"En kvinna i blått" av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: En kvinna i blått
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 322
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The woman in blue
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: Ruth Galloway 8
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2020




Första meningen: Cathbad och katten tittar på varandra.

Baksidetext
När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi – och med en slående formulering om ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?

Min kommentar
Av någon okänd, och obegriplig, anledning så har jag halkat efter rejält i den här serien. Jag hade inte mindre än fyra olästa innan jag gav mig på En kvinna i blått. Som har stått i bokhyllan sedan julen 2016. I år tyckte jag att det fick vara nog och tog med den i min Finish That Series-utmaning.

Precis som förväntat så blir det ett kärt återseende med Ruth. Och de andra också. Men mest Ruth. Tyvärr så tycker jag att det blir för lite Ruth, och inget alls av professionella Ruth (här finns ingen arkeologi alls). Det är också för lite av hennes katt, Flint. I stället är det en annan katt som blir favorit, Chesterton. Han är magnifik. Något det blir för mycket av är Nelson (och Michelle) och hans tillkrånglade privatliv. Triangeldramat Ruth-Nelson-Michelle har ju utökats och blivit ett kvadratdrama. Kärlekstrasslet är fortfarande på en acceptabel nivå, men är farligt nära att gå överstyr. Tummen upp också för att Ruth äntligen börjar fräsa ifrån mot Nelson.

Jag har väldiga problem med att få ihop tidsperspektivet i den här historien. Första mordet sker 19 februari och då pratas det om att det bara är en vecka till påsk (vilket i sig är en omöjlighet). Sedan går det nästan två månader. Då det plötsligt är påsk. En bagatell, jag vet, men jag la en hel del energi på att försöka få ihop det. Redan tidigt blev jag misstänksam mot en person, men ungefär halvvägs blir jag helt säker för då kommer det en så tydlig ledtråd att det nästan blev övertydligt.

En kvinna i blått är fortfarande brittiskt myspysigt, med den typiskt brittiska humorn, men jag blir inte lika indragen och engagerad som jag brukar. Jag glömde inte ens att jag hade ett brott att lösa. Det hela kändes lite oinspirerat och meningarna mer staplades på varandra än berättades. Jag hoppas detta bara är en tillfällig dipp. Oavsett om den beror på mig eller författaren. Eller kanske översättaren, som jag blev uppmärksammad på var en annan än för de tidigare böckerna.

Det jag ändå gillar mest med den här serien är att det liksom bara lunkar på. Här finns inte så mycket drama. Och så blir plötsligt historia intressant.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 8 823 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En kvinna i blått: Johannas deckarhörna, Kulturnästet och Tofflan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.