lördag 11 mars 2023

Bok: Station Elva av Emily St John Mandel

Författare: Emily St John Mandel
Titel: Station Elva
Genre: Science fiction
Antal sidor: 358
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Station Eleven
Översättare: Carl-Johan Lind
Serie: -
Förlag: Trut Publishing
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2023




Första meningen: Kungen drev för vinden i ett hav av blått ljus.

Baksidetext
En vinternatt i Toronto dör skådespelaren Arthur Leander av en hjärtattack i Kung Lears fjärde akt. Hans död väcker lite uppmärksamhet eftersom en snabbt spridande influensapandemi just har nått Nordamerika, med en uppskattad dödlighet på över 99 %. Inom några dagar är samhället under upplösning, inom några veckor har elnätet och telekommunikationerna kollapsat, och inom några månader har civilisationen som vi känner den nått sitt slut. Femton år senare, då Symfonin med skådespelarna framför Shakespeare och klassisk musik i de spridda bosättningarna efter civilisationens kollaps, försvinner två av Symfoniens musiker från en stad som styrs av en våldsam profet. De tvingas nu att fly bortom gränserna för det kända territoriet. Berättelsen flätar samman liv och öden för en rad personer i denna postapokalyptiska värld.

Min kommentar
Station Elva ... en bok som jag har haft ögonen på i evigheter, men som av någon okänd och underlig anledning inte översattes till svenska förrän 2020. Kanske var det verklighetens pandemi som slutligen gjorde att ett förlag tog sig an den. Förmodligen. Originalet gavs ut redan 2014, långt innan vår verkliga pandemi. I alla fall ... jag fick den i julklapp 2020 och i år tog jag med den i min Boktolva.

Uppenbarligen hade det gått så lång tid mellan att jag blev nyfiken på boken och att jag nu läser den att jag helt verkade ha glömt vad den skulle handla om. Den var i alla fall inte alls vad jag förväntade mig. Jag minns det som att boken hade alla tecken på att passa mig. I början blev jag faktiskt lite besviken och tänkte "så fel man kan ha". Den var plötsligt allt jag inte gillar med en bok.

Någon tydlig huvudperson finns det inte här, eller i alla fall inte bara en. Jag kunde inte för mitt liv begripa varför jag fick Arthurs hela levnadshistoria, han dör ju liksom på första sidan. Det klarnar efterhand, men just då var jag rejält irriterad. Historien är inte direkt linjär, om man säger så. Det hoppas vilt fram och tillbaka, både vad gäller tid och människor. För mig blir det väldigt rörigt. Mycket står mellan raderna och alla linjer mellan de inblandade får man dra själv.

Här finns massor av levnadsöden som bara berörs, som varken har början eller slut. Alltså, inte ens boken har ett egentligt slut. Jag tror det är mycket symbolism inblandat. Jag är inte så dålig på att uppfatta den, men kass på att förklara den på ett begripligt sätt. Det är mer en känsla än en vetskap.

Som dystopi tycker jag att denna är lika trovärdig som Bethany Clifts Överlevaren. Även här saknas det zombiesar (tack och lov) och folk beter sig så som jag tror att de faktiskt skulle bete sig. Lite fler överlever här än i Överlevaren, men eftersom drygt 99% ändå dör så kollapsar samhället helt. Inget fungerar. Det är då man har två tydliga alternativ för hur man ska ta sig vidare. Ska man dominera och skrämma alla andra till lydnad genom våld? Eller ska man samarbeta och göra det bästa för de flesta? Den springande punkten i boken är i alla fall att överlevnad inte är nog.

Någonstans i Station Elva så vänder det. Om det helt enkelt blir bättre eller om det är jag som lyckas börja läsa den på (mer) rätt sätt vet jag inte. Jag tänker återigen "så fel man kan ha" för trots allt det där som jag inte brukar gilla i en bok så är denna mycket, mycket bra. Det är stillsamt och faktiskt ganska behagligt. Något så ovanligt som en hoppfull dystopi. Nu kan jag äntligen se TV-serien också. Men varför har inte fler av hennes böcker översatts?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 448 401 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Station Elva: Snowglitter och Dagens bok.

2 kommentarer:

  1. För mig lockar det om man ska läsa mellan raderna. Så länge det inte blir alltför förvirrande. Jag blir i alla fall nyfiken på boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker jättemycket om att läsa mellan raderna. Här var det lite förvirrande i början, men det klarnade ganska snart.

      Radera