Bok: Törnrosor av Stephen King & Owen King

Författare: Stephen King & Owen King
Titel: Törnrosor
Genre: Skräck
Antal sidor: 704
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sleeping beauties
Översättare: Boo Cassel
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2022




Första meningen: Nattflyet får Evie att skratta.

Baksidetext
Över en natt faller världens kvinnor i en märklig sömn. Pandemin sprider sig i takt med att tidszonerna släcks. Om de väcks blir kvinnorna livsfarliga. Och medan de sover befinner de sig på en helt annan plats. I en småstad i Appalacherna kämpar sheriff Lila Norcross för att hålla sig vaken medan männens ociviliserade sidor tar över allt mer. I jakten på botemedel utspelas en kamp på liv och död.

Min kommentar
Jo'rå så atte... Stephen King är ju min husgud, vilket nog inte är en överraskning för någon som följt min blogg. Trots det så var det nu två år sedan jag läste en bok av honom senast och då har jag ändå ganska många av hans böcker olästa i hyllan. Jag skyller på det där fenomenet ett det ju finns så mycket nytt och spännande att upptäcka, vilket gör att favoriter hamnar lite i bakgrunden. På läsretreaten (som faktiskt blev av i år, om än i annorlunda tappning) så fick tegelstenen Törnrosor följa med. Lång och ostörd lästid är bra för en tegelsten.

Detta är en typisk Stephen King-bok, men samtidigt ändå inte. Det finns en hel del att känna igen från (och blinkningar till) andra av hans böcker. Dock tror jag att det finns ett budskap här, vilket kanske inte är så vanligt. Förmodligen kommer varenda läsare att tolka den annorlunda, men ibland känns det som att det är omöjligt att få vissa nöjda. Om män inte skriver om kvinnor så är det inte bra. När de gör det så är det heller inte bra. Om man inte tar med reflektioner om svarta/vita så är det inte bra. När man gör det så blir det för tydligt och löjligt. Ja, jag vet inte, hur man än vänder sig så har man ju rumpan bak...

Upplägget här är klassiskt King, skulle jag nog drista mig till att säga. Man presenteras för alla (nåja, kanske inte riktigt alla) i samhället. Persongalleriet är digert (det finns till och med en lista i början av boken), men det här kan han, King. Han är så fantastiskt bra på att skriva karaktärer, både goda och onda, gärna samtidigt. De är helt enkelt nyanserade; alla kvinnor är inte goda, alla män är inte onda. Det känns bra. Som vanligt handlar det om vanliga människor i ovanliga situationer, vilket är Kings specialitet och det jag gillar att läsa. Jag kan känna igen (och relatera till) så gott som alla karaktärer, när det handlar om egenskaperna de har.

Ingen kan, som King, beskriva ett samhälle med allt det innebär, så att det känns riktigt och även möjligt. Det finns inga hjältar, inga övermänniskor. Bara vanliga rädda och osäkra människor. Och ja, det är en förfärlig mängd karaktärer här, men jag har inga problem med att hålla isär dem. Vissa (många) är bara en fond, eller kanonfläsk om man hellre vill kalla dem det. Ganska snabbt utkristalliserar sig en handfull som viktiga och de är mycket tydliga.

För mig är King lite av en citatmaskin och min absoluta favorit, som också har blivit en livsfilosofi jag försöker leva efter, kommer från Cujo (Om livet ger dig citroner, gör lemonad). Här får jag ännu en favorit, som jag funderar på att brodera upp och sätta på väggen: Gravitationen finns inte, det är jorden som suger. Hur bra är inte den?! Det är inte heller bara referenser till Kings egna böcker här, bland annat så läser en karaktär en Koontz-bok, som jag tror är Väktare. Den verkar han gilla, King.

Detta är en mycket sorglig historia, egentligen, med ytterst lite hopp för mänskligheten. Jag tror att det finns en hel del symbolism, men jag är på riktigt usel att förstå det. Därför, tror jag, förstår jag inte alls räven och tigern. Trädet och ormen... kanske. Att de är symboler är väl ändå ganska tydligt, men för vad?

Kanske är det också som vanligt att en King-bok gärna blir för lång. I alla fall så är det inte speciellt ovanligt. Det gäller även den här boken. Att den är för lång alltså. Det blir ibland lite väl utdraget. Början är bra, slutet är bra, men mellandelen kunde lätt ha kortats ner och då alldeles speciellt den där belägringen av fängelset. Så detaljerad och så lång.

Törnrosor har, som sagt, ett budskap (tror jag). Det är inte bara män som försöker bestämma över kvinnor. Även somliga kvinnor försöker göra det, utifrån sin egen lilla värld, och tror sig veta vad alla andra kvinnor vill och kan. Min tolkning blir den att ALLA är olika, med sina egna behov. INGEN är bara sitt kön. Och ja, just det... låt dig inte avskräckas av att jag har genrebestämt den som skräck. Det är den inte. Bara. Den är lite allt möjligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 72 621 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Törnrosor: Bokdivisionen, DAST Magazine och Med näsan i en bok (engelsk utgåva)