måndag 17 februari 2020

Film: It Chapter Two (2019)

Titel: It Chapter Two
Originaltitel: It Chapter Two
Genre: Skräck
Regissör: Andy Muschietti
Manus: Gary Dauberman, Stephen King (bok)
Skådespelare: James McAvoy, Jay Ryan, Jessica Chastain, Bill Hader, Isaiah Mustafa
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 169 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 19 januari 2020




Handling
27 år har gått sedan Losers Club besegrade Pennywise och klubbens medlemmar har nu gått skilda vägar. Men när människor återigen börjar försvinna i Derry, Maine, ber Mike de andra att komma tillbaka till staden. Losers Club håller sitt löfte och återvänder till Derry. Märkta av sitt förflutna måste de nu möta sina största rädslor för att förgöra Pennywise, för att sätta stopp för ondskan en gång för alla, men vad de inte vet är att Det den här gången är både starkare och grymmare än någonsin.

Min kommentar
Som jag har väntat på den här filmen! Jag blev ju lite besviken på den första, men det hindrade mig inte från att nästan slita upp förpackningen. Vilken film vi skulle se den här helgen var inte öppet för omröstning.

En liten stund i början hade jag problem med att koppla ihop rätt vuxen med rätt barn, men jag ansträngde mig några minuter och fick ihop det. För mig kändes det viktigt att få det rätt. Det dröjer inte speciellt länge innan det dyker upp lite metahumor. Ett av de numera vuxna barnen är nämligen författare. Som brottas med problemet att han skriver dåliga slut. Det fick i alla fall mig att skratta högt (sambon var oförstående). Sedan dyker Stephen King själv upp i en roll, som butiksinnehavare för en secondhand-affär. Hade butiken hetat Needful things så hade det blivit en bulls-eye, men det räckte så här (sambon var fortfarande oförstående).

Castingen är inget annat än perfekt. Det gäller både barn och vuxna. Det blir nämligen även lite återblickar i den här andra filmen. Jag tror på dem allihop. Förutom clownen, faktiskt. Den är fortfarande inte läskig och jag gillar inte alls den här töntiga versionen av Pennywise.

Skräckdelen i filmen är inte speciellt imponerande. För mig funkar den faktiskt inte alls. Jag skulle nog våga påstå att det helt beror på att skräckfilmer numer bara verkar handla om jump-scares. Det är ett billigt knep som inte skrämmer mig ett dugg. I stället är det Kings paradnummer som gör den här filmen sevärd; det att beskriva vardagslivet, vanliga människor och vänskap. Det som förstörde slutet i boken är fortfarande med, men det är inte så filmen slutar. Slutet här är riktigt bra.

Jag tycker den här andra delen är bättre än den första, men jag undrar om det kan vara en humörfråga. Kanske måste jag se om båda två för att veta säkert...



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 137 723 betyg).
IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 149 118 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 16 februari 2020

Smakebit på søndag: Begrav dina döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har börjat läsa Begrav dina döda av Louise Penny, som är sjätte delen om Armand Gamache. Det här är en serie som jag försöker läsa efter årstiderna i böckerna och denna utspelar sig, mestadels, under Vinterfestivalen i Quebec. Beskrivningarna av den staden gör mig så otroligt sugen på att åka dit. Tills dess får jag hålla till godo med att vandra runt där genom Google Maps och det verkar vara precis lika fint som det låter.

Det var lite svårt att hitta en bra smakebit, som inte avslöjade någonting, så det fick bli en från den lilla byn Three Pines. Där vi så klart också har en liten tråd. Fallet från förra boken är ju inte riktigt, riktigt klart. I alla fall inte enligt mig.

Min smakebit är från sida 277:
"Tio till."
    Clara stönade och lyfte upp båda benen samtidigt.
    "Hela ryggen i mattan!"
    Clara struntade i befallningen. Det här var inte vackert, och det var definitivt inte perfekt, men hon tänkte minsann göra det ändå.
    "Ett, stön, två, stön, tre..."
    "Har jag berättat om när jag åkte skidor i Mont Saint-Rémy?"
    Pina, träningsinstruktören, behövde tydligen inte andas. Hennes armar och ben såg ut att röra sig, med militär precision, oberoende av resten av kroppen medan hon låg på mattan och pratade på för fullt.
    Myrna svor och svettades och utstötte ibland andra ljud medan Ricky Martin sjöng "Livin' la Vida Loca". Clara tyckte om att träna bredvid Myrna eftersom man kunde skylla mycket av oljuden på henne. Dessutom kunde man gömma sig bakom henne. Hela träningsgruppen kunde gömma sig bakom Myrna
    Myrna vände sig till Clara. "Om du håller fast henne, så dödar jag henne."
    "Men hur skulle det gå till? Vi skulle bara åka fast." Clara hade tänkt igenom saken. Hittills hade hon gjort tolv av de tio benlyft som Pina hade beordrat, och nu klagade Pina högljutt över besvärliga snowboardåkare medan hennes egna pneumatiska ben rörde sig upp och ner.
    "Ingen skulle säga något", sa Myrna och lyfte benen en millimeter. "Och om någon hotar med att skvallra, dödar vi dem också."
    Det var en fullt acceptabel plan, tyckte Clara.

lördag 15 februari 2020

"En framtida hemmafrus bekännelser" av Elin Eldestrand

Författare: Elin Eldestrand
Titel: En framtida hemmafrus bekännelser
Genre: Feelgood
Antal sidor: 257
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: En framtida hemmafrus bekännelser 1
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 januari 2020




Första meningen: Första gången jag såg en människa dö var jag sju år gammal.

Baksidetext
Första gången Charlie ser en människa dö är hennes första skoldag. Och trots att hon har en viss inblandning skrämmer händelsen upp henne ordentligt och hon gömmer undan tankarna i flera år.

Charlie växer upp med sin mamma i en fallfärdig stuga strax utanför Luddinges finaste bostadsområde. Grannarna är alkoholister och mamma erbjuder sina tjänster till karlar som är villiga att ge pengar till ett nytt tak, en ny soffa eller liknande.

En vacker sommardag år 1960, när Charlie är 20 år gammal, dyker drömprinsen upp i hennes liv – en snygg och häftig raggare. Charlie vet att det är honom och ingen annan hon ska gifta sig med. Kort därefter blir hennes mamma hämtad av polisen och då faller det på Charlie att ordna upp allting, men hur?

I bakgrunden finns hela tiden drömprinsen runt vilken Charlies drömmar och förhoppningar cirkulerar och hon hoppas bortom allt sunt förnuft att han en dag ska bli hennes.

Min kommentar
Den här boken fick jag i en goodiebag på Bokmässan 2016. Att den har blivit liggande så länge skyller jag på både titel och omslag. Vem vill liksom läsa om någon som ska bli hemmafru? I en bok där omslaget formligen skriker glassig chick-lit? Tänk vad fel man kan ha...

Det dröjer inte speciellt länge innan jag inser att jag faktiskt sitter och skrattar. Inte bara för att Charlie är en kul tjej med ett härligt sinne för humor, utan även för att mycket runt omkring henne är roligt. Ta bara namnen på karaktärerna. Vad sägs om skvallerkärringen som heter Gudrun Örn? Eller elakingen som heter Lömsk? Eller doktor Frisk? Dialogen är rapp och rolig. Även om den mellan "de fina" och "de simpla" till slut blir lite för mycket.

Jag vet inte om det var så här 1960, det låter rent förfärligt. En flickas ända mål i livet är att gifta sig. Helst rikt då, men vem som duger egentligen. Det som gör att jag inte riktigt faller för boken är det här med att se mord som problemlösning. Så pragmatisk får man bara inte vara. Jag är medveten om att det är tänkt att vara roligt, men mord kan i mina ögon inte bli humor.

En framtida hemmafrus bekännelser är överhuvudtaget inte vad jag trodde att den skulle vara. Den är en väldigt speciell blandning. Lite som en feelgood korsad med buskis. Kombinationen passar mig inte till 100%, men det är underhållande och glimten i ögat finns där hela tiden.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,19 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om En framtida hemmafrus bekännelser: Just nu - just här, Bloggbohemen och Marias bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 14 februari 2020

Bokbyte

För en tid sedan var jag ju på läsretreat och en av de stående punkterna där är ett pocketbyte. Så trots att jag var ståndaktig och inte plockade med mig en enda bok från hotellets hyllor så blev det ändå en ny bok.

Pojke slukar universum av Trent Dalton har jag för mig att jag såg en hel del av när den var ny och jag har tror mig minnas att jag tyckte att den lät intressant. Nu är den min och när jag läser på baksidan vad den ska handla om så låter den speciell.

torsdag 13 februari 2020

Hett i hyllan #235

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den sista olästa som är inköpt under något slags rea i maj 2016.
Ingenting är glömt av Adam Sarafis hörde jag så otroligt mycket om när den kom. Till slut kunde jag uppenbarligen inte längre stå emot.

Adam Sarafis är egentligen två författare; Linda Olsson och Thomas Sainsbury. Jag har inte läst något av någon av dem. Boken utspelar sig i alla fall i Nya Zeeland, bara det gör den ju intressant. Dessutom verkar den handla om ett bokmanus. Som har försvunnit. Tydligen var det tänkt att det här skulle vara första delen i en serie, men än så länge har det inte dykt upp någon fortsättning.

Så här står det på baksidan:
En ung man hittas död på ett bibliotek i Auckland, Nya Zeeland. Polisen är övertygad om att det var självmord, men mannens nära vän misstänker mord. Den döde mannen, Brent skrev på ett bokmanus som nu är spårlöst försvunnet. Vilka farliga hemligheter döljer sig i det försvunna bokmanuset? Sam Hallberg, med ett förflutet som expert på terrorism, tar sig an fallet. Han leds allt djupare in i en korrumperad värld där inget är som han tror. Samtidigt misstänker affärsjournalisten Lynette Church att hon är en smutsig politisk verksamhet på spåret.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.