Bok: Tyst savann av Sigbjørn Mostue

Författare: Sigbjørn Mostue
Titel: Tyst savann
Genre: Thriller
Antal sidor: 304
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Taus savanne
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Even Stubberud 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 december 2022




Första meningen: Livet på den afrikanska savannen är hårt och skoningslöst och ofta kort.

Baksidetext
Efter att ha pensionerat sig från yrket som specialsoldat i en antiterrorism-enhet söker Even Stubberud nu ett nytt liv i Kenya. Han har en önskan om att göra bot för den brutalitet han utövat under sin tidigare karriär genom att utbilda viltvårdare på savannen och därmed bidra till att förhindra den skoningslösa slakten av elefanter och annat djurliv.

Det ska dock visa sig att det är starka krafter som ligger bakom tjuvjakten – med förgreningar till en av världens mäktigaste nationer. Samtidigt kontaktas Stubberud av sin tidigare chef – Elna Husøy, som leder Försvarets underrättelsetjänst – om en allvarlig situation i Norge. Stubberuds liv blir inte enklare när han startar en personlig vendetta i Nairobi, som hotar att kasta in Norge i en diplomatisk mardröm. Det tycks bara finnas en utväg: Even Stubberud måste dö.

Min kommentar
Efter att jag hade läst första delen i den här serien för drygt 1,5 år sedan så undrade jag lite skeptiskt hur det överhuvudtaget skulle kunna bli en serie. Samtidigt som jag verkligen såg fram emot att bli överbevisad. När Tyst savann överraskande ramlade ner i brevlådan blev jag riktigt glad och förväntningarna var höga.

Detta är en mycket politisk bok, till och med mer än förra boken som var på gränsen till för mycket. Temat är behjärtansvärt, viktigt och aktuellt, men om jag läser en thriller så förväntar jag mig just det. Här blir det ganska ofta nästan som att sitta på en föreläsning. Segt och lite mästrande.

Even tyckte jag om i första delen, även om han var nästan lite för mycket. Nu ... inte så mycket. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad skillnaden är, men han har helt klart tagit steget över den där gränsen. Rent generellt så blir det nog för grabbigt för mig. Då menar jag stora, starka män som känner sig tvungna att beskydda svaga kvinnor. Det är rent obehagligt och kan helt ärligt få mig att vrida mig som en liten mask.

Även Elna var jag ganska glad i tidigare, men det hon gör här vet jag inte om jag gillar. Människor, som i sin självgodhet, tycker att alla andra gör fel och självsvåldigt försöker rätta till det ger mig rysningar. Hon tar verkligen till vilka vapen som helst. Anne Miriam, som var min favorit i förra boken, var med på tok för lite. Nästan ingenting.

Jag kan förstå att man känner ett behov av att skriva en sådan här bok och dessvärre är den nog hyfsat sann. I alla fall vad gäller storpolitiken och tjuvjägarna. Det är tragiskt, hemskt och frustrerande. Och då menar jag inte bara tjuvjägarna.

Jämfört med Himlen ska gråta blod, som var en ren adrenalinkick, så var Tyst savann nästan som ett sömnpiller. Här är det mer fokus på politik än på action. Om man gillar det så är nog boken bättre. Själv blev jag lite besviken. Och varför måste det (alltid) finnas en (hjälplös) kvinna att rädda?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 16 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Tyst savann: Jag kan inte hitta någon.