Titel: Albino
Genre: Fantasy
Antal sidor: 578
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stockholmsserien 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 oktober 2019
Första meningen: "Jag kommer att ställa några frågor nu."
Baksidetext
Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.
Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?
Min kommentar
Norra Latin stod högt på min önskelista inför julen 2017. Av någon anledning så hade jag fått för mig att det var en skräckhistoria (jag är ganska säker på att jag sett flera kalla den det) och därför tänkte jag att den skulle passa perfekt i slutet av oktober. Det visade sig dock att detta nog var mer magisk realism. Skräck skulle jag i alla inte kalla den.
Jag är inte speciellt bevandrad i Stockholmsmiljöer, därför lämnar den mig ganska oberörd och jag tycker den är på tok för detaljerad. Däremot så älskar jag skolor som miljö, där kan man ju (oftast) känna igen sig och tomma skolor... visst är de läskiga?
Vi får ta del av historien genom två olika perspektiv i vartannat kapitel, Cleas tråd är i presens och Tamars är i preteritum (eller imperfekt som det hette på min tid). Det är både positivt och negativt, framför allt blir det lite konstigt eftersom båda berättelserna utspelar sig under samma tid och det blir en aning svårt att vänja sig vid varje perspektivbyte.
Det är väldigt svårt för mig att relatera till min egen gymnasietid. Jag är medveten om att jag inte alls är rätt målgrupp för den här boken, mycket var dessutom annorlunda när jag växte upp och den här rikemansmiljön är mig så totalt främmande. Jag blir ledsen när jag läser om de här föräldrarna som inte har tid och låter sina ungar flyga vind för våg. Tamar kan jag relatera till lite i alla fall. Det känns inte som att det var en så stor grej med att försöka passa in när jag växte upp. Eller så hade jag bara tur med min uppfostran, Det där med att passa in är i alla fall överskattat. Det finns ingen som passar in, alla är vi lite knasiga och har unika egenskaper.
En annan grej som stör mig är att ordet hen används för en enda person i hela boken. Personen är inte någon okänd vem som helst utan en alldeles specifik karaktär. Jag har aldrig förstått det där med att ens kön på något sätt ska definiera vem man ska vara. Jag är osäker på om ens någon skulle känna sig helt bekväm då. Ordet hen får för mig helt motsatt effekt här än den avsedda, eftersom det berättar för mig att könet visst är viktigt. Så viktigt att man inte vill ha något.
Norra Latin är på tok för lång, det är alldeles för utdraget. Jag tror den hade vunnit på att komprimeras lite. Jag får en känsla av för mycket, som att författaren har försökt klämma in så många aktuella företeelser som det bara går. Det gör att jag upplever det som utspätt.
Jag kan inte se magi som skräck och förmodligen hade jag gillat boken mer utan magin, den delen har jag svårt att köpa. Vilket i sig är underligt för jag gillade ju verkligen Engelsforstrilogin, men jag hade nog lättare att relatera till de karaktärerna.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat 1 473 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Norra Latin: Bokhuset, Romeo and Juliet och Agnes bokblogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Intressant... Jag trodde också det var skräck.
SvaraRaderaJag tycker det är ganska stor skillnad på magi och skräck, men det är ju jag :) Ingen skulle väl komma på idén att kalla Harry Potter för skräck... Inte för att de går att jämföra, men ändå.
Radera