Bok: Bara människa av Sylvain Neuvel

Författare: Sylvain Neuvel
Titel: Bara människa
Genre: Science fiction
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Only human
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Themisfilerna 3
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2022




Första meningen: - Stridsledningen, Lapetus här.

Baksidetext
Vi trodde hela tiden att det största hotet mot ­mänsklig­heten skulle komma utifrån. Vi hade fel. Människan är sin egen största fiende.

Forskaren Rose Franklin har ägnat hela sitt liv åt att förstå den mystiska händelse då hon som barn föll ner i ett slukhål och vaknade upp i en stor hand av metall. Hon har upplevt hur robotar invaderat jorden och dödat miljontals människor. Hon har blivit bortförd av robotar och tillbringat tio år i en annan värld. När hon återvänder till jorden har en ny världsordning vuxit fram med nya allianser och maktblock som bekämpar varandra.

Medan mänskligheten står på randen till ett fullskaligt krig måste Rose välja sida. Men att göra det rätta, kan vara det sista hon gör.

Min kommentar
Första boken i den här trilogin tog mig med storm och jag tyckte att det nog var bäst att läsa klart böckerna hyfsat snart. Serien fick vara med i min Finish That Series-utmaning i år och Bara människa är sist ut. Jag var verkligen spänd på att få veta vart allt skulle ta vägen.

Ett uttryck i boken, som jag var tvungen att googla, är Kobayashi Maru, vilket tydligen betyder en situation man inte kan vinna. Lose-lose, alltså. Det är egentligen det allt handlar om och det finns väldigt många likheter med det som händer i världen. Det gjorde det extra läskigt att läsa just nu.

Det finns två trådar i den här boken, en som går från slutet av förra boken och framåt samt en som börjar tio år senare. Ju längre boken gick desto mer blev det en allegori över tillståndet i världen. En cynisk/ironisk allegori. Skulle man kunna tycka. I mångt och mycket så är det en liten jämförelse mellan olika system, där ekternas är på den ena ytterkanten.

Även i den här boken så berättas det genom dagboksanteckningar, utskrifter av förhör och rapporter. Det fungerar bra, men sedan den mystiske mannen utan namn försvann (som jag saknar oerhört mycket, han är den enda som har lyckats riktigt bra med ironin) så har det blivit svårare att hänga med i dialogerna. Speciellt om det är fler än två som pratar. Mycket hoppande mellan olika platser är det här, men det blir aldrig rörigt. Vi besöker Finland, Libyen, Ryssland, USA, Stockholms skärgård, Åland, Kina, Nordkorea, en annan planet och jag har säkert glömt något ställe. Spännande nog så verkar det som att Sverige (eventuellt) har gått med i NATO i framtiden.

Man skulle kunna säga att ekterna är darwinister, men med en extra knorr. Det handlar om naturligt urval, men också om att inte på något sätt påverka en art att utvecklas åt ett visst håll. Det betyder att man absolut inte vill ens så mycket som träffa någon annan ras, eftersom man då kan göra någon skillnad i utvecklingen. Problemet är ju då när det inte lyckas att hålla sig isolerad. Då kan man inte vara så stelbent att man inte inser att systemet måste förändras, annars blir det väldigt konstigt. Allt som gäller deras egen ras ska behandlas av "experter", vilket betyder att endast de som vet vad de talar om har en röst. När det gäller alla andra raser envisas de med att inte lägga sig i. I ekternas demokrati dras frågor i långbänk, eftersom de inte kan bestämma om en "blandras" hör till dem eller de andra. Då gör de i stället ingenting och den/de det handlar om hamnar i något sorts limbo. För mig är även ett felaktigt beslut bättre än inget alls. Egentligen så tycker jag att ekterna är värst av alla.

Kontentan av det hela är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta ett system som passar alla. Jag skulle nästan våga påstå att det är omöjligt att inte börja fundera på betydelsen av demokrati, huruvida man ska blanda sig i andra rasers angelägenheter och att behandla andra endast baserat på varifrån de kommer. Det är väldigt insiktsfullt och man får heller ingen lösning.

Themisfilerna kan vara den bästa trilogi jag har läst och jag funderade på att sätta en femma även på Bara människa, men det saknas lite för att det ska vara perfekt. Det är svårt för mig att förklara storheten, men jag gillar verkligen alla tankar det här sätter i gång. Grymt bra är det i alla fall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 26 556 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bara människa: Mitt bokintresse, LitteraturMagazinet och I♥Fantasy