"Svarta lögner, rött blod" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 9
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2014






Första meningen: - Du är annorlunda, sa Ann Lindell.

Baksidetext
Uppsalapolisen Ann Lindell är duktig på brottsfall men dålig på att leva. Den ende som egentligen betyder något för henne är sonen Erik. Men så, på sensommaren 2007, träffar hon en man. En journalist vid namn Anders Brant. Med honom upplever hon en tid av stormande passion. Så plötsligt reser han sin väg, utan att säga vart.

Kort därefter hittas den hemlöse Bosse Gränsberg ihjälslagen på en vägslänt utanför Uppsala, i närheten av den övergivna redskapsbod där han bott. Ett alltför vanligt mord. En människa i samhällets utkant mister livet, troligen för någon olycksbroders hand. I Gränsbergs ficka finns en lapp med ett telefonnummer.

Under en morgonsamling på våldsroteln får Ann Lindell en chock. Telefonnumret man fann hos den mördade går till Anders Brant. Lindell kan inte förmå sig att berätta om deras relation och hennes position i spaningsgruppen känns allt mer ohållbar för varje dag.

Det visar sig att Brant har åkt till Brasilien där han nästan direkt blir vittne till ett mord. Ann bönfaller honom att höra av sig. Men Brant har ett uppdrag han först måste fullgöra.

Och i Uppsala inträffar händelser som tyder på att mordet på Gränsberg är långt mer komplicerat än man trott.

Min kommentar
Nionde delen om Ann Lindell är nu utläst och jag har bara en enda del kvar att ta mig igenom. För faktiskt, det är precis det det handlar om. Att ta mig igenom.

Som vanligt hamnar vi på kant med varandra direkt från början. Jag kan bara inte förstå varför man måste klämma in ett femtontal karaktärer på de första 25 sidorna. Många av dem har jag träffat tidigare, men många av dem är helt okända. Genom hela boken (alla böckerna egentligen) får jag känslan av att författaren hittar på nya poliser/åklagare/tekniker utan att sedan återanvända dem. Det kan dyka upp en ny aspirant, som bara har en replik. I nästa bok är det en ny aspirant. Med en replik. Det vimlar av tekniker, åklagare och aspiranter. Det här känns bara så onödigt. Faktiskt kan inte ens Kjell Eriksson själv hålla koll på dem. Vid ett tillfälle så lämnar en av karaktärerna en brottsplats, men några meningar senare är han ändå kvar där.

Jag vet att Ann Lindell inte hör till IT-generationen, men hon är yngre än vad jag är. Och dessutom polis, vilket borde betyda att hon är nyfiken på människor. Ändå kollar hon inte upp sin pojkvän det minsta, inte ens genom att googla. Det verkar inte sannolikt. När samme pojkvän sedan kopplas till ett mordoffer så blir jag bara upprörd. Av någon anledning bestämmer hon sig för att inte berätta om sin relation med Brant. Hur denna tidigare professionella och moraliska polis kan komma fram till det beslutet är för mig en gåta.

Den här historien är helt OK fram till ungefär hälften. Då kommer en sex sidor lång förklaring/föreläsning om fullständigt irrelevanta saker. Här tappar jag intresset. För att göra det hela ännu värre så är det inte bara en depressiv, ältande person i den här boken. De är inte mindre än två. Jag vill inte läsa om vuxna, mogna personer som bara klagar och idisslar samma sak, om och om igen. Herregud människor, sluta vela och gör något!

Hela sidohistorien med Brasilien känns bara onödig och tröttsam. På något sätt verkar det som att författaren egentligen inte vill skriva deckare, utan mycket hellre samhällskritisk propaganda. Visst tycker jag att en deckare får innehålla samhällskritik, nästan alla gör ju det också, men det får på inget sätt kännas krystat eller pekpinne-aktigt. När man hittar på en avstickare till ett helt annat land så känns det krystat.

Det kunde ha varit en bra bok med intressant(a) fall, men allt detta ältande av kärleksproblem förstör allting.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 (beräknat på 112 betyg).
På Goodreads hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svarta lögner, rött blod: paperback lover, Enn kokk och en bok om dagen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bokbloggsjerka 7 – 10 november

Och så var det fredag igen. Precis som vanligt börjar helgen med Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

Alldeles precis just nu, utan att jag redigerar den för jerkan så ser den ut så här:
King, Stephen - Väckelse
Hill, Susan - Kvinnan i svart
Lindqvist, John Ajvide - Himmelstrand
Nesbø, Jo - Sonen
Läckberg, Camilla - Lejontämjaren
Lehane, Dennis - The drop
Kallentoft, Mons - Jordstorm
Erikson, Thomas - Vedergällning

Den kommer förmodligen att hinna ändras många gånger innan jul, speciellt avseende ordningen.

Hösten, hösten, hösten

Den här lilla höstenkäten såg jag på många bloggar under några veckor. Först såg jag den hos Carolina läser. Jag hänger naturligtvis på, även om jag kanske inte är speciellt insatt i utgivningen i höst och lite, lite försenad.

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen:
Herregud, vad jag längtar till pensionen!

Jag längtar särskilt efter:
Mörka höstkvällar då jag kan krypa ner i soffan under pläden med en bra bok. Inga fler soliga, heta dagar när alla måste vara ute för att ta tillvara på det vackra vädret.

Jag blev förvånad över:
Att jag tydligen glömt bort Ulf Lundell som författare. Har inte läst något av honom på många år nu, men i höst släpper han en ny bok, Visenterna.

Jag är nyfiken på:
Svår fråga alltså, jag har inte jättekoll på vad som släpps längre fram i höst, men jag är alltid nyfiken på böcker :)

Som jag har väntat på den här fortsättningen:
Lewismannen av Peter May. Kan inte låta bli att fundera på vart det ska ta vägen nu, vi har ju fått veta allt om Fin Macleod.

En debutant som låter spännande:
Jag har faktiskt inte en aning om vilka som eventuellt släpper sin första roman.

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå:
Sonen av Jo Nesbø är ju en bok som jag bara måste läsa. Denna är 100% Harry Hole-fri efter vad jag förstått. Kan det ändå vara bra?

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa:
Ännu en del om psykopaten Christopher Silfverbielke, kan det vara femte? Erövraren av Dan Buthler & Dag Öhrlund kommer jag inte att läsa.

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer:
Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Kan Britt-Marie vara en ny Ove?

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa:
På sätt och vis så är den nästan med i höstutgivningen, Främlingen av Diana Gabaldon. Alla tidigare böcker ges ju ut på nytt.

Höstmotto:
Jag läser, alltså finns jag.

"Den enögda kaninen" av Christoffer Carlsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 444
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2014






Första meningen: Det kallades en uppgörelse och det är antagligen vad som egentligen hände.

Baksidetext
Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren.

Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och begår inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset i huset.

Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen?

När sommaren är över kommer det vita huset att stå för allt David och hans vänner har tagit från Dalen, och allt det som tagits från dem det som aldrig kan komma tillbaka.

Min kommentar
Av någon outgrundlig anledning så har den här boken blivit stående oläst i bokhyllan, väldigt länge. Så till slut hamnade den på boktolvan för i år. När sedan en annan bokbloggare (ja, Lotten, jag tittar på dig) höjde hans nästa bok till skyarna så blev jag nästan otålig och ville läsa den med en gång. Samtidigt som jag blev lite orolig för att mina förväntningar stegrades.

Jag hade inte behövt vara ett dugg orolig. Det här var riktigt, riktigt bra. Jag vet inte om boken blev bättre tack vare att jag själv kommer från en liten, liten by där ingen behövde ett efternamn. Och ett övergivet hus hade mina kompisar och jag också, där tillbringade vi många kvällar. Nu gick det inte fullt så illa för oss. Beskrivningen av små byar, där alla är väldigt nära släkt med varandra, kan vara något av det bästa jag läst: Dalen är den sortens plats där man kan stå med ryggen mot en man som säger "det här är min fru och min kusin", men när man vänder sig om inser man att där bara står en person, inte två.

I början är jag helt säker på att den här lilla byn ligger i Småland, eftersom den sägs ligga en mil från kusten, längs den stora landsvägen som går rakt in i Småland. Efter ett tag, när det börjar dyka upp ortsnamn som Haverdal och Harplinge, inser jag att detta måste vara Halland. Inget stort problem, men jag fick rita om kartan i huvudet.

Det är inget högt tempo, allt berättas väldigt långsamt. Och suggestivt. Det är nästan som en feberdröm. Allt är extremt nära och påtagligt, jag kan känna sommarvärmen som slår emot mig. Trots(?) det långsamma tempot är det olidligt spännande. Genom hela boken har jag en mörk och olustig känsla och jag bara vet att detta kommer att sluta illa (det får man ju också en aning om eftersom det börjar i slutet).

Lite överraskad är jag över att en bok som berättas i jag-form och presens kan vara så, nästan, sävlig, och ändå en nagelbitare. Jag kan inte riktigt få ihop det, men så är det.

Här finns också mängder av musikreferenser, varav de flesta är totalt bortkastade på mig. Jag har ingen aning om vad det var för låtar, men det kändes som att det bara var gamla godingar och förmodligen kan jag dem om jag bara visste vilka de var.

Gissa om jag är glad att jag redan köpt Christoffer Carlssons nästa bok, Den osynlige mannen från Salem.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 (beräknat på 71 betyg).
På Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den enögda kaninen: Eli läser och skriver, Lingonhjärta och Fru E.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Topp Tio böcker jag skulle vilja läsa igen

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I Want To Reread (or if you don't reread...would reread in an ideal world).

Jag har inte läst om en enda bok sedan jag var runt tolv. Varför vet jag inte, men det kan ha att göra med att det finns så förfärligt många böcker jag vill läsa för första gången, så det där med att läsa för andra gången kommer lite i skymundan. Men naturligtvis finns det böcker jag skulle vilja läsa en gång till. Om jag bara hade tid...

1. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
2. Pestens tid av Stephen King
3. Det mörka tornet av Stephen King
4. På stranden av Nevil Shute
5. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov
6. Den långa flykten av Richard Adams
7. En man som heter Ove av Fredrik Backman
8. Barn 44 av Tom Rob Smith
9. Harry Potter av J.K. Rowling
10. Boktjuven av Markus Zusak