"Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 315
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 september 2012





Första meningen: Birgittas sista dag i livet var inte anmärkningsvärd.

Baksidetext
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.

Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

Medan höstmörkret smyger in genom Oxfords gränder fördjupar sig Maja i studierna. Hon har brutit sig loss från en svår uppväxt och landsortens bedövande strypgrepp. Med hjälp av den levnadsglada rumskamraten Nikita börjar Maja ta sig ur sitt nedärvda utanförskap och inleder ett trevande kärleksförhållande med oljemålaren Jack. Men Maja grubblar på den komplicerade relationen till modern. Varför valde hon att försvinna till Brighton, och varför blev hon mördad?

Majas sensibilitet skruvas upp till det outhärdligas gräns när hon förnimmer en övernaturlig närvaro på elevhemmet. Är det de döda som söker Majas hjälp? Gengångare som vill avslöja gamla illgärningar, eller en oberäknelig mor som försöker nå sin dotter från andra sidan? Maja Grå rycks in i en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion - och en gäckande mördare.

Min kommentar
Jag hade höga förväntningar på den här boken och de infriades allihop. Det här var den första riktiga spökbok jag läst på nästan hur länge som helst. Det var precis så där mysigt rysligt som det ska vara, inget splatter (nåväl, lite blod var det väl) utan bara spöklikt.

Jag, som inte brukar gilla miljöbeskrivningar, bara lutade mig tillbaka och njöt av det mörka, dystra Oxford och när det dyker upp färgnyanser som är fullkomligt underbara så blir jag alldeles lycklig. Eller vad tycker du om tomterött, bubbelgumsrosa, klementinorange och citrongult (sid 168). Det kallar jag färger som betyder något och bilderna jag får i huvudet är glasklara. När jag sedan, bara en sida senare, råkar på ordet ruelse så är jag såld på riktigt.

Boken är skriven i presens och jag har nog inget emot det. Jag brukar lägga märke till det, men det stör mig inte på något sätt. Faktum är att jag tycker att det blir lite mer fart och fläkt i nutid, det händer ju liksom precis just nu. Och jag inbillar mig att det är mycket svårare att skriva i presens.

Självklart finns det något som stör mig också och i det här fallet var det all insprängd engelska. Eftersom personerna Maja Grå pratar med är engelsktalande så förutsätter jag att de pratar det språket hela tiden. Inte bara ibland. Som ju texten nu, på sätt och vis, antyder. Det blev bara förvirrande och störande, speciellt när det skrevs både svenska och engelska i samma mening.

Förutom en liten svacka i mitten när det varken fanns spöken eller något annat mystiskt, så är detta en lysande spökhistoria och jag ska med glädje skaffa mig tredje delen om Maja Grå, Tistelblomman, och läsa den också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Döden på en blek häst: Eli, Boktoka och Det mörka tornet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.