Titel: Arrowood
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Arrowood
Översättare: Tove Hellbom
Serie: Arrowood 1
Förlag: HarperCrime
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 17 februari 2022
Första meningen: Redan när jag kom på morgonen märkte jag att chefen var på dåligt humör.
Baksidetext
Året är 1895, och London är en stad i uppror. Den undre världens ledare får allt mer makt, polisen är pressad, de fattiga är hungriga och samtidigt sprider en mördare skräck på stadens gator.
När societeten anlitar den berömde detektiven Sherlock Holmes, vänder sig de mindre bemedlade istället till William Arrowood. Han är självlärd psykolog, privat utredare, och till och från en fyllehund, som föraktar Holmes och hans rika klientel.
När en man försvinner och ett vittne bestialiskt huggs ihjäl, står Arrowood och hans assistent Barnett inför sitt tuffaste uppdrag hittills: att sätta dit Londons mest ökända kriminella gäng. Nu måste Arrowood dessutom bevisa att han inte bara är den näst bästa detektiven i London.
Min kommentar
För ett bra tag sedan nu så fick jag Morden i London som en överraskning från förlaget. Dessvärre så är ju det andra delen i en serie och eftersom jag är jag så ville jag inte läsa den innan jag läst första delen, Arrowood. Den var lite klurig att hitta, men till slut så såg jag att de hade den på Storytel, även som e-bok, och i år fick författaren vara med i min Boktolva.
Idén att skriva en historia om en konkurrent till Sherlock Holmes är riktigt kul och väldigt tilltalande. Arrowood är egentligen samma typ av karaktär som Sherlock Holmes, lite överlägsen och nedlåtande, men till skillnad från Sherlock Holmes så har inte Arrowood något alls att backa upp det med. Det gör att han bara blir olidlig.
Arrowood känns en aning labil, eller inte bara en aning faktiskt, han är en sällsamt osympatisk och otrevlig figur. Det enda försonande draget han har är nog faktiskt det att han är så mån om den fattige pojken Neddy, som hjälper till med fallen. Arrowoods parhäst Barnett är roligare att ha att göra med och betydligt lättare att tycka om. Ju mer jag får veta om honom desto mer gillar jag honom.
Miljön är beskriven på att bra sätt, jag får tydliga bilder i huvudet. Till och med karaktärernas namn matchar miljön och jag tror att det är Oliver Twist-vibbar jag får. Ganska ofta så kommer det ovidkommande händelser/beskrivningar, förmodligen för att sätta stämning och miljö. Det gör de, men ibland är de faktiskt bara onödiga. Flera gånger tappar jag fokus och börjar tänka på annat när det blir för utdraget. Det händer för lite. Eller egentligen är nog problemet att det är typ samma sak som händer hela tiden. Det blir lite tråkigt.
Boken börjar egentligen väldigt bra och jag kommer på mig själv med att le flera gånger (ja, det är lite småroligt, också). Tyvärr så lyckas den inte hålla samma nivå hela vägen. Ibland känns det också som att detta är en senare del i en serie, inte första. Det kommer en hel del referenser till saker jag inte känner till, som har hänt tidigare. Dessa saker får man ingen närmare förklaring till.
Personligen så har jag inga som helst svårigheter att förstå varför Arrowood inte är lika framgångsrik som Sherlock Holmes. Jag hade verkligen inte velat ha en privatdeckare som plötsligt kan få ett raseriutbrott. Helt oprovocerat. Det blir lite tramsigt ibland. Jag hade önskat mig större impulskontroll. Ett annat problem med boken är att den är otroligt dåligt korrekturläst. Det saknas ord, ganska ofta, och det händer att karaktärer byter namn.
Jag skulle nog säga att Arrowood egentligen har alla ingredienser som behövs för en bra historia. För min del så faller det dessvärre på Arrowood själv, han blir bara för mycket.
På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 1 810 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Arrowood: A Bookaholic Swede (engelsk upplaga).
Hm, helt okänd bok för mig. Känns inte som jag ska leta upp den heller.
SvaraRaderaDet är synd att Arrowood själv är en så hemsk karaktär för boken började väldigt lovande. Jag kommer ju förmodligen att läsa andra delen också, eftersom den nu står här. Kanske växer han 🙂
Radera