lördag 9 maj 2015

"Du gamla, du fria" av Liza Marklund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 399
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 9
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 april 2015






Första meningen: Jag blev inte rädd.

Baksidetext
Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. Hon har återförenats med sin make, Thomas, som arbetar på justitiedepartementet med internationella säkerhetsanalyser.

En eftermiddag hittas en ung småbarnsmamma död och översnöad bakom ett daghem i förorten Axelsberg i södra Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid under liknande omständigheter: kvinna, ung, mamma, knivhuggen bakifrån. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något Annika avfärdar som vilda fantasier.

Thomas befinner sig på en konferens i Nairobi. Under en rekognoseringsresa vid somaliska gränsen kidnappas hela delegationen – sju personer från olika delar av Europa.

Allt eftersom kvinnomorden i Stockholms förorter blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Kraven från kidnapparna är omöjliga och orimliga. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en.

Du gamla, du fria är en roman om hur den gamla, fria världen bygger järnridåer mot den nya, ofria. Om hur relationer mellan människor rämnar och andra byggs upp. Om hur medierna utnyttjar den nya tekniken till att vrida verkligheten så att den passar deras deadlines. Och om hur ondskan i Stockholms förorter egentligen ser ut...

Min kommentar
Jag har läst alla de åtta tidigare böckerna om Annika Bengtzon, men det var drygt sex år sedan jag läste förra delen (En plats i solen). Varför denna har blivit stående oläst är ett mysterium, speciellt som det faktiskt är så att jag gillat de tre föregående delarna mycket mer än de första.

När jag börjar läsa så känns det nästan som att jag har missat en bok, det har hänt massor sedan sist. Jag vet inte om jag har glömt det eller om det helt enkelt har hoppats över, men Annika är återigen tillsammans med den notoriskt otrogne Thomas och de har varit bosatta i USA i tre år. Nu är de dock tillbaka i Stockholm, eller ja, Annika är. Thomas är i Nairobi ju, där han blir kidnappad.

Berättelsen är uppdelad i två olika delar. I den ena finns Annika, som hastigt och lustigt kastar ur sig något om seriemördare till en kollega och startar något som nästan blir en häxjakt. I den här tråden får man också följa Annikas tankar efter hon fått veta att Thomas är kidnappad och hur hon hanterar det. I den andra får man följa Thomas och hur han har det hos kidnapparna. Det som nog berör mig starkast är Annikas del, hur hon fokuserar på vardagliga saker och känslomässigt i stort sett stänger av. Jag kan riktigt känna hennes ångest.

Annika, som jag ofta upplevt som otroligt naiv, självupptagen och egocentrisk, är i den här boken en av de mer sympatiska karaktärerna. Jag blir helt fantastiskt upprörd över hennes släkt och vänner, som tycker att Annika är jobbig och besvärlig när hon vill ha hjälp med barnen när hon ska åka till Nairobi för att försöka få tillbaka sin man. Den lite märkliga Anne Snapphane blir här bara en väldigt hemsk människa. För att inte tala om Thomas mamma.

Trots att jag egentligen aldrig är tveksam till hur det ska sluta så är det spännande och det händer ändå en del oväntade saker. Miljöerna är väldigt bra beskrivna och jag befinner mig omväxlande någonstans i Afrika och i Stockholm. Jag gillar hur media och journalister framställs och om någon borde veta så är det väl Liza Marklund. Jag förstår inte riktigt sidohistorien med den eventuella seriemördaren. Är den där för att det ska bli tydligt hur till och med Annika förstår att prioritera rätt? Eller är den där för att visa hur man kan skapa en seriemördare av ingenting? Ungefär som Thomas Quick?

Slutet är lite abrupt och lösningen på kidnappningen blir lite för enkel. Jag känner mig lite lurad på konfekten. Vad som händer med Annika och Thomas får vi inte veta helt säkert, men vissa indikationer gör att det ska bli spännande att läsa nästa bok.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 (beräknat på 327 betyg).
Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 481 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Du gamla du fria: Lotten, En bok om dagen och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

6 kommentarer:

  1. Ja, du var ju mer positiv än jag :-) Men jag minns att jag irriterade mig på deras släktingar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, herregud, tänk om man hade en sådan familj. Jag gillade boken, tyckte den var så olika de tidigare delarna.

      Radera
  2. Jag gav den också fyra (långt före bloggens tid). Det här med kidnappningen och att det inte var en vanlig polisdeckare tyckte jag gjorde den spännande och att den stack ut i deckarfloden. Men slutet var snöpligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag retade mig jättemycket på slutet, det kändes som en alldeles för enkel lösning och jag kunde inte få ihop "varför".

      Radera
  3. Jag har läst och gillar alla Marklunds böcker om Annika Bengtzon. Denna är väl kanske inte den absolut bästa, men jag gillar den ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, någon av de allra bästa var den inte, men ändå väldigt bra :)

      Radera