Bok: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Dagboken jag faktiskt skrev
Genre: Feelgood
Antal sidor: 318
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Dagboken 2
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-boken
Källa: Storytel
Utläst: 9 juni 2022




Första meningen: Nytt år, nya föresatser.

Baksidetext
Efter ett år av 50-årsfirande blandat med vallningar, mormorsångest och viss romantik har vardagen nu återgått till det normala. Men att vara femtio plus verkar vara precis lika komplicerat som att vara fyrtionio! Speciellt när man tampas med en sambo som är fullkomligt förtjust i den där nya, snygga och unga arbetskamraten. Lägg också till en sjuk mamma, en knepig syster, akvarellkurser, misslyckade skönhetsbehandlingar och åldersnoja så är receptet komplett! Tur att allt får plats i den där dagboken...

Min kommentar
Förra året läste jag Dagboken jag aldrig skrev under det årliga Göteborgsbesöket. När jag såg att en fortsättning hade kommit, redan i vintras, så bestämde jag på stående fot att Dagboken jag faktiskt skrev under årets Göteborgsbesök. Det besöket gick av stapeln i juni och boken lästes, så klart.

Något jag reflekterade över när jag läste förra boken är att den här kvinnan inte hade något namn. Och så fortsatte det. Är det inte lite märkligt att ingen har kallat den här personen vid namn, i två hela böcker? Riktigt så blev det nu inte, i slutet av den här boken så får vi äntligen veta vad kvinnan heter. Till min stora glädje.

Jag upplever det som att det inte var riktigt lika mycket Göteborgsmiljöer i den här boken, vilket jag ju tycker är tråkigt. Men Linnégatan är med och där var jag faktiskt på ett kort besök. Kanske borde man ha tittat upp till henne. Det hade varit kul att träffa henne och det känns som att vi hade kommit bra överens.

För min del så blev det högre igenkänning här, när man i stort sett slipper åldersnojan. Hur konstigt det än kan låta så kan jag inte relatera till den. Jag är så pragmatisk att jag inser att enda alternativet till att bli gammal är... ja, inte ett bra alternativ. Om man säger så. Det är många situationer jag känner igen, när det nu handlar om en kvinna i min egen ålder. Eller i alla fall en ålder jag har passerat.

Det är betydligt mer svärta i den här fortsättningen, men jag tycker balansen mellan svärta och feelgood är bra. Precis som jag vill ha min feelgood. På något sätt är det uppfriskande med ett liv där inte allt är/blir rosaskimrande. Där någon får problem som faktiskt inte går att lösa, men som helt enkelt accepterar och lär sig leva med dem. Det är så skönt med en kvinna som har goda kvinnliga (och manliga) vänner och så väldigt skönt (och ovanligt) med en man som inte är ett svin. Det är ärligt, trovärdigt och helt utan försköningar. Bara en vanlig 50-årig kvinnas vardag. Med allt det innebär.

Jag tycker att Dagboken jag faktiskt skrev på många sätt är bättre än första boken och jag funderar på om jag kanske någon gång skulle lyssna på böckerna. Det hade varit kul att höra Klara Zimmergren ge röst åt den här kvinnan.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 71 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Dagboken jag faktiskt skrev: Stories from the city, stories from the sea, malins bokblogg och What You Readin?.