söndag 15 december 2019

Smakebit på søndag: Häxan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen var det äntligen dags för sambon att få sin väldigt försenade födelsedagsmiddag (han fyller i oktober), men schemat har varit så fulltecknat sedan dess att det varken funnits tid eller ork. Så igår var vi ute och åt weekendebuffé på Rosegarden. Mums. Annars är helgen skönt oplanerad. Kanske är det dags att börja göra lite julgodis, men det kan nog hinnas med mellan läsning, filmtittande och pusslande. Nu är det bara en vecka kvar till julledigheten. Det orkar jag!

Läsningen har gått lite bättre och det kan bero på bättre böcker. Eller så är de bättre för att läsningen känns lättare. Den eviga frågan om hönan och ägget... Just nu läser jag i alla fall tionde delen i Camilla Läckbergs serie om Patrik och Erica. Häxan är en rejäl bok på precis över 600 sidor, men det går väldigt lätt att läsa eftersom jag är intresserad av människorna som befolkar boken. Det här är faktiskt den sista boken i årets utmaningar, när den är utläst så är alla avklarade.

Min smakebit är från sida 388:
    När Sam cyklade iväg en stund senare stod Erica länge och tittade efter honom. Något hos honom hade berört henne på djupet. Medlidandet med den svartklädda pojken som inte hade fått den uppväxt han förtjänat skavde i bröstet. Hon undrade hur det skulle forma honom. Vilken man han skulle bli som vuxen. Och hon hoppades innerligt att den smärta som strålade ut från honom inte skulle leda honom fel. Att någon skulle fånga upp honom på vägen och fylla hålen som det förflutna skapat.
    Hon hoppades innerligt att någon skulle älska Sam.

lördag 14 december 2019

"Rooster Bar" av John Grisham

Författare: John Grisham
Titel: Rooster Bar
Genre: Thriller
Antal sidor: 375
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Rooster Bar
Översättare: Kjell Waltman
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2019




Första meningen: När året nu närmade sig sitt slut firades julhelgen som vanligt, men hemma hos familjen Frazier fanns det inte mycket att glädjas över.

Baksidetext
Mark, Todd och Zola började sin juristutbildning för att bidra till en bättre värld. De trodde helhjärtat att utbilda sig till jurist innebar att man utbildade sig till att göra gott i samhället. Men nu, på tredje året i utbildningen, inser de att de har blivit lurade. De har alla tre tvingats ta dyra studielån för att ha råd med den privata utbildningen. En utbildning som visar sig vara så värdelös att eleverna knappt lyckas gå ut med fullständiga betyg eller därefter få något jobb inom juridik. De upptäcker att skolan ägs av en skum typ som dessutom är knuten till en bank som specialiserat sig på just studielån... Ju mer Mark, Todd och Zola gräver kring skolans ekonomi, desto märkligare saker dyker upp. På deras stamkrog The Rooster Bar, börjar de smida en plan för att avslöja skolans ägare...

Min kommentar
Ända sedan jag läste min allra första John Grisham (Firman, 1994) så har han hållit sig i toppskiktet av mina favoritförfattare. Hans böcker kommer nog alltid att ligga på min auto-buy-lista, men trots det så har jag på något sätt glömt bort att läsa dem. Därför kom den oväntade förfrågningen på Instagram som en väldigt glad överraskning och jag tackade omedelbart till boken för att läsa den direkt när den dök upp med posten.

Det var många år sedan jag läste en av Grishams advokatthrillers och det kan vara så att jag har glömt bort hans stil. Jag blev lite överraskad av det lite torra språket. Man skulle kunna kalla det för motsatsen till poetiskt. Ibland kändes det som att läsa en polisrapport (tror jag) och det var lite som en uppräkning av händelser..

Efter att ha läst baksidetexten så förväntade jag mig en helt annan historia och jag tror att jag hade uppskattat den förväntade berättelsen mer än den som det hela blev. Huvudpersonerna här är inte de vanliga underdogs som Grisham brukar berätta om. Todd och Mark är så arroganta och helt utan moralisk kompass att det är omöjligt för mig att gilla dem och heja på dem. Deras arrogans gör att de fattar riktigt korkade beslut. Det ena värre än det andra. Utan att ens reflektera över hur deras beslut kan påverka andra, oskyldiga, människor. De skyller på att de är offer och tycker att det ger dem rätt att ta den breda vägen. Man är inte ursäktad för att livet är tufft. Jag har så otroligt svårt för när människor som man måste kunna lita på blir brottslingar. Den här biten hade inte alls behövts.

Det finns alldeles för många sidohistorier i den här berättelsen, förmodligen för att få med så mycket som möjligt av olika samhällsföreteelser. Jag kan tycka att man inte alls behöver ta upp alla världens orättvisor i samma bok.

Hela den här historien bygger tydligen på en tidningsartikel som Grisham läste och som handlade om det som torde vara bokens grundhistoria. Jag har inga problem att se detta som ett möjligt scenario och jag är väldigt tacksam för att Sverige har ett helt annat system när det gäller högre utbildning.

Jag kan inte ranka Rooster Bar som någon av Grishams bästa, men den är intressant. Om man inte har svårt att känna sympati för arroganta lurendrejare så kan den nog vara riktigt bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat 62 106 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Rooster Bar: Kan inte hitta någon.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 13 december 2019

Fullbordad utmaning 2019:2

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är nionde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

Även i år tycker jag att jag fick ihop en bra blandning av genrer. En del av dem är helt klart utanför min bekvämlighetszon (om jag nu har en sådan) medan andra nog är lite mer på gränsen och någon är spot on.

Detta är en lite farlig utmaning för jag lyckas alltid hitta nya favoriter som jag vill läsa mer av. I år blev det fem solklara sådana; Kelly Rimmer, Andy Jones, Pernilla Ericsson, Stefan Ahnhem och Yrsa Sigurðardóttir. Även Anna Lihammer och Viveca Sten kommer definitivt att få åtminstone en chans till. De har ju serier som det är lätt att fortsätta läsa. Om jag ramlar över någon mer bok av Nadia Hashimi eller Emma Donoghue så kommer jag nog att plocka upp den också. Ett ovanligt bra resultat skulle jag vilja påstå.

Den där författaren som jag har hört så mycket om i flera år, Carlos Ruiz Zafón, kommer jag med största säkerhet att läsa en bok till av, eftersom den redan står i hyllan, men han får nog betraktas som årets besvikelse. Den boken passade mig inte alls. Inte heller Charlotte Aquilonius bok föll mig i smaken och det blir nog inte fler av henne.

Resultatet blev, betygsmässigt, en femma, sex fyror, tre 3,5, en trea och en tvåa, vilket ger genomsnittet 3,71. Det är bättre än förra året (3,59) och nästan fyra i medel måste ju betraktas som fantastiskt bra. Som vanligt så är bokbilderna länkade till mina inlägg.

   Betyg 5


   Betyg 4


   Betyg 3,5

   Betyg 3


   Betyg 2

torsdag 12 december 2019

Hett i hyllan #226

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Bokrean är slut, men vi befinner oss fortfarande i mars 2016.
Och sedan aldrig mer av Cecilia Lindblad kom snälla Ulrica med en dag.

Precis som Ulrica är jag inflyttad till Skåne och jag gillar att läsa böcker som utspelar sig här. När hon erbjöd mig boken så var jag inte sen att tacka ja. Tyvärr är jag väldigt mycket senare med att läsa den. Detta är första delen i en serie om polisen Monica Blom och det har kommit åtminstone en del till. Om inte annat så borde jag läsa den för att veta om jag ska läsa andra delen...

Så här står det på baksidan:
För polisinspektör Monica Blom blir det en händelserik början på det nya jobbet när hon efter några år i Linköping flyttar tillbaka till sina gamla hemtrakter i södra Skåne. En man hittas död i en badhytt på stranden i Skanör. Kort därefter återfinns en kvinna mördad i sitt hem. Två fall som till en början verkar helt åtskilda men som visar sig ah kopplingar långt tillbaka i tiden. Medan Monica jobbar hårt både för att återknyta gamla kontakter och lösa sina första fall upptäcker hon att någon bevakar henne, och hon har sina misstankar om vem det är. Händelser i det förflutna påverkar de inblandade i utredningen, och Monica får all anledning att fundera på sitt beslut att flytta tillbaka.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 11 december 2019

"Mannen som lekte med dockor" av Magnus Jonsson

Författare: Magnus Jonsson
Titel: Mannen som lekte med dockor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 396
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hatet 1
Förlag: Modernista & Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 november 2019




Första meningen: Andetagen var korta och snabba.

Baksidetext
Krypteringsexperten Linn Ståhl arbetar med sin doktorsavhandling på KTH när kriminalpolisen hör av sig och ber om hjälp med en utredning av ett makabert mord. En ung kvinna har hittats mördad i en lägenhet på Södermalm i Stockholm och omsorgsfullt styrts ut som en porslinsdocka.

Linn har varit medlem i Antifascistisk aktion en organisation som är svartlistad av Säpo och är tidigare dömd för brott mot rikets säkerhet. Så det är under ömsesidig misstänksamhet hon börjar arbeta tillsammans med kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson. Samtidigt som mördaren gäckar polisen vinner högerextrema krafter ny terräng i Sverige. Frågan är om Linn och polisen alls drivs av samma motiv...

Min kommentar
Boken med den här underbara och läskiga titeln dök upp som en överraskning för väldigt längesedan. Det finns ingen egentlig anledning till att den har förblivit oläst. Förutom den vanliga; så många böcker, så lite tid. När jag började gräva i mina dåliga samveten så fastnade blicken äntligen på den så nu var det dags.

Jag har förstått det som att de som känner till miljön (mestadels Söder, Stockholm) är alldeles lyriska över de detaljerade beskrivningarna över gator, hus, platser och så vidare. För mig blir det bara intetsägande redogörelser som tar plats. Det enda jag egentligen tycker är mysigt det är när Linn susar fram genom stan, men då är det frihetskänslan som är grejen.

Karaktärerna är egentligen inte speciellt många och jag har egentligen inte svårt att hålla isär dem, men de känns för tunna för att de ska kännas på riktigt. De är dock intressanta och har potential. Detta är ju trots allt första delen i en trilogi så man kan ju inte räkna med att få veta allt. Den ena kriminalaren, Rickard, är en av dessa tretton på dussinet som kopplar av med musik. Jag är lite less på just den egenskapen, det gäller särskilt när musiken inte har någon igenkänningsfaktor alls, men hans musiksmak är kul och annorlunda. Han känns väldigt normal, men han retar mig till vansinne när han på en sida ondgör sig över alla som kollektivt skuldbelägger polisen för åsikter som några få har, för att bara några sidor längre fram kalla alla med rakade huvuden för rasister. Självgoda hycklande människor gör mig så förbannad. Vem är egentligen mest fördomsfull?

Fördomar är för övrigt det stora temat här och för mig blir det alldeles för många karaktärer med alldeles för många fördomar. Åt alla håll. Det mesta här är väldigt mycket antingen svart eller vitt. Förutom någon enstaka karaktär som funderar över om h*n eventuellt har varit alltför kategorisk. Den här lilla detaljen räddar faktiskt boken från att bli ett politiskt brandtal.

Jag är definitivt vare sig en krypteringsexpert eller hacker, men ämnet intresserar mig mycket. Här finns väldigt många detaljer även om det och ibland får jag känslan att saker och ting inte stämmer riktigt. Eller att Linn, som är väldigt säkerhetsmedveten, inte tänker på säkerheten på sin egen dator.

Brottet som titeln anspelar på gör inte mycket väsen av sig utan hamnar lite i skymundan bakom Linns historia. Det är många, många trådar som spretar åt alla möjliga olika håll, vilket gör det rörigt. Det blir lite ointressant när historien förgrenar sig så mycket. Många trådar förblir dessutom hängande utan att knytas upp. Eftersom en helt annan historia hade fokus så är sannolikheten stor att det är den som fortsätter i uppföljarna.

Mannen som lekte med dockor känns överdriven och osannolik på så många plan, men jag tror att jag kommer att ge nästa bok en chans. Något säger mig att jag var på helt fel humör för den här boken just nu.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,14 i genomsnitt (beräknat 152 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Mannen som lekte med dockor: Lottens bokblogg, Bokstunder och Annikas litteratur- och kulturblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.