"Trettio dagars mörker" av Jenny Lund Madsen

Författare: Jenny Lund Madsen
Titel: Trettio dagars mörker
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Tredive dages mørke
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 december 2021




Första meningen: Hjärtat bultade så det gjorde ont i halsen.

Baksidetext
Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar.

Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka?

Hannah börjar undersöka dödsfallet som en möjlig ingång till sin klichédeckare, men dras snart in i byn Húsafjörður dunkla hemligheter. På Island, med dess snö och mörker, avtäcker hon allt mer ett dramatiskt förflutet - samtidigt som hon också börjar skönja en framtid.

Min kommentar
Danska deckare brukar passa mig väldigt bra och jag är alltid nyfiken på debuter. Trettio dagars mörker är både dansk, deckare och debut (ha, de tre D:na!), så den blev jag omedelbart intresserad av. Plötsligt en dag i juli så dök den upp i posten och nu (när det faktiskt är rätt årstid) var det till slut dags att läsa.

Jag tror mig förstå vad författaren vill med den här boken. Detta är en parodi på deckargenren och jag tror att varenda deckarkliché dyker upp. Det som är viktigt, för mig, när det gäller parodier är att jag kan tolka om den är positiv eller negativ till det den driver med. Det kan jag inte till 100% göra här, eftersom den faktiskt driver med båda "sidorna" och då vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller bli irriterad. Kanske hade detta funkat bättre som film.

Huvudpersonen, Hannah, är av exakt den typ som jag inte alls uppskattar. Alldeles oavsett om det är en man eller en kvinna. Hon super, förför och beter sig rent allmänt illa. Egentligen är jag lite tudelad när det gäller henne. Vissa sidor gillar jag, andra inte. Hon är onekligen en frisk fläkt, som ibland får mig att skratta och ibland gör mig förbannad. Hon utvecklas och kommer till insikt. Om mycket. I stort sett en ganska bra karaktär alltså. Inte heller är jag ett stort fan av poliser som beskrivs på ett sätt som gör det helt klart att de är korkade. Även islänningarna verkar betraktas som lite bakom flötet.

Mitt allra största problem med den här boken är att den är ännu ett exempel på en berättelse som faller på grundkonceptet, själva basen. För mig är det ett krav att det ska vara trovärdigt. Här är det osannolikt och faktiskt omöjligt att tro på. Då menar jag inte hela grejen med fin- och fulkultur (det här gör mig bara arg och det är kul att det drivs med tanken att det ens finns) utan det som händer på Island.

Upplägget är både roligt, intressant och känns nytt. Cynism och ironi flödar och det är positivt. Dock finns det ett drag av buskis här också. Personligen tycker jag att det blir för tramsigt. Det var lite för lätt att lösa "problemet" här, men det känns inte som att det var det viktiga i boken.

Som deckare betraktat är Trettio dagars mörker inte speciellt bra, tycker jag. Det kan vara så att deckarparodi helt enkelt inte passar mig, som läser deckare för problemlösningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 143 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Trettio dagars mörker: Kulturbloggen, Lenas böcker och annat och DAST Magazine.