Ett nytt år alltså. Jag hoppas verkligen att 2023 blir bättre sina senaste tre föregångare. För min del får det också, väldigt gärna, räcka med kriser nu. Jag klarar inte mer än en i taget och just nu är det upptaget där.
Ett nytt år betyder också en ny bok. Det är sedan gammalt. Oftast lyckas jag förvånansvärt bra att avpassa det. Årets första bok blir Dödsdansen av Maria Grund, som är andra delen i serien om polisduon Berling och Pedersen. Jag var väl inte jätteförtjust i första delen. Det här med, så kallade, "intressanta" karaktärer är inget som jag går igång på. I alla fall inte när det trumfar ut trovärdigheten och handlar om poliser som är psykfall, beroende av allehanda droger eller nazister. Nåväl, vi får se vad andra delen tillför.
Min smakebit är från början av boken:
Sanna Berling torkar bort en svettdroppe i nacken. Den tunna svarta blusen klibbar mot bröstet. Luften är kvav. Det enda som rör sig är den vissnande krukväxtens taniga blad som vibrerar av draget från bordsfläkten.
På datorskärmen glor anteckningarna från veckans förhör tillbaka på henne. Fyllebråket vid gatuköket. Lördag kväll, strax efter midnatt. Fyra män, i åldrarna trettio till femtio, hade slagit ut tänderna på varandra framför grillen som serverar fettdrypande burgare och korv till alla som kommer utsvultna från dansbanan. I en halvtimme hade de hållit på där på parkeringen, fäktats som väderkvarnar mot varandra. Deras fruar och flickvänner hade försökt stoppa dem och själva åkt på varsin blåtira. Det är sådant som händer ute på byn på fredags- och lördagskvällar. Inga mord eller våldtäkter, inga planerade våldsuppgörelser. Bara ful och äcklig frustration.
riktigt bra debut, god fortsättning!
SvaraRaderaHennes debut var jag inte så glad i. Den här andra delen är än så länge mycket bättre.
RaderaJag var inte heller så förtjust i första delen av just det skälet. Får se hur det blir med andra, får spana in vad du tycker...
SvaraRaderaDrygt halvvägs in så är denna helt annorlunda och mycket bättre.
RaderaJag har inte läst första delen än får ta och göra det
SvaraRaderaJa, böckerna är snabblästa i alla fall.
RaderaInte läst författaren men känner till böckerna. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDe har synts en del åtminstone.
RaderaJa, poliser som är drogberoende psykfall och nazister lät ju verkligen inget vidare. Nåväl, verkligheten bjuder ju förstås på en del knasigheter bland polistopparna, om än av annan sort.
SvaraRaderaMan kan ju vara en bra polis även om man pysslar med en viss sorts fuffens. Men ja, ganska ofta så överträffar ju verkligheten dikten.
RaderaTack för smakbiten! Kände inte till författaren. Verkar lite otroligt att alla fyra fruar/flickvänner åkte på varsin blåtira...
SvaraRaderaJag har inte sett många bråk, men jag inbillar mig också att de flesta inte håller på i en halvtimme.
RaderaTack för smakbiten, det låter inte riktigt som en bok för mig just nu.
SvaraRaderaJag har ju överdoserat med mys och fluff så detta funkar bra nu 😁
Raderajag tipsar gärna om denna och hennes andra bok till min dotter. Tack för smakbit
SvaraRaderaDet finns ju hur många deckare som helst, om man vill läsa.
RaderaTack för smakbiten och god fortsättning. Jag ska försöka läsa lite mer deckare i år, men kanske inte denna serie.
SvaraRaderaDet finns ju deckare som är mer än deckare.
Raderakände inte till boken alls; varken författare eller titel. deckarna har fått stå tillbaka under de senaste åren. jag hinner inte med! ja tack, gärna ett bättre 2023. det känns som om en tappat tre år
SvaraRaderaJag har knappt några minnen alls från de tre senaste åren. Förutom de där två omvälvande sakerna som har hänt.
Radera