Titel: Marvatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 419
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 7
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2022
Första meningen: Han visste att det var helt fel ställe att lägga dem på.
Baksidetext
1867 totalförstörs flera kvarter i Marstrand av en våldsam brand. Många familjer ställs på bar backe. Johanna, som för en tid sedan kommit som ung piga till Marstrand för att arbeta hos den ogifte guldsmeden, är en av de drabbade. Men var branden en olyckshändelse?
Till samma plats flyttar Lotta nästan hundrafemtio år senare för att driva ett hotell. Kriminalinspektör Karin Adler har nyligen fått sitt första barn och är föräldraledig. Hemma i Marstrand blir hon bekant med Lotta. Samtidigt kopplas Karins poliskollegor, Robert och Folke, in på en arbetsplatsolycka. En matros har omkommit på ett lastfartyg. Eller ligger det ett brott bakom dödsfallet? Och är alla de övningar som Sjöfartsverket gör med sin räddningshelikopter verkligen slumpmässiga?
Min kommentar
Marvatten köpte jag strax efter den släpptes, men trots att den var en väldigt efterlängtad bok så har den fått stå och mogna i hyllan i 1,5 år. Vilket egentligen är ganska kort tid, om man jämför med hur länge andra böcker får vänta. Kanske har jag varit lite orolig också, för jag blev lite, lite besviken på den förra delen.
Det är lite lustigt med de här böckerna, men det är nästan lika spännande att läsa efterordet som det är att läsa boken. Att få veta vilket som bygger på verkliga händelser och vilka människor som faktiskt har funnits är på riktigt fantasieggande. Jag blir dessutom alltid sugen på att åka till Marstrand när jag läser Ann Rosman. Jag önskar så att hon hade varit guide på skolresorna dit när jag var liten/ung. Eller i alla fall någon som gjorde historia levande på samma spännande och intressanta sätt.
Det är inte jättemånga karaktärer här och man skulle nog nästan kunna säga att Karin Adler har en biroll i sin egen serie. Det gör inte mig något, jag är nog egentligen inte så glad i henne. Detsamma gäller nog resten av persongalleriet i nutidstråden, en historia som gör mig mest trött. Så gnälliga människor och så uttjatade "problem". Jag funderar också lite på under vilka förutsättningar Mattias och Lotta köpte hotellet. Vem ville egentligen detta? Vems idé var det? Hur var tanken? Vem skulle ta hand om allt? Inklusive barnen? Det måste man ju liksom komma överens om innan.
Som vanligt är den historiska delen bäst och helt klart mest intressant. Kopplingen mellan dåtid och nutid finns där också, om än kanske inte så stark, men den känns helt naturlig. Det märks att researchen är grundlig och det är precis lagom nivå på faktabitarna. Framför allt så vävs de in på ett bra sätt.
Nutidshistorien känns dock lite krystad, i alla fall vad gäller brottet. Och blev det brottet ens uppklarat? Vem kanske man fick veta, men varför? Det känns väldigt oklart. Den stora frågan är nog ändå varför i hela friden [spoiler]attackerade Mark Henrik[/spoiler]? Men vem bryr sig, det är den historiska, verkliga delen som trollbinder mig. Jag fortsätter envist att häva att nutidstråden inte behövs överhuvudtaget.
Marvatten är mycket bättre än förra boken och det känns bra att ordningen är återställd. Nu undrar jag bara om det blir fler böcker i serien. Hoppas det. Eller... för min del funkar det bra med en helt historisk bok också.
På Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 148 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Marvatten: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Feministbiblioteket.
Jag ser att jag läste Havskatten (bok 5) 2014 och läste lite blandade recensioner om boken efter vilket fick mig att inte läsa den. Men jag har tänkt ta upp serien någon gång ... Jag vet bara inte när :--D.
SvaraRaderaJag blev ju då lite besviken på boken nummer 6, Vågspel. Inte för att den är dålig, men den är inte lika bra. Den här sjunde är i alla fall vad jag förväntade mig 🙂
RaderaDå är det i alla fall en uppmuntran till att beta av Vågspel så jag kan fortsätta serien.
RaderaJa, och så har du kanske fått lite sänkta förväntningar på Vågspel nu 😀
Radera