Bok: I Tanger av Christine Mangan

Författare: Christine Mangan
Titel: I Tanger
Genre: Thriller
Antal sidor: 271
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tangerine
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juni 2022




Första meningen: Det krävs tre män för att dra upp kroppen ur vattnet.

Baksidetext
Året är 1956. Den sista person Alice Shipley förväntar sig att möta när hon anländer till Tanger är Lucy Mason. Efter olyckan har de inte pratat med varandra. Ändå står Lucy där, i ett försök att ställa saker och ting till rätta. Det borde göra Alice glad hon har ännu inte anpassat sig till livet i den marockanska staden och är rädd för att ge sig ut i den fruktansvärda hettan. Lucy alltid självständig, alltid orädd hjälper henne att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Och plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. Alice börjar ifrågasätta allt omkring sig: relationen med sin påträngande vän, beslutet att alls flytta till Marocko och hela sin egen verklighetsuppfattning. Det vilar en ondska över Tanger.

Min kommentar
I Tanger dök upp som en överraskning för ett bra tag sedan och jag tror inte att jag hade hört något alls om boken innan. Jag minns att blurben fick mig att bli lite skeptisk, speciellt Donna Tartt-delen. Resten av den lät ju extremt lovande, nästan för bra för att vara sann. I år tröttnade jag på att ha den oläst och tog med den i min Boktolva.

När jag letade efter andra bloggar som hade recenserat boken, speciellt någon som tyckte ungefär som jag, så fick jag lite problem. Många var de bloggar som skrivit att de hade fått den eller läste den, men inte så många har recenserat den. Och det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon mindre positiv recension. Någon negativ gick överhuvudtaget inte att hitta. Ändå har boken ett ganska lågt genomsnitt på Goodreads, vilket får mig att dra slutsatsen att om man inte gillade den här boken så skrev man inget om den. Det stör mig oerhört mycket, så här är undantaget.

Direkt när jag börjar läsa så får jag problem. Det är något med språket som gör att jag inte kan ta in det jag läser. Förmodligen är detta vad andra skulle kalla poetiskt språk. Själv kallar jag det bara tillkrånglat. För mig känns det som att författaren eventuellt har för många universitetspoäng i skrivande. I teorin. Det märks så tydligt att hon, nästan desperat, försöker få till en vibrerande stämning. Här tycker jag att det bara blir konstruerat och krystat, utan känsla, bara en massa ord. För en massa ord är det. Allt beskrivs för mig. Precis allt.

I evighetslånga tillbakablickar får vi veta vad som hände tidigare. Det är ibland svårt att veta var de börjar och var de slutar. Hela berättelsen hade helt klart kunnat disponeras på ett bättre sätt. Jag har också lite problem att hålla isär Alice och Lucy. De låter ungefär likadant.

Kanske är jag den enda som funderar över hur allt hänger ihop när jag läser den här typen av bok. Om jag hittar avvikelser eller saker som inte går ihop så kan det förstöra den bästa historia. I den här boken finns det en hel del löjliga, onödiga och högst irriterande luckor. Det gör mig bara arg.

Det stora problemet, enligt mig, är dock det här med den så kallade opålitliga berättaren. För att lyckas skriva en historia med en opålitlig berättare så måste den faktiskt vara just det. Opålitlig alltså. Nu var allt solklart från start. Visst, karaktärernas berättelser stämmer inte överens, det framgår ganska tidigt. Däremot så är det övertydligt vems historia som är sanningen. Jag blir aldrig vare sig engagerad, intresserad eller nyfiken. Bara trött. Jag bryr mig helt enkelt inte.

Det finns så många intressanta saker man hade kunnat göra med I Tanger och den har verkligen potential. Själv blir jag nog mest bara ledsen över att man jämför detta med Hitchcock. Han hade definitivt haft en tvist på slutet. Framför allt så hade han inte haft några logiska luckor. Tydligen ska det här bli en film och jag tror faktiskt att det kan fungera bättre så.

Avdelningen för olika funderingar:
Ett urval av logiska luckor: [spoiler]När mixtrade egentligen Lucy med bromsarna? Tom lämnade ju inte bilen den kvällen. Vem var egentligen mannen med ärret som knackade på hos Alice? Det kan ju inte ha varit Youssef, honom hade ju Alice känt igen. Hela den här grejen med att Lucy påstod sig vara Alice... så enkelt att kontrollera. Det hade ju bara varit att visa Youssef foton på båda och fråga vem det var han hade träffat.[/spoiler].

På Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 28 340 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I Tanger: Snowglitter, Johannas deckarhörna och DAST Magazine.