"Släpp inte taget" av Harlan Coben

Genre: Thriller
Antal sidor: 361
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hold tight
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: -
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 maj 2014






Första meningen: Marianne satt med sin tredje tequila och förundrade sig över sin gränslösa förmåga att förstöra allt som var bra i hennes patetiska liv när mannen bredvid henne ropade: "Hör du, gullet, kreationism och evolution är fullkomligt förenliga."

Baksidetext
Tia och Mike Baye är oroliga över sin sextonårige son Adams beteende. Hans bästa kompis Spencer har tagit livet av sig, och sedan dess har Adam inte varit sig lik och tillbringar all tid framför datorn. Tia och Mike känner sig tvungna att spionera på sonen, något de aldrig trott sig vara kapabla till. De låter installera ett avancerat övervakningsprogram på hans dator. Några dagar senare får Adam ett märkligt meddelande. Deras oro verkar vara befogad.

Spencers mamma kan inte förstå sonens självmord och söker sig till internets mörka vrår för att få svar på vad det var som drev sonen i döden. På en hyllningssida dedikerad till Spencer finner hon en märklig uppgift som kastar nytt ljus över vad som hände natten då hennes son dog. Hon måste få veta mer och den enda som kan hjälpa henne är Adam, men innan hon hinner fråga honom försvinner han plötsligt spårlöst.

Samtidigt pågår en jakt på en misstänkt seriemördare i trakten. Polisen är förövaren på spåren, men ingen kan ana det fruktansvärda samband som finns med händelserna i den lugna förorten.

Min kommentar
Jag har läst några böcker av Harlan Coben i serien om Myron Bolitar, som jag faktiskt tyckt varit helt OK efter att ha blivit besviken på en av hans fristående. Därför har det tagit emot lite att läsa denna, men jag tog till slut mod till mig och började.

Redan på sida 41 höll jag på att stänga boken för att inte öppna den igen. Då läste jag "Alla kvinnor har problem med sin kroppsuppfattning." Det kändes som att detta var droppen som fick bägaren att rinna över, men jag fortsatte ändå att läsa. Ännu mer avogt inställd.

Efter att ha läst ca 70 sidor, då jag blivit presenterad för över 30 karaktärer, kände jag att jag nog nått gränsen för hur många personer jag kan hålla reda på. Dessa människor är dessutom inblandade i olika trådar (tror jag räknade till fem skilda berättelser) och gissa vad... alla historier hörde ihop till slut. Vilken högoddsare! I alla fall så var det väldigt rörigt där i början. Dessbättre dyker det inte upp alltför många fler nya personer, så jag börjar lära känna dem lite bättre.

Språket i den här boken tycker jag är lite annorlunda mot böckerna om Myron. Visst, de är också fulla av ironi, men där passar det. Här blir dialogerna bara krystade. Vissa av karaktärerna är otroligt stereotypa; den manliga, tysta, starka mannen (ja, flera faktiskt), den svaga kvinnan, den buttre tonåringen... och, just det, alla kvinnor är så vackra att alla män tappar andan när de ser dem.

Det här var några störningsmoment, men det som störde mig allra, allra mest var att jag i stort sett blev idiotförklarad av författaren, som såg sig tvungen att förklara det mesta. Gärna två gånger. Det kändes lite som att han förklarade för barn. Och jag fick känslan av att han gärna ville berätta för mig vad jag skulle tycka om olika saker. Jag är inte helt säker på att han lyckades...

Vad som ändå räddade boken från ett totalt magplask var ämnet (och att det faktiskt var väldigt spännande i mitten). Det handlar nämligen om övervakning och specifikt övervakning av sina barn. För att "skydda" dem. Nu har jag inga barn, men jag har varit ett själv och jag har lånat mina syskonbarn många gånger. Är det något jag vet med all säkerhet så är det att man inte kan skydda sina barn mot världen. De upptäcker den ändå. Har man då rätt att övervaka sina barn genom att installera övervakningsprogram i deras datorer och liknande? Gör det kanske mer skada än nytta? Ska man kanske ta och lita på sina barn och att man har uppfostrat dem på ett bra sätt? Många frågor blir det och jag tycker nog att han slarvade bort den aspekten litegrann. Där kunde han ha gjort mer. Och jag vet fortfarande inte om han propagerade för eller emot, men någon agenda hade han.

Sammanfattningsvis kan man säga att början var irriterande, mitten var spännande och slutet blev kanske lite väl mycket av det goda. Och nu får det nog faktiskt räcka med Cobens fristående böcker.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.92 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Släpp inte taget: Annika, Fantastiska berättelser och Klok som en bok.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.