"Blodläge" av Johan Theorin

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ölandskvartetten 3
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 22 januari 2012

Första meningen: Per Mörners vänsterhand var sönderbränd, hans revben var brutna och blicken blöt och suddig, men känseln i hans kropp fanns fortfarande kvar.
Sista meningen: Framför Per vreds låset plötsligt om, och dörren öppnades.

Baksidetext
Våren har kommit till Öland. Vid kanten av det övergivna stenbrottet i byn Stenvik har två enorma lyxhus byggts under vintern. I skuggan av dem hukar stenhuggarnas vindpinade baracker.

I påsktid, när snön smält, flyttar nya invånare till stenkusten. En av dem är Per Mörner, som ärvt en gammal stenhuggarstuga och hoppas få vara ifred för sin hjärtlösa far. En annan är Vendela Larsson, uppvuxen på ön och tillbaka som vuxen med en enda önskan; att få möta älvorna på alvaret igen och be om deras hjälp. Här finns också den gamle skutkaptenen Gerlof Davidsson som återvänt till barndomsbyn för att njuta av vårsolen, kanske för sista gången.

Allt Gerlof vet om sina nya grannar är att de har byggt sina hus mellan trollen som sägs bo nere i stenbrottet och älvorna som dansar ute på alvaret. Gränslinjen mellan dem går vid det röda stråket i kalkstensklippan, blodläget, och det har alltid fört olycka med sig.

Min kommentar
Jag är lite besviken. Här hade jag väntat mig en spökhistoria med det öländska alvaret som scen och vad får jag? Jo, en ordinär deckare. Den var inte dålig på något sätt, men jag börjar fundera och undra varför jag fått för mig att Theorin skriver spökhistorier. Jag vill att han ska skriva som Nattfåk, den älskade jag.

Theorin har också använt sig av ett beprövat "trick" inom filmens värld, att börja i slutet. Det funkar sådär i en bok. Det är hyfsat enkelt att klura ut vad som ska hända, eftersom man ju faktiskt redan fått en stor del av slutet berättat för sig. Det mesta är ganska förutsägbart och jag blir inte överraskad eller förvånad en enda gång.

Vendela och hennes man Max är ett underligt par, där jag retar mig fördärvad på Max. Den dryge "författaren" som egentligen inte verkar kunna någonting, utan det är frun som fixar allt. Men munläder har han och han skryter vitt och brett om allt han gör. Det andra paret, Kurdins, är om möjligt ännu underligare och dem får man knappt veta något alls om. I bästa fall kan man säga att författaren "planterat" dem. Per, ensamstående halvtidsfar till tvillingar har också en otroligt jobbig och ganska osympatisk far, som Per avskyr och knappt umgåtts med alls. Ändå tycker Per att det är viktigare att ta hand om sin far och flänga runt och jaga skuggor i hela södra Sverige än att vara med sin svårt sjuka dotter på sjukhuset. Vilket ju gör att Per heller inte är så väldigt sympatisk.

Deckardelen och mystikdelen hålls väldigt avskilda från varandra och vävs inte ihop på något sätt, det är helt enkelt två olika trådar. Själva kriminalhistorien är en mordbrand i Pers fars företagsbyggnad. Och varför Per får för sig att gräva i den röran fattar jag inte. Inte heller förstår jag hur Per kan luska fram saker som inte ens polisen kan ta reda på. Det "mystiska" inslaget ska då vara älvorna, som Vendela tror så benhårt på. Egentligen blir det aldrig speciellt läskigt, ruskigt eller spökligt, jag tycker det framgår ända från början vad det handlar om.

Trots att jag saknar det mystiska, gåtfulla och spökliga så är det ändå spännande. Theorin har en förmåga att berätta en historia så man hela tiden vill veta mer. Men jag hoppas verkligen att fjärde delen blir lite mer lik Nattfåk, jag vill ha mysrys.

Boktipset estimerade betyg var 3.6, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Blodläge: Eli läser och skriver, ...med näsan i en bok... och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.