Film: Ja-dagen (2021)

Titel: Ja-dagen
Originaltitel: Yes day
Genre: Komedi
Regissör: Miguel Arteta
Manus: Justin Malen, Amy Krouse Rosenthal (bok), Tom Lichtenheld (bok)
Skådespelare: Jennifer Garner, Edgar Ramírez, Jenna Ortega, Julian Lerner, Everly Carganilla
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 86 min
Serie: -
Såg den på Netflix 22 oktober 2021




Handling
Allison och Carlos har tröttnat på att alltid säga nej till sina barn och kollegor, så de bestämmer sig för att ge sina tre barn en ja-dag: Under 24 timmar får barnen bestämma reglerna. Aldrig hade de kunnat ana att det skulle leda till ett hisnande äventyr över hela Los Angeles – och att familjen skulle komma mycket närmare varandra.

Min kommentar
Den här fredagen kändes det som viktigt att välja en film som man inte behövde vara fokuserad för att förstå. Sambon var tvungen att bryta filmtittandet mitt i för att någon obegåvad chef hade lagt in ett sent möte. En komedi verkade lämplig, men det verkar knappt göras sådana längre. Till slut hittade jag Ja-dagen i alla fall.

Det här är en riktig familjefilm och passar kanske bäst för antingen barn eller vuxna (då menar jag runt 40+), inte åldern däremellan. Eventuellt är den roligare om man inte har barn för då kan man se det här med helt objektiva ögon. Jag känner igen många händelser/egenskaper här. Bland både barn och vuxna.

Som koncept så tycker jag att ja-dagen är rent förfärlig. Det är ju betydligt bättre att sprida ut sina ja:n. Eller snarare välja sina nej. De här tre barnen blir helt galna och hittar på de mest underliga saker. Upptåg som på riktigt, i den verkliga världen, hade förstört egendom för väldigt många kronor. Lite förundrad är jag också hur ja-dagen plötsligt handlade om vad föräldrarna skulle göra. Men, men... det är en rolig och lättsam film. Väldigt överdriven och förutsägbar, kanske lite klyschig också, men riktigt underhållande.

Ett vanligt problem, har jag märkt, är att många (alla?) föräldrar, direkt när de blir föräldrar, plötsligt glömmer hur de själva var när de var barn. Det är ett fenomen som jag ofta har funderat på. Varför blir det så? Meningen med att växa upp är ju att man ska göra (egna) misstag och lära av dem. Hur ska man annars klara sig som vuxen? När jag växte upp så hade jag en del kompisar som bara fick höra nej hemma. De var inget kul alls. För när de väl kom ut så hade de inget begrepp alls om någonting och andra (jag) fick alltid ta ansvar för dem också. Det är ungefär det som hänt de tre barnen i filmens familj.

Vad jag tar med mig efter att ha sett Ja-dagen är att jag ska börja försöka säga ja oftare. Vad som är helt klart är i alla fall att det inte är meningen att filmen ska vara realistisk och trovärdig. Se den absolut inte som en sådan film. Se den bara för underhållning. Och kanske lite sensmoral.



På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 24 113 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 20 553 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam