"Plommonträdet" av Ellen Marie Wiseman

Genre: Drama
Antal sidor: 457
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The plum tree
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: -
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 27 september 2014






Första meningen: För sjuttonåriga Christine Bölz började kriget med en överraskande inbjudan till Bauermans höstfest.

Baksidetext
”Blomma där du är planterad”, är det råd sjuttonåriga Christine Bölz får från sin älskade mormor. Men Christine vet att det finns en hel värld som väntar på henne utanför den tyska småstad där hon växer upp – en värld hon börjat skymta genom musik, böcker, och genom Isaac Bauerman, sonen i den rika judiska familj där hon arbetar.

Snart ska det emellertid visa sig att det finns betydligt större hinder för deras kärlek än skillnaden i samhällsställning. Hösten 1938 genomgår Tyskland omfattande förändringar under Hitlers regim: affärernas skyltfönster fylls av anti-judisk propaganda, de som vågar yppa en avvikande åsikt tystas ner och en ny lag förbjuder Christine från att återvända till sitt jobb – och från att ha någon kontakt med Isaac. Under de månader och år som följer får Christine uppleva det nazistiska förtrycket i dess fulla vidd; hon ställs ansikte mot ansikte med SS-männens brutalitet och Dachaus fasor, och hennes liv formas med tiden till en alltmer desperat kamp – för att överleva och för att få vara med den hon älskar.

Min kommentar
Som jag sett fram emot att läsa den här boken. Den är något så ovanligt som en bok om de vanliga tyskarnas liv under andra världskriget. Det kan jag ju lätt säga att jag aldrig läst tidigare.

När jag börjar läsa fångas jag direkt av hur "normal" den där byn är och alla människor i den. Det är långa och detaljerade beskrivningar av miljön, så man riktigt känner att det här skulle kunna vara var och vilka som helst.

Sedan, när kriget börjar, blir det något helt annat. Både för karaktärerna i boken och för mig. Varje enskild händelse är verkligt bra beskriven och gripande. Mitt problem är att det helt enkelt blev för mycket. Allt känns som en uppräkning av vedermödor och händelser staplas på varandra, lite som att författaren försökt få med allt hon överhuvudtaget hört om kriget. Jag är helt säker på att Wiseman gjort seriös research, men faktiskt så behöver man inte ta med allt man läst.

Boken är lite simpelt och barnsligt skriven och ganska för mycket tårdrypande. Möjligtvis är jag lite underlig, men sentimentalitet får mig nästan att må illa. Romansen mellan Christine och Isaac har jag väldigt svårt för att se som trovärdig. Och framför allt, hur uppstod den? Det kan väl ändå inte vara så att de håller handen och pussas ett par gånger sedan är de beredda att dö för varandra? I sex år? Jag saknar en början där, tror jag. Genom hela boken ältas det sedan hur mycket de älskar varandra, saknar varandra och bara tänker på varandra (eller egentligen mest Christine som älskar, saknar och tänker på Isaac). Hela tiden. Det är då det börjar bli trist.

När jag väl kommer till slutet så blir jag nästan arg. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda.

Det jag gillar med boken är att den, trots allt, när det handlar om själva kriget och vad som hände då, är nyanserad. För den vanlige tysken var båda sidor precis lika farliga. Det spelade ingen större roll om det var tyskar, amerikaner eller ryssar, de var lika dödliga.

Att jag inte blev så imponerad av den här boken kan bero på att kriget är ganska verkligt för mig. Inte för att jag själv upplevt det, men med en mor som föddes i Österrike 1938 och en far som var krigsfånge i Tyskland och kom till Sverige med de vita bussarna så har det varit ganska konkret i hela mitt liv. Och mycket kan man säga om det, men speciellt romantiskt var det inte. Det var liksom där det brast med den här boken. Den började så bra, som en 4,5, sedan störtdök den till 3,5 och slutet drog av en halv till.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 2876 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Plommonträdet: Endast e-böcker, Mina boktips och Carolina läser.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.