torsdag 28 maj 2015

Tisdagsutmaning: Kanada

Den här veckan handlar det om Kanada på Kulturkollo.

Berätta något om Kanada och kanadensisk kultur.

Om Kanada vet jag inte speciellt mycket. Jag vet att jag har otroligt svårt för att stava det med K, det ser ärligt talat inte klokt ut. Egentligen är det lite märkligt att man vet så lite om ett så stort land.

Men... eftersom jag har haft ett väldigt stort intresse, sedan jag var runt sju år, som är ganska direkt förknippat med Kanada så tänkte jag berätta lite om det. Nämligen hockey.

Just nu sitter jag här och önskar att jag kunde hitta mitt gigantiska arbete, i form av en uppsats, som jag gjorde i gymnasiet om hockeyns historia. Det jag minns är att det tydligen var fler som gjorde anspråk på att ha "uppfunnit" sporten, men det var hyfsat "bevisat" att den faktiskt kommer från Kanada.

Hur det nu än är med den saken så har de i alla fall haft en av världens bästa hockeyspelare; Mario Lemieux.

Mario Lemieux, född i Montreal, spelade (och senare ägde) visserligen det amerikanska laget Pittsburgh Penguins, men han är kanadensare. Han vann Stanley Cup, som spelare, två år i rad (1991 och 1992) och en gång som ägare (2009). Han har ett OS-guld från 2002, ett VM-guld från 2004 och en seger i Canada Cup från 1987. Han har vunnit spelarnas omröstning om mest "outstanding" spelare fyra gånger, blivit NHL:s most valuable player tre gånger och vunnit poängligan i NHL sex gånger.

Allt detta under en karriär präglad av skador och sjukdomar, han har aldrig spelat en full säsong i NHL. Bland annat fick han cancer (Hodgkins lymfom) 1993, då missade han två månaders spel. 1997 avslutade han sin karriär, första gången, som enda spelare någonsin som slutat med ett genomsnitt högre än två poäng per match.

Han blev invald i Hall of Fame 1997 och behövde inte ens vänta de vanliga tre åren efter avslutad karriär, utan han kom in efter tre månader. Ett undantag som bara görs för speciellt enastående spelare.

1999 köpte han det konkursmässiga Pittsburgh Penguins och år 2000 gjorde han comeback i laget. 2006 avslutade han sin karriär för gott, efter att ha diagnosticerats med förmaksflimmer.

I Sverige kallas han för Super-Mario.

Läsplanering juni 2015

Dags att börja planera sommarläsningen och det är inte helt lätt. Ibland läser jag mer på sommaren, ibland mindre, men dessa hoppas jag hinna med.

Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Hyllvärmare. Boktolva.
Listan av Robert Kviby. Hyllvärmare. FTSC. E-bok.
Sandmannen av Lars Kepler. Hyllvärmare.
[buzz] av Anders de la Motte. Hyllvärmare. FTSC
Rörgast av Johan Theorin. Hyllvärmare. FTSC.

Och så har jag en bok som ligger lite utanför läslistan, jag tror inte det finns någon chans att den blir utläst i juni, men den ska påbörjas i alla fall. Tänkte ta hela sommaren till den, eventuellt; Iliaden av Homeros.

onsdag 27 maj 2015

"Porto Francos väktare" av Ann Rosman

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 354
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 3
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 maj 2015






Första meningen: Astrid Edman backade upp sin Pater Noster-snipa mot Bremsegårdsvikens brygga och lät entusiasterna från Botaniska föreningen i Göteborg kliva iland på Klöverön.

Baksidetext
Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört.

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo.

Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.

Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Min kommentar
Av någon anledning, som jag inte alls förstår, så blir Ann Rosmans böcker stående olästa i hyllan. Något som inte alls speglar vad jag tycker om böckerna. Det var två år sedan jag läste förra delen...

Jag har inga som helst problem med att komma in i boken, trots att det var så längesedan jag läste Själakistan. Detta beror nog mest på att Karin Adler med kollegor knappt är med i boken. Sammanlagt är det nog inte mer än 50 sidor som handlar om dem. Ungefär två tredjedelar av boken handlar om vad som hände för 200 år sedan vilket är bra, för det är faktiskt Agnes historia som mest griper tag i mig. Det finns också en nutidshistoria, som inte innefattar polisen, och den knyter naturligtvis tillbaka till Agnes tid.

Detta är ingen deckare med historiska inslag, det är en historisk roman med mord. Jag kan överhuvudtaget inte förmå mig att kalla det en deckare, eftersom det inte finns tillstymmelse till utredning med. Lösningen på vilka som ligger i mossen får vi på ett helt annat sätt, genom vanliga människors berättelser.

Nu när jag klargjort detta så vill jag bara säga att den här boken är otroligt spännande. Ann Rosman kan verkligen det där med att berätta en historia. Hon levandegör det gamla på ett sådant sätt att jag känner lukter, ser människor och känner känslor. Det här är en intressant bit svensk historia, som jag inte hade en aning om. Och då är jag uppvuxen så nära Marstrand att vi ofta var där på skolresor. Antingen så har ingen lärare alls nämnt det här med Porto Franco-avtalet eller så tyckte jag inte det var intressant då.

En bit in i boken så börjar jag fundera på om detta är ett verkligt fall och svaren på vad som är sant eller ej kommer i slutet av boken. Det är något jag gillar med de här böckerna, att jag inte behöver fundera på vad jag ska tro på.

Det här är ett fantastiskt sätt att lära sig om en ganska hemsk tid i vår historia. Det är intressant att få veta hur de levde, vad de åt och vad de drack. Något jag inte blir sugen på att prova är den engelska sjömansdrycken, som bestod av sirap, öl, ägg och brännvin.

Jag gillar verkligen den här boken, men jag saknar samtidigt Karin och hennes kollegor. Till och med Folke. Jag skulle vilja läsa mer om dem. Samtidigt tycker jag att det är synd att boken klassas som deckare, eftersom det ju finns en hel del människor som kategoriskt vägrar att läsa den genren. De har ingen aning om vad de missar.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 324 betyg).
Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Porto Francos väktare: med näsan i en bok, En bok om dagen och Lingonhjärta.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 26 maj 2015

Tematrio - Presenter till mor

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans uppgift: Berätta om tre bra morsdagspresenter att ge eller få!

Sedan min pappa dog för 2,5 år sedan så har resten av vår lilla familj förstått vad som egentligen är viktigt här i livet. Vi uppskattar nu att bara vara tillsammans, allihop. Vilket inte händer alltför ofta eftersom jag bor 25 mil från dem. Men lyckligtvis så är det inte bara Mors dag i dagarna utan även min födelsedag, så då kommer de hit och detta är vad min mamma ska få av sina barn.

1. Hela lördagen får hon tillbringa i sällskap av alla sina barn och blir servad med mat, vin, tårta, kaffe, sällskap och nattlogi.

2. På söndag morgon går vi till hotellet där min bror och hans fru bott över natten och äter en hejdundrande hotellfrukost, som vi naturligtvis bjuder på.

3. Eftersom jag är inblandad i detta så får hon naturligtvis en bok också, Britt-Marie var här av Fredrik Backman.

Top Ten Tuesday: Böcker att ta med sig till stranden


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Books I Plan To Have In My Beach Bag This Summer or Ten Books I Think Make Great Beach Reads.

Eftersom det om några veckor är dags att göra en lista på sommarläsningen så känner jag att det blir lite dubbelt om jag väljer första delen, så jag tänkte i stället lista böcker som passar för sommarläsning. Eller sådana jag tror skulle passa i alla fall. Alltså, en blandning av dem båda. De fem första har jag läst, de fem sista har jag inte läst.

1. Stål av Silvia Avallone
2. Porto Francos väktare av Ann Rosman
3. Sommardöden av Mons Kallentoft
4. Ensam på Mars av Andy Weir
5. Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson
6. Britt-Marie var här av Fredrik Backman
7. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
8. Mr Mercedes av Stephen King
9. Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes
10. Sonen av Jo Nesbø