Bok: Elevation av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Elevation
Genre: Drama
Antal sidor: 160
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Elevation
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Simon & Schuster
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 8 maj 2023




Första meningen: Scott Carey knocked on the door of the Ellis condo unit, and Bob Ellis (everyine in Highland Areas still called him Doctor Bob, although he was five years retired) let him in.

Baksidetext
Although Scott Carey doesn’t look any different, he’s been steadily losing weight. There are a couple of other odd things, too. He weighs the same in his clothes and out of them, no matter how heavy they are. Scott doesn’t want to be poked and prodded. He mostly just wants someone else to know, and he trusts Doctor Bob Ellis. In the small town of Castle Rock, the setting of many of King’s most iconic stories, Scott is engaged in a low grade—but escalating—battle with the lesbians next door whose dog regularly drops his business on Scott’s lawn. One of the women is friendly; the other, cold as ice. Both are trying to launch a new restaurant, but the people of Castle Rock want no part of a gay married couple, and the place is in trouble. When Scott finally understands the prejudices they face—including his own—he tries to help. Unlikely alliances, the annual foot race, and the mystery of Scott’s affliction bring out the best in people who have indulged the worst in themselves and others.

Min kommentar
Det är oerhört sällan som jag nöjesläser på engelska. Kanske sker det ungefär en gång vart femte år. För mig är att läsa på engelska alldeles för förknippat med jobb, eftersom nästan allt jag läser för jobbet är på engelska. Ibland måste man dock göra ett undantag. Som när en av favoritförfattaren Stephen Kings böcker inte har översatts. Som Elevation.

Egentligen var det rena turen att jag hann läsa denna. Jag råkade se att den skulle försvinna från Storytel 14 maj och då var vi redan i början av månaden. Först hade jag tänkt lyssna (det är King själv som läser), men det blev e-boken i stället. Ljudboken är i alla fall inte ens fyra timmar. En kortroman kan man kanske kalla det, men en historia på runt 160 sidor är ju, i Kings universum, att betrakta som en kort notis.

Någon skräck är det absolut inte, även om den faktiskt vann Goodreads Choice Award för Best Horror 2018. I stället är den nästan lite feelgoodig, med inslag av drama och en liten nypa övernaturligt. Personligen så skulle jag vilja kalla den för en metafor (som ju inte är en genre), för vad är dock lite oklart. Kanske för världen, i det stora hela.

Som vanligt så väjer inte King för att beskriva världen som den ser ut. Även om sanningen ibland känns lite som en för trång tröja. Jag tycker den här historien är mycket insiktsfull. Lite Trump-skämt får man på köpet också.

Det är inte många karaktärer här och vi får egentligen inte veta mycket om någon. Bara var de är just nu. Jag tycker det är ett riktigt bra val av King, när han låter allt annat vara höljt i dunkel. Vi behöver inte mer än så.

Elevation påminner lite om Thinner (Förbannelse), men utan förbannelse och det ondskefulla. Kanske förstår jag inte riktigt vad den käre King vill säga med den här berättelsen, den är onekligen öppen för tolkning. Min blir att vi alla tyngs ner av fördomar och andras förväntningar på oss. Om vi gör oss av med dem så blir vi viktlösa. Oavsett så är den bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 121 041 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Elevation: med näsan i en bok, följeslagarna och Läsa & lyssna.

Tisdagstrion: Den gode, den onde, den fule

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Den gode, den onde, den fule (en bok på varje)

Ont och gott var lätt som en plätt, men ful ... ja, det fick bli en synonym.

1. Den goda dottern av Karin Slaughter är en riktig nagelbitare och bladvändare.

2. Onda flickor av Alex Marwood (pseudonym för Serena Mackesy) var den första boken jag läste av henne. Hon skriver riktigt bra.

3. Styggelsen av Amanda Hellberg är den första boken om Maja Grå och nog den som är mest otäck i serien. Styggelse kan ju vara ett annat ord för ful ...

Film: The Cloverfield paradox

Titel: The Cloverfield paradox
Originaltitel: The Cloverfield paradox
Genre: Science fiction
Regissör: Julius Onah
Manus: Oren Uziel, Doug Jung
Skådespelare: Gugu Mbatha-Raw, David Oyelowo, Daniel Brühl, Elizabeth Debicki, Chris O'Dowd
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 april 2023





Handling
Inom en nära framtid råder det energikris på jorden. Cloverfield Station med en internationell besättning kommer att testa en partikelaccelerator, Shephard. Förhoppningen är att den ska generera tillräckligt med energi för alla och därmed lösa energiproblemet i hela världen.

Min kommentar
Man skulle kunna tro att vi har börjat gå igenom de gamla filmerna på våra listor, men det är bara en slump att det blev två på raken. Men The Cloverfield paradox har faktiskt legat på listan väldigt länge och eftersom jag kände för en film som inte var romantisk och inte rolig så fick det bli den.

Nog för att jag har noterat att det finns flera filmer som har ordet Cloverfield i titeln, men jag har nog aldrig förstått att det är meningen att de ska hänga ihop. Ett Cloververse. Som av en händelse så har jag sett de andra två också. Och visst, denna kan nog tänkas höra ihop med Cloverfield och 10 Cloverfield Lane, men det är inget jag ens tänker på. De båda andra filmerna är i alla fall mycket bättre än denna.

Här finns en hel del intressanta tankar, men de förvaltas kanske inte på bästa sätt. Det är många hål och ologiska saker, men vad vet jag om parallella universum ... Det är i alla fall spännande, även om det faktiskt är extremt förutsägbart. Det kan tyckas att de två egenskaperna inte går ihop, men det gör de. Jag tappar aldrig intresset, vilket sambon gör. Han somnar faktiskt. Skrämmande aktuell 2023, skulle jag vilja säga.

Alla pratar engelska (med olika accenter och brytning), förutom kinesen. Hon pratar tydligen bara kinesiska, men alla förstår henne ändå. Jag tycker det är ett alldeles för stort avkall på integriteten. Bara för att de ska kunna sälja in den i Kina, liksom.

The Cloverfield paradox är inte alls så usel som betygen på filmsajterna antyder. Med några enkla medel hade den kunnat bli riktigt bra, känns det som. I stället är det så att skådespelarinsatserna är okej, historien är okej, slutet är okej, kopplingen är okej. En okej film, helt enkelt. Summan blir ändå lite större än delarna.



På Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 155 477 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 108 447 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Lova mig tystnad

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har det inte blivit speciellt mycket läst. Vi har haft kalas här för jag fyllde år i torsdags 🙂 Mamma och syster har varit här sedan i fredags och det är alltid lika roligt att få träffa dem ett längre tag. Veckan blev riktigt jobbig, mentalt. Det var ju den där andra grejen som tog musten ur mig för någon vecka sedan. Även denna fick ett bra avslut och på min egen födelsedag skrev jag på för ett nytt jobb.

Nu har jag äntligen påbörjat den där boken som har lockat i ett par veckor. Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson. Det är nästan med skräckblandad förtjusning som jag börjar läsa en bok av honom. Förväntningarna är ju skyhöga och hittills har han alltid lyckats, minst, leva upp till dem. Jag hade förhoppningar om att läsa den här boken i Trelleborg, där den utspelar sig, men det har helt enkelt inte funnits tid till ett besök där.

Min smakebit är från sida 145:

Linda körde hem Amanda till Stavstensudde eftersom paret Kekkonen inte var i körbart skick och hennes storasyster Isabella spelade fotbollsmatch.
    De sa inte mycket till varandra i bilen.
    Hon hade missbedömt Amanda Kekkonen. Naturligtvis borde hon ha anat oråd redan när hon fick kännedom om de där nakenbilderna som florerade på nätet. Amanda hade problem. Dessutom verkade hon ha en sällsynt förmåga att skapa nya sådana.

Kommande böcker juni 2023

Kanske inte någon extremt efterlängtad bok den här månaden, men ett bra och starkt startfält ändå. Egentligen var jag nyfiken på fler, men jag försöker ju som sagt vara restriktiv.

Den frusna polisen av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Mysdeckare
Serie: Ystadmorden (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2023-06-15
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Sedan kriminalkommissarie Frank Mobergs hustru oväntat gått bort ett halvår tidigare, har Frank hårdnackat vägrat att prata med företagshälsovårdens psykolog. Istället begraver han sig i arbete och oroar sig samtidigt för sin sävliga och något överviktiga bassett, Betty, som är ensam hemma på dagarna. När Franks gamle far, Gösta, ringer i panik och hasplar ur sig att han gjort ett makabert fynd i en av andelsfrysarna i Glemmingebro blir det startskottet på Franks jakt efter en kallblodig mördare som hemvant rör sig på Ystads pittoreska kullerstensgator. Då Frank har en personlig koppling till offret bestämmer han sig för att ta hand om utredningen på egen hand och lämnar in polisbrickan med förevändningen att han vill gå i pension ett år tidigare än planerat. I samma veva flyttar hans vuxna dotter hem efter en uppslitande skilsmässa och hans och dotterns relation blir allt annat än friktionsfri. När sedan Gösta brådstörtat lämnar äldreboendet Lyckan för att även han flytta in till Frank, är katastrofen nära.

Nu har jag ju faktiskt läst en av deras böcker. Med ett överraskande gott resultat. Bra att ha något att läsa om turen går till Ystad också.

---

Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2023-06-27
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Sam och Sadie träffas på ett sjukhus 1987. Sadie besöker sin cancersjuka syster och Sam återhämtar sig från en bilolycka. De två ensamma själarna förenas i den gemensamma kärleken till dataspel, och när de av en slump möts igen åtta år senare inleder de ett samarbete som för dem till oanade höjder: de blir superstjärnor i spelvärlden. Men i verkligheten är saker och ting inte lika fulländade som i spelens virtuella värld. Imorgon och imorgon och imorgon följer Sam och Sadie genom åren av professionell framgång och personliga motgångar, samtidigt som samhället och deras relation förändras.

Jag har läst en annan bok av henne, som jag tyckte om. Denna har fått pris från både Goodreads, Amazon och Time Magazine.

---

Tyst som muren av Arnaldur Indriðason
Genre: Kriminalroman
Serie: Konrad (4)
Antal sidor: 344
Utgivningsdatum: 2023-06-09
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Ett märkligt fynd hittas, mitt i Reykjavík, ett mänskligt skelett hittas i en källarvägg. Någon murades in här för decennier sedan och glömdes sedan av världen. Kriminalpolisen i Reykjavík startar en utredning, men ingen anmälan om försvunnen person passar in. Vem är offret? Vad ligger bakom brottet? Kan gärningsmannen fortfarande hittas?

När den pensionerade kommissarien Konrá engagerar sig i fallet, upptäcker han snart att hans forna kollegor blockerar honom från all information. De har fattat misstankar om att han har undanhållit viktig information under tidigare utredningar, kanske för att dölja spår som leder till hans egen familj, och mordet på hans far.

Konrá fortsätter efterforskningarna under radarn, men inser snart att han befinner sig i fara. Hade det kanske varit bättre att låta det förflutna vila?

Min läsning av Arnaldurs böcker har helt kommit av sig. Dags att ta tag i den igen kanske?

---

Rosengömman av Amanda Hellberg
Genre: Romance
Serie: Silverfallen (1)
Antal sidor: 382
Utgivningsdatum: 2023-06-12
Förlag: Lovereads

Från Bokus
Det är sommarfest och Anna Sager och hennes tre närmsta vänner och grannar, Helena, Kim och Nadja, möts på det anrika hotellet Rosenlund utanför Skövde. På festen dyker en hotfull man upp som har kopplingar till alla fyra. När mannen sen försvinner spårlöst sätts polisen Daniel på fallet. Daniel som Anna dessutom är förälskad i. Ju mer polisen utreder försvinnandet, desto mer hotar kvinnornas hemligheter att komma upp till ytan och omkullkasta tillvaron. Bakom villornas perfekta fasader finns djupa sprickor och frågan är om den ödesdigra sommarfesten kommer att förstöra väninnornas liv och deras band för alltid?

Rätt författare. Fel genre. Någon gång ska jag prova på hennes romance-böcker.

---

Blodrött hav av Lilja Sigurðardottir
Genre: Kriminalroman
Serie: Áróra (2)
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2023-06-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
När den framgångsrike entreprenören Flosi kommer hem en kväll är huset upp och nedvänt och hans fru Gu rún försvunnen. Ett brev har lämnats kvar på köksbordet. I det står det att hon hon blivit kidnappad, och att om Flosi inte betalar en gigantisk lösensumma kommer Gu rún att dö.

Brevet innehåller tydliga instruktioner om att inte kontakta polisen, och Flosi vänder sig till Áróra, som är detektiv med specialinriktning på att hitta undangömda ekonomiska tillgångar. Tillsammans med sin släkting, kriminalinspektören Daníel, tar hon sig an fallet.

Samtidigt fortsätter Áróra och Daníel sitt sökande efter Áróras försvunna syster, Ísafold. Utredningen leder dem i en allt farligare riktning och en kall och regnig höstdag när dimman sveper in över det isländska landskapet ställs allt på sin spets.

Nu har jag ju inte läst första delen. Än. Men jag kan ju ändå vara nyfiken på denna ...

---

Aldrig ensam av Åsa Hellberg
Genre: Drama
Serie: Systrarna från Fjällbacka (2)
Antal sidor: 323
Utgivningsdatum: 2023-06-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
New York 1909

Aldrig hade väl Charlotta Hellberg trott att högen av hästdynga på Fifth Avenue skulle ge henne en karriär långt mer framgångsrik än hon någonsin vågat drömma om hemma i Fjällbacka. Bland operasångare, industripampar och charmiga kommunister hittar hon den frihet hon drömt om sedan hon var liten.

Systern Sigrid söker istället ett stabilt liv som maka och mor, men bekymren hopar sig då det inte blir några barn. Hon har allt, men ändå inget, och hennes Alexander är sig inte lik.

Deras yngsta syster, läraren Rut, väljer att stanna kvar nära Fjällbacka, där de mest utsatta barnen behöver henne i skolan och de nämnder hon är invald i. Barnauktionerna gör henne förtvivlad, och till sist finns ingen annan råd än att ingripa själv. Att hjälpa dem som har det svårt gör det lättare att bära hemligheten hon döljer för omvärlden.

När de alla förenas i New York är ingenting som det en gång har varit och katastrofen är skrämmande nära.

Jag vill hemskt gärna läsa mer av henne.

Läsplanering juni 2023

Juni är snart här och här nere i söder så betyder det sommar. Jag hoppas att det blir mer tid för läsning än vad det var i maj, men det blir de vanliga fyra som planeras. En tripp till Köpenhamn ska det bli, både i verkligheten och i böckernas värld.

• Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen. Finish That Series.
• Asfaltsland av S.A. Cosby. Boktolva. Hyllvärmare.
• Hus av glas av Louise Penny.
• Dagen är kommen av Ninni Schulman. Finish That Series.

Hett i hyllan #406

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst födelsedagsbok från maj 2019.

Eva Dolan blev snabbt en favorit och hennes Till det bittra slutet var självklar på önskelistan.

Jag har läst de fyra första delarna i serien Zigic & Ferreira och verkligen gillat dem (detta är samtliga som har översatts och fram till nu så trodde jag att det inte hade kommit fler, men det har det och de är inte översatta). Den här boken ska dock vara fristående. Jag har inga som helst tvivel om att denna är lika bra som böckerna i serien, men gamla favoriter har en förmåga att försvinna i bokfloden. Nu har jag satt upp henne på långa-listan för framtida utmaningar.

Så här står det på baksidan:

Ella Riordan är en samhällsaktivist som blev känd när hon misshandlades av polisen under en protestaktion. Nu ockuperar hon en byggnad vars ägare säger upp hyresgäster för att kunna omvandla huset till lyxiga bostadsrätter. Hon är fast besluten att stanna kvar och skydda de få kvarvarande hyresgästerna, trots dödshot.

Men när Ella återvänder till sin lägenhet en sen kväll efter en fest uppe på taket med sina medockupanter möts hon av en fasansfull scen. I panik ringer hon sin granne Molly, som övertygar henne om att polisen inte kommer att tro på hennes berättelse. Tillsammans gör de upp en makaber plan. Men deras hemlighet riskerar snart att bli avslöjad. En granne berättar för Molly att han hört Ella gräla med en man i trapphuset. Misstron mellan Ella och Molly växer och efterverkningarna av den ödesdigra natten hotar att förändra båda deras liv för alltid.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Ondskans innersta väsen av Luca D'Andrea

Författare: Luca D'Andrea
Titel: Ondskans innersta väsen
Genre: Thriller
Antal sidor: 396
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: La sostanza del male
Översättare: Helena Monti
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 maj 2023




Första meningen: Det är alltid så.

Baksidetext
Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.

I Ondskans innersta väsen är de idylliska bergen i norra Italien mystiska och hotfulla. Här har våldet härskat i decennier, och byborna är slutna och på olika sätt fortfarande drabbade av det gamla trippelmordet.

Min kommentar
När semesterresan till Italien äntligen såg ut att bli av så började jag leta efter något italienskt att läsa. Tyvärr så hade jag inget som utspelade sig där jag skulle befinna mig (Sorrentohalvön och trakterna där omkring), men jag hittade en som utspelar sig i norra Italien, Ondskans innersta väsen, där jag ju varit ett par gånger så det skulle kanske ändå bli lite igenkänning.

Miljön här är inget annat än fantastisk och jag vill omedelbart boka en resa till Sydtyrolen, som jag ändå har åkt igenom några gånger. Trots att det händer en del hemska saker här. I alla fall i boken. Naturen blir en helt egen karaktär, som spelar en viktig roll. Ibland är den himmel. Ibland är den helvete.

Tonen i boken är otroligt grabbig. Ibland blir det nästan lite skämskuddevarning. Dialogerna (som det finns väldigt många av) är också en grej som ger mig lite obehagskänslor. De flesta skaver på något sätt, men särskilt mycket skaver de som huvudpersonen har med sin dotter och sin kompanjon.

Det är en synnerligen spännande teori som kastas fram och jag blir allt lite fascinerad av den. En sådan varelse har ju tydligen funnits, upptäckte jag. Jag blev mycket orolig för det som väl måste betraktas som ett övernaturligt inslag, men det höll sig på rätt sida gränsen hela tiden.

Upplösningen var något oväntad och överraskar faktiskt. Mycket snyggt! Jag gillar i synnerhet att det är så mycket faktaletande och insamling av information, det är ju liksom så man gör. Även om det hoppas över i många böcker. Jag har dock kanske lite svårt att köpa att en ouppklarad massaker på tre personer skulle behandlas på det här sättet. Men ja, i isolerade byar händer de mest underliga saker. Mord borde dock inte vara en lokal angelägenhet.

Ondskans innersta väsen har en alldeles för lång startsträcka, det tar på tok för lång tid innan det händer något. Första halvan är inte direkt seg, men inte heller särskilt intressant. Sedan blir det mer spännande, med mer ett krypande obehag än nagelbitande spänning. Luca D'Andrea har tydligen skrivit en del manus för film/serier och jag är nog lite förvånad över att den här boken inte har blivit filmatiserad än. Den skulle göra sig mycket bra som film.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 4 336 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Ondskans innersta väsen: Bokdivisionen, hyllan och DAST Magazine.

Tisdagstrion: Tre böcker av samma författare

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tre böcker av samma författare (som du har läst eller vill läsa)

Jag får ju helt enkelt välja en favoritförfattare; Mattias Edvardsson.

1. En helt vanlig familj är den bästa av dem (hittills). Den fick mig till och med (nästan) att glömma att gå av bussen. Den handlar om en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet. Och nej, det är absolut ingen deckare.

2. April, April är en ungdomsroman som handlar om Hugo. Efter en dramatisk händelse hamnar han på behandlingshem och han får omvärdera hela sitt liv.

3. Lova mig tystnad är alldeles purfärsk. Vad den handlar om är lite oklart, enligt hörsägen har mycket ändrats sedan jag förhandsläste den i höstas. Förmodligen handlar den om två familjer som delar ett mörkt förflutet.

Film: Brittany runs a marathon (2019)

Titel: Brittany runs a marathon
Originaltitel: Brittany runs a marathon
Genre: Dramakomedi
Regissör: Paul Downs Colaizzo
Manus: Paul Downs Colaizzo
Skådespelare: Jillian Bell, Michaela Watkins, Utkarsh Ambudkar, Lil Rel Howery, Micah Stock
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime 21 april 2023





Handling
Rolig, utåtriktad och alltid redo för en trevlig tid, New York-bon Brittany Forgler är allas bästa vän -- utom kanske sin egen. Som 27-åring kommer hennes hårda festande, kroniska undersysselsättning och giftiga relationer ikapp henne, men när hon besöker en läkarmottagning för att försöka få tag på lagligt amfetamin, får hon ett recept som hon aldrig ville ha: Bli frisk.

Brittany är för pank för ett gym och för stolt för att be om hjälp, men inser att hon måste göra något. Hon tar helt enkelt kontroll över sitt eget liv - ett kvarter i taget.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag jättestora problem att välja film. Jag visste inte ens vilken typ av film jag var på humör för och ingen poppade ut när jag letade och letade i våra listor. Till slut tyckte jag att den där, lite äldre filmen, Brittany runs a marathon, såg mest lovande ut.

Löpning är inte ett av mina intressen så jag var lite orolig för att det skulle bli för mycket av det, men den biten fungerade oväntat bra. Jag var också an ning rädd för att det skulle bli en massa shame-blaming, men det handlade det inte alls om. Inga moralpredikningar heller. På det viset är filmen befriande oamerikansk. När jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att filmen baseras på en verklig historia, en verklig Brittany, som gjorde den här resan.

Brittany är en smart och rolig person. Hennes enda fel är att hon länge omgett sig med fel personer. Det är väldigt svårt att inte tycka om henne, trots allt. Hennes kompis Gretchen ... not so much. Med sådana vänner behöver man faktiskt inga fiender. Brittanys resa till självinsikt var berörande, på många sätt. Jag blir engagerad, jag bryr mig. Jag vill att det ska gå bra. Jag hejar helt enkelt på Brittany.

Humorn passar mig väldigt bra och jag gillar verkligen det förhållandevis osentimentala sättet att berätta om ett mycket känsligt ämne. För visst är det ju så att "det vackra folket" behandlar tjocka personer, i allmänhet, illa och i synnerhet tjocka kvinnor. Små sidoscener berättar så otroligt mycket.

Jillian Bell trodde jag inte att jag hade sett i något innan, men hon har faktiskt varit med i en del som jag har sett. Hon är i alla fall mycket bra och hon förtjänar helt klart fler, större och bättre roller.

Brittany runs a marathon får mig att må bra. Kanske inte så mycket i början, men utfallet är upplyftande. Det är en ärlig film som är mycket bättre än vad jag egentligen förväntade mig.



På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 35 406 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 21 022 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Gröna, sköna vårvindar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

De jobbiga veckorna fortsätter, men nu hoppas jag att det är den sista som börjar i morgon. Eller jobbiga kommer de nog fortsätta vara, men det hade varit trevligt med bara en jobbig grej att tänka, i taget.

Jag håller fortfarande på med samma bok som förra veckan, den är tjock och det har inte blivit mycket lästid. Förmodligen kommer jag att läsa ut den under dagen, men smakebiten kommer från nästa bok jag har tänkt läsa och jag fortsätter att undvika den där som står i hyllan bredvid mig och fullkomligt skriker att jag ska läsa den. Den förtjänar ett bättre öde än stressläsning så i stället blir det Gröna, sköna vårvindar av Christoffer Holst. Sista delen i mysdeckar-serien om Cilla Storm.

Min smakebit är från bokens början:

Natten spänner mellan vår och sommar. Kan inte bestämma sig. Ena stunden är det varmt, i nästa sekund drar en kall vind fram och ruskar om bland bladverken. Nittonåriga Sixten Axelsson vandrar planlöst omkring med händerna i de strukna kostymbyxorna. Det är ljust ute, och det är det Sixten älskar mest med sommarens antågande. Inte värmen, inte friheten. Ljuset. Att gränserna suddas ut, att mörkret inte längre inkräktar på dygnets vakna timmar. Men trots lättheten han känner i kroppen är det något som tynger honom. För Sixten står inför ett vägskäl. Det låter dramatiskt, men egentligen är det fantastiskt. Om någon vecka ska han ta sin studentexamen. Snart är han kandidat. Har behörighet att studera vidare – pröva sina vingar. Och dessutom kommer han gå ut med många vitsord. Flest Berömlig av alla i klassen, stora A:n och några enstaka Med beröm godkänd, AB. Hans föräldrar är nöjda. De har själva aldrig kommit i närheten av så bra betyg. Sixtens föräldrar är enkla arbetare. Men Sixten ska bli något annat. Det har han siktet inställt på.

Bok: Hon som älskade honom av Sara Kadefors

Författare: Sara Kadefors
Titel: Hon som älskade honom
Genre: Drama
Antal sidor: 261
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 april 2023




Första meningen: Första gången hon såg honom hände inget som tydde på att han skulle fästa sig i henne för alltid.

Baksidetext
Malena är slav under sitt starka känsloliv. Under en kris lämnar hon staden för att söka lugnet i en sörmländsk avkrok. Men mötet med den nya miljön blir allt annat än harmoniskt. Naturen känns irrationell och djuren hotfulla. Hennes enda trygghet blir familjen som hyr ut stugan och som hon från början velat hålla på avstånd. Hon tillbringar alltmer tid med mannen i huset, Nathan. Nathan är en ansvarstagande människa som gör allt för de utsatta ungdomar som han och hustrun öppnat sitt hem för. Men snart anar Malena ett mörker under hans trygga fasad, något hon känner igen och dras till. För sent inser hon vad deras oskyldiga umgänge kan innebära. Och innan hon vet ordet av hänger familjens välmående på en skör tråd.

Min kommentar
Eftersom jag var före i läsplaneringen så behövde jag en lite tunnare bok att fylla ut slutet av månaden med. Dessutom kände jag att jag inte ville ha någon mörk och tung deckare, utan (helst) något upplyftande. Det tror jag dock inte att man kan kalla Hon som älskade honom, men den blev det ändå.

Sara Kadefors och jag går way back, skulle man kunna säga. Jag gillade henne redan i Morronpasset för evigheter sedan. Hennes underfundiga funderingar och tankar passade mig väldigt bra. Av en slump så upptäckte jag för några år sedan att vi måste ha varit skolkompisar i ett par år i högstadiet. Alltså way back 🙂 Nåväl, detta är den tredje boken jag läser av henne och jag var helt säker på att jag skulle gilla.

Allt känns så vanligt och normalt här, trots (eller kanske tack vare) den känslomässiga berg-och-dalbanan. Egentligen så får vi inte veta speciellt mycket om karaktärerna, i alla fall inte i ord. Det är väldigt distanserat, men ändå otroligt nära. Jag uppskattar det här korta och koncisa berättandet, utan en massa förklaringar och utsvävningar. Det är mycket bättre när jag får känna själv och inte påtvingas andras reaktioner.

Malena är onekligen en speciell figur. Jag kan till vissa delar känna igen mig i henne, i andra inte alls. Empati är nog det ord som bäst beskriver vad jag känner för henne. Det är inte klokt vilken påverkan föräldrar har på sina barn. Hur de kan överföra sina rädslor på dem. Och de där vännerna ... de ska prompt tvinga på Malena sitt sätt att leva. Alla måste väl vilja ha man och barn och allt? Om dem tycker jag inte.

Det finns ganska många sidoberättelser och det är just precis vad de är. Vi får inte veta mycket om dem. De bara finns där i bakgrunden och lyfter fram det som är huvudtemat. Vad är ansvar? Hur mycket ansvar har man för andras liv? Andras val? Sara Kadefors lyckas få in alla möjliga ämnen utan att det känns krystat. Det är berörande på många sätt.

Klichéer finns det en del av, men klichéer är ju klichéer av en anledning. De är helt enkelt vanligt förekommande ute i verkligheten. Slutet är jag inte helt glad i. Att kalla det för ett lyckligt slut stämmer inte, tycker jag. Det finns inga vinnare i den här historien.

Hon som älskade honom är en kärleksroman, men helt utan den där passionerade låt-gå-mentaliteten som brukar överfalla karaktärerna i romance (och som jag har så förfärligt svårt för). Detta är absolut ingen romance. Här finns det eftertanke. Och omtanke. Om andra.

På Goodreads hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 146 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Hon som älskade honom: Bokgalleriet, Bokblomma och och dagarna går.

Among Us Book Tag

Den här tagen har jag hittat där jag vanligtvis hittar tags, alltså hos Vargnatts bokhylla. Inte för att jag vet vad Among Us är för något (jo, det är ett datorspel), men jag känner att det inte är ett krav.

Lobby: Name the next book on your TBR.
Ja, alltså, egentligen skulle jag vilja läsa Mattias Edvardssons senaste, Lova mig tystnad, men nästa vecka kommer också att bli en tuff vecka och jag tycker att hans böcker förtjänar mitt fulla fokus. Det får i stället blir något lättsammare, som Gröna, sköna vårvindar av Christoffer Holst. Man kan alltid lita på Christoffer Holst.

Crewmate: Name an author you trust.
Det är egentligen ganska många, men jag kan återanvända mitt svar här ovanför. Både Mattias Edvardsson och Christoffer Holst känns pålitliga.

Imposter: Name a book that betrayed you.
Om man ska hårdra det så var det egentligen inte boken som svek mig, utan förordet. Av någon anledning så placerade förlaget en analys av boken allra först, som förord. Där berättades exakt vad den som skrev förordet kom fram till att allt betydde. Det gjorde att Upp till ytan av Margaret Atwood blev helt förstörd för mig.

Tasks: Name a book that took you awhile to finish.
Jag måste nog välja Främlingen av Diana Gabaldon här. Det kändes som att det tog evigheter att läsa ut den.

Sabotage: Name a book that surprised you.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska tolka denna, surprise och sabotage hör inte riktigt ihop i mitt huvud, men det får helt enkelt bli fokus på överraskning. När jag började läsa Allting växer av Lyra Koli förväntade jag mig en bok som skulle slå in öppna dörrar och att jag skulle bli skriven på näsan vad jag skulle tycka. Inget kunde vara mer fel. En riktigt obehaglig bok.

Hett i hyllan #405

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då är det dags för ytterligare en födelsedagsbok från maj 2019.

Dubbelliv av Flynn Berry var faktiskt ett måste på min önskelista det året.

Året innan hade jag läst hennes debut, Sargad, och den var en psykologisk thriller precis i min smak. Väldigt långsamt och rejält krypande spänning. Jag hoppas att även den här boken är sådan. Jag läste en del negativa recensioner och det fick mig nog att, kanske inte tappa intresset, men i alla fall inte vara så taggad på den. Nu vet jag att många tyckte liknande saker om debuten också så egentligen borde jag nog läsa den snart. Hon finns i alla fall med på långa-listan över alternativ för min Vi möts igen-utmaning.

Så här står det på baksidan:

Claire är en hårt arbetande läkare som lever ett stillsamt liv i London. Hon är också dotter till en av Englands mest ökända misstänkta brottslingar, fast det är hon noga med att dölja.

För nästan trettio år sedan bröt sig någon in i huset där Claire och hennes familj bodde. Barnflickan hittades brutalt mördad och Claires mamma var svårt skadad. Senare hittades Claires pappas bil övergiven med blodfläckar på sätet, men ingen har sett honom sedan dess.

När polisen nu meddelar att hennes pappa har synts till rämnar Claires uppbyggda fasad. Hon vet inte om hon är dotter till en mördare eller till en oskyldig man, men hon är beredd att offra allt för att få reda på sanningen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: De rättrådiga av Tinna Lindberg

Författare: Tinna Lindberg
Titel: De rättrådiga
Genre: Thriller
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Linnea Bielke
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 april 2023




Första meningen: Ur anteckningar från radiotrafiken mellan Transairs flygplan DC-6B SE-BDY (döpt till Albertina efter en kongolesisk hitlåt) och kontroltornet på flygplatsen Ndola, tio minuter efter midnatt den 18 september 1961:

Baksidetext
Diplomaten Linnea Bielke ska inom kort tillträda sin första ambassadörstjänst och ser fram emot sitt nya liv i Kongo-Kinshasa. Under den förberedande tiden på UD gör hon ett fynd: Hon hittar dokument med ett okänt vittnesmål om flygkraschen i dåvarande Nordrhodesia 1961, där FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom.

Kort efter avslöjandet försvinner dokumenten spårlöst från Linneas tjänsterum. Hennes ambassadörstjänst dras tillbaka och det är uppenbart att någon försöker svartmåla henne. Med hjälp av Barbro Christensen, regeringens utredare i Dag Hammarskjöld-fallet, och vännen och journalisten Mia Holmström börjar hon nysta i vem som vill sätta stopp för hennes karriär.

Samtidigt försvinner en av FN:s miljöexperter i Kongo - en händelse med en särskild koppling till Linneas förflutna - och de tre kvinnorna dras in i en dramatisk, parallell historia. Spåren efter miljöexperten visar sig oväntat leda till Norrlands skogar och till hänsynslösa exploatörer som drömmer om att skapa ett svenskt Klondike.

Min kommentar
Thrillers är ju rent generellt en favoritgenre, men det finns ju några subgenrer där som jag oftast inte är så förtjust i. De rättrådiga beskrivs som en politisk thriller och jag är osäker på om jag någonsin har läst en sådan, men eftersom jag sällan gillar (för mycket) politik i några böcker så var jag skeptisk. Men ibland vill man ju bara ta ett kliv utanför den där bekvämlighetszonen och se vad man kan hitta där.

Boken ska vara första delen i en serie om Linnea Bielke, diplomat på UD. Författaren jobbar själv där, dock inte som diplomat. Det finns en fara i att skriva om en miljö som är så bekant för en själv och det är inte utan att det märks här. Saker som är solklara och betyder jättemycket för författaren betyder kanske ingenting för läsaren. Det jag tar med mig är i alla fall ett citat av självaste Dag Hammarskjöld: It is very easy to bow to the wishes of a Big Power. It is another matter to resist.. Detta var hans svar efter att Sovjetunionens regeringschef, Nikita Chrusjtjov, begärt hans avgång. Minst lika aktuellt och viktigt i dag.

Man får många historier i en här; flygkraschen 1961, kidnappningen, batterifabriken, Linneas ambassadörstjänst ... Det är de jag kommer på nu, det kan ha varit fler. Personligen tycker att det hade varit bättre om fokus hade legat på en av historierna, helt enkelt en djupdykning. Nu blev det bara både hackat och malet samt osammanhängande när man hoppar mellan karaktärer och trådar. Berättarsättet är otroligt detaljrikt, väldigt ofta helt irrelevanta saker. Jag kunde inte bry mig mindre om vilken färg det är på läppstiftet eller hur håret ligger på någon.

Linnea tycker jag inte om alls. Man kan inte kalla sig för rättrådig när man gör de val som hon gör. Man är det inte bara när det handlar om andra. Och vilken del av arbetsbefriad förstod hon inte? Det som man väl får kalla för epilog förstår jag inte alls. Varför SÄPO? När exakt framkom de egenskaperna hos Linnea? Det känns helt taget ur luften och bara där för att få till en fortsättning. Jag gillar verkligen inte händelser som sker bara för att få till något annat i historien. Utan att det på något sätt förankras.

Speciellt många karaktärer är det inte och de flesta är i stort sett omöjlig att tycka om. Barbro är väl den enda som jag gillar. De andra är allihop småsinta och missunnsamma och intrigerande personer. Jag hade inget stort förtroende för FN innan jag läste den här boken och man kan väl säga att det inte blev större nu. Och UD ... jag hoppas verkligen inte att det är så det går till där.

Det är, var för sig, väldigt intressanta och lovande historier i De rättrådiga, men alla på en gång gör att de blir ganska ytliga. Jag får inget kött på benen i någon av dem. Det är dock inte så mycket storpolitik som det låter i beskrivningen. Mer småsinta människor på en statlig myndighet. Kommer jag att läsa fortsättningen? Det är inte helt omöjligt, det skulle vara intressant att se vart det tar vägen, men det kommer inte att vara prioriterat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om De rättrådiga: Jag hittar inte någon.

Tisdagstrion: Sten, sax, påse

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Sten, sax, påse ("papper" istället för påse som i den engelska varianten går också bra) (en bok på varje)

Oh, besvärligt, men roligt!

1. Sten hade jag många att välja mellan och valet föll på Segel av sten av Åke Edwardson. Det är den sjätte delen i serien om Göteborgskommissarien Erik Winter. En serie som jag tycker borde ha större uppmärksamhet.

2. Det fanns bara en enda sax i hyllan och det är En sax i hjärtat av Marie Bengts. Ett självklart val i dag. Om du läser den så se till att ha en hel kartong vaniljhjärtan i beredskap.

3. Helt ärligt så trodde jag inte att jag skulle hitta någon på påse, men då dök Mannen med odygdspåsen av Martha Grimes plötsligt upp. Jag minns absolut noll och intet av den. Inte heller när jag läste den, men det var före 1991.

Film: Thirteen lives (2022)

Titel: Thirteen lives
Originaltitel: Thirteen lives
Genre: Drama
Regissör: Ron Howard
Manus: William Nicholson, Don MacPherson
Skådespelare: Viggo Mortensen, Colin Farrell, Joel Edgerton, Tom Bateman, Paul Gleeson
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 149 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime 14 april 2023





Handling
Räddningsmanskap från hela världen samlas i Thailand där en grupp unga pojkar och deras fotbollstränare är fångade i ett system av underjordiska grottor som svämmar över.

Min kommentar
Thirteen lives har legat på listan ganska länge. Faktum är att jag har undvikit den lite, mest för att jag tänkte att det skulle bli en riktigt jobbig film att se. Samtidigt så ville jag väldigt gärna se den. Den önskan vann till slut över oron och den här fredagen blev det dags.

Lite överraskad är jag över att det var så längesedan detta hände, 2018. Det känns inte alls som så länge. Jag kan inte påstå att jag hängde med jättemycket i rapporteringen, bara tillräckligt för att hänga med. Jag ville inte veta mer, för detta är något av det mest otäcka jag kan tänka mig. Jag vet inte om allt är sant, men allt jag kände till fanns med i alla fall.

Fokus här ligger på själva räddningsaktionen, inte på hur hemskt det måste ha varit. För samtliga. Vilket faktiskt gör det ännu mer kännbart och tydligare. Den underliggande skräcken försvinner inte i bruset av grandiosa scener. Inte ens stjärnorna som spelar dykarna tar fokus från det som är viktigt. De är bara verktyg. Detta är en äkta superhjältefilm. Med äkta superhjältar. Utan divalater. Utan glittrig stjärnglans.

Filmen är väldigt lång, 2,5 timmar, men jag tappar aldrig intresset. Den håller mig i ett järngrepp. Ibland är jag andlös. Jag kan inte ens börja föreställa mig fasan. Det är klaustrofobiskt, hemskt och berörande. Jag har ju en släng av klaustrofobi, vilket så klart gör det hela värre.

Människan kan verkligen vara så bra och osjälvisk som Thirteen lives visar. Jag gillar verkligen filmer där mänskligheten får visa sig från sin allra bästa sida. Det är vackert att se och det får mig att må bra, mitt i allt det otäcka. Många känslor går jag igenom under filmens lopp. Det är en riktig känslomässig berg-och-dalbana. Och då visste jag ändå hur det slutade. Det ar precis så jobbigt att se som jag föreställde mig, men det är väl värt det.



På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 50 234 betyg).
På IMDb hade den 7,8 i genomsnitt (beräknat på 59 362 betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Ull

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en jobbig vecka, med mycket planering kring den kommande flytten. Nu börjar det mesta falla på plats vad gäller den i alla fall. Det är dock inte det enda som sker just nu, men jag försöker hålla näsan över vattenytan. Ibland sjunker jag, men än så länge har jag kommit upp igen 😁

Det finns egentligen en annan bok jag helst skulle vilja läsa nu, men jag vill att den ska ha mitt odelade fokus och då är det ingen bra tid, för tillfället. I stället plockar jag fram en riktigt het hyllvärmare. Ull av Hugh Howey såg jag precis överallt under ett besök i norra England 2013. Året efter kom den på svenska och då var jag inte sen att önska mig den i födelsedagspresent. Sedan dess har den stått där i hyllan. Alltså i nästan exakt nio år. Jag har väl lite tappat lusten att läsa den, eftersom den ingår i en serie och de efterföljande delarna har inte översatts. Nu kände jag ändå att det kunde vara dags att ta tag i den.

Min smakebit är från bokens början:

Barnen lekte medan Holston gick mot sin död; han kunde höra skriken, de där som bara lyckliga barn får ur sig. Medan de rasade och dundrade omkring högre upp tog Holston god tid på sig, steg för steg, metodiskt och långsamt. Det klingade metalliskt i trappstegen när han tog sig uppför spiraltrappan i de gamla kängorna.

Bok: Himmel över Alaska av Kristin Hannah

Författare: Kristin Hannah
Titel: Himmel över Alaska
Genre: Drama
Antal sidor: 541
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The great alone
Översättare: Camilla Jacobsson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 april 2023




Första meningen: Den våren föll regnet i kraftiga vindbyar som fick takpannorna att skallra.

Baksidetext
Det blir inte första gången trettonåriga Leni flyttar när hennes impulsive pappa bestämmer att familjen ska bosätta sig i Alaska. Han vill att de ska göra ett nytt försök på ett nytt ställe, för att försöka få ordning på allt. Också Leni hoppas att tillvaron ska bli bättre i den ärvda stugan i vildmarken – så mycket stormigare kan det i alla fall inte bli. Den första tiden verkar lovande. Men när vintern kommer sänker mörkret sig över familjen.

Min kommentar
För nästan exakt tio år sedan läste jag en bok av Kristin Hannah, som jag inte gillade speciellt mycket. Under åren som gått så har jag sett att många ändå gillar hennes böcker och när sambon hittade Himmel över Alaska i bokhyllan på jobbet (där de fick plocka med sig, om de ville) så sa jag till honom att ta den. Just den verkade många tycka om. I år fick hon vara med i min Vi möts igen-utmaning.

Jag har så länge jag kan minnas varit lockad av Alaska och jag kan inte påstå att den lockelsen blev mindre efter att ha läst den här boken. Tvärtom, faktiskt. Naturen är en minst lika viktig karaktär som människorna och här kryllar det av otroliga miljöbeskrivningar. Om jag hade haft obegränsat med semester så skulle jag omedelbart bokat den där resan som jag har kikat på så många gånger. En sak som jag ställer mig lite frågande inför är att det görs så stort nummer av de långa och mörka vintrarna. Homer, staden som ligger i närheten, ligger på 59:e breddgraden. Då hamnar man ungefär i höjd med Stockholm. Efter lite googling så verkar vädret vara i det närmaste likvärdigt. Kanske måste man vara amerikan för att tycka att det är svårt att leva med.

Ett av mina stora problem med den förra boken jag läste av henne var att hon verkligen utnyttjade det här med att trycka på "rätt" knappar. Ofta. Det är något jag ogillar väldigt mycket, eftersom jag känner mig manipulerad då. Det blir så otroligt amerikanskt och dramatiskt, ofta lämnar det bara en fadd smak i munnen. Historien hade klarat sig utmärkt utan det. Den har tillräckligt med substans och är helt klart tillräckligt hemsk. Faktum är att jag nog blir lite avtrubbad av alla hemskheter som händer och jag kan inte ta till mig allt.

Det känns som att relationerna är trovärdigt beskrivna. Kanske är det lätt att fördöma mamma Coras oförmåga att lämna sin man Ernt, men jag tror att det kan vara svårt att se det onormala när man är mitt i det. Gränserna flyttas hela tiden och till slut blir det liksom normalt. Det är i alla fall mycket komplexa relationer i den familjen. Det gör på riktigt ont i hjärtat av att läsa hur de behandlar Ernt med silkesvantar, hur de smyger omkring i hörnen och tassar på tå för att inte reta upp honom. Ingen ska behöva ha det så.

Man skulle kunna kalla den här boken för en studie i hur illa det kan gå när man inte har någon psykvård. Jag är inte jätteinsatt i hur soldaterna som kom tillbaka från Vietnam behandlades, men jag har förstått det som att det är något av en skamfläck i den amerikanska historian. Här är det dessvärre också så att sjukdomen förstärks av andra människor, som uppmuntrar sjuka tankemönster. Foliehattar, konspirationsteoretiker och fanatiker gör mig alltid rädd. Det är nästan det som skrämmer mig mest och här finns det några av den sorten. De är så otroligt passionerade i sin tro. Tänk om de hade lagt den energin på något vettigt.

Kristin Hannah förvaltar sin andra chans ganska väl med Himmel över Alaska, även om jag tycker att boken ofta balanserar på det alltför sentimentalas gräns och ibland tippar det över på fel sida. Allra värst blir det de sista 150-200 sidorna eller så, då blir det på tok för tårdrypande. Utan det så hade det här varit en riktigt bra historia. Här visas i alla fall mänsklighetens bästa och värsta sidor.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,39 i genomsnitt (beräknat på 637 998 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Himmel över Alaska: Lottens bokblogg (engelsk upplaga), Bokstunder och Barnboksbloggen.

En efterlängtad bok

När jag kom hem efter en veckas semester så hoppades jag så att det skulle ligga en bok och vänta på mig. Inte en bok, som i vilken som helst, utan den boken. Den som jag väntat så länge på.

Jodå, det låg en postavi på hallmattan och redan dagen efter hämtade jag ut försändelsen. Och visst var det den! Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson har jag väntat på ända sedan jag fick veta att han höll på att skriva den. När jag testläste den i höstas så var den redan väldigt bra. Nu har jag i och för sig hört att typ allt är ändrat i den, men jag tror inte att jag behöver vara orolig. Jag hoppas så att jag ska hinna läsa den nu i maj, men det händer så otroligt mycket saker i livet just nu att det inte finns så mycket tid för läsning.

Hett i hyllan #404

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här kommer ännu en födelsedagsbok från maj 2019.

Kastanjemannen av Søren Sveistrup lockade mig nog av den enda anledningen att den är dansk. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Boken har till och med blivit en hyllad TV-serie och när den kom så plockade jag faktiskt fram boken och ställde den i min prioriterade hylla (jag får nog sluta kalla den för det, det verkar inte funka). Där har den då stått sedan hösten 2021. Man skulle kunna tänka sig att jag tog med denna när jag äntligen ska få besöka Köpenhamn igen, i sommar. Om det inte hade varit så att jag har tänkt mig en helt annan bok då. Kanske ska jag helt enkelt plocka med mig två. Men så länge ska vi inte vara där och det brukar inte heller bli så mycket läst på de här små resorna.

Så här står det på baksidan:

En kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn. Vid kroppen finner man en liten figur gjord av två kastanjer och tändstickor. När figuren undersöks upptäcker man fingeravtryck från en ung flicka som spårlöst försvann för mer än ett år sedan.

Samtidigt som polisen jagar en mördare letar de också efter spår som kan leda dem till den lilla flickan – tänk om hon fortfarande lever?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Nattfalkarna av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Nattfalkarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 305
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The night hawks
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 13
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2023




Första meningen: Det är så mycket blod - det är blodet han aldrig kommer att glömma.

Baksidetext
En grupp metallsökare som kallar sig Nattfalkarna är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Den döde är en pojke från trakten. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog. Det dröjer inte länge förrän Ruth gräver fram kvarlevorna av en enorm hund i trädgården till det stora huset. Lokala sägner berättar om en svart hund som visar sig för människor innan de dör. Alla ledtrådar för Ruth och Nelson tillbaka till gården. Ruth är inte lättskrämd, men Black Dog ger henne kalla kårar ...

Min kommentar
Serien om Ruth Galloway är en av mina verkliga favoriter. Ändå så kan det gå ganska lång tid innan jag läser böckerna (som jag alltid köper/önskar mig) och då är det lämpligt att ta med dem i min Finish That Series-utmaning. I år är det tredje gången jag tagit med den. Nattfalkarna är trettonde delen och serien är still going strong, kan man säga.

För mig är det lite samma känsla jag får när jag läser dessa böcker som jag får när jag läser Louise Pennys om Armand Gamache. Det känns som att komma hem efter att ha varit bort ett tag. Att man träffar gamla vänner och hänger med dem, precis som man alltid gör när man träffas. Här är det verkligen inte deckargåtan som är det viktiga (även om den också är spännande), utan det är allt runtomkring.

Miljön är, precis som vanligt, otroligt lockande och intressant. De där saltängarna i Norfolk ropar nästan på mig och jag blir oerhört sugen på att åka dit och se dem med egna ögon. Jag har vandrat omkring lite på Google Maps, både i King's Lynn och ute vid kusten, men det blir ju inte riktigt samma sak. Tyvärr.

Trots att det är mycket annat än polisarbete så blir det inte för mycket privatliv och/eller vardagsproblem. Det är helt enkelt en bra balans. Ganska oblodiga historier är det också, så även den räddhågade kan läsa de här böckerna. Oftast ställs man inför ett fullbordat mord, där man hittar en död kropp. Tyvärr så blir det återigen så att huvudpersoner hamnar i livsfara. Tråkigt och verkligen överanvänt. Som en extra krydda så förekommer det lokala myter som är ett trevligt och lite mystiskt inslag.

Här finns ju ett antal återkommande karaktärer och jag tror minsann att jag gillar dem allihop. Clough är inte med så mycket och jag saknar hans humor (och hans ätande). Cathbad är en helt underbar figur och han är, som vanligt, med alldeles för lite. Jag hade gärna haft honom som vän. Naturligtvis så bör (måste) man läsa serien i rätt ordning. Det händer så mycket med både karaktärer och relationer att behållningen måste betraktas som minimal om man hoppar in mitt i.

Som jag nämnt tidigare så är det inte deckargåtan som är det viktiga, men jag har för mig att alla böcker har varit mer eller mindre kluriga. Det är inga problem att veta vem som inte är mördaren, men det är betydligt svårare att gissa vem som faktiskt gjorde det.

Det är befriande att läsa Nattfalkarna, här har vi äntligen en självständig, litterär, kvinna, som har ett eget liv. Vars mål inte är att träffa en man. Även om nu Ruth ältar allt med Nelson ganska mycket. Det är svårt att överhuvudtaget börja gissa hur deras relation ska sluta. Går det ens att få lyckligt? Är det ens önskvärt? Jag har hört ryktas om att femtonde delen ska vara den sista så det dröjer väl inte alltför länge innan jag får veta.

På Goodreads hade den 4,30 i genomsnitt (beräknat på 15 084 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nattfalkarna: Bokstunder, Tofflan och enligt O.