"Dataterror" av Dean Koontz

Genre: Thriller
Antal sidor: 264
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Strike deep
Översättare: Jenny Berthelius
Serie: -
Förlag: Bra Spänning
Utgivningsår: (original) 1974 (min) 1984
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juni 2013






Första meningen: Lee Ackridge var två kvarter hemifrån då en häftig snöby kastades mot hans ansikte.

Baksidetext
I begynnelsen var Ordet.

Och nu, när terrorklockan tickar allt fortare, är Ordet återigen människans värdefullaste - och farligaste - tillgång. Inga vapen kan mäta sig med de order, den information, som ligger lagrad på band djupt nere i Pentagons hemligaste valv. Där - i tungt bevakade datorhallar - finns attack- och vedergällningsplaner, vapenformler, mödosamt hopsamlade avslöjande hårddata om världens ledande män och kvinnor. Information som kan störta regeringar över en natt.

Bara sju män, förutom presidenten och chefen för CIA, har tillgång till koden som bevakar bandens hemlighet. Vad skulle hända om någon - eller några - utomstående fick tag i koden? Tänk om de skulle begära en lösen mer värdefull än pengar? Och när de fått den ändå avslöja - eller sälja - informationen på banden? Med det enda syftet att en gång krossa och förstöra USA?

Som det såg ut den här nyårsdagen skulle de faktiskt kunna göra det. Om de inte på något sätt hindrades i tid...

Min kommentar
Jag har gillat Koontz, mer eller mindre, ända sedan jag av en slump råkade få hem hans Nattens ögon. Det var i slutet av 80-talet. Den här boken är ett av hans tidigare alster, från 1974, och jag måste erkänna att det var med stor nyfikenhet och lite bävan jag började läsa en bok från 1974 som heter Dataterror.

Det här är ingen vanlig Koontz-bok, så som i alla fall jag tänker på hans böcker. Inget övernaturligt, inga konspirationer och inga superhjältetendenser. Inga hundar heller faktiskt. Bara ett brott och ett motiv. Uppfriskande. Men så var det det där med 70-talet. Jag försökte sätta på mig 70-talsglasögonen, men ibland blev jag ändå lite förskräckt. Vilken människosyn. Alla kvinnor är vackra, alla män är ärrade och hjältemodiga, men här kan man i alla fall skylla på en gammal bok. Vilket ju inte går med dagens böcker.

För dig som brukar läsa Koontz så kan jag berätta att kärleksscenerna inte är bättre beskrivna än i hans nya böcker. Han har inte ändrat någonting, kan man väl säga. Jag ställer mig lite frågande till varför man har med kärleksscener i en thriller, här är det absolut inget som för berättelsen framåt och jag hade definitivt klarat mig utan dem. Humorn är också något som inte verkar ha ändrats nämnvärt, den finns här den också och jag gillar den. En del karaktärer är något krystade och verkar bara vara påhittade för att lösa ett uppenbart problem i logiken, det är lite synd att han tar till sådana genvägar.

Slutet är det enda tänkbara och faktiskt tycker jag att idén och upplägget är riktigt bra för att vara från 1974, nästan 40 år gammal, men boken hade nog varit ännu bättre om man läst den på 70-talet.

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Tro det eller ej, men ingen verkar ha bloggat om den här gamla boken. Och inte kan den köpas heller.