Bok: Nagriljärerna av Emanuel Blume

Författare: Emanuel Blume
Titel: Nagriljärerna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 310
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Daniel Lehto AB
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 januari 2023




Första meningen: Djupt inne i skogen, dold av höga björkar och granar, låg en övergiven nöjespark.

Baksidetext
Gabriel ska precis fylla sexton. Livet är händelselöst och kretsar kring bilar och träning. När punkaren Lo övertalar honom att gå med i en rollspelsgrupp öppnar sig en värld av äventyr, mysterier och magi. Men när rollspelets monster letar sig in i Gabriels vardag börjar gränsen mellan spel och verklighet lösas upp.

Min kommentar
Redan i oktober förra året fick jag ett mejl från författaren som undrade om jag var intresserad av att läsa Nagriljärerna, men det dröjde ända till nu i januari innan den kom. Efter månader av leveransproblem. Jag var nästan färdig att ge upp och tänkte att det nog inte var meningen att jag skulle läsa den. Jag är så glad att den kom till slut.

Faktum är att det verkade ha gått så lång tid att jag hade glömt vad den skulle handla om (eller så hade jag inte läst ordentligt, utan bara tyckt att jag ju gillade hans förra bok). Jag blev ganska förskräckt när de plötsligt började spela rollspel, något som jag kan absolut noll och intet av. Eller jo, jag blev inbjuden att spela en gång med min systerson och hans kompisar, men helt ärligt så var det inget för mig.

Här spelas det inte bara rollspel, utan vi får också hänga med in i spelet. Den historien går nämligen parallellt med den i verkligheten. De två olika världarna flyter också ihop, när saker från den ena ibland dyker upp i den andra. Båda historierna är lika spännande. Det är inte nödvändigt att veta något om rollspel, men det känns som att det hade kunnat vara en fördel att åtminstone veta vad det handlar om.

När jag började läsa så fick jag en känsla av "förr" och efter ett tag får man veta att det är 1993-1994 när allt börjar. Gabriel är då 16 år och han har det ungefär som Harry Potter, tycker jag. Han får bo i en skrubb och alla hemma är elaka mot honom. Min reaktion blir "Men vad är detta för familj?!". Vilka svinpälsar de är allihop. Det verkar vara helt omöjligt att göra mamma Annelie nöjd och i mitt tycke så borde hon ha varit mer orolig för sina andra söner. Gabriels tre bröder är inget annat än hemska. Gabriel känner sig i sanning fullständigt värdelös och ingen i hans familj får honom att tro något annat. Lyckligtvis så finns det en plats för alla att känna sig hemma på. Gabriel hittar den och jag önskar alla glädjen att göra det.

Så småningom kommer Gabriel på att det är bättre att agera än att reagera. Mot slutet flyttar vi oss framåt i tiden och Gabriel blir vuxen. Jag gillar slutet. Det blir lite ovisst och man blir inte skriven på näsan. Händer verkligen allt? Eller är det bara i Gabriels huvud? Man får lov att gissa och fundera själv.

Jag gillar inte fantasy. Jag gillar inte rollspel. Jag är absolut ingen ung vuxen. Egentligen är det nog helt otippat att jag verkligen gillar Nagriljärerna.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nagriljärerna: Jag hittar inte någon.