lördag 28 juli 2012

"Smuts" av Katarina Wennstam

Genre: Thriller
Antal sidor: 402
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Madeleine Edwards 1
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 17 juli 2012





Första meningen: Det är en anonym bil med bländande strålkastare och mörka rutor.

Baksidetext
Jonas karriär har tagit ordentlig fart och han har fått ett erbjudande från TV att kommentera en traffickingrättegång som dominerar Sveriges nyhetsbevakning. Vad ingen vet är att han spelar ett mycket högt spel i medias strålkastarljus.

Hustrun Rebecca hanterar sin chefsposition på TV perfekt och borde kunna luta sig tillbaka då barnen mår bra och alla berömmer henne för deras vackra hus. Men det finns en krypande känsla av att allt inte står rätt till och Rebecca undrar ofta vad Jonas gör alla kvällar han jobbar över. Men hon är en kvinna som har gjort förnekelsen till en konst och som ständigt putsar på familjens fasad - utåt sett en lyckad yrkeskvinna, mor och maka, men inombords växer tvivlen kring livet och äktenskapet.

Samtidigt utvecklas deras 14-åriga dotter Emma snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på. Emma lockas och skräms av sina egna fantasier och omvärldens reaktioner. Skammen bränner - men vem är det egentligen som är skamlig?

Min kommentar
Det här är en bok om ett väldigt viktigt ämne, men jag tycker nog att det viktiga slarvas bort bland alla stereotyper och offer. Trots det så är den definitivt läsvärd och den lyckas göra mig upprörd mest hela tiden.

Här finns inga som helst överraskningar; alla framgångsrika män är kräk och alla kvinnor är offer (de enda man kan lita på är journalister och som av en händelse är Wennstam... ja, just det; journalist). Jag har väldigt svårt för just det där och kan egentligen inte alls relatera till det. Visst vet jag att det finns kvinnor som behandlas illa och visst vet jag att det finns män som är kräk, men det gäller långtifrån alla. Därför är det lite synd att det bara finns den stereotypa versionen i den här boken. Personligen tror jag att man bättre belyser ett problem genom att ha med alla sidor, inte genom att helt "glömma" att det finns bra saker också. Kontrasterna skulle göra att det dåliga blev än mer synligt. Det vimlar av starka kvinnor ute i verkligheten, som utan att gå till ytterligheter tar sig framåt för egen maskin. Här känns det mer som att kvinnor antingen är offer eller aggressiva feminister (även dessa är ju så klart offer). Och alla män är fortfarande kräk.

Det är också synd och trist att Rebecca är en sådan svag (svag är kanske fel ord, bekväm kanske är bättre) kvinna, som väljer att stanna kvar hos sin man trots att hon vet att han köper sex av prostituerade. Allt för att bibehålla ytan av lycklig, framgångsrik kvinna. Vilka signaler skickar hon i sin tur vidare till sina barn? Jag tycker inte om henne. Och inte hennes man heller. Om sanningen ska fram så är det verkligen inte många som är sympatiska här. De enda jag egentligen känner för är Rebeccas och Jonas barn, Emma och Oliver. Emma är den enda jag överhuvudtaget bryr mig om och kan relatera till. Hon förtjänar en egen bok.

Det är intressant att ta del av Jonas helt ologiska tankar när han köper sex, hur han urskuldar sig själv genom att tycka att han egentligen gör de prostituerade en tjänst, han är ju varken ohygienisk eller brutal. Han ser också sin fru som obefläckad och ren som snö, så när hon visar sig ha egna lustar så blir han förskräckt och äcklad. Vilken otroligt traumatisk och hemsk upptäckt. Nej, sympatisk är han inte.

Självklart kommer jag att läsa Wennstams andra böcker också.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Smuts: Lingonhjärta, En bok om dagen och Bokbrus.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

13 kommentarer:

  1. Smuts står oläst i min bokhylla, har stått där länge och pockar inte direkt på min uppmärksamhet..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte ändå den var bra, det är bara synd att det är så onyanserat. Det är ju ändå hennes första skönlitterära roman, om jag förstått det rätt, så man får ju hoppas att det ändrar sig.

      Radera
  2. Sv: Ja, det är det. Den är jättebra :)

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt! Den är väldigt stereotyp. Hennes böcker har den tendensen samtidigt som de tar upp så bra ämnen. Man blir arg på alla sätt och vis när man läser hennes böcker. Först på karaktärerna och sen på stereotyperna. Eller tvärt om :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog föredragit en mer nyanserad bild, men bra var det och arg blev jag :)

      Radera
  4. Denna måste jag läsa tror jag:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker jag, för bra är den :)

      Radera
  5. Hm, visst tycker jag det är lite stereotyper med i bilden men jag tycker nog inte alla är det. Jag tänker på åklagaren (Marianne?) och polisen som hjälper henne. Sen kanske det tyvärr behövs stereotyper för att verkligen få fram budskapet, jag vet inte... Men bra bok i alla fall :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade på både åklagare och polis, men jag har för mig att det var något som gjorde att även åklagaren var ett offer och polisen var ett kräk :) Visst behövs överdrivna karaktärer för att få fram budskap, men om de blir för överdrivna så blir de lätt en parodi av sig själva och då tror jag att budskapet inte går fram så bra. Men bra bok var det oavsett :)

      Radera
    2. Jag har för mig att jag gillade dem men nu var det rätt länge sen jag läste. Jag ska definitivt läsa om någon gång och tänka på det! :)

      Radera
    3. Och jag ska fortsätta läsa Wennstams böcker :)

      Radera