Bok: Rosieeffekten av Graeme Simsion

Författare: Graeme Simsion
Titel: Rosieeffekten
Genre: Feelgood
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Rosie effect
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: Don Tillman 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 maj 2022




Första meningen: Apelsinjuice ingick inte i fredagsschemat.

Baksidetext
Don Tillman har gift sig med sin Rosie och de har flyttat till New York, där båda forskar vid Columbia University. Don har svårt att passa in i sociala sammanhang och försöker desperat upprätthålla sitt strukturerade liv som styrs av scheman, listor och rutiner. Det går helt överstyr när Rosie meddelar den glada nyheten: hon är gravid!

Att bli förälder är svårt för vem som helst att förbereda sig på, men för Don är det nästan oöverstigligt. Han måste nu se till att Rosie inte äter något olämpligt, räkna ut att han förväntas vara med vid ultraljudet, och han får mycket men kanske inte så god hjälp av sina sex vänner. Den blivande pappan leds in på helt fel banor och när han till slut inser det är det kanske för sent. Då riskerar han åtal, landsförvisning och värst av allt: att förlora Rosie.

Min kommentar
Ibland stöter man på böcker som är väldigt annorlunda mot allt annat man har läst. Så var det med Projekt Rosie, första delen i den här serien om den specielle Don. På Bokmässan 2016 hade jag sådan tur att Rosieeffekten fanns i en goodiebag som jag fick på ett feelgoodmingel. Trots att jag då verkligen gillade förra boken så har det dröjt så hör länge innan jag kom mig för att läsa nästa. Nästan på dagen fem år efter att jag läste Projekt Rosie så tog jag mig an uppföljaren Rosieeffekten.

Problemet, eller vad man ska kalla det, med så här speciella böcker är att överraskningsfaktorn är borta när man läser ytterligare en bok. Jag är ju beredd på Don och hans... speciella natur. Följden blir ju så klart att det inte blir riktigt lika kul och omtumlande som första boken, men det här är fortfarande både speciellt och bra. Kanske på ett lite annat sätt också, med betydligt mer mörker.

Den stora känslan jag tar med mig är att jag blir oerhört irriterad på Rosie. Under inga omständigheter får man göra som hon och det finns inga ursäkter. Än mindre när det handlar om någon som Don. Just den här biten, med vad Rosie faktiskt gör, tycker jag inte processas överhuvudtaget. Det bara nämns i förbigående. Jag tycker Don tar det förvånansvärt bra ändå och han går genast in i problemlösningsmode. Dessvärre löser han problemen på ett sätt som genomsnittliga människor inte gör.

Ännu värre är det att Rosie plötsligt inte tycker att Don duger. Det kan ju inte komma som en överraskning att han är som han är. Hon vet ju det och har vetat hela tiden. Det är synd om Don när inte ens hans fru, som ju faktiskt har levt med honom ett bra tag, förstår honom. Till detta läggs något som måste vara en av litteraturens allra sämsta psykologer; Lydia. Vilken i sanning förfärlig person hon är. Hon borde inte få jobba med människor. Alls.

Jag kan så känna igen mig i Don. Hans ibland, enligt andra, konstiga reaktioner. Att han inte agerar på känslor utan på rationella tankar. Det betyder verkligen inte att han inte känner något. Bara att han inte visar det som andra. Han är verkligen en favoritkaraktär och vi behöver fler Don i världen. Många fler.

Rosieeffekten är kanske korrekt klassad som feelgood, men det är helt klart inte den glättiga, tramsiga sorten. Det finns faktiskt en tredje del också, men den har inte översatts. Frågan är om den blir det och om jag i annat fall ska läsa den på engelska. För läsa den vill jag.

På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 121 743 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Rosieeffekten: Bokblomma, med näsan i en bok och Endast eböcker.