Då var det slut på de lätta frågorna, gissar jag. Helgens bokbloggsjerka är en riktigt jobbig en.Veckan uppgift är: Återigen har Annika hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”
Fy, det här var svårt på riktigt. Men så kommer jag på det... Arne Dahls böcker om A-gruppen är rena uppslagsverk och där lär man sig de mest underliga saker. Bland annat har jag lärt mig att de otäcka erinnyerna i den grekiska mytologin var hämndgudinnor och skulle förfölja missdådare för att hämnas deras oförrätter.
Skillnaden mellan kakafoni och kakofoni har jag också fått förklarad för mig. Jag har även fått veta massor om Chiosmassakern 1822, det vimlar helt enkelt av fakta i de här böckerna och jag har lärt mig om mytologi, etymologi, trafficking, Italien, förintelsen... ja, överallt smygs det in massor av kunskap.
Och så har jag lärt mig att poliser ofta inte ser ledtrådarna även om de nästan skrivs dem på näsan, att så gott som alla poliser är alkoholiserade, har relationsproblem, har en fullständigt oförstående man/fru och i så gott som all brott som inträffar (i Sverige) så finns det en suput, en homosexuell, en ensamstående förälder, en mobbare, en otrevlig rik och gärna en kvinna i chefsposition (kan vara samma som den ensamstående föräldern) inblandade. Verkligt mystiskt.
Bra svar, jag funderar fortfarande på ett eget och blir impad. Jag skrattade högt åt din beskrivning av svenska deckare på slutet.
SvaraRaderaDet var en svår fråga den här gången :)
RaderaTyckte du lyckades få ihop ett riktigt bra svar!
SvaraRaderaTack!
RaderaJa från vissa böcker kan man lära sig de mest häpnadsväckande saker. Din beskrivning i sista stycket är helt klockren:)
SvaraRaderaEgentligen lär man ju sig något så fort man bara börjar läsa vilken bok som helst :)
RaderaDe där svenska poliserna känner jag igen mig i!
SvaraRaderaMan kan ju undra varför man (jag) fortsätter läsa svenska deckare, men det är faktiskt ganska lärorikt trots allt :)
RaderaJa JUST det- alla möjliga och omöjliga gudar och mytologiska varelser man blivit bekant med. Dom tänkte jag inte på!
SvaraRaderaMan lär ju sig liksom utan att märka det :)
RaderaA-gruppen verkar bra och lärorik :D
SvaraRaderaBöckerna om A-gruppen måste nog, sammantaget, vara det nästbästa jag läst i serieväg. Och det är ovanligt, tycker jag, med en författare som får in så mycket fakta i sina böcker på ett naturligt sätt. Jag tror inte det känts krystat någon gång :)
RaderaHa, ha, ja tänk vad man kan lära sig;-)
SvaraRaderaArne Dahl tillhör väl de som gör en bra reserach innan!
Jag har blivit så förtjust i Arne Dahl att jag faktiskt tänkt ge mig på hans böcker som Jan Arnald också :)
RaderaNu när du berättar om allt spännande man kan lära sig i Arne Dahls böcker blir jag riktigt sugen på att ge honom en chans. Är ganska dålig på att läsa deckare men det här kanske kan vara något för mig :)
SvaraRaderaJag rekommenderar verkligen hans böcker, men de är ganska enligt mallen. Bara så mycket mer av allting :)
RaderaHaha, jo det är precis så det är i Svenska krimmis!
SvaraRaderaTänk vad man kan lära sig! Din beskrivning av Arne Dahls bok får mig att tänka på Junot Diazs bok "The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao" som också var fullproppad med en massa info om olika saker. Det är alltid roligt att läsa sådana böcker! :D
Jag gillar verkligen när det dyker upp saker som jag känner att jag vill läsa mer om. Framför allt så måste jag ju kontrollera om det verkligen är så som författaren skrivit :)
RaderaVid denna frågan fick man verkligen filosofera lite. Du gjorde ett bra jobb enligt mig, jag tänkte inte alls så långt när jag svarade på frågan.
SvaraRaderaJag hade ju ett enastående exempel att ta ifrån, den där A-gruppen har lärt mig mycket. Och alla andra svenska deckarförfattare har lärt mig resten :)
RaderaTyckte den här jerkan var svår, själv läser jag knappt deckare. Dom jag gillar är typ Shöwall-Whalöö eller Stieg Larssons Millenium. Men då har ju deckarformem varit ett alibi för att skildra andra saker i samhället. Det finns ju fler skönlitterära böcker som tar upp fakta. Vad jag tror man kan lära sig mycket av, är om författaren gjort en riktig research av den miljö som beskrivs eller har egna erfarenheter. Men just sådana där allmänbildande sidoutflykter ger nog inte så mycket rätt av. Däremot kan dom skapa en nyfikenhet som gör att man forskar vidare någon annanstans.
SvaraRaderaJa, det är ju just det, man blir nyfiken och letar mer information.
RaderaOj, här verkar man kunna lära sig en hel del viktigt och oviktigt vetande! Har inte läst något av honom, dock.
SvaraRaderaJa, det mesta är nog mer eller mindre oviktigt. Men intressant är det :)
Radera