Smakebit på søndag: Den svavelgula himlen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I fredags kom vi hem efter den tretton dagar långa bussrundturen och vi har sett så otroligt mycket vackert. Speciellt norra Norge var så vackert att det faktiskt gjorde lite ont i ögonen. Jag har inte hunnit titta på alla foton än, men där finns många skrivbordsbilder att välja på. Vi hade inte alltid tur med vädret, men den allra viktigaste dagen, då vi var på Nordkap, strålade solen från en molnfri himmel. Tyvärr så är det omöjligt att undvika att bli sjuk när man sitter så nära så många andra människor så länge så vi fick med oss lite oönskat sällskap. Tack och lov blev vi inte sjuka förrän de två sista dagarna. Men det blev faktiskt lite komik över det hela när nästan alla i hela bussen sitter och snörvlar och hostar. Som vi ju gjorde mot slutet.

Eftersom resan hemåt gick genom Finland så tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på att läsa Kjell Westös Den svavelgula himlen på hemvägen. En bok som faktiskt finns med i min Boktolva i år och den hamnade där redan innan jag visste att vi skulle besöka Finland. Ibland blir saker bara som de ska, utan att man ens försöker. Jag har inte läst många finska böcker och faktum är väl att jag inte har gillat någon av de jag har provat på. Denna verkar faktiskt inte vara något undantag.

Min smakebit är från början av boken:

Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.
    Ett radhus på Drumsö, längst ute i söder nära Mörtnäs. Bostaden var rymlig och byggd i två plan.
    Mitt arbetsrum låg upptill, i fil med vardagsrummet, och vette ut mot Västerviken och Ormkobbarna. Det var vad jag drömt om hela livet, att bo i stan med utsikt mot havet.

Bok: Koka björn av Mikael Niemi

Författare: Mikael Niemi
Titel: Koka björn
Genre: Drama
Antal sidor: 451
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2024




Första meningen: Jag vaknar i en vidsträckt tystnad.

Baksidetext
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Min kommentar
Juni planerades att bli månaden då jag bara läste böcker från den norra delen av Norden. Riktigt så kommer det inte att bli, men nästan. Koka björn kvalificerar sig i alla fall. Den har stått i hyllan i många år och jag tyckte det kunde passa bra att läsa den nu.

Av Mikael Niemi har jag läst minst en annan bok innan, det kan vara två. Fallvatten, som jag vet att jag har läst, är en helt annan sorts bok än denna. I alla fall till det yttre. Tittar man lite närmre så handlar de båda två om människor och psykologi. Man skulle eventuell kunna kalla den här boken för deckare, för den påminner väldigt mycket om Sherlock Holmes och dr Watson. Ända ner till den ständigt närvarande pipan.

Jag hade lite svårt att komma in i boken från början. Det var lite segt där. Tempot är extremt långsamt och det passar perfekt till berättelsen. Tyvärr så blir det mycket upprepningar och filosofiska funderingar. Speciellt Jussis långa avsnitt med grubbel skulle jag mestadels ha klarat mig utan. Och så har vi det här med liknelserna. De är så många att hälften hade varit nog. Många av dem är dessutom av typen som inte säger mig någonting. Det blir väldigt tjatigt efter ett tag, när hela texten är strösslad med dem.

Karaktärerna är ganska endimensionella. Antingen så är man god eller så är man ond. Det finns ingen mellanting. Och Jussi är faktiskt läskig. Han smyger omkring i skogarna och spionerar på, i synnerhet, unga vackra kvinnor. Eller specifikt en av dem. Jussi är den som är berättare i de tre första av de fyra delarna som historien är uppdelad i. Varför det är fyra delar har jag ingen aning om, jag kan inte se någon anledning där. I den fjärde delen så blir prosten plötsligt "jag".

Vad den här berättelsen skulle handla om hade jag nog inte klart för mig, men att prosten i boken ska föreställa Lars Levi Læstadius står klart bara en bit in. Jag tycker det är vanskligt att skriva fiktion om en verklig person. Att han var präst är väl allmänt känt och kanske även det att han var botaniker, men var han också en utomordentlig kriminaltekniker? Som dessutom är flera decennier före sin tid när det handlar om forensik. Bilden av Laestadius stämmer i alla fall inte riktigt med vad jag kände till sedan tidigare, men jag kan tänka mig att den här sympatiska skildringen behövs som motvikt.

Som deckare så är Koka björn medelmåttig. Som berättelse om levnadsvillkoren för fattiga i Norrbotten är den betydligt bättre. Den handlar inte så mycket om rörelsen Laestadius startade, utan mer om vilken fena han var på att lösa brott. Tyvärr så är den lite för lång och jag vågar inte säga att jag har lärt mig något under läsningen. Jag vet ju inte vad som är sant. Det är svårt att sätta betyg på den. Vissa delar är en solkar fyra. Andra är det inte. Ibland blir det helt enkelt för många ord och precis som berättelsen tappar jag fokus och fladdrar iväg ibland.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 5 324 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Koka björn: Bokstunder, Carolina läser och Peter Westberg

Kommande böcker juli 2024

Men oj! Så här mycket intressant brukar inte släppas i juli. Och två måste-ha böcker.

Vi som klarade oss av Karin Alfredsson
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 254
Utgivningsdatum: 2024-07-08
Förlag: Brombergs

Från Bokus
Det var aldrig meningen. Det som skulle ha blivit en fredlig klimataktion med ett livsviktigt budskap, blev en katastrof. Ett naivt attentat med fruktansvärda konsekvenser. Bengalerna skulle ju bara varit symboler. Liksom ambulansen.

Senare skulle händelsen beskrivas så här:
"Detonationen var mycket kraftig och hördes mer än tre kilometer bort. Efter några minuter kom fler smällar. Två personer avled omedelbart, två skadades svårt, och en av dem dog på väg till sjukhuset. Alla fönster i folkhögskolans cafédel krossades av tryckvågen."

Det betraktades som ett mirakel att inte fler drabbades. Att det var så många som klarade sig. Det här är berättelsen om dem - de elever, skolpersonal, anhöriga, poliser, brandmän och aktivister som "klarade sig". Eller ...?

Jag är alltid nyfiken på Karin Alfredssons böcker, även om jag har halkat lite efter i läsningen av dem.

---

Så du vill ha det mörkare av Stephen King
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 639
Utgivningsdatum: 2024-07-23
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Danny Coughlin plågas av en mardröm så verklig att den snarare liknar ett varsel: en utsvulten hund som biter och drar i ett illa nedgrävt kvinnolik. När Danny kör till den övergivna bensinmacken han sett i sina syner upptäcker han till sin fasa att drömmen blivit verklighet. Hur ska han kunna förklara fyndet för polisen utan att själv bli misstänkt för mord?

"Danny Coughlins onda dröm" är en av tolv mästerliga nya noveller av Stephen King, som inte väjer för mörkret i människan. Bland dem finns också "Skallerormar" - en uppföljare till Kingklassikern "Cujo". Som King själv skriver till sina läsare i bokens efterord: "Så ni vill ha det mörkare? Bra. Det vill jag också."

En ny King!

---

Tretton av Steve Cavanagh
Genre: Thriller
Serie: Eddie Flynn (4)
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2024-07-18
Förlag: Norstedts

Från Bokus
I domstolen på Manhattan i New York ska århundradets mordrättegång snart börja. Vid försvarsbänken sitter advokat Eddie Flynn tillsammans med sin klient, Hollywoodstjärnan Bobby Solomon. Allting pekar på att Bobby har mördat sin fru och sin säkerhetschef, och Bobby är dessutom en skicklig skådespelare - ändå är det något som får Eddie att tvivla på hans skuld. På en av de tolv platserna i juryn sitter Joshua Kane. Han är speciell. Det sa i alla fall alltid hans mamma. Att döda faller sig naturligt för honom, och han har dödat för sin plats i juryn. För Kane har en plan. Ett högre syfte. Nu ska en oskyldig man dömas för mord, och Kane tänker njuta av varenda sekund.

Men vad är detta? Det låter ju jätteintressant. Tyvärr så verkar det här vara ännu en av de där serierna som har rörig utgivning. Den är inte första delen som det står hos Bokus, utan den fjärde.

---

Den lilla skolan på klippan av Jenny Colgan
Genre: Feelgood
Serie: Maggie Adair (1)
Antal sidor: 302
Utgivningsdatum: 2024-07-18
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Det är underbart soligt när läsåret börjar på internatskolan Downey House. Maggie, den nya läraren på skolan, är fast besluten om att hon ska ingjuta hopp och framtidstro i sina elever. Men kommer hennes engagemang i skolan gå ut över förhållandet till hennes trygga, pålitliga och lite tråkiga sambo Stan? Inte blir det enklare när hon möter David McDonald, läraren på pojkarnas internatskola som ligger på andra sidan kullen.

Simone har kommit in på skolan med hjälp av ett stipendie, och hennes mål är att jobba hårt och göra sina föräldrar stolta. Fliss är i sin tur rasande. Hon vill inte alls gå på internatskola och hatar att vara så långt hemifrån. Medan Simone gör allt för att passa in gör Fliss allt för att ta sig därifrån.

Hon fullkomligt spottar ur sig böcker och jag hänger inte alls med i den takten. Men nyfiken blir jag.

---

Storebror av Skúli Sigurðsson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 528
Utgivningsdatum: 2024-07-22
Förlag: Modernista

Från Bokus
En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavik. Journalisten Emil Thorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som »Våldtäktsman« och »Pedofil«. Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet.

Gärningsmannen får snart namnet Storebror och den samlade jakten präglas av maktkamp, dels på tidningen - där chefredaktören motsätter sig Emila och Magneas publiceringar - men också inom Reykjavik-polisen, där den erfarne kriminalaren Hé inn frånkopplas fallet när han vill undersöka en möjlig läcka från polisens sida, om personer dömda för sexualbrott.

Ännu en isländsk författare, men en som verkar skriva många fler ord än de andra jag hittills har träffat på.

---

Ordet är mord av Anthony Horowitz
Genre: Kriminalroman
Serie: Hawthorne & Horowitz (1)
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2024-07-08
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En vacker vårmorgon går den förmögna änkan Diana Cowper in på en begravningsbyrå i London. Hon är där för att arrangera sin egen begravning. Sex timmar senare hittas hon död i sitt hem, strypt med ett gardinsnöre.

Den excentriske privatdetektiven Daniel Hawthorne tar sig an fallet, och söker en författare för att hjälpa honom att dokumentera det mystiska mordet - han vänder sig till Anthony Horowitz. Tillsammans försöker den temperamentsfulle Hawthorne och den medgörlige Horowitz att lösa fallet. Men det står snart klart för författaren att hans partner ruvar på sina egna hemligheter.

Jag har aldrig hört talas om den här serien, men den verkar ha några år på nacken. Dock är Anthony Horowitz ett bekant namn för mig, men då som manusförfattare.

---

Älskarinnan av Monica Rehn
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-07-10
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Stjärnadvokaten Manfred Berg skjuts ihjäl i centrala Stockholm och genast fylls nätet av rykten. Det sägs att Manfred var på väg att ta ut skilsmässa och omgivningens dom är tydlig: Julia, golddiggern som gift in sig i den förmögna familjen Berg, måste vara inblandad i hans död.

Julia famlar för att få ihop tillvaron och på begravningen träffar hon Jack, en barndomsvän till Manfred. Snart blir Jack den trygghet både Julia och hennes tvåårige son Adam behöver. Tillsammans flyr de från blickarna och anklagelserna i Stockholm och bosätter sig på Manfreds ensligt belägna släktgård.

Men allt förändras när Jacks gamla vänner Matti och Christine dyker upp. Mot Julias vilja stannar de kvar och tar sig allt större friheter. När Jack plötsligt lämnar gården inser Julia att hon inte kan lita på någon. Långsamt går det upp för henne att det hela tiden funnits en plan. En plan med ödesdigra konsekvenser.

Ännu en bok av henne alltså. Jag har bara läst debuten.

---

Fyra famnar under marken av Christina Larsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Agenturen (4)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2024-07-17
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Äntligen har Louise och Max Olsen rentvåtts från alla brottsmisstankar och är tillbaka i Göteborg. Max driver Agenturen och kontaktas av en person som insisterar på att han ska leta upp en affärsman som tros vara avliden efter en dramatisk konkurs under finanskrisen. Vem har något att vinna på att han är i livet?

Louise, som tröttnat på att vara sjukskriven, är tillbaka vid polisen, men är hon redo? En tandläkare hittas död och Louise och hennes kollegor börjar gräva i hans förflutna. Här tycks finnas en koppling till fallet som Max åtagit sig. Sanningen visar sig vara mer utstuderad än vad Max och Louise har kunnat föreställa sig. Hur långt är en människa beredd att gå för att skydda sig själv och sina väl bevarade hemligheter?

Den här serien har jag inte börjat läsa än, men den finns på min lista. Den utspelar sig ju i Göteborg.

---

Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser
Genre: Kriminalroman
Serie: Barbarotti (9)
Antal sidor: 331
Utgivningsdatum: 2024-07-30
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Det är försommar och betygssättningstider i Kymlinge. Idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling bestämmer sig en kväll - på tvärs mot sina vanliga kosthållningsregler - för att beställa hem en pizza. Innan pizzan hunnit kallna ligger han död i sin egen hall. Två skott i bröstet, ett i huvudet. Kriminalinspektör Borgsen, ofta kallad Sorgsen på grund av sin dystra framtoning, får fallet på sitt bord då han bor i samma bostadsområde. Han lider dock av sviterna efter covid och har svårt att sköta sitt jobb. När ett andra mord inträffar praktiskt taget nedanför Borgsens balkong är det dags för kollegorna Barbarotti och Backman att rycka in på allvar. Kopplingen mellan de bägge morden är oklar och kanske har någon ställt sig frågan: Är det alltid fel att döda?

Va? Ännu en Barbarotti? Så klart.

---

Bättre än på film av Lynn Painter
Genre: Romance
Serie: Better than the movies (1)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2024-07-16
Förlag: Modernista

Från Bokus
Det var längesen den eviga dagdrömmaren Liz Buxbaums hjärta först fångades av Michael, men han lade aldrig riktigt märke till henne innan han flyttade. Nu är han tillbaka i stan och Liz är beredd att göra allt som krävs för att hamna på hans radar - till och med bli vän med Wes Bennet.

Den irriterande attraktiva grannen i huset bredvid skulle kunna framstå som en potentiell huvudkandidat till hennes rom-com-fantasier, men Wes har varit en plåga sedan barndomen. Upptåg med grodor och halshuggna trädgårdstomtar har inte direkt gjort honom till pojkvänsmaterial. Men av någon anledning är Michael och Wes vänner, vilket betyder att Wes är Liz väg att komma närmare Michael.

Liz börjar umgås med Wes, och tillsammans börjar de smida planer för att få Michael att upptäcka henne. Men någonstans på vägen slås Liz av att hon faktiskt gillar att umgås med Wes - och när de fortsätter att närma sig varandra måste hon omvärdera sina egna tankar om vad kärlek är.

Denna kallas rom-com. En genre jag verkligen gillar när det gäller film. Jag har svårt att tro att det blir lika bra i en bok, men jag är beredd att prova.

Hett i hyllan #463

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tredje och sista olästa från min födelsedag i slutet av maj 2021.

Här kommer då ännu en favoritförfattare med hyllvärmare i mina hyllor; Senare av Stephen King.

Jo, jag nästan skäms lite över att ha oläst böcker av honom. Och detta är inte den enda. Jag skyller på att han är oerhört produktiv. Detta är en ovanligt tunn bok (sidmässigt, alltså) för att vara King. Bara lite drygt 250 sidor. Hans korta berättelser brukar väldigt ofta vara de allra bästa (inte alltid helt sant, men ofta), så jag ser verkligen fram emot att läsa den. När nu det blir.

Så här står det på baksidan:

Ibland betyder "växa upp" att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Med bergens andetag av Therese Widenfjord

Författare: Therese Widenfjord
Titel: Med bergens andetag
Genre: Drama
Antal sidor: 432
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 29 maj 2024




Första meningen: Det är en konstig dag redan från början, för ägget jag får till frukost har två gulor.

Baksidetext
Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?

I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.

Min kommentar
Ibland läser jag böcker som många/en del kanske tycker inte är min genre, men tro det eller ej så har jag inte alltid läst deckare. Och inte heller har jag för vana att rata en hel genre (jo, det finns nog något enstaka undantag) för hur det än är så finns det bra böcker i alla genrer och jag uppskattar alltid en bra berättelse. Oavsett genre. Det gäller bara att hitta de där guldkornen. Med bergens andetag hade jag nog faktiskt inte läst, om det inte hade varit väldigt speciella omständigheter.

I februari så var jag på läsretreat i Varberg och där skulle bokcirklas om just den här boken. Jag hade faktiskt tänkt läsa den till dess, men upptäckte att e-boken inte skulle släppas förrän i april. Trots att jag inte hade läst den så var jag med under samtalet, där också författaren var med. Det är ingen överdrift om jag säger att jag blev riktigt sugen på att läsa den efter det. Egentligen så hade jag tänkt läsa den redan i april, men då fanns inte tid. Så det fick bli i maj i stället.

Jag gillar verkligen det långsamma berättandet. Det händer ingenting, men samtidigt så händer det massor. Att naturen är ständigt närvarande tycker jag också om. Jag är vanligtvis inte ett fan av detaljerade miljöbeskrivningar, men här är de en del av historien. Dessutom så tillför de något.

Nick är lite svår att känna empati för. Han verkar göra saker utan att fundera över konsekvenserna. Han bara flyter med, tar den enklaste vägen. En ack så vanlig människotyp. Han utvecklas dock och blir en bättre människa. Jag tror att det är svårt att undvika när man umgås med någon som Ellie. Nicks fru Kate är ett exempel på den typ av människa som också blir allt vanligare. Där yta är allt.

Ellie är den som vinner mitt hjärta. Så enkel och okomplicerad. Den enda som, från början, förstår vad som egentligen är viktigt i livet. Om någon har snälla ögon, ja, då är det också så att den personen är snäll. Faktum är att jag själv alltid har gått efter just det, speciellt när det gäller djur. Ellie är så kärleksfullt skildrad. Jag har ingen aning om hennes tankar och agerande är trovärdiga, men det känns bra.

Länge funderade jag på hur Ellies och Nicks vägar skulle korsas. Att de skulle göra det förstod jag ju. Det tog ett tag, men till slut blev det också så. Det var riktigt intressant att följa dem var för sig så länge.

Scenen med urnan var så fint skildrad, så lågmäld och respektfull. Det var inte bra att läsa just den biten när man sitter på bussen. Den berörde mig på riktigt. Eventuellt så skulle jag kunna ha lite invändningar mot "spökbiten", som dyker upp med jämna mellanrum. Till att börja med var den bara i bakgrunden och då tyckte jag att den passade in bra. När den senare blev mer handgriplig så blev det lite för mycket för mig.

Med bergens andetag är i det närmaste en perfekt debut. Den har så många bottnar. Så mycket att fundera på och beröras av. Jag läser gladeligen mer av den här författaren.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 187 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Med bergens andetag: Lottens bokblogg, och dagarna går och enligt O

Tisdagstrion: Böcker med titlar som börjar på P

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker med titlar som börjar på P

Vilket spännande tema! Varför just P, undrar ju jag. Så klart. Nåväl, jag kollade snabbt igenom mina böcker och det visade sig att jag hade fyra fullpoängare på P. Vilket ju skulle kunna ställa till med problem, men den fjärde passar in i ett senare tema så den får vänta ett par veckor.

1. Patient 67 av Dennis Lehane höll på att göra mig knäpp. Jag fattade inte alls hur allt hängde ihop. Förrän precis innan det avslöjades i klartext. Jag minns fortfarande hur jag drog efter andan. Den utspelar sig sommaren 1954. På Shutter Island ligger Ashecliffe Hospital, ett hårdbevakat sjukhus för mentalsjuka brottslingar. Nu har en av dem lyckats fly därifrån. Kriminalaren Teddy Daniels kallas dit för att tillsammans med sin kollega Chuck Aule ta hand om fallet.

2. Papillon av Henre Charriére golvade mig nästan. En sann historia om Papillon, som lyckades fly från fängelset på Franska Guayana. Nionde gången han försökte.

3. Pestens tid av Stephen King är ju självklar här. Det är alltid den jag svarar när någon frågar vilken som är den bästa bok jag har läst (en urbota korkad fråga, tycker jag). Handlingen kan tyckas vara om när hela civilisationen slås ut av en superinfluensa på bara några veckor. Men egentligen så handlar den om gott och ont.

Film: A tourist's guide to love (2023)

Titel: A tourist's guide to love
Originaltitel: A tourist's guide to love
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Steven K Tsuchida
Manus: Eirene Donohue
Skådespelare: Rachael Leigh Cook, Scott Ly, Ben Feldman, Missi Pyle, Quinn Truc Tran
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 24 maj 2024





Handling
Efter ett oväntat uppbrott från en femårig relation accepterar Amanda, chef på ett stort reseföretag, ett uppdrag: att inkognito åka med en rundresa i Vietnam med ett företag som hennes chef vill lägga bud på. Längs vägen upplever hon spontana äventyr, eftersom resplanen inte alltid fungerar. Resan går utanför den upptrampade stigen, vilket till en början ställer till med problem för Amanda, som varken gillar spontanitet eller tappad kontroll.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag plockat ut tre olika filmer, samtliga romantiska komedier (typ), på tre olika streamingtjänster. Sedan fick sambon välja streamingtjänst. Han valde Netflix och det var där A tourist's guide to love fanns. Så kan man faktiskt också lösa problemet med fredagsfilm.

Jag är osäker på om jag hade koll på att resan skulle gå till Vietnam. Då hade den nog faktiskt klättrat i filmlistan. Vietnam har alltid lockat mig, det verkar så otroligt vackert där (och god mat finns det också). Den här filmen är som en lång reklamfilm för Vietnam, för ovanlighetens skull så är den nämligen inspelad där den påstås utspelas. Så lockelsen blev inte direkt mindre av den här filmen.

Detta kan nog kvalificera sig som den mest underliga rundresa jag någonsin har sett. Ibland trodde jag nästan att det bara var reseledaren och en resenär med på resan. De andra är knappt med, inte ens som bakgrund nästan. För mig blir det lite märkligt att en reseledare har tid att ägna i stort sett all tid åt en enda deltagare. Om jag hade varit en av de andra så skulle jag inte ha uppskattat det. Men än märkligare är det nog att, som en helt vanlig resenär, ge reseledaren en mapp med utflyktsmål och rutt.

Även i något så lättsamt som en romantisk komedi så finns det en del tänkvärt att hämta. Som den självklara skillnaden mellan en turist och en resenär: A tourist wants to escape life. A traveller wants to experience it. Och att det borde vara så att alla resebolag ansträngde sig för att få in lite av det autentiska i landet man besöker. Alltså inte bara besöka de vanliga turistfällorna. Och att det är bra att alltid ha en plan B. Här är det mest det oförutsedda som håller sig kvar i minnet.

Hela filmen så funderade jag på varför i hela friden han som spelar John (Ben Feldman) var så bekant. Nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att det ju är han som är med i Superstore. Även Rachael Leigh Cook, som spelar Amanda, har jag tydligen sett i en film för några år sedan, men jag kan inte påstå att jag minns vare sig henne eller filmen. I övrigt så tycker jag att alla gör en bra insats. De kan ju inte hjälpa att manuset inte är trovärdigt.

A tourist's guide to love är underhållande, förutsägbar (så klart) från start till slut och inte helt utan charm. Historien och upplägget är dock så osannolikt osannolikt att det bara blir konstigt för mig.


På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 7 845 betyg).
På IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 7,1K betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Kautokeino, en blodig kniv

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag befinner mig just nu på resande fot, i Nordnorge. I kväll ska vi faktiskt åka ända upp till Nordkap och jag hoppas verkligen att det blir någon midnattssol där. För någon sådan har vi ännu inte sett. Det har regnat större delen av tiden och resten har molntäcket varit tjockt. Lite sol har vi sett, kanske en timme sammanlagt, men det har varit under dagtid. I övrigt så har resan varit fantastisk.

Nu har det varit full rulle på böckerna som utspelar sig här uppe i norr och det var rena turen att jag kastade in en till, redan innan vi reste. Den jag kastade in som extra var Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson. Första delen i trilogin(?) Kautokeino. En bok som har stått i min hylla i tio år och nu visar det sig att vi ska till just Kautokeino i morgon. Så märkligt det kan bli.

Min smakebit är från sida 226:

    När jag räckte över kopian av polisanmälan till mamman, såg hon först på sin man och tog sedan tveksamt emot papperen. Hon läste inte, gjorde inte ens ett försök. Höll dem bara obeslutsamt i handen.
    - När hon flyttade till Karasjok, så bestämde hon sig för att låta anmälan stå kvar. Hon sa att hon pratat med nån advokat. Men sen hörde vi inget mer.
    Hon hällde upp i kopparna och blev stående på golvet med pannan i handen.
    - Så ringde dom från polisen och sa att hon var död.
    Pappan böjde sig ner vid bordet och började samla samman tomglasen i pappkartongen.
    - Det hade varit lika bra att inte rota i det där. Kommer det till rättegång, blir det bara skit. Kanske vi får betala en massa för advokater och sånt.
    Jag sorterade mina papper, flyttade undan lite på bordet, så att de kunde skriva under.
    - Vi vill ju bara få det ur världen. Man vet aldrig vad det blir till när man börjar skriva under såna där papper. Advokater, rättegångar och sånt, det betyder ju bara utgifter för folk som oss.

Bok: Du nalkas ljuva sommar av Jessika Devert & Annika Devert

Författare: Jessika Devert & Annika Devert
Titel: Du nalkas ljuva sommar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 177
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 3
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 24 maj 2024




Första meningen: Kylan som kvällsvinden förde med sig från havet spred sig genom Emelies kropp och fick fötterna att nästan frysa fast i det grå bohuslänska berget.

Baksidetext
Våren har äntligen kommit till Sardinön - men i år är det inte bara sprittande vårkänslor som årstiden för med sig. Som från ingenstans dyker Ousman upp och gör sig hemmastadd i den lilla idyllen. Han är trevlig och hjälpsam, men Emelie kan ändå inte hjälpa att hon blir störd av hans närvaro. Åt vilket håll hon än vrider huvudet verkar han vara där. Och varför har han plötsligt åsikter om Linns graviditet och hennes förhållande med Oskar? Men samtidigt måste livet gå vidare och Emelie väljer att försöka fokusera på att arrangera Sardinöns första konstutställning.

I takt med att sommaren närmar sig blir Ousman alltmer populär bland vänner och bekanta, samtidigt som spänningarna på ön stiger. Oskars farmor bestämmer sig för att svartmåla caféet, Sussis graviditet tar upp mer och mer fokus, och plötsligt stormar det rejält kring Emelie och Andreas. Kommer de lyckas lösa sina konflikter, trots allt som händer runtomkring?

Min kommentar
När de planerade böckerna är utlästa så får man välja något annat, som mot slutet av maj. Du nalkas ljuva sommar var lite löst påtänkt för juni, om det fanns tid, men jag tyckte det var lika bra att ta den nu. Kanske är det så att jag börjar lära mig vad titlarna på de här böckerna betyder/innebär. Inte att boken börjar då, utan slutar.

Denna mysiga lilla ö verkar bara bli större och större. Nu finns det ett spa också. Och sopbilar åker runt där, på denna bilfria ö. Nu har jag faktiskt kollat upp det och i första delen så står det att ön är bilfri, i alla fall så säger Andreas det till Emelie, när han hämtar henne med flakmoppen. Det blir ju lite konstigt då, nu när så många olika sorters bilar dyker upp där.

Nya, hittills okända, människor dyker upp även i den här boken, men de flesta är ju gamla bekanta. Alla öborna är lite ... eljest, är ett bra ord. Alla verkar antingen ha samlats där eller blivit det under åren de bott där. Jag får lite känslan av att de flesta har bott där i evigheter och därför har förlorat kontakten med "verkligheten". Som, till exempel, hur man beter sig bland folk. Det är i alla fall fullt av drama queens.

Emelie har jag haft svårt för ända från början, även om hon blir lite bättre för varje bok. Hon är för snäll/naiv/dum för sitt eget bästa och låter alla kliva rätt över henne. Hon börjar så smått lära sig att säga ifrån. Nästan samma gäller för Andreas. Om Ousman önskar jag verkligen att jag kunde säga att han är överdriven, men jag vet att de finns, de där människorna som utnyttjar alla andra så fort de får chansen. Tyvärr så kan inte alla se igenom det. Det här med att förstå och sätta gränser verkar flera ha svårt för. Visst kan det ibland vara känsligt, men vissa saker är bara inte okej.

För att återknyta till det här med drama queens ... Folk i allmänhet reagerar så konstigt på saker som händer. Ganska ofta överdrivet. På grund av det så uppstår ju en del problem och vissa av dem känns lite konstruerade. Åtminstone när de kommer så här i klump. Och samtliga påverkar Emelie. Det blir lite samma likadant i den här tredje boken, men det stör mig inte alls egentligen. Livet i stort är ju faktiskt också mest samma likadant.

Det bjuds på många, många goda kakor och bakverk. Nu är inte jag något kakmonster, men om jag hade varit det så skulle jag nog ha börjat dregla. I vilket fall så skulle jag gärna vilja besöka det där caféet. Ja, ön i allmänhet, faktiskt. Två trådar, eller kanske snarare människor, hänger lite i luften. Cecilia och Monica verkar ha lite hemligheter. Jag hoppas de trådarna knyts upp på något i de sista böckerna.

Mysfaktorn i Du nalkas ljuva sommar är hög, trots alla problem. Allt är inte puttenuttigt och ett paradis på jorden, men det är ju ändå en feelgood och som det gör den sitt jobb. Man får några trevliga och underhållande timmar. Nästa bok får jag nog försöka klämma in någonstans i augusti/september.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Du nalkas ljuva sommar: Mias bokhylla, Mysterierna och Biulas Books

Läsplanering juli 2024

Dags att planera läsningen i juli alltså. Jag har gjort ett försök att hitta lite sommarböcker och det lyckades väl till hälften åtminstone. Den andra hälften vet jag faktiskt inte. Jag vet inte riktigt hur mycket läst det blir under sommaren, men som vanligt så hoppas jag på fler än de planerade fyra.

• I den innersta kretsen av Viveca Sten. Hyllvärmare.
• Skulden man bär av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt. Finish That Series.
• Strandcaféet av Lucy Diamond. Boktolva. Hyllvärmare.
• All denna vrede av Cara Hunter. Finish That Series. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #462

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har inte så många olästa kvar från min födelsedag i maj 2021, men detta är den andra och faktiskt näst sista.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och jag vill ha alla hans böcker. Vänligheten var inget undantag.

Trots att han är en favorit så har jag faktiskt ganska många olästa av honom i hyllan. Han är ju produktiv. Jag försöker dessutom läsa hans böcker i den ordning de har kommit ut, så långt det är möjligt. Noveller är undantagna, de läser jag när det passar. Denna kom 2021 och jag är bara på 2014, men det verkar faktiskt inte ha kommit så många böcker däremellan. De två jag kan hitta ska jag faktiskt läsa i år, i min utmaning Finish That Series. Sedan är det den här bokens tur.

Så här står det på baksidan:

En klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Flod av döda själar av Liz Moore

Författare: Liz Moore
Titel: Flod av döda själar
Genre: Thriller
Antal sidor: 445
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Long bright river
Översättare: Leif Janzon
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 maj 2024




Första meningen: Död person påträffad vid Sänkan, Gurney Street.

Baksidetext
I ett område i Philadelphia som brottas med utbrett drogmissbruk har två tidigare oskiljbara systrar hamnat på motsatta sidor av samhället.

Den ena systern, Kacey, lever på gatan och är fast i sitt drogberoende. Den andra, Mickey rör sig på samma gator men som polis. De har ingen kontakt med varandra, men Mickey oroar sig ständigt över sin syster.

Så försvinner Kacey en dag spårlöst, i samma veva som en rad mord begås i Mickeys distrikt. Mickey blir besatt, farligt besatt, av att hitta förövaren – och sin syster – innan det är för sent.

Min kommentar
Flod av döda själar dök upp som en överraskning från förlaget och jag är osäker på om jag kände till den innan. Det kan också ha varit så att jag sett den, men tyckt att den inte verkade vara något för mig. Samtidigt så är den ju tokhyllad, av bland annat självaste Barack Obama. Det skrämmer nästan mer än vad det lockar.

Ibland är det svårt att genrebestämma en bok och frågan är väl egentligen om det ens är lönt ibland. Vad den här boken är, är mycket oklart. Själva brottet är bara en bakgrund för det som är den faktiska huvudberättelsen; den om systrarna. Allt fokus ligger på deras historia. Brottet klaras visserligen upp, men man får inte veta något om varför. Det tycker jag är en brist i en deckare/thriller.

Boken utspelar sig i Philadelphia och det är inte ofta, om någonsin, jag läst en bok därifrån. Man får otaliga beskrivningar om, för historien fullständigt ointressanta saker, staden. Bara för att man har researchat Philadelphias historia så behöver man inte ta med allt man hittade. Om inte boken hade varit lite seg och långrandig, rent generellt, så kanske jag hade uppskattat historielektionerna mer.

Här finns två olika trådar; Då och Nu. Det är nästan mer Då än Nu. Så mycket att jag faktiskt glömmer vad boken handlar om mellan varven. Det blir bättre, men det är lite ologiskt för det finns en hel del Då även i Nu-tråden. Överlag så är det väldigt många ord i den här boken, men det är inte så mycket som händer. Eller som man säger: Mycket snack och lite verkstad.

Mickey är en otroligt självgod och självrättfärdig människa och det är inga bra egenskaper. Hon tycker nog allt att hon är lite bättre än andra, samtidigt som hon tror att alla andra ser ner på henne. Mycket av det förklaras av hennes uppväxt hos moster Gee, som är en rent förfärlig människa. Jag kan lätt se Mickey bli precis så här när hon blir gammal. Det är i alla fall mycket svårt för mig att tycka om henne. Och det blir faktiskt värre.

Det är bara tragiskt att läsa om dessa två systrars uppväxt, som var så nära när de var små/unga, men som nu inte längre har någon kontakt alls. När jag till slut får veta skälet till varför kontakten bröts så förstår jag fullständigt.

Boken tar sig rejält mot slutet, men det uppväger inte det ganska händelselösa som varit fram tills dess. Jag ledsnar ordentligt på att få Mickeys kärlek till sin son nedtryckt i halsen. Oavbrutet och ideligen. Det här är något som jag inte tycker behöver påpekas i det oändliga. Om något så gör det mig misstänksam när det trycks så hårt på något. Och detta är inte det enda som ältas.

Jag kan helt klart förstå att Flod av döda själar tilltalar så många, men för mig blir den för pratig (jag gillar inte när man använder för många ord, inte i det verkliga livet heller) och ospännande. För att vara klassad som en thriller. Om man hade gått på den andra linjen, att kalla den för en samtida roman, så kanske jag hade förväntat mig något annat. För skildrar samtiden, det gör den.

Avdelningen för olika funderingar:
Tyvärr så är boken lite dåligt korrekturläst. Det värsta felet är en pytteliten grej, men det ändrar hela betydelsen. Ett saknat inte i meningen Connie är på listan. gör mig oerhört förvirrad när Mickey, några rader längre fram frågar sig vad det kan betyda att Connie inte är på listan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 109 950 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Flod av döda själar: hyllan, Breakfast Book Club och Mina skrivna ord

Tisdagstrion: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Den här tycker jag var svår att få till. Jag hade ingen aning om hur jag skulle angripa temat. Det slutade i alla fall med kaniner. De är mjuka. En handling, en titel och ett omslag.

1. Den långa flykten av Richard Adams har jag ju med ganska ofta, men den är faktiskt värd det. Den handlar ju om ett gäng vildkaniner.

2. Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en fantastisk bok om fem vänner som tillbringar några långa sommardagar i den lilla byn Dalen.

3. Bekännelsen av Jessie Burton var en märklig läsupplevelse. Tempot är olidligt långsamt, men historien höll mig i ett järngrepp. Väldigt intressant, men lite tråkig. Inte på ett tråkigt sätt då 😁

Film: Nowhere (2023)

Titel: Nowhere
Originaltitel: Nowhere
Genre: Drama
Regissör: Albert Pintó
Manus: Indiana Lista, Ernest Riera, Miguel Ruz
Skådespelare: Anna Castillo, Tamar Novas, Tony Corvillo, Irina Bravo, Andrew McGurk
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Spanien
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 maj 2024





Handling
Spanien har förvandlats till en diktatur och har infört någon sorts inte-nog-resurser-till-alla lag. Den innebär att alla barn, gravida och äldre utrotas. En ung gravid kvinna, Mia, flyr tillsammans med sin man. De skiljs åt och Mia hamnar ensam i en container ombord på ett lastfartyg. Efter en våldsam storm föder Mia barnet medan hon är vilse till sjöss, där hon måste kämpa för att överleva.

Min kommentar
Av någon anledning så dras jag till filmer som handlar om saker som skrämmer mig. När jag la märke till Nowhere på Netflix så la jag omedelbart till den på listan. Sedan har den legat där och mognat. Humöret ska ju helst vara rätt också. Till slut så stod alla stjärnor rätt för den.

Det är lite oklart hur hela situationen i Spanien uppstod och exakt vad den innebär, det får man inte riktigt veta tycker jag. För mig känns det som en kontraproduktiv insats att ta död på alla barn och gravida. Då självdör ju landet liksom. Nåja, det är inte det enda som är ologiskt i den här filmen.

Jag vill gärna tro att man hade varit så tålig och påhittig som Mia var. Det ska nog mycket till innan en människa ger upp och bara lägger sig ner för att dö. Nöden är verkligen uppfinningarnas moder. Det känns visserligen som lite märkliga ting att hitta i en container. Så udda att man förstår att allt ska komma till användning. Det är ändå kreativt och fiffigt att komma på hur man ska använda dem.

Som jag nämnde tidigare så finns det en del logiska underligheter. Till exempel att man har mottagning mitt ute på havet. För att inte tala om en mobil vars batteri tydligen är outtömligt, trots det som måste vara usel (obefintlig) mottagning. Vattnet borde ha varit så kallt att man inte har någon större chans att överleva en längre tid. Och jag tänker inte ens nämna hur liten sannolikheten är att en container, med massor av hål, inte bara lyckas hålla sig flytande utan faktiskt flyta åt rätt håll.

Filmen är lite för utdragen. Inte för att den blir tråkig, men det är väldigt många mörka (bokstavligen alltså) sekvenser som inte ger så mycket. Man kan eventuellt fundera på hur spännande det kan bli med en enda människa, men det finns ju en del filmer som har lyckats med det. Denna är faktiskt en av dem. Jag tycker att Anna Castillo som Mia är fantastisk. Slutet gör mig lite tårögd.

Nowhere är både vacker och hemsk. Den sammanfattande tanken är Vilken fasa! Och då tänker jag inte (enbart) på det fruktansvärda att vara instängd i en container mitt ute på havet. En av mina värsta mardrömmar är att man av olika anledningar blir åtskilda under en traumatisk händelse. Det skrämmer mig våldsamt mycket.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 52 184 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 36K betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Nattavaara

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Semester! Som jag har sett fram emot detta, det är nästan så att jag blir orolig för att jag har för höga förväntningar. Resan går norrut. Högt norrut. Nästan så långt man kan komma i Norden.

Nu blir det ju då bara böcker som utspelar sig längs vägen, kan man säga. Först ut på resan är Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och den är första delen i en dystopi, efter att inte bara klimatkatastrofen har slagit till utan även pandemier och finanskriser har raserat samhället. Nattavaara kommer vi nog faktiskt att passera (en liten bit ifrån), inte i dag och inte heller i morgon, men på tisdag. Men då är nog boken utläst.

Min smakebit är från sida 257:

Ungen grät och skrek men till slut lyckades Hartmann skilja syskonen åt. De började gå genom stan, han och flickan som hette Sofia. Borde han hålla henne i handen? Det var hon väl för gammal för? Han var fan själv för gammal för det. Det fanns tillfälliga perioder för sådant - treårsåldern upp till sju eller så, sedan var det totalförbjudet av barnen själva från sju till tretton, men vips igen i tonåren var det tillåtet, somliga förlängde detta jamsande så att det också varade hela studenttiden - men sedan var det äntligen slut på eländet. Såg man ett fullvuxet par hålla varandra i handen kunde man vara säker på att det var något fel på dem, att de drabbats av en ofattbar motgång eller tragedi. Hartmann hade inte hållit någon i handen sedan han fyllde tjugo och han tänkte inte gå tillbaka till att göra det nu.

Bok: Ingen utväg av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Ingen utväg
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No way out
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 3
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 maj 2024




Första meningen: Fy fan för julen.

Baksidetext
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Min kommentar
Ibland kan det vara så att jag hittar en riktigt bra första bok i en serie, som jag absolut vill fortsätta läsa och därför köper alla böcker i. Trots det så kan det bli så att böckerna, efter jag har skaffat mig dem, bara står och samlar damm. Då kan serien behöva lite draghjälp, som min utmaning Finish That Series. Så är fallet med Ingen utväg.

I Cara Hunters böcker blir inte poliserna personligt inblandade i fallen. Det är väldigt ovanligt och så obeskrivligt skönt. Det känns lite märkligt att poängtera hur speciellt och bra det är med poliser som faktiskt ägnar sig åt utredning. Det är alltid trevligt, om det är rätt ord, att besöka den här världen. Eftersom det är tredje boken jag läser av henne så förväntar jag mig att det ska vara klurigt. Jag blir inte besviken.

Förutom det ovanliga med poliser som utreder så är de också ovanliga som karaktärer. De är nämligen helt normala. De har inga överdrivna egenskaper för att göra dem "intressanta". Resultatet blir ju, så klart, att de blir just intressanta. Interna konflikter finns ändå, men de är relativt små. Jag gillar dem allihop, på olika sätt. Lite problem med minnet har jag nog, för jag minns överhuvudtaget inte att Fawley är gift. Sonen minns jag i alla fall, efter ett tag.

Fallet är komplicerat, precis som det brukar vara i de här böckerna. Det blir inte lättare av att poliserna ibland får information, men som de drar felaktiga slutsatser av. Läsaren vet bättre. Vi får nämligen, i en annan tråd, veta vad som egentligen har hänt. Man får veta allt som leder fram till det tragiska brottet. Det här är så otroligt snyggt gjort. Jag var helt säker på vem som inte var skyldig och jag hade två andra, olika alternativ. Jag hade (delvis) fel. Så kan man också skapa en twist.

Jag hade lite problem att komma in i boken, men det berodde (mest) på alltför korta lässtunder. Detta löste sig när jag fick (tog mig) mer sammanhängande tid. Då kunde jag i gengäld knappt sluta läsa. Inte heller denna historia avslutas med en solklar lösning, även här finns det utrymme för tvivel.

I Ingen utväg finns det många möjliga scenarion och det är alltid lika spännande att försöka klura ut vilket som är rätt. Cara Hunter skriver deckare som berör, med många lager. Om det fanns en genre som hette relationsdeckare så skulle hennes böcker höra dit.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 407 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ingen utväg: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Vargnatts bokhylla

Nytt, nytt, nytt, så mycket nytt

I maj brukar det rent generellt komma mycket nytt till mina hyllor. Jag fyller ju år då och det enda jag brukar önska mig är böcker. Men även lite annat hittade hem till mig i maj.

Den sista festen av Clare Mackintosh stod faktiskt med på min önskelista, som sambon fick, men så långt ner att han inte kom till den. Tur var väl det, så här med facit i hand, för den dök upp som en överraskning. Jag har läst två andra böcker av henne och den ena var fantastiskt bra. Den andra bara normalt väldigt bra. Så jag har väl gott hopp om den här också, som tydligen är första delen i en serie om DC Morgan. Tack till Modernista!

Så kom då min födelsedag och paketet var fullt av böcker. Samtliga hett efterlängtade. Skaparen av Arne Dahl & Jonas Moström, Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen, Frälsarkransen av Kristina Ohlsson, Hatets hjärta av Dennis Lehane, Rummet i jorden av John Ajvide Lindqvist, Isgudarna av Mons Kallentoft, En mördare i familjen av Cara Hunter och Blödande hjärtan av Elly Griffiths.

Jag blev rejält lockad av Bokus pocketkampanj, med tre pocket för 169 kronor och fick något slags sammanbrott. Det blev inte bara tre, utan sex stycken. Allihop är böcker/författare som jag har varit sugen på länge. Min lyckliga plats av Emily Henry, Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand, Lektioner i kemi av Bonnie Garmus, Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan, Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin och Ett fynd att dö för av Anders de la Motte & Måns Nilsson.

När jag ändå höll på och beställde från Bokus så tänkte jag att det ju var lika bra att köpa de tre som fanns på önskelistan, men som jag inte fick. Det är ju ändå böcker som jag verkligen vill ha. Ett fall på Capri av Anders de la Motte & Anette de la Motte, Käraste Lena av Ninni Schulman och Treblinka Comedy Club av Åke Edwardson.