Bok: Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Författare: Christoffer Carlsson
Titel: Den tunna blå linjen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Leo Junker 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2020
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 maj 2022




Första meningen: Det kommer ett brev med posten.

Baksidetext
Hösten 2015. Terrordåd i Paris, flyktingströmmar som rör sig genom Europa och den svenska polisen upprättar gränskontroller. Samtidigt går rykten om att en av bombmännen från Paris lyckats ta sig till Sverige. Vem är han? Planerar han ett nytt terrordåd?

Fem år tidigare mördades den prostituerade Angelica Reyes och mordet väntar fortfarande på att klaras upp. Leo Junker får ett brev från en förrymd brottsling, en brottsling han känner blott alltför väl, som rör mordet på Reyes. I skuggan av terrorhotet återupptar Junker utredningen.

Min kommentar
Att börja läsa Den tunna blå linjen kändes riktigt bra, efter att Christoffer Carlsson återupprättade sin status hos mig med förra delen. Detta är ju då den fjärde och avslutande delen om Leo Junker och ja, det känns lite vemodigt nu ändå. Trots att vi inte var såta vänner i de två första böckerna.

Christoffer Carlsson har en fantastisk förmåga att berätta väldigt mycket med väldigt få ord. En konst som inte alla författare behärskar, eller kanske inte vill använda. Med den här boken så tycker jag att han har förfinat sitt berättande till, nästan, perfektion.

Det jag nog uppskattar mest med den här typen av berättande är att det inte finns något onödigt alls här. Inga onödiga beskrivningar eller förklaringar av saker och ting. Man får helt enkelt lov att tänka och känna själv. Det finns inte ens några onödiga karaktärer, de är föredömligt få. Det går bevisligen att få ihop en både oviss och spännande historia utan att fylla den med oviktiga människor, vars enda syfte (i andra böcker då) verkar vara att göra det klurigare. Det är ett knep som Christoffer Carlsson inte behöver ta till.

När jag säger spännande så menar jag inte den nervdarriga, nagelbitande sorten utan det är spännande på det intressanta sättet. Det går lika bra det. Här är det känslan och stämningen som är de centrala bitarna och spänningen kommer i andra hand. Egentligen är det mer tankar än action. Det är mycket funderingar över den tunna blå linjen, som inte alltid är så knivskarp som man kunde hoppas och önska. Relationer är också viktigt, och då menar jag inte den romantiska varianten. Den jag har tyckt mest om är den mellan Junker och Birch. Det är inte ofta som man råkar på en bra jobbrelation mellan poliser i en deckare.

Jag vet inte om det är så (har inte minnet av de tidiga delarna så färskt), men jag uppfattar det som att den röda tråden genom samtliga delar verkar vara korrumperade poliser. Något som så klart finns, men som jag vanligtvis inte gillar att läsa om. Här fungerar det ändå och till och med väldigt bra. Förmodligen beror det på att de poliser man följer inte är de som är korrumperade. Oftast är de bra och rättrådiga poliser. Det är ju hanteringen av vänskapen med Grim som Junker inte alltid sköter så bra, men man kan ju inte vara felfri.

Att verkliga händelser och skeenden blandas in ökar på trovärdigheten. Inte så att de spelar någon avgörande roll, egentligen, men de ligger hela tiden och pyser i bakgrunden. Alla minns väl hösten 2015, antar jag. Ibland blir jag osäker på om det är fakta eller fiktion jag läser.

Den tunna blå linjen är ett bra och passande avslut på serien och nu hoppas jag att Leo Junker får framleva resten av sitt liv i lugn och ro. Det är han värd. Själv ser jag fram emot att läsa annat av Christoffer Carlsson.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 165 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den tunna blå linjen: Lottens bokblogg, och dagarna går och Tankar från en samlares hjärna.