Film: 7500 (2019)

Titel: 7500
Originaltitel: 7500
Genre: Thriller
Regissör: Patrick Vollrath
Manus: Patrick Vollrath, Senad Halilbasic
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Omid Memar, Carlo Kitzlinger, Aylin Tezel, Murathan Muslu
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Tyskland | Österrike | USA
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 14 oktober 2022





Handling
När terrorister försöker ta kontroll över ett Berlin-Paris-flyg, kämpar en tystlåten ung amerikansk andrepilot för att rädda livet på passagerarna och besättningen, samtidigt som han känner en överraskande anknytning till en av kaparna.

Min kommentar
Efter att vi återigen skaffade Amazon Prime Video så gick jag igenom de filmer som fanns där och då hittade jag massor av intressant. Bland annat 7500. Jag var osäker på om den kunde vara något, men jag blev övertygad när jag såg betyget på IMDb. Eftersom min första tanke var att vi skulle se den efterföljande fredag så fick det bli den. Trots att jag hade lagt ytterligare 10-15 filmer på listan. Och det gäller ju att passa på när man vet att man inte ska ut och flyga på länge.

7500 är tydligen koden för en kapning, det visste jag inte, men det får nog gå under kategorin onödigt vetande. Det här är väldigt annorlunda mot andra flygkapningsfilmer som jag har sett, mestadels på ett bra sätt. Det känns nästan som en dokumentär, kanske främst för att (i stort sett) hela filmen utspelar sig inne i cockpit.

Det är, av förklarliga skäl, inte många skådespelare här, i stort sett är det bara två som bär hela filmen (eller en kanske). De två gör ett hästjobb och de få andra som dyker upp är bra de också. En annan detalj som skiljer sig från nästan alla andra filmer är att det finns inget soundtrack. Ingen musik alls. Det enda man hör är ett evigt bankande på dörren in till cockpit. Det förstärker verklighetskänslan och även det instängda, utsatta. Men vem bankade egentligen på dörren efter att kaparna hade övermannats?

Jag tycker om att man egentligen inte får några förklaringar. Varken kaparnas motiv (inget riktigt i alla fall) eller vad som händer sedan. Efter den här filmen så tycker jag inte att det verkar vara en bra idé att jobba på samma flygplan med någon som man har en nära relation med. Just av den här anledningen. Det känns lite konstigt att kalla en film på 90 minuter för lång, men det tycker jag att den är.

7500 är långsam, väldigt intensiv, mycket berörande, klaustrofobisk och den känns ganska trovärdig. Det är rått och realistiskt. Efter halva filmen tänkte jag att den skulle få en fyra i betyg, men sedan blev det lite för utdraget och mest samma sak.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 23 595 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 29 211 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Himmelstrand

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår fick sambon sin födelsedagsmiddag. Vi blev så glada för någon månad sedan när vi såg att Sankt Markus vinkällare i Malmö öppnat igen efter pandemin så vi bokade både födelsedagsmiddag och julbord (deras julbord är överjordiskt). Den här helgen är det återigen sommar i Skåne så i dag blir det eventuellt en promenad i Skrylle, för att gå av sig lite mat, men det beror lite på hur min höft mår. Den har inte mått så bra de senaste månaderna, men nu går det åt rätt håll.

I år tänkte jag satsa på att läsa lite skräck i oktober/november och nu på morgonen har jag äntligen börjat läsa John Ajvide Lindqvists Himmelstrand, som är första delen i Platserna. Egentligen så hör den till novemberplaneringen, men jag tjuvstartar lite.

Min smakebit är från bokens början:

På bristen känner man en människa.
    Vi kan bilda oss uppfattningar om personer genom att notera deras talanger och egenskaper, bra eller dåliga. Allt det där som syns på ytan. Men vill vi verkligen förstå vilka de är så måste vi kliva in i mörkret och bekanta oss med deras brist.
    Kuggen som saknas definierar maskinen. Tavlan bedöms efter det felaktiga penseldraget och det dissonanta ackordet får sången att gå sönder. Eller gör den intressant. Det är den andra sidan av saken.

Kommande böcker november 2022

Nu har bokfloden stillnat lite, men det kommer ändå några intressanta titlar i november.

Utpost av Dmitrij Gluchovskij
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 280
Utgivningsdatum: 2022-11-10
Förlag: Ersatz

Från Bokus
Vid kanten av den förgiftade floden lever invånarna i Utposten, hårt prövade efter det katastrofala inbördeskriget. Bland dem finns Jegor, som har svårt att komma överens med sina föräldrar, speciellt med sin styvfar Polkan, kommendanten. Och Michelle, som kämpar för att uthärda det liv som hon tvingas leva. Bron som sammankopplar Utposten med den utplånade staden Jaroslavl vaktas dygnet runt. Under många år har inte en själ kommit från den andra sidan. Förrän nu …

Dmitrij Gluchovskij har jag läst och gillat tidigare. Det här verkar vara ett Storytel-original som nu ges ut i pappersform. Det finns dåligt om information om den så det kan vara fel. Inte ens en omslagsbild gick att hitta så jag fick ta den polska.

---

Utlämnad av Ragnar Jónasson
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 255
Utgivningsdatum: 2022-11-28
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
En fasansfull snöstorm på Island. Fyra vänner söker skydd i en liten övergiven jaktstuga. De vet att de kommer att frysa ihjäl om de inte lyckas bryta sig in och vänta ut stormen. Ingen av dem kan ana vad som väntar innanför dörren. Medan mörkret faller och skräcken ökar gör sig en gammal tragedi påmind. Kan de mörka minnena från det förflutna ha något att göra med det mysterium de har hamnat i? Och - kommer de att överleva natten?

Jag brukar gilla både isländskt och Ragnar Jónasson.

---

Ett dockspel av Anna Roos
Genre: Kriminalroman
Serie:-)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-11-02
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
En varm sommarnatt försvinner trettonåriga Stella Vinge, dotter till Kriminalvårdens generaldirektör, från boutiquehotellet Tornvillan i Söderköping. Polisen Hannes Karlsson har själv bott på hotellet den aktuella natten och dras genast in i utredningen. Bland gästerna finns, utöver flickans föräldrar, också deras närmaste vänner, en känd poddare, en tidigare dömd rånare och en familj som nyligen förlorat ett barn. En omfattande sökinsats inleds i det idylliska turiststråket, men dagarna går och Stella kommer inte till rätta. Ingen av hotellets besökare säger sig ha sett när hon försvann men ju fler kopplingar polisen finner mellan henne och gästerna, desto mer uppenbart blir det att någon av dem ligger bakom försvinnandet.

Fristående deckare är inte så vanligt, men denna verkar vara just det.

---

Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink
Genre: Kriminalroman
Serie: Cilla Fallander
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-11-08
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Cilla försöker bryta sig loss från den cyniska underhållningsbranschen men blir oväntat uppvaktad av Hannele, en ny spännande väninna. Cilla smittas av hennes energi och snart har de storslagna planer för framtiden. Samtidigt märker Cilla att bekanta drar sig undan henne och hon förlorar flera uppdrag utan förklaring. Hon känner sig iakttagen och har en obehaglig känsla av att något är fel. I samma veva får Cillas vän Meja ett besked som ställer livet på ända och hon blir fånge i sitt eget hem. Hon bestämmer sig för att hjälpa Cilla och häpnar över det hon får veta. Cilla vill inte tro henne, inte förrän det är för sent och både karriär, äktenskap och liv står på spel i en stor härva av lögner och svek. Vem kan man egentligen lita på och vad döljer sig bakom människors fasader?

Men snälla ... femte delen? Och jag som inte har börjat läsa den än.

---

Skuggan av Dimön av Mariette Lindstein
Genre: Thriller
Serie: Via Terra (7)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-11-21
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Den före detta sektledaren Franz Oswald lever numer ett stillsamt liv på Dimön där han driver en retreat med naturvandringar, hälsokost, kallbad och inspirerande föredrag. Och han har stadgat sig med en jämnårig kvinna. Ändå kan hans son, Thor, inte låta bli att undra om det bara är lugnet före stormen. När Franz börjar bete sig underligt gör Thor efterforskningar i sin pappas förflutna och upptäcker att det finns en lucka på flera år i hans liv som han aldrig har pratat om. Alla spår leder till ett skånskt, dekadent gods - Glimmingeholm - där Franz vistades i sin ungdom. Det ryktas att där fanns en inre cirkel som hängav sig åt utsvävande fester och mystiska ritualer. Ju mer Thor snokar, desto mer undflyende beter sig Franz. Men Thor kan inte släppa taget. Vad hände egentligen på Glimmingeholm för trettio år sedan som fick hans pappa att fly därifrån hals över huvud? Och varför är Franz så angelägen om att sanningen inte ska komma fram?

Även denna hör till serier som ännu inte är påbörjade.

---

En farlig talang av Camilla Sten
Genre: Kriminalroman
Serie: Rebecca Lekman (1)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2022-11-24
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Kriminalpsykologen Rebecca Lekman har flyttat hem till Djursholm för att ta hand om sin sjuka mor. I USA har hon lämnat en strålande karriär och hustrun Maria bakom sig. En augustinatt väcks hon av ett telefonsamtal från en brottsplats. Hennes gamla kollega Leo berättar att Rebeccas flickvän från gymnasiet, Louise von Ascheberg, har blivit mördad, brutalt knivhuggen i sitt hem. Tillbaka i överklassområdet som hon flytt under hela sitt liv, och utestängd från utredningen, börjar Rebecca undersöka mordet på egen hand. Den rebelliska tonåringen Louise hade vuxit upp till en sval hemmafru i en lyxig villa. Vem dödade Louise, och varför? Och varför försökte Louise ta kontakt med Rebecca bara några veckor före mordet – trots att hon svurit att hon aldrig ville se Rebecca igen? Ju närmare Rebecca kommer människorna runt Louise, desto mer brännande blir det för henne själv. Till slut måste hon fråga sig vilka risker hon är beredd att ta för att hitta mördaren.

Det här låter ju spännande.

---

Tid för barmhärtighet av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: Jake Brigance (3)
Antal sidor: 618
Utgivningsdatum: 2022-11-11
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Stuart Kofer må vara bufflig och dricka för mycket, polisen skyddar sina egna. Att flickvännen Josie ofta ser blåslagen ut blundar man för. Men Josies tonårsbarn blundar inte. En kväll när deras mamma blivit allvarligt misshandlad orkar inte sonen Drew mer - han skjuter Stuart till döds. Advokat Jake Brigance blir tilldelad fallet. Hela stan tycks överens om vilket straff Drew ska få - kan Jake få juryn att se på händelsen på ett annat sätt?

John Grisham är väldigt produktiv. Även om jag inte hinner läsa i samma takt som han skriver så är han auto-buy.

Läsplanering november 2022

Hösten är här på allvar och snart är den värsta månaden, november, här också. Mitt val av böcker att läsa gör det kanske inte ljusare och gladare, men förhoppningsvis så spännande att jag glömmer mörkret där ute.

• Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist. Hyllvärmare.
• Mannen mellan väggarna av Emma Ångström. Hyllvärmare.
• I tystnaden begravd av Tove Alsterdal. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Angivaren av Jan-Erik Fjell. Boktolva.

Hett i hyllan #376

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi faktiskt kommit till 2019, slutet av januari.

Jag kan inte sluta gråta av Anne Liljeroth dök upp som en överraskning.

När den här boken dök upp så hade jag ännu inte läst något av henne, men tre böcker stod olästa i hyllan. Nyfiken på henne var jag ju, men ingen av de gamla blev läst ändå. I stället har jag läst två av hennes nyare böcker, som har varit helt okej. Jag borde nog faktiskt ta tag i de där hyllvärmarna. Frågan är väl om jag kan hitta på någon utmaning som passar ...

Så här står det på baksidan:

En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.

Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.

Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?

Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Fyrmästaren av Anna Ihrén

Författare: Anna Ihrén
Titel: Fyrmästaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden på Smögen 4
Förlag: MiMa Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2022




Första meningen: Vågorna slog upp över relingen och pärlade hennes ansikte.

Baksidetext
Höstmörkret har lagt sig över Sotenäset. På Hållös vandrarhem bor Karl Ström, analytiker inom polisen, som planerat in några dagars lugn och ro för att avsluta ett pågående uppdrag. Men efter en promenad till den berömda marmorbassängen rapporterar han i stället till polisen att han hittat en död kvinna i det kalla vattnet. Det visar sig vara den amerikanska ambassadörens dotter, Tricia Andersen, och den stundande utredningen får enorm uppmärksamhet, inte minst från Vita huset.

Fallet ges högsta prioritet och tilldelas Sandra Haraldsson och Dennis Wilhelmson på Göteborgspolisen. Karl Ström framstår snart själv - genom en rad omständigheter - som huvudmisstänkt, och hans sambo Lisa startar en egen privat utredning för att försöka rentvå sin man, trots att det ser allt mörkare ut.

Polisduons efterforskningar pekar samtidigt mot den gamla fyren på Hållö, som i över hundra år skyddat sjöfarare utanför Sote huvud och varit bemannad av fyrmästare och deras familjer. Sandra och Dennis börjar undra om det kan finnas en koppling mellan någon av de gamla fyrmästarna och den döda Tricia Andersen.

Min kommentar
För ganska så längesedan så dök det upp ett oväntat recensionsexemplar, Fyrmästaren, som visade sig vara fjärde delen i en serie. Jag är ju den typ av människa som bara måste läsa böcker i ordning och boken har fått vänta länge medan jag försökte bestämma mig för hur jag skulle göra. Till slut, grundat på böckernas betyg på Goodreads, så bestämde jag mig för att testa det här med "fristående fjärde delen" som det så vackert heter på omslaget.

Jag har inte kommit speciellt långt in i boken när jag frustrerat tänker fristående, jo tjena. Vilka är alla dessa människor? Vilka är deras inbördes relationer? Det förväntas man tydligen veta av sig självt, utan presentation. För att göra det än krångligare så verkar det som att det är mycket historia mellan dem. Efter ett bra tag så framgår det i typ en bisats att Victoria är Dennis syster. Tror jag. Vilken relation Dennis och Sandra har är höljt i dunkel. Fortfarande när boken är slut. Om de bara är kollegor så har de den märkligaste jobbrelation jag träffat på. Så mycket för fristående del alltså.

Miljön är fantastisk och det hjälper väl till att jag har varit på Smögen. Vädrets makter tilltalar mig också och jag kan nästan tänka mig tillbaka till när jag satt på klipporna i blåsten.

Karaktärerna är inte speciellt många, men jag kan inte förmå mig själv att gilla någon av dem. Jag kunde knappt bry mig mindre om vad som händer dem. Detta skyller jag nog till största delen på att jag inte vet något om dem. Polisen, speciellt chefen, och även SÄPO, verkar nästan dumma. Av oerhört diffusa skäl så mållåser de direkt på en av karaktärerna.

Motivet skulle jag nog, i bästa fall, kalla för oklart och det gäller även för den historiska tråden om fyrmästaren. Jo, jag förstår släktskapet, men vad har det egentligen med något alls att göra? Inte heller förstår jag varför Evert Taube måste tryckas in här, med skohorn och vaselin. Jag blir nästan lite stött å hans vägnar. Det mesta känns långsökt och osannolikt.

Det finns så mycket som stör mig i den här boken att det är svårt att förklara. Dialogen är knepig. Karaktärerna agerar väldigt märkligt, väldigt ofta. Förutom att man inte får veta vilka människorna är så är texten i övrigt mycket förklarande. Nästan som att författaren inte litar på sin läsare. Flera gånger råkar jag på meningar där ordföljden är felaktig så att det blir syftningsfel. Vid ett tillfälle så sägs det att Lisa vill träffa poliserna. På nästa sida, när poliserna knackar på hos Lisa, så frågar hon vad de vill. Ja, det här är ett axplock av vad som stör mig i böcker.

Förmodligen så är inte den här texten helt rättvis mot Fyrmästaren, som faktiskt har potentialen att vara en riktigt spännande historia. Tyvärr är det så att nästan allt mitt fokus sätts på att försöka förstå vilka alla är och hur de ska placeras i relation till varandra så allt annat hamnar i skymundan. Dessutom gjorde det mig oerhört frustrerad. Det är ju så klart inte alls till bokens fördel. Om man har tänkt läsa denna så rekommenderar jag att man läser de tre tidigare delarna först. Det är slutsatsen jag kommer till.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 93 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Fyrmästaren: Annikas litteratur- och kulturblogg, Mysterierna och Kulturbloggen.

Tisdagstrion: Skola & arbetsliv

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Skola & arbetsliv

Det har var ett gräsligt svårt tema att tolka. Till slut bestämde jag mig för att böcker som utspelar sig på en skola var tillräckligt.

1. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren utspelar sig på den fiktiva skolan Norra Latin. Jag hade väldigt felställda förväntningar på denna (jag trodde det skulle vara skräck, men det var magi) och blev därför lite besviken. Någon gång ska jag läsa den efterföljande boken och vara beredd på vad jag får.

2. En hemlig plats av Tana French utspelar sig på ett flickinternat, där en mördad tonårskille hittas mördad. Boken utspelar sig under en enda dag, med de sedvanliga tillbakablickarna. Jag tycker detta är Tana Frenchs bästa.

3. Carrie av Stephen King behöver kanske inte så mycket presentation. Här är det i alla fall en skolbal som är själva grejen.

Film: Djupt vatten (2022)

Titel: Djupt vatten
Originaltitel: Deep water
Genre: Thriller
Regissör: Adrian Lyne
Manus: Zach Helm, Sam Levinson, Patricia Highsmith (bok)
Skådespelare: Ben Affleck, Ana de Armas, Tracy Letts, Grace Jenkins, Brendan Miller
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA | Australien
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 7 oktober 2022




Handling
Vic och Melinda Van Allen är ett välbärgat par i New Orleans vars äktenskap håller på att falla sönder under tyngden av förbittring, svartsjuka och misstro. När deras ömsesidiga provokationer och psykologiska spel eskalerar, förvandlas saker snabbt till en dödlig lek när personer i Melindas utomäktenskapliga affärer börjar försvinna.

Min kommentar
När vi kom tillbaka från vår semester så skaffade vi återigen Amazon Prime Video. Där hade det samlat på sig en hel del filmer vi vill se. Det var lite svårt att välja vilken som skulle bli först ut, men till slut bestämdes det att det skulle bli en thriller, Djupt vatten.

Den här filmen har ju ganska så dåligt betyg på de olika filmsajterna, men jag tycker inte alls att den är så dålig. När jag läser recensionerna så ser det ut som att många har väntat sig en erotisk thriller (kanske inte så konstigt, med tanke på regissören). Tack och lov så hade jag missat det, om jag inte hade gjort det så kanske vi inte hade sett den (äsch, vem försöker jag lura? en film med Ben Affleck ser vi alltid). Jag tycker inte alls att filmen är en erotisk thriller.

Filmen är ganska utdragen och det blir faktiskt mest samma sak efter ett tag, men jag tappar aldrig intresset. Frågan jag ställer mig under tiden är vad det egentligen är för fel på männen hon hittar. Hur kan det finnas så många som uppenbarligen inte har några som helst problem att träffa hennes man och barn, att helt enkelt ha en affär rakt framför ögonen på mannen? Faktum är att det nog är de som jag tycker är konstigast av alla i filmen.

Ben Affleck är ju känd/hånad för att han bara har ett enda ansiktsuttryck (något jag för övrigt inte alls håller med om), men han är faktiskt fantastisk som stoneface. Han har verkligen börjat förstå vilken typ av karaktär han ska spela. Ana de Armas har jag tydligen sett i massor av filmer, men hon kan inte ha gjort något större intryck för jag kände inte igen henne. I den här filmen är hon så osympatisk så jag kommer nog inte att minnas henne nu heller.

Slutet har jag massor att säga om. Att det skiljer sig från boken är i alla fall helt klart, som borde ha varit en rejäl antiklimax om jag tolkar det rätt. Först är jag inte säker på att jag förstår det, men det hade jag. Då blir ju nästa undran hur man ska tolka det. Kommer de att jobba ihop nu? Bli lyckliga båda två, när de drar nytta av varandra? Den sjungande dottern i baksätet får det att krypa i hela mig. Kommer de att uppfostra henne att bli en del i det hela också? Jag tycker de har lyckats riktigt bra med filmslutet och det ger läskiga vibbar. Det känns som att det blev en win-win. För Melinda och Vic i alla fall.

Djupt vatten är oviss, inte när det gäller vem som dödar pojkvännerna för det får man ju se och det är inte det filmen går ut på. Dock är det ovisst i betydelsen var det här ska ta vägen. Det enda man kan vara säker på är att det omöjligt kan sluta bra. För alla inblandade. Det är obehagligt. Extremt obehagligt. Ibland känns det som att jag har svårt att förstå vad filmen vill förmedla, men den har ändå ett anslag som tilltalar mig.



På Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 76 119 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 44 623 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Slutet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår hade vi kalas för sambon som fyllde år tidigare i veckan. Det känns fortfarande härligt, men lite ovanligt, att man kan träffas så många igen. Tyvärr kunde inte någon på min sida komma den här gången, men det betydde samtidigt att vi inte hade några nattgäster. Tråkigt, men skönt.

Igår morse började jag läsa Slutet av Mats Strandberg och redan i början av boken så kände jag att det nog var lite dåligt tajmat att läsa den nu. När världen ser ut som den gör. Även om hotet inte är en komet. Nåväl, det kan nog bli jobbig läsning, men det hade det blivit när jag än läste den, tror jag.

Min smakebit är från sida 88:

    "Jag måste ha varit helt olidlig", säger hon och reser sig tvärt. "Jag måste hem nu. Men det var kul att träffas."
    Jag kommer på mig själv att hålla med. Men jag sitter kvar i stället för att erbjuda mig att slå följe. Vill inte riskera att vårt samtal ska bli stelt och trevande igen.
    "Vi ses", säger jag.
    Förut var det en helt vanlig sak att säga, men inte nu längre. Vem vet om vi hinner ses igen?
    "Kanske", säger hon, som om hon tänker på samma sak.

Bok: Mormor på rymmen av Kaj Branzell

Författare: Kaj Branzell
Titel: Mormor på rymmen
Genre: Feelgood
Antal sidor: 412
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mormor på rymmen 1
Förlag: Stellar Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 3 oktober 2022




Första meningen: Anna-Lisa sträckte upp sina bara armar.

Baksidetext
Snart sjuttiosjuåriga Anna-Lisa hade inte en tanke på att varken flytta till Spanien eller bli kär. Hon ville ju bara följa med till barnbarnet i Thailand!

När dottern vägrar låta Anna-Lisa följa med till Thailand för att fira jul, inser hon att det är dags att kasta av sig sin dotters strama tyglar en gång för alla. I vredesmod bokar hon en resa till spanska Torrevieja. Utan att meddela familjen, och utan att köpa någon returbiljett.

Livet i solen blir dock inte riktigt så idylliskt som Anna-Lisa hoppats. Det visar sig snart att paradiset gömmer på oväntade faror och vistelsen i Spanien förvandlas till ett hisnande äventyr. Men med hjälp av nya vänner, hemlösa hunden Romeo och en ny tro på sig själv, tar Anna-Lisa sig an de mest dramatiska situationer.

Min kommentar
Mitt letande efter böcker som hade med Spanien att göra ledde mig till Mormor på rymmen. Första delen om snart 77-åriga Anna-Lisa. Jag blev ju själaglad när jag upptäckte att den utspelar sig i Torrevieja och den åkte genast upp på läslistan.

Det hör inte till vanligheterna med en bok om en drygt 70-årig kvinna och även om jag inte är där än så känns det upplyftande att läsa att livet inte tar slut förrän det tar slut. Lite speciellt blev det också att befinna sig på nästan samma plats som Anna-Lisa, att se salthögarna och ortsnamnen på vägskyltarna.

Jag kommer nog aldrig att förstå mig på (vuxna) barn som plötsligt anser sig vara vårdnadshavare åt sina fullt friska föräldrar. Att man skulle behöva "skydda" dem och ser dem som mindre vetande. Bara för att de är lite gamla. För att inte tala om de barn som räknar in arvet innan föräldrarna är döda. Anna-Lisas dotter Susanne har alla dessa egenskaper och hon gör mig skogstokig. Jag vill bara ta bort henne.

Anna-Lisa själv är en härlig och inspirerande figur. Dock lite väl naiv kanske. Vilket ändå är realistiskt, med tanke på att hon har levt i en skyddad verkstad i hela sitt liv. Här finns mycket spansk kultur, både mat och dans finns det rikligt av. För mig, som svensk, känns det autentiskt. Värmen flödar ut från sidorna, både bokstavligen och bildligt. Förutom när det gäller dottern Susanne då.

Detta är en mysig historia som är både snabbläst och lättläst. Humorn är på precis lagom nivå. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle klaga på för korta kapitel, men här finns 105 stycken. Plus både prolog och epilog. På tal om prolog förresten ... jag har märkt att det verkar vara vanligt att ha en prolog som egentligen är slutet. En prolog är väl något som händer innan själva historien börjar? Inte slutet. Är detta månne en effekt av att många filmer numer börjar i slutet?

Egentligen så hade jag inga förväntningar alls på den här boken och då är det kanske inte svårt att slå dem, men detta är mycket bättre än jag hade tänkt mig. Faktum är att den var nära att få ett högre betyg, om det inte plötsligt hade blivit en actionfilm av det hela. Här blev det på tok för mycket Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och just den delen känns bara väldigt onödig. Det räcker så bra med Anna-Lisas vanliga vardag. Som egentligen inte är speciellt vanlig alls.

Mormor på rymmen är en härlig feelgood och jag unnar verkligen Anna-Lisa en fantastisk ålderdom. Det borde hennes dotter också göra. Det verkar finnas ytterligare två delar om mormor och det är fullt möjligt att jag fortsätter läsa. Nästa gång turen går mot Torrevieja, Spanien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 34 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Mormor på rymmen: Marias bokhylla, Bokparet och Bokprataren.

Fullbordad utmaning 2022:1

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en tendens att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

Det är nu åttonde året som jag har kört den här utmaningen och många av de serier som har varit oavslutade är jag nu klar med eller åtminstone i fas. I år tog jag bara med tolv böcker i utmaningen, jag vill ju inte plötsligt stå utan serier att läsa. Böckerna är fördelade på fem olika serier och faktiskt, jag tror att det kan vara första gången, så har det inte kommit någon ny del i någon av de serierna under året.

Böckerna jag läst är
Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid
#2. Eldbärare
#3. Förbundsbryterskan
#4. Frostskymning

Leo Junker av Christoffer Carlsson
#2. Den fallande detektiven
#3. Mästare, väktare, lögnare, vän
#4. Den tunna blå linjen

Shetlandskvartetten av Ann Cleeves
#6. Tomma luften
#7. Mörk jord
#8. Vild eld

Themisfilerna av Sylvain Neuvel
#2. Gudarna vaknar
#3. Bara människa

Karin Adler av Ann Rosman
#7. Marvatten

Hälften av böckerna har fått en fyra i betyg. En har fått snäppet högre, 4,5. Genomsnittet ligger på 3,79, en liten försämring om man jämför med förra året då snittet låg på 3,91. Det är ju ändå fortfarande ett väldigt högt medelbetyg.

Det här är definitivt en utmaning som jag ska fortsätta med och jag håller som bäst på att bestämma vilka som ska vara med nästa år. Hur många böcker det blir i utmaningen 2023 återstår att se. Kanske ett mellanting mellan tolv och arton.

Hett i hyllan #375

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Dags för den sista olästa julklappen och även den sista olästa boken från 2018.

Det var ingen högoddsare att jag önskade mig Magnus Ugglas Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen i julklapp.

Ända sedan jag för första gången hörde Magnus Uggla på radion (måste ha varit i slutet av 1976 eller början av 1977, Sommartid på albumet Livets teater) så var jag såld. Man kan säga att jag blev ännu mer såld när hans Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt kom 1977. Vi har hängt ihop länge, Magnus Uggla och jag. Den allra bästa konsert jag någonsin har varit på i hela mitt var en av hans. Magisk var den. Nåväl, han verkar ju lite speciell, herr Uggla, så egentligen borde jag ju redan ha läst denna. Så nyfiken är jag.

Så här står det på baksidan:

Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Det här är en memoarbok som tar sin utgångspunkt i hans beslut att göra en ADHD-utredning. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist. Det är en öppenhjärtig, drastisk och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor. Vi får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den hyllade framgång han hade hoppats på. Men van vid motgångar ger Magnus Uggla aldrig upp och snart står han inför sitt stora genombrott.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas

Författare: Jo Thomas
Titel: Den spanska körsbärsträdgården
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 447
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sunset over the cherry orchard
Översättare: Maja Willander
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 28 september 2022




Första meningen: "Så, en Busters bautaburgare utan lök och gurka och med extra ost, stämmer det?".

Baksidetext
Efter tre brutna förlovningar är Beti i stort behov av en nystart i livet. Vad kan passa bättre än att bege sig till södra Spanien och börja en ny tillvaro i solen? Men allt är inte bara sangria och siesta. Beti får jobb på en andalusisk gård där man odlar körsbär, där ska bären plockas och träden vattnas, dessutom är hennes temperamentsfulle chef Antonio en riktig utmaning. Medan solen ger henne färg njuter hon mer och mer av sitt nya liv. Och när hon dessutom upptäcker flamencon så händer något med henne. Hon måste bara släppa taget och lyssna till sitt hjärta.

Min kommentar
När jag väl började tro lite på att Spanienresan verkligen skulle bli av så letade jag upp ett antal böcker som utspelade sig där. Jo Thomas är en författare som dök upp på min radar förra vintern och det visade sig att hon skrivit en bok som utspelas i Spanien, Den spanska körsbärsträdgården. Den började jag läsa dagen efter vi kommit fram.

Eftersom jag inte äger boken och dessutom var på semester så läste jag den som e-bok via Storytel. Till min stora förskräckelse så hade e-boken ingen sidnumrering, inget som överhuvudtaget visar hur långt man har kommit eller hur mycket man har kvar. Inte heller fanns det några kapitel att hoppa till, eller ja, kapitel fanns, men inte "hoppbara". Kanske är jag konstig, men att inte veta hur långt jag har läst i en bok stör mig oerhört mycket.

Miljön är fantastisk, hur skulle man inte kunna gilla den liksom? Den spanska maten får ganska stort utrymme och det får även dansen, i form av flamenco. Efter att ha sett sjutton säsonger av Let's dance så vet jag att det är fullt möjligt att lära sig dansa väldigt bra på mycket kort tid. Förutsatt att man lägger typ hela dagarna på det. Vilket ju inte Beti gör, men det finns annat som stör mig mycket mer.

Författaren verkar älska ord. På tok för mycket, enligt mig. Det blir för utdraget och upprepande. Hon beskriver precis allt, till och med ett antal hästar som går i en hage återges in i minsta detalj. Där höll jag nästan på att lägga ifrån mig boken. När det sedan blev dags att dansa om sin gård så var det dags igen. Det är ju inte speciellt trovärdigt. Man borde ha gått till en advokat i stället. Förmodligen ska detta föreställa oerhört romantiskt. För mig blir det bara korkat och tramsigt. Jag vill att det ska vara mer trovärdigt än så. Till och med i den här genren.

Karaktärerna förstår jag mig inte på, alls. Vare sig deras drivkrafter eller val. Deras agerande verkar utgå från att det ska passa historien, att de gör (obegripliga) saker för att vissa andra saker ska hända. I väldigt många fall så känns det bara påhittat och inte speciellt troligt. Och Betis föräldrar ... vad är det för fel på dem egentligen? Hur kan man låta någon behandla sin dotter på det viset som farbror Paul gör? Framför allt, hur kan man behandla sin egen dotter på det viset som de gör? Det är verkligen inte konstigt att Beti aldrig har lärt sig att stå upp för sig själv. Den enda som jag tycker om och som lyckas beröra mig är Miguel.

Slutet gick lite väl snabbt och lätt. Det hör väl på något sätt till genren, liksom förutsägbarheten. För förutsägbar är den, men det gör inte så mycket. Man borde vara förberedd på det när man läser den här typen av bok. Ibland är det ju precis det man behöver.

Den spanska körsbärsträdgården är förmodligen mycket bättre om man gillar romantik mer än vad jag gör. Grundidén är det dock inget fel på. Man ska följa sina drömmar och inte bry sig så mycket om vad andra kan tycka om dem. Man ska inte heller låta folk formligen stampa på och kliva över en.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,27 i genomsnitt (beräknat på 993 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den spanska körsbärsträdgården: Cias Bokhylla.

Tisdagstrion: OBS!

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: OBS! (en titel på varje bokstav: O, B och S)

Vilket roligt tema! Jag hade lite problem att välja, men kriterierna är ju solklara. Samtliga har fått 4,5 i betyg av mig.

1. Om en Buick 8 av Stephen King handlar om en ond bil. Jag har en grej för onda bilar ...

2. Bränd himmel av Gilly Macmillan är en ganska otäck historia om ett barn som försvinner. Hur samhället behandlar mamman som "tappar bort" sitt barn.

3. Större än störst av Andreas Roman har varit med många gånger i olika utmaningar, men det är den sannerligen värd. Den handlar om vänskap, att växa upp och om drömmar.

Film: Kursk (2018)

Titel: Kursk
Originaltitel: Kursk
Genre: Drama
Regissör: Thomas Vinterberg
Manus: Robert Rodat, Robert Moore (bok)
Skådespelare: Matthias Schoenaerts, Léa Seydoux, Peter Simonischek, August Diehl, Colin Firth
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Frankrike | Belgien | Luxemburg | Rumänien | Kanada | USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 16 september 2022




Handling
Filmen följer katastrofen som drabbade ubåten K-141 Kursk år 2000 och den statliga försumlighet som följde. Medan sjömännen kämpade för sin överlevnad, utövade deras familjer en desperat kamp mot politiska hinder och omöjliga odds för att rädda sina älskade.

Min kommentar
Den här fredagen regnade det, vilket ju betyder att vi kunde titta på något annat än en komedi. Jag kunde inte riktigt hitta någon som vi tyckte passade och då kom sambon, återigen, på att vi ju har en gratis hyrfilm på SF Anytime varje månad. När jag gick in där så dök det upp två filmer som jag lagt på min lista. Den ena var Kursk, en film som jag har velat se ända sedan den kom.

För mig var den här händelsen, när den hände, nästan lika traumatisk som tornen i New York. Tyvärr så tycker jag inte att filmen lyckas förmedla det som nyhetsrapporteringen gjorde. Jag blir inte alls så berörd som jag borde bli. Samtidigt är jag lite lättad över att den inte tog hårdare på mig än vad den gjorde. Detta är i alla fall ett worst case scenario när man inte vågar erkänna att man har fel/svagheter.

I den här filmen har man bestämt att alla pratar engelska och det funkar ju i alla fall bättre än att ryssarna pratar engelska med en förfärlig rysk accent. Ibland blir det dock svårt att veta om man är i det ryska eller brittiska lägret.

Mattias Schoenaerts är fenomenal som kapten och jag var osäker på om jag sett honom i annat, men det har jag. Ganska mycket till och med. Colin Firth är ju med också, men hans roll består mestadels av att se snygg ut i uniform. Vilket ju inte heller är illa. Det är en hel hög med svenskar här också, bland annat Max von Sydow, Pernilla August och Gustaf Hammarsten. Michael Nyqvist står med i rollistan, men hans scener blev bortklippta. Många producenter är inblandade och en av dem är Luc Besson, men jag gissar att han inte har påverkat jättemycket, men rent generellt så är det bra filmat.

Vad som hände i ubåten och hur läget var där är ju egentligen bara spekulationer och vi kommer aldrig att få veta vad sanningen är. Men jag tycker det är väldigt trist att de har "amerikaniserat" slutscenen i ubåten. Jag har mycket svårt att tro på det. Slutscenen, den i kyrkan och efteråt, är det som träffade mig rakt i hjärtat. Jag hoppas så att just den biten är sann.

Kursk engagerar ändå hela tiden som jag tittar, men när filmen är slut så är känslan borta. Förmodligen blir det så här på grund av att det känns som att den vill vara för mycket. Den är ett familjedrama, ett politiskt drama och en ubåtsfilm. Allt i ett. Jag blir hela tiden utkastad från den klaustrofobiska ubåten och inkastad i något annat, det gör att känsloläget förändras. Det blir varken hackat eller malet.



På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 8 621 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 19 118 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Bilder av henne

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det verkligen höst, även här i de södra delarna. Hela veckan har det varit riktigt fina dagar, men nu när helgen kom så började det regna. Mycket. Jag har inte speciellt ont av det, mina hobbyer kan med fördel utföras inomhus.

Karin Slaughter har jag läst ett par böcker av och de har varit rätt så brutala och råa, men jag har gillat dem för det känns ändå inte som att det är utstuderat våld utan det som krävs för historien. Bilder av henne dök upp som en överraskning för ett bra tag sedan och nu när jag såg att den har blivit TV-serie så åkte den fram.

Min smakebit är från sida 412:

    Andy lyssnade.
    Hon hörde ett konstigt ljud från andra sidan huset.
    Klick-klick-klick-klick.
    Cylindern som snurrade i revolvern?
    Hon tittade på telefonen. Skärmen hade spruckit.
    Det fanns ingenstans att ta vägen. Inget att göra annat än att vänta.
    Andy rörde vid sin sida. Tröjan var genomdränkt av blod. Fingrarna hittade ett hål i hennes hud.
    Fingertoppen hittade ett hål i hennes hud.
    Hon hade blivit skjuten.

Bok: Det trettonde fallet av Åke Edwardson

Författare: Åke Edwardson
Titel: Det trettonde fallet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erik Winter 13
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 september 2022




Första meningen: Winter hade druckit en snabb kopp kaffe på Málagas flygplats som vuxit sig stor under de tjugofem år han lyft och landat.

Baksidetext
Kriminalkommissarie Erik Winter har varit hos familjen i Marbella. På planet hem lägger han märke till ett tyst par. I Sverige hamnar han i bilen efter dem. Plötsligt gör parets bil en våldsam gir och kör med fruktansvärd kraft in i klippväggen. Kvinnan i bilen heter Sara Brendner. Samma Sara Brendner blev trettio år tidigare vittne till det våldsamma mordet på hennes pappa, ett mord som aldrig klarades upp.

Min kommentar
För drygt 20 år sedan läste jag min allra första Åke Edwardson, den första delen i serien om Erik Winter. Min enda anledning för det var att boken utspelade sig i Göteborg. Min kära gamla hemstad, som jag lämnade för ... alldeles för längesedan. Det trettonde fallet borde så klart ha lästs i Göteborg, men Spanien är också närvarande här och det var dit jag var på väg.

Jag älskar verkligen Edwardsons miljöbeskrivningar av Göteborg och havet. Som vanligt så är det en ynnest att vandra omkring på välbekanta (och även obekanta) platser i staden. Ibland får man ett tips på ställen man kan besöka för ett mål mat. Bland annat ett tvättäkta arbetarfik, med rejäla mackor. Som finns på riktigt. Självklart blir det ett besök där nästa gång jag kommer till Göteborg. Mat är för övrigt en stor ingrediens i den här boken, många recept får man. Visserligen spännande (och vad det verkar även goda) recept, med tillhörande dryckestips, men det är ju ändå inte Erik Winters receptbok jag läser.

Under läsningen får jag vibbar av både Nesser och Kallentoft. Den förra både vad gäller typ av historia (den påminner lite om Fallet G) och många udda uttryck och ord, som exempelvis bespoken, som jag var tvungen att googla. Den senare vad gäller tankar/flum/filosoferande. Här finns också många utdelade kängor till mångt och mycket, bland annat till David Lynch. Oftast genom humoristiska betraktelser och/eller kommentarer.

Det är otroligt svårt att tycka om Erik Winter. Svårare än vanligt, faktiskt. Från början var han ändå möjlig att sympatisera med. Han är så helt osannolikt snobbig, med sin mat, sin musik, sin whisky ... ja, allt. Mer än någonsin. Jag hade nog kunnat leva med det, om han inte samtidigt hade varit nedlåtande mot alla som inte delar hans "fina" smak. Den enda möjliga och rätta smaken. Enligt Winter då. Enligt mig så är det på tok för lite Halders och Djanali och alldeles för mycket av den filosoferande, grubblande och flummiga Winter. Jag upplever det som att det är Winter som är det viktiga i den här historien. Inte brottet. Tack och lov så dyker det upp två nya karaktärer, Dick och Lena, som är intressanta.

Slutet är väldigt abrupt och jag är osäker på om allt faktiskt klarades upp. Tröttnade Edwardson månne på historien? Det känns i alla fall som att jag har fler frågor än svar och allt känns så vansinnigt långsökt. Vad hade Miltons Mekaniska i Göteborg för band till Värnamo? Varför dödades Jonas och Ylva? Och Lukas? Och hans pappa? Varför försökte Sara ta livet av sig? Det känns som att det saknas information, men det är fullt möjligt att den fanns här. Ibland var jag dock så uttråkad att jag inte minns vad jag läste. Ibland glimrar det emellertid till och blir både spännande och intressant.

Från början var det sagt att serien skulle bestå av tio böcker. Varken mer eller mindre. Tio böcker var också antalet när alla trodde att det var slut. Efter några år så dök det plötsligt upp ytterligare två böcker och åtta år efter det dök överraskande nog Det trettonde fallet upp. Vilket ju gör att det finns tretton böcker i serien. Är det nu äntligen slut på Erik Winters saga? Jag har ingen aning, men jag hoppas det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Det trettonde fallet: Kapprakt, Tankar från en samlares hjärna och Karins boktips.

Nytt i hyllan

När vi åkte iväg på semester så hade jag inte en tanke på att det kunde komma böcker som måste hämtas (inga andra paket väntades, eftersom jag hade beställningsförbud de sista veckorna just på grund av att det inte skulle komma något med posten). Det slog mig ungefär efter en vecka, att brev/paket inte ligger kvar längre än två veckor. Samma tid som vi var borta. När vi kom hem så låg det minsann två avier där, det var dock omöjligt att se när de kom, men båda bokpaketen fanns kvar att hämta 🙂

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir dök upp på min bokradar när jag gick igenom intressanta boksläpp för augusti. Isländska författare har en förmåga att dyka upp där. Detta ska tydligen vara första delen i en serie om Áróra. Tack till Modernista!

Dödsdansen av Maria Grund var den andra boken som hade kommit. Detta är andra delen i serien Berling & Pedersen (och en osannolik samling av dysfuntionella poliser). Jag var inte överförtjust i första delen, men jag är helt klart tillräckligt nyfiken för att ge serien en andra chans. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #374

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här är den näst sista olästa julklappen 2018.

Slutet av Mats Strandberg är en bok jag aldrig trodde skulle stå och damma i hyllan.

När jag önskade mig boken så visste jag inte vad den handlade om det räckte att Mats Strandberg var författare. Så här nästan fyra år senare vet jag nog fortfarande inte vad den handlar om. Inte mer än vad jag gissa mig till av titeln. Så som världen ser ut så kanske det är dags att läsa den snart. Det här skulle kunna vara ett fall för Vi möts igen-utmaningen. Kanske nästa år. Om den inte blir läst innan dess. Ett skräcktema nu i höst kunde ju passa.

Så här står det på baksidan:

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta. Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Önska kostar ingenting av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Önska kostar ingenting
Genre: Drama
Antal sidor: 354
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2022




Första meningen: Golvet i Jennys kontor ger vika och hon faller baklänges.

Baksidetext
Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö.

Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra ­tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör ­henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne.

Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv.

Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Min kommentar
För ganska många år sedan köpte jag de två första delarna i serien om den ovanliga privatdeckaren Kouplan och det tog två år innan jag läste den första boken. Då passade jag på när jag behövde en e-bok på en Spanien-resa. Nu när det äntligen var dags att återigen åka till Spanien så tänkte jag att det här väl kunde bli en tradition så jag plockade fram Önska kostar ingenting. Även om den nu faktiskt blev utläst innan jag åkte.

Det mesta jag skrev om första delen stämmer bra även för denna. Jag vill fortfarande inte kalla detta för deckare, i alla fall inte om man med det menar våld, blod och mord. Det är mer en berättelse om en mycket intressant karaktär. Med en vardag som inte alls liknar min. Det måste finnas många liknande öden där ute. Till min stora överraskning och glädje så förflyttar vi oss till (bland annat) Göteborg i den här boken. En extra bonus.

I Sara Lövestams böcker är det en speciell ton som genomsyrar allt. Det vågar jag bestämt hävda nu, efter tre lästa böcker. En ton som uppenbarligen passar mig väldigt bra. Personligen så tycker jag att både mörkt och ljust blir tydligare om finns en balans mellan dem och här vävs det dramatiska och sorgliga in i väven med en lågmäld och finurlig humor. Men det är ingen rolig bok, det ska man inte förvänta sig, men det finns humor.

Kouplan är, som sagt, en mycket intressant karaktär och det finns så mycket värme i beskrivningen av honom. Det är tydligt att författaren verkligen tycker om honom. Precis som jag. Jag bryr mig om honom och vill att det ska gå bra för honom. Sara Lövestam är en fena på att beskriva hur han känner och tänker, utan att jag blir påtvingad känslor jag inte kan känna igen. Det finns inte speciellt många karaktärer här, men alla är tecknade på ett bra sätt. Till och med bedragaren har positiva egenskaper. Inte många, men de finns där. Vilket ju krasst betyder att bara för att någon gör/säger fel inte nödvändigtvis betyder att allt den personen gör/säger är fel. Något som väldigt många borde ta sig en funderare på.

Temat i de här böckerna är inte det enklaste, men jag tycker att Sara lyckas förmedla allt utan pekpinnar och utan att "undervisa". Man lär sig saker på köpet, utan att man märker det liksom. Allt man gör, alla beslut man fattar, påverkar någon annan. Det hade så lätt kunnat bli både plumpt och obekvämt (för läsaren, menar jag då, för de inblandade var det lika obekvämt som förväntat) när han träffar sitt ex. Det är ett känsligt ämne och måste hanteras varsamt. Jag tycker att båda sidorna kommer fram på ett fint sätt (ja, det finns två sidor, av allt). Ett jobbigt läge, helt enkelt. Det är mycket här som jag aldrig ens reflekterat över. Det sätter Sara ord på.

Efter att ha läst Önska kostar ingenting så är jag glad att jag redan har köpt på mig de efterföljande två delarna och så hoppas jag att det inte ska ta riktigt så många år innan jag läser tredje delen. Jag vill veta hur det ska gå för Kouplan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Önska kostar ingenting: Tofflan, Eli läser och skriver och DAST Magazine.