Titel: Goda grannar
Genre: Drama
Antal sidor: 357
Originalspråk: -
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juni 2020
Första meningen: Redan när jag öppnar dörren hör jag sirenerna.
Baksidetext
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?
Min kommentar
Mattias Edvardsson har väldigt snabbt seglat upp som en självklar favorit. Han har ett smått fantastiskt track-record där han ligger på ett genomsnitt av 4,5 i betyg på de fem böcker jag läst innan Goda grannar. Jag vill inte påstå att jag var orolig när jag började läsa denna senaste, men ibland så förstör ens egna förväntningar mer än vad man kan tro.
Det är lite jobbigt att skriva ihop det här inlägget, det finns så många lager i boken. Lite som en lök. Jag kan känna igen så många vardagliga situationer och så många saker som är högaktuella i samhället i dag. Jag känner med och kan förstå allas agerande och reaktioner. Vilket i sig är jobbigt, eftersom de inblandade väldigt ofta tycker helt tvärtom. Jag knyter an till allihop. Det är helt enkelt ett fantastiskt jobb med psykologin.
I Goda grannar finns det tre berättare och det finns även två olika tidstrådar; före olyckan och efter olyckan. Det här är ett berättargrepp som jag ofta har svårt för, men det beror på att inte många klarar av att skriva så här. Mattias Edvardsson behärskar den konsten till fulländning. Vi får träffa Mikael, som är lite naiv och gärna vill tro alla om gott, förutom när han själv drabbas; grannen Jacqueline, som bara vill bli älskad; Fabian, Jacquelines son, som bara vill ha en pappa, men endast om han jamsar med och inte säger ifrån. Och så har vi Bianca (som inte är berättare), Mikaels fru, som är rädd för precis allt och har förutfattade meningar om allt och alla.
Den stora biten i den här boken, tycker jag, är hur bortförklaringar och acceptans av någons dåliga uppförande kan få förödande konsekvenser. Oviljan att ta tag i saker och kalla dem för vad de är kan ställa till det ordentligt. En del kommer undan med vad som helst, de har något att skylla på och det är ju synd om dem. Många gånger är det bara brist på uppfostran. Allt blir som en gigantisk eko-kammare, där alla bara hör det som passar med vad de redan tror/tänker. Ingen bryr sig om att skaffa sig hela bilden. Ingen har helt rätt. Ingen har helt fel. Sanningen ligger, som så många gånger, någonstans i mitten. Det mesta som händer hade kunnat undvikas om de kommunicerade.
En sak som jag upptäckte i Goda grannar, och som jag fullkomligt älskade, är de smått sarkastiska tankarna som karaktärerna har mitt i dialogen. De är fantastiskt roliga. Det är nästan omöjligt att sluta läsa när man väl har börjat. Jag vill inte sluta läsa. Jag är så glad över att jag inte bor i ett villakvarter. Slutet är inget mindre än perfekt. Och Mattias fantastiska track-record står sig.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 15 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Goda grannar: Just nu - Just här, Kapprakt och Johannas deckarhörna.
