lördag 5 mars 2022

Bok: Croissants till frukost av Annika Estassy

Författare: Annika Estassy
Titel: Croissants till frukost
Genre: Drama
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: ? 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2022




Första meningen: Brösten hade ömmat i flera dagar men Cecilia borde ha vetat bättre än att hoppas att en graviditet var orsaken.

Baksidetext
Gabriel har det inte lätt. Inte bara att våren är inställd, golfströmmen på väg åt helt fel håll och hans spermier för slöa för att orka göra sitt jobb, han känner dessutom på sig att vackra Cecilia tänker lämna honom. Igen. Cecilia i sin tur tvivlar allt mer på om det var rätt att gå tillbaka till Gabriel. För vad spelar det för roll att han har världens sötaste nackgrop när han ändå inte vill samma sak med livet som hon?

När den karismatiske Antoine gör comeback i Gabriels liv och lockar med en tillvaro i en trakt med ljumma vindar och trehundra soldagar per år, kan inte Gabriel värja sig. Detta är ju precis vad Cecilia och han behöver. Adjö resultatrapporter, övertid och permafrost - Bonjour sol, hav och frihet!

Men att börja ett nytt liv är svårare än Gabriel föreställt sig. Dessutom har Cecilia inte glömt bort vilken hennes hetaste önskan är, och hon tänker se till att den går i uppfyllelse.

Min kommentar
Egentligen så är jag nog alltid på jakt efter bra feelgood och även om jag inte gillar croissanter så lockade det här omslaget mig. Vem skulle inte vilja sitta där och äta frukost liksom? Bokrean 2016 föll jag för frestelsen och köpte Croissants till frukost. Sedan upptäckte jag att den var en fristående fortsättning på Solviken, som jag inte har läst. För ovanlighetens skull så bestämde jag mig för att strunta i det och läsa ändå.

Jag har lite problem att sätta en etikett på den här boken, feelgood är det inte. Jag tror inte att den fick mig att må det minsta bra. En beskrivning som jag har sett nu efteråt är tragikomisk relationsroman och det känns väl ungefär rätt. Men det kanske är det som är feelgood...

Det är inte speciellt många karaktärer här, men fyra(?) av dem, bland annat huvudpersonerna här, verkar ha förekommit i Solviken. Det är väldigt synd att jag inte läste den först för då hade jag kanske haft mer kött på benen, men det kändes ändå att jag fick grepp om huvudpersonerna; Cecilia och Gabriel. Dessa två är förfärliga människor, båda två. De ljuger och försöker tvinga på sin partner sina egna drömmar. Det brukar inte bli bra. Cecilia verkar inte bry sig om vem hon är tillsammans med. Bara det är en man som kan alstra barn. Gabriel i sin tur är inte speciellt lyhörd. På något absurt sätt så förtjänar de varandra.

Egentligen så gillar jag det mesta med den här boken; språket, detaljnivån, den lite cyniska humorn, miljön... själva tonen. Det är nog bara karaktärerna som jag inte gillar och det är inte för att de skulle vara dåligt skrivna. Tvärtom. De är så bra skrivna att jag verkligen avskyr dem. Eftersom detta inte är en deckare så är det heller inga mord, men jag känner att jag lätt hade kunnat skada någon av dem. Eller båda. Så fulla av sig själva att det faktiskt rinner över. Gabriel är det nog egentligen mest synd om, han är så ivrig att vara till lags att han bara blir jobbig (och lite mesig). Om jag har förstått det rätt så gick de ifrån varandra i förra boken och min undran är, så klart, varför i hela friden de gick tillbaka till varandra.

Jag ser nu att det mesta i det här inlägget handlar om karaktärerna, men det är ju en relationsroman så det kanske är passande. En liten tanke om miljön vill jag ha med också, i alla fall. De sticker ju iväg till Frankrike, kusten som kallas Purpurkusten. Jag envisas ju med att jag inte gillar det franska, men nu är det ännu ett område som jag har blivit lite nyfiken på. Den där lilla klippbyn verkar helt ljuvlig. Eller så är det helt enkelt så att alla miljöer som inte är hemma lockar väldigt mycket just nu.

Croissants till frukost funkar nog att läsa för sig själv, men jag önskar att man kunde sluta kalla böcker som hör ihop för fristående fortsättning (en paradox, om något). För min del så hade det varit bättre om jag hade läst Solviken först. Om man vill veta hur det går för Cecilia och Gabriel (för det får man inte här) så ska man tydligen läsa Alla dessa hemligheter. Och vad ska jag förresten kalla den här... serien? Ingenstans hittar jag någon som helst information om att de här böckerna hör ihop. I vilket fall så tror jag minsann att jag måste läsa dem båda två.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag vet att jag är lite grinig nu, men på sida 68 så står det en Budd-afigur på ett träbord. Budd-a har jag aldrig hört talas om.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 2,93 i genomsnitt (beräknat på 151 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Croissants till frukost: Bokmalen.nu, Fru E:s böcker och Romeo and Juliet

6 kommentarer:

  1. Jag har läst Alla dessa hemligheter och jag visste inte heller att den hängde ihop med de övriga. Den var bra, men de senare hon skrivit är ännu bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju riktigt lovande. Tror ändå att jag kommer att läsa både Solviken och Alla dessa hemligheter. Blir ju lite nyfiken på hur det ska gå 🙂

      Radera
  2. Jag har läst Solviken men blev inte så pass engagerad att jag ville läsa den här. Däremot har jag läst första boken i en annan av hennes serier som jag tyckte mycket bättre om. Och nu på bokrean köpte jag den andra boken i serien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte påstå att jag gillade karaktärerna här, de var inte lätta att tycka om, men tonen i hela boken tilltalade mig 🙂

      Radera
  3. Vilken fantastisk recension! När du skriver att du avskyr karaktärerna blir jag väldigt lockad att läsa :) Jag tycker om Annika Estassys sätt att skriva, men har bara läst en av hennes senaste romaner, så mycket kan ju ha hänt mellan de tidigare böckerna och den jag läste. Jag har den här i bokhyllan, oläst än så länge, men jag brukar av någon anledning tycka om böcker som utspelar sig i Frankrike, kanske för att författarna lyfter fram en viss känsla som skall föreställa fransk på något vis. Och så gillar jag att läsa om vanliga relationer, särskilt med karaktärer som är fullvuxna och har en del livserfarenhet i bagaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var helt såld på tonen i boken, den passade mig perfekt. Det här kan nog, dessvärre, vara en vanlig relation. Jag tror inte att den är helt ovanlig i alla fall. När båda pratar och ingen lyssnar och båda tycker att deras dröm är den viktigaste... då kan det nog bli så här.

      Radera