Antal sidor: 338
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 30 september 2012
Första meningen: Ärade f.d. medlemmar av A-gruppen!
Baksidetext
Ett gäng poliser flyr samtidspesten i storstaden och söker sig ut på landet till en herrgård för att umgås och berätta historier, ungefär som i Boccaccios medeltida Decamerone. Men i takt med att berättelserna fortskrider börjar misstankarna vakna. Har de blivit ditlurade? Och i så fall varför? Det blir ett intensivt dygn som alltmer påminner om Agatha Christies Tio små negerpojkar...
Poliserna är nämligen tio, den sorgligen nedlagda A-gruppens före detta medlemmar, och deras berättelser formar ett finmaskigt nät av svårgripbara ledtrådar som så småningom borrar sig ner i historiens djup...
Min kommentar
Det här är då, eller skulle i alla fall vara, den elfte boken av tio i serien om A-gruppen. Faktum är att jag inte alls vet vad jag ska tycka om den, hur jag ska bedöma den eller vilket betyg jag ska sätta.
Hela boken går ut på att de olika medlemmarna i den gamla A-gruppen berättar en historia, som de fått order om att förbereda. Problemet är att de bara är tio, men det ska finnas elva berättelser. Det visar sig att alla de gamla poliserna har en författarådra av Guds nåde och deras historier är både spännande, humoristiska och insiktsfulla. En del av dem är rent otäcka. Det stör mig dock lite att dessa poliser, som tidigare varit de klyftigaste man kunde hitta och som ifrågasatt allt, plötsligt köper hela paketet utan att ens fundera nämnvärt på vem som bjudit in dem.
Om detta hade varit en kriminalroman, som det ju faktiskt säljs som, så tror jag nog att den hade fått en överkorsad dödskalle i betyg för någon deckare är det överhuvudtaget inte. Det enda mysteriet i boken är vem som i hela friden ligger bakom alltihop, vilken mastermind kan ha totat ihop inbjudan och planerat detta samkväm? Slutet är visserligen genialt, men snöpligt.
För mig är det något av en gåta varför Arne Dahl helt enkelt inte gav ut detta som en novellsamling, utan någon som helst koppling till A-gruppen. Novellerna är nämligen väldigt bra, precis som allt annat Arne Dahl skriver.
Jag har valt att inte göra min bedömning helt och hållet utifrån att det skulle vara en deckare, utan har gjort en liten "varken hackat eller malet"-bedömning. Om du ska läsa denna, läs den då som en novellsamling, inte något annat.
Boktipsets estimerade betyg var 3.3. Jag ger den 3.0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Elva: En stund på jorden, En full bokhylla och En tomtas tankar och funderingar.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar