Antal sidor: 472
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Black Hills
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2013
Första meningen: Cooper Sullivans liv, sådant han hade känt det, var slut.
Baksidetext
De två vännerna Cooper Sullivan och Lil Chance påminns ständigt om den kusliga upptäckten de gjorde som tonåringar. Djupt in i Black Hills bergsområde i South Dakota hittade de ett skändat lik. Fallet förblir olöst. Men Cooper och Lil kan inte släppa tanken på hur kvinnan dog.
De flesta tror att hon blev dödad av en puma. Men kan det vara så att hon blev brutalt mördad? Tolv år senare återkommer Cooper till sina barndomstrakter. Han är nu mordutredare vid New York polisen. Mycket snart får han reda på att Lils vildmarksjour har utsatts för hot och skadegörelse. Han beslutar sig för att stanna och hjälpa henne. Tillsammans börjar de förstå att hoten är mycket allvarligt menade. Kan det vara så att det går en mördare lös? En mördare med stört sinne och onaturlig instinkt som har siktet inställt på Lil?
Min kommentar
För 15 år sedan läste jag min första Nora Roberts och gillade den inte alls, så det blev inga fler. Tills nu. När jag började bokblogga upptäckte jag att det fanns massor av människor som verkligen gillade hennes böcker så jag tänkte att jag kanske hade fel. Det hade jag inte.
Nora Roberts böcker är kategoriserade som spänningsromaner och visserligen är de kanske spännande, men vad de egentligen är är till spänningsromaner förklädda tantsnuskböcker. Nu vill jag absolut inte påstå att tantsnusk skulle vara dåligt eller sämre än något annat, det är bara inte vad jag vill ha när jag läser en thriller. Är det däremot vad man letar efter så måste detta vara perfekt. Lite spänning, mycket relationer, mycket romantik och ganska mycket sex. Och en väldig massa upprepningar. Jag kom till en gräns när jag faktiskt kände att om några fler läppar placerades över någon annans så skulle jag kasta boken i väggen.
Det tog en väldig tid innan jag kom in i boken och innan det överhuvudtaget började hända (spännande) grejer. Vad jag däremot (också) fick alldeles för mycket av var föreläsningar om kattdjur. Så fort någon gavs chansen att förklara hur pumor lever så togs den. Det kan ju vara intressant. Till att börja med. Vad som retade mig till vansinne var att den här unga, starka, självständiga kvinnan som klarat av att bygga upp ett helt naturreservat blir alldeles som förbytt när MANNEN dyker upp. Plötsligt blir hon svag och viljelös och accepterar att MANNEN i stort sett klubbar ner henne och drar iväg med henne i håret. Väldigt neandertalaktigt. Det är helt OK att HAN gör så mot henne för HAN vill ju bara visa hur kär han är i henne.
Slutet är så förutsägbart att jag inte ens lyfte på ögonbrynet. Vad som däremot förvånade mig var hur plötsligt det kom, det var så abrupt att jag blev riktigt besviken. Jag hade nog förväntat mig ett lite mer utdraget slut, men här var det som mest spännande och plötsligt så var allt över.
Nej, nu blir det inga fler Nora Roberts för mig, när jag läser spänning så vill jag ha spänning. Inte romantik.
Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.0.
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Dödligt villospår: Bokbrus, En bok om dagen och Bokbloggen.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
