"Saltstoden" av Ole Korneliussen

Genre: Drama
Antal sidor: 141
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Saltstøtten
Översättare: Inge Knutsson
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Boviggen
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2005
Format: Häftad
Källa: Bibliotek
Utläst: 20 juli 2012

Första meningen: På mindre än ett ögonblick är båten omgiven av lågor.

Baksidetext
Saltstoden är en symbolisk liten roman med en nästan prosalyrisk ton. I en lätt overklig och lite drömmande ramberättelse, får vi följa ett anonymt jag, som utan att se sig om företar en vandring i en storstad. Han kommer från någon annanstans långt borta, där han bränt sin gamla båt efter den sista fångstturen. I staden möter han en mängd udda individer; arbetslösa, alkoholister, mördare, pensionärer, överviktiga joggare, förtryckta äkta män, köpta thailändska hustrur och rasister. De är ensamma män och kvinnor som talar rakt ur i luften från matställen, bänkar och offentliga kontor. Kanske har de blivit förstelnade, historielösa saltstoder som han själv? Men det finns också väsen från en annan värld som börjar blanda sig i kören av stämmor, väsen som har sina egna planer med berättaren.

Min kommentar
Jag har inget alls emot allegorier (Pesten av Camus är en av de bättre böcker jag läst) och inte heller har jag något emot svårtolkade böcker/filmer (År 2001 regisserad av Kubrick är ett exempel på favoritfilm), men vad den här boken handlar om har jag ingen som helst aning om.

Till synes handlar den om en man (?) som vandrar runt i en stad (Köpehamn?) och träffar på allehanda karaktärer (?). Mannen (?) är otroligt självgod och och mår riktigt bra när han (för enkelhetens skull kommer jag från och med nu att kalla personen för man) får klanka ner på alla han möter. Ingen gör något rätt. Bara han själv, för han har nått så högt i evolutionen som man bara kan och som bara är ett fåtal förunnat. Ingen ställer krav på honom, ingen väntar sig något av honom, ingen önskar honom något gott och ingen väntar på honom. Detta är vad han anser vara den högsta nivå människan kan nå.

För det mesta känns det som en feberdröm, alternativt som att författaren rökat på ordentligt. Allegorier och svårtolkat/flummigt är som sagt kul, men inte om det inte går att tolka utan facit. Nej, läs något annat i stället, det finns en uppsjö av bra böcker därute.

Den här boken läste jag som representant för Grönland i den nordiska läsutmaningen, som numera finns hos Västmanländskan.

På Boktipset fanns det inte ett enda betyg satt på boken. Jag ger den 0.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Jag vet att det är minst två till som läst den här boken nu i juli och I Elinas hylla har redan skrivit sitt inlägg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.