Bok: Historieläraren av Matt Haig

Författare: Matt Haig
Titel: Historieläraren
Genre: Drama
Antal sidor: 377
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How to stop time
Översättare: Karin Andrae
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2024




Första meningen: Jag tänker ofta på vad Hendrich sa till mig för mer än hundra år sedan i min lägenhet i New York.

Baksidetext
Tom Hazard bär på en livsfarlig hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets Jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Tom är "kvasi-odödlig". På 13-14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjudna, är att bli kär.

Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att springa ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.

Min kommentar
För några år sedan läste jag Människorna av Matt Haig och blev nästan omåttligt förtjust. Alltså ville jag ju läsa mer av honom och önskade mig därför Historieläraren i födelsedagspresent. 2018. Nästan sex år senare är det alltså dags att äntligen läsa den. Det är lite oklart för mig vad jag egentligen förväntade mig, men det var helt klart inte det jag fick. Den svenska titeln är ju lite vilseledande. Originaltiteln, How to stop time, är betydligt mer beskrivande och rätt.

Vi kan börja med lite av det som man eventuellt kan hänga upp sig på. Det är ganska obegripligt att Tom inte har lyckats hitta sin dotter på 400 år. Han kan inte ha letat speciellt noga, med tanke på att hon också borde ha letat efter honom. Nåväl, nu är det inte det boken handlar om. Kanske är det även lite orealistiskt att Tom har träffat alla dessa berömdheter under sina fyra sekel. Bara för att man befinner sig i samma stad betyder det inte att man automatiskt har träffat alla kändisar därifrån. Jag har bott länge (betydligt längre än de åtta år Tom spenderade i de olika städerna) i både Göteborg och Lund, men har aldrig träffat vare sig Håkan Hellström eller Måns Zelmerlöv. De är inte ens hälften så kända som, till exempel, William Shakespeare och James Cook. Nu är det inte heller det som boken handlar om. Den handlar om att leva.

Lite bekymrad (och besviken) blev jag när det visade sig att det var ett oupphörligt hoppande fram och tillbaka i tiden. Jag har alltid problem med det. Nutiden gick i alla fall alltid framåt, men dåtiden gick åt båda hållen och då klarar jag inte riktigt att hålla koll på vad som har hänt när. Eller jag orkar inte bry mig. Boken är också en aning för filosofisk för mig. Det blir mycket ältande av saker och ting och det gillar jag aldrig. I övrigt är den både lättläst och snabbläst, mest egentligen för att jag är nyfiken på hur det ska gå för Tom.

Om jag hade varit bra med ord så kunde jag ha beskrivit hur det handlar om att livet känns långt om man inte lever. Att det inte handlar om att bara överleva. Utan att faktiskt leva. Med allt vad det innebär, av både glädje och sorg. Vad är det för mening med att leva i flera hundra år om man inte får fästa sig vid någon, inte skapa några relationer alls. Varför bekymra sig om framtiden, den händer oavsett vad vi gör. Det är ju det som är hela grejen med framtiden. Precis som det står i boken.

Historieläraren är mycket tänkvärd och det finns en hel del att fundera över. Nu upptäckte jag också att den ska bli film, med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Vad skönt att jag redan har läst boken då, så kan jag se den omedelbart när den kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 163 778 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Historieläraren: Carolina läser, Just nu - just här och Boktanken