Hett i hyllan #346

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag köpte en hel del böcker på bokrean 2018 och många av dem är fortfarande olästa. Här är ännu en.

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson var en självklar bok för mig att köpa.

Jag har läst flera av hennes böcker. Faktiskt (så gott som) alla om läkaren Ellen Elg, som är fem stycken. Eller de var fem ända till förra året och nej, jag har inte läst den sjätte. De har i alla fall varit riktigt bra allihop. Den senaste av de fem läste jag redan 2014 och då längtade jag efter fler böcker. Gärna om Ellen Elg, men egentligen vad som helst från henne (hon har släppt en del annat också, efter denna, men de har jag inte ens köpt). Trots detta så har jag alltså fortfarande inte läst den här boken, efter fyra år. Ett solklart fall för Vi möts igen kanske?

Så här står det på baksidan:

Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.

Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Bara människa av Sylvain Neuvel

Författare: Sylvain Neuvel
Titel: Bara människa
Genre: Science fiction
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Only human
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Themisfilerna 3
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2022




Första meningen: - Stridsledningen, Lapetus här.

Baksidetext
Vi trodde hela tiden att det största hotet mot ­mänsklig­heten skulle komma utifrån. Vi hade fel. Människan är sin egen största fiende.

Forskaren Rose Franklin har ägnat hela sitt liv åt att förstå den mystiska händelse då hon som barn föll ner i ett slukhål och vaknade upp i en stor hand av metall. Hon har upplevt hur robotar invaderat jorden och dödat miljontals människor. Hon har blivit bortförd av robotar och tillbringat tio år i en annan värld. När hon återvänder till jorden har en ny världsordning vuxit fram med nya allianser och maktblock som bekämpar varandra.

Medan mänskligheten står på randen till ett fullskaligt krig måste Rose välja sida. Men att göra det rätta, kan vara det sista hon gör.

Min kommentar
Första boken i den här trilogin tog mig med storm och jag tyckte att det nog var bäst att läsa klart böckerna hyfsat snart. Serien fick vara med i min Finish That Series-utmaning i år och Bara människa är sist ut. Jag var verkligen spänd på att få veta vart allt skulle ta vägen.

Ett uttryck i boken, som jag var tvungen att googla, är Kobayashi Maru, vilket tydligen betyder en situation man inte kan vinna. Lose-lose, alltså. Det är egentligen det allt handlar om och det finns väldigt många likheter med det som händer i världen. Det gjorde det extra läskigt att läsa just nu.

Det finns två trådar i den här boken, en som går från slutet av förra boken och framåt samt en som börjar tio år senare. Ju längre boken gick desto mer blev det en allegori över tillståndet i världen. En cynisk/ironisk allegori. Skulle man kunna tycka. I mångt och mycket så är det en liten jämförelse mellan olika system, där ekternas är på den ena ytterkanten.

Även i den här boken så berättas det genom dagboksanteckningar, utskrifter av förhör och rapporter. Det fungerar bra, men sedan den mystiske mannen utan namn försvann (som jag saknar oerhört mycket, han är den enda som har lyckats riktigt bra med ironin) så har det blivit svårare att hänga med i dialogerna. Speciellt om det är fler än två som pratar. Mycket hoppande mellan olika platser är det här, men det blir aldrig rörigt. Vi besöker Finland, Libyen, Ryssland, USA, Stockholms skärgård, Åland, Kina, Nordkorea, en annan planet och jag har säkert glömt något ställe. Spännande nog så verkar det som att Sverige (eventuellt) har gått med i NATO i framtiden.

Man skulle kunna säga att ekterna är darwinister, men med en extra knorr. Det handlar om naturligt urval, men också om att inte på något sätt påverka en art att utvecklas åt ett visst håll. Det betyder att man absolut inte vill ens så mycket som träffa någon annan ras, eftersom man då kan göra någon skillnad i utvecklingen. Problemet är ju då när det inte lyckas att hålla sig isolerad. Då kan man inte vara så stelbent att man inte inser att systemet måste förändras, annars blir det väldigt konstigt. Allt som gäller deras egen ras ska behandlas av "experter", vilket betyder att endast de som vet vad de talar om har en röst. När det gäller alla andra raser envisas de med att inte lägga sig i. I ekternas demokrati dras frågor i långbänk, eftersom de inte kan bestämma om en "blandras" hör till dem eller de andra. Då gör de i stället ingenting och den/de det handlar om hamnar i något sorts limbo. För mig är även ett felaktigt beslut bättre än inget alls. Egentligen så tycker jag att ekterna är värst av alla.

Kontentan av det hela är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta ett system som passar alla. Jag skulle nästan våga påstå att det är omöjligt att inte börja fundera på betydelsen av demokrati, huruvida man ska blanda sig i andra rasers angelägenheter och att behandla andra endast baserat på varifrån de kommer. Det är väldigt insiktsfullt och man får heller ingen lösning.

Themisfilerna kan vara den bästa trilogi jag har läst och jag funderade på att sätta en femma även på Bara människa, men det saknas lite för att det ska vara perfekt. Det är svårt för mig att förklara storheten, men jag gillar verkligen alla tankar det här sätter i gång. Grymt bra är det i alla fall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 26 556 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bara människa: Mitt bokintresse, LitteraturMagazinet och I♥Fantasy

Tisdagstrion: Blod (i titel, handling eller på omslag)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Blod (i titel, handling eller på omslag).

Jo, men så atte... det finns det ju några av i mina hyllor... Jag väljer att gå på titel och bara böcker som har fått en fyra i betyg.

1. Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue handlar om ett flygplansdrama, något som jag har ett slags hatkärlek till. Jag blev rent andfådd när jag läste.

2. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist är en novellsamling och den innehåller, i mitt tycke, hans läskigaste novell någonsin.

3. Ont blod av Arne Dahl är andra delen i den fantastiska serien om A-gruppen.

Film: Wrath of man (2021)

Titel: Wrath of man
Originaltitel: Wrath of man
Genre: Action
Regissör: Guy Ritchie
Manus: Nicolas Boukhrief, Eric Besnard, Guy Ritchie, Marn Davies, Ivan Atkinson
Skådespelare: Jason Statham, Holt McCallany, Josh Hartnett, Jeffrey Donovan, Scott Eastwood
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 4 mars 2022




Handling
Patrick "H" Hill blir anställd som säkerhetsvakt på en firma som kör värdetransporter. Hans kompanjon ute på fältet blir Haiden "Bullet" Blaire, som även är mannen som anställde honom. Det dröjer inte länge förrän de blir utsatta för ett våldsamt rånförsök av maskerade män. "Bullet" tas som gisslan och det slutar inte väl – för rånarna, som alla metodiskt skjuts ihjäl av en iskall "H".

Hans arbetsgivare och kollegor frågar sig vad som egentligen hände. De här egenskaperna visade aldrig "H" under utbildningen, då han bara var en medelmåtta. Efteråt är han inte intresserad av några samtal med en psykolog utan vill helst tillbaka ut på fältet. Det är uppenbart att han har en hemlig bakgrund – och ett uppdrag som han tänker slutföra.

Min kommentar
Den här fredagen ville sambon se en action. Jag var lite osäker på om vi hade någon renodlad action på någon lista på våra olika streamingtjänster, men jag plockade fram tre filmer som han fick välja mellan. Efter lite funderande så valde han Wrath of man. Det var den som hade högst betyg på IMDb.

Filmen hade inte pågått speciellt länge när jag kände att jag nästan var redo att ge upp. Dialogen i början är så löjlig att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det är så macho/grabbigt/plumpt och jag kan omöjligt tro på att man verkligen pratar på det viset. Sedan började tidshoppen... Det är en rejäl uppförsbacke för vilken film som helst.

Ingen är egentligen mer förvånad än jag över att det här inte bara funkar, utan faktiskt funkar riktigt bra. Räddningen är att man inte hoppar fram och tillbaka, här hoppar man till en punkt i tiden och får följa ett skeende. Sedan hoppar man vidare till nästa tidpunkt. Det gör att pusselbitar och ledtrådar kommer i en jämn och bra takt. En del är solklart ända från start. En del är höljt i dunkel även när filmen är slut.

Även temat i den här filmen brukar vara ett som jag inte alls gillar, men jag tycker att detta är så bra gjort. Det fungerar överraskande bra. Visst, det är blod som skvätter och liknande, men jag tycker inte att man frossar i det. Jag är inte helt säker på att jag förstår en del saker, egentligen två, som nästan är det viktigaste i hela filmen. Antingen så missar jag något eller så misslyckas filmen med att förklara det på ett bra sätt. Efter lite googling så visar det sig i alla fall att jag har förstått rätt. Skönt.

Det finns så klart en hel del ologiska och ibland faktiskt rent felaktiga detaljer. Speciellt vad gäller hur värdetransporter fungerar och bilarna de kör i. Men vem bryr sig? Egentligen? Om man inte fäster för stor vikt vid de sakerna så är det här riktigt bra.

Wrath of man är en re-make av den franska Le convoyeur (varför måste amerikaner hela tiden göra re-makes av europeiska filmer?), som jag inte har sett och det här måste vara den snyggaste upphämtning en film någonsin har gjort (för mig då), med tanke på hur det började. Jag fick i alla fall mer än vad jag förväntade mig och precis vad jag behövde.



På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 76 205 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 152 281 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Ner i mörkret

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det vackra vårvädret har fortsatt här i söder, hela veckan. Otroligt skönt, även om det har börjat blåsa nu. Det börjar klia i odlingsgenen, känner jag. Nästa vecka kommer att bli jobbig för då ska jag äntligen få gå den där kursen som jag har försökt få gå i fyra år. När jag äntligen fick ett okej, för ett år sedan, så ställde en pandemi till det och den har varit inställd de två tidigare tillfällena som jag har anmält mig. Trots att de har varit digitala. Nu hoppas jag på tredje gången gillt.

Igår började jag läsa andra delen i serien om den skotska polisen Monica Kennedy, Ner i mörkret av G R Halliday. Första delen var bra, men där fanns ett veritabelt nystan av lösa trådar. Jag vill hemskt gärna knyta ihop dem nu.

Min smakebit är sida 68:

    Det var en hand, en förtorkad hand. En ny fasa bubblade upp inom honom eftersom han insåg att de mörka fingrarna på något sätt förebådade det öde som redan var bestämt åt honom. Han tvärstannade. Steg närmade sig genom ljungen bakom honom. Han kramade om kniven. Gör något. Spring! Men armarna fortsatte att hänga utefter sidorna, som förlamade, och skakade så våldsamt att det kändes som om de inte längre var hans. Världen gungade och han såg inte längre klart.
    När fingrarna slöt sig om hans hals bakifrån knep Scott hårt ihop ögonen och lät kniven falla ur handen. I huvudet upprepade han samma ord om och om igen: Det här är en dröm. Det är en mardröm.
    Men Scott sov inte. Och hans mardröm hade bara börjat.

Läsplanering april 2022

April är på ingång och nu är det väl ändå officiellt; våren är här! Jag tänker att det är skönt att kontrollera det lilla jag kan kontrollera så jag fortsätter med min lilla läsplanering. En hotellweekend är inplanerad och förhoppningsvis blir det en del läst då.

• Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Tidvatten av Philippa Gregory. Boktolva. Hyllvärmare.
• Marvatten av Ann Rosman. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Hyresgästerna av Sarah Waters. Vi möts igen. Hyllvärmare.

Kommande böcker april 2022

I vårmånaden april kommer det en hel del intressant. En härlig blandning av spänning och feelgood, debutanter och gamla rävar. Precis som det ska vara.

Björnen sover av Emelie Schepp
Genre: Kriminalroman
Serie: Jana Berzelius (7)
Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2022-04-07
Förlag: Norstedts

Från Bokus
En man hittas brutalt mördad i sitt hem utanför Norrköping. Inuti den sargade kroppen ligger en nalle. Gosedjuret leder kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander till Filippa Falk, en före detta polis som lever med skyddad identitet. Hon har drabbats av en fruktansvärd tragedi och är den enda som har en koppling till gärningsmannen. Men vill hon verkligen hjälpa polisen att lösa fallet?

Samtidigt som åklagare Jana Berzelius försöker spåra upp mördaren gör sig hennes mörka förflutna påmint. Hon tar till alla medel för att skydda mannen hon älskar. Men han har kommit hennes hemlighet på spåren, och bestämt sig för att ta reda på sanningen. Oavsett vad det kan kosta honom.

Två delar, det är vad jag har läst i den här serien. Kanske kommer jag ikapp någon gång.

---

Sommargästen av Anna Sundbeck Klav
Genre: Feelgood
Serie: Huset i Mölle (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-04-07
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
När Agneta blir änka känns hennes hus i Mölle plötsligt alldeles för stort, och hon beslutar sig för att hyra ut ett rum för att dryga ut hushållskassan. Hemligheten som maken Henning berättade före sin död - att han har en dotter utanför äktenskapet - skaver i henne, och hon måste också bestämma vad hon ska göra med hans aska som hon gömt under sängen.br>
Sophie har vuxit upp med sin danska rockstjärna till mamma, och när hon får veta att hennes far gått bort reser hon till hans hemstad Mölle. Hon hyr av en slump in sig hos Agneta och sommaren som följer blir ett hisnande äventyr kantat av sorg och lycka, rödvin och jordgubbssaft, kärlek och besvikelse. Och en stark, ny vänskap som ingen av kvinnorna hade väntat sig.

Helt ärligt så var det Mölle som gjorde att jag blev nyfiken på denna. Dit har jag länge velat åka.

---

Den glömda kokboken av Christoffer Holst
Genre: Feelgood
Serie: Mat, vin och nya chanser (2)
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2022-04-12
Förlag: Lovereads

Från Bokus
Max Nyström är en hyllad restaurangkritiker, men ingen vet att han fått sparken från tidningen han jobbar på, och dessutom tvingats flytta in i sin mosters ateljé. Max nyfikenhet väcks när han hittar en gammal receptsamling i ateljéns bokhylla, skriven av hans egen mamma. Hon som försvann spårlöst för över trettio år sedan. I slutet av 80-talet lämnar unga Kicki Nyström Västervik för storstaden. Hon har fått jobb på bistron Lilla Champen, och njuter av att vara en del av storstadens vimmel. Men underbart är kort, och livet tar snart en oväntad vändning. Samtidigt som Max börjar söka efter sin försvunna mamma lär han känna servitrisen Olga. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet, men vägen till sanningen blir både snårig och känslosam.

Christoffer Holst och matlagning... två saker jag är svag för.

---

Sarek av Ulf Kvensler
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-04-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Tre vänner som brukar fjällvandra tar på årets tripp till Sarek med en fjärde part - Anna och Henrik har svårt att säga nej när Milena vill introducera sin nya kille. Jacob är trevlig, men Anna genomfars av tanken "jag känner igen honom". Vandringen utvecklas snart till en mardröm - att ta med Jacob visar sig vara ett ödesdigert beslut som kommer att förändra deras liv för alltid.

Miljön lockar ju oerhört mycket. Vid googling upptäckte jag dessutom att Ulf Kvensler är en känd manusförfattare som har skrivit manus till många favoritserier/-filmer.

---

Kult av Camilla Läckberg & Henrik Fexeus
Genre: Kriminalroman
Serie: Vincent & Mina (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-04-28
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
När en liten pojke försvinner från en förskola på Södermalm i Stockholm sätts polisinspektör Mina Dabiri och hennes kollegor åter på prov. De hittar genast likheter med en tidigare barnkidnappning, som slutade riktigt illa, och förstår att de har med livsfarliga krafter att göra. Allt pekar dessutom på att fler barn kommer att försvinna. För första gången sedan de dramatiska händelserna två år tidigare tar Mina upp kontakten med mentalisten Vincent Walder. Deras relation är lika speciell nu och han visar sig vara användbar även i denna utredning. Men klockan tickar och när de mest skyddslösa blir offer - vem kan då rädda dem?

Nej, jag har inte läst första delen. Än. Spelar ingen roll. Det är en mentalist inblandad.

---

Nu dör vi av Stina Flodén
Genre: Thriller
Serie: Camilla Stensjö (1)
Antal sidor: 302
Utgivningsdatum: 2022-04-07
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Lugnet i villaidyllen förbyts snabbt i panik när Camillas man Mikael skjuts till döds i hemmet samtidigt som Camilla och barnen gömmer sig i badrummet. Mikaels död är obegriplig och familjen hamnar i chock. I sorgen har Camilla ingen aning om hur hon ska närma sig barnen.

När polisen kör fast försöker Camilla själv försöka ta reda på vad som har hänt, men när en stor sten kastas genom fönstret blir hon rädd att någon även är ute efter henne och barnen. Trots det måste hon ta reda på sanningen, och när fruktansvärda hemligheter avslöjas inser Camilla att hon inte har en aning om vem hennes man egentligen var.

Författare som är bosatt i Göteborg (vet dock inte om boken utspelar sig där) och en debut. Det kan räcka.

---

Det var en gång i Hollywood av Quentin Tarantino
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2022-04-11
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Rick Dalton - En gång i tiden hade han en egen tv-serie. Nu får han mest roller som bad guy i B-filmer. På kvällarna dränker den avdankade stjärnan sina sorger i whiskey sour. Kan ett oväntat telefonsamtal ändra hans öde?

Cliff Booth - Ricks stuntman och dubbelgångare. Lika framgångsrik som ökänd i filmindustrin på grund av ryktena om att han kommit undan med mord.

Sharon Tate - Skådespelerskan som lämnade Texas för att bli filmstjärna och lyckades. Nu lever hon livet hon alltid drömt om.

Charles Manson - Kåkfararen och ledaren för ett gäng hippies som tror att han är Frälsaren. Utan att tveka skulle han byta ut allt mot livet som rockstjärna.

Hollywood 1969 - Du skulle ha varit där ...

Va? En bok av Quentin Tarantino? Som bygger på karaktärerna i Once upon a time... in Hollywood? 'Nuff said.

---

Askans dotter av Ilaria Tuti
Genre: Kriminalroman
Serie: Teresa Battaglia (3)
Antal sidor: 375
Utgivningsdatum: 2022-04-12
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
Efter att ha ägnat hela sitt liv åt att bekämpa ondskan tvingas Teresa inse att hon måste avsluta sin karriär. Hon har förlorat striden mot den alzheimersjukdom som gjort henne olämplig som polis. Men vem är hon då? Och vad ska det bli av henne?

Samtidigt dyker det upp spöken från hennes förflutna, minnen och röster från en tid som hon gjort allt för att glömma. Mot sin vilja blir Teresa indragen i en utredning där hennes eget liv står i fokus. Uppgörelsens tid är här.

Det här är en serie som jag har varit nyfiken på ända sedan första delen kom. Än så länge har jag inte läst någon av dem.

---

Skarp av Helena Dahlgren
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-04-13
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet. Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död - och sanningen om Emma själv.

Låter spännande!

---

Nu levande av Sara Lövestam
Genre: Drama
Serie: Monikatrilogin (3)
Antal sidor: 353
Utgivningsdatum: 2022-04-14
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Efter elva års plåga ljusnar det för Monika, när hon långsamt blir vän med tanken att sluta försöka få barn. Men Claes, som plötsligt är en del av Monikas liv, har andra idéer det finns fortfarande metoder att prova. Monikas barnlängtan är skavd ända intill benet, men borde hon ändå utforska den nya möjligheten tillsammans med Claes?

Samtidigt framträder ett tvåhundra år gammalt mysterium, när Monikas jakt på sanningen om sina förfäder leder henne till ett olöst mord bland nybyggare och renskötare i 1800-talets Arvidsjaur. Hon gräver sig allt längre mot sitt släktträds rötter. Kan hon förlika sig med att inte bygga på dess grenar?

Redan tredje boken? Jag som inte har läst den första än.

---

De brinnande männen av Will Shindler
Genre: Kriminalroman
Serie: Alex Finn (1)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-04-20
Förlag: Modernista

Från Bokus
När ett hus i södra London börjar brinna en kväll under pågående byggarbete rusar ett tätt sammansvetsat team av brandmän in för att rädda en man som setts i ett fönster. De kommer ut utan kropp. De säger upp sig från brandkåren. De bestämmer sig för att aldrig prata med varandra igen.

Fem år senare sätts en av männen i brand på sitt eget bröllop. Kort därefter hittas ytterligare en av dem död. Någon verkar veta vad de fem brandmännen gjorde den där kvällen, och nu är bara tre av dem kvar i livet.

Kriminalkommissarie Alex Finn och hans nya kollega Mattie Paulsen utgör ett osannolikt partnerskap. Men måste nu samarbeta i en kamp mot klockan för att hitta mördaren - innan elden fortsätter sprida sig.

Det här låter ju vansinnigt spännande.

---

Elden ska falna av Linda Ståhl
Genre: Kriminalroman
Serie: Höllviken-deckare (2)
Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2022-04-21
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Ett flyktingboende brinner ner. När elden lagt sig upptäcks kvarlevorna av ett spädbarn i askan. Ingen vet var barnet kommer ifrån, eller vilka föräldrarna är. Kort därpå hittas en ung mamma på stranden i Höllviken, mördad.

Kriminalchef Reub Thelander leder den komplexa mordutredningen tillsammans med kollegorna vid Vellingepolisen. Parallellt ställs de inför svåra dilemman. Estrid Berg är precis på väg att återgå i tjänst efter sin föräldraledighet när en katastrof inträffar. Claes Trygg inleder en förbjuden relation med en kvinna som förekommer i utredningen, en överlevare med mer mörker i sitt förflutna än han först förstår.

Jag har inte läst första delen, men jag är ganska så nyfiken på de här böckerna.

---

Vända blad av Johanna Schreiber
Genre: Drama
Serie: Schantz förlag (2)
Antal sidor: 362
Utgivningsdatum: 2022-04-22
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Förläggaren Clara är den eviga singeln som är fast övertygad om att kärlek aldrig blir lika fantastisk som i böckerna.

Stukad efter att ha tappat sin största författare till en av Schantz förlags värsta konkurrenter ser hon äntligen en ljusning när manuset till en otrolig kärleksroman landar på hennes skrivbord.

Vad Clara inte räknat med är att hon ska bli lika förälskad i författaren som hon är i manuset. Hon är övertygad om att romanen kommer att bli en succé - om den nya snobbiga förlagschefen inte hinner göra sig av med henne innan dess. Valet mellan kärlek och karriär borde vara enkelt för en romantiker, men med kolleger som sviker, chefer som ljuger och en familj som vägrar prata om sår som aldrig riktigt läker blir det svårare än Clara hade kunnat föreställa sig.

Jag kan inte minnas att jag la märke till första delen när den kom, men detta låter ju intressant.

---

En kärlekshistoria i Cornwall av Liz Fenwick
Genre: Drama
Serie: Cornwall (6)
Antal sidor: 429
Utgivningsdatum: 2022-04-22
Förlag: Norstedts

Från Bokus
I samband med en skilsmässa flyttar Theodora "Theo" Pascoe in i den fallfärdiga Fiskarstugan vid floden Tamar, på gränsen mellan grevskapen Devon och Cornwall. Lugnet där är kanske precis vad hon behöver för att slicka sina sår.

Snart hittar hon en plåtlåda med brev till en viss A, undertecknade med Z, och det är då historien tar sin egentliga början. Breven berättar om den omöjliga kärleken mellan lady Alice Neville och fiskeförvaltaren Zachariah Carne.

Samtidigt som Theo varsamt väcker det bortglömda huset och dess vildvuxna trädgård till liv pusslar hon ihop berättelsen om två unga förälskade som var före sin tid, en berättelse som på ett märkligt och ödesmättat sätt vävs samman med hennes egen historia.

Jag vill så gärna läsa böcker som utspelar sig i Cornwall. Och resa dit.

---

Sakerna vi aldrig sa av Marc Levy
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-04-26
Förlag: Sekwa Förlag

Från Bokus
Julia bor i New York, jobbar som designer och ska snart gifta sig med Adam. Hon har allt man kan drömma om, men känner ändå att det är något som saknas.

Tre dagar innan bröllopet vänds Julias liv upp och ned. Hennes ständigt frånvarande pappa dör och bröllopsfesten ställs in och blir en begravning. Döm om hennes förvåning när pappan ifråga sedan dyker upp i hennes lägenhet!

Det visar sig att pappan har en sista överraskning till Julia - en resa som ska ge svar på hennes frågor. Det blir ett äventyr som tar henne till Montreal, Berlin och Paris i jakten på sanningen om förlorade kärlekar och frånvarande pappor.

Jag var nyfiken redan på hans förra bok.

---

Verkligheten av John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-04-28
Förlag: Ordfront förlag

Från Bokus
Det börjar med en döende fluga på ett fönsterbräde. Liggande på rygg trevar den med sina ben i luften. I nästa ögonblick är den försvunnen.

Heidi Hallberg är stjärna i den populära realityshowen Hemma med Hallbergs . Men i takt med att dagen fortskrider under ständig kamerabevakning börjar glitchar och hack uppstå i verklighetens väv. Vad är egentligen sant?

En författare som är på auto-buy.

Hett i hyllan #345

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från bokrean 2018.

Minnet är lite luddigt huruvida jag kände till Pakten av Michelle Richmond innan jag köpte den.

Uppenbarligen så är det inte bra att botanisera i en fysisk bokhandel under bokrean. Det är då de där impulsköpen uppstår, verkar det. När man kan gå och känna, klappa och vända fram och tillbaka. Nu låter ju denna ganska spännande och den har ett hyfsat betygsgenomsnitt på Goodreads, så kanske är den något att ha. Samtidigt så låter den ju lite som något man har läst förut, tycker jag. Är det någon som har läst den och kan motivera mig att ta tag i den?

Så här står det på baksidan:

Nygifta Alice och Jake får ett märkligt erbjudande av en man de träffar på sitt bröllop: att de ska gå med i något han kallar Pakten. Målet för Pakten är tydligt: att hjälpa varandra till lyckliga livslånga äktenskap. Här finns personer från samhällets toppskikt, som delar allt men låtsas att de inte känner varandra om de råkas på stan.

Till en början verkar reglerna rimliga: Svara alltid i telefon när din partner ringer. Planera en gemensam resa minst en gång i kvartalet. Nämn aldrig Pakten för någon utomstående.

Alice och Jake sveps till en början med i gemenskapen och auran av framgång. Tills en av dem bryter mot en regel.

När det går upp för dem vad det är för slags kontrakt de har skrivit under, börjar deras nya liv att framstå som en ond dröm.

Pakten, liksom äktenskapet, är något man förbinder sig till på livstid. Och de andra paren är beredda att ta till vilka medel som helst för att helga målet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Benny älskar baklava av Mikael Jisander

Författare: Mikael Jisander
Titel: Benny älskar baklava
Genre: Feelgood
Antal sidor: 268
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 mars 2022




Första meningen: En sekund.

Baksidetext
Benny begär inte mycket av livet. Bara att det är ordning och reda i rörmokeriet, att Liverpool vinner sina matcher och att ölen på puben är skummande kall. Dagarna går sin gilla gång och bjuder sällan på några större överraskningar. Inte förrän det övergivna grannhuset plötsligt får nya invånare.

Farah och hennes familj är flyktingar från Syrien och nyinflyttade i den lilla orten Klippan, något som vänder upp och ner på allt invant. Lugnet på gatan byts mot högljudda diskussioner och oskottade trottoarer. Benny är skeptisk. Polarna ännu mer. Och när en serie stölder och våldsbrott samtidigt blossar upp är spekulationerna i full gång.

Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt. Problemen i byn eskalerar, drevet går, och Benny får erfara vad rädslan för det okända kan göra med människor. När situationen ställs på sin spets och Benny tvingas till ett livsavgörande val krävs det mer mod än han någonsin lyckats uppbåda.

Min kommentar
Jag är osäker på om jag överhuvudtaget lade märke till Benny älskar baklava när jag gick igenom intressanta boksläpp för oktober förra året. Om jag såg den så är jag ganska säker på att jag snabbt scrollade förbi. Det lät förmodligen inte alls som en bok för mig. Men så låg den där på hallmattan en vacker dag. Jag tänkte att feelgood aldrig är fel och behovet av det blir bara större och större. Den fick vara med i min Boktolva i år.

Den här boken har jämförts med Fredrik Backmans Ove-bok, vilket kanske inte är helt missvisande, men inte heller helt rättvist. Av ganska många skäl, men det största skälet är nog att där var det kantiga Ove mot världen. Här är det inskränkt by mot världen. Det blir liksom inte riktigt lika gulligt och inte lika roligt. I stället blir det en svartvit skildring av ganska komplicerade saker och det är jag inte speciellt glad i.

För mig är det här en berättelse om två kulturer som krockar. En rejäl frontalkrock. En kultur är varken mer rätt eller mer fel än någon annan, bara olika. Förutom att det då finns mer av någon på varje given plats på jordklotet. Jag är av den bestämda åsikten att man får ta seden dit man kommer, mestadels. Man måste vara lite lyhörd när man kommer till en ny plats. Det är jag till och med när jag bara kommer som turist. Jag kan inte förutsätta att det jag är van vid funkar överallt. Alla är vi "konstiga" och "annorlunda" om vi placeras någonstans utanför vårt egentliga sammanhang.

Karaktärerna är lite för stereotypiska och klyschiga, vilket gör allt väldigt (över)tydligt. Något jag har lite svårt för är att jag uppfattar det som att Bennys personlighet framställs som mindre "rätt", att den är udda och... inte så bra. Jo, han har fel om ganska mycket och han behöver helt klart ett mer öppet sinne, men jag kan inte se att det är något fel med att vilja ha ordning och reda, att man vet vad man har för skyldigheter och tar ansvar för det. Kontentan av det hela verkar vara att Benny måste ändra på sig (och ja, det måste han, vad gäller mycket), men det här är i allra högsta grad en tvåfilig väg.

Ett annat problem med boken är att jag inte alls kan se det komiska i en allvarlig misshandel och inte heller i skottlossning i ett villaområde (ingenstans, faktiskt). Jag har så otroligt svårt för, så kallade, medborgargarden. De där självpåtagna rättskiparna, som nästan alltid har fel, både i verkligheten och i hitte-på. Här blir det på tok för många generaliseringar och förenklat. Tyvärr spär den nog dessutom på de fördomar som andra eventuellt har mot invånare i (skånska) småbyar. Alla som bor på mindre orter är inte inskränkta och främlingsfientliga. Dessvärre är det nog inte heller så lätt att lösa de problem som finns, som att baka baklava, men det är en väldigt vacker tanke och en bra början.

Benny älskar baklava är i stort en smårolig och underhållande bok, om fördomar, vänskap och lojalitet. Om att även gammal lojalitet har sina gränser. Om att vi människor är mer lika än olika. Alla vill vi ju egentligen samma saker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Benny älskar baklava: DAST Magazine, Den läsande kaninen och Lenas böcker och annat

Tisdagstrion: Den förra, nu och nästa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Den förra, nu och nästa (den bok jag precis läst/läser/ska läsa).

Detta borde ju vara lätt...

1. Folk med ångest av Fredrik Backman var den förra boken jag läste. Som alltid så lyckas han med konststycket att få mig att både skratta och gråta samtidigt.

2. Du av Caroline Kepnes läser jag nu. Den boken har värmt hyllan väldigt länge och den flyttades fram till den prioriterade hyllan när TV-serien kom (när det nu var). Pocketupplaga med pytteliten text lockar inte jättemycket...

3. Ner i mörkret av G R Halliday är andra delen om den skotska polisen Monica Kennedy och den har jag tänkt läsa som nästa. Första boken var bra och jag hoppas att denna är ännu bättre.

Film: La la land (2016)

Titel: La la land
Originaltitel: La la land
Genre: Musikal
Regissör: Damien Chazelle
Manus: Damien Chazelle
Skådespelare: Ryan Gosling, Emma Stone, Rosemarie DeWitt, John Legend, Finn Wittrock
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 27 februari 2022





Handling
Den aspirerande skådespelerskan Mia jazzpianisten Sebastian i en bilkö och sakta men säkert utvecklar de ett förhållande som får hela staden Los Angeles att sjunga och dansa. Men kan Mias och Sebastians kärlek överleva deras stora ambitioner? Finns det överhuvudtaget plats för stormande kärlek när man försöker slå igenom i Hollywood?

Min kommentar
Ibland blir det en extra film på helgen och då oftast en äldre, ganska ofta något vi har sett tidigare, men det händer att det slinker ner en "osedd" film. Som La la land. Den var ju ganska het för några år sedan, men jag såg den aldrig då. Nu har den legat på lista ett bra tag och det kändes som att det kunde vara dags nu. Äntligen.

Jag är egentligen inte så mycket för att se en film bara för att den har fått en massa priser, men jag tror att jag har en grej om att i alla fall se de som vinner Årets film. Även om det nu kan ta några år innan det händer. Och ja, jag trodde verkligen att jag gillade musikaler.

Min förvåning var tämligen stor när ganska snabbt blev uttråkad av den här filmen. Det är en ganska banal historia som man har sett x antal gånger förut. Inget är egentligen nytt. Det är snarare så att det är gammalt och om det är de gamla Hollywoodfilmerna man har försökt efterlikna så har man lyckats. Det känns svulstigt och lite pretentiöst. Hantverket är dock gediget, trots allt.

Först och främst så saknar jag nog något slags kemi mellan de två i det förmodade kärleksparet. Jag bryr mig inte om hur det går för någon av dem och jag blir varken intresserad eller nyfiken. Filmen lyckas inte beröra mig på något plan egentligen. Faktum är att den inte får mig att känna något alls. Den papperstunna handlingen räcker inte på långa vägar till två timmar film. Drömscenerna, eller vad de nu är, gör det bara extra utdraget och jag förstår inte meningen med dem.

Eventuellt så skulle min motvilja kunna bero på att jag verkligen inte gillar jazz och detta kallas tydligen för en jazzmusikal, men jag tror inte att det är hela sanningen. Musiken var inte så framträdande/påträngande att den störde. De sång- och dansnummer som fanns var dock inget speciellt. Och Ryan Gosling är verkligen ingen stor sångare, även om han gör det helt okej.

La la land passade inte mig alls. Jag förstår helt enkelt inte storheten. Den är för lång, för tråkig och för rörig. Tack vare slutet så får den ändå en trea.



På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 190 855 betyg).
På IMDb hade den 8,0 i genomsnitt (beräknat på 557 982 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Du

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Här är det äntligen en helg utan planer, förutom den vanliga lördagslångpromenaden med lunch efteråt. Vädret har visat sig från sin allra bästa sida i snart två veckor, tror jag. Otroligt skönt med sol och det finns hopp om vår.

Boken jag läser nu har stått i evigheter i min hylla, om 6,5 år kvalificerar sig som evighet. Du av Caroline Kepnes har en blurb av självaste husguden Stephen King, men inte ens det har hjälpt. Att den kom som TV-serie (som många verkar gilla) 2018 hjälpte inte heller, det fick mig bara att flytta fram boken till den prioriterade hyllan. Där den då har stått sedan dess, men nu är det dags.

Min smakebit är från bokens början:

Du kliver in i bokhandeln och håller kvar handen på dörren för att vara säker på att den inte smäller igen. Du ler, generad över att du är så präktig, men du har inte fixat naglarna och din V-ringade tröja är beige och det är omöjligt att veta om du har behå på dig men det tror jag inte. Du är så ren att det är snuskigt och du mumlar ditt första ord till mig - hej - medan de flesta bara skulle ha gått förbi, men inte du, med dina slappa rosa jeans, en rosa väv som hämtad ur Min vän Charlotte och var kom du ifrån egentligen?

Bok: Kryptan av Kate Mosse

Författare: Kate Mosse
Titel: Kryptan
Genre: Drama
Antal sidor: 655
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sepulchre
Översättare: Ingar Gadd
Serie: Languedoc 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2022




Första meningen: Den här berättelsen börjar i en stad av ben.

Baksidetext
Lantegendomen Domaine de la Cade ligger avsides utanför den lilla staden Rennes-les-Bains vid foten av Pyrenéerna. Hit kommer den blott sjuttonåriga Léonie Vernier och hennes bror Anatole en höstdag 1891 för att hälsa på sin moster Isolde.

Men den lantliga vistelsen blir långtifrån rofylld. Léonie och Anatole får höra talas om ett mystiskt vilddjur som härjar i skogarna runt Domaine de la Cade, vissa menar att det är självaste Djävulen som släppts lös. Léonie gör också ett märkligt fynd under en av sina vandringar på egendomen; en bortglömd krypta med inskriptioner på visigotiska. I sitt sökande efter svaret på kryptans gåta hittar hon ytterligare en skatt; en samling unika tarotkort som enligt legenden påstås kunna styra över liv och död.

Etthundrasexton år senare, i oktober 2007, anländer den amerikanska musikvetaren Meredith Martin till Renne-les-Bains för att forska i en period i den store kompositören Claude Debussys liv. Men Meredith gör en annan, viktigare, upptäckt och snart kommer hennes undersökningar i stället att handla om Léonie Verniers liv. Vart tog den unga parisiskan vägen efter sin vistelse i Rennes-les-Bains?

Spåren leder Meredith tillbaka till kryptans gåta och de mystiska tarotkorten. Sig själv ovetande sätter hon de onda krafterna i spel och plötsligt är hennes eget liv i fara...

Min kommentar
Det var sommaren 2011 jag köpte Kryptan och först efteråt som jag upptäckte att den tydligen är andra delen i en serie. Eftersom jag är jag så var jag ju tvungen att hitta första delen och läsa den först, vilket jag gjorde 2014. Och gillade inte alls. Då är det inte så lockande att ta sig an nästa del, som dessutom är en tegelsten. I år tog jag med den i min utmaning Vi möts igen och jag tyckte att det var lika bra att sätta tänderna i den i början av året. Så jag har det klart, liksom.

Väldigt ofta så stör jag mig på serier som kallas fristående, men som inte är det. Här är det faktiskt tvärtom. Detta är inte, i egentlig mening, en serie. Området i Frankrike, Languedoc, är det som är gemensamt. En kvinna från förra boken har en liten biroll här, men jag kan inte påstå att jag minns henne. Det är verkligen synd att jag inte visste att de inte hör ihop mer än så, innan jag köpte och läste.

Den här boken tycker jag ändå är bättre än den förra, men ganska många av mina käpphästar finns kvar. Här är så otroligt många adjektiv, allt har en färg/form känns det som. Om man hade tagit bort alla adjektiv så hade nog sidantalet minskat med runt hundra sidor. Om man i samma veva hade tagit bort alla franska uttryck så skulle nog ytterligare hundra sidor ha försvunnit. Då hade det blivit ett mer passande sidantal. Och det här med alla franska uttryck, vad är meningen med dem egentligen? En del ord, som till exempel rullstol, får man även på franska. Varenda gång. Här finns ett förvånande stort antal rullstolar. En del ord/fraser kommer på både franska och svenska. En del kommer bara på franska. Detta är så otroligt störande. Man måste väl ändå utgå från att fransmän pratar franska. Hela tiden. Översättningen känns för övrigt inte helt hundra. Ibland är det konstiga ordval och märklig ordföljd.

Karaktärerna är inte jättemånga, men författaren lyckas inte få mig engagerad i någon av dem. De är så otroligt klichéartade. Och helt ärligt, hur många gånger behöver man egentligen få veta att en karaktär (kvinnlig) har kopparrött hår och illgröna ögon, en annan (man) har samtliga "manliga" attribut (stilig, kraftfull) och har intensivt blå ögon, ännu en annan (kvinna) är blond, sval och mystisk. Samtliga "goda" är overkligt vackra. Något som vi också får veta många gånger. Alla onda är endast och bara onda. Eller ONDA. Åldern får jag inte heller ihop på några av dem. Constant och Anatole har ett förhållande med samma kvinna. Constant var en vuxen man (åtminstone i tonåren) redan för 30 år sedan. Anatole är nu 25+. Anatoles lillasyster, 17 år, faller också som en fura för Constant.

För mig blir det för rörigt när handlingen hoppar mellan tidstrådarna. Jag är tyvärr inte så engagerad att jag minns var vi lämnade karaktärerna i en tidstråd när vi kommer tillbaka till den. Båda trådarna i sig är ganska intressanta, men det blir för mycket lull-lull för att jag ska orka hålla intresset uppe.

Genren vet jag inte riktigt vad jag ska kalla. Det är historiskt och romantiskt samt en del övernaturligt och ett embryo till spänning. Det finns faktiskt en tredje "del" i "serien". Den kommer jag inte att läsa. Nu har jag bara en Kate Mosse kvar i hyllan, en ganska tunn liten spökhistoria.

Kryptan försöker för mycket, tycker jag. Det blir för många mystiska saker som på något oklart sätt hänger ihop. I stället för spännande, läskig och gåtfull så blir det alltför ofta bara larvigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 19 857 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Kryptan: Lottens bokblogg, Carolina läser och Eli läser och skriver

Nytt igen, minsann

En hett efterlängtad bok släpptes för någon vecka sedan. När det händer så finns det liksom inga alternativ.

I dina händer av Malin Persson Giolito hade jag egentligen tänkt önska mig när jag fyller år. I maj. Det kändes som hopplöst länge till dess så jag köpte den själv. Jag bävar lite för att läsa den, kan den verkligen vara lika bra som Störst av allt? Lite lugnare har jag blivit när jag sett andras omdömen. Kanske blir den inte läst innan jag hade kunnat få den i present, men nu finns den här i alla fall.

Hett i hyllan #344

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här kommer ytterligare en från bokrean 2018.

Jag minns faktiskt inte riktigt på vilka grunder som Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew ramlade ner i min kundkorg.

Eventuellt så kan lockelsen ha bestått av ordet recept, men jag kan inte ens minnas att jag har läst baksidetexten på denna. Det har ju i och för sig gått fyra år, men ändå, jag brukar komma ihåg vad en bok sägs handla om. Speciellt en bok som jag ju faktiskt har köpt. Jag önskar att jag kunde säga att boken lockade eftersom den utspelar sig i Sydafrika, men om det var det så har jag glömt även det. Jag blev glatt överraskad nu när jag upptäckte att författaren är därifrån också. Det ska jag (försöka) komma ihåg när jag behöver en bok från Afrika.

Så här står det på baksidan:

Möt Tannie Maria, en medelålders sydafrikansk änka bosatt i Klein Karoo i det inre av Kapprovinsen. När centralredaktionen lägger ner Tannie Marias matspalt för att blidka tidningens finansiärer får hon frågan om hon i stället kan tänka sig att bli the Gazettes samlevnadsexpert. Tannie Maria tackar ja till uppdraget under stor tvekan men upptäcker snart att hon har en viss fallenhet för att lyssna till människors problem och att hon kan komma med goda råd, som hon kryddar med lämpliga matförslag.

Snart strömmar läsarbreven in från hela Sydafrika, men det är särskilt en brevskriverska som upptar hennes tankar, en kvinna som misshandlas av sin man men som inte förmår bryta upp från sitt äktenskap. Kvinnans situation väcker minnen ur Tannie Marias eget våldsamma förflutna och när kvinnan mördas förmår Maria inte förhålla sig passiv längre utan beslutar sig för att själv spåra upp mördaren med sin matlagninskonst som vapen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Irrbloss av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Irrbloss
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 309
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The lantern men
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 12
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 februari 2022




Första meningen: Hon har gått länge.

Baksidetext
Det mesta är nytt i Ruth Galloways värld. Hon har en ny partner, ett nytt hem och ett nytt jobb. Men när hennes gamla kollega kriminalkommissarie Harry Nelson tar kontakt och ber om hennes hjälp kan hon inte motstå att säga ja.

Den dömde mördaren Ivor March har äntligen erkänt att han faktiskt mördat fler personer, något Nelson alltid misstänkt, men Ivor tänker inte berätta var de är begravda om inte Ruth kopplas in på fallet. Ivor March berättar för Ruth att han har mördat fyra kvinnor, och att deras kroppar är begravda nära en by vid kärren, som sägs vara hemsökta av irrbloss.

Men är Ivor March ett irrbloss som lurar Ruth tillbaka till Norfolk? Har han en dold plan, och varför är Ruth så viktig för honom? Är det säkert att de sett det sista liket?

Min kommentar
När jag hade läst klart februariplaneringen plus en bok så var det dags att välja något nytt, som helst inte skulle ta så lång tid att läsa ut. Eftersom jag visste vilken bok som skulle bli den första i mars så kände jag att jag behövde något lättsmält och ett säkert kort. Jag funderade länge och väl, men till slut slog det mig att jag ju hade ett par olästa om Ruth Galloway. De böckerna är ju rena lyckopillret. Eller vad man ska säga. Alltså fick det bli tolfte delen, Irrbloss.

Direkt när jag började läsa så kände jag att pulsen blev långsammare (jodå, trots att det är en så kallad deckare) och axlarna återvände till sin rätta plats. Att läsa de här böckerna är som att komma hem efter en lång resa. Det är välbekant och tryggt. Här finns mystik, folklore och seriemördare. Allt började precis lika bra som det brukar.

Det verkar ha gått ungefär två år sedan Ruth flyttade ifrån sina älskade saltängar till Cambridge. Stackars Frank, som hon bor med, tycker jag bara oerhört synd om. Det kan inte vara kul att leva med någon som hela tiden drömmer om någon annan. Och det är nog här som de problem jag har med boken ligger.

Ruths sarkastiska/ironiska jag försvinner mer och mer, ju längre in i boken jag kommer. Runt mitten av boken känns det som en dipp, då har hon förändrats helt. Hon har blivit en ältande, trånande person. Det blir ganska tjatigt med hennes ältande om Harry. Hon är traggig, som man säger på ren skånska (de har en del bra ord här). För mig är det här inte Ruth. Hon har alltid varit så... rättskaffens (för det mesta). Kanske är det så att Ruth börjar bli gammal, men man behöver ju inte byta personlighet för det. Jag önskar bara att det här ältandet ska sluta och att samtliga bara går vidare. Hur det görs, att de blir tillsammans eller glömmer varandra, bryr jag mig mindre om. Bara ältandet får ett slut.

Ett tag känns det som att jag läser en polisrapport, för det är massor av bakgrund för både förövare och offer. Brukar det verkligen vara det? Deckargåtan hör inte till de bättre i genren, men det är faktiskt inte därför man läser de här böckerna. Även den här gången blir Ruth personligt inblandad och jag blir inte mindre less på det för varje gång det händer. Brottet i sig känns lite... osannolikt? Det är det enda jag tänker säga om det.

I Irrbloss är det inte bara Ruth som saknar saltängarna, det gör jag också. Och jag saknar arkeologin. Och Flint. Detta är inte en av de bättre i serien och man kan kanske tycka att betyget är slentrianmässigt satt, men för mig räcker det långt att jag får hänga med Ruth och gänget en stund.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 11 499 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Irrbloss: Bokstunder, malins bokblogg och En bok om dagen

Tisdagstrion: De längsta böckerna jag läst

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: De längsta böckerna jag läst.

Man skulle kunna tycka att detta är lätt, men jag vet inte riktigt hur jag ska definiera bok... Är en bok som innehåller en hel trilogi en bok eller tre? Jag bestämmer mig för att det är så, annars skulle jag ha samma författare på två böcker 🙂 Det här är då också bara böcker som finns eller har funnits i mina hyllor.

1. Garnethilltrilogin av Denise Mina är då den som är en hel trilogi i en och samma bok. Den klart längsta bok jag har läst, om det nu är en bok, på 1226 sidor. Denise Mina och jag är inte kompatibla upptäckte jag efter att ha tagit mig igenom den här.

2. Under kupolen av Stephen King är den tjockaste jag har av King, 1178 sidor. En helt fantastisk bok och om det inte hade varit för slutet så skulle den ha fått full pott.

3. Det är nog lätt att tro att det är Stephen King som står för de tjockaste böckerna i min hylla, men det är faktiskt James Clavell. Efter de två här ovanför så kommer hela fyra böcker av honom och den tjockaste av dem är Gai-Jin på 1149 sidor.

Film: The King's man (2021)

Titel: The King's man
Originaltitel: The King's man
Genre: Thriller
Regissör: Matthew Vaughn
Manus: Matthew Vaughn, Karl Gajdusek
Skådespelare: Ralph Fiennes, Harris Dickinson, Gemma Arterton, Djimon Hounsou, Matthew Goode
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 131 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 25 februari 2022





Handling
När några av historiens värsta tyranner och ondskefulla genier går samman för att planera ett krig, som skulle utplåna miljontals människor, måste en man kämpa mot klockan för att stoppa dem.

Min kommentar
Eftersom jag har sett och gillat de två tidigare filmerna om Kingsman så har jag ganska ofta sneglat på The King's man och funderat på att köpa även den. Det som har fått mig att tveka är det inte helt överväldigande betyget på IMDb. Nu i veckan såg jag att den började streama på Disney+. Då var ju valet av fredagsfilm plötsligt väldigt enkelt.

När filmen börjar så känner jag att det här var en ganska otäck film att se just nu. Med tanke på det som händer i Ukraina. I alla fall så blev det det för mig. Det här handlar inte bara om hur Kingsman startade utan även om hur man startar ett världskrig med hjälp av psykopater med en egen agenda.

Den här filmen har en helt annan ton än de tidigare två. Det går mer åt det allvarliga, svarta hållet. Här finns inget av det lättsamma som varit det utmärkande hittills och humorn är helt borta. Action finns det inte heller så mycket av, nästan ingen faktiskt. Slagsmålsscenerna är på tok för långa. Eventuellt så är de för många också.

Mitt största problem är nog ändå att den försöker vara både historisk, storslagen och fantastisk. Samtidigt. Ibland blir det bara konstigt, många av scenerna verkar inte höra ihop. De är så olika att det mest är förvirrande. Ibland är det realistiskt och berörande. Ibland bara tramsigt.

Skådespeleriet är ganska avslaget, det känns inte som att de är med riktigt. Det kanske är meningen, men jag har svårt att tro det. Ralph Fiennes är annars en favorit, men inte ens han lyckas övertyga.

The King's man är alldeles för lång och spretig. Jag tycker ändå att den är klart sevärd, även om jag hade velat ha mer Kingsman än krigsfilm. Det finns en bonusscen i eftertexterna, men tyvärr så går den inte att se. Disney+ har bestämt att man i stället ska se en stor reklam för en annan film.

Avdelningen för olika funderingar:
Åh, vad jag hade velat se hur de kom ner från klippan! Åtminstone skulle jag ha velat veta hur de gjorde.



På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 86 987 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 69 128 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam