lördag 30 maj 2020

"De underkända" av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: De underkända
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 403
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 5
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 maj 2020




Första meningen: Bäste chefredaktör Källman.

Baksidetext
En känd dokusåpadeltagare hittas mördad i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han sitter på en stol i ett klassrum, bunden, med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Ett flersidigt frågeformulär sitter fastnitat på ryggen med häftpistol. Testet har med allmänbildning att göra och den mördade har uppenbarligen inte klarat kraven.

Det första offret följs av flera, alla samma sorts mediala kändisar, och Riksmord kopplas in. De famlar efter bevis men Sebastian Bergman hittar spår i anonyma insändare i tidningar och chattar. Skribenten raljerar mot bristen på allmänbildning hos den nya generationens förebilder, men uppehåller sig lite för gärna vid morden. Sebastian börjar utmana och inser snabbt att den anonyma vet saker om morden som bara polisen känner till.

Min kommentar
Jag är så glad att jag äntligen har tagit tag i den här serien genom att lägga till den i min Finish That Series-utmaning. Även om den första överraskningen, eller vad man ska kalla det, har gått över så är detta väldigt stabila böcker. Man vet precis vad man får och ibland är det exakt vad man behöver. Det kändes också som att mitt lilla uppehåll mellan förra och den här boken var välbehövligt. Dosen av de här karaktärerna måste definitivt ransoneras.

Som omväxling (och tråkigt nog) så befinner vi oss i Stockholm, vilket ju är lite ironiskt då jag hyllade hela idén med Riksmord som åker runt i hela Sverige i mitt förra inlägg. Det görs ett par avstickare till Helsingborg och Ulricehamn, men det är bara väldigt korta besök.

Temat i De underkända är ett som i alla fall jag kan känna igen. Jag har en viss förståelse för mördarens upprörda känslor. Man behöver ju dock inte gå till överdrift för nu är ju inte dumhet straffbart, men mord är det. Media har ju så klart en stor del i detta och även de får en släng av sleven. Som författarna uttrycker det: "lösnummer och klick vinner över integritet och värdighet". Så sant som det är sagt.

Som jag skrev här ovanför så måste man vara lite försiktig med doseringen av de här karaktärerna och det blir nog faktiskt mer och mer sant för varje bok. Det här är nämligen inga ordinära människor. Faktum är att de känns överdrivna. Speciellt att fem av fem i gruppen är olyckliga och oförmögna till djupare relationer. Dessutom har de ju då kärleksproblem. På något sätt. Allihop. Och jösses, vad vi grottar ner oss i samtligas privata problem. Med de här karaktärerna så innebär detta nämligen att deras problem tar över och själva brottet hamnar lite i skymundan. För egen del så hade jag nog mer uppskattat om inte allas privatliv var i fokus i varje bok.

Karaktärerna ja, det finns en hel del att säga om dem, men det tänker jag inte göra. Lite måste jag emellertid få ur mig. Vanja är nästan ett kapitel för sig. Hon beter sig som en tjurig tonåring och det stämmer inte alls med den jag har uppfattat henne som. Jag ser henne inte som en känslomänniska, snar till överdrifter och drama, överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att hon verkat mer rationell och analytisk. Nu får jag inte ihop hennes agerande alls. Billy vet jag inte vad jag ska säga om. Förutom att jag tycker att hans utveckling är tråkig. I betydelsen beklaglig och jag gillar den inte på något sätt. När den odräglige Sebastian nu mer känns mest "normal" och den som är lättast att tycka om då har det gått lite för långt. Hans agerande är dock inte okej någonstans, men jag kan förstå honom. Vilket jag inte kan säga om de andra.

Nu har jag minsann bara en bok kvar i serien och jag har inte lyckats hitta någon information om och i så fall när det kommer en sjunde del. Det kommer inte att hindra mig att ge mig i kast med sjätte delen. Snart.

Goodreads hade den 4,15 i genomsnitt (beräknat på 2 848 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om De underkända: Johannas deckarhörna, Bokstunder och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Det är ändå intressant på något sätt att karaktärerna utvecklas så mycket över tid. Eller förändras kanske är ett bättre ord. Det gör att man inte tappar intresset och fokus ligger inte bara på själva mordfallen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är jättebra att allt fokus inte bara ligger på mordfallen, men jag hade uppskattat mer om inte alla karaktärers privatliv inte var i fokus i varenda bok. Som i Arne Dahls serie om A-gruppen, där var en person, eller möjligtvis två, i fokus per bok.

      Radera
  2. Jag är så kluven till den här serien! Och det är udda när Sebastian är den som känns mest normal och han har ju verkligen inte det. Nu har du dessutom kommit ikapp mig :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar den, mestadels, men jag gillar inte alls vad de har gjort med ett par av karaktärerna. Tycker det blir för mycket. Och det är konstigt när Sebastian är mest normal. Min avsluta-serier utmaning gör underverk 😁

      Radera