Bok: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Titel: En halv gul sol
Genre: Drama
Antal sidor: 678
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Half of a yellow sun
Översättare: Joakim Sundström
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 januari 2023




Första meningen: Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför många år utomlands och läst alldeles för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom, och han hade alldeles för långt hår.

Baksidetext
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.

Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Min kommentar
Allt jag har hört om En halv gul sol skulle nästan kunna bli en bok, ändå har det dröjt så länge innan jag läste den. En anledning skulle kunna vara att jag alltid blir skeptisk när alla verkar vara överens om en boks förträfflighet. En annan anledning vet jag är att jag har pocketboken och ja, de brukar vara jobbiga att läsa när de är så här tjocka. Nu var den inte alls speciellt svårläst. Sidorna bara flög fram. Och ja, alla har rätt.

Trots att jag hört så mycket om boken så hade jag uppenbarligen inte en aning om vad den handlade om och inte heller vad titeln syftade på. Lite förvånad blev jag när den handlade om Biafras födelse och korta liv. När jag var liten så nämndes Biafra ofta, men då bara i samband med att man skulle tänka på Biafrabarnen när man sa att man inte ville äta upp maten. Det är min enda relation till Biafra. Eller var. Det är omöjligt att inte fundera över varför vi inte fick lära oss detta i skolan.

När boken startar är det början av 60-talet och en bit in så hoppar vi plötsligt x antal år framåt, till slutet av 60-talet. Detta gjorde mig ganska förvirrad för ett flertal gånger så dyker det upp referenser om något som har hänt mellan två av karaktärerna som har fått långtgående konsekvenser. Vad det är får man inte reda på. Trodde jag. Men ytterligare en bit in så hoppar vi tillbaka till den första tråden, för att en bit senare återigen gå tillbaka till den andra. De här tidshoppen förstår jag överhuvudtaget inte meningen med. I stället förstörde det min läsupplevelse, eftersom jag fick sitta och fundera över vad som hade hänt redan eller skulle hända senare.

Boken innehåller en helt fantastisk blandning av västerländsk modernitet och gamla nigerianska traditioner och hokus pokus. Det är mycket intressant att läsa om ogillandet av imperialismen och det brittiska, samtidigt som många strävar efter att bli precis som dem. Man förstår verkligen att det uppstår slitningar. Jag kan verkligen känna allt som karaktärerna känner, allt ner till Ugwus förundran över kylskåp, rinnande vatten och el. Ugwu är för övrigt den karaktär jag tycker bäst om och jag tycker det är fascinerande att höra hans tankar om allt och inget.

Lite problem blir det när det dyker upp massor av oöversatta ord och fraser. Ibland hela dikter. Ibland sjukdomar. De korta fraserna förstår jag oftast av sammanhanget, men ändå. Faktum är att jag skulle ha behövt sitta vid datorn och läsa för att kunna googla allt jag ville veta mer om. Ett riktigt bra betyg för en bok. Jag skrev faktiskt ut en karta över Nigeria, där jag till och med ritade in Biafra, för att kunna följa med. Och så letade jag upp ett recept på jollofris, som ska lagas inom en snar framtid.

Detta är inte så mycket en krigsskildring som en skildring av hur vanliga människor drabbas av det. Både fattig och rik. Här visas motståndarnas grymheter upp. För att i nästa stund visa att de egna gör exakt samma saker. Jag skulle så gärna ha velat kunna säga att så där gör man väl inte, inte ens i krig. Färska bilder från kriget i Ukraina visar tyvärr att det är precis så här. Fortfarande.

Min kunskap om Nigeria och Biafra var som sagt noll och intet, egentligen, och det brukar betyda att det blir svårt att följa med i de interna saker som händer. För mig är det lagom nivå på politiken och jag hade inte jättesvårt att hänga med. Precis så här borde man få lära sig historia. Det är intressant, lärorikt och lättillgängligt, trots det tunga ämnet.

Jag vet inte om det är meningen att En halv gul sol ska vara hoppfull, men jag känner mest sorg och tomhet. Det är ofattbart vad människor kan göra mot människor och jag måste i stället försöka fokusera på vad människor kan göra för andra människor. Det här är så otroligt fult, men samtidigt hänförande vackert. Mänskligheten i ett nötskal.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,33 i genomsnitt (beräknat på 141 396 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om En halv gul sol: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Henrik Elstad.