Titel: Coffin Road
Genre: Thriller
Antal sidor: 319
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Coffin Road
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 augusti 2017
Första meningen: Det första jag blir medveten om är smaken av salt.
Baksidetext
En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.
Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.
I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne.
Min kommentar
Peter May har ju snabbt seglat upp och blivit en favoritförfattare och jag såg verkligen fram emot att läsa Coffin Road. Samtidigt är det alltid lite läskigt att läsa något nytt av en favorit. Det är väldigt svårt att inte ha för höga förväntningar, men Peter May lyckas än en gång leverera.
Ända sedan jag läste min första bok av May (Svarthuset) så har jag mer eller mindre varit fascinerad av miljön på Yttre Hebriderna. Det är så genialt att förlägga den här typen av böcker dit. I alla fall om man kan beskriva miljön så som Peter May kan. Jag brukar i vanliga fall inte alls gilla miljöbeskrivningar utan brukar tappa intresset då, men när det görs på det här sättet så blir även jag fängslad. Naturen är liksom en egen karaktär. Som av en händelse så råkade det dessutom komma att inslag om Yttre Hebriderna på TV när jag satt och väntade på nyheterna. Nu vet jag precis hur det ser ut på den där stranden där mannen spolades upp.
Det känns lite speciellt när man tror sig ha hittat nyckeln till en författares stil och nu börjar jag verkligen känna igen återkommande detaljer. Här finns två olika trådar, en för mannen på stranden som skrivs i jag-form och presens och en för Karen, som skrivs i tredje person och imperfekt. Trots att även det händer just nu. För mig funkar detta klockrent och jag har aldrig problem att hålla isär trådarna.
Jag tror egentligen inte att jag tyckte om någon av karaktärerna. Mannen som har tappat minnet är faktiskt inte speciellt trevlig och trots att jag anar hans motiv till allt så känner jag mig ändå lite distanserad till honom. Jag tycker dessutom att hans reaktion på minnesförlusten känns en aning märklig. Karen känner jag är lite för mycket. Av allt. Hon är dumdristig, naiv, impulsiv och bryr sig inte ett dugg om konsekvenser på det hon gör. Men tack vare det så är hon trovärdig som 17-åring. Extra roligt är det att polisen som kommer för att utreda inte är någon mindre än George Gunn från Isle of Lewis-trilogin och min lycka är gjord när till och med Fin och Marsaili nämns.
Trots att jag hade ramhistorien klar för mig så kunde jag inte riktigt få ihop det. Man fick massor av ledtrådar, men de gjorde mig bara mer förvirrad. Jag visste inte om de var ledtrådar eller felskrivningar och dåligt korrekturläst (lite som när grannarna hade inbrott och vi inte fattade det, eftersom grannarna alltid låter massor, hela tiden), det har ju liksom hänt förr. Jag gjorde en del anteckningar med frågetecken baktill på grund av de där sakerna. Det här var riktigt snyggt gjort för nej, det var inte felskrivningar den här gången.
Ämnet är onekligen högaktuellt och jag har inga som helst problem med att tro att det faktiskt kan gå till så här. Eller i själva verket redan gör det. Tempot är för det mesta ganska lågt, men det är intensivt. Hela tiden undrar jag vad det egentligen är som har hänt.
Peter May verkar vara en produktiv författare och det finns massor av böcker som ännu inte är översatta. Jag vill ha dem. Nu.
Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,4 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 4 504 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Coffin Road: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Västmanländskans bokblogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Jag var ju besviken på förra men nu vet jag bättre vad jag ska förvänta mig så jag kanske läser den i "rätt" stämning.
SvaraRaderaÅh, jag blev alldeles förtrollad av Entry Island. Denna tyckte jag inte riktigt lika mycket om.
RaderaÄlskar verkligen Mays berättelser, hans språk och miljöbeskrivningar. Absolut en av mina favoritförfattare inom genren.
SvaraRaderaJag är alldeles fascinerad över att jag gillar hans miljöbeskrivningar, jag brukar avsky sådana :)
RaderaDen förra var aningen för dyster för mig. Den här gillade jag mycket bättre men jag håller med om att jag inte kände helt för någon av karaktärerna. Men de var ändå så pass intressanta att jag ville följa dem. Jag vill också att de andra böckerna översätts och ges ut snabbt!
SvaraRaderaJa, man måste ju inte tycka om karaktärerna för att vara intresserad över hur det ska gå för dem :) Det var ju en spännande historia. Och aktuell.
RaderaPeter May är en av mina favoritförfattare. Jag har gillat alla böcker som jag läst och den här ligger överst i läshögen ;)
SvaraRaderaDen är minst lika bra som alla hans andra :)
Radera