. Den hade en annorlunda och oväntad tvist och jag funderade länge på den. Jag gillar verkligen Boels sätt att skriva, det är så lågmält och utan stora gester, men det är så krypande skrämmande. Jag längtar efter hennes nästa bok, vad det än blir.

Andra favoriter var Allt vi byggt upp ska vi riva ner (Andreas Rosell), som i början är lite rörig, men sedan blir väldigt spännande och suggestiv och Regnbågen (Eira A. Ekre) som rätt igenom förmedlar en otäck känsla när något vackert plötsligt blir farligt.

Som vanligt, vill jag nog påstå, när det gäller olika samlingar av noveller så är de av skiftande kvalitet, men lägstanivån är förvånande hög. Eller egentligen är det kanske inte kvaliteten som är skiftande, utan skrämselnivån. Vissa saker skrämmer mig inte alls, medan andra får mig att rysa. De här novellerna passar bäst att läsa en i taget, för efter man läst några så är de ganska lika. Alla apokalypser har ju en del gemensamt... Jag läste i stort sett bara en åt gången, när jag var mellan böcker, och det tog mig en och halv månad att läsa allihop. Det kan jag nog rekommendera.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 (beräknat på 9 betyg).
Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 24 betyg).
Jag ger den 3,0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Stockholms undergång: Lingonhjärta, Sagan om sagorna och C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.