måndag 16 januari 2017

TV-serie: Krig och fred

Titel: Krig och fred
Originaltitel: War and peace
Genre: Drama
Skapad av: Andrew Davies, Lev Tolstoj (bok)
Skådespelare: Paul Dano, James Norton, Lily James, Jack Lowden, Jessie Buckley
Premiär: 2016-01-03
Produktionsland: UK
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på TiVo december 2016-januari 2017






Handling
En episk berättelse om några aristokratiska familjer, deras hopp och framtidstro. Men Napoleons invasion av Ryssland för med sig krossade hjärtan, förödelse och död. Allt förändras, för alltid.

Allt börjar 1805 då de alla är del av St Petersburgs glittrande elit, men fortfarande på jakt efter en meningsfull framtid. Pierre, som är väldigt snäll och lite bortkommen, den oäkta sonen till en av Rysslands rikaste män, vill göra världen bättre. Den stilige och elegante Andrei är frustrerad över sitt ytliga liv och söker en mening, medan den vackra och kraftfulla Natasha söker efter den stora kärleken. Samtidigt flyttar sig Napoleons armé allt närmare den ryska gränsen.

Familjen Bezuchov är rika, men också fragmenterade eftersom den gamle greven, Kirill Vladimirovitj har ett dussin oäkta söner. Bolkonskijs är en väletablerad och framgångsrik familj, där prins Andrei Bolkonskij tjänstgjorde som general under Katarina den stora under tidigare krig. Och Rostovs, som kommer från Moskva, har ett stort antal gårdar men aldrig tillräckligt med kontanter. De är en kärleksfull och sammansvetsad familj som lever för stunden oavsett sin ekonomiska situation.

Min kommentar
1984, tror jag det var, läste jag Tolstojs Krig och fred och jag fullkomligt älskade. Av naturliga skäl så minns jag inte så mycket av det jag läste, bara att det var en förfärlig massa människor, som gärna hette olika beroende vem som pratade med dem och att den var fantastisk. Därför kommer jag inte alls att kunna jämföra TV-serie med original. Ville bara ha det sagt.

Även i TV-serien är det mängder av människor och jag är ganska säker på att de kallas samma namn hela tiden. Åtminstone så blir det lite lättare när man får ett ansikte till namnet. Nu när jag skulle skriva det här inlägget så hittade jag ett fantastiskt släktträd på SVT. Jag önskar jag hade haft det innan.

Trots mängden av karaktärer så är det inte speciellt många som är sympatiska. Mest gillar jag Marya, den fula, som är jättevacker. Hon har en galen far som är elak på riktigt. Hennes bror, Andrei, är semisympatisk. Väldigt kylig och principfast, men inte otrevlig på något sätt. Nikolaj är också en hedervärd person, hans syster Natasha är hans raka motsats. Bortskämda är de dock båda två. Pierre är en riktig hedersknyffel och förmodligen den förste kommunisten. Syskonen Anatole och Helene Kuragin får mitt blodtryck att gå i taket, de är riktiga svin. Jag minns faktiskt att det fanns en hemsk kvinna med i boken, men om det var Natasha eller Helene vete fåglarna.

Skådespelarna är i stort sett okända för mig, när jag kollar på IMDb så är det bara ett fåtal jag har sett i andra roller. Ett undantag är Paul Dano, som spelar Pierre, han verkar ha varit med i flera filmer. Faktum är att det är han som är bäst i den här serien. När de andra (som för övrigt också är fantastiska) spelar med stora gester och lite ack och ve, så är han minimalistisk och det är så grymt bra.

Men så är det ju det här med språket. Jag förstår ju att det skulle vara en omöjlig uppgift att få alla att prata rätt språk, men varför inte vara konsekvent. Österrikarna bryter på en löjlig tyska, medan ryssarna pratar en klockren engelska. Jag kommer aldrig att förstå, eller gilla, den inkonsekvensen.

Jag har ingen aning om allt är historiskt korrekt, men vem bryr sig. Det här är en storslagen serie, som jag verkligen gillade. Vilka människoöden!



TV-serier.nu hade serien 4,0 i genomsnitt.
IMDb hade serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 11 267 betyg).
Jag ger serien 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: The Revenant

Titel: The Revenant
Originaltitel: The Revenant
Genre: Drama
Regissör: Alejandro González Iñárritu
Manus: Alejandro González Iñárritu, Mark L Smith, Michael Punke (bok)
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson, Will Poulter, Forrest Goodluck
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 156 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 23 december 2016



Handling
Året är 1823 och nybyggaren Hugh Glass undersöker den outforskade vildmarken tillsammans med sina män när han råkar ut för en björnattack. Han får omfattade skador och lämnas förr eller senare till att dö i skogen då infödingarna är dom hack i häl. Nu måste han ta vara på sina överlevnadskunskaper för att hitta en väg hem samtidigt som han vill hämnas på John Fitzgerald, den man som förrådde och övergav honom.

Min kommentar
De flesta verkar ju ha minst en skådespelare som de av outgrundliga anledningar, som ingen annan förstår, bara ogillar. Min heter Leonardo DiCaprio. Trots att jag inte gillar honom så har jag nog sett de flesta filmer han har medverkat i (det är ju ofta storfilmer) och i stort sett bara på grund av hans medverkan så har jag inte gillat dem. Det fanns två undantag innan jag, mot bättre vetande, såg den här filmen. Man kan väl kort säga att det fortfarande bara är två.

Det som lyfter den här filmen och egentligen är enda behållningen är den magnifika miljön och fotot som faktiskt lyckas visa den. Det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen och jag får verkligen känslan av stora, öde vidder. Den berömda björnattacken är helt fantastiskt filmad och om jag inte hade vetat bättre så skulle jag ha sagt att den var på riktigt.

Filmen började helt OK och jag förleddes (nästan) att tro att det här kunde gå bra. Sedan började orimligheterna staplas på varandra. Jag har ju trovärdighetsproblem med DiCaprio i största allmänhet och när han spelar en superhjälte så sparkar hela hjärnan bakut. Detta är en 2,5 timmars orgie i Leonardo DiCaprios förträfflighet. Det funkar inte för mig. Alls. Vill du ha exempel? Visst...

I ett klipp befinner sig karaktären uppe på en klippkant, säkert 100 meter över floden som rinner där nere. I nästa klipp har han på något sätt tagit sig ner. Och detta är alltså en man som överhuvudtaget inte kan gå, knappt krypa. I en scen, när han verkligen behövde kunna prata så kunde han bara grymta. I nästa klipp pratar han obehindrat. Hans ben var brutet, men helt plötsligt så kunde han gå på det. Ett mirakulöst läkekött. Flera gånger befinner han sig i det iskalla vattnet och utan att behöva värma sig så drar han bara vidare. Han borde ha frusit ihjäl första gången han föll i floden. Det här är bara ett litet urval, helt enkelt det som störde mig mest.

Det finns tyvärr på tok för lite handling för 156 minuter och det mesta är bara DiCaprio som släpar sig genom naturen, grymtandes och stånkandes. Filmen är minst en timme för lång.

Jag behöver ingen biografi, men om man påstår att en film är baserad på en sann historia då bör det mesta gå att tro på. Jag är säker på att Hugo Glass umbäranden var illa nog i verkligheten utan att man behöver överdriva, nu blev det bara smått löjligt.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 3 141 betyg).
IMDb hade den 8,0 i genomsnitt (beräknat på 460 263 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 15 januari 2017

En smakebit på søndag: Entry Island

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Julen är utslängd, det är mörkt och trist och vardagen är här igen. Men snart, snart är det vår... eller hur?

Jag har äntligen börjat läsa Peter Mays Entry Island och jag blev väldigt förvånad när jag befann mig i Kanada vid bokens början. Det var oväntat. Tiden verkar delas mellan Entry Island, en ö utanför Kanadas östkust och Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Så det blir två karga öar till priset av en. Eller hur man nu ska uttrycka det. Inte mig emot, jag gillar karga öar.

Min smakebit är från sida 141.
Sime vaknade ur minnena från sin förfaders dagbok till insikten om att han hela tiden hade suttit och stirrat på den spöklikt tomma platsen där det saknade fotot på Kirsty som barn skulle ha suttit. Plötsligt blev han medveten om en annan närvaro i rummet och tittade upp. Marie-Ange stod lutad mot dörrposten och iakttog honom. Han såg den vanliga, alltför välbekanta avskyn i hennes blick, men där fanns också någonting annat. Oro? Skuldkänslor? Det var svårt att avgöra.
     "Du ser hemsk ut", sa hon.
     "Tack."
     "När sov du ordentligt senast?"
     Gruset skavde i ögonen när han blinkade. "Någon gång innan du flyttade."
     Hon suckade. "Jaha, ytterligare någonting som är mitt fel." Hon lämnade dörrposten och gick fram till skrivbordet, där hon studerade tonårsbilderna av Kirsty i albumet. "Är det hon? Cowells fru?"

lördag 14 januari 2017

Bästa brittiska TV-serien

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Det här är första gången jag hoppar på den, jag kunde inte motstå temat. Veckans uppgift: Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien!

Jag får något slags prestationsångest när jag får en uppgift som handlar om det bästa, det sämsta, älskar, hatar... och så vidare. För mig är det väldigt starka uttryck och det brukar ställa till med problem, speciellt när det handlar om bästa. Det är ju singular och det betyder en. I det här sammanhanget (som det är i nästan alla andra också) så är det omöjligt. Jag väljer tre och då tre helt olika genrer.

Den jag kom på först är ju självklart, för mig, Sherlock. Denna underbara serie med Benedict Cumberbatch som en modern version av Sherlock Holmes. Tyvärr har ju SVT inte längre råd att köpa in bra program så fjärde säsongen går bara på Netflix. Det är alltså bara att vänta på DVD-boxen.

En annan riktigt bra brittisk TV-serie är en jag nästan precis har sett, The Last Kingdom, som bygger på Bernard Cornwells böcker. Första säsongen utspelar sig 872 och kungadömet Wessex är hårt ansatt av danerna.

När jag satt och funderade över bra brittiska TV-serier så började jag tänka på att det ju måste finnas någon rolig också. Brittisk humor är ju något av det bästa jag vet. Då kom jag på att det fanns en serie i början av 2000-talet. Coupling. Något av det roligaste jag har sett. Tyvärr missade jag en hel del avsnitt i början, men sedan var jag fast. Den handlar om sex vänner och deras kärleksproblem, skulle man nog kunna säga.

"På andra sidan väggen" av Shari Lapena

Författare: Shari Lapena
Titel: På andra sidan väggen
Genre: Thriller
Antal sidor: 269
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The couple next door
Översättare: Lena Karlin
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2016




Första meningen: Anne känner hur magsyran börjar pumpa och stiger upp i halsen.

Baksidetext
Anne och Marco Conti är ett par som tycks ha allt: ett kärleksfullt förhållande, ett vackert hem och en underbar bebis, Cora.

Nu säger deras granne att hon inte vill ha med deras sex månader gamla dotter på sin middagsbjudning. Inget personligt, hon står bara inte ut med gråten. Marco säger att det är okej. De bor ju trots allt bara i huset bredvid. De kommer att ha babyalarmet med sig och turas om att gå hem en gång i halvtimmen.

När Anne tittade till Cora för bara en stund sedan sov barnet djupt. Men nu, efter att hon rusat upp för trapporna i deras dödligt tysta hus, besannas hennes djupaste rädsla. Cora är borta!

Anne och Marco har aldrig tidigare behövt ringa polisen. Men nu är polisen i deras hem, i deras liv. Och vem vet vad de kommer att upptäcka där?

Min kommentar
Den här boken dök en dag upp i min brevlåda, som en överraskning. Jag hade helt missat den i bokfloden, kanske mest på grund av att förlaget (Louise Bäckelin Förlag) var helt okänt för mig. Det är det inte längre och från och med nu ska jag hålla ögonen på deras utgivning.

Här berättas det i presens, något som jag brukar uppskatta i spänningslitteratur. Språket är väldigt kortfattat, vilket jag också brukar uppskatta. Jag vet inte varför det inte funkar riktigt för mig här, kanske är det för att det nästan blir för kortfattat så att det blir lite rumphugget och får det mesta att kännas som uppräkningar. Det är dock väldigt effektivt. Något som stör mig helt osannolikt mycket är översättningen av 00:35 till 25 minuter i ett. Vem säger så? Det värsta är att det återkommer. Ofta. Väldigt ofta.

Boken har tre berättare; Anna, Marco och den utredande polisen. Jag kan inte påstå att jag lär känna eller kommer nära någon av dem. Allting är väldigt distanserat och det känns lite som att jag står utanför och tittar in. Det är också något som brukar funka bra för mig, men här blir jag aldrig riktigt berörd. Trots att ett barn försvinner. Jag upplever det lite som att jag aldrig tillåts känna något, hela tiden får jag skrivet på näsan hur karaktärerna känner det och inget lämnas åt fantasin. Lite empati kan jag dock känna för de inblandade, speciellt Anna.

Intrigen är väldigt komplicerad och kanske har jag läst på tok för många liknande historier för jag tyckte denna var väldigt förutsägbar och ibland till och med övertydlig. Redan från början räknade jag ut vad det var som hade hänt, vem som var skyldig till vad. Däremot hittar jag inga som helst logiska hål, förutom då i vad personerna berättar för varandra. Jag förstår ju att man kanske inte tänker logiskt under sådana här omständigheter, men jag tycker karaktärerna borde ha ställt en del frågor, både till sig själva och till varandra.

Detta är ett väldigt intressant tema. Vem är en dålig förälder? Är det egentligen någon skillnad på att vara på en annan våning mot att vara i lägenheten bredvid? Varför är media och omgivningen alltid så snabb med att döma? Tyvärr tycker jag de här frågorna slarvas bort lite, jag hade gärna fått fler bitar med det. Historien är osannolik, men ändå inte. Det blir på något sätt trovärdigt, speciellt människotyperna. Det är väldigt spännande och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Lyckligtvis så är boken kort och snabbläst.

När jag har läst ut boken så kan jag inte låta bli att tänka att detta borde kunna bli en riktigt bra film, kanske gör den sig ännu bättre på filmduken. Jag ska i alla fall hålla utkik efter fler böcker av Shari Lapena i fortsättningen, jag är väldigt svag för böcker utan logiska hål.

Boktipsets estimerade betyg var 5,0 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 9 betyg).
Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 30 746 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om På andra sidan väggen: Lottens bokblogg, Booze'n'Books och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.