Bok: Blodmåne av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blodmåne
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 540
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Blodmåne
Översättare: Per Olaisen
Serie: Harry Hole 13
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 januari 2024




Första meningen: "Oslo", sa mannen och höjde whiskyglaset till munnen.

Baksidetext
Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds, efter att hans liv hemma i Norge slagits i spillror. Men han har en vän, en bedagad filmstjärna, som nu jagas av en knarkkartell som hon lånat pengar av. I Oslo står polisen handfallen efter att två kvinnor försvunnit från en kändisfest. När en av dem hittas mördad riktas misstankarna mot en känd fastighetskung, som till polisens stora förtret hyr in Harry Hole som privatspanare.

Tiden är knapp. I USA väntar kartellen, och i Oslo förbereder sig en gäckande hämnare för fler dåd. Ett team av vinddrivna existenser blir Harrys stöd i jakten på sanningen. Men de har inte mycket att gå efter, och snart skymtar blodmånen över staden.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min allra första Jo Nesbø 2009, så har Harry Hole varit en av mina största favoritkaraktärer. Böckerna hamnar alltid hemma hos mig, på ett eller annat sätt. Så även Blodmåne, som jag fick när jag fyllde år förra året. Så snabbt brukar inte böcker bli lästa här, men jag kunde faktiskt inte vänta längre.

Efter att jag hade läst ett tag så tyckte jag att det här till största delen var en "vanlig" Nesbø. Många trådar och ordentligt tillskruvad intrig. Men, tyckte jag kaxigt, inte alls så klurig och oförutsägbar. Det kändes som att jag visste vem, redan från start. Så lurad! Och jag borde faktiskt ha vetat bättre. Men oj, vad jag gillar att bli förd bakom ljuset när jag försöker lösa en gåta.

Förra delen, Kniv, läste jag för lite drygt två år sedan och i vanlig ordning så har jag glömt en del av vad som hände där. Det är jobbigt att jag hinner glömma så mycket mellan böckerna, när de nu hänger ihop så tajt som de gör. Dock är Nesbø en mästare på att rekapitulera händelser på ett sätt som gör att man minns, utan att man egentligen märker det.

Det är i alla fall kul att träffa Harry Hole igen. Även om han är nersupen. Faktum är att jag nog är en aning less på Harrys dekisperioder. Jag tycker väl att han någon gång borde inse att han inte klarar att supa ihjäl sig. Eller faktiskt göra det ordentligt. Men nej, det vill jag ju inte. Lite tjatigt börjar det emellertid bli med att något traumatiskt händer honom, han försöker supa ihjäl sig, någon av hans vänner behöver hjälp, han ordnar upp sig och löser allt.

Harry Hole tror (ofta) att han inte har något kvar att förlora, men han har lika ofta fel. Att ha honom som vän är guld värt. Det finns nog ingen mer lojal person än Harry. Han har många som älskar honom, för han har ju ett hjärta av guld. Därmed har han också mycket att leva för.

Temat är så äckligt och sjukt. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det är ovanligt äckligt och sjukt, men då skulle jag ljuga. Men är det ens möjligt att göra som förövaren gjorde? Nej, jag vill inte veta. Jag orkar inte gå runt och vara rädd hela tiden.

Allt började lite väl långsamt och det tog ett tag innan boken kom igång ordentligt. Jag tappade väl inte intresset någon gång, men jag var inte heller helt fångad. I början då alltså. Sedan gick det undan. Så otroligt smart intrig och upplägg. En cliffhanger lämnas vi med också. Vem är mannen i prästkragen? Det känns på något sätt som att han hör ihop med en tidigare bok. Inget jag vet, bara en känsla som lika gärna kan vara fel.

Blodmåne blir till slut minst lika bra som de tidigare i serien och det är uppenbarligen inte den sista boken. Jo Nesbø säger att han vet hur allt ska sluta, men inte hur många böcker som krävs för att komma dit. Jag hoppas i alla fall att han har tänkt sig ett bra avslut för Harry. Det är han sannerligen värd.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 14 847 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blodmåne: Kapprakt, Ljudboksbloggen och Boktanten