Bok: Institutet av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Institutet
Genre: Skräck
Antal sidor: 661
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Institute
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 december 2022




Första meningen: En halvtimme efter att Tim Jamiesons Deltaplan enligt tidtabell skulle ha lyft från Tampa på väg mot New Yorks skarpa ljus och höga byggnader stod det fortfarande kvar vid gaten.

Baksidetext
Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning, det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det, en tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flugen till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet. Där utnyttjas tillfångatagna barn med ovanliga förmågor som brickor i ett farligt globalt spel.

Min kommentar
Läsningen i december gick så fantastiskt bra att jag hade massor av månad kvar när jag hade läst hela planeringen plus två julböcker. Jag var lite trött på fluff och mys efter de där julböckerna och ville ha något rejält att sätta tänderna i. Vad passar bättre då, än en tegelsten av min husgud, Stephen King? Det fick bli Institutet, som jag hört mycket bra saker om.

Första delen av boken (jag vet inte hur många delar den är uppdelad i, men det är kanske ett tiotal) är så bra. Jag tyckte så mycket om att läsa om Tim Jamieson. Honom lämnade vi dock ganska snabbt, för att inte återvända förrän mot slutet. Det här var lite förvirrande för mig, de två olika bitarna verkade inte alls ha med varandra att göra. Allt blev liksom hängande i luften med massor av frågor ... Vad går det ut på? Vad har första delen med resten att göra? Är de frågor jag hade som inte spoilar något. Orolig blev jag egentligen aldrig. Jag är alltid helt säker på att mr King ska ta hand om mig på bästa sätt. Det gör att jag kan koppla av och bara åka med.

Karaktärerna är legio. Jag tror inte att jag någonsin har läst en bok med så många karaktärer. De är runt 100-talet. Så vitt jag kan minnas så är inte någon av dem återanvänd från andra böcker. Lyckligtvis så är inte de viktiga personerna speciellt många och det är lätt att ha koll på dem. De flesta är barn och det är nog ingen som kan skildra barn som Stephen King. De går rätt in i hjärtat. Som vanligt handlar det om vanliga människor (i vissa fall med lite ovanliga egenskaper) i ovanliga situationer. Det är precis sådana jag vill läsa om och är ytterligare en av Kings styrkor.

Samhällskritik är kanske inte det gemene man främst associerar Stephen King med, men faktum är att hans böcker är fulla av det. Om man bara tänker på vad man faktiskt läser. Det är mycket att fundera över här och det finns många referenser till både historiska och moderna företeelser. Den stora grejen här torde vara etik, moral, rätt och fel. Vad har man "rätt" att göra i det "godas" namn? Det är ju lätt att snacka om offer. När man själv inte offrar något.

Lite David mot Goliat, skulle man nog kunna kalla detta. För visst är det väl så att den som försvarar (sin frihet, sitt land eller liknande) oftast är mer motiverad och då starkare än den som angriper. Hur stor och skräckinjagande Goliat än är. Om man bara jobbar ihop så kan man klara det mesta, även att rå på stora, elaka Goliat. Trots att man bara är ett gäng barn.

Stephen King är ju nästan alltid lite ordrik, så även här, men inte så att det egentligen stör. Jag tycker nog ändå att den kunde ha kortats ner något. Uppbyggnaden på Institutet och själva end game är en aning utdraget. Jag har ju läst ganska många böcker av King och det gör att jag nästan alltid börjar bli orolig när jag närmar mig slutet. Att få ihop en historia utan att hemfalla åt bombastiska skeenden är inte hans bästa gren. Det här slutet har han dock fått till hyfsat bra.

Institutet är en klassisk King och då menar jag att den mer liknar Carrie, Eldfödd, Död zon och The Shining. De han skrev i början av sin karriär. Jag skulle nog inte kalla den för renodlad skräck, även om historien är otäck. Mer tanken på den än det som faktiskt händer. Jag såg att någon hade beskrivit den som en science fiction-skräck thriller. Det känns väl ungefär rätt. Tydligen är den på gång att bli mini-serie. Det ser jag fram emot.

Avdelningen för olika funderingar:
[spoiler]Man skulle ju kunna hävda att de där som såg in i framtiden borde ha sett hur Tim Jamiesons val påverkade framtiden. Och dödat honom. Om det som hände verkligen hade fått de långtgående konsekvenser som den läspande mannen påstod.[/spoiler]

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,20 i genomsnitt (beräknat på 218 836 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Institutet: C.R.M. Nilsson, Kulturbloggen och Vargnatts bokhylla.