tisdag 15 oktober 2019

Tisdagstrion: Bäst just nu

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Bäst just nu.

Ännu ett besvärligt tema, som jag inte alls vet hur jag ska tolka. Är det böcker jag har läst nyligen, som har varit bra? Ska de då vara nyutgivna? Jag väljer en helt annan tolkning. Böcker som är sprillans nya, som jag inte har läst än (nästan), av författare som finns på min autobuy-lista. Alltså sådana som jag litar på är bra. Riktigt bra.

1. Albino av Mons Kallentoft & Anna Karolina är sjätte delen i Herkulesserien. En serie som är så bra att jag slukar böckerna så fort jag får dem. I stort sett. Läser den just nu.
2. Ett kallt fall av Peter May är första delen i en ny serie av mannen som alltid lyckas trollbinda mig.
3. Främlingen av Elly Griffiths är inte en ny bok om Ruth Galloway utan verkar vara fristående. Jag är säker på att även denna är bra.

måndag 14 oktober 2019

Film: Venom (2018)

Titel: Venom
Originaltitel: Venom
Genre: Science fiction
Regissör: Ruben Fleischer
Manus: Kelly Marcel, Jeff Pinkner, Scott Rosenberg
Skådespelare: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Scott Haze, Reid Scott
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 13 september 2019





Handling
En av Marvels största, mest komplexa karaktärer äntrar scenen när journalisten Eddie Brock blir värd för den utomjordiska symbioten Venom. Eddie har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake - en besatthet som förstört hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying. När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?

Min kommentar
Venom har funnits på min radar väldigt länge och för någon vecka sedan såg jag att den fanns på Viaplay. När sedan en annan bokbloggare gav filmen en femma så bestämde jag att den skulle bli fredagsfilmen. När jag sa det på jobbet så sa en kollega att han gillade den. En annan kollega sa dock "Lycka till."...

Den här filmen har egentligen många beståndsdelar som krävs för att jag ska gilla, bland annat humorn borde ha passat mig. Dock består den mest av one-liners, som jag visserligen gillar, men inte hela tiden. Men någonting annat skavde ordentligt. Logiken var så bristfällig att jag faktiskt vred mig i soffan. Jag klarar ett visst mått av inkonsekvens och motsägelser och toleransen är till och med högre när det handlar om den här typen av film, men här blev det bara för mycket.

En ny upptäckt för mig är att jag tydligen har svårt för Tom Hardy. Jag har sett honom i ett flertal filmer, tydligen, men de tre senaste (Venom, Dunkirk och Child 44) har fått mig att inse att jag inte gillar honom. Varför har jag ingen aning om och jag vill gärna bli överbevisad (får kanske ta och se om Inception, då kanske DiCaprio överskuggar ogillandet).

När scenen med den högljudde grannen som möter Venom kom sa jag till sambon att det där nog kunde bli den bästa scenen i hela filmen. Jag hade rätt. Filmen engagerade mig aldrig, även om den var underhållande. Den är dessutom under två timmar lång, vilket väl får betraktas som ovanligt i Marvels värld.

Jag vet inte vilken typ av film Venom vill vara, det känns som att den vill vara alla genrer på en gång. För mig blev slutresultatet en parodi, men det känns liksom inte som att det var meningen.



Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 137 703 betyg).
IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 302 120 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 13 oktober 2019

Smakebit på søndag: Albino

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det blev en jobbig vecka, den första efter semestern, men nu är den över (tyvärr ser nästa vecka ännu värre ut). Läsningen har gått riktigt bra och ljuspunkten i veckan har varit att läsa ett manus av min svenska favoritförfattare.

Igår läste jag ut Sjuka själar av Kristina Ohlsson, en bok som värmt hyllan i flera år. Varför? Kan man undra. Den var ju bra. Precis som allt annat hon har skrivit. Nu på morgonen är det alltså dags att påbörja en ny bok och det blir den hett efterlängtade sjätte delen i Herkulesserien, Albino av Mons Kallentoft och Anna Karolina. Är den lika bra som förra delen så har jag lite andnöd att se fram emot.

Min smakebit är från sida 16-17:
    "Hjälp!" Bara ett hest raspande. Han harklar sig och tar ett djupt andetag, skriker nedifrån magen. "Hjälp!"
    Han lägger ner huvudet igen, och grenarna över honom suddas ut. Ett mörker närmar sig från sidorna, förminskar hans redan så snäva synfält. En yrsel och matthet han aldrig tidigare har upplevt. Som om livet håller på att lämna honom. Han försöker att lyfta armen som de måste ha skadat på något vis, men det går inte. De svinen! Vad fan har de gjort? Krossat den? Han anstränger sig på nytt, lyfter huvudet för att se efter.
    Hyperventilerar av upptäckten han gör.
    Det finns ingen arm.
    Bara en stump som det sipprar blod ifrån, som landar i den isande snön.

lördag 12 oktober 2019

"På väg mot döden" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: På väg mot döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 379
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The murder road
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 15
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2019




Första meningen: Vägbanan var våt den natten, som alltid när det värsta inträffar.

Baksidetext
Det finns bara en väg till den pittoreska engelska byn Shawhead i Peak District. Och en väg därifrån. På den vägen hittas tidigt en morgon en övergiven lastbil med olycksbådande blodfläckar på insidan.

Lastbilschauffören Mac Kelsey hittas snart mördad, slarvigt nedgrävd intill en stenmur och kriminalinspektör Ben Cooper får ta hand om utredningen. Han möts av märkligt tystlåtna och fientligt inställda bybor. Men kan det verkligen gömma sig en mördare bland dem?

Så hittas ytterligare en person död, den här gången tycks det röra sig om självmord. Den döde, en man vid namn Scott Brooks, har lidit av en långvarig depression sedan hans fru Ashley omkommit i en bilolycka åtta år tidigare. Den mördade lastbilschauffören Mac Kelsey tycks ha befunnit sig på olycksplatsen. Finns det ett samband eller rör det sig bara om en slump?

Min kommentar
Återseendet med Cooper och Fry i augusti gick så bra att jag bara var tvungen att göra om samma misstag igen. Jag trodde inte att jag skulle få en överdos av bara två böcker på en månad. Jag hade fel. Det kan i och för sig också bero på att På väg mot döden inte är lika bra.

Min allra första reaktion när jag börjar läsa är ett "Yay!". Det som antyddes i typ sista meningen i förra boken var riktigt. Tyvärr så gör Booth det väldigt enkelt för sig här, när han väjer för det som är jobbigt och svårt att beskriva, som till exempel känslor och kärlek. Här får man nöja sig med enkla meningar av typen. " De har en relation." alternativt "Relationen är över.". Inte för att jag vill ha romantiska deckare, men allvarligt talat. Lite mer kött på benen kan man väl få. Allt krut läggs på att beskriva miljön och det blir på tok för mycket av den varan. Varenda sväng på vägen, vartenda hus och varenda sten beskrivs. Känns det som.

En av mina favoritkaraktärer, Gavin Murfin, pensionerar sig och det gör mig lite ledsen. Han har varit en uppfriskande karaktär. Glädjande nog så dyker han upp för ett litet gästspel. Diane är en annan favorit, men hon verkar få en mindre och mindre roll för varje bok. Här är hon knappt med, vilket är trist för det är hon som är intressant. Ben är mest dryg och trist. Nu har han dessutom blivit chef. Tyvärr inte en speciellt bra chef. Han känns inte äkta. Det blir mer som att han vet att man borde säga/göra något och så krystar han fram något. Det börjar också en ny inspektör i teamet. Han känns inte ett dugg intressant.

Jag har problem med motivet i På väg mot döden, det är otroligt krystat. Polisernas utredning lämnar också en del att önska. De "glömmer" att fråga sig en ganska viktig fråga i sammanhanget [spoiler]Om det verkligen var rätt chaufför som dödades.[/spoiler]. I just det här fallet var det inte relevant, men det visste de ju inte. Det blir snårigt, rörigt och väldigt tillkrånglat. Dessutom fuskar Booth genom att utelämna information, som läsaren inte får ta del av förrän långt senare. Nu vet man visserligen vem som är skyldig redan från början, men här är det varför som är intressant.

På väg mot döden blir aldrig riktigt intressant. Kanske mest för att jag nu på allvar saknar att Cooper och Fry jobbar ihop. Detta är inte längre en serie om Cooper och Fry, det handlar bara om Ben.

Nu har jag faktiskt inga fler böcker olästa i den här serien. I alla fall inte i hyllan. Det finns, just nu, ytterligare tre delar. På engelska. Den sextonde delen är översatt till svenska. Hur jag ska göra med det återstår att se.

Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 1 147 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om På väg mot döden: Mysterierna, Deckardags och DAST Magazine.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 11 oktober 2019

Efterlängtade nya böcker

Det sipprar in lite nytt här emellanåt. Det är alltid kul. Speciellt när det är hett efterlängtade böcker.

Tana French har gått från att jag inte var så glad i henne till att bli en favorit. Så kan det också gå. Det svarta trädet är tydligen en fristående bok och hör inte till Dublin Murder Squad. Den låter väldigt spännande. Tack till Modernista!

Den helt osannolikt efterlängtade sjätte delen i Herkulesserien, Albino av Mons Kallentoft och Anna Karolina, är äntligen här! Alldeles oavsett vad annat som kan tänkas hända så bara ska den klämmas in, med vaselin om nödvändigt, i oktober. Tack till Bookmark Förlag!

En bok jag faktiskt kände mig tvungen att köpa kom också. Henrys hemlighet av Kristina Ohlsson är tredje delen i serien om Martin Benner. Även denna är hett efterlängtad.