"Du sköna nya värld" av Aldous Huxley

Författare: Aldous Huxley
Titel: Du sköna nya värld
Genre: Science fiction
Antal sidor: 237
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Brave new world
Översättare: Greta Tiselius
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 1932 (min) 2013
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 oktober 2021




Första meningen: En lång, grå byggnad på endast trettiofyra våningar.

Baksidetext
I en avlägsen framtid, där tideräkningen utgår från Henry Ford, skapas barnen på mer eller mindre artificiell väg och anpassas under fosterstadiet på kemisk väg till sin plats i kastsamhället. Persontyperna Alfa och Beta har till uppgift att sköta de höga och mellanhöga positionerna i samhället, medan Gamma, Delta och Epsilon ska vara arbetare utan förmåga att tänka själva. Denna uppdelning förstärks genom den indoktrinering och propaganda som genomsyrar hela samhället, även medborgarnas sömn. Huvudpersonerna är Bernard Marx, Helmholtz Watson och vilden som är modersfödd till skillnad från de två förstnämnda. Vilden och hans mor Linda tas in i civilisationen av Bernard.

För att hålla människorna på plats och medgörliga tilldelas de dagligen en ranson av den ultimata drogen soma, uppkallad efter den rituella drycken soma.

Min kommentar
Jag har alltid tyckt att science fiction är en av de bästa genrer som finns och när jag var yngre så slukade jag allt som kom i min väg. Av någon, för mig okänd, anledning så minns jag inte att jag någonsin hörde talas om Du sköna nya värld, vilket så här i efterhand verkar närmast omöjligt. Det existerar tydligen en diskussion om vilken av denna och 1984 som är mest trolig/hemsk/bäst och vad annat man kan tänkas jämföra. Nu är i alla fall även denna klassiker läst, så nu skulle jag kunna jämföra om jag vill.

Boken börjar med ett förord av Göran Rosenberg och det får mig nästan att reagera mer än resten av boken. Jag vet inte när det är skrivet, men jag kan inte låta bli att undra vilken värld Göran Rosenberg lever i. Vad tycks, till exempel, om den här meningen: Den totalitära staten är inte längre skräckinjagande eftersom den inte längre verkar möjlig. För övrigt finns det mycket att säga om den här framtidsvisionen. Det mesta är nog redan sagt ändå, men några tankar har jag ju.

Man kastas rätt in i historien, via en rundvandring i anstalten för kläckning och fostran. Här finns inga långrandiga (och inga andra heller, faktiskt) förklaringar av vare sig maskiner eller uttryck. Det här gör mig ganska irriterad och då speciellt vissa ord, som exempelvis pneumatisk. Jag vet vad det betyder i "vår" värld, men när en person är pneumatisk, hur i all världen är den då? Det är lite rörigt, men det mesta ger sig ändå till slut.

Något annat som gör det rörigare än det borde vara är att inte citationstecken används för dialog. Mitt i någons prat så kommer det väldigt ofta tankar och/eller författarens kommentar. Det gör att det blir väldigt svårt att veta vad som är vad.

Detta är ju en satir och tonen är väldigt raljerande. Ibland blir det nästan övertydligt. Med tanke på att boken gavs ut 1932 så är den förvånansvärt aktuell och fräsch. Mycket av det som Huxley beskriver är verklighet nu, 80 år senare. Allt "dåligt" är avskaffat; krig, sjukdom, åldrande, svält, övrigt lidande. Men till vilket pris? Folket hålls neddrogade och fogliga. Känslor är oanständigt (alla känslor, inte bara de "dåliga"). Det som är gratis vill man inte att folk ska syssla med. Som att vara ute i naturen, bara för att njuta av den. Även människan är underordnad "marknaden" och tillverkas baserat på tillgång och efterfrågan.

Rent generellt så är det omöjligt att kombinera frihet, lycka och stabilitet/trygghet. Ju mer man har av det ena desto mindre har man av det andra. Det är väldigt tydligt här, där friheten är noll och intet. Men hur vet man egentligen om man är lycklig, när man aldrig har varit olycklig?

Tydligen översattes boken så tidigt som 1932 och det verkar inte ha gjorts någon som helst omarbetning. Tyvärr så är översättningen riktigt dålig och jag önskar så att det hade gjorts en nyöversättning. Den hade förhoppningsvis fått rätt på alla dessa av kommatecken separerade bisatser. Jag höll på att bli knäpp av den onaturliga rytmen. Dessutom så känns det som att det finns en del stavfel och andra korrekturfel här. Fortfarande, efter snart 80 år.

Du sköna nya värld börjar bra och slutar bra. Mittendelen är en aning seg, men jag skyller det på översättningen. Jag tycker nog att detta är en mer skrämmande framtidsvision än 1984. Egentligen är framtidsvision fel uttryck för det mesta är redan här. Yta är allt. Alla vill vara lyckliga hela tiden. Lycklig blir man när man konsumerar. Om man eventuellt skulle vara olycklig så tar men en tablett. Alla ska vara så lika som möjligt. Åldrande är något fult och icke önskvärt. Kritiskt tänkande är i stort sett avskaffat. Ja, det finns många likheter...

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 1 580 440 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Du sköna nya värld: I bokhyllan, The book pond och literatur connoisseur.